FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 2.a Boken. Jesu återkomst. 287
och att USA ville ha bort Palme. Bosse hade mottagit 100.000 dollar
plus en revolver av ryssarna.
Där stod också att tidningen Helgbladet hade överlämnat de rätta
namnen på gärningsmännen till polisen och Palmeutredningen. Sigge
och Bosse var fingerade namn. Reportaget omfattade fem sidor.
Tystnaden i Sverige blev total. Detta var högsommar och nyhetstorka
men när bomben briserade fick ingen kommentera saken.
Inte ett ord sades i Sveriges Radio. Inte en endaste kommentar i
TV-nyheterna men Ronny kunde se hur nyhetsuppläsarna var skärrade.
Hur de hade fått munkavle. Inte ens nästa dag när de ordinarie
dagstidningarna kom, fanns ett enda spår av Helgbladet. Ingen tidning
fick andas om den avslöjande artikeln. Skräcken började krypa
utefter ryggraden på Ronny. Nu var han illa ute ...
3
Han ringde till Helgbladet och möttes av telefonsvarare: ”Sex
veckors semester” och hemma hos Lennart Lindström lät han tjugo
signaler gå fram men där var tyst som i graven. Lennart hade lämnat
landet precis som han sagt. Ronny betraktade brännvinsflaskan
han köpt för nödläge. Han såg på den i tio minuter och sedan tog
han två supar på raken och han grinade fortfarande illa när han satte
sig på cykeln. Han skrev ingen lapp till Marta utan cyklade iväg
snabbt som attan. Han måste gömma sig någonstans. De skulle
snabbt spåra honom till Bollnäs och han måste skaffa sig något
skydd om han tvingades sova ute ... Vid ett industriområde hittade
han en gammal tunn trasig presenning men den satt fast under bråte
och skrot. Han slet och drog i det som skulle bli hans säng eller tält
men kände plötsligt i nacken att någon iakttog honom.
Två män stirrade med bistra miner. De sa ingenting men han kände
att de undrade ”vad faan höll han på med”. Han släppte genast
presenningen och ropade halvt hysteriskt till sina domare när han
sträckte ut sina armar och visade tomma handflator:
-Se här jag har inte tagit något ... Jag har inte tagit något..!!!
De två männen betraktade honom med sura och fortfarande bistra
miner. De sa inget. Ord var överflödiga. De dömde honom genom
sin tystnad.
Han kastade sig på cykeln och for iväg så fort han orkade. ”Bara de
inte kontaktar polisen”, tänkte han.
De två männen hade talat tydligt till honom utan att säga ett ord. De