FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 2.a Boken. Jesu återkomst. 55
mot polisstationen. De vågade inte skjuta mot polisstationen ... det
är femton meter dit ... Han rusar fram till dörren hos danska polisen
och kastar sig in och trodde att han var trygg där.
-Kan man få pengar till en båtbiljett till Sverige här? säger Ronny
med andan i halsen till den uniformerade mörkhårige polismannen
som står vid mottagningsdisken.
-Försvinn ut, säger denne.
Den andre ljushårige polismannen sitter mot väggen med pappersarbete.
Det står en skrivmaskin på disken och Ronny står och tvekar och
säger:
-Om jag tar den här skrivmaskinen och slänger den i golvet. Tar ni
in mig på sjukhus då?
-Då slår vi in skallen på dej Gosse ..., svarar han den mörkhårige
som står vid disken. Den ljushårige som sitter vid skrivbordet vid
väggen har börjat skriva på sin skrivmaskin men när Ronny ställer
nästa fråga så slutar denne att skriva och håller händerna i luften.
Han lyfter inte blicken. Han stirrar rakt fram in i väggen. Han vet
vad det handlar om ...
-Är det meningen att jag ska skjutas då? säger Ronny.
Tystnaden är total i fem sekunder. ”Jag får ingen hjälp härifrån,”
inser Ronny och vänder sig om och sliter upp dörren.
Han rusar förbi bänkarna 13 och 14 vid Glasbaren och ut igenom
entrén på den sidan. Inte en människa fanns på den sidan av hallen.
Inte en enda. På andra sidan hallen var det tjockt med folk. Inte ens
på gatan fanns någon människa. Ronny joggar i rask och jämn takt.
Han springer inte så fort han kan. Han springer kontrollerat och rakt
in i Sheraton Hotels entré förbi receptionen och rakt in genom de
öppna hissdörrarna. Ett medelålders engelskt par skall just trycka på
knappen till sjätte våningen och de makar på sig ... så att han ska få
plats ... varpå Ronny säger andfådd på engelska:
-Tack. Ni har just räddat livet på mig. Hissdörrarna slår igen.
”Farväl Paradiset”.
Ronny fortsatte med hissen till översta våningen och därefter tog
han trapporna ner till femte våningen och gick ut genom en dörr på
vänster sida. Han kom ut på ett asfalterat mellantak där ventilationsanläggningen
var placerad. En sjuttio centimeter hög trädörr
var olåst och han böjde sig ner och kröp in i byggnaden bland oljemätare
och elinstrument och rör och ledningar. Det fanns en smal