FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

226
området, sa Ronny.
-Ja Tennstopets julbord är ju världsberömt, sa denne och log.
-Jaså det visste jag inte ... är du utlandssvensk på något sätt?
-Närå ... Jag är ursprungligen gotlänning och tillhör ett litet gille
som har julfest varje år. Det är gotlänningar som arbetar på fastlandet
som håller ihop, stöttar varandra och utbyter erfarenheter. Vi är
en ideell förening med stadgar och sånt, sa han.
-Jaså då är väl chefen för Riksåklagarmyndigheten, gotlänningen
Magnus Sjöberg med i den föreningen då?
-Javisst han är ordförande, sa han.
-Hmm, sa Ronny och tog en klunk ur ölbägaren och fortsatte: -Så
nu far ni hem till Gotland allihopa?
-Nej vi fortsätter föreningsmötet i morgon. Nya medlemmar ska
väljas in och ordföranden ska väljas om ..., sa han frågande som om
han väntade på något.
-Vem har makten i Sverige? sa Ronny.
-Det är väl Regeringen förstås? sa han förbryllad.
-Nej det är jag just nu, sa Ronny och log mot honom.
-Jaså hur kan det komma sig då? sa han ännu mer förbryllad.
-Ge riksåklagaren mitt namn så förstår du säkert. Ronny tog kvittot
på ölen och skrev på baksidan: Ronny Andersson hälsar.
Den långe blonde tog lappen och läste koncentrerat och det var som
Ronny trodde ... den prydlige mannen svepte ölen och sa att han
måste lägga sig tidigt inför mötet i morgon.
Gotlänningen hade svårt att dölja sin iver att komma iväg men denne
gjorde så gott han kunde.
Nästa kväll gick Ronny dit igen. Det var sista kvällen i Stockholm
år 1988. Sedan skulle han få komma till Marta och Johannes. Han
fick inte komma tidigare eftersom Marta hade sina rutiner att sköta.
Johannes på dagis och hon på jobbet. Hon orkade inte med något
halvfyllo som surrade om ryssarna och Gud dygnet runt. Han hade
nu sjukersättning därför att han hade varit anställd städare när han
blev överfallen av stalinisterna på Gotland. Det betydde att han köpt
julklappar och kunde skjuta till lite pengar till julmaten ... Brännvin
var inte att tänka på hos Marta. Sista kvällen på Tennstopet tog han
därför två julesupar och tre starköl. Sedan skulle strupen torka i tre
eller fyra veckor. Kanske var han på väg att bli alkis ... det skulle
väl visa sig.
-Vad ska vi göra då? sa rösten bakom honom.