om solidaritet, sprutbyte och att vara ung tjej i Sverige - RFHL

32
terar situationen i länder som Sydafrika – och i
andra utvecklingsländer – eftersom de kräver priser
som ligger bortom vad en vanlig HIV/AIDSinfekterad
kan betala. Det är helt fel och måste fördömas”,
sade före detta president Nelson Mandela.
Massiva protester, i Sydafrika och världen över, startade.
260 000 människor från 130 olika länder skrev
under en petition som krävde att läkemedelsföretagen
tar sitt ansvar och sätter människoliv före
vinster. Efter fyra bortslösade år, då regeringen var
hindrad att inköpa billiga bromsmediciner, drog
de 39 företagen tillbaka stämningen, framförallt på
grund av den proteststormen.
SYDAFRIKAS REGERING stod emot läkemedelsbolagen
i striden om patenträttigheter, men på
hemmaplan har grupper som TAC, tillsammans
med fackföreningar och andra rörelser, tvingats
pressa regeringen till att utarbeta en nationell plan
för att så småningom se till att alla som behöver
får tillgång till bromsmediciner. En sådan plan
antogs den 19 november 2003.
Avtal slöts i december samma år med två jätteföretag
att tillåta andra företag att producera och
sälja bromsmediciner. Effekter kan ses i exemplet
med läkemedlet AZT. Priserna var beräknade att
sjunka från 582 sydafrikanska rand per person och
månad för den patenterade medicinen, ner till under
100 rand för den billigare versionen.
Hur mycket billigare kan då medicin bli som
inte täcks av patent? De tabletter som bland annat
behandlar svampbildning – en bieffekt av
HIV/AIDS – som aktionsgruppen TAC illegalt
importerade som en del av sin kampanj för billiga
bromsmediciner år 2001 visar på enorma
prisskillnader. 5000 tabletter hämtades av TAC:s
representanter från Thailand. Priset per patenterad
tablett – ägd av företaget Pfizer – är 90 kronor.
TAC köpt de tabletter som tillverkades i
Thailand för runt en och femtio.
ENLIGT LÄKARE UTAN Gränser kan en kombination
av bromsmediciner som inte är patenterade
kosta ner till 3 procent av priset på patenterad
medicin såld i rika länder. I ett land som Sydafrika,
med över 40 procents arbetslöshet och
minimalt – om något – arbetslöshetsunderstöd
är den prisskillnaden enorm. På den norra delen
av jordklotet är den offentliga sektorn mycket
mer utvecklad än i syd, där människor måste
betala mer för sin hälsovård ur egen ficka.
Medicinkostnader är vanligtvis den största
utgiften för hälsovård bland familjer i utvecklingsländer.
Dyra mediciner slår därmed direkt
och hårt mot de allra mest sårbara i samhället:
sjuka människor med liten – om någon – inkomst,
utan skydd av en välfärdsstat.
HIV/AIDS beskrivs inte sällan som en katastrof.
”HIV/AIDS-epidemin är ett av de största hoten mot
södra Afrika idag,” skrev aktionsgruppen för södra
Afrika, ACTSA, redan år 2000. Matproduktion, utbildning,
sjukvårdssystem och trygghet för barn, är
bara några områden som hotas av HIV/AIDS. När
allt fler blir sjuka och dör så många år tidigare än de
skulle gjort utan HIV-infektion trasas hela samhällen
sönder. Bromsmediciner botar inte syndromet
och stoppar av sig själva heller inte spridningen, men
de kan hjälpa till att låna många års liv och hälsa till
miljoner människor och deras familjer världen över.
I praktiken betyder läkemedelsbolagens vinstintresse
att människor förvägras dessa år.
FAKTA HIV/AIDS i Sydafrika
Enligt den Sydafrikanska regeringens statistik
kommer HIV/AIDS troligtvis att ligga
bakom hälften av alla dödsfall år 2005. Andra
uppskattningar visar att medellivslängden
hos sydafrikaner kommer att sjunka ner
till mellan 45 och 50 år – en minskning från
medellivslängden 63 år 1990, och en betydande
faktor bakom denna utveckling är
HIV/AIDS. Runt 5,3 miljoner sydafrikaner
är idag smittade med HIV.
FAKTA Bromsmediciner
Bromsmediciner botar inte HIV/AIDS, och
de måste användas i samband med
preventiva åtgärder – utbildning, fattigdomsbekämpning
och ökad jämställdhet mellan
män och kvinnor – för att minska spridning
och negativa effekter av HIV/AIDS.
Men för dem som redan bär på viruset kan
bromsmediciner – svåra bieffekter till trots –
betyda liv och kraft för flera extra år. Medicinerna
minskar mängden HIV i blodet och
förhindrar dupliceringen av HIV. De kan
också hindra att HIV överförs från en gravid
kvinna till hennes ofödda barn, och om de tas i
tid kan de förebygga HIV-smitta hos en person
som utsätts för risk.
I västvärlden har bromsmediciner använts
mycket framgångsrikt, men för de många som
lever med HIV och AIDS i utvecklingsländer
är de onåbara – priserna är satta långt högre
än vad som är överkomligt för den fattiga
majoriteten. Sydafrika är inget undantag.
oberoende 4/2004