FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 2.a Boken. Jesu återkomst. 197
ningen och cykeln och gick in bland de nästan tusen fruktträden.
Äpplen, päron och plommon. Han ropade svågerns namn men fick
bara svar av fåglarna och vinden och en tupp som gol i fjärran. Efter
en timmas vandrande bland träden ropande och visslande återvände
han till bostadshuset och knackade och bultade och ropade.
Inget svar. Han satte sig på dörrtrappan och väntade. Solen var fortfarande
uppe. Om en timme skulle solen gömma sig bakom grantopparna.
Han mindes tillbaka och det var över tre år sedan nu. Han hade
Sunetorpet kvar och pendlade mellan torpet och Stockholm. Han
jobbade tre dagar och åkte sedan ner till torpet och ensam i fyra
dygn dränkte han sin oro i alkohol. Vad var han orolig för? Inte var
det pengar ... det bekymrade honom inte det minsta ... Han anade
vad det var men kunde inte komma åt det ... Det var sorg ... Han
hade en stor sorg inom sig som inte ville eller kunde värka ut. Den
var oåtkomlig. Så småningom skulle han förstå att sorgen inte hade
det minsta med nuvarande livet att göra. Det hade inträffat en tragedi
i ett tidigare liv som han levt för nästan tvåtusen år sedan. Men
det hade han inte en aning om i de här sekunderna ...
2
En högsommarnatt när han satt och söp där på torpet i sin ensamhet
så fick han ett ryck. Han var helt naken och tog på sig sin framlidne
fars svarta skinnjacka. Den räckte till höfterna och han var
således naken om underlivet. Han var präktigt berusad men det
hindrade honom inte att sätta sig bakom ratten på den mossgröna
topptrimmade BMW:n. Han startade upp och rusade motorn. Det
var kolsvart och spöregn när han i mycket dåligt skick gav sig ut på
de kurviga grusvägarna. Han körde så fort han kunde och det skulle
naturligtvis vara omöjligt att hålla kvar bilen på vägen. I en skarp
kurva hände det som måste hända. Han förlorade kontrollen över
bilen och studsade ut på leråkern. Han hade inget säkerhetsbälte på
sig men det bekymrade honom inte. Han ville nog dö den här natten.
Bilen slog runt tre eller fyra gånger men hamnade till slut på
hjulen. Han hade säkert kört med en hastighet av etthundratrettio
kilometer per timme.
Att han överlevde får väl betraktas som en tillfällighet eller en gåta.
När han omtumlad klättrar ur bilen surrar ett ord i huvudet på
honom: Bråvallaslaget ... Bråvallaslaget ...