FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 2.a Boken. Jesu återkomst. 369
katen.
-Jaha, sa domaren ... -Och vad säger den tilltalade?
Ronny förstod inte riktigt hur illa ute han var ... inte ännu ... utan
svarade naivt ... han visste ju vad som hänt och varför ... han hade
blivit utsatt för ett mordförsök av Tell och Pilz med Bill Blomquists
goda minne ... förstod han nu. De hade försökt sparka sönder hans
njurar, lever och mjälte.
-Jag har inte gjort något olagligt ... det var Tell och Pilz som misshandlade
mig ... De försökte sparka ihjäl mig faktiskt ..., sa Ronny
sanningsenligt med en uppsyn som ett oförstående litet barn som
inte i sin vildaste fantasi kunde tro att världen var så ond som den
var.
-Påstår ni att polisen misshandlade er? sa domaren.
-Javisst så gick det till, sa Ronny.
-Jamen det är väl ingenting att komma med ... det säger ju alla ... till
sitt försvar ... som grips av polisen, sa domaren.
-Säger alla det? sa Ronny.
-Ja de skyller på polisen, sa domaren.
-Då förstår ni väl att det måste vara något fel på polisen? sa Ronny.
-Hörrnu Andersson ... erkänner ni eller inte? sa domaren.
Nu ... i de här sekunderna förstod Ronny hur illa han var ute ... hur
risigt han verkligen låg till när det gällde att hamna på psykets slutna
avdelning. Det gick kalla kårar efter ryggen på honom.
Att få rätt mot misshandlande, brutala, skurkaktiga poliser som var
slaktare i skydd av uniform ... det var som att köra ner handflatorna
i en hink full med vatten ... att krama vattnet med händerna ... att
fånga vattnet genom att knyta näven ... det gick inte ... vattnet rann
mellan fingrarna.
Outgrundliga är Herrens vägar ... det förstod han nu ... men inte då
... när han slagit sönder rutorna på pendeltåget i Västerhaninge och
då han varit så där obeskrivligt förtvivlad. Då hade han sagt till poliserna
som verkade vara så kallade ”bra killar” och som ryckte ut
för att förhöra honom ... att han flydde för sitt liv för att han visste
för mycket om Palme-mordet och de uniformerade poliserna hade
givit honom en klapp på axeln men att de ursäktade sig när dom
inget ville veta om själva statsministermordet ... eftersom det där
inte var deras sak.
Hur som helst ... när han kastat stenarna mot pendeltåget och krossat
rutorna ... ja två stycken då hade han frågat Gud Fader i Himlen