om solidaritet, sprutbyte och att vara ung tjej i Sverige - RFHL

14
resultaten blir förbudet mot sprututbyten kvar i
Sverige.
FÖR MARTIN Michalowski framstår förbudet
som helt obegripligt:
– Om missbrukare bör ges rena sprutor eller
inte bör avgöras av medicinsk expertis. Detta kan
ju ett barn begripa! Fick fackmän avgöra huruvida
missbrukare skulle få rena sprutor eller ej,
så är jag övertygad om att svaret skulle bli ett
rungande ”ja”.
Driven av sin starka moraliska övertygelse
börjar Martin att åka till Norge och Danmark i
början av 90-talet. Där köper han sprutor som
han sedan smugglar över gränsen:
– Jag tog mitt personliga ansvar för missbrukares
liv och hälsa, då samhället ej gjorde det.
Inte heller de många missbruksvårdare, infektionsläkare
och andra experter som delar WHO:s åsikt
att missbrukare bör ges rena sprutor brydde sig
så mycket att de vågade trotsa lagen.
På olika sätt sprider han sprutorna och
kanylerna i Göteborgs missbrukarvärld. Han gör
flera resor i månaden under tio år, uppskattar
själv att han köpt 100 000 sprutor:
– Enligt vad mina ”patienter” sagt har jag distribuerat
hälften av alla sprutor som cirkulerade i
Göteborg under den tiden, berättar Martin.
ENLIGT SMITTSKYDDSINSTITUTET har 796 personer
HIV-smittats av intravenöst missbruk
mellan åren 1985 och 2000. Av dem har 583 registrerats
i Stockholms landsting, 65 i Malmöregionen
och 24 i Göteborgsregionen. Den låga
siffran för Göteborg förklaras av att drogkulturen
är en annan, amfetaminet – som kan intas oralt
– dominerar.
– Jag vill gärna tro att jag medverkat till den
gynnsamma HIV-situationen i Göteborg. Naturligtvis
kommer läkarna med hela tyngden av
sin specialistkompetens förneka detta. Det är nog
väl mycket begärt att de skall erkänna att en okunnig
lekman utan den status och utan ekonomiska
motiv, denna gång har långt större rätt att göra
anspråk på att vara hälsobringare än de har,
menar Martin.
I DOMEN SOM Göteborgs tingsrätt avkunnade i
mars 2004 fälls Martin Michalowski för de brott
han är anklagades för. Det är inte särskilt oväntat
med tanke på att han erkänt gärningen. Det
intressanta är att tingsrätten till viss del lyssnat
till hans argumentation om nödrätt. Domstolen
skriver: ”Vad gäller invändningarna om nöd ankommer
det ytterst på statsmakten att träffa de
nödvändiga avgöranden som behövs för att förhindra
den mer allmänna risken för spridning
av allvarliga sjukdomar, som exempelvis HIVsmitta
utgör. Även om Martin Michalowskis
påstående om ett gott syfte i och för sej inte kan
lämnas helt utan avseende, är omständigheterna
nu sådana att hans invändning om nöd inte kan
föranleda straffrihet enligt nödreglerna.”
Rätten fortsätter sedan:
”Med hänsyn till brottets art och straffvärde
skall påföljden bestämmas till fängelse om inte
särskilda skäl talar i annan riktning. Martin
Michalowski har erkänt gärningen, och annat
har inte framkommit än att hans agerande i väsentlig
grad har frambringats av en önskan att
förhindra allvarlig smitta, främst HIV-smitta,
bland narkomaner. Med hänsyn till det ytterst
allvarliga problem som HIV-smitta innebär för
samhället, inte minst ekonomiskt, och till de personliga
lidanden som smittan innebär, har Martin
Michalowskis agerande starka inslag av
mänsklig medkänsla även i övrigt av sådana omständigheter
som i någon mån kan påkalla att
straffet sätts något lägre än vad brottets straffvärde
motiverar. ”
MARTIN MICHALOWSKI döms till villkorlig dom
och dagsböter. Han överklagar till hovrätten som
går på tingsrättens linje. Men Martin är en principfast
person som inte ger sig i första taget. Han
driver sin fråga till Högsta Domstolen:
– Jag ansöker om prövningstillstånd i HD
och åberopar ”nödrätt”. Man har rätt att bryta
mot lagen för att rädda liv. Och huruvida det
kan anses sannolikt att jag hjälpt människor till
liv och hälsa bör inte avgöras av politiker, utan
av experter på området. Man kan fråga sig varför
inte politikerna också gör anspråk på att exempelvis
få avgöra om en patient bör opereras
för hjärtproblem.
Martin bor sedan ett par år i Thailand och
har lämnat missbrukslivet bakom sig. Trots det
fortsätter han att kämpa på sitt alldeles egna sätt.
Det senaste projektet handlar om att före detta
narkotikaberoende borde ha rätt till billigare
potensmediciner eftersom många av dem har
problem med att få erektion.
Högsta Domstolen har ännu inte lämnat något
besked om den tar upp Martin Michalowskis
begäran om prövning. Det troliga är att den inte
gör det. Det är inget som förvånar Martin:
– De privilegierade samhällsgrupperna har
aldrig utan strid avstått från förtryck av de svagare.
Historien bevisar detta på ett överväldigande
vis.
oberoende 4/2004