FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 2.a Boken. Jesu återkomst. 41
ljusbruna armékängor. Denne nickar och har blicken mot ”Tvåans”
rygg.
-Tror du att jag kommer att överleva? säger Ronny.
-Förmodligen, säger han och nickar mot ”Tvåan” som till fullo
skyddar Ronny mot attentat framifrån.
Ronny vänder sig om och ser att västagenten, den blonde, ”Ettan”
täcker ryggen på honom.
-Och vet du varför? säger Ronny. -Därför att jag kanske är full av
skit men jag är också full av kärlek.
Irländaren blir plötsligt väldigt nervös och går med hastiga steg mot
nedgången till perrongen. Han springer nerför trapporna.
Sedan händer allt mycket fort. ”Tvåan” försvinner och det blir
tjockt av människor runt omkring Ronny. ”Hoppas att Nato har kamerorna
på”, tänker Ronny. Så många Warszawapaktsagenter på en
gång kommer att ta lång tid att få på plåt tillsammans igen.
Nu är det bråttom! Ronny måste ut. Han ser sig omkring. Fienden
är överallt. Ondskan i deras ögon talar sitt tydliga språk. Sammanbitna
läppar. Mord i blicken ...
Till slut får han syn på ”Tvåan” som står mitt i den folktomma entrén.
Ronny förstår vad han menar och rusar dit och säger på engelska
när han passerar honom:
-Jag behöver hjälp. Snabbt.
Ronny försvinner ut i mörkret och friheten.
Han drog iväg till ”Syltan” för att få en paus, trodde han. Det
skulle vara mörkt en timma till. Klockan var 07.30. Här satt folk
och söp dygnet runt. Man kunde tro att det var 22.00 på kvällen
men det var lördag morgon.
Vid bardisken fanns ingen han kunde tilltala tyckte han trots att
där var fullt med folk. Ronny gick och satte sig vid ett litet bord i
det inre rummet. Bakom sig hade han ett färgat fönster med blyinfattningar
och det var riktad mot bakgården. Han hade ryggen fri
och ett långt bord till höger om sig.
Bordet fylldes smygande med folk i 25-30 årsåldern.
”Herre Gud de är överallt” tänkte han. Efter tio minuter var han omringad
och de skickade fram två snygga kvinnor. En hade blåjeans
och en röda sammetsbyxor. Ronny var dödstrött och lägger pannan
mellan armarna och lutar sig mot bordskanten för att vila lite. Den
blonda kvinnan med röda byxorna rycker in och väser:
-Somna inte.