FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

128
vinkade farväl till sångaren. Han fick ett blixtrande leende till svar
av denne. När han lugnt och sansat gick uppför trapporna så visste
han att ryssarnas tolv par ögon noga följde hans steg. De hade kanske
räknat med att skjuta honom på puben. Sångaren sjöng fortfarande:
I see a bad moon rising ... trouble is in your way ...” Jag ser
dåliga tecken i skyn ... och problemen är på väg,” tänkte Ronny
översättande.
Vid sista trappsteget var det slut på friden. Han kastade sig ut till
vänster och sprang allt vad han orkade upp för backen och in i grönområdet
och i skydd av detta kröp han upp på bergsknallen och
gömde sig bland buskarna. Han bör ha använt tio till femton sekunder
för att försvinna. Hade han klarat sig? Hade någon sett honom?
Det var tomt på gatan när han stack. Hur många sekunder skulle
ryssarna ge honom i försprång när han gick uppför trappan? Inte
mer än tio till femton sekunder. Det förstod han.
Han kunde ha klarat sig. Han låg i de taggiga buskarna och spanade
bakåt. Vad skulle han slåss med? Han hade inget vapen ... möjligen
en gaffel. Han tog fram den och bordskniven. Han skulle bli
tvungen att slåss med matbesticket om dom kom. Efter tre timmars
spejande fick han hjälp av mörkret och tog fram den tunna gröna
presenningen. Innan han kröp ner i sovsäcken fullt påklädd men
utan skor så ställde han sig på knä, knäppte händerna och bad med
mjuk röst:
-Himmelske fader ... du som finns i mig ... och utanför mig ... Jag
behöver din hjälp ... Vaka över mig i natt ... Jag är din son ... och
inte ger man väl en son ... en sten ... när han ber om ett bröd? ...
Ske din vilja ... Amen.
Han somnade och vaknade i gryningen.
Final Countdown Copyright 1998 © Ronny Amberts