FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

192
Final Countdown Copyright 1998 © Ronny Amberts
Kapitel 45
Nynäshamn
Början av september månad 1988
Ronny Andersson tog på sig den vita overallen. De var totalt tre
personer i omklädningsrummet bredvid bassängen. De skulle döpas
alla tre.
De två andra var betydligt yngre än han var. De var i tjugoårsåldern
... och inte var de några oskulder inte ... men de var uppväxta i
Mormonkyrkans trygga famn och för dem fanns ingen återvändo.
De skulle göra karriär och dopet var examensbeviset. Alla tre fördes
ut till bassängen och böner lästes för dem. De fick rådet att hålla för
näsan.
Så småningom trycktes de ner under vattenytan i flera sekunder.
Inte ens ett hårstrå fick undkomma dopet. Varje millimeter skulle
omslutas av vattnet.
Det skulle visa sig senare att det var ett smart drag att låta sig döpas
i kyrkan och bli upptagen av gemenskapen. Medlemmarna höll
efter varandra och värnade om varandra ... men i det första skedet
fick Ronny ta till flykten ... Han skulle få lära sig det outgrundliga i
Herrens vägar.
Det var nu som fuktigheten på nätterna satte in. Men det var en del
andra signaler som pekade i en viss riktning. Det var uppbrott på
gång. Ortsbefolkningen visste var han hade sitt tält och var han lagt
kanoten ... fastbunden med ett kraftigt rep. En fredagsnatt när han
kom hem till tältet gick det lilla hänglåset som låste dragkedjorna
till tältdörren inte att öppna. Han fick omöjligen in nyckeln i låset
och blev tvungen att skära sönder tältöppningen med en liten
pennkniv. Det var kallt ute och han var tunt klädd och började frysa.
Han behövde komma in till den varma sovsäcken. På morgonen
i dagsljuset såg han vad som hänt med hänglåset. Någon hade limmat
igen nyckelspringan med ett kraftigt klister. Några timmar senare
gick han till kanoten och den var borta. Han sökte i omgivningen
och upptäckte att någon stulit den och lagt den på sin villatomt.
Han ringde på dörren och sa:
-Jag vill ha tillbaka min kanot som ligger på eran tomt.