FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

92
Final Countdown Copyright 1998 © Ronny Amberts
Kapitel 38
Våren 1988. GRU. Leningrad
Alexander Ahromejev, general och chef för GRU, betraktade
påskliljorna på gräsmattan. Han satt ute på datjan och vårsolen
värmde. Över hela den kristna världen firades nu Stilla veckan. Det
var Jesu sista dagar i livet i Jerusalem. Idag var det tisdag och på
fredag morgon skulle denne Jesus Kristus korsfästas. Vem var det
som förrådde honom eller vem var det som hade den absoluta
makten att korsfästa honom ... denne Guds son? Ger man sin son en
sten när han ber om bröd? Var det nu inte så att denne man korsfästes
på order av Gud Fader själv? Det var den teorin som Biskop
Nosenko hade framfört strax innan han blev ihjälstucken av KGBchefen
Primakovs gossar.
-Broder sitter du här i vårsolen och gottar dig? sa generalmajor
Anton Petrov.
-Ja ... jag föredrar att vara stilla ... det är ju ... stilla veckan? sa
Alexander.
-Vad är det för något? sa Anton fast han visste.
-Det vet du nog, sa Alexander och log. -Jag sitter här i stilla andakt
och begrundar hur vi intellektuella kunde låta Josef Stalin slå ihjäl
över 20 millioner av våra egna. Stalin var paranoid som du vet.
-Vi var tvungna att spela med för att överleva ... men inte för att
frossa i mat och sprit och fruntimmer ... utan för att rädda det som
räddas kan ... Jag har fått rapporten om Sverige, sa Anton.
-Hmm, sa Alexander.
-Ska vi vänta till dess att Jurij återkommer? sa Anton.
-Tycker du att han kan tillföra utredningen något? sa Alexander.
-Det är möjligt ... men de viktigaste dragen har vi redan ... att vi
måste försöka hålla stånd mot pressen från KGB ... och NATO ...
alltså att Sverige inte inlemmas i Nato-blocket ... de strategierna är
nog ganska klara, sa Anton.
-Är nu Nato så farligt? sa Alexander.
-Nja ... naturligtvis inte i nuläget ... men vad händer om vi får en ny
Hitler i Europa?
-Då är jag nog inte med i spelet, sa Alexander drömmande.
-Inte någon av oss men våra barn och barnbarn,