FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

More documents

Recommendations

Info

248 letten fortfarande utom synhåll för agenten. Han ställer sig längst in så att han får betongväggar runt omkring sig. Han greppar en tom vinflaska som tillhygge och om agenten skulle skjuta sig in så skulle han klippa till med flaskan. Han släcker lyset i den fönsterlösa toaletten och väntar. Efter fem minuter kommer Bill och ropar: -Ronny var är du? ... Han har stuckit. -Ja ... jag kommer ... Han låser upp toaletten och går ut till en småflinande Bill. -Det var nära, sa Ronny. -Usch ja säger Bill och skakar nervöst på huvudet. -Alltför nära ... det är nog bäst att jag sticker iväg några timmar. Han går in i kyffet bakom skrivbordet och hämtar ytterrocken ... -Det är nog lugnast att du sticker iväg ett tag. SÄPO kan tydligen inte hålla tätt på gatan. Den där fisken borde inte ha fått slinka igenom nätet, sa Bill. -Hej, så länge, sa Ronny. -Lycka till! sa Bill och då vände sig Ronny om och såg på Bill. De log mot varandra. Det var en lek för båda. En spännande lek. Han kastade sig rakt ut i gatan och sprang över till andra sidan. Fortsatte utmed husväggen till vänster och rundade kvarteret. ”Den här gången är jag inte så säker på att jag överlever”, tänkte han där han sprang för sitt liv. På nästa gata var det trafikstockning för rött ljus. Två polisbilar med blåljus stod i riktning för att lämna staden. Bakom dem stod en säpo-bil och därefter en limousin förmodligen på väg till flygplatsen Arlanda. Ytterligare två polisbilar täckte limousinen bakifrån. Det måste vara viktiga personer som nu skulle lämna landet. Ronny korsade även den gatan framför limousinen och då såg han utrikesminister Sten Andersson in i ögonen. Det var ett kort ögonblick och utrikesministern fortsatte genast att konversera den utländska gästen som satt i limousinen medan Ronny flydde och rusade för sitt liv ... och det märkliga är ju att det var just för denne utrikesminister som Ronny svävade i livsfara. ”Outgrundliga är herrens vägar”, tänkte Ronny och han hade nästan gråten i halsen. Han sprang in på smågator och drog sig mot City. Han passerade flämtande Olof Palmes grav och även mordplatsen och där vände hans sig om och såg en tre, fyra personer springa bakom honom. Vän eller fiende det visste han inte. Om ryssarna hade pådrag så
Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 2.a Boken. Jesu återkomst. 249 borde även Nato och Säpo deltaga i jakten. Han lyckades nå Hamngatan och när han saktade ner farten och promenerade i rask takt i stället för att väcka uppmärksamhet genom att springa så fick han en obehaglig känsla i nacken när han kom in på nästa kvarter där det stora varuhuset NK var beläget. En inre röst uppmanade honom att kasta sig åt sidan in mot skyltfönstret ”Du har en revolver med ljuddämpare som pekar mot din ryggtavla” antydde rösten. Han kastade sig genast åt sidan och vände sig om och mötte blicken på en man med slaviskt utseende och sammanpressade läppar. Det var en Warszawapaktsagent med midjejacka och han höll båda händerna i jackfickorna och andades häftigt som efter en språngmarsch. Mannen slog genast ner blicken och fortsatte förbi Ronny. Längre upp på gatan såg Ronny en norrman med ryggsäck och sportkängor som såg ut som om han skulle gå på tur. Det var Nato-gänget. ”Det är verkligen pådrag”, tänkte Ronny. Han rusade över gatan mot Kungsträdgården och kände att ”det här går nog inte”. En buss med reklam för Ikea-varuhuset som gratis skulle transportera besökare ut till varuhuset en bra bit utanför Stockholms city stod lägligt i hans väg. Han sprang ombord tätt följd av några andra män i trettiofemårsåldern med slaviskt utseende. Han hoppade av bussen och rusade in på en vanlig SL-buss som skulle ut till Djurgårdsparken. Linje 47 var det visst. Dörrarna slog igen och han satte sig genast i skydd genom att böja ned huvudet så att han blev osynlig utifrån. Så fort bussen kom till Djurgårdsbron gick han av och försvann in bland träden och gick utmed vattnet bort från stan och förföljarna. Han gick raskt i trettio minuter och slog sig utmattad ner på en parkbänk och pustade ut. Han satt en halvtimma men ingen förföljare dök upp. Han hade klarat sig och det var på håret ... ett mirakel ... så kändes det. Han borde varit död för länge sen ... det förstod han nu. Han lät skymningen infinna sig och sedan tog han en promenad in mot stan och möbelkällaren. Pådraget verkade vara avblåst och så småningom mötte han Bills roade blick när denne såg att Ronny klarat sig. Bill stängde firman och sa: -Nu går vi till Tennstopet och äter och super. 3 På Tennstopet -Du får sova en natt till hos mig men sedan får du väl lägga dig på
Page 1 and 2:
Final Countdown © 1998 Ronny Amber
Page 3 and 4:
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32:
Page 33 and 34:
Page 35 and 36:
Page 37 and 38:
Page 39 and 40:
Page 41 and 42:
Page 43 and 44:
Page 45 and 46:
Page 47 and 48:
Page 49 and 50:
Page 51 and 52:
Page 53 and 54:
Page 55 and 56:
Page 57 and 58:
Page 59 and 60:
Page 61 and 62:
Page 63 and 64:
Page 65 and 66:
Page 67 and 68:
Page 69 and 70:
Page 71 and 72:
Page 73 and 74:
Page 75 and 76:
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89 and 90:
Page 91 and 92:
Page 93 and 94:
Page 95 and 96:
Page 97 and 98:
Page 99 and 100:
Page 101 and 102:
Page 103 and 104:
Page 105 and 106:
Page 107 and 108:
Page 109 and 110:
Page 111 and 112:
Page 113 and 114:
Page 115 and 116:
Page 117 and 118:
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128:
Page 129 and 130:
Page 131 and 132:
Page 133 and 134:
Page 135 and 136:
Page 137 and 138:
Page 139 and 140:
Page 141 and 142:
Page 143 and 144:
Page 145 and 146:
Page 147 and 148:
Page 149 and 150:
Page 151 and 152:
Page 153 and 154:
Page 155 and 156:
Page 157 and 158:
Page 159 and 160:
Page 161 and 162:
Page 163 and 164:
Page 165 and 166:
Page 167 and 168:
Page 169 and 170:
Page 171 and 172:
Page 173 and 174:
Page 175 and 176:
Page 177 and 178:
Page 179 and 180:
Page 181 and 182:
Page 183 and 184:
Page 185 and 186:
Page 187 and 188:
Page 189 and 190:
Page 191 and 192:
Page 193 and 194:
Page 195 and 196:
Page 197 and 198: Final Countdown © 1998 Ronny Amber
Page 247: Final Countdown © 1998 Ronny Amber
Page 299 and 300:
Page 301 and 302:
Page 303 and 304:
Page 305 and 306:
Page 307 and 308:
Page 309 and 310:
Page 311 and 312:
Page 313 and 314:
Page 315 and 316:
Page 317 and 318:
Page 319 and 320:
Page 321 and 322:
Page 323 and 324:
Page 325 and 326:
Page 327 and 328:
Page 329 and 330:
Page 331 and 332:
Page 333 and 334:
Page 335 and 336:
Page 337 and 338:
Page 339 and 340:
Page 341 and 342:
Page 343 and 344:
Page 345 and 346:
Page 347 and 348:
Page 349 and 350:
Page 351 and 352:
Page 353 and 354:
Page 355 and 356:
Page 357 and 358:
Page 359 and 360:
Page 361 and 362:
Page 363 and 364:
Page 365 and 366:
Page 367 and 368:
Page 369 and 370:
Page 371 and 372:
Page 373 and 374:
Page 375 and 376:
Page 377 and 378:
Page 379 and 380:
Page 381 and 382:
Page 383 and 384:
Page 385 and 386:
Page 387 and 388:
Page 389 and 390:
Page 391 and 392:
Page 393 and 394:
Page 395 and 396:
Page 397 and 398:
Page 399 and 400:
Page 401 and 402:
Page 403 and 404:
Page 405 and 406:
Page 407 and 408:
Page 409 and 410:
Page 411 and 412:
Page 413 and 414:
Page 415 and 416:
Page 417 and 418:
Page 419 and 420:
Page 421 and 422:
Page 423 and 424:
Page 425 and 426:
Page 427 and 428:
Page 429 and 430:
Page 431 and 432:
Page 433 and 434:
Page 435 and 436:
Page 437 and 438:
Page 439 and 440:
Page 441 and 442:
Page 443 and 444:
Page 445 and 446:
Page 447 and 448:
Page 449 and 450:
Page 451 and 452:
Page 453 and 454:
Page 455:
show all

FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?