FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 2.a Boken. Jesu återkomst. 227
Ronny visste instinktivt vem det var och vände sig om och mötte
den långe blonde, prydlige gotlänningens blick. Det var mannen
från igår.
-Släpp honom inte, sa Ronny.
-Inte? sa han förvånad.
-Nej håll honom ett tag ... Det gäller att vinna tid ... Sovjet sönderfaller
för varje sekund, sa Ronny.
-Ok, då vet jag din inställning ... nu måste jag genast sticka, sa han
ivrigt.
-Jag föstår det. Hälsa riksåklagaren, sa Ronny och log.
-Han hälsar till dig men naturligtvis inte officiellt, sa gotlänningen.
-Nä ... men lyssnar på mig det gör han nog ... via ombud förstås.
Mannen fick ytterst bråttom för att meddela riksåklagaren Ronnys
inställning till gripandet och anhållandet av den oskyldige Alagaren
Christer Pettersson.
Ronny gick på toaletten och tvättade händer och ansikte med kallt
vatten. Han var betänksam över att han var en så viktig person. Det
var så gott som klart att gotlänningen i vart fall den här kvällen var
utsänd för att man skulle känna Ronny på pulsen och höra hans inställning
till anhållandet av den oskyldige Christer Pettersson.
Ronny var allvarlig och nedstämd när han torkade händer och ansikte
med handduken och såg sig själv i spegeln och det var i den
sekunden som det omöjliga hände:
Hans egen spegelbild förändras och ler mot honom och plötsligt
är det inte sig själv han ser ... Det är GUD som ler mot honom ...
men denne GUD ser ut som han själv ... som Ronny.
Spegelbilden ler mot honom men själv är han allvarlig och börjar
gråta när han inser att han blivit lurad.
-Du har lurat mig, ropar han till GUD i spegeln. Jag trodde ju att
du fanns i Himmelen på en tron ... Du har lurat mig ... ropar han
igen och fortsätter gråta hejdlöst.
Det var väl tur att han var ensam vid tvättstället framför spegeln.
Han torkade tårarna när spegelbilden försvann och han såg sig själv
som vanligt igen. Gudsnärvaron gick inte att ta miste på. Den
gränslösa kärlek som strömmade från spegelbilden gick inte att ta
miste på. Det var GUD han sett. Det var en kraftig GUDSNÄR-
VARO inuti honom och utanför honom. Han kände igen GUD trots
att han aldrig träffat honom ... i vart fall inte vad han mindes.
Han gick till bostaden ... ett hyresrum i centrala Stockholm och