FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 2.a Boken. Jesu återkomst. 81
I gryningen kom han till ett ödetorp som var olåst. Han gick in och
kände att det var kallare inne än ute. Den råa luften var konserverad
i väggarna. Trött och utmattad bäddade han med några kartonger på
marken utanför huset. Han skulle ligga i skydd så att ingen kunde se
honom från vägen. Han tände spritköket och ställde det bredvid sig
för att få lite värme. Allt som fanns i klädväg tog han på sig. Till
och med dubbla mössor. Sist av allt drog han en hopvikt kartong
över sig som täcke och somnade på stört med förvissningen om att
fick han bara sova en stund så skulle allt ordna sig. Han försvann in
i ett töcken och var kanske medvetslös i två timmar. Men han fick
inte sova länge. En röst väckte honom. En kvinnoröst. Hon ropade
allt vad hon orkade:
-Rör på dig Ronny!
Han hörde henne som i fjärran men ändå från hjärttrakten och han
började närma sig medvetandets yta och då ropade hon med ännu
högre röst:
-Rör på dig Ronny!
Det var då han insåg att kvinnorösten kom inifrån hans eget huvud
och han beslöt sig för att gå upp till medvetande och vakenhet. Han
skakade värre än den värste alkoholist. Han höll på att frysa ihjäl.
Rösten hade väckt honom och det var första gången han hörde en
kvinnoröst i sitt inre. Det var en skyddsängel. Han reste sig genast
upp och rörde på sig med åkarbrasor. Han hade inte känt att han
blivit nedkyld utan varit helt borta och blivit räddad till livet av ett
övernaturligt ingripande. Han måste vara en viktig person.
Det var alltså i mitten av januari 1988 som han fortsatte sin undanskymda
och tvivelaktiga flykt norrut. Det fanns inga yttre tecken på
att han svävade i fara men nu vågade han inte avfärda de tecken
som kom från hans inre. Det var en härlig vinterdag och snöfritt.
Mitt på dagen när solen stod som högst gick han in på en äng och
bakom några träd lade han packningen som kudde, gjorde en bädd
av granris och sov i två timmar. Solskenet var som en vän i nöden.
Stark och utvilad fortsatte han mot ett vägkors. När han gick lyssnade
han på sin lilla fickradio som varje timma rapporterade från
överläggningarna mellan utrikesdepartementet och Sovjetunionen
om gränsdragningen för fisket i Östersjön.
Vid vägkorset visste han inte vilken väg han skulle ta. Då kom där
plötsligt en täckt lastbil från en brödfirma. Chauffören backade in
på en skogsbacke och klättrade ur med en termos kaffe. Ronny