FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 2.a Boken. Jesu återkomst. 419
-Lycka till!
-Tack det kan behövas, sa Ronny.
6
De var två och kom prick 13.00. Kriminalinspektören Heidebäck
hade en kollega med sig och denne var enbart bihang.
-En patrull om två är den minsta enheten som skickas ut, sa Heidebäck
och placerade en batteridriven bandspelare på soffbordet.
Ronny berättade vad han visste och Heidebäck antecknade knappast
något. Efter tre timmar tog de en kaffepaus och Heidebäck satte in
andra sidan på bandet. Taltiden var tre timmar på en sida. Poliskollegan
gäspade med jämna mellanrum och var på gränsen till att
somna.
”De vet redan allt”, tänkte Ronny.
Förhöret var mera en formsak. Polisen var en myndighet och ville
ha ryggen fri och kunde alltid säga: ”Nu har vi hört Ronny Andersson
och vi tror honom inte” och sedan skulle förhöret skrivas ut i
offentliga förhörsprotokoll men hemligstämplas och om någon frågade
efter att få läsa ett förhörsprotokoll ”som ni ändå inte tror på”
och ”därför inte kan tillföra utredningen något” ... ja då skulle polismyndigheten
svara att ”det är hemligstämplat”.
Om någon journalist frågade varför polisen hemligstämplade material
som de insåg inte hade någon som helst betydelse i mordutredningen
så fick journalisten svaret att: ”Det är vi inte skyldiga att
svara på”.
7
När polispartrullen hade gått tog Ronny en cykeltur och han hade
dåliga vibrationer. Poliserna hade verkat vänliga och kanske seriösa
... men han kände en fara i luften. En varningssignal som inte ville
släppa. Ondskan var kraftigt närvarande.
På natten drömde han: Ronny kallades till akuten på sjukhuset ...
eller var det kanske intensivvårdsavdelningen?
Det var fråga om liv eller död och mitt i natten. Han stod i väntrummet.
Då kommer hjärnkirurgen ut och säger forcerat:
-All right. Pojken har en allvarlig hjärnskada. Jag ska rädda livet på
honom den här gången. Men han får inte åka på den cykeln en gång
till ... Inte en gång till på den cykeln.