FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

44
En liten varningsklocka ringer i bakskallen på Ronny. Ordet Civilpolis
använde hon med röda byxorna på Syltan för en halvtimma
sedan. Det korrekta hade varit att han antingen använde ordet kriminalpolis
eller rikspolisens säkerhetsavdelning och dessutom har
svensk polis ingen behörighet att agera på främmande makts territorium.
Han var nu för trött för att inse faran och han ville helt enkelt inte.
Det fick vara nog nu. Han sökte desperat efter lite äkta vänlighet
och den här svensktalande mannen var sista halmstråt. Det var nu
han avfärdade varningen från sitt inre.
-Det låter bra. Jag behöver hjälp. Jag vet för mycket om Palmemordet
och känner mig jagad, sa Ronny lättad med ett leende.
-Det här kommer att gå bra skall du se ..., sa ”Polisen”. -Skål!
-Skål, sa Ronny.
-Lita bara på mig så är det ingen fara, sa ”Polisen”.
-Fint ..., sa Ronny som fortfarande inte litade på någon men tröttheten
försämrade omdömet.
”Polisen” har tunt mörkbrunt hår. Kortklippt. Fårat ansikte, men
inga påsar under ögonen. Han rökte cigaretter men drog aldrig några
halsbloss. Han var en duktig skådespelare. Jeansdressen var hel
och ren och av senaste modet. De svarta skorna liknade bättre öststatsskor.
Relativt välputsade. När han skrattade så var det inte med
hjärtat och när han öppnade munnen skymtade han en billig lösgom
med inslag av mässing. Det var ytterligare en bitter människa men
han dolde det väl. Han flamsade och var aldrig riktigt stilla. Han
rörde på sig och såg sig hela tiden runt omkring och när Ronny såg
på honom sa han lugnande:
-Det kommer att ordna sig. Lugna dig bara.
Vad ”Polisen” menade var att hans flamsighet ingick i spelet för att
förvilla andra sidan. Därför gick han fram och tillbaka mellan den
inglasade baren mittemot bänken och grannbänken som var märkt
med siffran 14. Ronny betraktade honom bekymrad och då sa han:
-Lugna dig. Jag ordnar pengar till pilsner och annat.
Ronny reser sig från bänken.
-Vart ska du? säger ”Polisen” oroligt.
-Jag går runt lite.
-Vart då?
-Runt hallen, sa Ronny.
-Varför det?