FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

250
vindskontoret. Det är för farligt ... Tell och Pilz är som tokiga. De
är som hajar som vädrar blod. De kommer nog hem till mig och letar
efter dig ... och på firman kan du tydligen inte vara kvar ... Du är
jagad överallt ... det är för djävligt ... du är syndabock Ronny, sa
Bill och flinade.
-Jag kan inte återvända till Marta nu när ryssarna är ute efter mig
igen. Hon blir tokig om dom kommer dit. Du ville ju ha hjälp att
stoppa mordet på utrikesministern ... och nu har jag hjälpt dig ... ska
bli intressant att se hur du visar din tacksamhet.
-Det måste lugna ner sig lite ... och jag förlorade tiotusen på spelet
... på hästarna. Åk hem till Ilse, östtyskan i Farsta och ät och sup.
Jag ska ringa henne så kan hon komma hit och hämta en äkta matta
som tack för hjälpen ... hon har nummer 758 334 ... du har ju träffat
henne.
-Ja men hon har en dotter som bor hemma och behöver lugn och ro.
Du vet hur kvinnorna värnar om barnen. Hon vill väl inte ha en fattig,
jagad, arbetslös jurist liggande i sin bostad och trycka, sa
Ronny.
-Det är det bästa jag kan göra för tillfället.
-Jag måste ha en reservplats någonstans ... Det får väl bli på ditt
vindskontor då ... men det är kallt som faan ... du får ge mig tvåhundratjugo
kronor så att jag kan köpa en överlevnadsfilt och vira
in mig i ... En sån där med aluminiumtyg som rymdfararna har i
kläderna.
-220? Det är lika mycket som tre supar. Det klarar jag inte av ..., sa
Bill.
-Du är det levande beviset, sa Ronny.
-På vad då?
-Att tacksamhet försvinner fortare än skönhet, sa Ronny.
Bill tog upp sedelbunten ur bröstfickan och överlämnade tvåhundrafemtio
kronor till Ronny.
-Vi tar varsin sup till som tröst, sa Bill.
De skålade och lämnade Tennstopet runt midnatt. De vandrade hem
mot Kungsholmen i vinterkylan och det var uppfriskande. Snödrivor
kantade gatorna. Det var stjärnklart och den oändliga världsrymden
log mot dom i överseende. Ingen av dem tog några snedsteg.
Båda hade hög tolerans mot spriten ... men spriten var inte
målet för någon av dom. Båda ville ha frid och båda skulle få frid ...
men på olika sätt. Båda skulle finna sin plats i den historiska hän-