FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

246
-Omgivningen blir nervös och osäker om man inte kan sätta etikett
på saker och ting.
-Jag är ingen sak, sa Ronny.
-Du vet vad jag menar.
-Hälsa dina medarbetare då att jag är allt och inget ... det är den etikett
dom kommer att finna passande så småningom, sa Ronny och
gick tillbaka till SÄPO-killen en trappa ner.
-Nåå? sa han.
-Chefen Bill låter hälsa att alla transaktioner på den här firman sker
mot kvitto så att firman kan sköta bokföringen och deklarera sina
inkomster och utgifter så att rätt skatt betalas in till staten. Där finns
statliga utgifter för sjukvård, skolväsende, försvarsmakt och polisväsende
och även säkerhetspolis, sa Ronny lugnt och sakligt.
Mannen sänkte blicken och sa förläget:
-Då ber jag att få återkomma. Tack för hjälpen.
Lugnet sänkte sig över soffborden och Ronny där han i sin ensamhet
gick och putsade. Han väntade spänt på den fortsatta utvecklingen
och ville inte rymma fältet. Inte ännu.
Bill ropade uppe vid trappan en timma senare:
-Nu har avlösningen kommit och då tar vi lunch!
-Ja ... jag kommer, sa Ronny. Han gick och tvättade händerna och
såg riktigt prydlig ut när han tagit på sig kavajen. Kostymen hade
han köpt i Second hand för femtio kronor. Ny skulle den säkert ha
kostat 2000 kronor.
De gick upp på gatan och vek av till höger in på Rörstrandsgatan.
Ronny gick utmed husväggen så mycket som möjligt. De gick fram
till en av Toyota-bussarna och hälsade på mannen som satt bakom
ratten. Säpo-killen rörde inte en min och såg hela tiden rakt fram
och han hade kontakt med ledningscentralen eller något osynligt
kommando via den hudfärgade öronsnäckan. De såg att han hade
färgat håret svart och smetat brunkräm i ansiktet. Han skulle föreställa
solbränd. På vindrutan satt en liten påminnelselapp vid radiotelefonen
och där stod. Tänk på risk för avlyssning.
Det gick inte att få mannens uppmärksamhet och de vandrade
fram till en liten salladsbar och tog dagens rätt. Ronny kände olust
därinne ... men det kunde vara inbillning. De var nästan ensamma
och tog ett fönsterbord. Det verkade lugnt på trottoaren och gatan
utanför. Inte en människa var synlig. Det verkade misstänkt. Skulle
skottlossning utbryta? Ronny satt i ett hörn ... med så stort synfält