FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

248
letten fortfarande utom synhåll för agenten. Han ställer sig längst in
så att han får betongväggar runt omkring sig. Han greppar en tom
vinflaska som tillhygge och om agenten skulle skjuta sig in så
skulle han klippa till med flaskan. Han släcker lyset i den fönsterlösa
toaletten och väntar.
Efter fem minuter kommer Bill och ropar:
-Ronny var är du? ... Han har stuckit.
-Ja ... jag kommer ...
Han låser upp toaletten och går ut till en småflinande Bill.
-Det var nära, sa Ronny.
-Usch ja säger Bill och skakar nervöst på huvudet.
-Alltför nära ... det är nog bäst att jag sticker iväg några timmar.
Han går in i kyffet bakom skrivbordet och hämtar ytterrocken ...
-Det är nog lugnast att du sticker iväg ett tag. SÄPO kan tydligen
inte hålla tätt på gatan. Den där fisken borde inte ha fått slinka igenom
nätet, sa Bill.
-Hej, så länge, sa Ronny.
-Lycka till! sa Bill och då vände sig Ronny om och såg på Bill. De
log mot varandra. Det var en lek för båda. En spännande lek.
Han kastade sig rakt ut i gatan och sprang över till andra sidan.
Fortsatte utmed husväggen till vänster och rundade kvarteret. ”Den
här gången är jag inte så säker på att jag överlever”, tänkte han där
han sprang för sitt liv. På nästa gata var det trafikstockning för rött
ljus. Två polisbilar med blåljus stod i riktning för att lämna staden.
Bakom dem stod en säpo-bil och därefter en limousin förmodligen
på väg till flygplatsen Arlanda. Ytterligare två polisbilar täckte limousinen
bakifrån. Det måste vara viktiga personer som nu skulle
lämna landet. Ronny korsade även den gatan framför limousinen
och då såg han utrikesminister Sten Andersson in i ögonen. Det var
ett kort ögonblick och utrikesministern fortsatte genast att konversera
den utländska gästen som satt i limousinen medan Ronny flydde
och rusade för sitt liv ... och det märkliga är ju att det var just för
denne utrikesminister som Ronny svävade i livsfara. ”Outgrundliga
är herrens vägar”, tänkte Ronny och han hade nästan gråten i halsen.
Han sprang in på smågator och drog sig mot City. Han passerade
flämtande Olof Palmes grav och även mordplatsen och där vände
hans sig om och såg en tre, fyra personer springa bakom honom.
Vän eller fiende det visste han inte. Om ryssarna hade pådrag så