Wear it like a crown

Wear it like a crown
En föreställning om att bära sina rädslor och misslyckanden med stolthet.
Lärarhandledning av Monica Nyberg, lärare, skolledare och dramapedagog, Maria Karlsson,
dramapedagog
Kompletterande texter: Tilde Björfors och Kajsa Balkfors Lind, Cirkus Cirkör,
Tomi Purovaara, direktör för Finlands cirkusinformationscentrum och för CIRKO, centret för
nycirkus
David Eriksson, Foto Mattias Edwall
Det här materialet är tänkt att du ska kunna använda dig av på ett sätt som passar just
dig och din grupp. Det betyder att du kan plocka som du vill bland övningarna och göra
om dem till dina egna, anpassade efter dig och gruppens behov. Beroende på vilken
ålder dina elever har och hur klassen är kan du också ändra fokus och svårighetsgrad.
Om du vill kan du köpa programmet där du bl a har tillgång till längre intervjuer med
artisterna. I samband med förställningen kan du också köpa Rebekka Karifjords musik.
2

Innehållsförteckning:
2 FÖRFATTARE, ANVÄNDARFÖRKLARING
3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING
4 TILDE BJÖRFORS - Regissör och konstnärlig ledare
7 FÖRARBETET - Övningar (innan föreställningen)
15 EFTERARBETET - Övningar (efter föreställningen)
25 CIRKUSENS HISTORIA
27 DEFINITION AV CIRKUSDISCIPLINERNA
32 CIRKUS I SKOLAN
3

TILDE BJÖRFORS / REGISSÖR OCH KONSTNÄRLIG LEDARE
Jag fick en stor fantastisk möjlighet! När jag dök ner i det härliga möjlighetshavet, simmade
runt, slog volter och piruetter var det som om det plötsligt smalnade av. Möjlighetshavet blev
i ett accelererande tempo allt torrare, sinade till en smal bäck och till slut stod jag vid ett
uttorkat nålsöga. Utan att jag hade hunnit märka hur det gick till hade den till synes oändliga
möjligheten förvandlats till något trångt och farligt. Möjligheten hade blivit en risk…
Allt växande föregås av risktagande. Det finns inte en innovation, ett bestående konstverk, en
kärlekshistoria som inte har innehållit ett antal risktaganden. Om det kommer så mycket
värdefullt ut ur risktagandet, varför har det då en så negativ klang? Varför kastar vi oss inte
glädjetjutande ut i alla risker vi står inför? Rädsla för fysiska skador eller risk för egnas och
andras liv? Ja, men de flesta faktorer som hindrar oss kan adresseras till rädslor för saker som
inte alls är skadliga. Ingen har hittills dött av att säga ”jag älskar dig” även om det i stunden
kan kännas som om man ska göra det.
När jag hörde Rebekka Karijords låt Wear it like a crown första gången, hörde jag också
ledmotivet till den föreställning jag längtade efter att få arbeta med. Det var som att någon satt
toner och ord till de frågor och tankar som upptog mig. Att bära… Bära realiteten, att det
finns en tyngdlag, fysiska och praktiska förutsättningar som jag måste förhålla mig till för att
leva. Rädslor… hur mycket låter vi rädslor, brister och tillkortakommanden hindra oss? I
arbetet med föreställningen Wear it like a crown har vi låtit karaktärernas rädslor, styrkor och
dilemman få vara vägvisande. Utan att värdera har vi lyft upp det i karaktärernas personliga
kronor. Mistress of Mayhem har världens tillit till att kasta sig ut från ett stup, men skulle
aldrig våga lita på någons ord.
När jag nu efter premiären läser artisternas texter till programbladet om vad deras karaktärer
bär i sin krona så slås jag av att de endast beskriver positiva egenskaper. Någonstans under
repetitionsprocessen har de svårigheter som vi lyft fram inte längre blivit hinder eller
svagheter att dölja. Artisterna har arbetat igenom karaktärernas dilemman till en sådan grad
att de har förvandlats till styrkor och möjliggörare. Jag kan inte låta bli att tänka på att
karaktärerna har gjort en resa under repetitionsarbetet som vi alla skulle kunna göra. Om vi
istället för att försöka gömma undan och kämpa emot våra och livets brister och
4

tillkortakommanden… lyfter upp dom så att det blir synligt att däri ligger en möjlighet till
diamanter i vår alldeles egna och unika krona.
Wear it like a crown är min och Cirkus Cirkörs tredje föreställning i vår trilogi om att vara
människa. På olika sätt har alla tre delarna kommit att ha sin underliggande essens i risker och
möjligheter, även om tematiken för varje föreställning har varit en annan. I arbetet med Wear
it like a crown har vi mer uttalat gjort en djupdykning i allt vad risker och möjligheter kan
vara, på flera olika plan. Som förberedelse har artisterna arbeta med bland annat femteklassare
i Lund och med studenter från Master in management-programmet på Stockholms
Handelshögskola. Gränserna mellan risker och möjligheterna har suddats ut eller i alla fall
blivit mer diffusa för alla inblandade. Föreställningar vändes upp och ner, det som först
ansågs vara risk visade sig också vara möjligheten och tvärt om. Risken att snubbla inför folk
upplevdes jämbördig med risken att dö. En femteklassare såg det som en möjlighet att inte ha
något hjärta för då kan man inte bli sårad. Artisterna fick massor av svar och nya frågor.
I tre år och parallellt med föreställningarna har jag i mitt forskningsprojekt ”Cirkus som
gränsöverskridare i konst och samhälle” arbetat med cirkusartister runt om i världen som delat
med sig av sina guldgruvor av verktyg för att möta risker och det okontrollerbara. Verktyg
som jag har försökt översätta och använda i mitt arbete som regissör. På samma sätt har jag
använt material jag har fått i samarbetet med olika hjärnforskare. Hur risk och möjligheter
lever sitt liv i hjärnan har blivit en löpande metafor i arbetet med Wear it like a crown. Först
en noggrann planering av metoder, principer och struktur för repetitionsarbetet utifrån vänster
hjärnhalvas logik, med avsikt att skapa utrymme för de principer som vi föreställer oss råder i
den högra hjärnhalvan. Inte sudda bort den vänstra halvans ordning, men jämna ut dess
dominans genom att låta den vara underordnad den högra hjärnhalvans. I vårt laboratorium
har vi roat oss med att ifrågasätta rådande regler. Måste upp vara upp och ner vara ner? Är
logik verkligen så logiskt och kan det intuitiva vara det rationella? Och vi har valt att kasta oss
ut i stundtals hämningslösa improvisationer. Tillåtit de infall och situationer som uppstår att få
styra tills tid och rum har fått andra dimensioner. Som någon av artisterna sa: ”Jag upplever
inte att vi har sysslat med vanliga teaterimprovisationer, det är mer som om vi har lekt. Som
när man var liten och leken kunde ta en vart som helst. Leken blev på fullt allvar, som att det
blev den som var verkligheten och ”verkligheten“ påhittad”.
5

Wear it like a crown är i mycket ett kollektivt arbete där jag har varit motorn och min största
uppgift har varit att ställa frågor, se och plocka upp svaren och göra valen efter en osynlig
kompass. Jag har utmanat mig som markburen luftakrobat. Arbetet med att ha tillit till att alla
de parallella processer som pågår med artisterna, musiken, konstruktion och bygge, mask,
kostym och film ska bli till en helhet som lyfter varandra när de slutligen sätts ihop.
Nej, den här avslutande delen av trilogin gav inte ett slutgiltigt svar som fick frågeställningen
om hur en möjlighet kan förvandlas till en risk att lämna mig. Tvärt om!
Det vi har gjort fram till nu är bara början på en ny och mycket större process. Varje dag när
vi går upp på scenen står vi inför en ny risk och en ny fantastisk möjlighet! Den fantastiska
möjligheten och alla risker som vi har antagit i arbetet med skapandet av den här
föreställningen har öppnat möjligheten att få möta er, lärare, elever och publik!
6

FÖRARBETET
Associera till ordet cirkus
Plats: klassrum
*Dela upp eleverna i grupper, 4 st i varje grupp. Varje grupp får ett ark där det står ordet
Cirkus. Utan att prata skriver eleverna ner alla sina tankar, funderingar och fördomar kring
ordet.
Låt dem därefter diskutera i de olika grupperna kring det som de skrivit ner.
Låt sedan varje grupp förbereda en kort spelscen eller staty kring de man pratat om.
Scenen/statyn visas för de övriga grupperna.
Låt eleverna läsa texten om cirkusens historia.
Syftet med associationsövningen är att eleverna får möjlighet att ta fram sina föreställningar
kring begreppet cirkus för att i efterarbetet jobba vidare med dem.
Cirkusdisciplinerna
Plats: idrottssalen - men de flesta går att göra i klassrummet
Gör ett par uppvärmningsövningar innan ni sätter igång med cirkusdisciplinerna.
Start - stopp
*Ledaren spelar musik, ber alla gå runt i rummet utan att tala med varandra. Förklara att alla
ska stanna när musiken stoppas. Alla står då stilla i fryst position.
När musiken stoppas och alla i rummet stannar, får de instruktioner om hur de ska röra sig när
musiken startar. Tex. instruktionen alla går på lina.
När musiken startar igen rör de sig enligt instruktionen. Ex på instruktioner:
Alla går på tå/alla försöker göra sig osynliga/alla mediterar på ett berg/alla skäller ut
varandra/alla skrattar hysteriskt/alla går på lina/alla jonglerar/alla kastar knivar på en
måltavla/alla gör kullerbyttor/alla gör armhävningar/alla går på händerna/ alla går på
näsborren…
Byt instruktioner ofta, efter bara några sekunder. Du kan till sist låta det gå fortare och fortare
och ge vildare och vildare förslag.
7

Syftet är att eleverna ska värma upp fysiskt, slappna av och få göra på sitt sätt. Likaså att sätta
igång fantasin och att börja fokusera på cirkus.
Röra sig på tre nivåer
Gruppera dem 3 o 3
*De ska nu röra sig i rummet till musik. En ska alltid röra sig nere vid golvet, en i mellanläge
och en högt upp. Om en byter, byter också de andra. De kan senare sprida sig över rummet
men ska ändå hålla kontakt och täcka alla tre nivåer.
Syftet är att värma upp och träna samarbete
*Låt dem nu pröva på de olika disciplinerna
Om ni är fler lärare gör ni nedanstående övningar stationsvis, där ni delar upp klassen i tre
grupper.
Akrobatik/Parakrobatik
handlar om styrka, stabilitet & tillit
Louise Bjurholm och Henrik Agger, Fotograf Mattias Edwall
8

Akrobaten: ”Självklart är jag rädd! Min kropp är mitt arbetsverktyg. Skadar jag mig är det
kört. Jag är rädd hela tiden. Men jag har övat mig på att inte vara rädd för att vara rädd. När
jag ska göra något svårt brukar jag föreställa mig att jag tar min rädsla i handen och så
hoppar jag.”
Parakrobaten: ”Vi har en grundtrygghet i vårt samarbete. Vi kan inte ge upp fem års dagligt
tränande och en gemensam dröm för en schism eller en svårighet. Vi får inte grotta ner oss i
stundens motstånd och låta det skymma sikten. Vi måste hålla blicken högt, annars riskerar vi
att missa målet när det uppenbarar sig.”
Ta fram en matta och låt dem pröva följande moment:
*Kullerbytta = Vanlig kullerbytta på huk
*Bakåtkullerbytta = Starta på huk och håll händerna som grodöron, hakan mot bröstet.
*Helt stående pyramid, 3 & 3. De två i botten står bredvid varandra med böjda utåtvikande
ben. Den tredje ställer sig på deras mittersta lår. De i botten kan ha sina händer runt den
tredjes ben som extra fotstöd.
Illustration: Fanny Senocq Ginsburg
9

Lina
handlar om balans och fokus
Lindanserskan: ”Balans är en ständig rörelse in och ur balanspunkten. En evig strävan efter
att nå den fulländade balansen. Hur man än strävar rör man sig bara hastigt in, och så ur. Så
fort man uppnått balansen kommer man ur balans. Försöker man hålla fast den så faller
man.”
Ta ner bommen. Berätta för eleverna att det blir lättare att hålla balansen om man fäster
blicken på en punkt rakt fram samt håller ut armarna.
Låt dem arbeta 3 o 3. När en av dem går balansgång på bommen ska de andra två se till att
den personen lyckas ta sig över till andra sidan. Låt dem turas om.
Dela in dem i lag och det lag som tillsammans kan gå längst sträcka utan att tappa balansen
vinner.
Låt lagen komma överens om hur man på enklaste sätt ska beräkna den gemensamma
sträckan.
Jonglering
handlar om koncentration, koordination, finmotorik och närvaro
Jonglören:” Det är inte fånga som är det primära, det är att kasta. När jag jonglerar är det
som att jag lämnar det som har varit och det som ska bli och går in i rummet ”nu”. Det
märkliga är att när jag är där i ”nurummet” så upplever jag efter ett tag att jag är i alla tider
samtidigt. Som att nuet blir större och rymmer både före och efter. Att samtidigt som jag
kastar hinner jag analysera föregående kast och förbereda nästa. Problem och hinder blir
inte till stopp utan samspelar med livet. I nuet växer tiden. ”
Ta fram bollar
*2 & 2, kastar bollar till varandra. Börja med att kasta 1 boll men öka successivt för att se hur
många bollar de kan ha igång samtidigt.
*Kasta i storgrupp. Instruera eleverna att de alltid måste ha ögonkontakt med den de ska kasta
till innan de kastar. Börja med 1 boll och be eleverna komma ihåg vem de fick bollen av samt
vem de kastade den vidare till. Upprepa kastmönstret och låt dem fortsätta. När de fått bra
10

flöde på kastet ökar du som ledare antalet bollar som är igång successivt. Hela tiden behålls
kastmönstret.
*Låt dem pröva individuellt att jonglera med två bollar.
Luftakrobatik - Trapets
handlar om mod, styrka och i partrapets om tillit
Trapets-flygaren: ”När jag väl har släppt taget om min trapets och är i luften finns det ingen
återvändo... Då kan jag bara flyga och ha tillit… Då måste jag lita på att alla timmar av
träning o förberedelser har etsat sig in i mig och att jag gör det jag ska, när jag ska. Ser jag
att jag har hamnat snett skriker hela mitt medvetande efter att göra en korrigering. Men det
är just det jag inte ska! Catchern korrigerar, jag måste släppa taget och göra allt för att inte
göra något alls. Jag överlämnar mig och litar till att catchern parerar rätt och fångar mig...”
Ta ner ringarna
* Hänga i ringar. Låt eleverna pröva att hänga vanligt eller uppochned i ringarna och gunga
fram och tillbaka. Låt dem tävla om vem som orkar hänga kvar längst.
Efter att eleverna fått arbeta med de olika cirkusdisciplinerna får de i små grupper prata om
sina upplevelser av övningarna. Vad var lättast? Vad var svårast?
Syftet med övningarna kring cirkusdisciplinerna är att eleverna praktiskt får närma sig dem.
Fantasi
Här kan man även vara i klassrummet
*Låt alla sitta i en ring.
I mitten lägger du pingisbollar, plastpåsar, plast/teater/mat knivar, olika hattar. Dela in dem i
grupper. Varje grupp får förbereda en scen där de använder så många av föremålen som
möjligt och på så många sätt som möjligt.
Ge dem en ganska kort förberedelsetid. Påminn eleverna om att man under uppspelets gång
kan få nya idéer som man ska bejaka. De får gärna använda sig av de cirkusdiscipliner de
prövat.
11

Syftet är att träna fantasin, se möjligheter i det som dyker upp, göra olika nummer med
rekvisita som de kommer möta i Wear it like a crown.
Risker/misslyckanden/möjligheter
Plats: klassrummet
*Dela in klassen i grupper med 4-5 st i varje grupp. Låt dem diskutera:
Vad är en risk, ge exempel?
Vilka risker de skulle vara beredda att ta och varför de är beredda att ta dem.
Vilket/vilka risker/misslyckanden de är mest rädda för.
Därefter gör varje grupp en staty (en frusen position, där alla ingår) av ett risktagande eller ett
misslyckande som de enats om att välja.
Låt varje grupp visa sin staty för de andra. Publiken får gissa vilken risk/misslyckande som
statygruppen visar.
När varje grupp redovisat sina statyer låter du grupperna jobba vidare med dem. De ska utgå
från sin staty och ska utifrån den göra en spelscen där riskerna/misslyckandena förvandlas till
en möjlighet.
Syftet med övningen är att reflektera kring att misslyckanden är en del av livet samt hur man
kan vända dem till möjligheter.
Musikövning
Plats: klassrummet
*Spela upp föreställningens ledmotiv WEAR IT LIKE A CROWN, av Rebekka Karijord. Du
hittar den på Spotify och YouTube.
Låt eleverna blunda när de lyssnar på musiken och skapa sig en känsla/inre bild: vad tror de
föreställningen handlar om?
Gör en runda där eleverna med ett ord eller rörelser får beskriva vad de tror.
Syftet med övningen är att öppna upp för reflektion kring musikens betydelse.
12

Arbeta med bilderna av de olika karaktärerna
Plats: klassrummet
Du kan skriva ut bilderna på bloggen: http://cirkor.wordpress.com/wear-it-like-a-
crown/
Dela in dem i smågrupper. Låt dem diskutera vilka risker de tror att de olika karaktärerna tar i
föreställningen. Vilken cirkusdisciplin tror de att de olika karaktärerna arbetar med? Vad tror
du att den här personen är bra på? Vad tror du att den här personen är rädd för? Be varje
grupp skriva ner vad de tror kring varje karaktär. Samla in det de skrivit och återkom till det
efter föreställningen.
Syftet med övningen är att reflektera kring de karaktärer de kommer möta i förställningen
samt knyta ihop det med föreställningens tema.
Fofo Rakez, Fotograf Mattias Edwall
13

Individuellt arbete, skrivuppgift
Plats: klassrummet
Vilken dröm skulle du vilja leva? Vad har du för talanger? Vad är du bra på? Vilka risker är
du beredd att ta för att nå dit? Vilken är din största rädsla?
Materialet samlas in och ni fortsätter arbeta med det efter föreställningen.
Syftet med övningen är att knyta ihop föreställningens teman med sina egna tankar.
14

EFTERARBETET
Bearbetning av föreställningen
Plats: klassrummet
*I en runda får alla i gruppen berätta:
Det första minnet/ bilden du får upp när du tänker tillbaka på föreställningen.
*Dela sedan in dem i grupper och låt dem diskutera följande en kort stund:
Vad tror ni föreställningen vill berätta?
Stämde era bilder av cirkus?
Varje grupp presenterar för de andra vad de kommit fram till.
*Gör nya grupper:
Välj en stark scen från föreställningen som ni visar upp genom att göra en staty.
Låt dem förbereda sig ca 5 min och sedan redovisa.
*Bearbetning av statyerna:
När en grupp visar sin staty ställer du följande frågor till dem som tittar på:
Vilken scen tror ni detta är?
Vad händer?
Ser ni olika saker? Berätta.
Till gruppen som visar statyn:
Vilken scen tänkte ni på?
Hur kom ni fram till att göra denna staty/ ett gemensamt beslut?
Diskutera i de grupper som de arbetat i
Finns det någon av karaktärerna du kan känna igen dig i?
Om du kan det - på vilket sätt känner du igen dig?
Är det någon du inte kan känna igen dig i?
Om det är så, på vilket sätt?
15

Syftet med övningarna är att eleverna får reflektera kring föreställningen samt koppla den till
sin egen verklighet.
Gör en dikt på upplevelsen av föreställningen.
Plats: klassrummet
Låt eleverna skriva en dikt om hur de upplevde föreställningen enligt följande mönster:
De kan arbeta individuellt eller 2 o 2.
Känsla Sak
Miljö Känsla
Fråga Miljö
Exempel:
Rädsla motorsåg
Cirkus kärlek
Lever JAG min dröm? öken
Låt dem läsa upp sina dikter för varandra.
Scenografi
Plats: klassrummet
Scenografi handlar om scenen. Hur ska miljön se ut som vi ska berätta den här historien
i? Väggar, golv, möbler, material, färger osv.
Dela in dem i grupper.
Varje grupp får nu en ny uppgift. Förbered ett bord med olika material, kan vara precis vad
som helst: kläder, tyg, papper, tejp, klister, pennor, kartong, saxar, smink, porslin, sand,
stenar, skor, bollar, peruker, rep, snören, pinnar…
16

Gruppen får nu skapa sin egen cirkusscenografi med rubriken ”Allt är möjligt”.
Låt dem diskutera hur man löst olika scener tekniskt i föreställningen som t ex knivarna som
faller från taket och konstruktionen av kronan på scenen.
Syftet med de två ovanstående övningarna är att få uttrycka sin upplevelse samt resonera
kring tekniska konstruktioner.
Återkoppling kring förarbetet med bilderna på föreställningens karaktärer.
Plats: klassrummet
Du kan skriva ut bilderna på bloggen: http://cirkor.wordpress.com/wear-it-like-a-
crown/
I programmet till föreställningen hittar du längre intervjuer med artisterna.
Dela in dem i de grupper som gjorde övningen tillsammans.
Läraren delar ut det material som grupperna skrev innan de såg föreställningen. Låt dem
också läsa följande kortintervju med de medverkande artisterna.
Stämde det de trodde innan de såg föreställningen? Var de bra på det du trodde? Vilka är
artisternas styrkor/ rädslor?
Är det något som du blir förvånad över?
Intervjuer:
Så här resonerar några av artisterna
1. Har du fått med dig något från arbetet med föreställningen som du kan ta med
dig i din vardag?
Louise:
Jag tycker det är svårt att se saker utifrån när jag är mitt i dem. Arbetet med
föreställningen är en ständig process även nu när vi är igång och spelar. Men om jag
skall försöka välja ut något idag, så känner jag stolthet för det vi har skapat
tillsammans och glädje för att få göra det jag vill.
Henrik:
Eftersom man lever föreställningen både under repetitioner och spelperiod så ja,
man får med sig något.
17

Fofo:
Jag har tagit med mig att hårt arbete alltid lönar sig och att det oftast blir bra om man
får göra som man själv vill, att man står på sig. Fast det har jag alltid vetat.
Shannon:
Yes. The value of patience and playfulness in life.
2. Ligger din karaktär nära eller långt ifrån dig själv?
Louise:
Jag har ju hittat henne i mig själv, så visst finns hon där. Men jag tror inte någon jag
känner skulle säga att det liknar mig privat ( har inte hört det än i alla fall ).
Henrik:
Den kommer ju från mej så den är nog jag i vissa situationer eller så
känns det i all fall.
Fofo:
Min karaktär är mig själv. Så den ligger väldigt nära.
Shannon:
I think we`re pretty similar but she has much more anger. But we are both sensitive
and daring and live in the moment.
3. Hur kom du på idén till det du gör i föreställningen? Din karaktärs namn?
Louise:
Den började som ett embryo i Tildes (regissören) huvud och sedan har hon vuxit fram
under processens gång. Hon har liksom trevat sig fram för att hitta sin identitet, det
händer nog fortfarande att hon utvecklas, hoppas jag. Karaktärernas namn fick vi av
killen som har gjort filmerna i föreställningen.
Henrik:
Vi improviserade otroligt mycket de första veckorna och på så sätt kom sakerna fram.
Parakrobatiken repade vi separat på sidan av, själva och med koreograf. Karaktärens
namn bestämdes på högre ort.
18

Fofo:
Vissa idéer har Tilde haft i sitt huvud och sen har man fått utveckla dom till vad man
själv ser. Andra idéer har man kommit på genom att improvisera och att göra om och
om och om igen. Ibland får man tänka mycket och ibland bara händer det.
Shannon:
This was given to us by Tilde and I just developed the character to be something that
comes from some part of myself.
4. Hur mycket har du tränat för att klara av det du gör i föreställningen?
Louise:
Min huvuddisciplin parakrobatik har jag tränat sen 2001. När jag inte
har föreställningar så tränar jag 5 dagar i veckan.
Fofo:
Jag har tränat sedan jag föddes för att kunna göra det jag gör. Allt som har hänt sedan
den dagen finns i mig och vill ut till andra. Och jag utvecklas, tränar tills jag inte
tycker att det är roligt. Förhoppningsvis tills jag är klar.
Shannon:
I train 5-7 days a week in the gym or in the pole. I have been doing circus for 5 years.
5. Hur kom det sig att du började med just cirkus?
Louise:
Jag såg en cirkusföreställning som var så inspirerande.
Henrik:
Jag visste mycket tidigt att jag ville stå på scenen. Jag ville bli skådespelare men det
visade sig att jag var nog mer åt det fysiska hållet.
Fofo:
Jag har alltid haft mycket energi och en sorts fysisk intelligens. Så vägen var självklar.
Balett, gymnastik, cirkus!
Shannon:
I love training and it just happened that I was good enough to make this my career.
19

6. Vad är du rädd för?
Louise:
Ganska mycket. Att misslyckas på scenen tex. Men jag blir bättre och
bättre på att inte ta det så hårt.
Henrik:
Kanske inte rädd men har respekt för mycket.
Fofo:
Jag har varit rädd för mycket, men jag jobbar ständigt med det. Nu slappnar jag av
mer. Men självklart är jag rädd för att mina nära ska dö eller att jag själv ska det.
Innan jag hinner göra klart allt jag vill.
Shannon:
Losing my sense of keeping my life playful and happy and filled with people I love.
7. Har du varit med om att misslyckats med något som ändå blivit bra?
Louise:
På scenen kan det hända oväntade saker som först känns som om det går lite galet men
som till och med kan bli till det bättre och som ingen kunnat tänka ut i förväg.
Henrik:
Tycker att det mesta är lite så där, det blir lite knasigt men löser sig
och får en bra utgång.
Fofo:
Kanske, men det är inget som jag har tänkt på.
Shannon:
I try to never see things as failures, only as situations where I need to find another
way to succeed.
Syftet med övningen är att få möta personerna bakom karaktärerna och få exempel på hur de
ser på rädslor, misslyckanden och möjligheter.
20

Återkoppling på individuellt arbete, skrivuppgift från förarbetet.
Multimedia
Plats: klassrummet
Läraren delar ut det skrivna materialet som skrevs innan föreställningen.
Läs igenom det du skrev innan föreställningen om vilken dröm du skulle vilja leva, vilka
talanger du har och vill utveckla, vad du är bra på osv
Är det något du tänker annorlunda kring nu?
Skriv färdigt din text.
Utgå från din text och gör din egen Wear it like a crown - produktion.
1. Gör ett kort bildmanus utifrån din text. Fokusera på att göra ca 5 bilder/scener.
2. Förbered för fotografering/filmning. Behövs rekvisita? Behöver du andra deltagare än
dig själv? Vem fotar/filmar? Plats för fotograferingen/filmningen?
3. Fotografera/filma. Använd din mobil eller skolans kameror.
Tänk på: hur framställer du det du vill beskriva bäst i bild? Ska du ha närbilder eller
ska hela personen synas? Vilken vinkel ska bilden/scenen tas ifrån?
4. Välj musik eller gör egen till din berättelse. Lyssna igen på Rebekka Karifjords låt
Wear it like a crown. Vilken låt passar till din berättelse? Om du gör egen behöver du
antingen en egen inspelningsmöjlighet så du kan göra musiken hemma eller så
använder du dig av skolans utrustning.
5. Lägg till musiken till berättelsen.
När alla gjort klart sitt arbete redovisar de för resten av klassen!
Syftet är att återknyta förarbetet och få möjlighet att uttrycka sig konstnärligt.
21

Hjärnan
Plats: klassrummet
Regissör/Cirkusdirektör Tilde Björfors säger så inför föreställningen:
”Jag intresserar mig för den ordning som finns i det okontrollerade och kaoset. Vi har
byggt upp ett samhälle som är strukturerat i alla led från barnuppfostran till yrkesliv
genom vänster hjärnhalvas mer logiska ordning och strukturer. Jag ser det som ett
samhällsproblem. Det är livsviktigt att den högra hjärnhalvan får ta större plats.”
I hjärnan samlas impulser från våra sinnen – syn, hörsel, känsel, lukt och smak. Efter att vi
bearbetat impulserna leder det till handlingar och reaktioner. Hjärnan består av storhjärnan,
lillhjärnan och hjärnstammen.
Storhjärnan är uppdelad i två halvor. Den vänstra delen är den del som styr det logiska,
analytiska tänkandet. Den högra delen är den del som styr vårt skapande och det
känslomässiga. De båda hjärnhalvorna har delvis olika uppgifter även om de samarbetar
mycket.
Föreställningen och regiarbetet bygger på att det finns en logik även i den högra, en rörligare
logik. En logik där känslor, sinnen, andra perspektiv och en alternativ process råder. Ett
skapande kaos.
*Pröva schablonerna:
Dela in alla 2 o 2. Sprid ut paren i klassrummet. Alla jobbar samtidigt med uppgiften.
Bestäm vem som är A respektive B i paren. Berätta sedan att A är elev och B lärare.
Beskriv därefter följande situation:
A är jättearg pga att B precis har ändrat provdatum. När klassen kom till klassrummet för att
skriva provet berättade B att hon/han inte hunnit göra det färdigt och därför flyttade hon fram
det en vecka. A hade pluggat jättemycket och planerat pluggandet jättenoga. A går fram till B
och skäller ut honom/henne för att hon är så dålig på att planera att hon borde ha bättre
kontroll.
B visar inga som helst känslor, tittar bara lugnt på A. B försöker övertyga A om att man måste
stå ut med att saker ändras. Man får vara flexibel helt enkelt.
22

Låt paren göra detta ca 2-3 min, därefter byter de roller med varandra och gör om uppgiften.
Låt dem prata kort i paren om hur det kändes samt om vad det innebär att ha kontroll.
*Byt par, bestäm vem som är A respektive B i de nya paren. I denna uppgift är både A och B
elever.
A ska hålla ett tal för B om något A tycker väldigt mycket om, det kan vara precis vad som
helst. Låt A tala utan förberedelse i ca 1 min.
Låt dem byta roller. Låt dem prata i paren hur det kändes att tala helt utan förberedelse. Hur
påverkades de av det? Var det lättare eller svårare? Varför?
*Heta stolen.
Fortsätt diskussionen på följande sätt.
Alla sitter på stolar i cirkel. Det ska finnas en stol för mycket. Du läser de olika påståendena
som står nedan ett i taget. Efter det att du läst påståendet ska eleverna ta ställning till om de
håller med eller inte. Berätta att varje påstående kan tolkas på olika sätt, det finns inte heller
något rätt eller fel i olika ställningstaganden. Man får också ändra sig. Även om man redan
tagit ställning genom att flytta sig får man ändra sig.
Om eleven håller med byter de plats, om de inte håller med sitter de kvar. Den tomma stolen
finns för det kan hända att endast en av deltagarna håller med om ett påstående och måste då
ha möjlighet att kunna flytta.
Inled övningen med att påminna om att man endast kommenterar det andra säger om man fått
ordet.
Det är bra att börja med något neutralt påstående t ex ”det är skönt att sova länge på
morgonen” eller ”jag tycker det är gott med godis”. Efter varje påstående får några av
deltagarna motivera varför de flyttat eller inte. Som ledare förhåller du dig neutral till det de
säger men kan komma med följdfrågor för att nyansera eller problematisera
ställningstagandet. Se också till att ordet fördelas mellan deltagarna
Du behöver inte hinna med alla påståenden. Det viktiga är diskussionen och reflektionen. Du
märker var det bränner till i just din grupp och kan då konstruera vidare påståenden utifrån
det.
Fyll gärna på, eller byt ut till andra påståenden som passar just din grupp:
23

- Genom förberedelse kan man alltid undvika oordning.
- Det finns både bra och dålig kontroll.
- Det finns många olika typer av intelligenser.
- Kroppsspråket visar om du har kontroll eller inte.
- Det är bara människor som gillar ordning som kan uträtta något bra.
- Alla människor har förmågan att göra precis det de önskar.
- En person som inte visar känslor är farlig.
- Människor med makt måste undvika kaos.
- Människor med temperament får mer gjort än lugna personer.
- Om man får positiv feedback blir man bättre.
- Det måste finnas kaos för att något ska kunna utvecklas.
- Det är bra att släppa kontrollen.
- Tjejer har svårare för att tappa kontrollen än pojkar.
- Pojkar är mer logiska i sitt tänkande än flickor.
- Alla människor upplever att de har lättare för vissa saker än andra.
- En person som bara använder ena hjärnhalvan lever inte ett lyckligt liv.
Avsluta med att diskutera:
Vad tror ni Tilde Björfors menar när hon säger att det är ett samhällsproblem att höger
hjärnhalva inte får mer plats?
Syfte: att reflektera kring de två hjärnhalvorna och samhällets värderingar av olika
egenskaper/kunskaper.
24

CIRKUSENS HISTORIA
Cirkus – Scenkonstens dyrbara krona
Modern cirkus fick sin födelse på stranden av Themsen i London i slutet av 1760-
talet. Medeltida cirkusdiscipliner som voltigeridning, djurtämjande, jonglering, clown och
lindans samlades ihop och presenterades på en cirkulär arena. Inom bara några få år blev
cirkus den mest populära formen av underhållning. Den nya formen expanderade från
England över hela Europa samtidigt som hundratals majestätiska cirkusamfiteatrar byggdes
upp. Cirkustält uppfanns 1821 i USA. Detta öppnade möjligheter till en ännu större expansion
för cirkusen. Under 1920-1930, den gyllene åldern för klassisk cirkus, hade de största
cirkustälten mer än fem arenor och 15 000 åskådare!
Circus kom till Skandinavien i början av nittonhundratalet. Trupper från Centraleuropa reste
med sina hästar, vilda djur och tält hela vägen genom Köpenhamn, Oslo, Stockholm och
Helsingfors för att uppträda under påskfirandet i S:t Petersburg. Nordiska artister började lära
sig cirkusfärdigheter genom att se och träna, och före slutet av århundradet kunde de
skandinaviska huvudstäderna stoltsera med flera egna cirkusbyggnader.
Attraktionskraften i cirkusen började försvinna efter andra världskriget. Först tog biografen
över cirkusarnas position som den vildaste underhållningen. Sedan kom TV:n som kunde ge
människor möjligheter att se de senaste visionerna av världen från sin egen soffa.
Den nya början för cirkusen - Cirque Nouveau - startade i början av 1970-talet i Frankrike och
USA. Helt nya grupper hittade till cirkusen: teatermänniskor, dansare, musiker,
bildkonstnärer. Circus började uppfinna sig själv igen. Teaterregissörer och skådespelare la
till berättande till cirkuskonsterna, modern dans förde in ett nytt rörelsevokabulär, musiker
komponerade ny musik speciellt för cirkus, bildkonstnärer förnyade cirkusartisternas
utseende - cirkus steg upp från dammiga cirkustält till den moderna tidens framträdande
scenkonst!
Den positiva rörelsen expanderade. Nya skolor för artister etablerades, nya former av
framträdanden och akter uppfanns. Den nya generationens cirkusartister etablerade den
samtida cirkusen, nycirkus, på 1990-talet*. Efter perioden med det teatrala ”Cirque Nouveau”
började de nya cirkusstilarna luta sig mot ett mer abstrakt sätt att berätta. Circus började
25

smälta mer och mer samman med andra konstformer: videokonst, bildkonst, performance och
datorkonst. Helt nya former grundades i utkanterna av cirkus. Den andra riktningen var att gå
djupare in i varje cirkusdisciplin. Jongleringen var den första att få sin självständighet när
artister började göra hela föreställningar där jongleringen var det enda uttrycksmedlet.
Clownkonsten följde efter, sedan lindans och andra. I stället för att lägga ihop alla de olika
cirkusdisciplinerna för att skapa en föreställning, går den modena cirkusartisten till kärnan av
sin egen disciplin, dess språk och uttryck.
Under de senaste 40 åren har cirkusen öppnat sig i helt nya riktningar. Cirkusfärdigheter lärs
ut för barn i cirkusskolor i de flesta länder. Professionella cirkusartister lär sig sitt yrke vid
akademier och universitet. I många länder har cirkusen erkänts som en självständig viktig del
av modern konst. Konstnärligt sett är det frihet som är det viktigaste. Varje konstnär gör sin
egen typ av cirkus. Han står i korsningen mellan tusentals år av tradition - och de oräkneliga
riktningarna av den samtida konsten.
Tomi Purovaara är direktör för Finlands cirkusinformationscentrum och för CIRKO, centret
för nycirkus. Han har publicerat flera böcker och artiklar om cirkusen.
Not*: I Sverige började nycirkusens etablering som egen konstform och rörelse i mitten av
1990-talet genom Cirkus Cirkör som hade sin första föreställningspremiär 1995 på
Vattenfestivalen i Stockholm.
26

DEFINITION AV CIRKUSDISCIPLINERNA
Ekvilibrism/lindans
Ekvilibrism betyder konsten att balansera. Inom cirkuskonsten finns det flera discipliner som
bygger på balans. Till exempel handstående i olika former, på olika redskap som stativ, stegar
eller staplade stolar, washingtontrapets (en särskild sorts trapets som man balanserar i
huvudstående), enhjuling och inte minst lindans som kanske är den disciplin som mest
förknippas med balans. Den äldsta varianten av lina är slak lina och man kan föreställa sig
hur det började genom att någon helt enkelt riggade ett rep mellan två träd. En annan variant
är spänd lina som ofta kombineras med akrobatik, avancerade stegkombinationer och dans,
därav namnet lindans. Skywalking är den tredje varianten då linan späns mycket högt.
Skywalking kan både ske i föreställningar på scen/i manegen, eller som olaglig aktion
utomhus t.ex. fäst mellan hustak, brofästen eller liknande. En mycket känd skywalker är Alain
Petit som gick på lina mellan World Trade Centers tak i New York på 1970-talet.
Cirkusartister kombinerar ofta de olika formerna av lindans med andra former av balansakter
som till exempel enhjuling på lina.
Lindanserskan: ”Balans är en ständig rörelse in och ur balanspunkten.
En evig strävan efter att nå den fulländade balansen. Hur man än
strävar rör man sig bara hastigt in,och så ur. Så fort man har uppnått balansen
kommer man ur balans. Försöker man hålla fast den så faller man.”
Akrobatik
Akrobatik betyder enligt uppslagsboken ”gymnastiska konststycken av hög teknisk
svårighetsgrad”. Akrobatik kräver styrka, spänst, smidighet och att man har kontroll på sin
egen kropp när den befinner sig i rörelse och ibland inte har kontakt med någon fast yta, samt
att man har god rumslig orientering. Ett flertal av rörelseteknikerna har akrobatiken
gemensamt med gymnastiken, men skiljer sig åt genom stilen, uttrycket och
användningsformen.
Man kan betrakta akrobatik som en sorts grunddisciplin i cirkus från vilken ett flertal andra
discipliner har sitt ursprung. Historiskt sett har akrobatiken stått för en stor innovation inom
cirkuskonsten, inte minst i samverkan med olika former av redskap. Till exempel
språngbräda där man skjuter upp varandra från en gungbräda för att få höjd, Kinesisk påle
27

som är akrobatik med påle som redskap, Tyskt hjul och Ring Zur som är akrobatik i ring, Rysk
gunga, där man använder sig av en gunga för att få upp höjd. Nya former av akrobatik
utvecklas konstant, på senare år till exempel hoppstyltor/powerskips och Parkour.
Akrobaten: ”Självklart är jag rädd! Min kropp är mitt arbetsverktyg. Skadar jag mig är det
kört. Jag är rädd hela tiden. Men jag har övat mig på att inte vara rädd för att vara rädd. När
jag ska göra något svårt brukar jag föreställa mig att jag tar min rädsla i handen och så
hoppar jag.”
Parakrobatik
Parakrobatik är som en blandning mellan akrobatik och equelibre/balans. Den är baserad på
vad två eller flera kroppar kan göra i samarbete med varandra, och tar därför sitt typiska
uttryck i att en kropp lyfter/kastar en annan i olika positioner och figurer, eller att flera
kroppar balanserar tillsammans. Kropparna möts ofta kring de centrala kontaktpunkterna:
händer, fötter, axlar, huvud. Vanligen är man specialiserad som antingen överman/flygare
eller underman/bas men det finns också exempel där parakrobaterna är jämnstora och
rollerna skiftar. I parakrobatik är det tvärt emot vad man kanske tror, basen som står för
balansen. Flygaren på topp måste träna bort de egna balansreflexerna och helt lita på att basen
kan hantera och läsa av balanssituationen.
Parakrobatik behöver inte bokstavligen vara i par utan kan utföras i samarbete med ett stort
antal personer och bilda olika gemensamma formationer och pyramider. I pyramider handlar
det i hög grad om placeringen av den gemensamma tyngdpunkten. Eller banquine där flera
personer genom handgrepp skjuter upp en person i luften som sedan landar på någon annans
axlar, högst i en pyramid av flera personer eller på andra sätt fångas av andra.
Parakrobaten: ”Vi har en grundtrygghet i vårt samarbete. Vi kan inte ge upp fem års dagligt
tränande och en gemensam dröm för en schism eller en svårighet. Vi får inte grotta ner oss i
stundens motstånd och låta det skymma sikten. Vi måste hålla blicken högt, annars riskerar vi
att missa målet när det uppenbarar sig.”
Clown
Det är svårt att peka på den exakta historiska utvecklingen av clownen, eftersom clownen har
likheter med flera traditioner, bland andra den medeltida narren och den italienska Commedia
28

dell’Arte-traditionen från 1500-talet. Clownen har liksom narren ofta haft en roll som maktens
och människans spegel och har i olika kulturer kallats för helig. Cirkusclownen sägs ha
uppstått kring år 1800 ur figurer som hade till uppgift att fylla utrymmena mellan de olika
versionerna av hästakrobatik som då var populära i cirkus. Clownen tog dock snabbt sina egna
former, som den klassiska vita clownen.
I så kallad nycirkus ser man sällan de traditionella cirkusclownerna och istället har något som
kallas ”modern clown”, som sällan har röd näsa, tagit plats. Där finns en tendens till att arbeta
med en grotesk och socialkritisk form för humor, där det inte handlar om att ramla och göra
tricks, utan om en humor som snarare pekar på social utsatthet och allt man inte får göra inom
samhällets normativa ramar. En annan tendens inom nycirkus är att man vill visa människan
bakom de extrema konsterna och till hjälp används ofta clownens estetik och sätt att förhålla
sig till misslyckande och lyckande. Cirque Petit är en annan form där man använder sig av
”antitrick”, dvs. gör trick som egentligen inte är svåra, men levererar och säljer dem som att
det vore det svåraste, mest fantastiska i världen! Här används också ofta trick med olika
materia för att vända upp och ner på publikens föreställningar av vad som är möjligt eller inte.
Clownen: För en clown kan misslyckandet bli en succé! En clowns liv går ut på att vända
floppen till en topp.
Objektmanipulering/jonglering
Objektmanipulering används som en bredare term än jonglering och anger att man kan
jonglera med eller ”manipulera” vilka objekt som helst. Till de vanligaste
jongleringsredskapen hör bollar, käglor och ringar. Det finns också olika sätt att manipulera
objekten som till exempel i kontaktjonglering där man får bollarna att förflytta sig på
kroppens yta i stället för att kasta dem.
Jongleringen har utvecklats i olika riktningar, och har på ett sätt blivit en konst för sig utanför
cirkusen. Det görs ofta föreställningar som är helt baserade på objektmanipulation. Många
jonglörer har hittat inspiration i matematik, musik och mera visuella eller grafiska sätt att
arbeta och har utvecklat notationssystem för just jonglering.
Jonglören: Det är inte fånga som är det primära, det är att kasta.
När jag jonglerar är det som att jag lämnar det som har varit och det som ska bli och går in i
rummet ”nu”. Det märkliga är att när jag är där i ”nurummet” så upplever jag efter ett tag
29

att jag är i alla tider samtidigt. Som att nuet blir större och rymmer både före och efter. Att
samtidigt som jag kastar hinner jag analysera föregående kast och förbereda nästa. Problem
o hinder blir inte till stopp utan samspelar med nuet. I nuet växer tiden.”
Luftakrobatik
Luftakrobatik är akrobatiska rörelser som försiggår i luften i samverkan med olika redskap
som till exempel tyg, rep, straps, creadle (en form av fångstol) eller ring. Det mest kända
redskapet i luftakrobatiken är förmodligen trapets, och även här finns det olika uttryck; statisk
trapets där en eller två personer utför rörelser i och runt trapetsen, svingande trapets där
trapetsen används som gunga och ger fart åt rörelserna, eller flygande trapets där flera artister
kastas och flyger mellan olika trapetser och catchers/fångare. Detta betyder också att
artisterna har olika roller eller specialiseringar: några är flyers/flygare och kastas och fångas,
medan de som fångar dem igen kallas catchers.
Trapets-flygaren: ”När jag väl har släppt taget om min trapets och är i luften finns det ingen
återvändo... Då kan jag bara flyga och ha tillit… Då måste jag lita på att alla timmar av
träning o förberedelser har etsat sig in i mig och att jag gör det jag ska, när jag ska. Ser jag
att jag har hamnat snett skriker hela mitt medvetande efter att göra en korrigering. Men det
är just det jag inte ska! Cachern korrigerar, jag måste släppa taget och göra allt för att inte
göra något alls. Jag överlämnar mig och litar till att catchern parerar rätt och fångar mig...”
Cirkusdirektör och entreprenörskap
Innovationen inom cirkusen har varit lika stor i hur man har etablerat sig, skapat mobila
arenor, och tagit upp influenser från omvärlden i sina föreställningar, som i hur själva
cirkuskonsterna har utvecklats. Entreprenörskapet är således lika centralt inom
nycirkusen/cirkusen som cirkusdisciplinerna i sig. Det har kanske inte alltid funnits som en
uttalad tanke eller strategi men den finns där som en stark drivkraft. Nycirkusen, som bl.a.
utvecklades i Paris förorter under 1970-talet, tog in influenser från andra konstformer och
strävade efter att skapa helhetsföreställningar istället för den traditionella cirkusens
nummerpresentationer. Nycirkusen tog också steget från den traditionella cirkusens roll som
”ett samhälle utanför samhället” till att bli en aktiv del av samhället.
30

Entreprenörskap definieras enligt Wikipedia som "förmågan att identifiera möjligheter och
skapa resurser för att ta tillvara dessa möjligheter". Det finns stora likheter i drivkraften och
kreativiteten hos entreprenörer och konstnärer, och cirkusdirektören har slagit ihop båda
rollerna till en.
Cirkusdirektören: ”Ett problem är inte ett problem utan en möjlighet. Ett stopp är inte avslut
utan en språngbräda! Man måste välja att vilja det man gör. Välja att vilja vara där man är.
Det är att använda disciplinen som lustens och viljans möjliggörare”.
31

CIRKUS I SKOLAN
Cirkusens plats i skolan är flera. Både som ett inspirerande inslag när eleverna får bli
del av ett cirkussällskap som kommer på besök, eller som en aktivitet på
idrottslektionen. Det finns få föreställningar om vad som är bra/dåligt, rätt/fel inför att
prova på cirkusträning jämfört med t ex friidrott eller fotboll. Barn och ungdomar
hittar ofta något lusfyllt som de har talang och färdighet för i cirkusens många olika
uttryckssätt och discipliner. Cirkusen kan också framgångsrikt användas som metod till
lärande i skolans ämnen. Cirkusdisciplinerna och det konstnärliga uttrycket är grunden
till fysiska och estetiska lärprocesser, vilka tillsammans med teori skapar utrymme för
ett bredare lärande.
Cirkus Cirkör fyller 15 år 2010 och har sedan starten mött över en miljon i publik och
300.000 barn och unga, lärare, skolledare och pedagoger i och utanför skolan.
I Cirkus Cirkörs kursverksamhet tränar professionella cirkusartister parallellt med barn och
vuxna, med eller utan funktionshinder. I cirkusträningen utvecklas många färdigheter som
koordination och koncentration i jonglering, balans på lina och att utmana sina rädslor i
akrobatik. Cirkus Cirkör erbjuder terminskurser och prova-på-träning i Stockholmsregionen,
sommarläger i hela Sverige, i samarbete med Folkets Hus & Parker liksom fortbildning för
lärare, skolföreställningar och Cirkus i skolan.
c/o Cirkus Cirkör är ett flerårigt samarbete mellan Cirkus Cirkörs sceniska och pedagogiska
verksamheter och ett flertal kommuner i Sverige. Arbetet har pågått sedan 2003 och
finansieras genom medel från Arvsfonden. Projektet, vars syfte har varit att utveckla
kommunal verksamhet med hjälp av cirkus, har gett 23 000 barn och ungdomar samt 500
vuxna som arbetar med barn och unga gemensamma erfarenheter. Dessa erfarenheter har
skapat nya arbetssätt i skolan och förskolan, nya undervisningsmetoder i kärnämnen som
”naturvetenskap genom cirkus”, utvecklat det pedagogiska arbetet med funktionsnedsatta och
ökat utbudet i Kulturskolan.
32