FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

More documents

Recommendations

Info

298 brummande stämma. -Javisst ... en krokodil som har fått käftarna i bytet släpper aldrig sitt grepp. Svenskarna gjorde en eftergift ... och dömer en av sina egna som skyldig ... fast de vet att han är oskyldig. Har de gjort en eftergift så tvingas de att göra flera. Skräcken har tagit ett strupgrepp på de svenska politikerna ... eller statsminister Ingvar Carlsson ... och nu tar vi resten av det svenska stridsflyget ... med luftherravälde bör vi vara klara på en vecka eller högst fjorton dagar, sa Sergej och pekade på de tretton vodkaflaskorna på silverbrickan. Sorlet bland de övriga generalerna var befriande för Sovjetunionen som nu äntligen skulle expandera ... men för Sverige var invasionsbeslutet liknande snaran som läggs över den dödsdömdes nacke i gryningen. Man korkade upp och snart ekade den väldiga salen av klirrande kristall när skålarna tilltog i hastighet och styrka. 2 Juli 1989 Bollnäs Det var tyst som i graven. Valter Pero var på semester ... Helgbladet nonchalerades totalt av alla utom möjligen av svenska folket ... men etablissemanget ... ja de ... stack huvudet i busken. Vad väntade man på? Ronny kände spänningen i luften. Det var en oro som letade sig in i märgen. Just nu var han inte rädd för svenska myndigheter ... nej det var en annan fara som hotade. Det hade med Viggenkraschen att göra ... ryssarna var på gång ... det måste vara så ... men det fanns inte en millimeter i dagstidningarna om den minsta antydan att ryssen var på väg. Ronny gick till björken på kvällarna och bad till Gud. Varför just platsen vid den speciella björken visste han inte. Tidigare hade han gått till kyrkan i Bollnäs och bett sina böner nästan dagligen. Och han hade fått svar ... bokstavligen ... och det var i själva vapenrummet till kyrkan där man förr i tiden ställde ifrån sig vapnen när man skulle gå i kyrkan och få syndernas förlåtelse ... som svaret kom. Han skulle gå fram till altaret, böja knä och fråga om han skulle höras som vittne i mordåtalet mot Christer Pettersson. Han skulle ju kunna berätta i ett vittnesförhör att Christer Pettersson var helt oskyldig och peka ut den rätte mördaren ... ja hela mördargänget ... men rösten hade kommit till honom där i vapenrummet ... och ropat
Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 2.a Boken. Jesu återkomst. 299 Nej ... han skulle inte komma att höras som vittne. Han mindes raderna i nya testamentet där det stod att Gud visste redan innan man formulerade bönen vad man skulle be om ... men hur som helst ... han hade tvingats sluta att gå till Bollnäskyrkan och be böner av hänsyn till Marta. Det viskades i orten ... han var på väg att bli byfåne: ”Titta där går den där faan som går till kyrkan varje dag och knäböjer vid altaret.” Nu hade han av högre makter blivit hänvisad till björken. Han skulle stå i en viss kompassriktning och vända blicken uppåt men själva bilden eller svaret kom mera i hjärtat på honom. Han fick kontakt med något som liknade en kosmisk stråle när han stod där. Han hade hört talas om Orakel i Antiken och det skulle betyda en plats där Gudomen verkade. Så en kväll blev han totalt överraskad. Tagen på sängen helt enkelt. Visserligen hade han mer och mer läst Bibeln men inte förstått riktigt betydelsen av de olika liknelserna eller han hade visserligen förstått dom men ändå i sitt inre betraktat texterna med viss skepsis som nog de flesta människorna och även prästerna gjorde ... men att det skulle vara sant det kom som en överraskning. Det var två bibelställen som visade sig fungera i verkligheten: Det ena finns i Lukas 11:5 och vad som slog honom i de här sekunderna det var att det var så enkelt och så fullständigt undanhållet mänskligheten. Varför hade prästerna genom historien gömt denna enkla sanning för människorna? Hade Satan eller Djävulen själv helt enkelt varit och petat i Bibeln? Det stod ju tydligt och klart att man skulle be till Gud om det man ville ha och att man skulle tjata och tjata och tjata till dess att man fick det man ville ha ... Det var där muslimerna spårade ur ... de fick inte be om det som de ville ha ... De fick inte vara personliga ... De fick bara stå där och ropa ... Allah är stor ... Visst är Gud stor men vad hjälper det när plånboken är tom och barnen svälter och hustrun sneglar på grannens feta plånbok och nya bil? Muslimerna var förbjudna att be till Allah eller Gud om mat på bordet och pengar i fickan ... Var det klokt ... Vem hade förbjudit muslimerna att be om konkret hjälp? Vem hade undanhållit de kristna människorna att de kunde begära vad de ville och skulle få svar om de tjatade? Vem hade undanhållit Judarna kunskapen om att be om det de ville ha istället för att stå där och nicka vid Klagomuren med sina löjliga skruvlockar och tragiska hattar? De rabblade ramsor och stod och
Page 1 and 2:
Final Countdown © 1998 Ronny Amber
Page 3 and 4:
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32:
Page 33 and 34:
Page 35 and 36:
Page 37 and 38:
Page 39 and 40:
Page 41 and 42:
Page 43 and 44:
Page 45 and 46:
Page 47 and 48:
Page 49 and 50:
Page 51 and 52:
Page 53 and 54:
Page 55 and 56:
Page 57 and 58:
Page 59 and 60:
Page 61 and 62:
Page 63 and 64:
Page 65 and 66:
Page 67 and 68:
Page 69 and 70:
Page 71 and 72:
Page 73 and 74:
Page 75 and 76:
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89 and 90:
Page 91 and 92:
Page 93 and 94:
Page 95 and 96:
Page 97 and 98:
Page 99 and 100:
Page 101 and 102:
Page 103 and 104:
Page 105 and 106:
Page 107 and 108:
Page 109 and 110:
Page 111 and 112:
Page 113 and 114:
Page 115 and 116:
Page 117 and 118:
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133 and 134:
Page 135 and 136:
Page 137 and 138:
Page 139 and 140:
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Page 167 and 168:
Page 169 and 170:
Page 171 and 172:
Page 173 and 174:
Page 175 and 176:
Page 177 and 178:
Page 179 and 180:
Page 181 and 182:
Page 183 and 184:
Page 185 and 186:
Page 187 and 188:
Page 189 and 190:
Page 191 and 192:
Page 193 and 194:
Page 195 and 196:
Page 197 and 198:
Page 199 and 200:
Page 201 and 202:
Page 203 and 204:
Page 205 and 206:
Page 207 and 208:
Page 209 and 210:
Page 211 and 212:
Page 213 and 214:
Page 215 and 216:
Page 217 and 218:
Page 219 and 220:
Page 221 and 222:
Page 223 and 224:
Page 225 and 226:
Page 227 and 228:
Page 229 and 230:
Page 231 and 232:
Page 233 and 234:
Page 235 and 236:
Page 237 and 238:
Page 239 and 240:
Page 241 and 242:
Page 243 and 244:
Page 245 and 246:
Page 247 and 248: Final Countdown © 1998 Ronny Amber
Page 297: Final Countdown © 1998 Ronny Amber
Page 349 and 350:
Page 351 and 352:
Page 353 and 354:
Page 355 and 356:
Page 357 and 358:
Page 359 and 360:
Page 361 and 362:
Page 363 and 364:
Page 365 and 366:
Page 367 and 368:
Page 369 and 370:
Page 371 and 372:
Page 373 and 374:
Page 375 and 376:
Page 377 and 378:
Page 379 and 380:
Page 381 and 382:
Page 383 and 384:
Page 385 and 386:
Page 387 and 388:
Page 389 and 390:
Page 391 and 392:
Page 393 and 394:
Page 395 and 396:
Page 397 and 398:
Page 399 and 400:
Page 401 and 402:
Page 403 and 404:
Page 405 and 406:
Page 407 and 408:
Page 409 and 410:
Page 411 and 412:
Page 413 and 414:
Page 415 and 416:
Page 417 and 418:
Page 419 and 420:
Page 421 and 422:
Page 423 and 424:
Page 425 and 426:
Page 427 and 428:
Page 429 and 430:
Page 431 and 432:
Page 433 and 434:
Page 435 and 436:
Page 437 and 438:
Page 439 and 440:
Page 441 and 442:
Page 443 and 444:
Page 445 and 446:
Page 447 and 448:
Page 449 and 450:
Page 451 and 452:
Page 453 and 454:
Page 455:
show all

FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?