FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

204
-Ja hej det är Ronny Andersson. Har du Valter Pero inne?
-Nej han har inte kommit ännu ... Han borde vara här ... och är nog
på ingående ... Kan jag hälsa honom något?
-Ja hälsa honom ... att ... det är den 17:e som gäller!!!!
-Det är den 17:e som gäller?!... Ja det ska jag hälsa honom, sa
Kerstin.
5
Ronny la på luren och då inträffade ett fenomen som han upplevt
tidigare ... En järnhand kramade hans hjärta. Smärtan var outhärdlig.
Han måste lämna området. Ryssarna hade direkt spårat samtalet.
De fanns tydligen överallt och hade möjlighet att agera på Gotland.
Han måste sticka det förstod han nu. Det var samma fenomen
som hade inträffat på biblioteket i Bollnäs när ryssarna spårat honom
där. När han plötsligt upptäckte att han var omringad av invandrare
med slaviskt utseende. Om han stannade kvar på biblioteket
då ... så skulle hjärtat ha krossats på honom. Det var samma fenomen
nu. Värken släppte inte. Han måste lämna området till varje
pris. Han tog några stadiga drinkar av äpplevinet men det hjälpte
inte mot smärtan. Han slängde ner några vinflaskor i en plastpåse
och tog på sig ytterkläderna. I sista sekunden fick han med sig fickradion
och låste dörren och kastade sig på cykeln. Han cyklade allt
vad han orkade i tio minuter och körde rakt upp i skogen och satte
sig ner och pustade ut. Sakta men säkert upphörde smärtan och nu
uppträdde ett annat fenomen. Det hade inträffat när han gick på vägarna
i närheten av Kärnkraftsverket Barsebäck. En hand dök upp i
hans skalle. Det var en hand som pekade i vilken riktning han skulle
cykla. Handen pekade mot havet ... Han skulle genast cykla dit ...
Där fanns något han skulle se ... Ett uppdrag väntade på honom där
... Han var tvungen att lyda. Han kastade sig på cykeln igen och
kom till ett vägskäl. HANDEN VISADE GENAST VILKEN VÄG
HAN SKULLE TA. Snart såg han havet vid Ronnehamn OCH
LÄNGST UT PÅ PIREN STOD EN SOVJETISK PERSONBIL
AV MÄRKET LADA.
På landbacken höll några byggnadsarbetare på att renovera en liten
byggnad som liknade en gammal väderkvarn utan vingar. De var
fyra stycken och Ronny tyckte att de egentligen höll personbilen
under uppsikt. Att de bara spelade byggnadsarbetare. Det var Säpofolk.
Han förstod nu att målet för honom var just den här sovjetiska