FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

222
-Ja tjänare Arne. Det är lagman Carl-Anton Spaak på Stockholms
tingsrätt.
-Jaha hej hej vad förskaffar mig den äran, sa en salongsberusad Arne
Liljeros som tog sig några stadiga groggar varje afton. Jobbet
gick ju mera på rutin ... men ibland var han så bakfull att han tog
sig några stadiga innan han gick upp i rätten. Bakfylleångesten eller
vad det nu hette hade blivit värre med åren men vad gör en alkoholberoende
nedsliten 60-årig advokat som levde på skitmålen man
fick från domstolen som offentlig försvarare. Inte en krona kunde
man tjäna svart så att säga, så de mesta gick tillbaka till staten. Det
räckte till brännvin men knappast till vitaminer på apoteket eller ett
sabbatsår på Hawaii som en del kollegor kunde kosta på sig genom
att de fick in en hel del stålar på sidan om rakt i fickan ... När nu
chefen för domstolen ringde så här mitt under drinkarna om aftonen
så fruktade han det värsta ... Han skulle fråntagas rätten att uppträda
inför domstolen som försvarare på grund av sina alkoholbesvär och
då skulle han var helt slut ... Parkbänken var inte långt borta.
-Jo du Arne ..., sa Carl-Anton med mild stämma ...
-Ett ögonblick bara, sa Arne och la ifrån sig telefonluren på bordet.
Han gick fram till barskåpet som fortfarande var välfyllt och hällde
upp två glas stora whisky. Först tog han det ena och tänkte ... ”Det
var faan vad han var inställsam ... Honungslen ... Som en Boaorm
innan offret kramas ihjäl och slukas.” Han tog det andra glaset i ett
svep och utropade: -BAAHH!. ”Jag ger faan i rättsväsendet. Vill
han sparka mig så ska jag ta mig faan inte krypa för äcklet ...”. Han
tog luren harklade sig och sa:
-Ja du får ursäkta jag hade mat på spisen. Det är en härlig kväll ute
med lite snö faktiskt ... vintern kommer tidigt i år?
-Ja hmm ... jo du .., började Carl-Anton.
-Är det något mål eller sånt du vill klaga på så kan det väl vänta till
i morgon ... jag har gäster som du förstår, ljög Arne.
-Nja ... det är nog mera så att du är förordnad som offentlig försvarare
för en anhållen i ett nytt stort mål ... och det kan bli ganska utdraget
... ja över ett år ... så det kan bli aktuellt med ett a conto för
din del, sa Carl Anton inställsamt.
-Jaså ... vad är det för mål ...? sa Arne.
-Ja den anhållne har själv bett att få dig som försvarare förstås ..., sa
Carl Anton.
-Jag känner mig hedrad. Vad är han anhållen för?