FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 2.a Boken. Jesu återkomst. 19
Journalisten Tommy Schönstedt på tidningen Expressen skulle
naturligtvis aldrig få skriva sin artikel om Stefan Svedbom och ej
heller skulle bilden få visas. Ja i det här läget är det naturligt att
journalisten Tommy kallas in till chefen på tidningen och påtvingas
en längre semester.
Fyrtiofem minuter efter det att Ronny lämnade polishuset i Malmö
befann han sig på Centralstationen och stuvade in packningen och
trävagnen i en förvaringsbox. Han funderade över det faktum att de
protokoll som polisen upprättade skrevs ut på blanka papper utan
diarienummer. Inga bevis om att han avslöjat Palmes mördare
skulle således finnas. I fantasin såg han en rubrik på Expressens
löpsedel: ”Avslöjade Palmes mördare. Bad om femtio millioner.
Fick nackskott.” Han log för sig själv.
Han gick ner till hamnen och löste enkel båtbiljett till Köpenhamn.
Han satte sig i väntsalen och kom i slang med några lodisar. Han
hade sjuttiofem minuter att slå ihjäl till dess att färjan skulle avgå.
Bakom ett cykelställ ett hundra meter därifrån hade han placerat sex
burkar starköl och han gick ut då och då och tog sig en öl i buskarna.
En av lodisarna bjöd på rent brännvin så han var väl någorlunda
avtrubbad av alkoholen femton minuter före avgång och ganska exakt
två timmar efter det att han lämnade polisstationen. Hans beräkningar
var inte så tokiga när han räknat med två timmars försprång
innan drevet satte igång.
Han satt i väntrummet och där var varmt och skönt men kylan som
plötsligt slog emot honom var inte mätbar i Celsius eller Fahrenheit.
Det var inte den typen av temperatur. Det var en känslomässig kyla.
Det var samma fientliga fenomen som strömmade från polismannen
som vägrade ta honom i hand när han lämnade polishuset för två
timmar sedan. Ronny vrider huvudet till höger ... och mycket riktigt
... tre araber ... de har satt sig alldeles bredvid utgången till höger.
Förmodligen är de algerier men han var osäker på nationaliteten. De
stirrar på honom med intensiva blickar. De släpper honom inte med
blicken. Han skulle kanske komma ombord på färjan men han
skulle inte komma levande därifrån. De är fulla av hat till honom.
Han gör ett snabbt överslag. Mot fanatiska Marxist-Leninister
finns bara ett vapen och det är att plantera in frön i deras medvetande
om att Gud finns och att själen lever efter den kroppsliga döden.
Det räcker med att få dem att börja tvivla på ateismen och socialismen.