FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

80
-Nej tack, sa Ronny och letade fram vattenflaskan. Det var en äcklig
tvålsmak i hela gommen. -Ta lite vatten i stället.
Han räckte flaskan mot luffaren som artigt svarade:
-Nej tack jag vill inte riskera att bli nykter. Det orkar jag inte ...
De tog farväl av varandra och Ronny drog vagnen med packningen
efter sig mot nordost. Efter två timmar upptäckte han den vita
Volvon som kröp efter honom och han förstod att han fortfarande
var en viktig person. Efter ytterligare två timmar gick han in i en
park och lade sig på en bänk för att vila benen och det var en timma
kvar innan det skulle börja skymma. Det kändes tryggare att förflytta
sig i mörkret. Från bänken såg han den kraftige chauffören
stiga ur Volvon och gå in i en telefonautomat för att rapportera.
Förföljaren verkade vara svensk säkerhetspolis men Ronny visste
inte dennes avsikter så han beslöt sig för att hålla sig undan alla
myndighetspersoner och ta sig smygvägen till Helsingborg och
därifrån anonymt med tåget till Hälsingland. Han skulle bli tvungen
att be Marta skicka eller ringa ner en tågbiljett och det var naturligtvis
det mest riskfyllda momentet. Med största sannolikhet var
hennes telefon avlyssnad av Sovjetiska agenter.
I skydd av mörkret vek han av mot nordväst för att följa kusten
upp mot Helsingborg. Ronny valde att gå på småvägarna och när
han upptäckte ljuskäglor från bilar så kastade han sig i diket och
gömde sig. Han såg Barsebäck kärnkraftverket avteckna sig mot
horisonten och han ville gå i den riktningen men intuitionen hejdade
honom. Han förstod ingenting. Han måste följa kusten för att
inte gå vilse och hade ingen karta. Han blundade och då såg han i
sitt inre en hand som pekade åt höger. Han struntade emellertid i
sådana fantasier och gick rakt fram mot kusten. Han beslöt sig för
att gå mot havet för att inte tappa orienteringen men han kände på
sig att han gick fel ...
Till slut hejdade han en bil som kom från Barsebäck och fick reda
på att han var på väg åt fel håll eftersom kärnkraftverket låg på en
halvö och området som sådant var inhägnat. Handen i huvudet som
hade visat honom vägen hade haft rätt. Det var den vägen han
skulle gå för att komma till Helsingborg. Han hade övernaturlig
hjälp men också en fri vilja. Det var intressant rent filosofiskt
tyckte han.
2