FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 2.a Boken. Jesu återkomst. 157
drogs ner för ögonen ... när polisens batongslag träffade hjässan på
honom ... och ännu ... en gång vaknade han upp på VD1 med blödande
huvud.
”Romerska knektar,” tänkte han där han låg på britsen i fyllecellen.
Ännu en gång blir han frisläppt efter tio timmar och sätter sig på
pendeltåget och när han så småningom lämnar tåget i Västerhaninge
för byte mot Nynäshamn var det mörkt och öde ute i det fria. Han
skulle få vänta en halvtimma.
15
Ett folktomt och mörklagt tåg står inne på perrongen och det var
väl taget ur trafik. Ronny tar upp en sten och gallskrikande kastar
han stenen mot tågfönstret så att det spricker:
-Jag orkar inte längre, skriker han och kastar en sten till så att ännu
en fönsterruta går sönder.
Folk rusar till och ringer efter polisen som kommer inom några minuter
och hejdar honom med en fråga:
-Var det du som kastade sten mot tåget?
-Ja, sa Ronny.
-Har du legitimation?
Ronny gav honom identitetskortet.
-Har du någon adress?
-Ja, sa Ronny och gav polisen den tillfälliga adressen i Nynäshamn
hos en polare han träffat därnere.
-Varför kastade du stenen?
-Jag vet inte ... jag orkar nog inte mycket längre ... jag råkade lösa
Palme-mordet och nu har jag ryssar, regeringen och Stockholmspoliser
efter mig ... Det tar på krafterna.
-Vet du vem som sköt Olof Palme? sa den uniformerade polismannen.
-Ja det var Stefan Svedbom som bor på Drottninggatan i Stockholm
och Smålandsgänget med poliser från Stockholm och de fick betalt
av ryssarna ... och regeringen vet allt och mörklägger allt.
-Ja ... tack det räcker ... det där mordet är inte vår avdelning ... som
tur är ... Ta det nu lugnt och försök att sova några dygn ... och håll
dig undan ... ett tag ... eller hur ...?
Polisen gav honom en klapp på axeln.
Ronny kände sig lättad och något lugnare tog han tåget till Nynäshamn
och under den närmaste tiden skulle han undvika Bill Blom-