FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

58
med medicin ... muskelavslappnande tabletter ... Det räckte numera
inte med sex timmars fysisk träning för Stefan att bli avslappnad ...
Det hade gått inflation i träningen och den bet inte längre på honom.
Stefan började också bli rädd för spriten ... Han kunde inte få
hjälp mot ångesten någonstans. Han hade tagit in på Beckombergas
psykiatriska klinik ... och berättat för överläkaren ... att han skjutit
Olof Palme ... men läkaren hade bara skakat på huvudet och sagt
att: Det är över nu ... Glöm mordet. Läkaren hade trott honom till
fullo men rått honom att försöka glömma. Stefan fick inte hjälp
någonstans. Han var desperat. Sent på hösten 1987 hade han stått
på Tennstopet en kväll och polisstyrelsens socialdemokratiske representant
Roland Örn hade fått vetskap om att Stefan var gärningsmannen
och därför retat honom där i baren och kallat honom
för Mördaren. Stefan fick ett raseriutbrott och skrek:
-Jag kan skaffa mig en pistol och skjuta en till.
Stefan hade under hela sitt liv vetat att han skulle gå till historien: ”
Jag kommer att gå till historien”, hade han sagt långt innan Olof
Palme hade blivit politiker och mordet ens var påtänkt.
”Varför tog jag passet från Stefan?” tänkte Ronny där han låg i
skrubben. Stefan kände på sig att ryssarna skulle skjuta honom i
Estland och Ronny hade nyss fått det bekräftat av IRA-killen som
sagt till honom i Paradiset:” Du skulle ha låtit oss skjuta honom.”
Ronny somnade i skrubben.
2
Han vaknar vid midnatt. Det är precis tyst runtomkring honom.
Han reser sig från den gudomliga bädden. Han går ut ur skrubben
och igenom tvättstugan ... och känner på dörren. Den är låst. Han är
inlåst. Servicepersonalen har gått hem för helgen. Det är natt mellan
lördag den 9 januari och söndagen den 10 januari 1988. Personalen
skulle komma tillbaka måndag morgon. Ronny går genast fram till
vattenkranarna i tvättstugan och dricker en liter kallt vatten. Han
hade vatten och salt och skulle klara inlåsningen utan mat. Det var
nog det bästa som kunde hända att han fick vara här i sextio timmar.
Vatten, värme och vila.
Han sätter sig på en pall och småler för sig själv. Perfekt. Lugn
och ro och han skulle få sova hur mycket han än behövde. Det var
bara lite brännvin som fattades men Gud fixade väl det också. Han
smålog igen och tittade på armbandsuret. Tio i ett på natten och det