FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 2.a Boken. Jesu återkomst. 139
dött under mystiska omständigheter som officiellt kallades hjärtinfarkt.
Han kröp sakta ut på gräsmattan och skakade i hela kroppen. Det
var inte av kyla som han skakade. Det var ljummet i luften av varma
vindar från Sydeuropa. Det var giftet i kroppen som gjorde att
han skakade. Han reste sig upp men benen vek sig på honom. Han
fick krypa en stund till ... så länge det fanns gräsmattor eller mjukt
underlag. Det frestade på knäna. Han måste hålla sig i det fördolda.
Det var farligt att bli tagen av polisen för fylleri här i Norrköping.
Han hade från säker källa fått höra hur A-lagarna skrek om nätterna
när de fick stryk av vaktpersonalen i arrestlokalerna. Sverige höll på
att bli en diktatur och den som ytterst styrde landet indirekt med
skräck var folket i Kreml på andra sidan Östersjön. Han visste att
KGB hade tagit bort Olof Palmes chefsjurist några månader efter
mordet på statsministern. 35 år gammal hittades chefsjuristen i sin
säng en morgon. Han hade dött av en hjärtattack på natten. Dödsfallet
tystades ner. Ingen fick andas om att det kunde vara mord.
Skräcken för ryssarna ökade lavinartat i regeringskansliet och inte
blev det bättre av de sovjetiska u-båtskränkningarna i svenska skärgården.
Ronny kröp och gick i fyra timmar och han frös så att han trodde
att han skulle bli tokig. Med hjälp av den yttersta viljeansträngningen
tog han sig ut på landsbygden och till ett ställe med ladugård.
Det lyste i köksfönstret och han knackade på:
-Jaaa! Vem där?!
-Jag fryser så kan jag få värma mig lite? sa Ronny ynkligt skakande.
-Försvinn härifrån Gosse. Du får fem sekunder på dig sen ringer jag
polisen, sa kvinnan med iskall röst.
Ronny stapplade iväg och kastade sig i ett dike och pustade ut. Det
var nog farligare vid bebyggelse än han trodde. Plötsligt förlorade
han medvetandet. Kraftansträngningen att ta sig till diket var för
stor. Han vaknade av att en uniformerad polis skakade hans axel
och lyste på honom med ficklampa.
-Ta inte mig, sa Ronny livrädd för att bli tagen för fylleri och få
stryk i arresten. Han rabblade upp sitt personnummer. -Jag ska till
min bror han bor här borta utmed vägen. Han reste sig upp och visade
att han var stadig på benen.
Polisen kollade hans identitet över radion och bet ihop käkarna och