FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 2.a Boken. Jesu återkomst. 141
vart fall inte nu ... inte så länge han var jagad ... sen fick vi se ...
-Jag tänker ta kanoten och ge mig ut i skärgården ett tag, jag måste
röra på mig ... som du förstår, sa Ronny.
-Det är synd om dig Ronny ... men det kanske är bäst så ... i värsta
fall blir det skilsmässa mellan Inge och hans fru om du är kvar därute,
sa hon.
-Jo jag har sett och hört signalerna men det är nog ingen fara med
dom ... En gemensam fiende för folk närmare varandra. Just nu är
jag fienden mot deras äktenskap ... problemen kommer senare när
de inte har någon fiende, sa Ronny.
-Så du pratar pojken min, sa hon leende.
-Ja det är så mycket som händer och det är så stort på något sätt ...
jag vet inte vad det är ...
-Du skulle ha behövt din far att prata med, sa hon.
-Ja alla söner behöver en far ... livet ut, sa han drömmande.
-Du pratar så gåtfullt ... se här ... ta den här kassen med mat ... det är
färdiglagad mat nyss uttagen från frysen ... det kommer från din
syster Margareta ... hon gråter för din skull ... Vad du har ställt till
det min pojke, sa hon.
-Intet nytt under solen, sa han för sig själv och kramade om henne.
De hade ett trevligt grillparty hos Inge och Ronny fick sina whisky
med förmaningar att ta det lite lugnare med alkoholen och att det
vore väl trevligare att supa lite socialt med fester i glada vänners
lag. Ronny fick lova att betala självrisken på cykelförsäkringen nu
när den var stulen. Han fick också lova sin bror att inte paddla iväg
med kanoten förrän denne kom hem från jobbet i morgon eftermiddag.
Ronny lovade att vänta.
Nästa dag var allt som vanligt. Lugnet var återställt. Ronny hade
återgått till den sociala fållan med artighet och bestämda måltider
och lovade att inte småsupa på sidan om. ”Det enda som fattas nu är
en hög hyreskostnad för en dräglig bostad”, tänkte han om de
stackars sociala människor som inget hellre önskade än att fritt
ströva omkring med endast himlen som tak.
Efter frukosten sa Inge:
-Lova nu att vänta till dess att vi kommer hem från jobbet klockan
fyra.
-Javisst, ja, ja, sa Ronny och ljög sin bror rakt upp i ansiktet ... ty
för hans del var saken redan klar. Hur skulle han förklara för en socialt
anpassad människa att han måste lyda sitt inre och sticka så