FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

308
flögs upp till sovjetiska ambassaden och där klättrade Jurij in som
medpassagerare. De talade ryska med varandra.
-Solen lyser på både ond och god, sa Jurij med ett leende och tog
Valter i hand med ett fast handslag.
-Öst är öst och väst är väst ... och de två skall aldrig mötas, kontrade
Valter.
-Inte mötas men kanske utplånas i ett brinnande nu ... enligt mystikerna,
sa Jurij.
-Har du gett dig på mystiken nu också?
-Reinkarnation, sa Jurij.
-Såå ... Har du hittat något?
-Ja ... jag har gjort en resa ner i själen ... Det var verkligen en överraskning
att uppleva sig själv i ett annat liv ..., sa Jurij nu mycket
allvarlig.
-Hmm, sa Valter.
Helikoptern startade upp motorn och rotordånet hejdade den intressanta
konversationen.
De lyftes upp i luften och satt tysta och såg ner på centrala Stockholm
som hade täppts till av trafiken. De fick sällskap av två polishelikoptrar
och landade så småningom på Bromma flygfält där de
bytte till försvarets passagerarplan för att transporteras till Visby på
Gotland.
Där väntade en ny militärhelikopter som genast lyfte och tio minuter
senare landade på Valters lantställe.
Fruntimmer var förbjudna de här dagarna så Viola Pero fick vistas
på ÖB:s lantställe. Jurij och Valter skulle prata, äta och dricka som
två medmänniskor. Första kvällen skulle de grilla i trädgården eftersom
inte ett moln fanns på himlen. Valter hoppades få med Jurij
ut på havet för att lägga ett fiskenät i skymningen. De kunde alltid
ta upp det i gryningen som två yrkesfiskare.
-Den här blå telefonen är en tillfällig direktförbindelse med din far
GRU-chefen Alexander Ahromejev ... och här har du badlakan och
sänglinne ... gästrummet ligger där, sa Valter och pekade med hela
handen.
-Utmärkt ... tack., sa Jurij och tog grejorna och började gå mot
rummet.
-Här är ett par badbyxor och en badrock ... Vi har nog samma storlek.
-Ja, sa Jurij.