FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

More documents

Recommendations

Info

178 gerade i kyrkan. Inget sexuellt umgänge var tillåtet före äktenskapet och den unga kvinnan väntade på den rätte och om denne inte dök upp så var det Guds vilja att den unga damen skulle förbli ”nucka”, som hon själv sa. Det var så man resonerade inom denna kyrka. När Ronny så första gången träffade sällskapet så var det med apostlarna hemma hos henne och han gick naturligtvis dit för att få beundra Eva-Maria och kanske få en invit av henne till en herdestund. Det var inte så mycket att få undervisning om mormonkyrkan som att betrakta henne. Eva-Maria kände naturligtvis Ronnys blickar men hon lät honom indirekt förstå att något hånglande absolut inte kunde komma ifråga ... ja på sin höjd ... en kyss men sedan måste äktenskap omedelbart följa innan man ens fick sova under samma tak. Detta för att gardera de ömtåliga kvinnorna. Arrangemenget var naturligtvis gulligt men det fuskades ganska omfattande bland ungdomarna i kyrkan ... vilket naturligtvis översteprästerna visste. På det hela taget var det nog ett hälsosamt hycklande och med tanke på att droger var bannlysta inom församlingen ... så växte det fram mycket livskraftiga och dugliga ungdomar ... redo att kämpa för kyrkan och ... ”sanningen”. Fjorton dagar senare hade han gått igenom tre lektioner av apostlarna och de bedömde att han hade ytterligare tre lektioner kvar. Det var en söndagsmorgon och ganska tidigt som han strosade förbi kyrkan eller templet som de kallade byggnaden. Templet fick inte beträdas av den nydöpte medlemmen förrän han gått igenom en provperiod på tolv månader. ”Talet tolv nu igen”, tänkte Ronny. Han gillade verkligen mormonerna men nu när han hade tillgång till gudstjänsterna så upptäckte han att mörkrets makter var representerade. Han kände deras otäcka vibrationer och det var som regel socialistiska spioner som infiltrerat kyrkan. Ronny tyckte att detta var skrämmande ... detta att översteprästerna ... inte kände igen mörkrets makter. Som sagt. Denna morgon när han av ren nyfikenhet gick förbi kyrkan så upptäckte han att tempelporten var öppen och att en smal och smärt man stod där och putsade kristallkronorna på en liten aluminiumstege. Mannen var totalt vitklädd. Vita långbyxor och vit skjorta och vita skor. Den här klädseln i vitt var påbjuden av kyrkans högsta ledning och förmodligen även grundare ty den skulle understryka den renhet som var kännetecknet på de som fick vistas i templet. I detta tempel på speciella tider då alla var klädda i vitt så
Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 2.a Boken. Jesu återkomst. 179 undervisade man om Evangeliet men icke för de levande utan för de dödas andar och då ofta sina föräldrar som gått hädan utan att ha fått undervisningen om Nya testamentet. Ronny kände igen mannen som stod där på stegen. Han hade sett honom på TV och skrivit ett tiotal brev till honom. I kyrkan var alla lika och ingen var större än den andra. Den som var störst skulle vara den andres tjänare. Så här stod nu den amerikanske ambassadören Gregory Newel och torkade rent på kristallkronan i kyrkan. -Mr Newel? sa Ronny. -Yes? -My name is Mercy! (Mitt namn är barmhärtighet) sa Ronny som använde kodnamnet till USA:s ambassad. -Oh Yes ... Oh Yes ... Welcome sir ... (Oh ja välkommen). Ambassadören klättrade ner för stegen och gick mot Ronny. När deras ögon och blickar möttes så skedde undret ännu en gång. Det var samma under som inträffat när han såg Olof Palme i ögonen. ”Gregory Newels ögon lämnar denne och klättrar in i Ronny Anderssons ögon. Detta var tecknet på att de hade ett gemensamt gudomligt uppdrag”. Ronny förklarade att han inte kunde ta Gregorys framsträckta hand eftersom han var lätt förkyld och inte ville smitta ner ambassadören och denne accepterade förklaringen och de kom överens att fortsätta sitt möte vid ett annat tillfälle. Men innan de skildes sa Gregory: -Thank you for your blessings (tack för dina välsignade budskap till oss amerikaner). -Okay, sa Ronny och log och gick därifrån ... Nu hade han lust att ta sig en fylla ... en riktig vinfylla ... .att fly in i ruset ... det här var för stort ... det här var för mycket för honom ... ambassadörens ögon lämnade denne och gick in i Ronny ... det var för mycket ... Var han tokig? Han visste att han inte var tokig ... men å andra sidan ... vet någon sinnessjuk människa om att hon är sjuk? 3 Några veckor senare hade ryssarna spårat Ronny och de satte in en attack. Den här dagen tog han ett direkttåg till Nynäshamn från Stockholms central när han slutat jobbet. Det var en vanlig vardag och han märkte inget särskilt. Ronny hade nu bara en lektion kvar hos mormonerna. Sedan skulle han döpas tillsammans med några
Page 1 and 2:
Final Countdown © 1998 Ronny Amber
Page 3 and 4:
Page 5 and 6:
Page 7 and 8:
Page 9 and 10:
Page 11 and 12:
Page 13 and 14:
Page 15 and 16:
Page 17 and 18:
Page 19 and 20:
Page 21 and 22:
Page 23 and 24:
Page 25 and 26:
Page 27 and 28:
Page 29 and 30:
Page 31 and 32:
Page 33 and 34:
Page 35 and 36:
Page 37 and 38:
Page 39 and 40:
Page 41 and 42:
Page 43 and 44:
Page 45 and 46:
Page 47 and 48:
Page 49 and 50:
Page 51 and 52:
Page 53 and 54:
Page 55 and 56:
Page 57 and 58:
Page 59 and 60:
Page 61 and 62:
Page 63 and 64:
Page 65 and 66:
Page 67 and 68:
Page 69 and 70:
Page 71 and 72:
Page 73 and 74:
Page 75 and 76:
Page 77 and 78:
Page 79 and 80:
Page 81 and 82:
Page 83 and 84:
Page 85 and 86:
Page 87 and 88:
Page 89 and 90:
Page 91 and 92:
Page 93 and 94:
Page 95 and 96:
Page 97 and 98:
Page 99 and 100:
Page 101 and 102:
Page 103 and 104:
Page 105 and 106:
Page 107 and 108:
Page 109 and 110:
Page 111 and 112:
Page 113 and 114:
Page 115 and 116:
Page 117 and 118:
Page 119 and 120:
Page 121 and 122:
Page 123 and 124:
Page 125 and 126:
Page 127 and 128: Final Countdown © 1998 Ronny Amber
Page 177: Final Countdown © 1998 Ronny Amber
Page 229 and 230:
Page 231 and 232:
Page 233 and 234:
Page 235 and 236:
Page 237 and 238:
Page 239 and 240:
Page 241 and 242:
Page 243 and 244:
Page 245 and 246:
Page 247 and 248:
Page 249 and 250:
Page 251 and 252:
Page 253 and 254:
Page 255 and 256:
Page 257 and 258:
Page 259 and 260:
Page 261 and 262:
Page 263 and 264:
Page 265 and 266:
Page 267 and 268:
Page 269 and 270:
Page 271 and 272:
Page 273 and 274:
Page 275 and 276:
Page 277 and 278:
Page 279 and 280:
Page 281 and 282:
Page 283 and 284:
Page 285 and 286:
Page 287 and 288:
Page 289 and 290:
Page 291 and 292:
Page 293 and 294:
Page 295 and 296:
Page 297 and 298:
Page 299 and 300:
Page 301 and 302:
Page 303 and 304:
Page 305 and 306:
Page 307 and 308:
Page 309 and 310:
Page 311 and 312:
Page 313 and 314:
Page 315 and 316:
Page 317 and 318:
Page 319 and 320:
Page 321 and 322:
Page 323 and 324:
Page 325 and 326:
Page 327 and 328:
Page 329 and 330:
Page 331 and 332:
Page 333 and 334:
Page 335 and 336:
Page 337 and 338:
Page 339 and 340:
Page 341 and 342:
Page 343 and 344:
Page 345 and 346:
Page 347 and 348:
Page 349 and 350:
Page 351 and 352:
Page 353 and 354:
Page 355 and 356:
Page 357 and 358:
Page 359 and 360:
Page 361 and 362:
Page 363 and 364:
Page 365 and 366:
Page 367 and 368:
Page 369 and 370:
Page 371 and 372:
Page 373 and 374:
Page 375 and 376:
Page 377 and 378:
Page 379 and 380:
Page 381 and 382:
Page 383 and 384:
Page 385 and 386:
Page 387 and 388:
Page 389 and 390:
Page 391 and 392:
Page 393 and 394:
Page 395 and 396:
Page 397 and 398:
Page 399 and 400:
Page 401 and 402:
Page 403 and 404:
Page 405 and 406:
Page 407 and 408:
Page 409 and 410:
Page 411 and 412:
Page 413 and 414:
Page 415 and 416:
Page 417 and 418:
Page 419 and 420:
Page 421 and 422:
Page 423 and 424:
Page 425 and 426:
Page 427 and 428:
Page 429 and 430:
Page 431 and 432:
Page 433 and 434:
Page 435 and 436:
Page 437 and 438:
Page 439 and 440:
Page 441 and 442:
Page 443 and 444:
Page 445 and 446:
Page 447 and 448:
Page 449 and 450:
Page 451 and 452:
Page 453 and 454:
Page 455:
show all

FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?