FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

38
skap, sa den ene grabben.
-Och det där då? Ronny pekar på tjugo tomma pilsnerflaskor.
-Man tar inget förrän det är släckt, sa grabben.
-Elegant, sa Ronny och gick vidare. Han satte sig på en bänk som
var märkt med siffran 13.
Inget hände så han gick runt hallen och kom till ett gäng fulla
svenska ungdomar nära entrén. De bjöd på fruktbrännvin och Ronnys
blod fick nytt liv och tröttheten i benen försvann. Nu gick han
runt, runt i vänthallen och det var varmt och skönt. Han satte sig
ånyo på bänken 13. Nu hade en luffare satt sig där. Han hade en hel
kasse med pilsner, så saken var klar för Ronnys del. Mannen var i
sextioårsåldern smärt och tunnhårig. Han hade några tänder i överkäken
och några tänder i underkäken. Kläderna var slitna men rena.
Hämtade direkt från kemtvätten. På fötterna hade han hela varma
ljusbruna, kraftiga och nya vinterkängor. Näsan var sönderslagen
och tillplattad och det som skulle vara näsbenet satt till höger i ansiktet.
Det var svårt att placera mannen och Ronny döpte honom till
”Näsan” och det var oväsentligt om han tillhörde öst eller väst eller
om han bara var en luffare.
Ronny ville få saker och ting att hända. Varför hände inget? Han
ville dra på sig elden och ville få bekräftat att ryssarna skulle skjuta
Stefan, men att de först måste skjuta honom själv. Vad var det annars
för mening med att sitta här? Ryssarna hade krävt omedelbara
förhandlingar med den svenska regeringen när de upptäckte att Stefan
inte hade något pass när han kom till järnridåns gräns i Estland.
De ville förhandla om fisket i Östersjön och det var så bråttom att
de sprang upp på svenska UD på nyårsaftonen klockan åtta på
kvällen. Var detta klokt? Om de lyckades skjuta Ronny så skulle de
ta Stefan och då skulle ryssarna ha ett fruktansvärt övertag i förhandlingarna
om gränsdragningen i Östersjön.
Ronny tar upp det lilla vita kuvertet där han skrivit ”Göteborg är
Harmagedon. Jag är ledsen” och visar ”Näsan” detsamma. Denne
tar det i sina händer och läser utan glasögon. Han läser i sextio sekunder
och det är en mycket lång tid för sex ord. Han tar inte blicken
från papperet på en hel minut. Han är dödskoncentrerad på dessa
sex ord. ”Näsan” säger ingenting och Ronny drar därför sin historia
om Palmemordet för honom och avslutar med:
-Jag kommer att vända mig till det amerikanska TV-bolaget CBS.
De har ett specialprogram för viktiga nyheter som heter ”60 minu-