FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 2.a Boken. Jesu återkomst. 33
Final Countdown Copyright 1998 © Ronny Amberts
Kapitel 34
Centralstationen var storstadsluffarnas tempel. När den öppnade
tidigt på morgonen slog portarna upp till Paradiset. Gemenskap och
värme. En chans att nicka till och det fanns alltid någon som hade
en pilsner. När Ronny Andersson lämnade amerikanska ambassaden
hade han fem timmar kvar att slå ihjäl till dess att centralen
öppnade. Det var knappast paradiset som väntade för hans del. Det
var upploppet som började. Grande Finale.
Be till Gud, hade han sagt till ambassadtjänstemannen och nog
skulle han behöva president Ronald Reagans böner i Vita huset.
Han var verkligen illa ute men han visste inte om det. Vad skulle
han i Centralstationen att göra? Paradiset? Warszawapakten väntade
på honom där eller hur? Vansinne. En utomstående måste betrakta
honom som tokig. Varför gå in i det getingboet när han kunde gå
till socialjouren och få en båtbiljett direkt till Sverige och hem till
familjen. Var han säkrare i Sverige då? Förmodligen inte. I utredningen
om Mordet på Olof Palme samarbetade regeringen med
Sovjetunionen. Det hade han förstått. Stefan skulle skjutas av ryssarna
och alla spår skulle sopas igen. Men nu var han själv en bit av
spåret som skulle sopas igen. Städas bort. Skjutas med svenska regeringens
gillande. Vad var det för människor?
Ronny skulle aldrig ha lagt sig i. Det hade han förstått nu. Han var
nu säkrare under amerikanarnas beskydd. Det spår som Sovjetunionen
och socialistregeringen i Sverige ville sopa bort ...måste
vara intressant för amerikanarna att hålla öppet. Det var så tänkandet
fungerade i det Kalla Kriget och båda parterna ville behålla det
kallt så att det inte blev varmt eller skållhett med kärnvapen.
Ronny tänkte en del när han gick på de mörka gatorna i Köpenhamns
city. Han måste gå, gå, gå i flera timmar för att inte frysa
ihjäl och han gick ... och tänkte tillbaka ...
Det var sommaren 1986 och han hade suttit vid vattnet i Stadshusparken
i Stockholm. Det var en härlig försommardag. En sån där
dag man ser i reklamfilmerna. Han hade lagt ut en tidning och satt
sig vid Engelbrektstatyn. Han hade utsikt över vattnet, slottet, regeringskansliet
Rosenbad och Södermalms höjder. I väskan hade han