FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

452
igen mig ... och är vänliga ... de är nästan genomskinliga ... men jag
är som en vanlig jordisk människa ... de är glada att se mig ... jag
hälsar på den ene ... det är min bror i ... i ... evigheten ... de båda är
mina eviga släktingar. De kan föra mig hem ... men jag får inte fara
hem förrän mitt uppdrag är slutfört ... jag gråter förtvivlat.
Jag har kommit till jorden för att utföra ett uppdrag ... jag är utvald
... men jag orkar inte ... men jag måste orka ...
-Känner du igen någon från rymdskeppet? Någon som finns på jorden
idag?
-Ja ... den ene som vibrerar så att han blir genomskinlig ... det är
Ernest ... professorn ... i ... Uppsala ... han ... är min bror ... han tillhör
... mina ... eviga släktingar.
-Hur känns det? sa Karin.
-Inte bra ... jag vill lämna jorden ...jag trodde inte saknaden skulle
bli så stor ... jag vill hem ...
-Vad händer på Påskön ...
-Jag dör ganska snart ... av sorg ... hjärtat ... stannar.
-Var det samma sak som hände i Anderna ... i Sydamerika? ... Sorgen?
-Jaa ... jag dog av sorg där också ... jag måste få komma hem ... Jag
klarar inte det här längre ... jag har gjort mitt ... Låt mig få åka hem
till mitt Solsystem.
...
Karin svarade nu mjukt till honom:
-Då för jag dig tillbaka till nuet och jag räknar långsamt baklänges
från tio till ett och sedan vill jag att du ligger stilla i ett par minuter
med öppna ögon. Förstår du Ronny?
-Ja, ja!
...
När de var klara såg han på henne och sa:
-Tror du på det här?
-Javisst. Självklart. Men jag tycker också att kristendomen kom
tvåtusen år för tidigt. Människorna var inte mogna för den kunskapen.
Han log mot henne och sa:
-Var du själv med nere i Palestina?
Hon dröjde med svaret och slog ner ögonlocken men sedan tog hon
mod till sig: