FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

30
ka. Han är lite tandlös och halvskitig tycker Ronny men ack vad
han bedrog sig.
-Har du en pilsner, prövar Ronny.
-Nej jag har bara den här, men affären är öppen.
-Jag har inga pengar. Vet du var amerikanska ambassaden ligger?
-Ja, ja det är bara att fortsätta den här gatan upp mot parken.
-Tack.
-Ta lite pilsner!
Ronny tog en klunk.
-Ta resten!
-Tack så mycket, sa Ronny och gick vidare mot parken.
Han hinner gå trettio meter och sedan hör han en kraftig klar vissling
som har flera toner. Det lät som en näktergal med förstärkare
på en meters avstånd. Han vänder sig om och lodisen gör en gest
med armen som i en svepande böj att Ronny ska dra sig åt höger
längre fram.
Han vinkar som tack och fortsätter gå och har väl kommit ytterligare
80 meter när samma ”lodis” susar förbi med mycket hög hastighet
på en exklusiv, toppmodern förmodligen tolvväxlad tävlingscykel.
Han gör segertecknet och Ronny bemöter gesten med tummen
upp. ”En västagent. Helvete så viktig jag är,” tänker Ronny
som ser honom försvinna i mörkret i riktning mot ambassaden. När
han cyklade var hans ben som trumpinnar i en trumvirvel.
3
Det gällde att ta sig in till ambassaden bakifrån. Han ville inte falla
offer för en prickskytt. När han börjar närma sig rätt gatunummer
viker han in på en tvärgata två kvarter före huvudentrén och det
kanske var tur för nästan vägg i vägg med USA:s byggnad låg den
Sovjetiska ambassaden.
-Helvete! sa han högt för sig själv. Han skulle inte kunna tala fritt i
receptionen med ambassadpersonalen. Ryssarna skulle höra vart
enda ord han sa.
En man och en kvinna promenerar arm i arm på sovjetiska ambassaden
bakom ett två meter högt svart järnstaket. Området var verkligen
ett stycke mark bakom järnridån. Arrangemanget liknade ett
fängelse mer än ett vanligt fängelse. Han ropar till ryssarna med
hög röst på engelska:
-Från och med nu ska vi vara vänner. Hör ni det? Vi ska vara vän-