om solidaritet, sprutbyte och att vara ung tjej i Sverige - RFHL

More documents

Recommendations

Info

ill Xanor ulle ha på min framtid hade Mina lagom berodde på hård fysisk bestraffning. Framförallt när min kära styvfar var full, och det hände rätt ofta. Till det tortyren att kallas fula namn, göras fullt på det klara med att man är dum i huvudet. Det känns än i dag. Den sista fysiska misshandeln skedde när jag var femton år. Mitt enda försvar då var att sluta prata med mina föräldrar. Oh Gud vad jag avskydde den där spritgubben. EFTER DEN HÄNDELSEN började min sociala fobi tillta, jag skakade som ett asplöv vad jag än gjorde, ändå utbildade jag mig till mitt drömyrke: frisör. Det var komplicerat att dölja skakningarna, men det gick. Jag rymde fältet hemma när jag var sjutton år men det gick inte att rymma från min dåliga självkänsla. Så kom den stora dagen D. Min mamma såg mig, hon upptäckte att jag skakade! ”Här ska du få något så du lugnar ner dig”, sa hon, och jag tog tacksamt emot. Hade jag vetat vilken effekt den här första tabletten SOBRIL skulle ha på min framtid hade jag aldrig tagit den. Men vilken lycka jag kände, jag blev fri från ångest, och skakningarna bara försvann. Jag ville ha mer, känna mig som den prinsessa jag alltid velat vara. Det här är lösningen, tänkte jag. Så var jagandet igång, fast det var inte så svårt på den tiden. Läkarna var mer förskrivningsbenägna för 20 år sedan. Åren gick och jag knaprade Sobril och Stesolid när tillgång fanns. JAG TRÄFFADE MIN man, fick två barn och höll upp med bensodiazepinerna i sex år. Hela tiden var jag livrädd att inte duga som mamma, partner, väninna. Men värst var skräcken att inte duga på arbetsmarknaden. När barnledigheten var slut separerade vi. Jag började studera till undersköterska, mentalskötare och sedan direkt till sjuksköterska, nästan innan barnen var torra. Jag stod inte ut! En pri- vatpraktiserande psykiatriker löste problemet och skrev ut Stesolid, Imovane och Paraflex Comp mot oro och nackvärk. I samma veva började jag arbeta som sjuksköterska och det fungerade ganska bra en lång tid, jag hade min krycka i tablettburkarna. Men oron började krypa på mig, medicinerna hade ingen effekt och arbetet gick allt sämre samtidigt som sjukskrivningarna blev tätare. SNURREN HADE börjat. En enda läkare kunde inte försörja mitt behov av piller, som mest hade jag tre olika samtidigt. Ekonomin började rasa, mitt sociala liv krympte till ett minimum. Men jag höll masken utåt, det var ju det enda sätt jag visste att vara på. Jag sökte ytterligare en läkare som tyckte jag skulle pröva Xanor, det var kanon i början, åtminstone en månad. Sen började det verkliga helvetet. Jag har aldrig upplevt liknande ångest. Det var som om kroppen inte kunde få nog. Tredubbel dos hade nästan ingen effekt alls, inte en stunds ro i själen. Jag var fast, jag var beroende, vad göra? TANKAR I PANIK: Hur ska jag ta mig ur det här? Hur ska jag klara barnen, har dom tagit skada? Syns det hur dåligt jag mår? Kan jag bli normal om jag slutar med tabletterna? Jag vill inte vara så här rädd. Någonstans, med en våldsam abstinens, bestämde jag mig. Nu får det vara nog! Efter ett och ett halvt års fruktansvärd vånda lyckades jag bli tablettfri. Hjälpen fanns, och med stöd från andra med egen erfarenhet av läkemedelsberoende klarade jag det. Nu – när halva livet har gått – börjar jag kunna tro på mig själv och en framtid. Marie W RFHL-Göteborg oberoende 4/2004 internationalen 11/04 35
ev och debatt 36 Okej att hetsa mot knarkare? ”Lagen om hets mot folkgrupp har blivit en särlagstiftning som endast skyddar de minoriteter som är tillräckligt starka att hävda sig, vilket knappast kan ha varit syftet när den skapades. Om lagen fortsätter att utesluta minoriteter som har ett verkligt skyddsbehov så kommer den att förlora värdefull legitimitet.” EN LÖRDAGSKVÄLL i oktober gick jag och en vän genom gamla stan i Stockholm. Vi var på väg mot tunnelbanan och framför oss gick ett gäng på 5-6 vanliga killar i 25-årsåldern. Mot oss kom en ung asiatisk kvinna i armkrok med sin mor. De båda såg ut att bara njuta av livet, som jag och min vän. Plötsligt börjar en av killarna i gänget skrika ”din jävla gulinghora!” till tjejen och hennes mamma. Den person som öste ur sig detta var onekligen psykiskt instabil. Jag och min vän ökade långsamt avståndet mellan oss och dom civilklädda rasister som gick framför oss. Väl igenom spärrarna vek vi av åt ett annat håll och diskuterade lite oss emellan vad man borde göra åt sådana här fenomen. LYCKLIGTVIS ÄR rasismen politiskt sett relativt marginaliserad i Sverige, även om det inte alltid varit så. En gång i tiden reste till och med tyska rasideologer från Hitlers nationalsocialistiska parti till Sverige för att undervisa på det statliga rasbiologiska institutet, som var verksamt 1922-1959. Fundamentalism och rastänkande hör inte till den politiska vardagen i Sverige idag, även om det existerar i en högre omfattning än man vill tro. För att möta detta problem har Sveriges riksdag instiftat ett förbud mot hets mot folkgrupp. I inledningsskedet omfattade denna lag hets på etniska grunder, men idag omfattar den även hets gentemot personers och gruppers sexuella läggning. Andra utsatta minoritetsgrupper, bland dem narkotikamissbrukare, omfattas däremot inte av lagstiftningen. Samma tankemönster som rasister och nazister nyttjar är alltså helt ok – så länge ”de andra” definieras utifrån annat än härkomst eller sexuell läggning. Likt ideologier i rastänkandets historia speglar dagens narkotikapolitiska ideologier samma typ av kulturnationalism och intolerans gentemot de som definieras som annorlunda. I FÖRRA OBEROENDE gavs två tydliga exempel på hur det kan se ut. Det ena exemplet gällde en våldtagen kvinna som nekades ersättning som brottsoffer därför att hon missbrukade narkotika. Liknande fall har rapporterats tidigare, bland annat då en person som utsattes för ett mordförsök nekades ersättning av samma skäl. Det andra exemplet gällde organisationen EURAD:s hets mot missbrukare i vad som kan uppfattas som ett upprop mot deras demokratiska rätt att organisera sig. EURAD kan inte anmälas och missbrukarna står helt utan skydd. En viktig bidragande orsak till att missbrukare står helt oskyddade inför denna typ av hets är att fundamentalism och intolerans – till skillnad från när vi diskuterar ras och religion – inte är marginaliserade. Tvärtom utgör de ofta den politiska mittfåran och har institutionaliserats i narkotikapolitikens uttalat fundamentalistiska målsättning: ”ett narkotikafritt samhälle”. Den svenska narkotikapolitiken har som en följd tagit Europas mest extremt repressiva och diskriminerande uttryck. Detta gäller inte minst kriminaliseringen av missbruket och dess följder. VAD GÄLLER EN narkotikapolitisk hörnsten i Sverige beskrev Magnus Linton i ”Den nationella baksmällan” (Arena 6/2002) konstruktionen av ”typnarkomanen” – ”knarkaren” i folkmun. Enligt Linton förutsätter denna föreställning att narkomani och mänsklighet är oförenliga, att en ”knarkare” inte är en människa utan något väsensskilt annat. Linton menar att denna tankekonstruktion är ett bärande led i den ideologi som organisationerna Hassela, RNS och deras Europeiska samarbetsorganisation EURAD företräder. Människosynen får sitt uttryck i den förda narkotikapolitiken. Politiken har med andra ord till viss del formats av en ideologi som saknar grundläggande respekt för människovärdet, dessutom i en fråga där man brukar skryta med att det råder ”en bred enighet och samsyn över partigränserna”. DET FINNS MÅNGA skäl att vidga skyddet under lagen mot hets mot folkgrupp till att inkludera andra minoritetsgrupper, bland dem missbrukare och psykiskt sjuka. Lagen som ursprungligen instiftades för att motverka dis- oberoende 4/2004
Page 1 and 2: oberoende Ges ut av Riksförbundet
Page 3 and 4: 4 Text: Sonja Wallbom Josefine was
Page 5 and 6: 6 Text: Marie Wiklund På korståg
Page 7 and 8: noterat: inrikes 8 LÄKEMEDELSINDUS
Page 9 and 10: 10 I Stockholm var både smittorisk
Page 11 and 12: 12 ”Jag är den gode herden, en g
Page 13 and 14: 14 resultaten blir förbudet mot sp
Page 15 and 16: 16 Text och foto: Johan Vikström T
Page 17 and 18: spridda tankar 18 Hemliga Mollgan p
Page 19 and 20: 20 Ett liv efter fän oberoende 4/2
Page 21 and 22: 22 ETT GRÅTT LITET LIV Det finns e
Page 23 and 24: 24 Text: Per Sternbeck SCEN 1: VAD
Page 25 and 26: 26 SCEN 6: VAD SÄGER KRONOFOGDEN?
Page 27 and 28: 28 Text och foto: Johan Vikström R
Page 29 and 30: 30 SYDAFRIKA HAR världens största
Page 31 and 32: 32 terar situationen i länder som
Page 33: ev och debatt 34 Sänk inte skatten
Page 37 and 38: 38 Förbundsnytt ★ RFHL:s öppenv
Page 39: 40 GÅ MED I RFHL Bli medlem i RFHL

om solidaritet, sprutbyte och att vara ung tjej i Sverige - RFHL

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?