FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 2.a Boken. Jesu återkomst. 443
gat ... kanske.
-Är du man eller kvinna?
-Jag är man.
-Vad heter du?
Han började gråta.
Nu kom den uppdämda sorgen ... och han grät hejdlöst. En gråt
som han hållit tillbaka i nästan tvåtusen år.
Tårarna forsade utmed kinderna och han flämtade och spände
mellangärdet och andades häftigt.
Ronny kunde inte hålla tillbaka gråten.
Sorgen forsade ut ur hans själ när han sa namnet:
-Je ... Je ... Je ... sus ... Jesus.
Nu grät Ronny riktigt ordentligt i flera minuter.
-Jaa ... berätta nu varför du är ledsen.
-Dom förstår mig inte ... människorna ... dom förstår mig inte ... Det
gör mig så ledsen att dom inte förstår mig ... -Jag vill säga dom ...
att det jag har tillgång till ... Gudsnärvaron ... det har också dom
tillgång till ... och möjlighet att få ... men det förstår dom inte ... det
är därför jag är så ledsen ... dom vill inte ha kunskapen ... dom vill
bara ha Guds ... son ... och dyrka honom.
-Nu börjar du utforska ... Palestina ... Vad ser du?
-Jag ser ... en människoskara på vänster sida ... de är flera hundra ...
och de har schalar över huvudet och försöker nästan dölja ansiktet
...
-Vad händer nu?
-Människorna viskar ... och vänder sig halvt bort ... de är nyfikna
men förskräckta. De visar vördnad och förskräckelse ...
-Vad viskar dom?
-Guds Son ... Guds Son ... Guds .... Son.
-Vad händer nu?
-Jag går med bestämda steg mot sjön ... och då ser jag ett slags sken
över vattnet ... och det är samma sken som täcker mitt hjärta ... skenet
påminner om en blandning av solsken och silver ... Det är samma
sken som omsluter mitt hjärta i bröstet.
Skenet är i mig och utanför mig ... jag går nu ut på skenet ... ett
sken som vilar på vattenytan ... och så går jag ut i sjön ... men jag
går på skenet ... Människorna bakom mig ropar förskräckt att jag
går på vattnet ... men det är inte sant ... jag går på skenet ... som
täcker vattenytan just nu ...