FINAL COUNTDOWN eller SLUTET Mordet på ... - Bakom kulisserna

Final Countdown © 1998 Ronny Amberts. 2.a Boken. Jesu återkomst. 111
för honom. Denne man kom inte från orten. Bollnäs var en liten ort.
Den trettiofemårige mannen bläddrade förstrött i en turkisk tidning.
Han verkade vara i topptrim och sneglade då och då över axeln mot
Ronny. Hjärtvärken släppte inte och Ronny vände sig om ... och
upptäcker till sin fasa att en liknande man sitter bakom honom och
bläddrar i en arabisk tidning. Ronny reser sig genast och lämnar
biblioteket. Ute på gatan upphör hjärtvärken omedelbart ... och han
förstår att det var en signal ... en varning från Himlen ...
Han går hem och berättar händelsen för Marta ... Det borde han
inte ha gjort. Hon klarade inte påfrestningarna. Hon hade barnets
säkerhet att tänka på i första hand. Utgången var given. Nästa dag
ringde han som vanligt till Gotlands militärkommando.
-Örlogskapten Valter Pero här?
-Ja det är Ronny Andersson från Bollnäs.
-Lever du än? Då måste du ta riktigt väl vara på dig. Lova det!
-Man borde kanske röra på sig?
-Du uttrycker dig försiktigt, sa Valter.
-Man borde kanske lämna landet? sa Ronny.
-Det skadar inte i det här läget, sa Valter.
.......
Runt bostaden patrullerade en gång i timmen nu mörkhåriga invandrare.
De var inte från orten.
Marta började få panik. För henne var barnet viktigare än ett eventuellt
världskrig. Ronny måste bort.
-Du får kontakta socialförvaltningen så att du får pengar och kan ta
dig härifrån. Vi får säga att vi ska separera.
-Den lokala polisen har inte resurser att hjälpa mig, suckade Ronny.
-Jag tar en taxi hem till mamma och pappa, sa Marta.
-Ja det är nog inte dig och barnet dom är ute efter men försiktighet
och gardering skadar inte, sa Ronny knappt hörbart.
6
Tjugofyra timmar senare satt Ronny på tåget till Norge. Han var
nu på flykt igen. Ryggsäck och sovsäck var nu den enda tryggheten.
”Ske din vilja”, tänkte han om GUD. Han förstod att denne Gud Fader
var den ende bundsförvant som han kunde vända sig till. Alldeles
nyss hade han haft familj och bostad och TV och tidningar
och möjlighet att duscha. För att inte tala om tillgång till telefon.
Han hade tvingats leva på Marta men nu orkade hon inte längre ...