FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

84
-Vem är du egentligen? sa mannen.
-En luffare som du, förstår du väl? sa Ronny och log och tog adjö.
Han drog sig mot busshållplatsen. Det var bråttom att komma till
Helsingborg och ringa till Marta innan biljettkassorna stängde uppe
i Bollnäs.
3
-Det var ett tag sen, sa Marta flämtande i telefon. -Var är du någonstans?
-I Helsingborg. Tror du att du kan skicka ner en tågbiljett? Jag har
inte så mycket telefonpengar så jag talar klarspråk direkt.
-Ge mig telefonnumret på telefonautomaten så ringer jag upp, sa
Marta.
Tre minuter senare.
Rrrinng.
-Hallå Ronny?
-Jaså du lever än? sa Marta.
-Ja ... trodde du att jag skulle stryka med?
-Inte mycket ... Hon gapskrattade. -Ont krut förgås inte så lätt.
-Tack för komplimangen, sa Ronny.
-Jag ska se om jag kan fixa biljetten till i kväll ... Det beror på deras
rutiner. Jag åker ner nu till järnvägsstationen och köper den där så
får dom ringa ner. Det får bli en biljett in blanco då när vi inte vet
tågtiderna ... I värsta fall får du väl ta ett tåg i morgon eller hur?
-Det blir bra. Då litar jag på dig, sa Ronny.
-Sov gott på parkbänken! sa Marta och gapskrattade.
Klockan var åtta på kvällen och Ronny gick fram och tillbaka i
vänthallen och då och då frågade han i biljettluckan om biljetten var
inringd.
-Det blir nog svårt i kväll, sa man i luckan.
Dom stängde klockan sju i Bollnäs, fick han till sist veta av chefen
på biljettkontoret.
Det samlades lite folk i vänthallen. För de lokala fyllona var det
naturligtvis en värmestuga. Klockan nio fick han veta att biljettluckan
skulle stänga för natten och att vänthallen var öppen till
klockan elva. Två män samlades runt Ronny. Han hade talat med
Marta för två timmar sedan. Sovjetunionen behövde inte mer än två
timmar för att ta fram en yrkesmördare på svenskt territorium.
Den ene av de två som sökte sällskap med Ronny var en vanlig