FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 2.a Boken. Jesu återkomst. 233
-Varför hotas den konservative ordföranden i Konstitutionsutskottet
egentligen? Varför hotas han till livet? Anders Björk alltså?
-Inget får gå fel nu. Nu tar vi A-lagaren så att vi får frid en gång för
alla. Tänk på näringslivet. Vi är beroende av exporten. Det begriper
du väl att ingen köper en svensk Volvo om det kommer fram hur
ledningen handskas med rättsväsendet, sa Bill.
-Hmm ... och varför tycker du att det var bra att jag kom hit då som
du sa förut?
-Sten Andersson ..., sa Bill. Dom ska försöka ta honom nu igen ...
Han är ryssarnas man. Det kommer signaler från polishuset på
Kungsholmen ... Han måste skjutas ... och Stefan är redo ännu en
gång ... men jag gillar det inte. Jag tror det är en fälla för att sätta dit
oss för mordförsök på honom ... eller om vi lyckas så blir det ju
mord ... Det är en fälla. Det känner jag på mig ... Dom andra i
gänget är som tokiga. Dom vädrar blod och älskar slakten ... men
du måste hjälpa mig och stoppa det hela. Du måste slå larm. Jag
kan inte slå larm ... då blir jag skjuten. Du måste hjälpa mig.
-Men var ska jag bo?
-Du får bo på vindskontoret eller hos östtyskan ... du måste hjälpa
mig. Jag blir tokig ... jag känner på mig att det är en fälla, sa Bill
nervöst.
-Jag har kommit hit för att avveckla Stockholm. Det är otäckt härnere
och när polisen har förvandlats till romerska knektar ... som du
själv sa.
Bill höll handen för munnen när han flinade sen sa han:
-Du får bo hos mig ett tag och hjälpa till på firman lite. Du får sälja
möbler om du vill och får bra betalt.
-Det låter bra, sa Ronny. Han kunde inte i sin vildaste fantasi ana att
det var något lurt med Bills förslag. Hur som helst kunde han nu
med rent samvete ringa Marta och säga att han tills vidare skulle få
sälja möbler härnere hos Bill nu när det var så ont om arbete däruppe
i Bollnäs. Han var fullständigt ärlig och uppriktig mot Bill och
eftersom denne hade ringt till honom julen 1987 och bett om hans
hjälp ... och han hade ju hjälpt honom ... och nu bad om den igen ...
så tänkte han att nu skulle han väl få ekonomisk kompensation så
att han kunde hjälpa Marta med ekonomin.
Han ringde Marta på kvällen och sa som det var och motsträvigt
gick hon med på att han kunde försöka en sista gång på Bills firma.
-Inget gott har hittills kommit från Bill, sa hon.