Släkten Günther från Königsberg adlas, tack vare insatserna av ...

1720 

18 mar – Släkten Günther från Königsberg adlas, tack vare insatserna av majoren Christian 

Ernst (1685-1772) och överstelöjtnanten Julius (1691-1778). Dessa hade varit i svensk 

tjänst sedan 1707 (Christian Ernst, som tidigare varit i preussiska arméns tjänst, blev kapten 

vid Breitholtz infanteriregemente). Släkt 1723 i Riddarhuset. 

Därefter – Christian Ernst var ökänd spelare och förförde en bondflicka, varpå han flyr till 

Ryssland, där han småningom blir general. 

1799 

Claës Günther föds 

1830 

Claës Günther häradshövding 

1840 

Claës Günther protokollsekreterare i justitierevisionen 

1840-talet 

Claës Günther tar aktiv del av det liberala reformarbetet inom rättsväsendet. 

1845 

Claës gifter sig med Hilda Augusta Sofia Grewesmühl 

1848 

Marsoroligheterna. Claës Günther konsultativt statsråd i liberal ministär 

1850 

Ernst Günther föds 

1851 

Claës Günther justitieråd i HD, då konservativ ministär tar över 

1856 

Claës Günther justitiestatsminister 

1858 

Claës Günther justitieråd i HD 

1861 

CG:s farfar Claës (fd justitieminister) dör. 

1871 

• Tysklands enande förändrar maktbalansen i Europa, landet leds av rikskansler 

Bismarck 

• Det starka tyska kulturella inflytandet på Sverige tar sin början 

1885 

28 okt – PAH föds 

1886 

5 dec – CG föds i Hedvig Eleonoras församling, Sthlm. Son till Ernst Günther och Georgina 

Boltenhagen. Växer upp i Djursholm.

1888 

28 aug – CG:s blivande hustru Ingrid Sjöberg föds. Växer upp i Djursholm. 

1889 

20 apr – Hitler föds i Braunau i Österrike, son till tulltjänsteman 

1890 

• Bismarck tvingas lämna makten i Tyskland 

1896 

5 dec – CG fyller 10 år 

1901-1905 

• CG träffar Ingrid på födelsedagslunchen för Kacke Thorén (”skolans stiligaste gosse”), 

som fyller 17. 

1901 

• Ingrids familj flyttar till Djursholm, hus som hennes pappa byggt. Pappan hade hemlig 

dröm om att bli arkitekt, som han äntligen ger utlopp för. Har byggt flera hus i 

Djursholm. 

• Ingrids konstnärliga intresse väcks, då hon får målarlåda av farbror Fotogen (eg 

Eugen). 

1904 

16 maj – CG tar studenten (mogenhetsexamen) vid Nya Elementar, Sthlm. 

Hösten – CG inleder på höstterminen studier i Uppsala. Kommer hem till Djursholm och tar 

långa promenader med Ingrid. Under dessa fantiserar han om att bli skald. Ingrid svarar att 

”vad du än blir, slutar du som statsminister”. 

1905 

• Ragnvald Blix slår igenom i Paris 

jan – Revolution i Ryssland 

jun – Myteri på pansarkryssaren Potemkin i Odessas hamn 

16 okt – Riksdagen beslutar bekräfta unionsupplösningen 

26 okt – Kungen bekräftar unionsupplösningen, träder i kraft legalt 

29 nov – Regeringen under liberalen Karl Staaf och utrikesminister Eric Trolle utser Ernst 

Günther till minister i Kristiania (Oslo) 

30 nov – Ernst Günther hos kungen Oscar II. Uppmanar EG att besöka honom varje gång EG 

kommer till Stockholm, grundlägger täta kontakterna med Bernadotte. 

1906 

Apr – EG håller tal vid supé med Nobelkommittén, håller tal om fredlig samvaro Sverige-Norge 

och skålar för freden, vilket gör succé. Tidningarna skriver mycket. Genombrott i förhållandet 

mellan länderna. 

Sommaren – CG i Heidelberg 


1907 

• Hitler flyttar till Wien, söker in på konstakademin, kommer inte in 

Mar – Ernst Günther med familj (dock inte CG?) flyttar till Svenska legationens nya hus på 

Incognitogade i Kristiania

8 dec – Oscar II dör, Gustav V ny kung 

17 dec – Sorgegudstjänst över Oscar II i Kristiania ordnas av EG. Massiv uppslutning av 

norrmän. 

1908 

4 apr – CG:s mamma Georgina dör av mjölkförgiftning i Kristiania. Avlider på Voxenkollens 

sanatorium, dit hon förts för vård. EG får personligt besök av kung Haakon, som beklagar 

sorgen. Georgina begravs i EG:s nya familjegrav i Djursholm. EG tar hustruns död hårt och 

begär nytt uppdrag av sin chef, vill inte vara kvar i Kristiania där han påminns om hustrun. 

Sommaren – CG blir i Uppsala kär i en annan än Ingrid, Sonja. Han löser Ingrid fri, varpå hon 

låter sig uppvaktas av Hugo Alfvén. 

17 jun – EG utnämns till ny minister i Köpenhamn 

23 jun – EG har avskedsaudiens hos Haakon 

10 jul – EG lämnar Kristiania 

22 jul – EG anländer till Köpenhamn, flyttar småningom in i 18-rummare i hörnet av Kristiania- 

och Stavangergatan 

1909 

Våren – Sonja överger CG, som då gör klart att han vill gifta sig med Ingrid. Denna gör slut 

med Hugo Alfvén. Ernst godkänner planerna, men vill att CG först tar sin fil kand. 

Våren – CG inskriven vid Lunds universitet, tillsammans med brodern Sven 

4 aug – Storstrejken inleds, striden förloras av arbetarna 

15 sep – CG fil kand i Lund (litteraturhistoria, tyska, franska, nordiska språk, slaviska språk) 

20 sep – CG gifter sig med Ingrid Sjöberg, Sthlms rådhus. Bröllopsresa till Berlin. Paret flyttar 

till Ingrids pappas hus på Edö i Skärgården (Österåker). Ingrid börjar skriva modenotiser för 

DN. 

1910 

• CG utger romanen ”Prins Tariel” 

• CG flyttar till Fjällgatan i Stockholm, skriver recensioner åt DN. 

20 jan – CG:s bror Sven dör i sockersjuka, när han är på ferier hos fadern i Köpenhamn. 

Begravs i familjegraven i Djursholm. 

20 mar – CG får sitt första barn Britta ”Lillan” 

1911 

• CG får sitt andra barn, Bengt 

• CG vill ta juristexamen, vilket glädjer Ernst. CG får bidrag på 100 kr/mån. CG:s 

lillasyster Annie flyttar in hos familjen, för vilket Ernst bidrar med ytterliggare 100 

kr/mån. Dessa 200 kr/mån blir CG:s huvudsakliga inkomst. 

• CG flyttar till Lund, Annie flyttar med för att studera 

• CG utger novellsamlingen ”Djäfvulens bländverk” 

Julen – CG med familj firar hos pappa i Köpenhamn 

1912 

• CG flyttar till större våning i Lund, Ingrid arsenikförgiftas av tapeterna. CG köper villa i 

Åkarp. Har dålig ekonomi. Under denna tid (exakt år?) köper CG sommarstuga på Gyö, 

Svalemåla för 1.700 kr (Ernst betalar) 

14 maj – Danmarks kung Fredrik VIII dör, efterträds av Christian X 

24 maj – Fredrik VIII begravs, nordens samtliga tre kungar träffas. Första gången sedan 1363 

som tre nordiska kungar möts. 

Somaren – OS i Stockholm

Dec – Sverige, Danmark och Norge avger likadana neutralitetsförklaringar inför eventuella 

stormaktskrig 

1913 

• CG utger en diktsamling 

• Hitler flyttar till München, för att slippa militärtjänst 

1914 

• Ernst Günther slutar som minister i Köpenhamn (pension?) 

• KA Wallenberg blir den första utrikesministern som inte är yrkesdiplomat 

20 maj – CG:s syster Gerda gifter sig med den danske premiärlöjtnanten Hakon Grut. 

Gigantiskt bröllop i svenska Gustafskyrkan i Köpenhamn. ”Runt koret och altaret slingrade sig 

en väldig girland av förgät-mig-ej, under det att kyrkan i övrigt var klädd med rosor och 

syrener.” Danska prinsar och prinsessor medförde dyrbara bröllopsgåvor från drottningen. 

28 juni – Österrikes tronföljare Franz Ferdinand och hans maka mördas i Sarajevo i Bosnien av 

den 19-årige studenten Gavrilo Princip, medlem av den serbiska underjordiska organisationen 

Svarta handen. 

1 aug – Första världskriget bryter ut. Hitler anmäler sig som frivillig för Tyskland, ordonnans 

vid västfronten. 

1915 

• Ernst Günther oroar sig för CG:s ekonomi som författare (SDP, 73) 

Vintern – CG till Köpenhamn, lotterivinst på 2.000 kr finansierar. Ingrid målar. 

1916 

• CG utger novellsamlingen ”Vineta”, hans bästa verk 

• CG flyttar till sin farmors hus på Mosebacketorg 6. 

31 maj – CG jur kand i Lund, utlovad 20.000 kr av pappa Ernst vid färdig examen. Därefter 

notarie på folkhushållningskommissionens potatisavdelning. Lön 7.000 kr/år. 1915? 


1917-1921 

Sverige blir en demokrati 

1917 

• CG får sitt tredje barn, Lena. Födseln håller på att kosta Ingrid livet. CG är i Umeå när 

dottern föds. 

• CG köper villa på Ymervägen 6 i Djursholm, huset är byggt av Ingrids pappa (år?) 

• PAH chefred på Social-Demokraten 

mar – Februarirevolutionen i Ryssland, tsaren abdikerar 

7 nov – Oktoberrevolutionen 

6 dec – Finland förklarar sig självständigt, svenske statsministern Edén undrar om landet har 

”livskraft” 

1918-19 

• CG medverkar med litteraturanmälningar i vänsterliberala Aftontidningen 

1918 

4 jan – Sverige erkänner Finlands självständighet, några dagar efter Sovjet 

11 nov – Stilleståndsavtalat undertecknas, första världskriget är slut. Hitler återvänder efter 

kriget till München, får som uppdrag av armén att övervaka radikal-nationalistiska grupper 

6 dec – CG notarie på Lantbruksstyrelsen

1919 

28 jun – Versaillesfreden, undertecknas av Tyskland i protest 

Sep – Hitler övervakar möte i Deutsche Arbeiterpartei, blir medlem 

1920 

• Hitler lämnar armén och blir politiker på heltid 

• Yrkesdiplomaten Herman Wrangel utrikesminister 

Feb – DAP byter namn till Nationalsozialistische Deutsche Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP) 

1921 

• Hitler blir ledare, ”führer”, för NSDAP 

• Yrkesdiplomaten Herman Wrangel slutar som utrikesminister 

Juni – CG på semester i Italien, bevittnar Mussolinis uppgång 

29 jun – CG sekreterare i Tull- och traktatkommittén 

1922 

• CG blir tf förste kanslisekreterare på Handelsdepartementet (chef för traktatbyrån) 

• CG sekreterare i handelsavtalsförhandlingarna med Sovjet (Sandler kan ha upptäckt 

honom) 

• CG avslutar medarbetandet i Aftontidningen, därefter sporadiskt i DN 

• Mussolini regeringschef i Italien 

1923 

• CG ånyo sekreterare i handelsavtalsförhandlingarna med Sovjet 

• Ernst Günther utger sina minnen från Kristiania och Köpenhamn 

• Utrikesminister Hederstierna (h) avgår pga Finland (?) (Åström, 41) 

8-9 nov – Ölkällarkuppen i München, Hitler försöker komma till makten. Polisen stoppar 

kuppförsöket, 16 nazister dödas och Hitler såras lätt. NSDAP förbjuds. 

1924 

• CG sekreterare i handelsavtalsförhandlingarna med Sovjet (forts) 

Feb – Hitler åtalas för högförräderi, döms till fem års fängelse (släpps redan 20 dec). Skriver i 

fängelset ”Mein Kampf” 

5 jun – CG slutar som sekreterare i Tull- och traktatkommittén 

Sep – CG:s skådespel ”Äventyrens värld” har premiär på Dramaten. Det spelas 16 (eller 24?) 

gånger under hösten, med Olof Winnerstrand i huvudrollen. ”Kvällen blev en given framgång, 

främst tack vare den naturliga och lysande dialogen” (GHT). Den fullsatta salongen... 

inropade författaren efter slutakten (Sydsvenskan). 

Okt – CG statsminister Hjalmar Brantings (ministären Branting 3) handsekreterare (enda 

hjälpen Sveriges statsminister hade, utöver vaktmästare och maskinskriverska, fram till 

1953). Familjen Günther och familjen Branting blir nära vänner privat. 

11 okt – CG:s farmor Hilda Augusta Sofia (f. Grevesmühl) dör 

18 okt – Östen Undén (s) utrikesminister 

20 dec – Hitler blir frigiven 

1925 

• CG sekreterare för handelsavtalsförhandlingarna med Tjeckoslovakien och Siam 

• CG slutar som tf förste kanslisekreterare på Handelsdepartementet (chef för 

traktatbyrån) 

• Hitler återskapar NSDAP, efter löfte om att partiet ska hålla sig på författningens 

grund

• Sverige gör kraftiga nedskärningar i försvaret 

• CG:s kompis Torsten Fogelqvist kulturchef DN, CG skriver åt honom. Kommenterar ett 

bombastiskt tal av chefen för Smålands husarer, hoppas att översten ska få ”uppleva 

många och uppfriskande världskrig”. (SDP 74) 

Feb – Hjalmar Branting avlider, PAH ny partiordförande, Sandler statsminister 

Feb – CG handsekreterare åt statsminister Rickard Sandler 

16 okt – CG börjar på UD som tf chef för speciella handelsavdelningen 

1926 

• CG ombud i handelsavtalsförhandlingarna med Turkiet. 

• CG sekreterare i handelsavtalsförhandlingarna med Tyska riket. Reser till Berlin och är 

mycket sjuk då han kommer hem. 

• Sandler avgår som statsminister 

• CG:s farmor dör, 100 år gammal (även uppgift om 1924 finns) 

7 jun – Eliel Löfgren (lib) utrikesminister. Godkänner CG:s omorganisation (SDP 75). CG ger 

sin avdelning ökad makt genom att från politiska avdelningen överta 

handelsavtalsverksamheten (HK 84). Rivalen KI Westman avgår som chef för politiska och 

handelspolitiska avdelningen och begär utlandstjänst. 


1927 

• CG reser till Ankara (som fortfarande byggs). Hans sjukdom bryter ut. Får svältkur av 

läkarna vid hemkomsten. Sängliggande hemma. 

• CG svensk sakkunnig vid ekonomiska världskongressen i Genève 

• Ernst Günther dör, 77 år gammal 

• PAH riksdagsgruppens ordförande 

• Sverige inför lag mot obegränsad invandring 

1928 

• CG genomgår livshotande magoperation, får order om att ta det lugnt i arbetet 

framöver 

• PAH håller talet om folkhemmet 

24 maj – CG blir chef för UD:s handelsavdelning 

2 okt – Ernst Trygger (h) utrikesminister 

1929 

• CG biträdande delegerad i handelsavtalsförhandlingarna med Tyska riket 

• Sommaren – NSDAP får sitt genombrott 

1930-talet 

• Tyskland lanserar det sk ”absoluta neutralitetsbegreppet”, dvs att 

neutralitetspolitikens trovärdighet kräver att även opnionen är opartisk 

Tidigt 1930-tal – Jarl Hjalmarsson (h) säger att konservatismen måste ”mala sönder den 

demokratiska ideologin och ersätta den med egna positiva begrepp” (DNU 238) 

1930 

• CG biträdande delegerad i handelsavtalsförhandlingarna med Tyska riket (forts) 

• NSDAP blir Tyskland näst största parti 

21 feb – CG blir utrikesråd (avdelningschef) på UD 

7 jun – Yrkesdiplomaten Fredrik Ramel (opol) utrikesminister, efter att Hamilton tackat nej 

(precis som 1939) 

8 nov – CG håller tal vid Arosmässan, ”Handelspolitiken och våra exportnäringar”

1931 

• Japan ockuperar Manchuriet 

• CG lär troligen känna kungen i samband med förvirring om hans post, enligt Ingrid 

utnämndes han först till statssekreterare och kort därpå till minister i Buenos Aires. 

Denna förvirring roar kungen. 

• Gunnar Hägglöf börjar på UD, berättar att ”det var något stillsamt ironiskt och 

samtidigt förstående över Günther... han verkade alltid lätt förvånad över att inneha 

den befattning som han faktiskt beklädde”. 

23 jan – CG blir envoyé i Buenos Aires (Argentina), Santiago de Chile (Chile), Montevideo 

(Uruguay) och Asunción (Paraguay). Stationerad i Buenos Aires. Inget vidare karriärsteg (HK 

85). CG trivs väldigt bra, bridge och väldigt mycket hästsport. 

1932 

• Hitler blir tysk medborgare 

• Hitler ställer upp i rikspresidentvalet, förlorar i två omgångar mot Hindenburg 

• Fritiof Andersson dansar tango med Carmencita i Samborombon, Argentina, I Evert 

Taubes visa (samtidigt som CG är minister). CG träffar dock aldrig Evert Taube (som 

bodde i Argentina 1910-15). 

Jul – NSDAP triumferar i valet i Tyskland, blir största parti 

Sep – Riksdagsval, PAH blir statsminister i rent Socialdemokratisk regering 

24 sep – Rickard Sandler utrikesminister 

Nyår – CG lyckas inkassera statsskuld på 3 miljoner från Chile, vilket väcker beundran 

1933 

• CG ordförande i exportkreditnämnden, som han ska organisera. Sedan tillbaka till 

Buenos Aires. 

• Östen Undén (s) skriver i DN att Sverige vid klagomål från främmande makt bara 

behöver svara att regeringen inte ansvarar för innehållet i svensk press 

• Bondeförbundet skriver i sitt partiprogram att försvaret av den svenska rasens renhet 

är en av partiets viktigaste uppgifter 

• Krisuppgörelse mellan socialdemokraterna och bondeförbundet (”kohandeln”), visar 

den svenska demokratins handlingsförmåga. Rycker undan grunden för nazism. 

• Nazistpartiet förbjuds i Österrike 

30 jan – Hitler rikskansler, koalition med borgerligt nationella grupper 

27 feb – Riksdagshusbranden i Berlin, nederländske kommunisten Marinus van der Lubbe grips 

för dådet. Nazisterna skyller branden på en kommunistisk komplott och genomdriver 

Riksdagsbrandsförordningen, undantagstillstånd. Många tror att nazisterna själva anlagt 

branden, men senare forskning (1962) visar att Lubbe var skyldig, dock ingen komplott. 

24 mar – Fullmaktslagen i Tyskland, ger Hitler rätt att på egen hand stifta lagar. Andra partier 

än NSDAP förbjuds. 

4 apr – Prins Carl (Gustafs bror och ordf i Röda korset) oroar sig över judarna i brev till 

Hindenburg (då 85 år) 

5 apr – Ledare i SvD om att Nazisterna vill ”utrota judendomen” 

6 apr – Första rapporten från svenska beskickningen i Berlin om judeförföljelser 

21 apr – Gustaf i Berlin, träffar Hindenburg och Hitler på lunch på Svenska legationen. Gustaf 

kritiserar judepolitiken skarpt, Hitler blir arg och ”slår näven i bordet”. Enda gången antog en 

inbjudan till en legation. Efteråt spelade Gustaf dubbeltennis med judisk partner 

(tennisstjärnan Prenn). Svenska regeringen var inte informerad om Gustafs utspel. 

6 maj – Riksdagsdebatt om huruvida enstaka judiska vetenskapsmän ska få komma till 

Sverige. Bla Vougt brydda, vill inte stöta sig med Tyskland. 

14 jul – Tyskland enpartistat, partierna uppösta eller upplöser sig själva.

1934 

• CG lär (troligen) känna PAH vid bridgebordet 

• Högerpartiet sparkar ut sitt nazistflirtande ungdomsförbund 

• Arvid Lindman (h) talar om ett återställande av den svenska folkstyrelsen på 

folkgemenskapens grund 

30 jun – Hitlers uppgörelse med SA, ”De långa knivarnas natt” 

Aug – Hindenburg dör, Hitler övertar rikspresidentens ämbete och börjar kalla sig ”Führer und 

Reichskanzler” (ledare och rikskansler). Führerstaten byggs upp, utan skriven författning. 

Istället var Hitler vilja och ord lag. 

2 aug – Tyska krigsmaktens edsavläggelse till HItler 

30 nov – CG telegraferar till Sandler, vill bli minister i Köpenhamn. Blir istället utnämnd till 

kabinettssekreterare, sedan Westman tackat nej. Lön 21.000 kr/år. Carl Hamilton går från 

kabinettssekreterarposten till ministerposten i Köpenhamn. 

Mitten av 1930-talet 

• CG och Sandler är på resa i Sovjet och de baltiska staterna. Sandler tar inte emot 

några ordnar, varpå CG blir behängd med så mycket storkors att han på UD får 

smeknamnet ”korsfararen”. 

1935 

• CG utrikesnämndens sekreterare 

• Tyskland återinför allmän värnplikt 

15 jan – Tysk diplomatrapport om CG, pga hans utnämning till kabsekr 

28 okt – PAH fyller 50 år 

1936 

• CG ordförande i kommittén angående utredning av revision av bestämmelserna om 

utlänningars rätt att vistas i Sverige 

• Koalitionsregering s-bf 

• Sverige allt mer isolationistiskt 

• Försvarsstaben – den gemensamma ledningen för de tre försvarsgrenarna – inrättas, 

med Olof Thörnell som försvarsstabschef 

• Hitler remilitariserar Rhenlandet, i strid med Versaillesfreden 

Jan – Tyskland protesterar häftigt mot Torgny Segerstedt som är extra elak mot Hitler i GHT, 

regeringen väljer att inte väcka åtal 

Sommaren – OS i Berlin 

Juni – Sommarministären (varar i tre månader). Socialdemokratiska regeringen fälls, istället 

Bondeförbundsregering med fackinslag. 

19 jun – KG Westman utrikesminister, CG utses till minister i Madrid. Möjligt att Westman vill 

bli av med CG som kabinettssekreterare (HK 105) 

Jul – Spanska inbördeskriget startar, CG:s utnämning till minister dras tillbaka och han 

fortsätter som kabinettssekreterare. Sverige vägrar exportera vapen till republikanska sidan 

och förbjuder värvningen av frivilliga. Dock deltog cirka 500 svenskar varav 164 stupade. 

Sep – Riksdagsval 

28 sep – Rickard Sandler utrikesminister 

29 nov – Radiotjänsts styrelse åläggs att fastställa generalplan för verksamheten, samt att 

behandla frågor ”av större principiell innebörd” 

4 dec – CG ordf, Radiotjänsts styrelse. Ersättning 18 kr per sammanträde. 

5 dec – CG fyller 50 år. Han får en liten plommonfärgad leksaksbil i present, ute på gatan står 

samma bil fast riktig. CG överlycklig. Har alltid velat ha bil men har aldrig haft råd.

21 dec – Radiotjänst styrelsemöte, CG premiär. ”Kungl. Maj:t till ordförande i Aktiebolaget 

Radiotjänsts styrelse efter framlidne Underståthållare Richard Bring utsett 

kabinettssekreterare Christian Günther.” Skrivelse från Kommunikationsdepartementet 

fastställer att förordnandet löper till 1 jan 1939. Styrelsen anslår 3.000 kr på De Blindas 

Förenings begäran, för att trycka radioprogrammen i blindskrift. 

1937-1938 

• Stalins utrensningar 

1937 

• CG slutar som utrikesnämndens sekreterare 

• Japan anfaller Kina 

13 jan – Radiotjänsts styrelse har extrasammanträde, beslutar att radio fom 1 feb 1937 ska 

sända middagssändningar, bla nyheter (kl 12.10-12.25 vardagar) 

17 feb – Radiotjänsts styrelse. PM från Dymling som (nyss hemkommen från studieresa i 

USA) vill berika sändningarna. Han har redan skapat en ny avdelning som producerar 

”aktuella inslag, reportage, radiorapsodier (?), mm.” Sändningstiden har ökat med 125 

timmar per år, bla tack vare middagssändningarna. Nu vill Dymling ha rörlighet i programmen 

för att kunna bevaka och kommentera nyheter, en ”aktuell kvart” föreslås. Dessutom vill 

Dymling bygga ett radiohus. 

28 feb – Radiotjänsts styrelse. 

30 maj – Radiotjänsts styrelse. Skiss på ny radiobyggnad förevisas styrelsen. 

28 jul – Radiotjänsts styrelse. CG hyllar ”med några minnesord” nyligen avlidne 

styrelseledamoten redaktör Björck. Enda gången ett uttalande av CG syns i protokollen. 

Styrelsen har mottagit en skrivelse från kommunikationsdepartementet om radion ”i fredens 

tjänst”. Styrelsen avslår en förfrågan från SSU om att sända från ungdomstinget på Skansen, 

”av principiella skäl”. 

2 sep – Radiotjänsts styrelse. 

29 sep – Radiotjänsts styrelse. En herr Åkerberg klagar på språket i väderleksrapporteringen, 

styrelsen beslutar att CD ska vidta åtgärder. 

5 okt – Hitler säger att ”det enda som på ett nästan drömlikt sätt kan hjälpa oss ligger i 

erövrandet av större livsrum, Hossbachprotokollet 

27 okt – Radiotjänsts styrelse. 

24 nov – Radiotjänsts styrelse. Argentinska UD vill sprida kännedom i Sverige om ”argentinsk 

propaganda”, som sänds på kortvåg. 

26 nov – Beslutas att CG ska bli envoyé i Oslo (datum?) 

22 dec – Radiotjänsts styrelse. Argentina ska meddelas att de argentinska sändningarna 

finns redovisade i tidningen Röster i Radios kortvågsförteckning. Herr Åkerberg brev 

resulterar i att väderleksrapporten hädanefter ska läsas upp på Radiotjänst i Stockholm. 

31 dec – CG avgår som styrelseordförande i Radiotjänst, ett år innan förordnandet går ut. 

Han efterträds av Seth Ljungqvist, som innehar posten till och med 30 jun 1947. 

1938 

• CG på semester i Europa med Ingrid. Utanför Cannes insjuknar CG, ambulans på natten 

till sjukhus. Ingrid söker upp kungen, som spelar tennis i Cannes. Gråter ut vid 

kungens bröst. Kungen skickar sin livmedicus till CG, som tillfrisknar. 

• PAH och Sandler skickar hemlig skrivelse till pressen, där de uppmanas att skildra 

Tyskland ”under vederbörligt hänsynstagande” 

• Sandler protesterar när tyskarna vill ha uppgifter om anställda judar i företag som 

handlar med Tyskland

• Sveriges enda kvarvarande ”riktiga” nazistparti (Lindholmsrörelsen) ändrar namn till 

”Svensk socialistisk samling” (SSS). Svastikan byts mot en vasakärve. Allt för att 

komma bort från den negativa belastning som NSDAP utgör. 

• Münchenkonferensen (”Peace in our time”?). Tjeckoslovakien offras av västmakterna. 

Även Polen får en bit. 

• Anschluss. Hitler införlivar Österrike i Riket 

• Tysklands aggressionspolitik blir allt mer öppen 

1 jan – CG blir envoyé i Oslo, efter företrädaren Höjers död. Säljer villan i Djursholm och 

flyttar in i legationshuset på Incognitogade, som pappa Ernst ordnat. Troligen inställd på att 

stanna till pension. 

Feb – Hitler övertar ledningen över krigsmakten 

Mar – Socialistinternationalen likställer kollektiv säkerhet med ett antifascistiskt block. Sista 

gången Sverige stöder en sådan manifestation. 

Maj – CG:s dotter Lillan gifter sig. 

27 maj – Lillan föder sonen Poul 

Maj – Regeringen deklarerar att Sverige i händelse av krig kommer att ställa sig neutralt 

9 aug – Grafström får besök av två svenska militärer i Warszawa, major Tarras-Wahlberg och 

kapten Bennedich, bägge tillhörande generalstaben. De uttrycker ”en stor beundran för 

Tyskland” som ”utan kritik utsträcks till att gälla även den nuvarande regimen”. (Grafström 

11) 

25 sep – Grafström skriver i dagboken att ”Tjeckoslovakien... står inför sin ödestimma”. 

30 sep – Avtal Tyskland-Storbritannien-Frankrike om att Sudettyskland ska utrymmas, 

fullbordas före 10 oktober. Neville Chamberlain talar om ”peace in our time”, ”My good 

friends, for the second time in our history, a British Prime Minister has returned from 

Germany bringing peace with honour. I believe it is peace for our time. Go home and get a 

nice quiet sleep.”. 

Okt – Hemlig rundskrivelse där journalister uppmanades visa moderation vid bedömningar av 

händelser och personer på kontinenten 

Okt – J-stämpeln införs. På svensk-schweizisk begäran stämplas alla judiska tyskars pass med 

ett J. Svensk passpolis har sedan att avvisa samtliga inresande med J-pass. 

Nov – Gösta Bagge skriver artikeln ”Sveriges uppgift i österled”, vi ska bevara Finland åt 

västerlandet och vara en väktare mot Sovjet 

9-10 nov – Kristallnatten, på order av Goebbels. Judiska affärer och synagogor förstörs i hela 

Tyskland. 36 människor dödas och 20.000 judar grips och skickas till koncentrationsläger. 

1939 

• CG titulerar sig ”Envoyé, författare” i årets upplaga av ”Vem är det?” 

• Göring vill donera ett ambulansplan till Sverige, till minne av hans svenska fru Carin 

von Kantzow (född Fock). Sverige avböjer. 

Jan 1939 

13 – Sandlers Ålandsplan överlämnas till Riksdagen vid hemlig session 

Mar 1939 

• Spanska inbördeskriget över, fascisterna segrade 

• Tjeckoslovakiens statspresident Emil Hácha tvingas be Hitler om ”beskydd” i Berlin 

Mitten av månaden – Tysk inmarsch i Tjeckoslovakien (stora fynd av pansarmateriel? hade 

inte tjeckerna lika stor eller större krigsmakt än UK?). Tjeckoslovakien blir ”protektoratet 

Böhmen-Mähren” med Hácha som president. 

31 – Garantin till Polen, UK och Frankrike? 

Apr 1939

• Svensk politisk cirkulärrapport betecknar de folkrättsliga reglerna ”som förfallna”. 

Dogmatisk neutralitetspolitik är inte att rekommendera vid en kommande konflikt. 

”Eftergiftspolitiken” grundläggs. 

• Tyskland erbjuder de nordiska länderna en icke-angreppspakt, vilket avvisas av 

Sverige 

Maj 1939 

9 – Sandlers Ålandsplan blir regeringsproposition 

11 – Kollontaj säger att Sovjet önskar uppskov med Ålandsplanen 

21 – Sovjet lägger ”diplomatiskt inlindat” veto mot Ålandsplanen 

Slutet av månaden – PAH drar tillbaka propositionen 

Sommaren 1939 

• Västmakternas politik gentemot Sovjet stöter bort landet (DNU 167) 

Andra halvåret 1939 

• PAH är osäker och full av tvivel på sin egen förmåga att leda Sverige genom krisen 

Juli 1939 

Slutet av månaden – Finland vinner finnkampen på Stockholms stadium, 112-102 

Aug 1939 

22 – Tyskland och Sovjetunionen offentliggör ”med kläm” (Westman) Molotov- 

Ribbentroppakten (non-aggressionspakt) 

23 – Hitler och Stalin undertecknar Molotov-Ribbentroppakten. Finland hamnar inom den 

sovjetiska intressesfären. 

23 – PAH åter från semester. Regeringen förutser världskrig utifrån Molotov- 

Ribbentroppakten. 

24 – Samtliga semesterfirande statsråd kallas tillbaka till jobbet 

26 – Kungen kommer till Stockholm, efter att ha gnällt om att han ville stanna kvar på 

semestern på Solliden. Nöjd med Molotov-Ribbentroppakten. 

26 – Regeringen beslutar om generellt exportförbud, all import och export baseras på licenser 

28 – Sverige vägrar genomresa för ”ett stort antal” polska och tyska judar, som har giltiga 

uppehållsvisa för England, Holland, Belgien och andra länder. Anledningen uppges vara att 

Sverige ”redan ha alldeles för många judar” (Grafström 73) 

Hösten 1939 

• Sandler skriver att ”vid en ny konflikt respekten för internationella regler väntas bliva 

minimal eller obefintlig” i principiell deklaration om neutralitetens innebörd 

• PAH säger att han i Finlandsfrågan står närmast Wigforss (dvs passivist) 

• KG Westman börjar dra in tidningar 

• Hitler säger till Sven Hedin att han i de nordiska länderna endast mött ”otacksamhet 

och antipati” 

• Tyskland börjar planera angreppen på Norge och Danmark 

• Engelska säkerhetstjänsten får reda på att Tyskland utfört massmord på polacker, 

zigenare och judar. Uppgifterna hålls hemliga, regeringen är rädd att folket ska tro att 

kriget förs för judarnas skull. 

Sep 1939 

• Radiotjänst blir integrerad del av statens propaganda- och upplysningsverksamhet 

(DNU 248)

1 – Tyskland anfaller Polen, Sverige förklarar sig neutralt i kriget Polen-Tyskland. CG och 

Sandler är på utrikesministermöte i Oslo. 

1 – PAH säger att ”vår beredskap är god” i ett delvis förfalskat radiotal (PA 379), uppmanar 

opinionen till återhållsamhet och självtukt. Sverige har då 150 flygdugliga stridflygplan, 

Tyskland har avdelat 2.000 för det polska fälttåget. (PA 361) 

1 kl 11 – Beredning i regeringen. Riksdagen inkallas, försvarsberedskapen förstärks, 

kontrollåtgärder av utlänningar införs, motorfordonskörning ”utan nödvändighet” förbjuds för 

att spara bensin. 

1 kl 14 – Konselj. Kungen tror att risken för att Sverige dras med i kriget är större än under 

1:a världskriget. Efteråt fortsatt beredning. 

2 – Beredning. Förberedelser för varuförsörjning och distribution. Rapport från Richert om 

tyska förhandlingsförsök gentemot UK. Optimism om undvikande av krig, PAH vill kolla om 

kallelsen av riksdagen kan hejdas. 

3 – UK och Frankrike förklarar krig mot Tyskland 

3 kl 16.30 – Konselj, den nya neutralitetsförklaringen utfärdas. KG Westman beslutar skriva 

proposition om spionerilagen, Sköld föredrar rustningsåtgärder. 

4 – UK och Frankrike förklarar att målet med kriget är att störta det nazistiska styret, liksom 

målet med det första världskriget var att störta kejsaren. ”Tydligen äro tyskarna besvärliga, 

när det gäller att lära dem det rätta styrelsesättet” (Westman) 

5 – Regeringen noterar UK:s och Frankrikes inaktivitet, de ”vänta på något” (Westman) 

6 – Tyskarna tränger snabbt fram i Polen. Warszawas fall är nära förestående, enligt Sveriges 

militärattaché i staden. 

8 – Svenska diplomatiska personalen i Warszawa beväpnas med revolvrar (Grafström 86) 

9 – Riksdagen öppnar, PAH och Sandler har skrivit kungens trontal som framförs ”med en 

gammal mans klanglösa röst” (Westman). Ärkebiskopen säger att segern i kriget Polen- 

Tyskland kommer att gå till den som Gud anser föra en rättvis sak. Westman anmärker att 

Gud i så fall är tysklandsvän. 

11 – Oro i Bondeförbundets riksdagsgrupp om koalitionsregeringens effekter för partiet 

11 – Tyskt bombplan skjuts ner alldeles ovanför svenska ambassaden i Warszawa, med en 

fascinerad svensk ambassadpersonal som åskådare. Flygplanet störtar ”som en enda 

jättefackla” (Grafström) 

15 – Sovjet börjar ockupera östra Polen 

21 – Svenskarna i Warszawa inkl diplomaterna evakueras (Grafström) 

21 – PAH ifrågasätter om inte hjälpen till Finland fått sådan omfattning att Sverige är att 

anse som aktivt deltagande (fel datum? senare?) 

27 – Estland påtvingas ”biståndspakt” med Sovjet och sovjetiska baser på Ösel och i 

hamnstaden Baltiski 

28 – Thörnell begär att svenska trupper ska överföras till Åland 

29 – Ny överenskommelse Tyskland-Sovjet, Sovjet tillåts återta det som en gång var en del 

av Tsarväldet, tex Baltikum och Finland 

Slutet av månaden – Krav på samlingsregering, Bagge och Rasjön är med förutsatt att PAH 

avgår, dvs förutsättningar saknas 

Okt 1939 

• PAH hotar med censur om pressen inte disciplineras 

Början av månaden – PAH säger nej till fler inkallelser i Norrland och på Gotland 

3 – Sandler föreslår att Finland ska få besätta Åland, underförstått även att Sverige ska 

garantera Finlands säkerhet, regeringskolleger stegrar sig (främst Wigforss) (PA 382). Sköld 

liknar Sverige vid en hare som gömmer sig i en buske i förhoppning om att vargen 

(Sovjetunionen) är mätt när han når busken. Vargen ska då alltså redan ha ätit upp den andra 

haren, dvs Finland.

4 – Finlands utrikesminister Erkko tar upp Ålandsfrågan med Sveriges minister i Helsingfors. 

Vill veta om Sverige ska sända trupper eller om vi åtminstone kan tillåta finsk trupp på öarna. 

5 – Regeringen diskuterar Åland. Westman anser det farligt att försvara öarna, Sköld 

framhåller att ett försvar av Åland är ett försvar av Sverige, Engberg vill ha fler makter som 

garanterar Ålands skydd, Sandler svarar att bara Sverige vill. 

6 – Erkko kallas till Moskva för ”vissa konkreta politiska frågor”. Sandler meddelar att Finland 

inte ska räkna med svenskt militärt stöd. Våg av sympati för Finland i Sverige. 

9 – Sandler föredrar frågorna angående mineringar av vattnen kring Åland.Tre mineringar 

aktuella: Södra (utanför Söderarm), norra (södra Kvarken) och en minering av de viktigaste 

inloppen till Åland. Sandler föreslår att enbart den senaste verkställs, finnarna skulle få minor 

och tillgång till svenska minläggaren Claes Fleming. Wigforss protesterar. PAH säger att 

finnarna kan få minor men inte tillgång till fartyg. Westman tycker att Claes Fleming kan lägga 

minorna nattetid. 

12 – Erkko skickar ministern i Stockholm (Paasikivi) till Moskva, Sovjet begär marinbas på 

Hangö och framflyttning av gränsen vid Karelska näset. 

12 – Wigforss och Pehrsson-Bramstorp hotar avgå om svenska skepp lägger minor. 

12 – Sverige är en ”fet och ganska belåten gris, färdig att slaktas av första bästa slaktare” 

(Grafström) 

14 – Folkhushållningsdepartementet inrättas. Herman Eriksson (s) slutar som konsultativt 

statsråd och blir folkhushållningsminister. Han efterträds av ”den prydlige” (Westman) Gunnar 

Hägglöf. 

15 – Sovjetiska örlogsskepp går västerut i Finska viken, Sverige oroas för Åland. Sandler vill 

minera genast. PAH, Wigforss, Westman och Pehrsson-Bramstorp säger nej. Wigforss ger 

uttryck för misstro mot Sandler. 

15 kvällen – Sandler går på Operakällaren tillsammans med Quensel, Engberg och Sköld. Han 

är upprörd över att regeringen är så rädd för krig. Quensel tar hem Sandler till sig och söker 

muntra upp honom med grogg. 

16 – Westman anmärker i dagboken hur tydligt det är att UK på inga villkor vill komma i krig 

med Sovjet. UK skulle avböja en allians Finland-Sverige gentemot Sovjet, trots att UK 

egentligen borde vara i krig med Sovjet såsom Polens förbundne. 

18 – Nordiskt statschefsmöte i Stockholm. Bakom de finlandsvänliga massorna ger PAH Erkko 

beskedet att Sverige inte sänder trupper till Åland. Lovar dock minera norra farvatten utanför 

öarna. 

19 – PAH träffar Erkko, som får veta att regeringen är splittrad ang stöd till Finland. Erkko är 

förstående, han hade räknat med beskedet. Sköld utlovar den norra mineringen samt föreslår 

att Finland ska få två 120mm fasta kustartilleripjäser. 

20 – Wigforss rasar mot löftet om minering, när Sandler hävdar att det är ett 

misstroendevotum mot honom som utrikesminister svarar Wigge ”Rätt uppfattat!” 

21 – SvD skriver ang statschefsmötet att ”Nordens fasta hållning kan ej längre dras i 

tvivelsmål”. Hägglöf tycker inte att det är tidningens fel att de skriver lögner, de har blivit 

lurade. 

21 – Sköld förordar norra mineringen och kanoner i regeringen. Wigforss protesterar, hotar 

att avgå. PAH anser att mineringen är en del av Sveriges försvar. Sandler bitter. Wigforss 

förbannad, vill avgå för att få fria händer att varna svensk folket. PAH upprörd. Westman 

ringer Pehrsson-Bramstorp, som inte varit med på mötet. Denne anser att en regeringskris är 

orimlig, eftersom den försvårar Finlands förhandlingsläge i Moskva. Stöder minering. 

22 (söndag) kl 11 – PAH försöker försona. Löften om norra mineringen (från Sköld och 

Sandler) har skett med hans tillstånd. Kritiserar Wigforss för att riskera spräcka regeringen 

och Socialdemokraterna. Sköld säger att skillnaderna beror på ”temperament” och inte på 

sakfrågan. Wigforss blek men vidhåller sin ståndpunkt. ”Det vore bäst, att de djärva finge 

övertaga ansvaret för sin politik ensamma”. Sköld och Sandler erbjuder sig att avgå, ”Det är 

inte så gott för mig att vara kabinettssekreterare åt tolv utrikesministrar”. PAH säger att om

det är temperamentet som det kommer an på, så är han närmast Wigge. På väg till 

operakällaren försöker Westman tala med Wigge, ”men han befann sig i en affekt”. 

24 – Wigge har lugnat ner sig och hotar inte längre att avgå 

27 – Konselj. När kungen gått visar PAH ett brev från utrikesminister Tanner, som skriver att 

Sovjet kan få öarna i finska viken, Karelen, osv. Men Hangö går inte (Sovjet vill hyra 

Hangöudd på 30 år). För viktigt strategiskt. PAH säger att Sveriges inställning inte kan 

ändras. Westman säger att man inte ska ge något råd åt Finland, ”lika litet som man ger ett 

råd åt en person, om han bör begå självmord eller leva som slav”. 

27 kl 15.30 – PAH visar svar till Tanner, där han säger nej till hjälp pga att Sverige haft fred 

sedan 1814. Westman äcklas, tycker att svaret borde vara sanningen – att Sverige saknar 

militära resurser. 

28 – PAH fyller 54 år 

28 – PAH har ett öppenhjärtigt samtal med Hägglöf, undrar hur han trivs i regeringen. 

Hägglöf säger att oenigheten om Finland varit en chock för honom. Och att Sandler uttrycker 

sig onödigt svårt, menar att utrikespolitik i grund och botten ganska enkelt. PAH säger att 

han aldrig förstått sig på varken Sandler eller Wigge. 

31 – Molotov offentliggör kraven på Finland, regeringen beslutar skicka krigsmateriel till 

Finland men frågan om mineringen hänger i luften 

Nov 1939 

• KG Westman åtalar Ture Nerman pga ledaren ”Hitlers helvetesmaskin” i Trots Allt!, 

döms i jan 1940 till tre månaders fängelse (DNU 240) Frias dock i tre liknande mål 

(PA 461) 

• Uthmann beskriver Sverige som det mest tysknegativa landet i Skandinavien 

• Ryska armén beskrivs som ”mycket dålig”, baltiska dignitärer sägs ångra sina 

eftergifter (Grafström) 

8 – Uppgifter om tyska ”blodbad” på polska civila, framför allt i Warszawa (Grafström 160) 

9 – Marcus Wallenberg junior skriver till Churchill att brittiska flottan ska stoppa utförseln av 

järnmalm (varför?) (PA 430) 

15 – Grafström (åter i Warszawa) bevittnar misshandel och trakassering av polska judar 

(Grafström 170) 

20 – Optimism i Finland om förhandlingslösning, folk som flytt åker tillbaka till Helsingfors 

(Hägglöf) 

22 – CG skriver brev (till Blix) där han hoppas och tror att Tyskland ska förlora kriget (SDP?) 

24 – Grafström vittnar om fler grova övergrepp på judar i Polen 

28 – Sovjet säger upp icke-angreppsavtalet med Finland. Molotov meddelar att Sovjet känner 

sig hotat av Finland (Grafström). 

30 – Sovjetunionen angriper Finland (bombar Helsingfors på morgonen), som bildar 

samlingsregering under Risto Ryti. Stalin tillsätter marionettregering i badorten Terijoki, under 

Otto Ville Kuusinen, finsk kommunist och sekreterare i Komintern. 

30 – Sandler vill skicka trupp till Åland, Wigge svarar att den frågan redan är avgjord. PAH 

håller med. Sköld vill verkställa mineringarna. Wigge protesterar. PAH söker fördröja, säger 

att frågan ”ej borde upptagas ensam utan i ett större sammanhang”. Sköld talar om att 

kokande Finlandsopinion kan tvinga Sverige att införa diktatur. (Även aktuellt med beställning 

av de italienska jagarna) 

30 – PAH förstår att koalitionsregeringens dagar är räknade, ringer Bagge. De är överens om 

utgångspunkten, Sverige ska inte intervenera i Finland (PA 391). Att regeringsbildningen tar 

ca två veckor beror främst på Högerns vacklande hållning. Bagge får råg i ryggen av den 

starka Finlandsopinionen. 

Dec 1939

• Regeringskommitté föreslår transportförbud, som snabbt går igenom. Tidningar och 

tidskrifter som tidigare konfiskerats ska kunna förbjudas att fraktas på statliga 

kommunikationsmedel. 

• Torgny Segerstedt sparkas från Statens kulturråd, på förslag av svenska 

beskickningen i Berlin (Richert?) (Grafström 208) 

• Utredning föreslår censur (förhandsgranskning) av tidningar och tidskrifter 

• Militären börjar placera kommunistiska (och i en del fall socialdemokratiska) 

värnpliktiga i arbetsläger 

• Thörnell ny ÖB (befattningen som överbefälhavare inrättas 1936 för att endast 

besättas i krig men tillsätts trots detta 1939, med Olof Thörnell) 

Början av månaden – PAH häftigt attackerad i opinion och press. Nothin och i viss mån 

Sandler lyfts fram som ev nya statsministrar. 

Början av månaden – Richert i Sverige, klagar på svenska pressen som skriver kritiskt om 

Tyskland 

1 – Sandler vill ej vara med om ett neutralt Sverige i vinterkriget, regeringen ”ganska trasig” 

(Westman). Neutralitetsförklaring avges aldrig, Sverige ”icke krigförande”. 

2 – Finland minerar kring Åland. 

2 – Sverige säger nej till finsk begäran om svensk trupp till Åland 

2 – Sandler begär avsked som utrikesminister, även Sköld begär avsked 

3 – Häftigt angrepp på Sandler i tysk press (tidningen Börsenzeitung), anklagas för att ha 

drivit Finland in i olyckan (Grafström 198) 

4 – Utrikesministerposten är den enda helt öppna frågan i samlingsregeringen. Westman vill 

ha den men kommer inte att få den (Hägglöf). 

5 – CG fyller 53 år 

5 – Regeringen beslutar genomföra mineringarna (enl 30 nov), varför Sköld tar tillbaka sin 

avskedsansökan. Wigge tyst under ett helt regeringsmöte för första och sista gången. 

5 – Sandler nämner för CG att han önskar denne som efterträdare 

5 – PAH presenterar planerna på samlingsregering för topparna inom (s) 

5 – Sköld säger till s-riksdagsgruppens förtroenderåd att ”vi måste ha en sträng censur av 

pressen” 

6 – Finlands självständighetsdag 

6 – PAH njuter av att få bestämma själv om samlingsregeringens sammansättning (Hägglöf) 

7 – Richert berättar för Grafström att tyska soldater är bittra på att Sovjet tillåts anfalla 

Finland (Grafström 201) 

8 – Pehrsson-Bramstorp motsätter sig Undén som ny utrikesminister, för lik Sandler 

8 – Bagge obstruerar, vill ha bort Möller ur regeringen. Som skäl anger han Möllers töntiga 

namn. (Westman) (ROK 46) 

8 – Boheman misstror Richert, anser honom ”alltför rädd”. Westman och Richert (!) på tal 

som ny utrikesminister. (Grafström 202) 

9 – Amiral de Champs talar med kungen om regeringsfrågan 

10 – Bagge drar ut på tiden, säger ständigt att han vill ”sova på saken”. Vill ha 

representanter för organisationer och arbetsmarknad, och ingen ”halvsulad Per Albinregering”. 

10 – PAH får besök hemma av överståthållare Nothin, som av kungen blivit tillfrågad att bli 

statsminister i en ”verklig samlingsregering” om PAH skulle misslyckas. PAH hade några dagar 

tidigare blivit tillfrågad om han ville ingå i en Nothinregering och svarat nej. 

11 – PAH talar med Hägglöf ang utrikesministerposten. Vill inte ha politiker. Hägglöf föreslår 

Boheman och Hamilton, PAH ringer Hamilton, som tackar nej. Suckar och erinrar sig att 

Sandler talat om CG i Oslo. Ringer CG (ca kl 19, CG äter middag), som accepterar omedelbart 

(ROK 47) (SDP 76). Varför inte Hägglöf? Sandlers rekommendation kan ha varit viktig. Väntar 

sig PAH att H ska anmäla sig frivilligt? Eller är hela historien en lögn? 

11 – Wigforss osäker på om han får sitta kvar i regeringen

12 – Hamilton nämns fortfarande som möjlig ny utrikesminister i pressen 

12 – CG ringer hem, berättar att han blir utrikesminister. CG flyttar till Stockholm, Ingrid kvar 

i Kristiania för att ordna det praktiska. 

12 – CG äter lunch i Stockholm med sin dotter Lena. Berättar att han haft mardröm om att 

han blev utsedd till utrikesminister. ”Och när jag vaknade så var det sant”. På frågan om 

varför han sa ja svarar han ”Jag känner min plikt”. 

12 – Den blivande samlingsregeringen samlas för första gången, godkänner Svenska 

Frivilligkåren till Finland, högst 5.000 man (varav max 200 fast anställda). 4.000 uniformer 

och vapen ska ingå. Frågan om flyg får dock anstå. 

12 – PAH:s svärson och handsekreterare Jon Olof Söderblom anmäler sig till Svenska 

Frivilligkåren till Finland. 

12 – Kommunisterna förklaras i blockad i Stockholms stadsfullmäktige (?) 

13 – Slaget vid La Plata utanför Argentinas kust, efter vilket fickslagskeppet Graaf Spee 

sprängs (på Montevideos redd) av sin egen besättning 

13 – Samlingsregeringen bildas. Det som fick Högern att gå med var beslutet att Frivilligkåren 

ska utrustas ur Kronans förråd samt en handlingsfrihet till Högern ang Finlandspolitiken. 

13 – CG utrikesminister i samlingsregeringen. Hans första åtgärd är att ordna transporter av 

livsmedel från Argentina till Sverige (Ingrid). Åtgärden bär spår av hans arbete med livsmedel 

under första världskriget och hans tid som minister i Buenos Aires. 

13 – De avgående statsråden avtackas i konselj. De tar en taxi med Sandler till 

utrikesministerhotellet, där denne bjuder på lite kaffe. Någon spelar Sankta Lucia på 

grammofon, ”vilket bidrog till att göra stämningen ännu mer luguber” (Hägglöf). Arthur 

Engberg och Hägglöf tar adjö, promenerar mot Gustaf Adolfs torg. ”Vi talade om 

Voltaireupplagor.” 

13 kvällen – PAH talar till nationen i radio, enastående hyllning till Sandler så att bytet till CG 

inte ska ses som eftergift mot Tysklands missnöje med Sandler. Fö ett storpappans tal till 

sina lydiga barn (PA 395). PA hittar sin roll efter ett halvår av osäkerhet. 

14 – SvD skriver att CG ”egentligen är att betrakta som en statssekreterare för 

utrikesärenden eller en förste kabinettssekreterare”. Oförskämt, enl Westman, som 

misstänker komplott av en sur Nothin. 

14 – Sköld tar upp frågan om flyg till Finland, 12 lätta bombplan och 12 spaningsplan. PAH 

ska fortsätta utreda ärendet. 

15 – Beslutas att Finland ska få flyg, enl 14 dec 

15 – LO beordrar att rensa ut alla kommunister, Zäta Höglund kallar dem ”nazibolsjeviker” i 

Social-Demokraten 

21 – De första i Svenska Frivilligkåren lämnar Stockholm 

24 – Kollontaj skriver om CG i sin dagbok, ”Den där Günther är en ryggradslös drönare, en 

pultron” 

Slutet av månaden (efter 28) – Karl Gerhard uppsöker Kollontaj, ”Idag kommer jag som 

ambassadör och inte som salongsbolsjevik” vilket Kollontaj finner ”micket intressant”. Till te, 

kaviar och vodka inbjuds Kollontaj att träffa Möller (som hon träffat tidigare) 3 jan 1940. 

31 – Christian Günther håller tal i radio (TIETT 7) 

1940 

• CG säger att det i Sverige inte finns någonting som inger honom större farhågor inför 

framtiden ”än den svenska pressens inställning till och sätt att framställa den 

omvandlingsprocess som nu pågår i Europa”. (SBL 647) 

• Efter ockupationerna av Danmark/Norge sker 70 procent av Sveriges handelsutbyte 

med Tyskland (fram till 1944) Vi importerar kol, handelsjärn, kemikalier, 

gödningsmedel, maskiner, mm. Vi exporterar trä, cellulosa, papper, kullager och stål. 

• Informationsstyrelsen (och dess självständiga sektion Folkberedskapen) skapas (”grå 

lappar” till pressen) (DNU 248)

• Dymling på radiotjänst skriver artikel om att radion tvingats till återhållsamhet om 

Norge (DNU 249) 

• Ingrid ordförande i Rädda barnens stockholmsavdelning, startar syklubbar 

• Bengt gifter sig och inkallas. Korpral vid ingenjörstrupperna vid finska gränsen, bygger 

cementbunkrar. 

Jan 1940 

• Finland har avvärjt det direkta hotet från Sovjet, lugnt vid fronten 

• Nerman döms till tre månaders fängelse 

• Tyska tidskriften ”Der Norden” skriver att ”De nordiska länderna har icke förstått 

det nya Tyskland. De har inte svarat på den tyska appellen om en ödesgemenskap för 

Östersjöländerna” 

1 – PAH börjar föra dagbok, i en minimal liten Esseltekalender som bara har plats för fem 

rader text varje dag. 

2 – Finland avråder från svensk framstöt i Berlin, ang svensk medling Finland-Sovjet 

2 – Finland vill ha jagare av Sverige, för att hålla Sovjet borta från obefästa städer 

3 – PAH får reda på plan om att föra förre finske presidenten Pehr Evind Svinhufvud till 

Kungen i Stockholm, för att få honom att avskeda regeringen och tillsätta en ministär Nothin 

3 – Kollontaj träffar Möller hemma hos Karl Gerhard i Saltsjöbaden, diskuterar eventuella 

fredsförhandlingar med Finland. Kollontaj anser planen vara utsiktslös. 

4 – Möller rapporterar om mötet med Kollontaj till PAH 

4 – Censuren av utländska presstelegram fungerar dåligt. Eftersom tyskarna telefonerar in 

sina telegram missas de av svenska säkerhetstjänsten, som bara avlyssnar telegrafen, dvs 

franska, engelska, ryska och italienska meddelanden. ”Grönköpingaktigt”. (Grafström 207). 

6 – 90.000 metallarbetare arbetar frivilligt för Finland, skänker sin dagslön (på trettondagen) 

6 – Sovjetisk protestnot mot svenska frivilliga i Finland, CG ringer till PAH och rapporterar 

7 – Sköld bemyndigas att fullfölja köpet av tre italienska jagare 

9 – PAH stoppar Thörnells och Rappes förslag att ta ut svenska frivilliga förbandsvis 

10 – PAH varnar för ”frivilligherrarna” 

10 – Svenska frivilligkåren skapar flygbas i Kemi, jakt, bomb och transportflyg (F19). 

(Condormodellen?) 

11 – Riksdagens högtidliga öppnande, hade dock föregåtts av urtima riksdag. 8.000 frivilliga 

tillåts att åka till Finland. 

14 – Sovjet bombar vid Luleå, felorientering pga snöstorm 

16 – Radiotjänst nämner frivilligkåren för första gången 

17 – CG debuterar i Riksdagen vid remissdebatt 

19 kl 12 – CG möter Utrikesnämnden för första gången som utrikesminister, ”debuterade 

bra” enl PAH 

25 – Molotov vägrar förhandla med regeringen Ryti-Tanner 

27 – DN skriver att USA uppmanat sina medborgare att lämna Sverige. Oroande tyska 

truppkoncentrationer, enligt Daily Mail i London. Enligt Grafström har utskicket gjorts av 

generalkonsulatet. (Grafström 210) ”Rättades till”, enl PAH. 

28 – Tysk protest mot föredrag om utrikespolitik i radio 

Månadsslutet – CG övertalar Moskva (via Kollontaj) att återuppta förhandlingarna med Finland 

29 – ”Dagens sensation”, skriver PAH. Sovjet låter meddela att man kan förhandla med 

Finlands regering, dock inga eftergifter ang kraven. Kollontaj överlämnar telegrammet till CG, 

som vidarebefordrar det till Erkko, för att få veta finska regeringens åsikter. CG har via 

Kollontaj begärt att Sovjet inte ska bomba Åland, Molotov lovar undvika detta. Händelsen en 

vändpunkt, Sverige förstår att kriget gäller gränserna och inte Finlands existens. 

30 – Kollontaj träffar PAH och Möller, vill veta om Sverige försöker påverka Finland. Klargör 

att Sovjet inte avstår från Hangö. PAH säger att det även är ett svenskt intresse att Hangö 

förblir finskt.

Feb 1940 

• Ingrid har aldrig sett CG så nedslagen 

• Polisen genomför razzior mot 45 kommunistiska partilokaler, tränger in i bostäderna 

hos ca 1.000 personer med förtroendeuppdrag 

• Joseph Goebbels säger att de neutrala staterna inte ska hotas med vapen, istället ska 

det absoluta neutralitetsbegreppet användas som ett terrorinstrument för att 

framtvinga underkastelse (DNU 240) 

1 – Sovjetisk offensiv vid Karelska näset, varpå försvaret börjar vackla 

1 – Finland begär svenskt militärt ingripande, avvisas 

2 – CG tar emot Finlands bas för förhandlingar med Sovjet, avträdelser på Karelen men Hangö 

kvar 

3 – Första stridsgruppen ur Svenska Frivilligkåren sätts in nordost om Rovaniemi, under 

generalmajor Ernst Linder 

4 – Tanner till Stockholm, inkognito, för att tala med Kollontaj 

5 – De allierades högsta krigsråd beslutar sända 150.000 man till Finlands hjälp, via Norge- 

Sverige (avgång 12 mar) 

5 kl 10 – Tanner träffar CG, ”möter med glad uppsyn” 

5 kl 11 – Tanner träffar Kollontaj, rum 146 på Grand Hôtel 

5 kl 16 – Kollontaj hos CG, försiktigt optimistisk 

6 kl 12.30 – Nytt möte Tanner-Kollontaj 

9 – Svenska frivilligkåren ökas till 12.000 man 

12-20 – Sovjet skärper villkoren för fred 

12 – CG håller tal på kvinnornas opinionsmöte mot det totala kriget (TIETT 12) 

13 – Sovjetiskt genombrott (vid Summa) 

13 – CG och PAH lämnar besked till Tanner, inga condorförband, ingen militär hjälp. Rappe 

skvallrar till Bratt på DN som vidarebefordrar till nazistiska Folkets Dagblad, för att dölja 

källan Rappe. Se 16 feb. 

16 – Altmarkaffären, tyskt förrådsfartyg uppbringas av brittiska jagare på norskt vatten. 

(Jössingefjord i Sydnorge). Bekräftelse för Hitler att man inte kan lita på Norges neutralitet. 

16 – CG redogör i utrikesnämnden för ”konversationer” som förts i januari-februari med 

Kollontaj 

16 – Det avslöjas i nazistiska Socialistiska Partiets tidning ”Folkets Dagblad” att Tanner flera 

gånger vädjat om svensk militär hjälp (condorsystemet) men fått avslag (PA 430). PAH och 

CG bekräftar att man inte tänker hjälpa Finland militärt, vilket väcker opinionsstorm till stöd 

för Finland (SDP 79) 

17 – Pressen kokar av ilska över avslöjandet från 16 feb. KA Bratt kallar PAH för ”den mest 

hatade svensken i Finland” när samfundet Nordens Frihet har möte. 

17 – CG sätter ökad press på Kollontaj för att möta upp att Finlands förhandlingsläge 

försämrats sedan 16 feb 

17-18 – Konferens i konserthuset, 700 finlandsvänner, bla Sandler. ”Hetsande tal” 

(Andersson i Rasjön). 

18 – CG besöker PAH i hemmet (det är söndag) och berättar att Gustaf vill lägga sig i. Gustaf 

har skrivit text (radiotal) som stöder hållningen gentemot Finland. CG trolig författare av 

texten. 

19 – PAH till slottet, tveksam över Gustafs tal. Extrakonselj med s-regeringsmedlemmar, 

kungen kör över statsråd som gör invändningar, särskilt Sköld. Bryr sig inte heller om 

protester från Kronprins och arvprins Gustaf Adolf. 

19 kvällen – Kungens tal läses upp i radio. Aktivismen med bas i högborgerliga och militära 

kretsar förlorar sin kraft. ”I Sverige brast tron på vår kung”, skriver Riksantikvarie Curman. 

(PA 437) 

20 – Finland berett att avträda Hangö (Erkko)

20 – Churchill hånar de neutrala (Sverige) för feghet i brittisk radio 

21 – Pajala bombas av Sovjetiskt flyg 

22 – De sovjetiska styrkorna överger Sallafronten, efter att ha slagits av finnarna. Området 

övertas av svenska frivilligkåren, som håller det kriget ut. 

23 – PAH uppvaktar kungen och tackar för diktamen, med anledning av att kungen frågat CG 

om PAH var mycket missnöjd med vad han gjort. 

23 – Östen Undén informerar Riksdagen om regeringens Finlandspolitik, inkl farhågorna för 

västmaktsinblandning för att få kontroll över malmen 

23 – Erkko överlämnar officiell förfrågan om Sverige kan tillåta allierad trupptransport. 

Kungafamiljen oenig, arvprins Gustaf Adolf vill gå med på förfrågan, Gustaf säger nej (PA439) 

23 – Beredning diskuterar Erkkos förfrågan 

23 – PAH till Göteborg för att tala på Segerstedts politiska klubb, sista gången de möts, 

därefter djup ömsesidig avsky 

24 – Utrikesnämnden diskuterar Erkkos förfrågan 

24 – Sverige svarar nej till Erkkos förfrågan 

25 – Linder övertar befälet för hela norra Finland, tre bataljoner utöver Svenska Frivilligkåren 

26 – Finland tvingas överge sina mellanställningar, Sovjets offensiv fortsätter 

26 – PAH tar emot hundratals telegram ”med förtroendeuttalanden”, krisen definitivt över 

26 kl 0 – Tanner anländer till Sthlm, samtalar med Erkko 

26 kl 10 – Tanner träffar PAH 

27 kl 11 – CG kallar till sig Kollontaj, Finland redo att godta Sovjets fredsförslag med vissa 

villkor 

27 kl 12 – Kollontaj träffar Tanner i privatvåning, hos advokat Mathilda Staël von Holstein på 

Valhallavägen 86. Kollontaj mycket upprörd över de nya fredsvillkoren enligt Tanner, ”hon 

nästan grät”. Kollontaj beskriver å sin sida Tanner som mycket nervös. Kollontaj säger att 

”freden måste köpas med Viborg”. Tanner kan inte ge ett svar omedelbart, eftersom 

”demokratierna voro långsammare i vändingarna än diktaturerna”. 

27 kl 15 – Tanner kallas till CG, som vill förklara varför Finland inte inbjudits till ett nordiskt 

utrikesministermöte i Köpenhamn. ”Han (CG) var en diktare och en finkänslig man” (Tanner) 

27 kl 16 – Tanner flyger hem 

28 – CG säger att Sverige deltar i en kapplöpning med katastrofen 

28 på natten – Erkko säger till CG att Finland går med på Sovjets krav, men att detta inte får 

framföras förrän 1 mar, kl 11 

29 – Skottår 

Mar 1940 

• Bohemans makt på UD minskar, CG låter ”den absolut bleke Söderblom” och Undén (!) 

bestämma, enligt Grafström (Grafström 218) 

Tidigt i månaden – CG hotar Finland med avbrutna leveranser om Västmaktshjälp tillkallas 

1 kl 11 – Erkko överlämnar Finlands svar, överensstämmer inte med beskedet från natten. 

Finland anhåller om noggrannare uppgifter om de nya gränserna och om besked om 

kompensation. Står även att Finland överväger att be västmakterna om hjälp. CG säger att 

han inte vill framföra svaret eftersom det kan framstå som ett avslag. 

1 middagstid – Kollontaj besöker CG, Sovjet anstår tom 3 mar (söndag) med Finlands svar. 

CG visar det han fått från Erkko, Kollontaj framhåller vikten av positiv framställning. 

1 kl 13 – Erkko ringer till CG och säger att svaret är att uppfatta som positivt 

1 kl 14 – CG träffar Erkko, understryker vikten av att Finland accepterar Sovjets förslag 

1 kl 18 – Erkko återkommer till CG med skriftlig begäran att Sverige ska skaffa fram förslag 

från Sovjet som omedelbart kan antas samt att Sverige omedelbart ska ingå militärallians 

med Finland (vilket diskuterats mellan Ryti och PAH). CG säger att han inte ”på stående fot” 

kan svara på alliansförfrågan.

1 kl 18.30 – CG träffar Kollontaj, framhåller risken för västmaktsintervention samt undrar om 

Viborg inte kan strykas. Kollontaj pessimist eftersom hon redan föreslagit detta till Moskva. 

1 kvällen – Boheman på middag hos brittiske ministern Victor Mallet, som mottar 

chiffertelegram. Innehållet är att det tidigt nästa morgon ska komma ett mycket viktigt 

meddelande till svenska regeringen. Boheman säger genast att Sverige inte kan tillåta 

genomförsel av brittisk trupp. 

2 – Rapporteras att de svenska förråden minskat allvarligt pga hjälpen till Finland 

2 förmiddagen – Gustaf och kronprinsen mottar Sveriges generalkonsul i Paris som 

överlämnar ett handbrev från Frankrikes konseljpresident Edouard Daladier. Frankrike vill den 

15 mar sända 50.000 man till Finland via Narvik och Sverige. Kronprinsen vill säga ja, Gustaf 

säger nej. 

2 kl 10 – CG ringer till norske utrikesministern Halvdan Koht och vill veta dennes inställning 

inför det kommande telegrammet. Koht vill inget säga på telefon, ska skicka utrikesrådet 

Jens Bull till Sthlm 

2 kl 13 – CG kallar till sig Kollontaj, framhåller vikten av snabbt svar 

2 kl 14.30 – CG träffar Mallet, säger att Mallets budskap ”måste betraktas ur synpunkten av 

Storbritanniens ... intresse av att förhindra Tyskland råvaruförsörjning” och frågar om 

allierade styrkor är att vänta även om Sverige säger nej. Mallet kan inte svara. CG förklarar 

att ”genommarsch av främmande trupper inte kunde komma ifråga”. Mallet säger att 

aktionen planerats till 20 mars. CG säger att det ligger i Sveriges intresse att Tyskland inte 

besegras. (Carlgren 116) 

2 kl 16.15 – Beredning. Daladier skriver i brev att de allierade ska anfalla Sovjet via Turkiet 

samt i norr via de Nordiska länderna. Start 15 mars. UK och Frankrike genomför operationen 

även utan svenskt tillstånd, 50.000 man är färdiga att transporteras till Narvik. 

2 em – CG samtalar med Erkko, ”en ganska livlig ordväxling uppstod mellan oss, då hr Erkko 

ville göra gällande, att de Skandinaviska länderna i Köpenhamn enats om att söka förmå 

Finland acceptera vilka villkor som helst”. Beslutas avvakta CG:s begäran från Moskva om 

bättre villkor. 

2 em – CG tar emot Frankrikes minister, säger att tillstånd till genomtransport ej ges 

3 – CG missnöjd med Sveriges radiopropaganda, finner den ”för oneutral”. Har försökt stoppa 

den (Grafström 214) 

3 – Norrskensflammans hus sprängs i Luleå, fem döda. Organiserat av polischefen i Luleå, 

Ebbe Hallberg, tillsammans med en journalist, fyra officerare och en värnpliktig. De döms till 

påfallande korta fängelsestraff. (PA 428) 

3 fm – Jens Bull ger beskedet att Norge inte tillåter genommarsch. Men om de allierade 

landstiger är det omöjligt för Norge att gå i krig mot Storbritannien. 

3 kl 12.30 – Tanner ringer CG, Finland är berett att godta Sovjets villkor med undantag av 

Viborg och Sordavala 

3 kl 13 – Boheman vidarebefordrar Tanners budskap till Kollontaj, som är pessimistisk 

3 kl 15.30 – Kollontaj ger Molotovs svar, Viborg kan inte undantas 

3 kl 16.30 – Boheman ger definitivt nej till Mallet, som svarar att ”you abandon the Finns to 

their fate” 

5 – Slutdatum för huruvida Finland ska begära hjälp av de allierade 

5 kl 9 – Tanner ringer CG, Finlands regering ska fatta beslut ang begäran om hjälp 

5 kl 9.30 – Telegram från Molotov, som insisterar på Viborg och Sordavala. Villkoren kommer 

att bli hårdare om kriget drar ut på tiden. Molotov tror inte att UK och Frankrike tar till våld. 

Sovjet medger en eller två dagars frist med svaret, av hänsyn till Sverige. 

5 kl 10.15 – Erkko får Molotovs besked, Tanner underrättas per telefon 

5 kl 11 – Erkko lämnar skriftligt svar. Finland ska ha sagt nej till västmaktshjälp och antagit 

Sovjets anbud. Bagge utbrister ”Gud ske lov”, varpå Sköld svarar ”Gläd dig inte för tidigt”. CG 

kontaktar Kollontaj, som vidarebefordrar svaret via Assarsson till Molotov.

5 natten – PAH drömmer att Stalin var i Stockholm ”och skulle tala på ett möte och var arg 

över att det inte kom något folk”. 

6 – Sovjet accepterar inte vapenstillestånd innan förhandlingarna 

6 morgonen – Tanner ringer CG och säger att Finlands regering ska fatta beslut om 

västmaktshjälp 

6 fm – Finland meddelar att en delegation på fem man (bla Ryti) ska till Moskva via Stockholm 

7 strax efter midnatt – Ryti till CG i utrikesministerhotellet vid Blasieholmstorg, resten av 

delegationen sover på hotell Plaza 

7 kl 8 – Finska delegationen lyfter från Bromma 

7 kl 16.30 (lokal tid) – Delegationen landar i Moskva, landar med svenska kabinettspass med 

falska svenska identiteter (Ryti heter Fredrik Arngren) 

9 – Erkko meddelar CG de nya Sovjetiska villkoren, nya krav är bla Sallaområdet och uppfattas 

som riktade mot Sverige 

9 kvällen – Tanner ringer CG och säger att han känner sig ”på branten av förtvivlan”. Är 

Sveriges inställning till genommarsch oförändrad? CG svarar ja. 

9 kvällen – PAH säger till CG att Sovjets krav kanske gör att Sverige måste ingripa (”påverka 

Sveriges hållning”) (PA 440) 

9 kl 22 – CG tillkallar Kollontaj, säger att de nya villkoren går utöver vad som tidigare sagts. 

En uppgörelse är inte möjlig om inte villkoren mildras. 

10 – Bagge yrkar på allmän mobilisering, vilket ska övervägas 

11 – Finland begär på nytt tillåtelse till genommarsch, Sverige svarar nej 

11 – Finland ger sina ombud tillåtelse att sluta fred, president Kallio säger när han 

undertecknar fullmakten ”Må min hand förtvina som är tvungen att skriva under ett sådant 

papper”. Efter ett par månader förlamas hans högerarm i ett slaganfall och han dör 1940. 

12 – 150.000 allierade trupperna skulle ha avgått till Finland, via Norge-Sverige 

12 midnatt – Fredsavtalet Finland-Sovjet undertecknas. Tanner säger i radio att 

grannländerna inte ansett sig kunna sända hjälptrupper och ”det nekande svaret på vår 

vädjan gavs dessutom offentligt, varigenom vår militära ställning svårt skadades”. Nejet till 

västmakterna ställde ”oövervinnerliga hinder i vägen för västmakternas undsättning”. Till PAH 

säger Tanner att Sveriges deklaration 16 feb kostat Finland Viborg. Se även 15 okt 1942! 

Mannerheim säger i sin dagorder ”Tyvärr har det storartade löfte om hjälp, som 

Västmakterna givit oss, ej kunnat fullföljas, genom att våra grannar av omsorg om eget hus 

förvägrat deras trupper rätt till genomfart.” (FF 165) 

13 – Striderna upphör i Finland, Bengt förflyttas till Värmland. 

13 – CG håller anförande i riksdagen (TIETT 20) 

13 – 12.000 svenskar har under vinterkriget anmält sig frivilliga (jfr med hela den 

internationella frivilligkåren i Spanien, 20.000 man). Svenskarna har skänkt 145 miljoner kr. 

21 – Sovjet säger nej till ett finskt-svenskt försvarsförbund (Åström 44) 

25 – Kollontaj har sagt till rysk journalist att det inte blir något finsk-svenskt 

försvarsförbund, samt att den svenska regeringen ”helst skulle sälja grisar”. Detta 

rapporteras till CG av Grafström (Grafström 221) 

30 – Rykten i Regeringen om att tyskt anfall är att vänta mot Norden. Ändå fortsätter 

avmobiliseringen efter Vinterkriget. 

Apr 1940 

• Trots Allt! drabbas av transportförbud 

• Regeringen beslutar säga nej till Haakons begäran om att slippa bli internerad 

(datum?) 

• Bagge liknar Sverige vid en igelkott 

• Sverige fortfarande negativt till Tyskland, enligt Uthmann 

• Den halvjudiske Warszawa-flyktingen Birnbaum avslöjas vara tysk spion, använde 

osynligt bläck (Grafström 231)

1 – Riksdagens stora Finlandsdebatt, CG gör bra ifrån sig. PAH har bett Undén och Vougt att 

leverera lite lagom opposition. 

4 – Rykten om västmaktingripanden i Norden och att Tyskland planerar preventiva åtgärder. 

PAH noterar att tyskarna även oroar sig för Sovjet. Första tecknet på Barbarossa? CG menar 

att inget tyder på farligheter de närmaste dagarna. Bagge åker på semester till Storlien. 

4 – ÖB begär mindre mobilisering, avslås 

5 – Kungen säger i konselj att det ser ut att bli lugnt i utrikespolitiken för en tid – så länge 

det varar. ”Klokt förbehåll”, enl Westman. 

5 – Rykten om att Tyskland om en vecka ska anfalla Danmark och Holland, för att gå vidare 

mot Frankrike via Belgien (enl PAH). 

5 kvällen – UK-ministern överlämnar not till CG, i närvaro av Frankrikes minister. Anklagar 

Sverige för att ha förlorat oberoendet i förhållandet till Tyskland. ”Ovänligt, oförskämt och 

sårande” (Westman). CG tar noten med ro. Sköld vill mobilisera de södra regementena, en 

motoriserad kavalleribrigad samt kustförsvar. Beslutas att officerarna ska kallas in. 

7 – Brittiske ministern besöker CG (i hemmet eftersom det är söndag?). Säger att noten 

tagits ”alltför tragiskt”. 

8 – UK minerar tre ställen längs norska kusten, börjar organisera liten styrka för att besätta 

Narvik. Symboliskt norskt motstånd mot mineringarna, norska flottan får order om att göra 

motstånd om den inte stöter på övermakt. 

8 kl 11 – Beredning. Rapport från Richert om tyska truppsammandragningar, ”avsedda för 

Danmark och Norge” 

8 kl 14.15 – Ny beredning. CG och Sköld berättar om tyska trupprörelser mot Danmark och 

Norge och om tyska flottstyrkor i Bälten och ”färd norröver mot Norge” (Westman). Sverige 

beslutar om ”vissa förberedande mobiliseringsåtgärder”, bla den motoriserade 

kavalleribrigaden (elitstyrka?). Formella anledningen till mötet är ett svar på UK:s not, en 

fråga som hamnade åt sidan. 

8 kl 21 – Polska legationen i Köpenhamn begär passvisum till Sverige 

8 – CG tillbringar kvällen med norska vänner (professor Stang och advokat Lund) hos bekant, 

lyssnar på nyheterna tom kl 2. 

9 – Tisdag 

9 – Tyskland anfaller Danmark och Norge, uppfattningen om Hitlers oberäknelighet och 

absoluta hänsynslöshet stadfästs i regeringen. Norska fartyg blir kvar i Göteborgs hamn, 

”kvarstadsbåtarna”. Sverige proklamerar neutralitet, till skillnad från under Vinterkriget. 

Churchill glad, äntligen lite action! 

9 – Ingrids syster Brita är i Lillehamer, ska fly med ren och akja över fjället. Träffar två norska 

officerare med bil, som vill till Sverige. Brita ringer CG som ordnar tillstånd, varpå Brita får 

skjuts. 

9 kl 4 – CG ringer ungdomsvännen (och Ingrids mammas fd man) norsk-danske radikale 

satirikern Ragnvald Blix i Köpenhamn och varnar för invasionen. Denne inte hemma. Ingrid 

försöker telegrafera. CG ringer inte PAH eller ÖB. 

9 kl 4.30 – Wied ringer CG 

9 kl 5 – Wied kommer hem till CG för att förebåda ett tyskt memorandum. Meddelar att 

Sverige inte ska anfallas. 

9 kl 7 – Wied överlämnar memorandum, med främsta kravet att Sverige inte ska mobilisera. 

9 kl 8 – Mallet anländer till utrikesministerhotellet. Får vänta på CG, som tar emot Wied, Ingrid 

underhåller Mallet. När CG kommer säger Mallet ”now you will help the brave norwegian 

army”, varpå CG undrar om Mallet sett till den norska armén. CG tar en promenad. 

9 kl 9 – Regeringen samlas hos Kungen i dennes privata våning. Tyska kraven gås igenom. 

PAH och CG vill genomföra mobilisering, men stegvis så att den inte märks så tydligt. 

Kronprinsen ensam om att vilja säga nej (”rädda sin själ”). Kungen går men stannar i 

tapetdörren. Ser sig om efter kronprinsen, som stannat kvar i rummet. ”Höll på med det 

tämligen trögkörda företaget att bearbeta Bramstorp för sina krigiska synpunkter”

(Westman). Kungen tar några steg tillbaka in i rummet och säger otåligt till Kronprinsen: 

”Kom då!” 

9 kl 11.30 – Utrikesnämnd 

9 kl 16 – Partimöten 

9 kl 20 – Hemligt riksdagssammanträde. CG svarar ämbetsmannamässigt men opolitiskt på en 

fråga i förstakammaren, som ”fick det intrycket, att han funderade på en kapitulation inför 

Tyskland och en stor del av ledamöterna skingrades i misstämning” (Westman). 

9 – Harald Åkerberg (s) skriver i Örebro-Kuriren att ”De allierades rättskränkning gent emot 

Norge fullbordades... Det tyska motdraget följde omedelbart”. 

10 – Danske kungen Christian X återupptar sina dagliga ridturer genom Köpenhamn. Vägrar 

besvara den tyska hälsningen och blir därmed den förste danske motståndsmannen. 

10 – Olof Lagercrantz buas ut vid möte med Nordens Frihet då han föreslår värvning av 

frivilliga till Norge. Riksantikvarie Curman ber om ursäkt för det skamliga förslaget. 

10 – Richert skriver att ”bleka döden hota oss” i dokumentet ”Synpunkter på Sv:s läge efter 

No:s och Da:s intagande”. Dokumentet ges till Grafström av militärattachén Forshäll, som 

sammanblandar honom med Boheman. (Grafström 223) 

10 – Grafström skriver i dagboken att Sverige har ”gott om Hachas” som skulle göra som 

danskarna om landet anfölls (Grafström 222) 

11 – Allmän mobilisering i hemlighet 

11 – ÖB föredrar det militära läget i Sverige, pessimistisk 

11 – CG frågar PAH om frivilliga till Norge, denne emot eftersom soldaterna ”behövs hemma”. 

11 – Tyskland stoppar inplanerat radioföredrag med norske stortingspresidenten Hambro 

12 – CG säger till Mallet att Sverige vill att de allierade tar Narvik, ”it was essential that the 

Allied troops should capture and hold Narvik”. Vill ha andningshål västerut för handeln. 

12 – PAH får frågan om ev insamling till Norge, avstyrker. 

12 – Grafström, Hallenborg och Thorsing hos Söderblom, kräver tydliggörande att Sverige 

ämnar försvara sig, ”ty detta vet inte svenska folket med säkerhet”. Söderblom oförstående. 

Grafström menar att Söderblom ”med sin intellektuella negativism utövar ett visst 

förlamande inflytande på vår chef”, dvs CG? (Grafström 225) 

12 kl 10.30 – CG rapporterar (på kungens uppmaning) att kung Haakon, norske kronprinsen 

och utrikesminister Koht bett om att få fly till Sverige, utan att bli internerade. CG vill svara 

nej. Kungen stöder honom. Möller förbannad. Beslutas att skicka bensin till Haakon, via 

Dalarna. 

12 kvällen – PAH håller tal om att Sverige ska hålla ”strikt neutralitet” i konflikten Norge- 

Tyskland, men även att Sverige ”med vapen i hand möta varje angripare”. Grafström nöjd. 


12 kvällen – Informationsstyrelsens Tunberg erkänner att ”vi ha nog varit för godtrogna” 

gällande Tyskland (Grafström 226) 

13 – PAH diskuterar med kungen om regeringen ska stanna i Stockholm. 

13 – Richert rekommenderar beredskap ”intill allmän mobilisering” (Grafström 228) 

13 – Grafström skriver kommuniké på främmande språk om att Sverige kommer ”försvara 

sina medborgares frihet”, baserat på PAH:s tal kvällen innan. CG stoppar den, ”det var 

alldeles för offensivt”. Thorsing tror att CG är engelskfientlig. (Grafström 227) 

13 – Enligt Grafström förekommer ”upprensningar bland hemmaquisslingar” (sic), 

arresteringar bland svenska nazister. (Grafström 228) 

14 – Många på UD evakuerar fruar och barn från Stockholm 

14 – CG tillkallar bla Hägglöf, Tamm och Görings vän Dahlerus, ang att Göring vill träffa 

”förtroendemän för svenska regeringen”. Tamm delegationens ordförande. Syftet att resa för 

Sverige är att ge Göring argument för att lugna Hitler. Göring har utsetts till 

”Schwedenreferent”, dvs ansvarig förbindelserna Tyskland-Sverige. Intern rädsla för att det 

är en Hácha-resa. 

15 – UK landstiger i Norge, ”på flera ställen” (PAH)

15 – 7.000 norska soldater har flytt till Sverige, interneras. 

15 – Haakon har varit i Sverige (norra Dalarna) några timmar, och sedan återvänt till Norge. 

Landshövdingen i Kopparbergs län Bernhard Eriksson orolig, vill veta hur han ska bete sig om 

upprepas. 

15 kl 14 – Beredning. CG yrkar på att Haakon ska varnas, ”om han för längre tid oftare tog 

sin tillflykt på svenska sidan”. Folkrättsligt omöjligt för flyende kung att gå fram och tillbaka 

över gränsen. Möller säger emot. Anmärks att kungen burit generalsuniform och alltså främst 

är att se som en stridande soldat. 

15 – CG uppvaktas av Grafström, för att få igenom kommuniké på utländska språk om 

Sveriges försvarsvilja. CG svarar ”nej, nej, vad skall nu detta tjäna till”. Han låter sig dock 

motvilligt övertalas av Grafström, men ”muttrade något om, att vi fingo akta oss för ett 

utmanande språk”. Beklämmande, tycker Grafström. (Grafström 230) 

15 – svenska delegationen mottas av Göring i det nya, jättelika flygministeriet i Berlin. Göring 

säger att det inte är ett tyskt intresse att göra Sverige till krigsskådeplats. Men ”det fanns 

tyska kretsar, som med största misstro betraktade Sveriges politik”. Göring kräver försäkran 

om försvar av gruvorna. Om sådan försäkran ges vill Göring ”på sin generalfältmarskalks- och 

soldatära på hedersord garantera” att inga åtgärder ska vidtas mot Sverige. Efter en längre 

svada får Tamm svara. Förklarar med hög röst att ”Sveriges självklara politik var att till det 

yttersta försvara sin neutralitet mot envar som sökte kränka den”. Göring reser och trycker 

Tamms hand. Hägglöf och delegationen får uppfattningen att Göring faktiskt försvarar 

Sveriges intressen gentemot Hitler. Hägglöf har alltid trott att det var ett taktiskt spel. 

(Hägglöf 47) 

16 morgonen – Svenska delegationen kommer till Göring på Carinhall. Göring visar stolt sin 

modelljärnväg, skrattar förtjust när han visar divers tekniska små finesser ”som han påstod 

att han själv funnit på”. Göring kräver transitering av gods via Sverige till tyska trupperna i 

Narvik. Tamm förklarar att Sverige inte kan uppträda ”unritterlich” mot Norge. Göring 

understryker ”med kraft, för att inte säga med våldsamhet” att ett svenskt nej omöjliggör 

ett gott förhållande mellan Sverige och Tyskland. (Hägglöf 48) 

16 eftermiddagen – Tam skickas till Hitler, säger till Hägglöf att ”jag ska säga dig uppriktigt – 

jag är alldeles förbannat nervös”. Efter 90 minuter tillbaka, alldeles slut. Hitler hade utropat 

att han måste krossa allt motstånd och att det även gäller Sverige. Tamm försäkrar att 

Sverige ska avvisa varje angrepp, även ett engelskt. Hitler frågar ”Vem är det som säger 

detta? Är det kungen?” varpå Tamm svarar ”Det är kungen, landets regering och således 

även svenska folket”. Hitler lugnar sig och talar istället om den germanska rasens bevarande 

(innefattande svenskarna). (Hägglöf 50) 

16 – Gustaf skickar brev till Hitler, säger att Sverige ska försvara sig mot alla angrepp, även 

brittiska 

18 kl 11 – Tysklandsdelegationen tillbaka, möte med regeringen och ÖB. Delegationen har 

talat med Göring och varit på Carinhall. Göring har varit vänlig, berättat om sympatier för 

Sverige och respekten för neutraliteten. Dock ”velat transitera en del småsaker till Narvik”. 

Tamm har träffat Hitler, denne mörk. Har krossat två länder och ska göra likadant med varje 

land som sätter sig emot honom. Irriterad på svensk press och radio. Mildrat sig efterhand, 

glad då Tamm försäkrat svensk motstånd även mot UK. Boheman har varit i London, 

Frankrike vill att Sverige ska gå med i de allierade men UK vill inte tvinga. Undsättning till 

Norge snart. Beslutas att Tyskland ska få sända 40 rödakorssoldater genom Sverige. 

(Andersson i Rasjön) 

18 – CG håller ”presskonferens för att få tidningarna att hålla tyst om saken.” (Andersson i 

Rasjön) om tyska transiteringen. 

19 – ”Småsakerna” visar sig vara 35 tågvagnar, Möller upphetsad. Ska noga undersökas att 

inget krigsmateriel finns i transporten. Söderblom ska resa till Trelleborg för att kontrollera 

vagnarna, så de inte innehålle rkrigsmaterial. ”Förbannat obehagligt uppdrag”, säger 

Söderblom (Grafström). Uppdraget delegreas till Grafström, som av CG instrueras bruka eget

förnuft om huruvida tyskarna ska få behålla personlig beväpning. Inte en enda revolver ska få 

passera, skriver Grafström nöjt i dagboken. 

19 – Grafström upptäcker att tyska sjukvårdstranpostrten mest innehåller proviant till 

trupperna, anser att det bör stoppas. 

19 – CG ”impatient for good news” till Mallet, se 12 april. 

20 – Tyska tågtransporten får fortsätta, trots Grafströms anmärkning. Gråter. (Grafström 

235) 

20-22 – Tysk transportflotta i Stettin väcker oro, kanske destinerad till Åland. CG vill 

överföra svensk trupp till Åland för att förhindra att öarna tas av Tyskland. Men Finland säger 

nej. 

20 – Tyskland vill sända 500 man från Norge till Tyskland, via Sverige. Oro för att de ska göra 

kupp i Sverige. Regeringen säger ja, men transporten ska bevakas av militär. 

24 – Finland försvarar Åland med 4.000 man. Viss enighet (CG, Möller, Bagge, Sköld) om att 

tyskt anfall på Åland är krigsanledning. PAH tveksam. CG lanserar tankar om gemensamt 

Ålandsförsvar. Wigge egendomligt tystlåten, ”retirerade åt Ålandsförsvarstanken” (Domö). 

Westman emot, tog Wigges roll. PAH gillar inte aktivismen, antyder avgång. 

24 – Hitler talar gillande om PAH, ”han är sannerligen en karl” (”Der ist allerdings ein Kerl”). 

Hitler ska ha svaghet för personligheter ur arbetarklassen som blivit folkledare, ”om än på 

andra vägar än han själv”. (PAH) 

25 kl 10 – Enighet i regeringen om att ingripa om Åland blir anfallet av Tyskland. 

25 kl 14 – Thörnell och Tham informeras. ÖB pessimistisk, vill att insatsen ska ske enbart 

med flotta och flyg. Tamm tror att svenska flottan kan hävda sig mot den tyska, efter 

tyskarnas förluster i Norge. 

25 – Tyskt nervkrig mot Sverige, tidningskampanjer mot svenska pressen vilket resulterar i 

”skräcktelegram från Berlinbeskickningen” CG talar om ”krigsförklaring” och är mycket 

upprörd, då han får besök av Grafström, som misstror CG:s nerver. ”Jag undrar om Günther 

står rycken för Haschatricket”. (Grafström 237) 

26 – Hitler skickar brev till Gustaf, förklarar att Tyskland ska respektera Sveriges neutralitet. 

CG läser det för regeringen. Hotet av tyskt anfall över, enligt CG. Per Albin Hansson skriver i 

dagboken att ”Günther, som förut verkat oroad, nu förtröstansfull” (exakt dag?) 

26 – CG pratar privat med Westman, säger att han numera tror på snabba åtgärder ”eljest 

skulle allt rinna ut i sanden”. 

27 – Kollontaj berättar för CG att Molotov meddelat tysklands minister i Sovjet (von 

Schulenberg) att Sovjet inte tolererar ett tyskt anfall på Sverige 

29 – Finland vill inte ha överenskommelse med Sverige om gemensamt försvar av Åland. 

Ingen svensk trupp på öarna. Däremot gärna flottskydd. Mannerheim visar viss tveksamhet 

huruvida Finland kommer att försvara Åland mot tyskt anfall (”det hoppas och tror jag”, 

Domö). 

Slutet av månaden – CG i utrikesnämnden. Säger att det är ”bättre att falla undan på olika 

punkter för att kunna vidmakthålla sin position i det väsentliga”. Bra sammanfattning av CG:s 

syn på utrikespolitik under hela kriget. 

Slutet av månaden – Ribbentrop håller tal, där han berömmer Sverige för sin ”neutrala 

hållning”. 

Slutet av månaden – Förhandling om svensk-tyska handelsförbindelser. Tyska delegationens 

ledare, ministerialdirektör Walter, bisitts av envoyén Karl Schnurre. Första gången han dyker 

upp? 

Maj 1940 

• CG:s och PAH:s åsikter om utrikespolitiken börjar gå isär 

• CG svarar på fråga om vad hans politik går ut på, han svarar att han är nöjd med att 

efter kriget kunna säga ”j’ai vecu” (jag har levat) (DNU 174)

Början av månaden – CG får veta att britterna inte tänker försöka ta tillbaka Trondheim, ska 

istället dra tillbaka styrkorna från södra och mellersta Norge. Återstår att söka driva bort 

general Dietls styrkor från Narvik. 

1 – Demonstrationstågen i Sverige ersätts av nationella medborgartåg. Även Folkpartiet och 

Högern deltar. Mest kvinnor demonstrerar, då männen är inkallade. 

4 – UK och Frankrike utrymmer Åndalsnes och Namsos (i Norge?). Tyder på försämrat läge 

efter att tyskarna inrättat flyg- och ubåtsbaser. (Westman) 

4 – Tyskland vill transportera krigsmateriel genom Sverige, regeringen svarar nej. 

6 – Svenska frivilliga har tillfångatagits av tyskarna vid Röros, kommer att skjutas. Tyskarna 

försöker smuggla ammunition i rödakorslådor på tåg genom Sverige. CG berättar att tyskarna 

är arga över nejet från 4 maj. 

6 – Dahlerus hos Göring. Får veta att Sveriges försvar ingenting är värt. ”Sverige hade inte 

den minsta chans att förhindra ett tyskt besättande av det svenska landet”. Kräver åter 

svensk transport av artilleri och ammunition, annars betraktas Sverige som ”fientligt inställt 

till Tyskland”. Dahlerus svarar lite i panbik att Sverige kan besätta Nordnorge med en 

neutralitetsvakt. Göring ska fundera på saken och tala med Hitler. 

7 – Sverige bekräftar handelsavtalet med Storbritannien från 1939 

7 – Göring erbjuder Sverige norra Norge efter krigsslutet, om vi tillåter ”litet smussel med 

vapen och ammunition” (PAH). Erbjudandet tas som en förolämpning av PAH. 

8 – Kollontaj meddelar att Sovjet anser ett tyskt anfall på Sverige som krigsorsak 

8-9 – Bagge vill att Sverige ska temporärt förvalta Narviksområdet som neutral zon till efter 

kriget (Narviksplanen), PA negativ. CG och Andersson med. Första gången CG går emot PAH? 

10 – UK ockuperar Island (del av Danmark) 

10 – Tyskland inleder anfallet mot Västeuropa, anfaller Belgien och Nederländerna 

10 – Winston Churchill ny brittisk premiärminister. Boheman säger att Chruchill är ”gammal 

och rädd”. 

10 kl 7.30 – CG ringer PAH, meddelar att anfallet på Nederländerna och Belgien börjat 

10 kl 8 – Tysklands motivering för anfallet via radio, PAH upprörd 

10 – Tamm, Hägglöf och Dahlerus reser till Tyskland. CG vill inte ha med Hägglöf, med PAH 

säger att ”det kan vara bra att Hägglöf är med”. Varför? 

11 – Hägglöf, Tamm och Dahlerus till Tyskland för att träffa Göring. Richert talar om rykten 

om ”truppkoncentrationer mot Sverige”. Göring på strålande humör, efter segrarna. Säger att 

Tyskland inte vill förgöra England eller dess imperium. Vill transportera artilleri till Narvik. 

Hitler kommer aldrig att kunna förlåta ett nej. Göring upprörd, ”jag känner er nog, ni 

svenskar! Ni sitter där i er hörna och väntar för att se om icke England till sist skall vinna. Men 

jag försäkrar er att ni tar fel. Varför förlorade vi förra världskriget? Jo, endast emedan vi var 

dumma nog att låta det dra ut på tiden.” Slår på bordet med knuten näve och lämnar 

rummet. Återkommer efter en stund, mycket lugnare. ”Förmodligen hade han fått en ny 

morfininsprutning. Göring förklarar att han inte vill hota Sverige, men att ”tyska flygvapnet 

skulle utan svårighet kunna bomba sönder några knutpunkter”. Svenska regeringen skulle då 

snabbt falla till föga. I Sverige väntar stadsrådsberedning. Tamm förklarar att han som militär 

måste dra slutsatsen att Tyskland kommer att vinna kriget. Dov tystnad. PAH talar efteråt 

med Hägglöf, som inte är lika säker som Tamm. PAH suckar djupt och säger ”Det ser för 

jäkligt ut. Men i varje fall kan vi inte rucka på vårt nej till Narvikstransiteringen.”(Hägglöf 56) 

11 – Stora tyska trupprörelser vid svenska gränsen i Rörostrakten. Oro i regeringen, men CG 

tror inte på någon fara. CG säger att förberedelserna klara att sabotera malmbrytningen i 

Kiruna i händelse av tyskt anfall (Bagge) Okänt hur ordergivning om förstöring ska ske, 

britterna misstänker att Tyskland kan ta gruvorna genom snabb överraskning. 

12 – Allmän mörkläggning påbjuds, fr kl 18 varje kväll 

13 (annandag pingst) – Höjd beredskap vid Norska gränsen och mörkläggning, 

”pingstlarmet”. Tyskt flygplan över Skåne, ”uppenbarligen för att observera trupprörelser” 

(Bagge). Svenska legationen i Berlin rapporterar om stora tyska truppförflyttningar längs

svenska gränsen mot Norge. Första svenska högkvartersordern till de mobiliserade förbanden 

att beredskap för omedelbart angrepp. 

14 – Nederländerna kapitulerar 

14 – Rykten om att tyskt anfall mot Sverige ska börja denna dag, funderingar på att svenska 

trupperna ska avlägsna sig från de omedelbara gränstrakterna mot Norge 

14 – Mowinckel hos CG, tagit upp frågan om ett svenskt besättande av Narvik 

14 – PAH ogillar Narvikstankarna, Bagge sur. Pratar enskilt med CG, som anser att PAH:s 

aggressivitet är ”en verklig fara”. CG lovar att driva saken. 

Mitten av månaden – Brittiska amiralitetet meddelar att den inte kan lämna tillstånd för 

svensk sjöfart Göteborg och västerut. Fortsatta svenska framställningar lämnas obeaktade. 

(Hägglöf 87) (jfr 22 juli) 

15 – CG talar med PAH om Narvik, utan resultat 

16 – Ribbentrop meddelar Richert att Tyskland vill transitera trupp till Narvik, ”tre tåg med 

30-40 vagnar i varje”, med artilleri och ammunition. Richert vill säga ja, fruktar blixtanfall. 

17-18 – Regeringen beslutar att säga nej till Ribbentrop. Medger tranistering av 250 tyska 

soldater i sjukvårdsuniform samt hemtransport av 2.000 skeppsbrutna tyska sjömän.. CG vill 

säga ja – ”ur rent ämbetsmässiga synpunkter” – även om han inser att det inte går, med 

hänsyn till svenska opinionen. Funderar på att avgå, ”tveksam om han borde ta ansvaret 

därför” (Westman). Första avgångshotet! Första gången CG anser sig vara ansvarig för 

utrikespolitiken? PAH vill att CG ska föredra saken för utrikesnämnden och då ange skälen för 

och emot. CG vägrar göra ”på det sättet”. CG har behållit fullmakten på sändebudsposten i 

Oslo, reträttpost. 

19 (söndag) kl 14 – ÖB redogör för svenska försvarsmöjligheter gentemot Tyskland, 

pessimist främst pga tysk överlägsenhet i luften. CG läser därefter telegram från Richert. 

Sverige har sagt nej och skyllt på känslorna för Norge och erbjudit besök av CG i Tyskland. 

Avsigt att förebygga ultimatum och vinna tid. Tyskarna erbjuds att sända hem 

besättningarna på sänkta jagare genom Sverige, som kompensation. 

19 (söndag) – Thörnell ska i veckan träffa överbefälhavaren för de tyska styrkorna i Norge, 

general Falkenhorst. Detta påstår vara (tyska spionen) överste Kellgrens idé, han säger sig ha 

framfört tanken till Uthmann ”för att skingra de missförhållande, som uppstått på grund av 

de tyska truppkoncentrationerna vid svenska gränsen”. Ett avlyssnat telefonsamtal från 

Uthmann tyder dock på att idén är tysk. Då Thörnell är sjuk och mötet uppskjuts anmärker 

tyskarna att de hoppas att sjukdomen inte är en obstruktion, varpå Grafström anmärker att 

det inte tyder på att mötet är ett svenskt initiativ (Graftrsöm 248) 

20 – Den defaitistiske marskalken Pétain stf konseljpresident i Frankrike 

20 – Transitering av tyska soldater i sjukvårdsuniform till Norge startar 

20 – CG skickar (ännu en gång) delegation till Tyskland för att förklara att Sverige inte kan 

uppträda ”unritterlich” mot Norge 

22 – Rapport från Berlin att tyskarna surnat till över det svenska svaret, men att de är 

upptagna ”av viktigare ting” (PAH) 

22 – CG tror inte på möjligheterna att mäkla fred Norge-Tyskland, eftersom norrmännen tagit 

steget till de allierade. CG ska kolla med Mowinckel. Bagge återuppväcker sin Narviksplan. 

(Bagge) 

23 – Tyskarna har erövrat Arras, Amiens, Abbeville och Boulogne vid kanalkusten och har 

därmed skurit av de brittiska styrkorna. CG förstår att tyskarna kommer att vinna. 

23 – Tyskland har försökt muta personalen i Kornsjö för att få transportera vapen till Narvik: 

Järnvägschefen (med 30.000 kr), stinsen (25.000 kr) och tullmannen (25.000 kr). Vagnarna 

returnerades. 

23 – Tunberg försöker kuppa igenom att Upplysningsnämnden ska bli en del av 

informationsstyrelsen, istället för att sortera under CG direkt. Han har fått med sig CG och 

Westrup (vem?). Grafström lyckas (?) stoppa det hela genom att konfrontera CG. (Grafström 

251)

24 – PAH talar med CG om Bagges Narviksplan, ska utforska norska regeringens ställning. 

Försonande ton. (PAH) 

25-27 – Churchill och brittiska krigskabinettet diskuterar möjligheten till kompromissfred med 

Tyskland, bedöms som osannolikt 

27 – Britterna börjar evakuera vid Dunkerque 

27 – CG har talat med Gustaf och ÖB, dessa vill inte ta ett krig för att hindra transitering till 

Narvik. CG säger till PAH att han tycker likadant. Wigge förbannad, likställer ja till transitering 

som ett uppgivande av försvar vid angrepp. PAH vill säga nej. 

27 – PAH skriver att ”Günther satte ifråga om man, därest Norge vidhöll sin avvisande 

hållning i Narviksfrågan, skulle riskera krig genom att neka transitering”. CG lägger ansvaret 

på Norge! 

27 – PAH säger att ”försvar är hopplöst” gentemot Tyskland 

28 – Belgien kapitulerar, PAH chockad. ”En armé på fältfot, lika stor som hela vår 

mobiliserbara styrka, ger sig medan den har de allierade kämpande på sin sida!” (PAH) 

28 – De allierade intar Narvik, tyska armén under general Eduard Dietl trängs upp mot 

Riksgränsen. 

30 – Westman skriver i sin dagbok om känslan av att leva ”framför mynningen på en laddad 

kanon”, rykten om ny framstöt från Berlin. Anser inte att transitering hotar svenska 

livsintressen, ”knappast heller något norskt”. Säger till Wigforss och Sköld: ”Tänk om norska 

regeringen vill kapitulera, då står vi där med vårt krig”. PAH krigisk gentemot Tyskland (PAH) 

31 – CG säger att ”han ej ville vara med om ett krig för Norges skull”, lägger skulden på 

Norge igen (Westman) 

31 – Britterna och norska regeringen säger ja till Narviksplanen. CG föreslår Koht (i Tromsö 

med resten av norska regeringen) att de ska träffas i Luleå. Britternas anledning är att de 

behöver sina styrkor hemma. CG flyger till Luleå, får veta att brittisk evakuering är nära 

förestående. 

31 – Tyskland lämnar text skriven av von Ribbentrop till svensk kommuniké ang 

neutralitetskränkningarna. Söderblom ger den till Grafström, som protesterar. ”Ska tyskarna 

nu diktera våra kommunikéer också?” Kräver beslut av CG, då svenska försvarsstaben redan 

skrivit kommuniké om samma sak. CG underkänner svenska kommunikén och vill köra den 

tyska. Dock ska tyska kommunikén innehålla ingress, som tydligt anger den som tysk. 

Söderblom protesterar, von Post (vem?) har sagt att inga ändringar får göras. ”Men det är ju 

nonsens. Det är ju inte fråga om någon ändring, endast ett tillägg”, protesterar CG. En kvarts 

diskussion följer. Slutet blir att passus läggs till om att texten förmedlats via svenska 

beskickningen i Berlin. (Grafström 257) 

31 – Grafström ensam med CG senare. Kallar föregående diskussionen ”ynklig”, CG håller inte 

med. Grafström kräver att CG ringer Thörnell och meddelar att försvarsstabens kommuniké 

inte ska gå ut, vilket CG omedelbart gör. Thörnell säger okej direkt. Grafström tar 

händelserna som ett tecken på ”i vilken utsträckning det tyska nervkriget gripit de ledande”. 


Sommaren 1940 

• CG kommer till slutsatsen att det är säkerhetspolitiskt önskvärt att Sverige närmar sig 

Tyskland (PAOK 217). Drev aldrig frågan konkret eller med större energi i regeringen, 

men hade långsiktiga mål, framför allt att kväsa tyskfientlig press 

• CG hyr stuga i närheten av Spillersboda. Ingen telefon, kommunikation till CG sker med 

hjälp av cyklande landstormsman. Opraktiskt, slutar med att CG istället småningom 

köper Gammelgården i Folkärna. 

• Svenska spekulationer om kommande tysk-sovjetisk konflikt startar Finlandspolitiken 

gäller frågan om huruvida Sverige genom att gå i allians med Finland kan förhindra 

ännu ett Sovjetiskt överfall på landet. CG hoppas att Tyskland isf stöder Sverige med 

vapen och materiel.

• Den engelskspråkiga Filmen ”A Day with the King” görs av Lennart Bernadotte. CG är 

med, han ska hälsa på kungen och väntar tillsammans med Torsten Nothin på 

audiensen. De bägge skrattar avspänt tillsammans. Sedan visar filmen hur CG pratar 

med den rökande kungen och överlämnar några papper. 

• Tyskland meddelar att de vill köpa mycket stora kvantiteter blocksten (granit), till en 

rad stora monumentalbyggnader. ”Vilka skulle uppföras för att celebrera det 

stundande fredsslutet” (Grafström) Bland annat nya byggnader för generalstaben, ny 

stadion i Nürnberg och en högbro över Elbe. Beställare är Albert Speer. 

Sommaren och hösten 1940 

• Höjdpunkt för 30-talets reaktionära strömningar som anser att fascismen och 

nazismen ska segra över det gamla ruttna systemet med demokrati och 

parlamentarism, som bara innebär splittring. I ett avvaktande och defaitistiskt Sverige 

ökar känslan av ett stundande val – måste vi inte ansluta oss till Tyskland? Vi får inte 

”förlora freden”. 

Jun 1940 

• Tyskarna visar att de har svenskarna i tången (PAOK 177) 

• Grafström noterar att Sovjet befäster sina positioner mot Östersjön och Tyskland, ”så 

mycket som möjligt innan den fruktansvärde ’bundsförvanten’ blir fri för nya äventyr”. 

Förutser Barbarossa. (Grafström 259) 

1 – CG får bud från Ribbentrop, som vill transitera 120 vagnar materiel 

3 morgonen – CG flyger till Luleå för att träffa utrikesminister Koht 

3 kl 21 – Beredning med CG, som flugit hem genom ett åskmoln. Koht har berättat att UK 

drar sig ur Norge. Norge och UK vill säga ja till Narviksplanen. PAH säger att Sverige därmed 

inte kan säga ja till tyskarnas transportkrav. CG orolig för vad tyskarnas kan tänkas göra. 

Dessa visar sig ointresserade av Narviksplanen, som dör. Hägglöf ”måste erkänna att jag drog 

en djup suck av lättnad”. Efter mötet går Westman hem via Stureplan, DN:s löpsedlar 

förkunnar att tyskarna bombat Paris. ”En fyllig blondin strök fram arm i arm med sin 

beundrare förbi fönstret lyckligt skrattande upptagen av sin kurtis med ögon blott för honom 

och utan en tanke för det världshistoriska dramats händelser. Det är så man lever.” 

(Westman) 

4 – Britternas evakuering vid Dunkerque över, Churchill håller tal i underhuset: 

”We shall go on to the end, we shall fight in France, we shall fight on the seas and the 

oceans, we shall fight with growing confidence and growing strength in the air, we shall 

defend our Island, whatever the cost may be, we shall fight on the beaches, we shall fight on 

the landing grounds, we shall fight in the fields and in the streets, we shall fight in the hills; 

we shall never surrender” 

Enligt legenden muttrar Winston Churchill under en paus i talet att ”vi får slå de jävlarna i 

huvudet med flaskor, för det är allt vi har...” 

5 – Tyskarna inleder offensiven ”mot Frankrikes hjärta” (Westman) 

7 – Norges kung Haakon och norska regeringen embarkerar HMS Devonshire för transport till 

London 

8 – Återstående norska styrkor kapitulerar 

9-15 – Socialdemokratisk framtida illegalitet diskuteras vid en valledarkurs i Bommersvik, 

kvinnoförbundet startar aktivitet i denna riktning (PAOK 436) 

10 – Italien går in i kriget, förklarar UK och Frankrike krig 

12 – Sverige tecknar nytt handelsavtal med Tyskland, uppgivande av ”normaltrade-princip” 

från hösten 1939. Tar bort exportbegränsning på tio miljoner ton järnmalm till Tyskland, 

eftersom UK försvinner som köpare. Svenska syftet var att säkra tillgång till kol och koks i

utbyte mot järnmalm. Beroendet av Tyskland blir det avgörande för flera år framöver, inte 

hotet om invasion. 

12 – Riksdagen behandlar förslaget om censur (förhandsgranskning) av tidningar och 

tidskrifter. Första beslutet av två. PAH skriver i dagboken ”Det är trist att slåss för det man 

innerst inne avskyr”, men ser yttrandefriheten som en villkorlig gåva från staten till 

medborgarna (PA 455). Kan ses som en förberedande anpassning till ett nytt maktläge i 

Europa (DNU 234). 

13 – Meddelas att neutralitetsvakten skjutit ner 33 fientliga plan! 

13 – CG klagar över justitierådet Santesson för KGW. ”Santesson hade, menade Günther, 

förlorat balansen på grund av sitt judiska blod. Günther hade inte förut trott, att blodsbanden 

betydde så mycket även för blandjudar, men han hade till sin överraskning märkt hur oerhört 

mycket de betydde.” 

14 – Paris faller 

15 – Verdun faller 

15 – Tyskarna kräver att Norge avsätter kungahuset 

15-17 – Baltiska länderna ockuperas av Sovjet, införlivas i Sovjet under juli-augusti. Sverige 

erkänner ockupationen. Grafström skriver i dagboken att Sovjet befäster sina positioner i 

Östersjöområdet” innan den fruktansvärde ’bundsförvanten’ blir fri för nya äventyr” 

16 – Tyskarna kräver att få transportera trupp genom Sverige (permittenttrafiken). Sverige 

ska sättas på plats. Richert får meddelandet av Ribbentrop i Hitlers högkvarter, varpå Richert 

reser till Stockholm och ”lyckades skrämma vettet ur utrikesnämnden” (Grafström) Under 

förhandlingarna etableras förhållandet CG-Schnurre, Schnurre får dagligt tillträde till CG. 

Schnurre börjar gilla CG, framhåller ”vilket gott mottagande han hade fått av utrikesminister 

Günther” till Hägglöf. 

16 – Kronprinsen till PAH i Ålsten (för att diskutera att Gustaf ev ska uttala sitt stöd till 

norska kungahuset i ett telegram till Hitler). PAH konstaterar nöjt i dagboken: ”första gången 

en kunglig skridit över min tröskel” 

17 – Nya franska regeringen Pétain begär vapenstillestånd (dvs Frankrike kapitulerar). 

Malmgruvorna i Lorraine i tyska händer, efter Frankrikes fall. Svenska malmen inte längre lika 

viktig för Tyskland. 

17 – Prytz meddelar att britterna vill ha kompromissfred, Halifax närmaste man Butler säger 

att ”common sense and not bravado” ska styra brittisk politik. Vilket tar ”sista kraften ur 

motståndsviljan” (Wigforss) CG frågar Mallet om telegrammet ska vidarebefordras, får nej. 

Men Richert har redan gjort det. 

18 – Regeringen beslutar enigt att säga ja till tyskarnas krav från 16 juni, trots att det 

innebär ett brott mot femte Haagkonventionens bestämmelser om den neutrales skyldigheter 

under lantkrig (SDP 91). Svårt för Sverige att säga nej nu, eftersom man tidigare hänvisat till 

Norges kamp för att vägra hjälp till tyskarna. Sverige gick in i diplomatisk fälla (PA 422). 

Beslutet läcker ut, vilket skapar en folkets misstro mot CG som ska vara kriget ut (PAOK 

191). Beslutet kan även ses som en första svensk åtgärd inför en ev tysk-sovjetisk konflikt, 

CG önskar undvika att Sverige hamnar i motsatsförhållande till Tyskland (PAOK 237) (DNU 

173) 

18 – Harald Åkerberg (s) hyllar Pétain i Örebro-Kuriren 

20 – UK beslagtar fyra svenska jagare utanför Färöarna. Jagarna på transport från Italien, 

under befäl av kommendörkapten Hagman. Jagarna åtföljs av svenska Lloyds ”Patricia” som 

depåfartyg. ”Den lille mannen” Söderblom ”full av fast beslutsamhet och idignation”. CG 

önskar skarp reaktion, men hålls tillbaka av PAH, ”vadan denna plötsliga karskhet”. Jagarna 

släpps småningom av UK. 

21 – CG gör allmänt defaitistiska uttalanden i regeringen. 

21 – CG och Thörnell betecknas som ”invändningsfria tysklandsvänner (”einwandfreie 

Deutschenfreunde”) av Uthmann, även Sköld ska ha ”sympati” för Tyskland (DNU 221) 

22 – Frankrike kapitulerar (undertecknar vapenstillestånd)

25 – Hitler beordrar flaggning i hela riket under tio dagar och klockringning i alla kyrkor under 

sju dagar, för att fira segern 

25 – Zeth Höglund förstår att han kommer att få sparken som chefred för Socialdemokraten 

27 – Gunnar Myrdal talar med PAH om att (s) ska vidta åtgärder för att vara beredda på 

illegalitet under tysk ockupation. PAH avvisar förslaget. 

29 – CG säger att Sverige måste närma sig Tyskland ”och försöka att därigenom få en bättre 

ställning i Norden särskilt gentemot Ryssland” (Bagge) 

29 – Transitering av tyska soldater i sjukvårdsuniform avslutas 

29 – Ökad tysk press på Norge, stortingets presidentskapet under arbeiderpartiets Magnus 

Nilssen drivs till allt större eftergifter. Ett riksråd ska tillsättas, à la Danmark, för att bla ta 

över kungens befogenheter. Presidentskapet uppmanar Haakon VII att avstå från sina 

uppgifter. 

Slutet av månaden – Tyskarna kräver oinskränkt tillgång till det svenska järnvägsnätet 


• Den tyska politiken svänger från väst till öst 

Jul 1940 

• Göring vill att Gustaf ska mäkla fred Storbritannien-Tyskland, troligen som ett resultat 

av Prytztelegrammet, som vidarebefordrats av Richert. Hitler och Georg VI säger nej. 

Halifax säger att han förstår att Sverige vill ha fred ”till varje pris”. 

• Sovjet ökar pressen på Finland, med införlivande à la Baltikum som mål 

• Alva Myrdal och Sonja Branting-Westerståhl skriver PM till (s) verkställande utskott, 

innehållande program för förberedelse för illegalitet. Tiden fram till tysk opposition 

beskrivs som ”galgenfrist”. Föreslagna åtgärder är bla säkring av pengar och inköp av 

mobila tryckpressar/radiosändare 

• Staffan Söderblom blir allt mer CG:s favorit på UD, Boheman på retur (jfr Grafström, 

mars) (DNU 175) 

• CG, Söderblom och Hägglöf på middag på Operakällaren. Talar om jagaraffären. 

Söderblom utbrister: ”Ett dåligt förhållande till Storbritannien är vår största 

utrikespolitiska tillgång.” CG säger att han hoppas på brittisk vilja till fred, men att han 

inte tror på den. Hägglöf påminner sig att CG aldrig varit i vare sig UK eller USA. 

Folkhushållningsminister Herman Eriksson säger att Christian Günther är som en 

panter. Han har nämligen fläckar. ”Det finns områden – ofta de mest oväntade – där 

han har gedigna, ja djupa kunskaper. Men så finns det också stora ytor, där han inte 

har någon kunskap alls.” 

• Britterna (?) inrättar Special Operations Executive (SOE) för att hjälpa 

motståndsrörelser i de ockuperade länderna 

3 – Haakon VII avslår begäran från 29 jun 

3 – PAH kommenterar de tyska järnvägskraven i sin dagbok, de vill ha ett tåg om dagen i 

vardera riktningen. Småningom prutas detta krav ner till ett tåg om dagen Trelleborg-Norge 

och ett tåg i veckan Trelleborg-Narvik. 

6 – Finansmannen Torsten Kreuger försöker bilda ett parti mot Socialdemokraterna, som 

anpassning gentemot Tyskland 

7 – PAH presenterar permittenttrafiken för första gången, i Ludvika. Nämner den i 

förbigående. 

7 – Karl Olivecrona skriver i DN att enligt honom kan ”en fast ordning i Europa... endast 

upprättas under tysk ledning”. 

8 – Permittentavtalet undertecknas 

8 – Regeringsombildning i Danmark, samlingsregering 

8 – Nazistiske ideologen Alfred Rosenberg lovar Sverige en lysande framtid om man 

accepterar ett vasallförhållande till Tyskland, svensk press försynt avvisande

9 – Zeth Höglund skriver i ledare i Socialdemokraten att ”Sverige för neutralitet till förmån för 

Tyskland och till nackdel för England”. Höglund tas sedan i upptuktelse av Vougt i Arbetet. 

10 – Kollontaj betygar sovjets intresse för de svenska relationerna för PAH, ser Sverige som 

buffert mot Tyskland 

13 – PAH noterar i dagboken att han ”inbetalt 10.000 kr på försvarslånet”, vid sin död hade 

han obligationer för 60.000 kr i kassaskåpet i tjänsterummet på kanslihuset 

15 – Regeringen beslutar lämna ut de Baltiska staternas guld till Sovjet, för att underlätta de 

pågående handelsförhandlingarna i Moskva 

18 – Wasastjerna frågar PAH (tf utrikesminister, CG på semester i Roslagen) hur landet ska 

ställa sig vid en ny finsk-sovjetisk konflikt, CG överraskar på telefon, vill att Sverige ska 

stödja Finland 

18 – New York Times skriver att endast tre frihetsöar finns på Europas fastland – Sverige, 

Schweiz och Finland. 

19 – CG avbryter semester, stöder förslaget på regeringsmöte. Orolig för sovjetiskt anfall. 

Sverige bör sondera i Tyskland. PAH mycket förvånad, inget bör göras omedelbart. PAH ska 

på semester åtta dagar. Wigforss förbannad. Bagge stöder CG. Storgräl CG-Wigge. CG sur, 

ska dra till Roslagen. 

19 – Hitler håller sitt stora fredstal, ”Kriget är meningslöst”. Framställer de tysk-sovjetiska 

relationerna som definitivt reglerade 

19 – Roosevelt håller tal, där han klargör USA:s solidaritet med UK 

19 – UK protesterar skarpt mot de svenska transiteringarna 

20 – KG Westman tf statsminister 

22 – Schnurre skriver till CG, åberopar CG:s önskemål om att låta två-tre svenska fartyg från 

USA ”kringgå eller bryta den brittiska blockaden och därefter anlöpa en norsk hamn 

respektive Göteborg”. Schnurre kan till sin glädje meddela att tyska regeringen ger sitt 

tillstånd. (jfr mitten av maj) (jfr 27 nov) 

23 – CG ger sig inte (fr 19 juli), ringer till PAH och hotar med sin avgång om ingenting görs. 

Ringer även till Westman och gnäller, denne tipsar om att CG inte bör framställa sin vilja som 

första steget mot krig. 

25 – Svenska jagarna har kommit hem, tal om krigsrätt mot kommendörkapten Hagman. 

Denne får dock eloge av befälhavande amiral. 

25 – Grafström skriver om ”Tysklands uppgörelse med den verklige fienden” i dagboken 

25 – Wasastjerna vädjar via Wied om tysk hjälp, men förgäves. Sovjet vill placera konsul på 

Åland samt sparka Tanner. CG beordrar pressen via Informationsstyrelsen att inte skriva 

något om en eventuell konflikt Tyskland-Sovjet. (Grafström) 

26 – Gustaf säger att han ska sondera Tysklands inställning, vad än regeringen säger. 

26 – Boheman säger att en invasion av Sverige är ”en affär på en vecka eller tio dagar för 

tyskarna”. (Grafström) 

26 – Eric von Post i Berlin hävdar att det enda Tyskland fordrar av Sverige är vänskap 

27 – CG sjuk, magsår 

27 – Allan Vougt skriver i ledare i Arbetet: ”Vi ha ingen rätt att betvivla ärligheten i den 

tyska ambitionen att skapa ett bättre Europa” (PA 407) 

29 – ÖB säger till Bagge att han vill förhandla med finnarna om krig med Sovjet. Bagge 

beklagar att CG är sjuk. 

31 – Hitler talar om att Sovjet måste kuvas för att UK ska ge upp 

Slutet av månaden – PAH skärper i Njurunda formuleringarna, permittenttrafiken är ett brott 

gentemot tidigare politik (jfr 7 juli) 

Slutet av månaden – Göring irriterad (som alltid) på svensk press, PAH misstänker att det 

förebådar invasion 

Slutet av månaden – Tysklands riksekonomiminister Walther Funk talar om den ekonomiska 

delen av det nya Europa, vanligen kallad ”Europas ekonomiska nyordning” eller 

”Storrumsekonomin”. Planekonomi ska införas, vilket ska ge en snabb ökning av

levnadsstandarden. Funks tal uppmärksammas i Sverige, och tas emot positivt i svenska 

pressen. 

Slutet av sommaren 

• Hägglöf pratar med von Uthmann, som berättar att han eftersträvar aktiv krigstjänst. 

Han har varit nervös, då kriget verkar ta slut. Men hans chef i Tyskland påpekar att 

det finns andra väderstreck än väster, exempelvis öster. ”Uthmanns ögon riktigt lyste, 

när han tänkte på lyckan att få kommendera en god preussisk division på marsch in i 

Ryssland” (Hägglöf 63) 

Aug 1940 

• PAH säger till Hägglöf att han vill ha honom tillbaka i regeringen. Men Hägglöf är fast 

besluten att tacka nej. 

• CG:s pojke Söderblom säger att Sverige ”i valet mellan att komma under Tyskland 

eller Ryssland måste välja Tyskland” (enl Grafström) (DNU 175) 

• Ture Nerman säger sig i en ledare ha talat med ”ledande socialdemokrat” som ska ha 

sagt: ”Vi har inte sett nazismens positiva sidor”. Allan Vougt söker en plattform där 

nazism och socialdemokrati kan mötas (PAH irriterad) 

• På SSU:s kongress säljs Trots Allt! Inslagen i omslagspapper utanför kongresslokalen 

• PAH vill inte lyfta transportförbudet för Trots Allt!, trots att tom CG tycker att det 

kan ske 

• Moskva tvingar Väinö Tanner (s) att lämna Finlands regering 

• Oron för Finland ökar igen i regeringen 

4 – PAH säger i tal i Malmö att ”medborgarens känsla av förpliktelse mot det gemensamma 

och samhällets erkännande av sin omvårdnadsplikt är det bärande i demokratin”. Påpekas 

ironiskt att även en nazist skulle skriva under på det. 

5 – PAH sammanträder med VU och LO, ”bibehållen självständighet mot det främmande” (PA 

408) 

8 – Slaget om Storbritannien inleds 

8 – Den ökända hästen från Troja . Någon dag efter premiären av revyn Gullregn vill 

pressattaché Kleeberg att numret stryks, åtföljer Grafström och ser revyn. Bjuds på whisky 

och soda i pausen av Karl Gerhard. Stönar dock då numret kommer. Ska äta lunch med Karl 

Gerhard dagen efter och fråga om strykningar. Istället besöker Wied Boheman, kräver att 

numret stryks. CG och PAH försöker övertala Karl Gerhard att stryka, utan framgång. Polisen 

förbjuder revyn pga förargelseväckande beteende. Karl Gerhard framför ändå numret en 

gång, och ska åtalas. Hotar fortsätta framföra numret, iförd ”skotsk högländaremössa”, för 

att kunna hävda att sången inte handlar om Tyskland. 

Allting går igen, ur tidens grums och mögel 

dyker upp en skrämmande fantom. 

Även Grekland hade sina Wandervögel, 

fostrade i Sparta och i Rom. 

Ur seklers skuggor, ur årtusens damm 

ett mystiskt spöke i nutiden glider fram. 

Det är den ökända hästen från Troja, 

moderniserad till "femte kolonn". 

Majoren Quisling är en papegoja, 

som imiterar så gott han har förstånn. 

Vi äro synbart blott fredliga pågar 

med grekisk rakborste uti vår hatt -- 

men i ett huj drar vi fram våra bågar

och stormar Troja -- från insidan -- "by natt". 

Ty det Europa som högljutt hörs hojta 

att makt är rätt har nu fått sin symbol: 

Det är den ökända hästen från Troja, 

som alltjämt spelar sin gamla hjälterôle. 

11-12 – Nordisk sammankomst i Stockholm 

12 – Chefen för kulturavdelningen i Ausw. Amt, von Twardowski (Grafströms svärfar), i 

Sverige för att undersöka möjligheterna för intensivare kultursamarbete. Tas emot av 

Grafström. Samtalar bla med CG. 

13 – CG frisk igen. CG talar med Hägglöf. Återkommen från sjuk- och semesterledighet 

(magen, se 27 juli). CG säger att ”även om tyskarna inte lyckades nedkämpa Storbritannien 

finge man räkna med att Tyskland länge skulle komma att dominera den väst- och 

nordeuropeiska kontinenten. Det kommer att leda till många och genomgripande 

förändringar. Resonerat länge med PAH, som visat sig motsträvig. Regeringen måste vara 

beredd att ”lämna positiv medverkan till en nyordning av Europa” men att ”försöka dirigera 

svensk utrikespolitik och svensk opinion i en något annan riktning än den invanda är som när 

man ensam försöker vända en tung pråm.” CG optimist vad gäller att bearbeta tyskarna i ett 

framtida nazistiskt Europa. Han har själv goda och förtroliga kontakter med Wied. Tillägger 

att ”vi måste göra allt som är möjligt för att förhindra en katastrof. Jag vill inte se detta 

landet förhärjat och besatt.” CG tycker sig märka att Tyskland tar aktivt intresse i Finland, 

vilket är en ljusglimt i den allmänna dysterheten. Nu gäller det för Sverige att finna lämpliga 

former för stöd åt Finland. Vill undersöka om inte Sverige även kan ge Finland militära 

garantier. (Hägglöf 74) 

13 – Richert rapporterar att Tyskland inte kommer att skydda Finland 

13 – CG förordar i Utrikesnämnden att Sovjet ska meddelas att ett nytt angrepp på Finland är 

ett angrepp på Sverige. Utgångspunkten är att Sovjet då har som syfte att erövra hela 

landet. Förslaget stoppas av PAH. CG är belåten med sonderingarna gjorts i Tyskland. 

Socialdemokratiska misstänksamheten mot CG föds (särskilt från Wigforss sida). PAOK 222- 

223. 

14-15 – Utrikesnämnden och Socialdemokraternas förtroenderåd sammanträder för att 

diskutera Finlandsfrågan. PAH säger att inget finns att göra, efterföljande talare håller med 

(förutom Sandler). 

15 – CG säger att rapporteringen från Moskva inte tyder på omedelbar fara för Finland 

15 – CG säger till Wasastjerna att Sverige inte kommer att hjälpa Finland 

16 – Riksdagsdebatt. Undén varnar för eftergifter som ger stormakter ett fotfäste i det egna 

landet, i värsta fall ta ett krig så att ”framtida generationer har fått ett förpliktande arv att 

förvalta”. Socialistiska partiets Nils Flyg talar i Riksdagen om Sveriges plikt i ”Det nya 

Europa”. Sven Linderot (k) är den ende som säger att ”svenska folkets stora massa är 

antinazistisk”. 

17 – Trots Allt! beklagar Zeth Höglunds avgång som chefred för Socialdemokraten 

Mitten av månaden – Svensk utrikespolitik i hjälplöshet och förvirring (PAOK 224) 

18 – Mannerheim kommer överens med Görings särskilde emissarie om leveranser av 

krigsmateriel, gentemot tranport genom Finland av tysk trupp till Nordnorge. Tyskland 

markerar att Sovjetunionen inte får anfalla Finland. 

22 – Hitler entusiastisk angående Finland, vill understödja med vapen och ammunition. 

23 – Göring har uttryckt oro för Sverige, ”denna gång kvinnovägen”. Sverige borde stödja 

Finland. Göring vill tala med svensk, Jacob Wallenberg skickas till Berlin. 

23 – UD har fest på Hasselbackens gubbhylla, Söderblom öser ”efter ett större antal groggar” 

galla över Grafströms pressbyrå, som präglas av ”brottslig dilletantism och slapphet”. Grälet

utlöses då Söderblom tar upp sin käpphäst om att Sverige i valet mellan att komma under 

Sovjet eller Tyskland måste välja Tyskland. (Grafström) 

25 – Kollontaj bekräftar att förhållandet Sovjet-Finland mer avspänt 

27 – CG utpekas som den ende som vill hjälpa Finland om Sovjet anfaller (Grafström) 

28 – CG rapporterar om Wallenbergs träff med Göring. Hitler ska vara på väg att svänga om 

Finland, vill stödja landet. Göring säger till Jacob Wallenberg att Tyskland vill ha svensk hjälp i 

sitt stöd till Finland. Aktivisterna i Sverige vaknar igen. (PAOK 225). I Finland vill man dock 

inte offra tysk hjälp för svensk sådan, hoppades på svensk orientering mot Tyskland för att 

skapa gemensam bas (PAOK 228). 

28 – Grafström kallar protyska Aftonbladet för ”Deutsches Abenblatt” 

30 – Svenska kommunisterna för häftig valkampanj inför andrakammarvalen 15 september, 

börjat med ”kraftigt tyskfientliga tongångar”. (Grafström) 

Hösten 1940 

• Svenska UD tappar tron på snar fred, tillbaka på prognosen om fortsatt långt krig 

• Churchill säger till Boheman i London, ”Ge inte efter för tyskarnas krav mer än vad 

som bedöms som absolut nödvändigt, men handla å andra sidan inte dumdristigt. Vi 

vill inte ha ännu ett offer.” Enl Boheman, dock i rapport inte memoarer. 

• DN:s chefred Sten Dehlgren säger att ”hur illa man än tycker om nazismen, måste 

man önska att Tyskland vinner i detta krig för att skydda oss mot bolsjevismen” (DNU 

176) 

• Fredrik Böök utkommer med broschyren ”Tyskt väsen och svensk lösen”, om ett 

svenskt deltagande i det tyska nationalsocialistiska projektet 

• Tyska propagandan ökar i Sverige tom våren 1941 

• Tyskland börjar transitera trupp genom Finland. Tillåts bygga upp egen 

transportorganisation. 

Sep 1940 

• Högerpolitikern Erik Arrhén på resa i Tyskland, återger med förståelse tyska klagomål 

på svensk oginhet, ”valet i svensk utrikespolitik är i själva verket enkelt nog: Stalin 

eller Hitler?” (DNU 173) 

• Finland sluter avtal med Tyskland om trupptransport till Nordnorge (Åström 44) 

• Början av månaden – Tyskland kräver att svensk radio slutar sända kl 22.15, eftersom 

brittiska flygare använder sändningarna för navigation (se 6 okt) 

• USA levererar 50 jagare till Storbritannien i utbyte mot baser i västra hemisfären 

• Presidentval i USA, Roosevelt besegrar republikanen Wendell Willkie. Får kongressen 

att ändra neutralitetslagarna för att möjliggöra hjälp till de allierade. 

Början av månaden – CG tänker sig en ”aktiv position” gentemot Finland, som leder till en 

”önskvärd orientering åt Tyskland” (enl Bagge, SDP 97). Rent praktiskt förordar CG ett 

försvarsförbund Sverige-Finland. Regeringen kräver att både Sovjet och Tyskland säger ja. 

Förslaget faller. 

6 – Hitler uttalar sig om Sverige och Finland i framtiden. ”En nordgermansk gemenskap, inom 

vilken den enskilde medlemmen hade en viss suveränitet (diplomatisk representation osv). En 

egen armé, men organiserad, utbildad och anpassad efter mönster av den tyska armén, i 

övrigt på det intimaste bundet till Tyskland både politiskt och ekonomiskt.” 

7 – Handelsavtal med Sovjetunionen. Ger inte mycket men ändå lite mer oberoende gentemot 

Tyskland. Avslutas med ”fyllmiddag, då svenskarna stämde upp ’Nu är det jul igen’, vari 

ryssarna instämt och sedan alla dansade ringdans” (Westman). 

11 – Uthmann säger (till Kellgren) att Tyskland har två divisioner i Nordnorge och att ”denna 

förläggning är riktad varken mot oss eller mot England – vi kunde alltså förstå” (Westman) 

13 – Italien inleder erövring av Egypten 

13 – Tyskland förklarar GHT vara ”icke uthärdlig”

Mitten av månaden – Planeringen av ”krigsfall II” aktualiseras, överförandet av svensk trupp 

till Finland i händelse av sovjetiskt anfall på Finland. 

15 – Andrakammarval till riksdagen, eller närmare personval av PAH. Socialdemokraterna får 

egen majoritet (53,8 procent) i båda kamrarna. Partiets bästa valresultat någonsin. PAH 

missnöjd (!) eftersom han föredragit status quo för att inte riskera samlingsregeringen, 

röstökningen ”större än jag trott – och önskat”. Bondeförbundet backar kraftigast, talar om 

att lämna regeringen. Nazistiska partier avstår från att delta (PA409). Socialistiska partiet 

utplånas. 

Efter valet – CG inser att en samverkan Sverige-Finland måste ske på neutralitetens grund 

16 – CG drar in (beslag) tre nummer av GHT, för att kompensera att en tysklandsfientligt 

parti (s) vunnit valet. Ingen enskild artikel bakom beslutet utan enbart tidningen allmänna 

antinazistiska hållning. Eg återupplivning av indragningsmakten, som avskaffats 1844. PAH 

stöder förslaget. 

17 – De första spärrballongerna driver in över Sverige 

19 – Britterna skickar förstärkningar till Nordafrika, tyska invasionen av Storbritannien 

uppskjuten. Första motgången för Hitler på åtta år, enligt Hägglöf. 

20 – Finske ministern Wasastjerna föreslår CG ett fördjupat samarbete, tom en ”anschluss” 

(PAOK 225-226). Andra fasen i Finlandsfrågan inleds, unionsfasen. Östen Undén 

(folkrättssakunnig UD) och professorn i statskunskap Axel Brusewitz börjar utreda en 

unionsförfattning, tex så ska kabinettssekreteraren på UD kanske vara finsk. 

22 – Transiteringsavtal Finland-Tyskland, redan samma dag anländer de första tyska 

trupperna 

27 – Tremaktspakten undertecknas, Tyskland-Italien-Japan. I vidare mening är 

tremaktspakten samlingsbenämning på samtliga makter som stred mot de allierade, dvs även 

Bulgarien, Finland, Rumänien och Slovakien. 

28 – Diskussion i (s) VU om PM från juli. Oklart om föranledde åtgärder. 

Okt 1940 

• Tyska trupptransporter till Finland, via Vasa och andra hamnar längs finske 

Bottenhavskusten. Finska allmänheten förstår att man har Tyskland att tacka för att 

Sovjetunionen lugnat ner sig. 

• CG säger att svensk utrikespolitik går ut på ”att hålla landet utanför stormaktskriget 

och så långt som möjligt tillvarataga gemensamma nordiska intressen” 

• Ivar Andersson (h) yttrar att ”vi måste beakta tidens krav: reformer i vår demokrati” 

Början av månaden – Sverige accepterar att en SS-bataljon på 1.000 man transporteras 

Luleå-Narvik 

1 – Zeth Höglund lämnar Socialdemokraten, ny chefred blir Rickard Lindström, tidningen blir 

lojal med partilinjen 

2 – Grafström anmärker för Boheman att det är dumt att förlora all goodwill hos 

engelsmännen, som ju ännu inte förlorat kriget, apropå Sveriges hårdhänta behandling av 

brittiska korrespondenter. Storbritannien kan vinna ”Asch, skulle det gå den vägen är 

ingenting lättare att rätta till, man bara byter utrikesminister och saken är klar.” 

3 – CG förklarar inför utrikesutskottet varför han inte tycker finska transiteringsavtalet är 

samma sak som det svenska. I Finlands fall handlar det om underhållstjänst. Inom UD har 

betänksamheten blivit stor ang svensk-finsk samverkan pga finsk-tyska avtalet (Boheman). 

Dock samtidigt pådrivande, Sverige rädd för tysk penetration av Finland. 

5 – Tyske militärattachén (Uthmann?) säger att Tyskland inte ska invadera Sverige, 

”svenskarna har ju valt sin Führer” 

5 – CG informerar utrikesnämnden om de finska närmandena, skapar känsla av att Sverige 

måste göra något 

6 – Brittiskt flyg har bombat vid Malmö och kastat ner flygblad på tyska. Spekulation om 

felnavigering, pga de avbrutna svenska radiosändningarna.

11 – Thörnell har fått storkorset av Tyskland. ”Det är i varje fall oanständigt att taga denna 

akt av hövlighet från tysk sida – som en militär självfallet inte kan avvisa – till anledning för 

allehanda förgripliga utläggningar.” (Vougt i Arbetet). 

12 – Quensel avgår som konsultativt statsråd, ersätts av Edgar Rosander (opol) 

Mitten av månaden – Tysk rapport säger att landet ska acceptera de nordiska staternas 

suveränitet vid nyordningen i Europa 

Mitten av månaden – Sverige säger nej till att tyskarna ska få transportera 15.000 man 

ersättningsmanskap till Nordnorge, håller hädanefter fast vid ekvivalensprincipen 

Mitten av månaden – Wasastjerna återkommer till frågan om statsförbund. CG ställer krav, bla 

utrikesledning från Stockholm och ingen revansch mot Sovjet. 

Mitten av månaden – Nazistiska Manhem utarbetar ny regering under överste Axel Gyllenkrok, 

ska förevisas kungen 

15 – Chaplins film Diktatorn har premiär i New York. De amerikanska isolationisterna är 

irriterade på filmen, eftersom de anser att den förespråkar ett amerikanskt inträde i det 

andra världskriget. Dock är Diktatorn en kommersiell succé. Den spelar in mer pengar än 

någon tidigare Chaplinfilm och slår kassarekord i både USA och England. Hitler förbjuder 

filmen i hela den nazikontrollerade delen av Europa. Trots detta äger han en privat kopia och 

har återkommande privata visningar tillsammans med sina närmaste män. Redan 1939 har en 

representant för presidenten i Tyska Riksfilmkammaren skrivit brev till ordföranden i Sveriges 

Biograf- och Filmkammare, SF-chefen Olof Andersson. Varnar för att Chaplininspelningen 

verkar bli ”ein ausgesprochener Hetzfilm”. Om filmen erbjöds Sverige borde den därför 

stoppas på ett tidigt stadium. SF-chefen säger att filmen säkert är efterlängtad i Sverige men 

”jag behöver väl knappast framhålla att min firma alls inte kommer att befatta sig med 

filmen, om det skulle visa sig att dess tendens är den av Eder befarade”. ”Diktatorn” har inte 

officiell Sverige-premiär förrän 19 november 1945. 

23 – Möte för tryckfriheten på Konserthuset, arrangerat av Sveriges Författareförening 

24 – Regeringsmöte om brobyggen över Torne älv till Finland, Bagge säger efteråt till PAH att 

om Sverige vidhöll negativ hållning kan han tvingas avgå 

24 – Katastrofen på sjön Armasjärvi. 46 av 104 dör när ett kompani ur Bodens ingenjörskår 

(Ing 3) ska korsa sjön med liten färja. (Pophist 1/04) 

24 – CG håller tal inför socialdemokratiska föreningar i Stockholm (TIETT 20). Attackerar 

Storbritannien och pressen. Kritiserar en svensk ”klick, som inte tröttnar på att utmåla 

regeringens politik som uppgivelse av landets självständighet”. Medger att ”Tyskland övat en 

kontinuerlig press mot oss genom olika slags krav, militära och andra, som ibland gått över 

neutralitetens gräns, ibland icke”. Dock väldigt berömmande mot Tyskland, som ”alltid 

respekterat vår neutralitet, även om detta ibland först skett först efter motstånd frän vår 

sida., vidare att Tyskland positivt underlättat vår upprustning genom att sälja krigsmateriel 

till Sverige och slutligen att det förskaffat oss en icke föraktlig ersättning för vårt förlorade 

varuutbyte med länder på andra sidan havet.” Storbritannien kritiseras däremot hårt. De har 

”genom det skärpta sjökriget bidragit till att stoppa våra handelsförbindelser. Höjdpunkten 

har här nåtts genom den engelska förklaringen, att alla fartyg i Nordsjön behandlas som 

fientliga. Under finska kriget försökte de genom hela sin då förda politik indraga oss i 

stormaktskriget under för oss katastrofala förutsättningar. Därefter ha de ytterligare lagt 

hinder i vägen för vår handel och hindrat oss från tillförsel av materiel av väsentlig betydelse 

för vår krigsmakt.” Sedan kommer attacken mot tidningarna. ”Jag måste bekänna, att det 

finns ingenting, som inger mig större farhågor för framtiden än den svenska pressens 

inställning till och sätt att framställa den omvandlingsprocess, som nu pågår i Europa.” 

Omvandlingsprocessen syftar på det nazistiska Tysklands ambitioner att skapa ett nytt 

Europa? Skäller på pressens ”ständiga partitagande för endera sidan”, dvs för de allierade. 

Skapar krigsrisk då ”utlandet får den oriktiga föreställningen, att regeringens deklarationer 

om neutralitet... icke motsvara Sveriges verkliga politiska syften, och detta kan på ett 

ödesdigert sätt undergräva tilliten till regeringen hos en eller annan misstrogen stormakt”,

dvs Tyskland. ”Varje svenskt pressuttalande är av största betydelse för vårt förhållande till 

andra makter, främst givetvis Tyskland, och att detta icke tycks stå klart för pressens eget 

folk.” 

26 – Wasastierna återkommer, statsrådsberedning i Helsingfors beredd välkomna 

personalunion med svensk utrikesledning och gemensamt försvar, förutsatt ej svårigheter 

med Tyskland eller Sovjet. 


28 – Italien anfaller Grekland 

28 – CG får PAH:s stöd om att undersöka möjligheterna för union med Finland (möte med CG, 

PAH och Bagge) 

30 – Herbert Tingsten håller berömt tal till Stockholms studenter, som svar på en appell av 

Fredrik Böök vid Tegnérfesten i Lund om knäfall för nazistväldet. Stort gensvar trots 

Tingstens återhållsamma formuleringar. 

30 – Regeringen har principiell diskussion om Finlandspolitiken. CG säger att det dock inte är 

troligt att ”Ryssland skulle avstå Finland åt Sverige”. 

Nov 1940 

• Christian X uppmanas att bilda ickeparlamentarisk regering men vägrar 

Början av månaden – Segerstedt uppkallad till Gustaf V, som skäller ut honom. ”Kom nu ihåg, 

att om det blir krig, så är det ditt fel!” CG:s initiativ? 

1 – Diskussionerna från 30 okt går in på dag två. PAH framstår som försiktig, säger att man 

borde vänta tills efter kriget. Dock fortsätta samtal. 

1 – Första försvarslånet avslutas 

2 – Slaget om Storbritannien i praktiken över 

4 – Regeringen svarar Finland att man vill fortsätta samtalen 

5 – Kollontaj varnar CG för att fortsätta samtalen med Finland, uppfattas som tysk intrig mot 

Sovjet. ”Alltsedan revolutionen ser man i alla främmande länder en potentiell fiende. Varje 

sammanslutning av stater som gränsar till Sovjet, misstänks ha sin spets mot unionen.” 

(Åström 47) Utrikesnämnden konstaterar faktum, tanken är död. Günther telegraferar 

svenska beskickningen i Moskva, ger beskedet att regeringen inte kommer att fortästta driva 

frågan (Åström 46). Tyskarna börjar dessutom bli ointresserade av svenskt stöd till Finland. 

5 – Rapporteras att Grekland kämpar bra, eller rättare italienarna kämpar illa. 

9 – PAH håller tal i Göteborg, avvisande till ideologiskt närmande till nazismen men beredd till 

diskussion om konkreta frågor visavi Tyskland 

11 – Bagge i Finland, talar därefter med PAH som säger att union med Finland inte är 

populärt i opinionen 

12 – Britterna försätter Italiens slagskeppsflotta ur stridbart skick i Tarantos hamn 

12-13 – Molotov besöker Hitler i Berlin, försöker försvåra ett ev tyskt angrepp på Sovjet. 

Hitler övertygar sig om att motsättningarna är oöverbyggbara. Hitler bekräftar att Finland hör 

till Sovjets intressesfär, men att Tyskland inte vill se något sovjetiskt anfall på landet. 

Mitten av månaden – Boheman tror att UK har 20 procents chans att vinna kriget 

14 – Boheman planerar inofficiellt möte med företrädare för Sveriges näringsliv, krigsmakt, 

media och akademiska värld. Meningen är att förse dem med argument vid samtal med 

tyskar. Planeras till 18 november. 

16 – Tyske diplomaten Grundherr i Stockholm, säger enligt PAH att Tyskland önskar 

självständigt Sverige men vill ha bevis på förtroende och vänskaplighet. Uttrycker sin åsikt till 

CG om unionen med Finland, på dennes förfrågan. 

18 – Bohemans möte. Utgår från tre möjliga krigsslut: 1. Tyskland vinner. 2. Kompromissfred 

med Storbritannien. 3. Storbritannien vinner och Tyskland lever vidare svagt – ”Ett allmänt 

försvagat Europa skulle innebära just den situation som Stalin och bolsjevismen väntat på.” 

Publiken får intrycket att en tysk seger är det troligaste och det bästa för Sverige. Boheman 

säger att han inte ”för sin del försvurit sig åt demokratin”.

19 – PAH skriver i dagboken att de svenskfientligas inflytande på Hitler ökat och att Göring 

har planer på att inlemma Sverige i ett Stortyskland 

27 – Lejdtrafiken. Brittiska blockadministeriet meddelar att fyra fartyg per månad får passera 

från och till Göteborg. Antalet in- och utgående fartyg ska var detsamma. (jfr jan 1941) 

30 – Tyskarna klagar på Sveriges hänvisningar till neutraliteten, de vill ha ”en levande och sig 

utvecklande” neutralitet 

Nov-dec 1940 (månadsskiftet) 

• Major Björk håller föredrag. Förutsättningarna för ett lyckat sovjetiskt anfall på Finland 

har ökat, genom de nya gränserna. ”I bakgrunden vaktar Sovjetunionen på rov.” 

Dec 1940 

• Moskva lägger in sitt veto gentemot kandidater till Finlands presidentpost 

1 – Stopp för bensin för civila ändamål i Sverige 

4 – CG talar med Kollontaj om att förnya Finlandsfrågan, hon vill skjuta upp saken till efter 

sitt Moskvabesök i januari. Bagge tjatar på CG. 


5 – Sven Hedin träffar Hitler, som förklarar att Finland inte behöver oroa sig för Sovjet och 

att en union Sverige-Finland skulle onödigt oroa ryssarna. Hedin vidarebefordrar detta till CG. 

Uppföljs av officiellt besked från Tyskland senare i dec. Nytt läge för svensk utrikespolitik, 

hur förhålla sig i en konflikt Tyskland-Sovjet. 

5 – Tilläggsavtal till permittenttrafiken. Antalet resande blir obegränsat och gäller även 

ersättningsmanskap. Men fortfarande ekvivalens (PAOK 241) 

5 – Arméchefen von Brauchitsch föredrar för Hitler Nordens betydelse för Barbarossa. Finland 

ska troligen delta aktivt i kriget, medan de svenska järnvägarna kan användas för transporter. 

Fyra tyska divisioner sk aanfalla genom Finland, tre av dessa transporteras genom Sverige. 

Risk för Sverige om säger nej, blir ett Danmark? Troligen inte. Anfall på Sovjet betydligt mer 

resurskrävande än anfall på Norge. 


6 – Finlands minister i Moskva Paasikivi kallas till Kreml mitt i natten, upplyst om att Sovjet 

ser förhandlingar Finland-Sverige som ett brott mot fredsavtalet. Finland skulle bli ”svensk 

vasall”. 

7 – Storbritannien anfaller Italien i Nordafrika 

10 – Regeringen talar om instruktioner till svenske ministern Assarsson i Moskva, många vill 

att tanken på union med Finland ska vara ”avskriven” 

12 – Instruktionerna anländer till Assarsson (i fulltext i Åström 47) 

14 – Assarsson och Åström hos Molotov, som är ”frän och avvisande” (Åström 48). Molotov 

undrar om inte ett hemligt avtal redan ingåtts Sverige-Finland? Assarsson förnekar detta, 

säger att svenska regeringen söker undvika att Finland söker kontakt ”åt annat håll”, dvs 

Tyskland. 

14 – Sven Hedin har varit hos Hitler, talar med Grafström. Förhör sig om Sveriges framtida 

frihet, men Hitler lugnar: ”Mellan Tyskland och Sverige finns bara vänskap.” 

16 – Tysklands generalstabschef Halder talar med finske generalen Talvela och finske 

militärattachén i Berlin, Horn. Sverige beräknas kunna lösgöra 5 divisioner för insats i Finland. 

Av allt att döma en helt korrekt siffra. 

17 – Uthmann skriver att den svenska regeringen (CG?) var ”besluten att genomföra 

Sveriges inre omställning till det Tredje riket och nazismen” (DNU 221) 

17 – Östen Undén talar i Katrineholm, kritiskt avståndstagande från livsrumsideologin. Väcker 

stor uppmärksamhet att ledande socialdemokrat säger sådant som PAH aldrig vågar säga. 

Undén skriver i brev om ”führerkulten” av PAH. 

18 – Hitler undertecknar direktivet – direktiv 21 – för anfallet mot Sovjet, Barbarossa. Sovjet 

ska nedkämpas innan UK, Sjölejon. Tyskland räknar med att hela det svenska transportnätet

ska stå till förfogande, dock försiktigare formuleringar än 5 dec. Ingen tillgång förrän anfallet 

slås ut. Mindre roll i mindre viktigt frontavsnitt. Finland ska delta aktivt. 

18 – Tyskland avråder unionen Sverige-Finland, enl Richert 

20 – President Kallio har dött, ”i armarna på fältmarskalk Mannerheim och vid tonerna till 

Björneborgarnas marsch”. (Grafström) 

21 – Revidering av ”krigsfall I”, ett tyskt anfall mot Sverige. Rörligt ytförsvar i Skåne, försök 

till att slå tillbaka tyskarna längs norska gränsen – i annat fall (och troligare) fördröjande strid 

i mellersta Sverige. I norr försvar av malmfälten, malmbanan, Porjus kraftstation och vägarna. 

Eventuellt ett anfall för att ta Narvik. Skepticism om effektivt försvar möjligt, men 

gynnsamma möjligheter i norr. Björk anmärker att tyskt anfall inte nödvändigt, räcker med 

maktmedel i fråga om handelspolitik. 

22 – Wasastjerna till Helsingfors för att tala med sin regering om tyska beskedet. CG tror inte 

finnarna kommer anse det möjligt att fortsätta (enl Bagge). 

25 – Tyskland svarar på förfrågan om svenskt-finskt samgående. säger nej med hänvisning till 

Sovjets hållning. 

30 – Sverige lämnar avvisande svar till Finland om planerna på samgående 

31 – PAH skriver i dagboken att året varit ”påfrestande men på det hela taget lyckligt för 

vårt folk” 

1941 

• CG övergår mer till att föregripa klagomål på pressen från Tyskland, snarare än att 

agera efter klagomål 

• Pronazistiska Dagsposten startar, lägger sig mellan högern och de öppet nazistiska 

organisationerna. Ekonomiskt stödd av Tyskland. 

• USA inför låne- och uthyrningslagen (Lend-Lease Act), som innebär långtgående 

materiell hjälp främst till Storbritannien och senare Sovjetunionen. 

• Japan har erövrat Kinas kustland och Peking. USA inleder ekonomiska sanktioner, 

varpå Japan känner sig utsatt för ekonomisk krigföring. 

Första halvåret 1941 

• Finland och Rumänien knyts som allierade till Tyskland, bägge har förlorat betydande 

territorier till Sovjet (DNU 168) 

Årsskiftet 

• Risto Ryti ny finsk president, Johan Rangell ny statsminister 

Jan 1941 

• CG anmärker på det framtida europeiska ekonomiska systemet, till Tyskland. Påpekar 

att Sverige för sin exportindustris skull behöver ha handelsförbindelser västerut. 

• Transportförbudet mot Trots Allt! hävs till slut, PAH ger sig 

• Lejdtrafiken. Svenska regeringskommissionen tar upp frågan med de tyska 

instanserna. (forts 28 jan) 

• Hitler förklarar det stundande angreppet på Sovjet inför sin högsta militärledning, 

riket ska tillskansa sig ”omätliga rikedomar”, dvs naturtillgångar för ”att kunna föra 

krig även mot andra kontinenter” (DNU 162) 

• Helsingfors vill att svenska beskickningen i Moskva ska förklara att Sverige ”inte 

passivt skulle åse en kränkning av Finlands integritet”. (Åström 51) 

• Premiär för Stockholms trådbussar. SF:s Veckorevy filmar. 

1 – Oms införs (omsättningsskatt) 

10 – Tysk order om att Sjölejon ska vara skenmanöver 

10 – ÖB:s närmaste man Rappe utses till artilleriinspektör

13 – CG ber Grafström skriva tal åt honom (hålls 19 jan). Grafström smickrad och glad, 

arbetar till 3 på morgonen. CG nöjd. 

14 – Finlandsfrågan i utrikesnämnden. CG orienterar vad Sovjet och Tyskland sagt om 

svenskt-finskt närmande. 

14 – Assarsson träffar Schnurre i Moskva. Avskedsvisit, då Schnurre ska till Berlin. Schnurre 

understryker med värme sin stora sympati för Sverige. Meddelar dessutom att ”faran för 

Finland nu voro över”. Ribbentrop har under Molotovs besök i Berlin markerat att Tyskland 

inte tolererar sovjetiskt anfall mot Finland. 

15 – Finlandsfrågan i statsrådsberedningen. Wigforss konstaterar ”med glädjestrålande 

ansikte” att frågan om svensk samverkan med Finland är begravd, enligt AWJ slutet på 

svensk utrikespolitisk epok sedan 1809. Bagge vill ta upp frågan igen. Finlands läge mer 

utsatt mot Sovjet, enligt svensk militär. Förbereder svenskt engagemang i Finland. 

15 – Invigning av tysk bok- och grafikutställning på Nationalmuseum. SF:s veckorevy gör 

reportage. Kronprins Gustaf Adolf, prins Eugen, CG och prinsessan av Wied deltar. 

Utställningen är ett svar på en svensk utställning i Tyskland 1937. CG och Bagge ser glada ut 

tillsammans, prins Eugen konverserar prinsessan av Wied. Utställningen organiserad av 

Grafströms svärfar, Fritz von Twardowski vid tyska UD. ”Utställningen har blivit bra sedan vi 

plockat bort propagandalitteraturen” (Grafström) 

16 – Falkenhorst får order av Hitler att planera ett gemensamt tyskt-finskt anfall i samband 

med Barbarossa, operation Silverräven. Tyskland ska nu bara behöva två divisioner i Finland, 

istället för fyra. Huvuddelen av trupperna ska vara finska. De tyska divisionerna ska 

transporteras via Sverige. 

17 – Remissdebatt med CG. Bagge talar med CG i flera timmar, i samband med måltid. Bagge 

anser att CG och han har samma linje i Finlandsfrågan. CG berättar att Wasastjerna 

återkommit, finska regeringen vill ha svensk förbindelse att hjälpa Finland om det blir anfallet 

av Sovjet. CG har svarat undvikande. (forts 30 jan) 

19 – CG håller Grafströms tal på möte för försvarslånet i Halmstad (TIETT 58) 

21 – CG:s tal 19 jan har fått gott mottagande i pressen 

21 – CG håller anförande, där han hävdar att läget för Sverige nu är mindre utsatt och 

farofyllt än i augusti 1940. Tänker troligen på faran för sovjetiskt angrepp på Finland. Men 

Hägglöf träffar officerare, via sin bror överste Lars Gösta Hägglöf. Dessa tror att 

”Sovjetunionen ligger på lur för att vid första bästa tillfälle kasta sig över Finland och sedan 

marschera över Norrland till den norska kusten”. (Hägglöf 95) 

21 – Grafström utrikesutskottets sekreterare 

23 – Finland reagerar på Rappes nya jobb till Stedingk, misstänker att det beror på att han är 

alltför aktiv Finlandsvän. 

23-31 – Major Björk på studieresa i Finland. Höga finska militärer oroas av att Mannerheims 

kontakter med svensk militär ska äventyra samarbetet med Tyskland och därmed 

möjligheterna till revansch. Tyskland ser dock möjligheten att ett finsk-svenskt samarbete 

ökar chanserna för ett svenskt deltagande i Barbarossa. 

24 – Tyska journalister gör studieresa till Sverige, svar på svensk journalistresa tidigare. 

Sverige vill ”utplåna de dåliga intryck, som herrar Segerstedt med flera göra i Berlin”. Resan 

led av Publicistklubbens skattmästare, Waldemar von Sydow. 

27 – Silverräven färdigplanerad (16 dec) 

28 – Lejdtrafiken. Marinattachén i Berlin Forshell tar emot dignitärerna hemma och serverar 

sina bästa viner, ”inkl Solera 1847”. (forts 7 feb) 

29 – Finske militärattachén Palojärvi stöter på ÖB om Rappe. Undrar hur förflyttningen ska 

tolkas. CG och Sköld konsulteras, Rappes förflyttning ska inte ha någon politisk innebörd. Fel. 

Rappes Finlandsaktivism gör att ÖB inte längre kan lita på honom. Nederlag för aktivisterna. 

Bagge upprörd, förflyttningen kan uppfattas fel av finnarna. CG gör ingenting. 

30 – CG berättar för regeringen om Wasastjernas besked. Finland meddelar att landet inte 

längre anser att unionen kan drivas. Finsk begäran om svenska militära garantier avvisas.

31 – Uppmarschanvisningen för Barbarossa färdig. Räknar med aktivt deltagande av Finland 

och Rumänien, för att skydda anfallets flanker. ”Ett aktivt deltagande av Sverige kan man 

antagligen inte räkna med. Det är emellertid inte uteslutet, att Sverige finner sig i att ställa 

sina järnvägar till förfogande för den tyska uppmarschen.” Vag formulering! Om Sverige 

vägrar, begränsas de tyska insatserna. Finland får inget stöd i mellersta och södra landet. Ett 

svenskt medgivande blir ett viktigt finskt intresse. 

31 – Halder samtalar med finske Heinrichs. Talar om finsk mobilisering och tänkbara 

anfallsmål. 

Månadsskiftet jan-feb 

• Hägglöf och Jacob Wallenberg i Berlin. W:s vän överborgmästare Goerdeler berättar 

att han via tyska generalstaben fått veta att Hitler beslutat angripa Sovjetunionen. Se 

8 feb. 

Feb 1941 

• Tack vare svenska kryptoavdelningen på försvarsstaben kan Sverige ta del av 

kommunikationen mellan tyska styrkorna i Norge och Berlin. Kan avfärda rykte om 

tyskt anfall mot Sverige. Uppfångar ordet ”Barbarossa”! 

• Tyska generalerna Seydel och Buschenhagen besöker Finland, täckmanteln är jakt. 

Seydel mellanlandar på Bromma, civilklädd och med jaktgevär på axeln. Buschenhagen 

säger till finnarna att de inte säkert kan räkna med tyskt stöd och att de måste hålla 

tyst till svenskarna om det tyska militära intresset i Finland. Men till svenska 

militärledningen säger tyskarna att de säkert ska stödja Finland vid krig. Syftet är att 

söndra och härska! Skapa ett svenskt-finskt misstroende, vilket tyskarna kan utnyttja 

i Barbarossa. 

• Tyskland går in i Nordafrika (Rommel chef för Afrikakåren) 

3 – Hitler godkänner uppmarschanvisningen för Barbarossa (31 jan). Tror att svenskarna 

kanske deltar om de får Åland som betalning. 

7 – CG säger till Bagge att blir det krig Tyskland-Sovjet ska Sverige ”med all sannolikhet … 

komma med”. CG tror inte att neutralitet som i konflikten UK-Tyskland är möjlig eller ens 

önskvärd. (PAOK 237) 

7 – Lejdtrafiken. Avtal undertecknas med Tyskland. 

7 – CG talar med Bagge. Om olika scenarier i utrikespolitiken säger CG att ”det kunde också 

tänkas att ingenting blev utav förrän den stora sammandrabbningen mellan Tyskland och 

Ryssland, då vi med all sannolikhet skulle komma med”. Bagge tycker att CG borde prata med 

Witting om saken, CG svarar att han ”så gott som varje vecka” frågat Wasastjerna om inte 

Witting ska komma till Stockholm. Inget har dock hänt, CG tror att Finland inte törs då de är 

rädda för Sovjet. CG och Bagge diskuterar även Rappe samt behoven av bättre broar över 

Torne älv, för att kunna få över hjälp till Finland effektivt. Bagge tycker att CG ”har lite svårt 

för att komma igång med de olika åtgärder som behövs i synnerhet om de innebära 

nödvändigheten att inta en stark ställning gentemot andra regeringsledamöter och främst då 

statsministern. Han (CG) har ju emellertid med sin taktik inte sällan kommit ganska långt och 

fanns inte möjligheten för mig att genom honom påverka statsministern, så skulle säkert min 

ställning ha blivit för länge sedan alldeles omöjlig och olidlig”. 

8 – Jacob Wallenberg och Hägglöf promenerar med CG och Boheman, Strömgatan fram. W 

berättar om Goerdelers besked. CG lyssnar ”med sin vanliga litet förströdda uppmärksamhet”, 

skrattar och säger ”någon gång ska man ha tur”. (PAOK 236) 

10 – Regeringen diskuterar smörexport till Finland. CG säger att det är ”riktig politik att hjälpa 

Finland med livsmedelsförsörjning, bl a därför att tyskorienteringen därigenom kunde 

motarbetas”.

10 – Assarsson rapporterar att ingen direkt fara finns för sovjetisk attack mot Sverige, inte 

heller mot Finland. Besknickningen märker en förändring av Sovjets attityd, mer ”sällskaplig”. 

Tillskrivs Kollontaj. 

10 – Winston Churchill vädjar om amerikansk hjälp i underhuset, med de bevingade orden ”Ge 

oss verktygen, så ska vi göra jobbet (”Give us the tools, and we will finish the job”) 

10 – Tyskland har börjat hjälpa Italien mot Grekland, tills vidare endast med flyg 

11 – CG talar med Bagge. CG tror inte mer finns att göra beträffande Rappe. Bagge pressar 

CG till försäkran om att han ska driva på i brofrågan. 

15 – Forshell starkare i övertygelsen om tysk operation mot Sovjet 

15 – Kollontaj säger till Boheman att ”man från sovjetrysk sida givetvis vore angelägen att 

undvika en öppen konflikt med Tyskland”. Inga angreppsplaner finns mot Finland. 

18 – Richert skriver: ”Under senaste tiden har från olika håll föresports, att vårens stora 

händelse skulle bli, ej ett tyskt invasionsförsök mot England, utan en tysk-rysk konflikt. Jag 

har hittills ej fäst något större avseende vid dessa rykten, som förefallit mig alltför osannolika 

för att förtjäna beaktande, men de återkommer numera så ofta, att jag ej vill underlåta att 

signalera dem.” Finske sändebudet Kivimäki har sagt att tyska livsmedelsdepåer har 

upprättats i norra Finland. Ribbentrop har sagt till Kivimäki att Tyskland gjort klart för Sovjet 

att de inte tolererar ett anfall. Huvudtendensen i Richerts rapportering är dock fortfarande 

att UK är huvudmålet. 

20 – CG säger att ”svensk politik måste nu vara mycket passiv” i Utrikesutskottet 

20 – Soirée på konserthuset, till förmån för Frankrike och Belgien. Pengarna ska gå till 

papperssovsäckar. 

21 – Finsk-ryska nickelförhandlingarna Assarsson berättar att tyskarna uppmanarna Finland 

att visa fasthet. Paasikivi beklagar sig dock. Tyskarna ”som numera rådde Helsingfors att stå 

på sig men icke ville ge några som helst garantier att stödja Finland, i händelse ryssarna skulle 

gå till förnyad attack”. 

22 – Tyska propagandafilmen ”Sieg im Westen” premiärvisas på Röda kvarn, inför CG och ÖB 

Thörnell. Även ”Feldzug im Polen” godkänns för visning. 

25 – Marskrisen . Deutsches Nachrichtenbüro sänder ut uppmaning till alla från Norge 

permitterade tyska soldater att omedelbart anmäla sig till sitt tjänsteställe. Upprinnelsen till 

marskrisen. Sammanfaller med Tysklands operativa planläggning av för kraftsamlingen i 

Finland, vilket inte Sverige vet om. 

26 – Uppgifter i USA-press att Sverige ska exportera stora mängder arsenik till Tyskland, för 

tillverkning av giftiga gaser. Sverige ska under senare delen av 1940 exporterat 1.000 ton 

arsenik till Tyskland. Under 1941 finns löften om leverans av 2.000 ton. (Grafström) 

27 – Bagge söker driva igenom förslag om värntjänst, föredrar detta i statsrådsberedningen. 

PAH emot förslaget, men CG stöder det. 

27 – Stedingk talar med Melander. Melander undrar hur ”svenska regeringen skulle ställa sig 

till en tysk framställning om fri genommarsch och ev flygbasering på svenskt territorium för 

ett mot Sovjet riktat militärt företag”. Stedingk svarar att han inte vet, förstår att Melander 

inte tror på ett svenskt ja men att Sverige kan bli tvingat. 

27 – Marskrisen. Tyskland vill ta upp ett 280 mm järnvägsbatteri från engelska kanalkusten, 

via Sverige till Norge. Transporten tros inte ”orsaka några politiska svårigheter i Sverige”. 

27 – Marskrisen. CG får veta att fler tyska soldater reser till Norge än från Norge. Ett brott 

mot den så kallade ”ekvivalensprincipen”, som dock inte är inskriven i avtalet från sommaren 

1940. Men den är underförstådd. Transporterna har ofta varit oregelbundna i ekvivalensen, 

men detta har alltid reglerats. Wrede pratar med Maenss, som säger att differensen beror på 

användandet av sjötransporter för soldater som reser söderut. Wrede meddelar UD att han 

tvärtom tror att det finns ett dolt överskott i transporterna norrut på 20.000 man, då dessa 

rest sjövägen. Maenss säger att tiden 28 feb till 9 mar ska transporterna främst innehålla 

ersättningsmanskap och inte permittenter. Alltså ska transporterna ändra karaktär. Maenss 

hotar med att Tyskland kanske minskar kolexporten till Sverige om man inte får som man vill.

Svensk oro startar över vad de tyska soldaterna är avsedda till, anfall mot UK? UD avvaktar, 

känner redan till saken via telefonavlyssning. 

28 – Bagge talar med CG på telefon. Utrikesutskottet sammankallats, Bagge nyfiken varför. 

Gäller tysk tranport av anhållna norrmän genom Sverige, oviktigt enl CG. CG säger att ”våra 

militärer nu fått de underrättelser och upplysningar de ansåg sig behöva angående finska 

militära förhållanden”. CG kan ha varit informerad om insamlingen av uppgifter och 

planläggningen som förekommit på försvarsstabens sida om Q-planen. Tydligen har ett 

krigsspel genomförts i slutet av februari. 

28 – Grafström byråchef på UD, bugar sig hos CG som säger att befordran gjorde honom 

mycket glad. 

Slutet av månaden – Utrikesutskott. CG meddelar att han sett ”tecken på förestående 

avgörande händelser” i fråga om Tyskland och att ”alla räknar med en kraftig reaktion marsjuni”. 

Tyskland har varnat för samarbete Finland-Sverige, Sverige bör enligt tyskarna vänta 

och se. CG:s slutsats: ”Svensk utrikespolitik måste nu vara mycket passiv.” 

Slutet av månaden – Tyska källor säger att ryktet om anfall mot Sovjet är ett 

påtryckningsmedel mot ryssarna. 

Våren 1941 

• CG:s strategi för ett närmande till Tyskland hittar två vägar: Dels ett ökat tryck på 

pressen, dels ett förhindrande av svenska låsningar inför ev tyska krav 

• Mest segdragna striden i Regeringen under kriget rasar: Böndernas krav på högre 

sockerpriser (PA 421) 

Mar 1941 

• Hägglöf pratar med CG, anser att Sverige bör övertyga Finland om att inte alliera sig 

med Tyskland och angripa Sovjetunionen. CG delar denna uppfattning. 

• CG stoppar riksdagsanförande från riksdagsman Ruben Wagnsson (s) (”Norges sak är 

vår”) från att nå pressen (DNU 246) 

• Tysk planläggning av trupptransporter till Finland i samband med Barbarossa. 

Sonderingar i Sverige om svenska militärledningen anser den tekniskt genomförbar. 

Ett alternativ är att inte alls använda svenskt territorium i uppmarschen. 

• Vecko-Journalen beslagtas, pga kritik mot ”den norska ’unghirden’”. Uppgifter om 

tortyr dementeras av Vougt. 

• Sköld säger att Sverige inte har något intresse av någondera sidas seger (DNU 221) 

• Britterna tillfogar Italien svåra flottförluster 

• Regeringsomorganisation: Domö (h) avgår som handelsminister, blir konsult. Axel 

Gjöres (s) blir folkförsörjningsminister. Knut Ewerlöf (h) blir konsult 

Början av månaden – Stedingk får besked om tyska förråden i Finland av Melander. Vapen, 

ammunition och livsmedel – men små. 

Början av månaden – Richert skriver att ”vårens stora händelse ej kommer att bli en invasion i 

England utan en skärpning i förhållandet Sovjet-Tyskland.; ett tyskt besättande av stora delar 

av Sovjet-Ryssland skulle företas under sommaren och med praktiskt taget hela Europa i sin 

hand skulle Hitler sedan ta upp kampen med England-Amerika”. Richert skeptisk till detta 

”rykte”. 

1 – Marskrisen. 808 tyskar till Oslo, endast 12 därifrån. CG informerar PAH (håller PAH 

informerad!), som säger att ”överenskommelsen skall följas, annars måste transporterna 

stoppas”. CG kallar till sig Wied. CG kräver att ”åtgärder måste skyndsamt vidtagas för att 

åvägabringa rättelse”. Wied telegraferar till Berlin, räknar med fortsatta överträdelser. CG 

telegraferar besknickningen i Berlin, som ska undersöka orsakerna. Uppdraget ges till Juhlin- 

Dannfelt. 

1 – Bulgarien ansluter sig till axelmakterna 

2 – Tyska trupper in i Bulgarien, som mer eller mindre ockuperas

3 – Marskrisen. 946 tyska soldater norrut, nästan tomt tåg söderut. CG talar med PAH och 

Sköld. Beslut blir att vänta och se. PAH skriver i dagboken att han tror att tyskarna avsiktlig 

överskridit ekvivalensen. 

3 – Marskrisen. Juhlin-Dannfelt träffar överstelöjtnant von Mellenthin, chef Attachéabteilung. 

Oregelbundenheten i transporterna beror på issituationen i Östersjön och behov att fylla 

vakanser i förbanden i Norge. 

4 – UK genomför operation Huggvärjan mot Lofoten i Norge. Syftet är bla att förstöra en 

fiskoljefabrik, vilket lyckas. 

4 – Marskrisen. Wied lämnar svar till CG. Skyller på issvårigheter. Fom 10 mars ska 

transporterna åter till det normala. Wied säger att ”det enda molnet på den svenska himlen 

utgjorde pressen”. CG accepterar förklaringen. Rapporterar till PAH. 

5 – Richert har talat med Kivimäki. Tyskt-ryskt krig denna ”vår eller sommar” 

6 – Westman vill för första gången använda nya lydelsen av TF, §3 mom 9, för att lägga 

kvarstad på Vecko-Journalen, som innehåller ”smädelser mot tyskarna” (ROK 149) 

6 – Marskrisen. Regeringen beslutar om framställning till tyskarna, då CG rapporterar att 

överskottet består av 4.000 man. CG avvaktar dock. 

6 – Marskrisen. UK-ministern Mallet träffar CG, kräver stopp på permittenttrafiken, då den 

anses vara en del av förberedelserna inför ett anfall på UK via Norge. Åtminstone ska 

transporterna upphöra den dag det tyska huvudanfallet inleds från Norge. 

6 – PAH skriver i dagboken att Göring låtit hälsa att Sverige ”snart bör bestämma vår hållning 

i en tysk-rysk konflikt. Finlands ställning betraktar han som klar dvs på Tysklands sida”. PAH 

tvivlar, han har fått finska garantier om neutralitet. 

7 – Marskrisen. Wrede pratar med Maenns. Meddelar UD att han visserligen tror att 

transporterna från Norge till Tyskland kan komma att helt utebli, tills vidare. 

7 – Marskrisen. CG kallar till sig ÖB, pga ”oroande rykten”. 

7 – Diplomatisk rapport Berlin. Finsk diplomat har talat om de tysk-finska militära 

kontakterna, som ”på sistone varit mycket intima” 

8 – Marskrisen. Maenss talar med Wrede, undrar hur UD ställer sig till transport av 

järnvägsartilleri till Narvik. CG svarar nej. 

9 – Marskrisen. Överskottet 3.500 man från 28 februari. CG talar med PAH. Föreslår 

upprepad hänvisning till tysk-svenska överenskommelsen från sommaren 1940. För ökad 

tyngd ska viss dag utses, då man inte längre tillåter fler transporter. 

10 – Marskrisen. CG informerar regeringen om Mallets budskap. CG berättar dessutom att det 

tyska anfallet ska starta tio dagar senare – 20 mars, detta enligt telefonavlyssning. 

Regeringen beslutar godkänna CG:s förslag från dagen innan. 

10 – Marskrisen. CG kallar till sig Wied, då detta är dagen då obalansen ska upphöra, enl Wied 

besked från 4 mars. CG har väntat sig att trafiken ska återgå till det normala, men att det nu 

verkar som om ”utvecklingen tenderade i rakt motsatt riktning”. ”Antingen finge nu 

omedelbart rättelse ske, så att antalet i båda riktningarna transporterade permittenter 

överensstämde eller antalet nedresande blev överskjutande, eller också fick 

överenskommelse träffas om att transporterna tills vidare inställdes. Det var angeläget, att 

en lösning skyndsamt kunde ernås. Eljest blev det ej möjligt för oss att i fortsättningen ställa 

tåg till förfogande.” Svensk utrikespolitik i kollisionskurs med Tyskland? CG:s syfte troligare 

att få tyskarna att gå med på att en svensk eftergift är av undantagskaraktär, ett resultat av 

välvilja på svensk villkor, enligt historikern Leif Björkman. CG kallar till sig ”chefredaktörerna”, 

ber dem med all sannolikhet att vara extra snälla mot Tyskland. 

10 – Söderblom träffar Geffcken och Maenss. Maenns säger att tyskarna behöver fortsätta 

transporterna till 23 eller 24 mars 

11 – Marskrisen. CG ger Wied och Tyskland en frist till 23 mar 

11 – Handelsrådet Vinell i Berlin skriver till Söderblom. ”En häpen värld inom en snar framtid 

kommer att få bevittna antingen ett verkligt tyskt-ryskt samgående eller ett tyskt-ryskt krig.

Vilka anspråk kommer Berlin att ställa på oss?” Björk har noterat på brevet: 

”Genommarschfrågan!” 

11 – Lend and Lease Act undertecknas mellan Storbritannien och USA 

12 – Hitler framhåller att norska kusten är ett förstahandsmål för brittiska strandhugg. 

Norska kustskyddet ska förstärkas med 160 batterier. Inte längre möjligt att använda mer än 

en minoritet av trupperna i Norge för Barbarossa. 

12 – Marskrisen. Överskottet i tyska transporterna ökar markant 10-12 mars, 2.000 man. 

Totalt nu 5.500 man. 

12 – Marskrisen. CG talar med ÖB. Transport genom Sverige av tyska kompletteringar av 

trupperna i Norge kommer inte att tillåtas. Det går inte att utesluta ”allvarliga 

komplikationer”. ÖB oroad över CG:s beteende, som kan leda till att Sverige hamnar i krig 

med Tyskland. 

13 – Marskrisen. Utrikesnämnden. CG säger att transporterna kan fortsätta till 20 mars (dvs 

dagen då Tyskland ska anfalla UK!). Tyskarna arga på den svenska pressen, varpå KG 

Westman reagerar (se 14 mars). CG påstår att Tyskland lanserat idén om transport sjövägen 

på svenskt territorialvatten istället. I själva verket en tanke, som redan förkastats av 

tyskarna. Utrikesnämnden ger CG sitt stöd i förhållandet till transiteringarna. 

14 – Marskrisen. Sköld begär beredning, utifrån ÖB:s rapport om samtalet med CG. Sverige 

beslutar mobilisera 80.000 man med anledning av oron visavi Tyskland. PAH vill att 

mobiliseringen ska ske ”så försiktigt som vi kunde ha tid på oss därtill”. CG säger att ÖB 

”oriktigt refererade hans ord. Han menade ej, att det var transiteringsfrågan, som just nu fört 

oss i ett akut farligt läge... Det var den allmänna situationen, som hotade oss. Han skulle 

upplysa Thörnell om hans fel i referatet, men detta hindrar ej att han biträde Thörnells 

förslag.” Troligen menar han invasionen av UK? CG vill dessutom ha kvar sin utrikespolitiska 

handlingsfrihet. 

14 efter beredningen – Marskrisen. Tyskland vill transportera 76.000 man norrut, ses som 

bekräftelse på tyskt anfall mot UK. Tyskland struntar i balansen i transporterna och i alla 

tidsgränser. PAH använder fyra utropstecken i dagboken. Sjömilitären Stig H:son Ericson 

skriver i dagboken: ”Regeringen sammanträdde i ärendet idag och beslöt att öka 

beredskapen. Plötsligt blev det panik! På arméoperationsavdelningen arbetades det i natt och 

order om ’täcktrupper’ gick ut sent på natten.” 

14 efter beredningen – Marskrisen. CG träffar legationsrådet Karl Geffcken, säger sig ”ha 

förståelse för en ensidig transport på 15.000 man... Men en ensidig transport på 76.000 man 

kunde inte under några omständigheter beviljas.” Geffcken säger att Tyskland vill ha en 

”nyordning av hela transportfrågan”, vilket CG inte invänder emot. 15.000 man betyder 

angiven tidsgräns, 23-24 mars. Ökad beredskap nödvändigt för CG, kraft bakom orden. 

”Balanskonstnären i Arvfurstens palats” (historikern Leif Björkman). CG önskar sjötransport 

på svenskt territorialvatten, efter transporten av de 15.000. ”Günther menade att ett 

tillstånd för en sådan transport skulle väl falla inom ramen för vad som folkrättsligt krävdes 

av en neutral stat.” Initiativet hos CG! Sjötransport dessutom mindre uppenbar för svenska 

folket, syns mindre. Enda problemet Altmark, engelsk forcering med ubåtar möjlig. 

14 – Beslag av en rad tidningar ”som en varningssignal till svenska folket” (Westman) Dagens 

Eko (tidning?), Arbetartidningen, Ny dag, Nu, Den svenske nationalsocialisten. Westman 

beskriver prins Eugen som ”krigsfanatiker mot Tyskland”. (ROK 150) 

14 – CG talar med Westman om följderna av ett sovjetiskt anfall mot Finland. CG säger att 

regeringen i så fall kommer att splittras. Westman har talat med Nothin, som säger sig veta 

att regeringen blir oense ”i händelse av ett ryskt anfall på Finland”. 

14 – Grafström talar med CG om krig Sovjet-Tyskland. Grafström tror att tyskarna måste få 

med Finland, som uppmarschområde. 

Mitten av månaden – Witting inbjuds (till slut) till Stockholm. Ska diskutera en svensk-fisk 

samtidig och likformig neutralitet, i händelse av krig Sovjet-Tyskland.

15-17 – Forshell och Juhlin-Dannfelt noterar att de tyska militärernas kontakter med de 

svenska militärattachéerna blir allt kyligare 

15-18 – Stedingk på resa i norra Finland, kommer till insikt om Finlands planer. ”Faran är att 

finnarna, om ingen i tid influerar på dem, kastar in sig i ett äventyr, som ställer Sverige och 

Finland på skilda sidor.” Samtalar med von Falkenhorst. von Falkenhorst säger att Tyskland 

kommer att kräva en välvillig svensk hållning till tyska transporter via Sverige. Säger Sverige 

nej kommer Tyskland att tvinga sig till transporterna. 

15 – Marskrisen. Inkallelserna börjar. Beskickningen i Berlin får frågor och kan inte svara. 

Forshell kräver besked om vad som ska sägas av CG. Enbart Richert får i forts uttala sig. 

15 – Marskrisen. Rapport till CG om von Posts samtal med Ritter i Berlin. Tyska krigsmakten 

vill helst se transporter på land. Men Ritter ska ”undersöka möjligheterna av sjötransport 

inom svenska territorialvatten”. Hotfull om framtiden, truppförstärkningar i Norge kan komma 

och då ska svenskarna inte mopsa. Tyskland överväger ”en fullständig revision av 

överenskommelsen från den 8 juli 1940”. Ritter tror dessutom att ”Sverige om en sju à åtta 

månader skulle kunna ingå politiska överenskommelser med Tyskland, om vars räckvidd vi nu 

icke kunde drömma...” Ritters tankegång blir ett stående tema under våren 1941 – Tyskland 

är framtiden. CG ser till att hela regeringen får rapporten. 

15 – Marskrisen. Siffran 76.000 visar sig vara tyskt telegraferingsfel, korrekt siffra är 

16.000. ”Mycket nog”, anser PAH. Troligen dock inget telegraferingsfel, utan en anpassning 

till CG. 

15 – Marskrisen. CG och PAH håller presskonferens. Sverige kommer att avvisa de tyska 

kraven på ökad transitering. Men: ”Pressens fientliga skriverier mot en viss makt binder 

regeringens händer. Därest vi måste avslå ett krav från en viss makt och motivera detta krav 

med Sveriges absoluta neutralitet i stormaktkriget, så riskera vi att ifrågavarande makts 

regering underkänner detta motiv under hänvisning till den ovänliga och ofta fientliga 

hållning, som vårt lands press intager till denna makt.” 

15 – von Post skriver till UD, har träffat det kinesiska ambassadrådet dr Ting. Denne säger: 

”Tyskland skulle troligen gå till anfall och nedkämpa Sovjetunionen under sommarmånaderna.” 

15 – PAH får nya indikationer om tysk-rysk konflikt, enligt dagboken. Sverige börjar på allvar 

frukta att Finland ska sluta upp på tysk sida, för att återerövra vad som förlorades efter 

vinterkriget. 

17 – Halder antecknar om Barbarossa: ”Sverige kommer vi knappast kunna få med. Dietl går 

över Petsamo. Därför två divisioner sändas till Narvik som avlösning.” Manskapet föreslås 

skickas som ”permittenter” via svensk järnväg. På eftermiddagen talar Halder med Hitler. 

Denne räknar med att endast använda tyska och finska förband i norr, tror inte att Sverige 

deltar. ”Av Sverige kan vi inte vänta oss något, eftersom vi inte kan be om det.” Färre tyska 

förband genom Sverige än planerat. Notisen pekar på att Hitler inte tänker driva någon hård 

politik mot Sverige. 

17 – Marskrisen. Wrede träffar Maenss. Maenss säger att de omfattande transporterna till 

Oslo ska upphöra 23 mars och till Narvik 26 mars. Söderblom säger till Geffcken att Sverige 

kan godta detta. De skils åt under ömsesidiga ”förhoppningar att saken måste få anses 

utagerad”. CG ringer PAH och Söderblom skriver till Richert. 

18 – Marskrisen. Tyskarna säger till CG att resorna ska minska 

18 – OKW:s krigsdagbok behandlar Sverige och Barbarossa. Två uppgifter väntar de tyska 

styrkorna i Norge: 1. Operation Renen. En framstöt mot Petsamo och Murmansk av Dietls 

bergsdivisioner. 2. En sydlig operation. Från mellersta Finland i riktning mot Murmanskbanan 

och Kandalaksja. Tre transportalternativ: 1. 199 divisionen från Norge, via Sverige till Finland, 

plus en division från Tyskland via Sverige till Finland. 2. 163 divisionen (Engelbrecht) och 199 

divisionen via Sverige till Finland. 3. I värsta fall – om Sverige vägrar transport, så utvidgar 

Dietls bergsdivisioner sitt operationsområde. 

19 – Ritter skriver att de två tyska divisionerna enl alt 1 (och 2?) av den 18:e ska förena sig 

med 1-2 finska divisioner i norr om Bottniska viken. ”Som camouflage skall Sverige få veta

att de bergsdivisioner som för närvarande befinner sig i Nordnorge senare ska avlösas och 

transportera bort med båt, då de behövs på annat håll. För att ersätta dessa ska två 

infanteridivisioner förflyttas. Förflyttningen av dessa infanteridivisioner bör ske genom 

Sverige med per järnväg.” Envoyén Karl Schnurre bör skickas till Stockholm för att klara upp 

transiteringen. 

19 – Witting flyger i hemlighet till Stockholm, PAH och CG vill diskutera en svensk-fisk 

samtidig och likformig neutralitet, i händelse av krig Sovjet-Tyskland. Witting säger att 

Finlands regering har samma inställning som den svenska, dvs neutralitet. Sverige går med på 

att bygga landsvägsbro över Torne älv. Witting tror att Sverige är mer benäget att hjälpa 

Finland nu, om Sovjet anfaller. Möjligt att detta är ett försök att spela ut Sverige mot 

Tyskland. för att få definitivt besked av Tyskland om militärt stöd. 

19 – Marskrisen. Geffcken hos Söderblom. Meddelar att tyskarna vill skicka ett 

järnvägsbatteri till Narvik 24 mars. CG tar upp frågan i regeringen, som trots betänkligheter 

säger ja. CG föreslår att batteriet förs upp till Narvik i omgångar. 

20 – Marskrisen. Hetsig debatt i utrikesnämnden, men regeringens beslut om 

artilleritransporten bekräftas. Utrikesnämnden menar att utrymme inte finns för fler 

eftergifter mot Tyskland. PAH redogör för utrikesnämndens debatt i regeringen. Det finns en 

fara för ytterliggare glidning i de svenska ståndpunkterna. Man måste sätta stopp för denna 

glidning vid lämpligt tillfälle. Söderblom kontaktar Geffcken, meddelar att artilleritransporten 

godkänns. Transporterna bör ske på natten. 

20 – Marskrisen. Sverige tror att Tyskland kanske ska anfalla UK denna dag 

20 – Assarsson får besök av brittiske envoyén, sir Stafford Cripps, i Moskva. Cripps har 

träffat Sovjets vice utrikesminister (utrikeskommissarie) Vysinskij och framhållit att ett 

svensk-finskt samgående är ett ryskt intresse. Vysinskij har verkat positiv. 

21 – Marskrisen. Tyskarna vill transportera 10.000 man, CG säger omedelbart nej till 

Geffcken men antyder att de kan transporteras på svenskt territorialvatten istället. CG har 

informerat PAH om lösningen. Tyskarna går med på att frakta trupperna på svenskt vatten 

istället och ger sig efter detta. 

21 – Marskrisen-Barbarossa. Juhlin-Dannfelt talar med von Albedyll. ”Führern hade efter allt 

att döma låtit nöja sig med det svenska svaret och tillgripit en annan utväg. Det framhölls i 

detta sammanhang att därest nöden krävt transporter genom Sverige, utgången säkerligen 

hade blivit en annan.” Samma dag står anteckning i OKW:s krigsdagbok, om vad Hitler anser 

om Sverige och operation Barbarossa. Hitler tror inte på möjligheten att transportera en 

division genom Sverige till Finland. Han hänvisar istället till sjötransport, trots uppenbart 

motstånd från de tyska sjömilitärerna. Hitler funderade till och med på lufttransport. CH har 

spelat fram förslaget om sjötransport för att undgå att transiteringsavtalet rivs upp. 

Samtidigt har Tyskland kommit fram till att sjötransport är det enda man ska begära av 

Sverige i samband med operation Barbarossa. Tyskland ändrar i planerna inför Barbarossa. de 

två divisionerna ska inte sändas genom Sverige (PAOK 246). Försämrad relation Sverige- 

Tyskland (ökande tysk propaganda i Finland har ofta antisvensk udd). 

22 – Marskrisen. CG informerar regeringen om nya tyska kravet och att han sagt nej. Verkar 

presentera sjötransporten som ett tyskt krav och inte ett svenskt alternativ, enl Bagge. 

Boheman informerar Geffcken om att Sverige godkänner sjötransport. 

24 – Hitler beslutar anfalla Jugoslavien, Barbarossa skjuts fram 4-6 veckor, småningom 

fastställs datumet till 22 juni 1941. En tysk transitering genom Sverige blir mindre 

nödvändig, då isläget i Bottenhavet inte hindrar sjötransporter. 

27 – Marskrisen. Thörnell frågar CG om man kan minska på beredskapen. CG svarar nej, 

eftersom ”ingen klarhet var vunnen”. 

27 – Marskrisen-Barbarossa. Dahlérus talar med Göring. Göring framhåller att ”Hitler blivit 

mycket förvånad över den hållning man intagit i Stockholm: ingen av de båda herrarna kunde 

förstå varför man i Sverige gjorde svårigheter beträffande genomtransport av de 2 divisioner,

som man ville via Luleå transportera upp till Nordnorge till skydd för Finland, särskilt 

Petsamo.” Richert konfunderad över beskedet. 

27 – Marskrisen. Omförhandlingen av transiteringsavtalet avblåses av Tyskland. Schnurre blir 

kvar i Berlin. 

27 – Statsrådsberedningen tar upp Cripps kontakter i Moskva. London meddelas om samtal i 

frågan mellan Kollontaj och Mallet. 

27 – Statskupp i Jugoslavien, regimen som samarbetade med Tyskland slås undan 

28 – KG Westmans bror Karl Ivan blir minister i Helsingfors 

29 – Marskrisen. CG ringer ÖB. De tyska sjötransporterna ska börja 3-4 april. Marskrisen är 

över, CG:s manöver med sjötransporterna har gått i lås. Antalet inkallade minskar. I 

fortsättningen ser CG genom fingrarna med det tyska överskottet i transporterna, som 

fortsätter. De första delarna av SS-divisionen Nord kommer till Norge via svensk järnväg, inför 

Barbarossa. Under mars transporteras 27.783 tyska soldater norrut genom Sverige, medan 

6.817 reser söderut. Överskottet blir totalt 20.966 man. 

29 – CG pratar med Bagge. CG säger att (s) aldrig går med på svensk-finskt samgående. CG 

vill antagligen behålla sin handlingsfrihet. Bagge säger till CG att han anser de bägge ha ”en 

ganska stark ställning inom regeringen på så sätt att det vore ytterst bekymmersamt för (s) 

om vi lämnade den och att vi därför genom avgångshot skulle kunna driva den ganska långt 

på den linje som ansågo vara den rätta” 

29 – CG talar med ÖB om bro över Torne älv. 

30 – Richert skriver till CG om Cripps. Tyskland vill inte se ett svensk-finskt samgående, om 

det inte sker under tyskt överinseende. Att britterna dessutom är uppmuntrande gör 

Tyskland ännu mer negativt. Även Finland är nu ointresserat. Richert kritiserar dessutom 

starkt Sveriges hållning vid överläggningarna med Tyskland i samband med marskrisen. ”Den 

skrupulösa noggrannhet, varmed man å svensk sida kontrollerat antalet i nord- och 

sydgående riktning transporterade permittenter, här uppfattas som småaktig oginhet.” Inför 

framtida förhandlingar om nyordning av transporterna vill Richert varna CG. Sverige har enligt 

Tyskland en allmänt antitysk inställning. Det är livsviktigt för Sverige ”att en radikal 

förändring i nämnda hänseende snarast möjligt åvägabringas”. Efter den självklara tyska 

slutsegern i kriget kommer Sverige att utlämnas åt Tysklands godtycke. 

30 – Anders Forshell talar med kommendör Schultze-Mönting, amiral Raeders stabschef. 

Denne har varit hos Hitler, där det nazistiska garnityret även befann sig. Hitler har talat om 

Ryssland med en hätskhet som gränsade till raseri. Schultze-Mönting är oförstående till 

svenskarnas oro över transiteringarna. ”Kan ni ej begripa sammanhanget? Låt oss då äntligen 

kalla barnet vid dess rätta namn: Ryssland!” 

31 – Tyska marinledningen skriver om Sverige och Barbarossa. ”För den händelse Sverige 

träder in i kriget ska det ske under gemensamt tyskt överbefäl. Sveriges uppgift blir att 

huvudsakligen skydda transporterna till Norden.” 

Slutet av månaden – Hägglöf på middag, sitter bredvid Kollontaj. ”Med så låg röst som möjligt 

sade jag madame Kollontaj, att allt vad jag sett i Berlin under våren tydde på att Tyskland 

förberedde ett krig mot Sovjetunionen. Jag såg att hennes ögon fylldes med tårar, men efter 

ett ögonblicks tystnad klappade hon mig på handen och viskade: ’Tyst, käre herr Hägglöf, ni 

får inte säga sådant till mig och jag får inte höra vad ni säger.’” Stalin har gett order om att 

allt tal om tyska angrepp på Sovjet ska ignoreras. 

Apr 1941 

• Inga svenska klagomål angående överskottet i tyska transporterna, som blir 2.300 

man 

• CG ökar trycket på pressen ytterliggare, tom tyskarna uttrycker sig uppskattande 

• Bagge träffar högerredaktörer, uppmanar dem att inte framställa Tyskland som 

endast fiende 

• Finland bedyrar sin neutralitet fram till krigsutbrottet

• Hetsig pressdebatt Sverige-Finland. SvD och DN skriver att Finland måste vara 

neutralt. Tanners organ Helsingin Sanomat replikerar irriterat. 

• KI Westman svenskt sändebud i Helsingfors, rapporterar att ”den finska ledningen var 

djupt engagerad i föreställningen om att Finlands framtid var beroende av Tysklands 

seger”. 

Början av månaden – KI Westman talar med Ryti, som säger att landet domineras av ett 

fullständigt motsatsförhållande till Sovjet. Finland betraktar de tyska transporterna genom 

landet om ett skydd. KI Westman kommer till slutsatsen att Finland anser sitt framtida öde 

bero på en tysk seger i kriget. 

Början av månaden – Stedingk uppfattar att Finland snabbt är på glid mot axelmakterna, och 

att Finland inte har några betänkligheter gentemot en finsk-tysk offensiv mot Sovjet. En finsk 

officer säger att om inte Sverige frivilligt ansluter sig till ett finskt-tyskt anfallskrig, så ska de 

tvingas att göra det. 

Början av månaden – UK går in i Grekland, ett litet mellanspel på den europeiska kontinenten 

efter våren 1940. 

2 – Ministerialdirektör Alex Walter talar i Handelshögskolans aula, inbjuden av Sveriges 

Industriförbund. ”Grundläggande aspekter på den tyska handelspolitiken” Hot, lockbeten och 

förmaningar. För Tyskland är handelspolitiken bara en del av storpolitiken. ”De stater som vill 

stå vid sidan om, måste därvid räkna med att de mer eller mindre blir likgiltiga för oss. Men de 

stater som också är Tysklands politiska vänner, har erfarit att vi har ställt oss förstående 

inför deras ekonomiska behov.” Det nya Europa har bara fördelar att erbjuda Sverige och 

svensk industri, framför allt en stegring av köpkraften. Men det är nödvändigt för Sverige att 

snabbt besluta om man vill delta aktivt. Svenska pressen reagerar positivt och redogör 

endast för de tyska lockbetena, med undantag av DN och Stockholms-Tidningen, som är lite 

mer avvaktande. Initierade ser nyordningen av Europa rycka närmare, i och med närmandet 

av kriget mot Sovjetunionen. Där är Tyskland den givna vinnaren. 

3 – Wied hos CG. Klagar på Sveriges negativa hållning mot Tyskland under mars. Kritiserar 

också att svenska regeringsmedlemmar i offentliga tal så starkt understryker den svenska 

neutraliteten. CG svarar att det är riktat mot svenska tidningar, som skriver antityskt. 

3 – Stedingk rapporterar till CG om sitt möte med von Falkenhorst, 15-18 mars. 

4 – ÖB skriver PM om ”Militära synpunkter på Sveriges läge i händelse av krig mellan Tyskland 

och Sovjetunionen”. ”Med hänsyn bl a till det för oss vitala intresset av att Sovjetunionen 

hålles tillbaka och samtidigt till vårt utsatta läge gentemot Tyskland samt vårt behov av 

handelsförbindelser med och över Tyskland, är en mot Tyskland välvillig hållning naturlig.” Om 

Finland deltar i kriget är ÖB osäker om Sverige kan behålla neutraliteten. Finland måste få 

militärt stöd i striden mot Sovjet. Det är bättre om Sverige självt överger neutraliteten än 

tvingas till det av Tyskland. Med hänvisning till Sveriges ”framtida prestige och ställning i 

norra Europa” ska förberedelser göras för en svensk krigföring mot Sovjet så effektiv som 

möjligt redan från början. Underhåll ska planeras för en svensk armé i norra Finland. 

6 – Tyskland anfaller Jugoslavien och Grekland 

7 – Tyskt direktiv till överkommandot i Norge, om Sverige ger sitt tillstånd ska en division 

överföras till Finland via Sverige i samband med Barbarossa. Konstateras dock att det inte går 

att lita på tillgång till svensk järnväg. Sjötransport istället. 

8 – ÖB tar upp förberedelserna för krig mot Sovjet med CG (orientering på UD). Frågan om 

stabssamarbete med Finland och brobygge över Torne älv. CG tycker att ”ingen möjlighet nu 

finns att ta upp frågan om en järnvägsbro över Torne älv. Ej heller att nu upptaga 

stabsöverläggningar med Finland. Bland annat på grund av finnarnas lösmynthet.” ÖB skärper 

sin PM från 4 april. Framhåller mer att Tyskland skulle uppskatta en svensk anslutning till 

operationer i öster. Ett enligt ÖB ”gynnsamt avgörande” är en tysk seger. PM skrivs om flera 

gånger av adjutanten, Furtenbach, som har svårt att förstå ÖB:s allt mer motsägelsefulla PM: 

”Det enda fullt klara och tydliga är en mycket undergiven och passiv inställning visavi 

Tyskland.”

8 – Britterna har slagit Italien i Afrika, ”det romerska väldet i ostafrika är inte mer” 

(Grafström) 

10 – Stedingk besöker finska huvudstabens utrikesavdelning, som är i extas över Tysklands 

framgångar på Balkan. Besöker även generalstabschefen Heinrich, som sjuder av förväntning 

över att få återta de förlorade finska områdena. Den svensk-finska samförståndstanken 

kommer att skadas om Sverige inte hjälper till, åtminstone med frivilligkår. 

13 – Japan skriver neutralitetspakt med Sovjet 

13 – Wied rapporterar till Tyskland att CG tycker situationen är oangenäm, då UD får ta emot 

de tyska klagomålen på den svenska pressen 

15 – Hitler säger till kvinnlig beundrarinna att ”Svenskarna hatar oss därför att vi är 

nationalsocialister, däri ligger grunden till deras inställning” (SM 393) 

15 – von Uthmann skriver till Kellgren, privat brev. Skriver från jetset-hotellet Siljansborg, i 

Sjurberg. Svidande kritik av Sveriges opportunitetsdiplomati. ”De svårigheter som Sverige 

lagt i vägen för Tyskland – både nu och tidigare! – skall inte glömmas i framtiden.” Hänvisar 

till ”kloka affärsmän som Jacob Wallenberg” är övertygade om att Europa redan denna 

sommar kommer att ligga i tysk hand. Sverige måste motarbeta angofila strömningar som 

”försvåra eller rent av omöjliggöra” Hermann Görings arbete för Sverige. Kellgren ser till att 

CG, PAH, mfl får ta del av brevet. Jfr PAH ”skuldboken”. 

16 – Tyskland missnöjt över att Sverige inte tillät transporten av ”de två divisionerna till 

Finlands skydd”, PAH konfunderad 

17 – Jugoslaviens armé ger sig för tyskarna. Landet ockuperas. Svenska beskickningen i 

Berlin börjar leverera allt fler underrättelser om tysk uppladdning i öster. Följer strömmar av 

tyska uppgifter till Helsingfors om tysk-ryska förhandlingar, som motiverar den tyska 

uppladdningen längs Sovjetunionens gräns. Förhandlingstaktik. Hindrar Finlands neutralitet. 

19 – CG får rapport från Stedingk, som talat med överste Melander. Finsk-tysk militär 

planläggning pågår för ett anfall mot Sovjet. PAH skriver i dagboken att ”vissa finnar” 

hoppas på ett nytt krig med Sovjet, för att få revansch. Ungefär samtidigt får ÖB uppgifter, 

som kommer från Stewen. Det tysk-ryska kriget ska starta i maj-juni. Utvecklingen för 

Sverige blir enligt Stewen: 

1. Tyskland kommer att kräva transitering via Sverige och eventuellt baser på svenskt 

territorium 

2. Sverige beräkna svara nej 

3. Tyskland kommer att ställa ultimatum till Sverige, enligt 1. 

Om Sverige medger transitering innebär det ett skydd åt Finland för ett sovjetiskt anfall 

västerut. Stewens profetior är en direkt påtryckning på Sverige. 

21 – Greklands Epirusarmé ger sig för Tyskland. Landet ockuperas. De brittiska styrkorna 

evakueras till Kreta. 

21 kl 10 – Thörnell föredrar för regeringen sin syn på svensk insats i öster, utifrån PM från 4 

april. Wigforss vita ilska, undrar hur läget blir om Sverige allierar sig med Sovjetunionen mot 

Tyskland. ÖB svarar att det vore absurt. Tom CG negativ mot ÖB, instämmer iofs att det 

vore ”absurt” att råka i krig för att hindra Tyskland från att hjälpa Finland. Wigforss undrar 

om inte Sverige kan förbli neutralt, även om Finland deltar i kriget. ÖB är tveksam till det. 

H.son Ericson varnar för sovjetisk ockupation av norra Sverige, varför det är nödvändigt med 

ett svensk-finskt eller tysk-finskt (!) samarbete. Tyskland får de största fördelarna om 

Sverige är ”icke krigförande”, då Sovjets hållning till Sverige då blir återhållsam. Även brittiskt 

intresse. Försvarsledningen långt inne på planer om militärt ingripande till Finlands stöd. 

Finlands militärattaché Martin Stewen och von Uthmann ”uppträdde som barn i huset” hos ÖB 

och försvarsstaben. Då militärerna går börjar en häftig diskussion i regeringen. Sköld tycker 

att ÖB verkar förbereda ett anfall på Sovjet i allians med Tyskland ”och for ut i häftiga 

ordalag”. Han anser sig stå i ett motsatsförhållande till sin militära ledning. CG tar till orda. 

Bagge citerar: ”Günther sade sig mena att en tysk-rysk konflikt var sannolik om också inte 

omedelbart aktuell. Han trodde ej att ÖB hade menat att man skulle minska på

neutralitetsförsvaret mot Tyskland och han instämde till fullo i ÖB:s utsago att det skulle vara 

absurt om vi skulle råka i krig med Tyskland på grund av ett krav från detta på bistånd åt 

Finland. Man kunde exempelvis tänka sig som ett sådant krav en begäran om transitering av 

material och trupper från Nordnorge till Finland men även andra former för bistånd. Ett 

generellt tillstånd till genommarsch ville han inte vara med om. Vi borde alltjämt försöka att 

bibehålla neutraliteten vid en eventuell tysk-rysk konflikt men därvid bleve Finlands ställning 

avgörande ... Om Finland komme med, skulle säkerligen Tyskland utöva en utomordentlig 

press på oss ... Man måste bereda sig på alla eventualiteter och räkna med möjligheten att vi 

måste medverka i Finland.” CG anger gräns – rätt till transport men ingen generell rätt till 

genommarsch. KG Westman menar att inget finns att göra i nuet – vilket ger fritt spelrum i 

framtiden. PAH håller ett ”utjämnande anförande, som lugnade den finlandsvänlige Bagge” 

(Westman) PAH vill främst hålla ihop samlingsregeringen. 

21 – Stedingk rapporterar att Finland allt mer inriktar sig på att återerövra sina förlorade 

territorier, i skydd av ett tyskt anfall mot Sovjetunionen. Bygger på samtal med Finlands 

inrikesminister von Born och två finska generaler. ”Den halva miljonen evakuerade vore en 

nog stark faktor att förmå varje motstånd hos finska myndigheter mot ett anfall i öster att 

vika”. General Talvela säger att: ”En tysk seger är klar 2 veckor efter inmarschen. Det är ej 

tvivel om, att Finland kan bära det äventyret.” 

21 – CG ”dystrar till inför tyskarnas misslynthet”, enl PAH:s dagbok. ”Frågan om pressen 

stöttes och blöttes på nytt. G. känner sig förbrukad som pådrivare” 

22 – CG på bättre humör, tyskarnas ”hotfulla hälsningar mest verkade nervkrig”. 

22 – KI Westman talar med Witting. Finska ledningen önskar inte ”föra landet ut i några 

äventyrligheter”. Men ”i dessa tider” kan inte några garantier lämnas för ”vad som kunde 

hände om några månader”. 

22 – Tyskland får veta att CG ska till Helsingfors 

23 – CG i utrikesutskottet. Säger att Finland meddelat att ”de kommer att söka avvisa 

ockuperingsförsök” av Åland. Men CG har fått motsatta uppgifter från svenske 

militärattachén i Moskva. Finland anser sig inte kunna försvara Åland. 

23 – Stedingk talar med tyske militärattachén Horst Rössing. Tyskland vill gå till anfall mot 

Sovjetunionen snarast, eftersom Sovjet rustar. Tyskland vill trygga sin oljeförsörjning genom 

att ta Baku och hota den ”engelska livsnerven” via Asien. ”Finland kommer att taga aktiv del 

och få sin belöning.” Sverige ska transportera trupp och förnödenheter, ”icke krigförande”. 

Dessutom bör Sverige visa stöd ”genom att deltaga med en frivilligkår på Finlands sida”. 

Rössing har färska instruktioner, han har just kommit från generalstaben i Berlin. 

24 – Stedingk åter samtal med Rössing. Betonar i rapport att ”under inga omständigheter får 

källan sippra ut”. Bland annat får Stedingk ta del av den tysk-finska operativa planläggningen 

inför anfallet mot Sovjetunionen. Bifogar en kartskiss, som visar anfallsriktningarna. Finland 

har fått artilleri, luftvärnsartilleri, pansarvapen, luftvärnsautomatkanoner men inga flygplan. 

Alla förberedelser ska vara klara till slutet av maj, enligt planerna sker anfallet i början eller i 

mitten av juni. Tyskland anser sig inte behöva finsk hjälp för att nå sina mål, men ”finnarna 

ville vara med till varje pris”. Tyskland har då begärt en finsk armékår som del av de tyska 

stridskrafterna. ”Finnarna hade icke ansett sig kunna biträda denna linje utan vilja koncentrera 

sig på att återtaga östra Karelen och Näset”. Finland kommer dock inte att anfalla 

omedelbart, utan ska vänta en stund. Då kan de utnyttja de tyska initialframgångarna i öster. 

Tyskland kommer i samband med anfallet att begära svenskt svar på en fråga, med kort 

tidsfrist. Frågan kommer att avse medgivande för tysk trupp och underhållstjänst att 

utnyttja svenska järnvägar. 

24 – Stedingk äter middag med Melander. Melander får telefonsamtal, Aftonbladet har artikel 

om att generalstabsarbete pågår mellan Finland och Tyskland. Stedingk skriver till 

Adlercreutz att han känner sig misstänkt som källa. KI Westman och ÖB har delgett CG 

Stedingks rapporter.

24 – CG talar i radio. Medger att Sverige givit medgivanden mot Tyskland, när det gäller 

transporter. ”Men vi har fått lika mycket igen”, bland annat krigsmateriel. Sverige bör 

dessutom så långt som möjligt hjälpa det finska folket i dess återuppbyggnadsarbete. 

24 – Tyskland förhör sig om CG:s resa till Helsingfors. Temat ska bli ”Sveriges hållning i 

händelse av att Tyskland, Finland och Ryssland invecklades i krig”. Sverige ska hålla sig 

utanför, med möjligt undantag av en attack mot Finland. 

25 – Diskussionen fortsätter i regeringen. PAH hänvisar till regeringskontraktet från dec 

1939, där det står att Sverige inte ska delta i någon aggression. CG stöder detta. 

25 – Auswärtiges Amt intresserade av CG:s förestående resa till Helsingfors. von Blücher 

säger att temat enligt Stedingk är ”Sveriges hållning i händelse av att Tyskland, Finland och 

Ryssland invecklades i krig”. 

25 – CG tillåter tysk transport från Haparanda till Narvik, 11 järnvägsvagnar och 150 tyska 

soldater. CG framhåller att det rör sig om ett ”undantagsfall”. 

25 – Sverige medger tysk kurirlinje Oslo-Helsingfors. CG:s UD rekommenderar tullen en 

”välvillig” behandling av de tyska kurirerna. 

26 – CG informerar Wied om sin Helsingforsresa. Tyskland oroat. Weizsäcker poängterar ett 

tyskt och finskt intresse, att motarbete svenskt inflytande på Finland i riktning mot 

neutralitet. Weizsäcker vill påverka CG och luckra upp det ”ännu alltför stela svenska 

neutralitetsbegreppet”. Under inga omständigheter får Finland teckna avtal med Sverige, som 

hindrar dess politiska frihet. Blücher säger att ”några personligheter i den svenska 

regeringen” vill ändra på Sveriges politiska hållning mot Tyskland. Detta inför en konflikt 

mellan Sovjet och Tyskland-Finland. Den svenska politiken ska bli följsammare mot Tyskland 

och Finland. Menar CG och Bagge, troligen. Sverige får inte veta att Finland planerar att gå in 

i kriget på Tysklands sida, det kan omöjliggöra transitering. 

26 – CG och Bagge söker övertala Wigforss att gå med på ”vissa krav” från Tyskland vid ett 

krig Tyskland-Sovjet, Wigforss skeptisk. CG håller med om att det svenska folket aldrig 

”skulle gå in i ett katastrofkrig mot Tyskland om de tyska kraven var hjälp åt Finland”. 

26 – Vougt hyllar tyska krigsmakten i Arbetet, ockupationen av Grekland är ”en militär 

kraftprestation utan motstycke”. 

27 – CG pratar med Bagge. De bägge ense om att Sverige måste undvika katastrofen – ett 

krig med Tyskland. De tror inte att Tyskland kommer att kräva ett direkt svenskt 

deltatagande i kriget mot Sovjet. Dock vänlighet, dvs transiteringar. ”Vi voro överens om 

vikten av att försöka se till att opinionen inte band sig emot varje samgående av denna art 

med Tyskland.” 

27 – PAH attackerar pressen i partistyrelsen, undrar om vissa journalister ”förstå vilken skada 

de kan åstadkomma” och varnar för att journalistiken kan föranleda ett tyskt anfall mot 

Sverige. Antagandet om Hitlers irrationalitet dock en myt (PA 457), mer en bas för att 

använda odemokratiska metoder (PA 458) 

27 – PAH oroar sig för inrikespolitiska faror om Finland går i krig med Tyskland mot Sovjet 

27 – Tyskland tar Aten, Grekland ockuperas. Britterna evakuerar. Den tyska ockupationen av 

Balkan och Grekland kommer att binda 40 divisioner i ständiga strider med partisanförband. 

28 – Richert skriver till UD. Trycker hårdare på sin iakttagelse att tyskarna retar sig på svensk 

”småaktig oginhet”. Tyskland tror att Sverige är utsatt för brittiska påtryckningar. Klagar på 

den svenska opinionen. Tyskland inte längre ”torde känna sig riktigt säker på, om den 

svenska regeringen i själva verket är så oavhängigt av den allmänna opinionen”. 

27 – Tyskar och italienare driver tillbaka britterna i Afrika 

29 – ÖB till Gustaf på Drottningholm. Föredrar sitt PM. ”Hans majestät gillade helt 

synpunkterna och uttryckte sin belåtenhet med att föredragningen gjorts samt sade att han 

komme att fasthålla vid den givna linjen”, dvs ett gott förhållande till Tyskland. 

30 – Jodl har föredragning för Hitler. ”Då osäkerhet ännu rådde om Sveriges hållning, skulle 

Tyskland nöja sig med ett löfte att senare få använda svenska järnvägar för tyska

underhållstransporter. I ingen händelse fick finnarna tillåta svenskarna att deltaga i de 

förberedelser som nu diskuterades.” Witting får alltså munkavle inför mötet med CG. 

30 – Tyskland har begärt visering för Karl Schnurre, som går ut denna dag utan att Schnurre 

kommer. Troligen inför original-Barbarossa, 15 maj. 

Slutet av månaden – Tyskland får föra krigsmateriel till Finland via Sverige 

Maj 1941 

• CG och Bagge överens om ”dessa problem”, enl Bagges dagbok (PA 405). ”Genom ett 

understödjande av Finland ev. på samma sätt som under det förra rysk-finska kriget... 

kunde tillmötesgå tyska krav i ett svenskt nationellt syfte, nämligen Finlands räddning 

undan Ryssland”. 

• PAH blir allt mer misstänksam gentemot CG (HK 103) 

• Bagge fortsätter träffa högerredaktörer, uppmanar dem att inte endast framställa 

Tyskland som fiende 

• Den tyska kritiken av Sverige tystnar 

• Luften surrar av rykten, ska Tyskland anfalla Sovjet? Eller ställa ultimatum? 

1 – PAH talar på första maj, med adress till Tyskland. Betonar starkt skillnaden mellan 

”statsmakternas politik och det svenska folkets inställning” gentemot ”yttringar i pressen”. 

1 – OKW räknar inte med att svenska järnvägar kommer att vara tillgängliga i samband med 

Barbarossa. Men det utesluts inte. 

1 – Juhlin-Dannfelt talar med von Albedyll. Berlin tror inte att Sverige sluter upp om Tyskland 

anfaller Sovjetunionen. Räknar dock med att Sverige småningom, efter att ha inhämtat 

tillstånd hos Tyskland, ska organisera ett liknande understöd åt Finland som under 

vinterkriget. Albedyll sorgsen. ”Den svenska officerskåren genom den socialdemokratiska 

regeringen ånyo skulle få se Sverige svika sin historiska uppgift gentemot Finland.” Sveriges 

ställning blir inte god vid det man på tyskt håll kallar nyordningen av Europa. Albedyll frågar 

även rent ut hur Juhlin-Dannfelt tror svenska regeringen skulle reagera på tyska ultimatum 

om trupptransport. Troligen får CG ta del av Juhlin-Dannfelts rapport. 

2 – Regeringen svarar Thörnell med anledning av hans anförande 21 apr, Sverige ska söka 

bevara neutraliteten vid ett krig Tyskland-Sovjet även om Finland rycks med. Inget svenskt 

deltagande i en finsk-tysk aggression. PAH varnar ÖB för vidgade överläggningar med finska 

militärer. ÖB ger gliring till Wigforss, tar upp frågan om svenskt ställningstagande på 

Sovjetunionens sida mot Tyskland. PAH håller med om att det är uteslutet. 

2 – Rössing antyder till Stedingk att Sveriges framtida ställning i Norden beror på vilken 

ställning landet tar. Sverige kan inte bli ledarstat, om landet inte bidrar. Då blir istället Finland 

ledarstat. ”Krig mot R beslutat”. Den tyska stab som ska leda anfallet ska inrättas i Finland i 

slutet av maj. ”Finska regeringen lär ha accepterat att parallellt med den tyska aktionen 

företaga en aktion i sydöst... Transitering på svenska järnvägar kommer att begäras inom 14 

dagar.” 

3 – CG håller tal i radio, positiv hållning till Finland (TIETT 69) 

4-5 – Nya samtal Stedingk—Rössing. Stedingk trycker hårt på sekretessen i rapportern, 

”Endast för den inre kretsen”, dessutom ska handbrevet förstöras efter läsning. 

Underrättelser om värvning av finländare samt ”Samtal rörande ett krig mot Sovjet”. 

Generalstabsarbetet för ett finskt-tyskt anfall mot Sovjetunionen är avslutat. Tyskland säger 

att om Sverige inte deltar i ”korståget mot kommunismen” ska Sverige ställas utanför 

möjligheten till inflytande i ”den kommande nyordningen av Europa”. Transitering är ett 

minimikrav för en nyanserad behandling av Sverige efter kriget. Det finns risk för sovjetiska 

anfall mot Finland i anslutning till anfallet, vilket är önskvärt ”enär såväl den finska 

folkstämningen som Sveriges inställning skulle gynnsamt påverkas härav”. Det har aldrig varit 

tal om att Finland ska ge upp sin politiska självständighet till Tyskland, eller att den finska 

armén ska ställas under tysk ledning. Inte minst då Mannerheim inte kan ställas under en tysk 

befälhavare.

4 – Ribbentrop instruerar Blücher om CG. Han kan få veta att Sveriges och Finlands 

gemensamma anslutning till axelmakterna ”i och för sig var att rekommendera”. 

5 – ÖB till CG, de diskuterar Stedingks uppgifter 

5 – Wied till CG. Wied rapporterar: ”Spontant nämnde Günther slutligen, att den tyske 

militärattachén i Finland på sista tiden hade uppehållit sig påfallande mycket med frågor som 

sammanhängde med Ryssland och varvid han tillade, delvis ’i märkvärdiga ordalag’.” CG 

samtalar med PAH. Berättar att Rössing sagt att ”allt var klart för strid mellan Tyskland och 

Ryssland... Anfall skulle sättas in även från Norge och alltså fråga bli om genommarsch här.” 

CG berättar även att han ”utan att nämna källan” talat om detta med Wied, som svarat att 

uppgifterna är grundlösa. Wied skriver i sin rapport till Auswärtiges Amt att CG:s källa är 

samtalen mellan Stedingk och Rössing. Första CG-lögnen till PAH? Dessutom ska CG ha sagt 

att han inte hade något att invända mot kontakterna Tyskland-Finland. von Uthmann har 

uttryckt ”sin stora glädje” över CG:s inställning. 

5 – Juhlin-Dannfelt talar med von Albedyll. Albedyll säger att Sverige bör ”avhålla sig från all 

kritik och låtsas som om alla förstod, att Tysklands seger var säker”. Detta är vad de 

nazistiska ”herrarna i partiet ville höra. De ville höra det ofta, helst varje dag och genom 

talrika munnar. Särskild svensk omsorg ska ägnas Bruno von Uthmann. 

5 – Söderblom säger till von Uthmann att ”närvaron av omkring två tyska divisioner i Finland 

också skulle vara mycket lugnande för Sverige.” Tyskland bör dock undvika ”alltför plötsliga 

krav på Sverige”. von Uthmann skriver till Berlin att Sverige kommer att bli mer positivt 

inställt till Tyskland när de får bekräftat att Sovjet ska anfallas. 

5 – PAH har nattliga hallucinationer om tyska plan över Stockholm 

6 – Dankwort träffar Söderblom, Boheman och Kumlin. Söderblom säger att Sverige kommer 

att hjälpa Finland om det blir anfallet av Sovjetunionen. Dankwort rapporterar att ”Sverige 

kommer vidare, om det av någon orsak inträder krigstillstånd mellan Tyskland och Finland på 

ena sidan och Ryssland på den andra sidan, att vidta alla åtgärder som syftar till Rysslands 

fullständiga nederlag”. Söderblom säger att den svenska regeringen noterar ”med 

tillfredsställelse” att Finland säkert kan hoppas på starkt tyskt skydd om det blir allvar. 

6 fm – CG flyger till Helsingfors, möts av KI Westman med bil. Westman undrar vad CG tycker 

om det ”aktstycke vi hade fått tag på”, dvs Stedingks rapporter om samtal med Rössing. Cg 

berättar att han tagit upp samtalen med Wied. ”Då jag fick höra detta, höll jag på att ramla 

ur bilen på vägen in av förvåning.” Då CG och Westman kommer fram, berättar Stedingk att 

Rössing dykt upp ”alldeles vit i ansiktet”. Han hade blivit utskälld av sin minister för att han 

läckt till svenskarna. Stedingk är chockad, men nöjer sig med att konstatera att han fått reda 

på ”detta olyckliga uttalande i så god tid, att jag i varje fall kunde förhindra en upprepning”. 

CG:s pladdrande upprör UD. Hägglöf skriver: ”Ett upprörande brott mot vanliga och i all 

synnerhet diplomatiska hedersbegrepp, ett brott som kunde få de allvarligaste konsekvenser 

för Rössing och som redan skadat von Stedingks ställning i Finland. Det var också... ett 

osympatiskt inslag att ’ställa in sig’ hos tyskarna... Günther ansåg – säkerligen med rätta – 

att han hade kommit på förtrolig och vänskaplig fot med prinsen av Wied.” Günther 

betraktas av tyskarna ”som den som målmedvetet verkade för ett gott förhållande till 

Tyskland oaktat han ofta rönte motstånd från ’marxisterna’ i regering och riksdag... Detta 

diplomatiska spel inrymde emellertid även vissa faror. Ett telefonbesked från Führerns 

högkvarter kunde på ett ögonblick kasta ikull allt vad man trott sig ha uppnått efter månader 

av stilla svensk-tysk diplomati... När Günther i samtal med Wied tog upp Rössings 

meddelanden till von Stedingk, skedde detta i avsikt att av vännen Wied få höra om denne 

icke delade Günthers uppfattning att Rössings uttalanden var grundlösa eller i varje fall 

missvisande. Günther var en fin och hänsynsfull man. Hade han anat att den tyske 

militärattachén skulle råka illa ut, hade han säkert icke prisgivit honom. Man kan tycka att 

detta var bra godtroget.” (Hägglöf 101) Stedingk klagar på CG, i närvaro på KI Westman. CG 

är ”oförstående i avseende på det olämpliga i uttalandet. Han ansåg, att när han av ÖB fått 

orienteringar, som berörde så livsviktiga frågor, hade han skyldighet att gå till grunden”. CG

svamlar, det finns ingen anledning att röja källan. Ångrar sig inte heller, tvärtom. Röjer åter 

källan till Wied 10 maj. Ger istället Tyskland möjlighet att förebygga en bekräftelse av 

Stedingks uppgifter, då CG besöker Helsingfors. CG kan medvetet och med en bestämd avsikt 

ha röjt Rössings uppgifter och identitet för Tyskland. Sverige måste enligt CG vara berett att 

gå med på tyska krav i samband med en tysk-sovjetisk konflikt. Om svenska regeringen får 

veta att Finland aktivt ska delta som allierad i ett nazityskt anfallskrig mot Sovjetunionen 

riskerar han en låsning. Regeringen kan på förhand bestämma sig för ett nej till de tyska 

kraven. Finland ska ju inte genast delta i anfallet, vilket underlättar ett svenskt medgivande 

till kommande krav. Förutsatt att regeringen inte vet att Finland några dagar senare ska gå 

med i anfallskriget. Även möjligt att CG uppfattar Rössings uppgifter som medvetet läckage, 

och att han genom sitt samtal med Wied skickar ett budskap till Auswärtiges Amt att det är 

lönlöst att försöka påverka på detta sätt. 

6 em – CG träffar Witting. ”Efter min ankomst till Helsingfors sammanträffade jag idag – 

tisdag em – på tu man hand med utrikesminister Witting. Denne upprepade därvid i mycket 

bestämda ordalag, att Finlands utrikespolitik vore oförändrad och att dess bestämda önskan 

vore att hålla sig utanför stormaktskriget.” 

6 kvällen – CG och Witting träffas igen, Witting klagar på den svenska opinionens fientlighet 

mot Tyskland. En ”tysk person i inflytelserik ställning ” (troligen Weissauer) har uttryckt 

starkt tyskt missnöje med Sverige, dock inga hot. CG svarar att ”en bättring kunnat 

förmärkas” i de svenska tidningarnas hållning och därmed en ”ökad förståelse framträtt av 

vikten att upprätthålla goda förbindelser med Tyskland”. Witting varnar att Finland väntar en 

kapplöpning mellan Tyskland och Sovjetunionen om Åland, vilket oroar CG. 

7 – CG träffar Ryti. Ryti säger att Finland ska försöka hålla sig utanför stormaktkriget. Men 

om Sovjetunionen blir fullständigt besegrat av Tyskland någon gång i framtiden, så kan 

Finland ”icke underlåta att göra vissa krav gällande beträffande Hangö och Östgränsen”. CG 

skriver att Ryti lovat att ”omedelbart underrätta oss därest något av betydelse inträffade i 

Finlands förhållande till Tyskland”. 

8 – Tyskland får för sig att CG erbjudit Finland ett försvarsförbund, som förutsätter strikt 

finskt neutralitet. Witting försäkrar Blücher om att det inte är sant. Witting informerar också 

Blücher om CG:s uttalanden i övrigt. ”Han arbetade på att göra Sveriges hållning till Tyskland 

’förnuftigare’. Günther förstår också att en absolut neutralitet inte är genomförbar.” Witting 

är övertygad om att CG kommer att bibehålla sitt inflytande över PAH! Ur svensk synpunkt är 

CG:s samtal ett misslyckande – inget närmande till Finland och han tror på det finska 

beskedet om fortsatt neutralitet. 

8 – Stedingk överlämnar sina bilagor från 4-5 maj till CG, vid en lunch. CG säger att uppgifter 

från Stedingk om finska förberedelser om aktivt deltagande i anfallskrig mot Sovjetunionen är 

”sagor”, som inte gör någon nytta i Stockholm. CG vill kanske tysta Stedingk. 

9 – CG hem. Rapporterar till PAH skriftligen, som skriver i dagboken att samtalen ”synes ej ha 

gett något nytt”. CG ger presskonferens med ”inre krets av chefredaktörer”. Finland tror inte 

på ett krig Tyskland-Sovjet. Det finns inget militärt samröre mellan Finland och Tyskland. 

Hägglöf säger till Boheman: ”Tror han själv på vad han säger?” Boheman blir indignerad. KI 

Westman tror att CG styrs av rädsla för Tyskland. Se 1959. 

9 – Tyskland begär av CG transport via Sverige. 240 man och gods ska föras från 

Charlottenberg till Haparanda. CG säger ja utan att ta upp saken med regeringen. Poängterar 

att det är ett undantagsfall. 

10 kl 8.21 – Transporten från 9 maj avgår från Charlottenberg 

10 – CG:s dotter Lena gifter sig 

10 – CG i statsrådsberedningen. Redogör för samtalen i Helsingfors. Bagge skriver att det är 

”en besvikelse att Günther inte tycktes ha uträttat mera där”. CG säger att inget krig väntas i 

Finland mellan Sovjet och Tyskland. Försvarsstaben gör sig beredd att delta i kapplöpningen 

om Åland, som CG varnats för av Witting.

10 – CG träffar Wied. Upprepar sitt röjande av källan Rössing, från 5 maj. Berättar att han 

fått lugnande besked om krig Sovjet-Tyskland. 

10 – Auswärtiges Amt förbjuder Rössing att tala med Stedingk om Sovjetunionen. Attachégruppe 

i Berlin telegraferar att Rössing kommer att få avlösning på sin post. Tyske 

flygattachén Petersen har försökt pumpa Stedingk om vad Rössing sagt. Stedingk ledsen för 

Rössings skull, ”en mycket ledsam affär” pga CG. Stedingk övertygad om att Rössing lämnar 

uppgifterna av omsorg för Sverige. Rössing ska ofta ha sagt att ”Finland vinner för mycket”. 

Dock inte omöjligt att Rössing agerat med stöd av Berlin, för att få besked om 

transiteringsfrågan. 

10 – Thörnell på middag hos Uthmann. ÖB sammanfattar med sympati Uthmanns åsikter: ”Vi 

måste i handling visa, att vi ville underlätta den tyska segern och ej snegla åt en engelsk 

seger, undvika att tala om neutralitet, vilket begrepp ej erkändes av Tyskland.” Se 9 juni. 

11 – Stedingk besöker finsk militär på ”jägarmöte” på Leponiemi. ”Tonen var alldeles en 

annan än bara en vecka tidigare”. Hör två finska militärer samtala, dem ovetande. De säger 

att ”allt prat om krig vore strängt förbjudet”. Stedingk förlorat sitt förtroende. 

12 – Tyskland begär ny transport Charlottenberg-Haparanda. CG meddelar nu PAH 

omedelbart. Ska omfatta dryga 100 man samt bilar och cyklar. 

13 – Regeringen tar upp den tyska begäran om transport. CG säger inte något om 

transporten 10 maj. Regeringen säger nej, med undantag av fordonen och deras chaufförer. 

14 – Söderblom talar med Dankwort om transporten. Säger att tidigare transport uttryckligen 

beskrivits som ett ”undantagsfall” i överenskommelsen. Dankwort svarar att denna transport 

är en fortsättning på den tidigare. Ett svenskt nej ”förmodligen i Berlin skulle uppfattas 

såsom utslag av småaktighet”. 

15 – Planerat startdatum för Barbarossa (förskjuts) 

15 – Totala tyska överskottet i transporterna till Norge är 24.568 man. 

15 – Tyska transporten åter i regeringen. CG argumenterar för ett ja, eftersom det handlar 

om ”hemvändande permittenter och chaufförer”. Anser ”att man inte borde ta upp en stor 

strid på en sådan bagatell”. PAH stöder honom och regeringen säger ja. PAH antecknar att 

alla tyskar inte får följa med transporten, men det är fel. Hela den tyska styrkan på 84 

soldater och 26 officerare får följa med. 

15 – Hitler är mycket fientligt inställd mot Sverige, säger att ”dess härskande klass är i 

grunden pro-brittisk” (PAOK 252). Se även 1959! (Hägglöf)”Sverigekärlek”. (DNU 233) 

15 – CG talar för interparlamentariska gruppen. Säger att Sverige inte bara ska inrikta sig på 

försvar gentemot Tyskland, även att ”Sveriges möjligheter att hjälpa Finland är större än 

under vinterkriget”. PAH skriver i dagboken: ”Han har tydligen inte släppt tankarna på ’vår’ 

roll. Men därav blir intet, i vart fall inte med mig som delaktig”. 

16 – S-riksdagsmannen David Gustavsson skriver brev till Socialdemokratiska förtroenderådet 

(vad är det?) där han är rädd för att ny aktivism utformas i regeringen, med anledning av 

CG:s tal den 15:e maj. PAH påminns om problemen. 

16 – Tyskland undrar om det är möjligt med ”mera regelbundna transporter”. Söderblom 

svarar nej. Dankwort säger att beskedet inte ska vidarebefordras till Auswärtiges Amt, då det 

kan leda till att saken får ”onödigt stora proportioner”. 

19 – Sovjetiske spionen Sorge i Japan kommer över detaljerade planer på Barbarossa, Stalin 

vägrar tro på dem 

19 – Italienska armén i Abessinien (Etiopien) kapitulerar till UK 

20 – Tyskland anfaller britterna på Kreta, med luftlandsatt trupp. 

20 – Schnurre på resa till Norden, träffar Ryti i Helsingfors. Hitler vill att Finland skickar 

stabsofficerare, för förhandlingar om samordningen av tyska och finska stridskrafter. Rytis 

svar är positivt. Se vidare 24 maj. 

21-23 – Tyskland begär uppgifter om transportkapaciteten på de svenska järnvägarna. CG 

informerar PAH, som svarar att ”de naturligtvis icke kunna få”. Först nu får regeringen reda 

på det tyska intresset för ett omfattande användande av de svenska järnvägarna. Inför Karl

Schnurres besök skriver PAH att han ”inte hade något budskap och icke tänker tala om 

Finland och Ryssland. Vidare att man inte kommer att begära någon medverkan av oss vid en 

eventuell konflikt mellan Tyskland och Sovjet. Men det är mest synd om oss själva som inte 

förstå var plats!!!” (obs, tre utropstecken) 

21 – Söderblom svarar Richert, ang klagomålen på svensk oginhet. Det är inte konstigt att 

antalet resande tyskar räknas, då betalningen utgår per person. Dessutom räknar inte 

Sverige – det är Tyskland som meddelar hur många de resande är. Det handlar dessutom om 

stora belopp, fram till april har transporterna kostat 8.751.000 kronor. 

22 – PAH talar inför SSU, säger att enighet finns om neutralitet vid ett krig Tyskland-Sovjet 

24 först – Schnurre och von Uthmann träffar CG i 90 minuter. Uthmann skriver 27 maj till 

Berlin att CG sagt till Schnurre att Sverige är redo att sluta militärfördrag med Tyskland om 

frontväxling sker. von Uthmann gillar Schnurre, kallar senare samarbetet för ”mycket gott”. 

24 sedan – Schnurre träffar PAH i 30 min. Schnurre framhåller ”Sveriges starka betonande av 

neutraliteten och en strikt och stel tillämpning därav kunde i Tyskland uppfattas som ägnade 

att fjärma länderna från varandra. Rikskansler Hitler hade den övertygelsen, att Tysklands 

kamp mot England fördes i hela Europas intresse.” Tyskland hoppas på ”en mera positiv 

inställning från svensk sida till samarbetet inom det nya Europa”. ”Tyska regeringen alls icke 

ville tvinga Sverige till något, som det självt ej önskade, men å andra sidan hoppades man att 

på frivillighetens väg ernå ett närmare samarbete.” PAH förstår troligen att Schnurre talar om 

ett krig mot Sovjetunionen. PAH framstår som förhandlingsvillig och framhäver inte 

neutraliteten för mycket. Senare får Sverige reda på att Schnurre anser PAH vara ”en man 

som var skuren ur starkt virke”. 

24 efteråt – CG säger till PAH att Schnurre ”icke trodde på någon rysk-tysk 

sammandrabbning”. ”Det var riktigt att Schnurre inte hade något budskap.” 

24 – Den så kallade Salzburgöverläggningen mellan tysk och finsk militär startar. Den finska 

delegationen leds av general Heinrichs. 

24 – Bismarck och tunga kryssaren Prinz Eugen bryter sig ut, möter brittiska flottstyrka, 

slagskeppet Prince of Wales och slagkryssaren Hood. Sänker Hood, i Danmarkssundet. Av 

besättningen på 1.477 man överlever tre. Hood var när hon byggdes 1918 störst i världen. 

Bismarck färdigställdes 1940-41 och var då störst i världen. 

25 – Gustaf talar på Barnens dag i Norrköping. ”Det är min bestämda uppfattning, att man 

icke bör tänka på vad som för ögonblicket är det bästa, utan framförallt på det som är det 

rättaste och lyckligaste för vårt älskade fosterlands framtida ställning, även efter 

världskrigets slut.” Kan enligt PAH ”väcka misstankar om undfallenhet” gentemot Tyskland. 

PAH tar kontakt med CG som läst talet innan det hölls (skrev talet?), ger honom reprimand. 

PAH misstänker att CG söker driva in Sverige i allians med Tyskland och Finland. (PA 471) CG 

svarar undvikande. PAH ska avvakta reaktionerna i Sverige och utlandet. Dessa uteblir, varpå 

PAH inte återkommer till saken. 

27 – KI Westman träffar Witting. Undrar vad 51 tyska officerare ska göra i Finland, då 

visering för genomresa via Sverige ansökts. Witting svarar undvikande. Deras vistelse i 

Finland kan inte tillmätas betydelse. Witting redovisar för den tyska transportorganisationen i 

Finland, Westman tycker redogörelsen är ”föga precis”. Westmans omdöme blir att den finska 

utrikesledningen förlorat sin utrikespolitiska handlingsfrihet. 

27 – Bismarck sänks av brittiska flottenheter ur Home Fleet 

Slutet av månaden – Finland och Tyskland möts i Salzburgkonferensen. Jodl föreslår att två 

tyska divisioner koncentreras till trakten av Rovaniemi, under skenet av truppavlösning. 

Uppmarsch 10-15 juni. Finlands Heinrichs vill att Tyskland besätter Åland. Tyskland säger nej. 

Istället ska två finska regementen placeras på ögruppen. 

30 – Tyskland skickar meddelande om operation Blåräven, som uppfångas av svenska 

underrättelsetjänsten. Dock svårigheter att dechiffrera meddelandet. 

Sommaren 1941

• Beslutet om att ”slutgiltigt lösa den judiska frågan” lämnas muntligt av SS-chefen 

Heinrich Himmler till den blivande kommendören för Auschwitz, Rudolf Höss 

• Massmord på judar förekommer vid tyska invasionerna av Riga (Lettland), Vilnius och 

Kaunas (Litauen) 

Jun 1941 

• Stora tyska trupptransporter till Finland ger Sverige visshet om att landet övergivit 

sin neutralitet 

• Tack vare svenska kryptoavdelningen på försvarsstaben kan Sverige ta del av 

kommunikationen mellan tyska styrkorna i Norge och Berlin. Kan följa den tyska 

uppmarschen till Finland. 

• Midsommarkrisen hotar bryta sönder det parlamentarisk-politiska systemet, blir 

istället en vändpunkt i opinionsutvecklingen 

1 – Britterna evakuerar Kreta 

3 – KI Westman rapporterar att 40-50 tyska officerare kommit till Finland med flyg. Starten 

på Helsingforsförhandlingarna, 3-6 juni. Stedingk rapporterar att Finland ”givit slutgiltigt 

besked på av tyskarna framställda frågor och krav avseende, utöver operativa ärenden, 

särskilt underhållstjänst”. I själva verket bekräftar Finland Jodls förslag på 

Salzburgkonferensen. 

4 – Jodl ger klartecken för operation Blåräven, överföringen av den tyska huvudstyrkan till 

Finland med transportfartyg. 

4 eftermiddagen – Försvarsstaben får kännedom om Blåräven, meddelandet från 30 maj har 

dechiffrerats av försvarsstabens underrättelseavdelning ”En operation med 

täckordsbeteckningen Blaufuchs skulle börja den 7. juni, avseende att under förevändning av 

avlösning utav de i Nordnorge stående bergsfördelningarna taga ned dessa till trakten öster 

om Rovaniemi, samtidigt som de avlösande förbanden – två söderifrån kommande 

fördelningar – samlades i samma område. Avlösningen skulle sedermera bli stående i avvaktan 

på händelseutvecklingen vid de tysk-ryska förhandlingarna.” Försvarsstaben vet om 

uppladdningen i Nordfinland innan de tyska förbanden ens börjat röra på sig. 

4 kl 17 – ÖB är i Karlskrona, med andra höga officerare. Får meddelande att hans närvaro 

önskas påföljande dag i Stockholm. 

5 – Tyska Oberkommando Wehrmacht (OKW) får i uppgift att planera transporten av en 

division genom Sverige i samband med Barbarossa, enligt en ”Interne Besprechung”. 

Antecknas att: ”Sändebudet Schnurre, efter besök i Stockholm, har det intrycket att Sverige 

är berett att efter det att Operation Barbarossa inletts, tillåta genomtransport av tyska 

trupper.” Schnurre ska på dagen för Barbarossa överlämna en not i frågan till Sverige. 

5 – Blåräven startar, de första transportfartygen lämnar Stettin (Blåräven I, bla 169:e 

divisionen, 20.000 man) och Oslo (Blåräven II, 10.600 man) med destination Uleåborg. 

5 – Konferens om Blåräven på försvarsstaben. Beredskapsökning diskuteras. ”Tecken som 

kan tyda på att förhållandet mellan Tyskland och Ryssland hastigt kan skärpas och vår granne 

i öster hastigt nog kan bli ett nytt Bulgarien”. Sköld ger Thörnell tillstånd till 

beredskapsökningar. 

5 – CG på semester, PAH tf utrikesminister. PAH skriver om Blåräven i dagboken, tyskarna är i 

färd med att till Finland föra två divisioner från Nordnorge och någon division söderifrån. 

5 – Stedingk tillbaka i tjänst (sjuk), gör ”Överblick över det aktuella läget beträffande 

Finland”. De tyska operativa förberedelserna i Finland är klara, vad gäller rekognosering, 

proviant, ammunition, material och transportledning. Dock anmärkningsvärt att ”ehuru det 

öppet talas om det väntade kriget, t v icke synes ha vidtagit några större förberedelser för 

ökande av den militära beredskapen”. 

5 – Juhlin-Dannfelt får försäkringar om att Tyskland inte hyser aggressiva planer mot Sverige, 

tvärtom (Falkenhorst)

6 – Svenska marinen sveper mineringen i Öregrunds skärgård i samband med Blåräven. 

”Varvid både tyska örlogsfartyg och trupptransportfartyg i marinens tjänst bereddes 

möjlighet att passera på svenskt inre territorialvatten.” Ett tiotal tyska transportfartyg siktas 

utanför Gotland, de har nordostlig kurs. 

7 – PAH skriver i dagboken om Finlands hållning gentemot Sverige. ”Det verkar falskspel.” 

7 – Stedingk avgår som svensk militärattaché i Helsingfors. Sjukdom och eventuellt omöjlig 

situation efter CG:s indiskretion. Ersätts av Curt Kempff. Träffar Rössing, som ger honom en 

halvtimme innan han denna lördagskväll ska på teatern. Rössing beklagar sig över ”det sätt 

som vi behandlat honom. Rössing påpekar sitt tillmötesgående mot Sverige. Han har ”givit 

informationer vida utöver vad han egentligen haft rätt att lämna”. ”Men efter vad som nu 

inträffat, vore hans karriär fördärvad och alla hans förhoppningar om att till hösten få bli 

överförflyttad som militärattaché till Stockholm, vilket varit hans dröm, voro grusade.” 

Rössing är inte arg på Stedingk, utan mest på Wied. Säger ingenting om Christian Günther, 

men Kempff konstaterar att ”vi själva stoppat till en av våra bästa informationskällor”. 

Kempff jagar vidare efter information. På Börsklubben (fruktansvärt tjusig klubb i Helsingfors 

med Mannerheim som medlem, broderklubb med det svenska överklassgänget Sällskapet) får 

han av okänd källa höra att den finska regeringen väntar på större händelser. Finland löper 

små risker men har allt att vinna. 

8 – Kempff får av ”fullt initierad och trovärdig” källa höra att Finland ”hoppades få spela 

Ungerns roll. Dvs när förhandlingarna om Berlins omöjliga krav går i stöpet och Murmansk 

blivit besatt, gör man efter ett par dagar rättning vänster och följer med fram”. Kempff 

skriver rapport till Adlercreutz, som sedan ska ha meddelat UD. 

9 – Finland inkallar reservister 

9 – PAH lämnar som tf utrikesminister redovisning om Finland i regeringen, under ”absolut 

tystnadsplikt”. Håller sig till CG:s linje, som Finland redovisat. CG avbryter sin semester och 

flyger till Stockholm 

9 – KI Westman träffar Witting. Betonar att Finland handlat under tysk press, Finland har inte 

kunnat ”begå självmord”. Witting till motanfall, det är Sverige som börjat på eftergifternas 

väg gentemot Tyskland. Rapport går till Auswärtiges Amt. Sverige är bittert över att Finland 

inte rapporterat om de tyska transporterna. Sverige har korrekt underrättelseinformation om 

trupptransporternas storlek och är välinformerat om tyska uppmarschen i Finland. Kivimäki 

ska dessutom ha sagt att ”Richert vet allt”. När CG får reda på Wittings uttalande, kallar han 

till sig Wasastjerna. Förebrår finska regeringen ”mot tilltagen att urskulda de tyska 

truppkoncentrationerna i Finland genom hänvisning till transiteringen i Sverige”. 

9 – Richert rapporterar om samtal med Kivimäki. ”Finland måste gå med Tyskland. Enligt 

Richert behövdes inga tyska påtryckningar, finnarna hade seglat in för fulla segel.” (EW 163) 

9 – Wasastjerna informerar Boheman Sverige om de tyska trupptransporterna (Blåräven). 

”Därest ett tyskt-ryskt krig komme till stånd, vilket från tysk sida i Finland framhållits som 

det mest sannolika, skulle dessa trupper utgöra ytterliggare skydd för Finland.” Finland ska 

mobilisera. ”Den finska regeringen också såge fram mot framtiden med stora bekymmer. Den 

hade emellertid befunnit sig i ett absolut tvångsläge.” Om det inte blir något krig mellan 

Tyskland och Sovjetunionen, ”så bleve självfallet förhållandet till Ryssland utomordentligt 

skärpt”. Wasastjerna säger att en tysk division är på väg. Boheman svarar att Sverige sedan 

flera dagar vet vad som är i görningen, inklusive att betydligt mer trupper än en enda division 

går mot Finland. Undrar om Tyskland planerar aktion mot Åland, vilket Wasastjerna inte tror. 

Han har heller inte hört något om tyska fordringar mot Sverige. Wasastjerna beklagar skarpt 

att Sverige inte informerats, han har inget vetat själv förrän två dagar tidigare. 

9 – ÖB skriver ”Militära synpunkter på Sveriges läge den 9 juni 1941”. Tysk trupp i Finland ”i 

samförstånd med den finska politiska ledningen, om ock framtvingat.” Kan vara förberedelse 

för tyskt anfall mot Murmanskbanan. ”Finlands möjlighet att förbliva neutralt vid en tysk-rysk 

konflikt givetvis är borta.” Men ÖB håller möjligheten att Tyskland inte önskar krig som den 

troligaste. Istället öka pressen mot Sovjetunionen, vilket kommer att ge ett skärpt

förhållande mellan Finland och Sovjetunionen. ”Jag utgår från den förutsättningen, som synes 

mig rimligast nämligen att Sveriges politik principiellt inriktas på att intaga en välvillig hållning 

mot Tyskland så långt som möjligt är utan att bliva dess allierade eller uppgiva vår integritet 

och vårt oberoende, men utan fasthållande vid en hårddragen tolkning av 

neutralitetsbegreppet i gammal mening...” Välviljan har en stor fördel för Sverige – man 

slipper stor svensk trupp mot Tornegränsen. Thörnell vill dock ha ett svenskt besättande av 

Åland, eftersom han inte tror Finland klarar av det. Ålandsfrågan är den allra viktigaste frågan 

för Sverige. ”Om Tyskland tillåtes behärska inloppet till Bottenhavet även på den svenska 

sidan, skulle vi sannolikt av Västmakterna och Ryssland behandlas som öppna fiender...” 

Visserligen krävs Finlands samtyckte för svensk trupp på Åland. ”Det torde dock ej behöva 

vara omöjligt, åtminstone om Sverige samtidigt förklarar sig vilja som ’icke krigförande’ 

underlätta operationerna mot Ryssland.” 

9 kvällen – UD startar febril aktivitet för att hindra att svenska opinionen tar avstånd från 

Finland. Pressen i hela landet varnas så starkt, att Auswärtiges Amt anmärker att de aldrig 

förut sett en så kraftfull varning. CG träffar Sven Tunberg och ledande personer från 

Stockholmspressen. Upplyser om tyska transporterna och pekar på känsligheten. CG talar om 

mobilisering på Gotland, eftersom ”man på tysk sida önskade se Gotland starkt rustat”. 

9 sent på kvällen – Stewen pratar med försvarsstabsofficeren Georg von Döbeln (namnet!). 

Stewen erkänner öppet att han ”innerligt hoppades” att Tyskland går till anfall, så att Finland 

kan ta tillbaka östra Karelen. Blir det inte krig ”det Gud förbjude” kommer Tyskland att ta 

hela makten i Finland, vilket leder Sverige in i det tyska intressesystemet. 

10 – ÖB hos CG, lämnar sina planer, inklusive rekommendation av svensk trupp på Åland. ÖB 

ser fram emot ett krig, som ska sluta med tysk seger. ”Kommunismens nedslående” 

11 – Ryti hoppas att den tysk-ryska militära uppgörelsen ska komma snart, enligt KI Westman 

11 – Boheman tror att Tyskland kommer att anfalla Sovjetunionen, då tyskarna inte i längden 

kan hålla så mycket soldater koncentrerade i öster. 

11 – Middag med finska journalisterna, UD:s pressbyrå på Hasselbacken. CG, Bagge och 

Gjöres deltar. (SG 331) Bagge talar med Wasastjerna, som ”betraktade vad som nu skett i 

Finland som en bankrutt för den linje han velat fullfölja, nämligen den svenska linjen...” 

Wasastjerna ser detta som ett personligt misslyckande. Gällande de tyska transporterna 

säger sig Wasastjerna vara förargad och besviken över att inte ha blivit underrättad tidigare. 

Men Finland har en misstanke om Sverige: ”Man hade den uppfattningen att det fanns en 

medlem av svenska regeringen som direkt underrättade Ryssland.” Bagge uttrycker förvåning 

och tvivel, men Wasastjerna framhärdar. Okänt om Bagge för informationen vidare i 

regeringen. 

12 – Försvarsstabens underrättelseavdelning sammanställer orientering om Blåräven. 

Detaljkunskap om den tyska grupperingen i Finland. 

12 – Melander träffar Adlercreutz och Björk i Stockholm. Hoppas på ”utlösning” mellan 

Tyskland och Sovjetunionen 

13 – ÖB hos Gustaf. Kungen tror inte att Tyskland går med på att Sverige besätter Åland. 

”Osannolikt ett aktivt ingripande från Hans Majestät att vänta.” 

13 – Kempff träffar Airo, säger att Mannerheim nu omfattar tanken att ”Man ska aldrig sluta 

strida mot Djävulen och ryssen”. 

13 – Kempff rapporterar till försvarsstaben att Tyskland kan anfall Sovjetunionen i 

midsommarhelgen 

13 (14?) – Stalin förnekar att några motsättningar föreligger Tyskland-Sovjet, i en Tasskommuniké. 

”Inga tyska krav framhållits mot Sovjetunionen.” Tysklands tal om uppladdning i 

samband med förhandlingar med Sovjetunionen avslöjas som en lögn. 

14 – Blåräven avslutas 

14 – KI Westman träffar Witting, som är i ”halvt upplösningstillstånd” pga Tass-kommunikén 

om vilken han just underrättats. Finland har avkrävt Tyskland löfte om hjälp, om Sovjet 

utsätter Finland för repressalier. Till skillnad från de finska militärerna fruktar Witting ett tyskt

anfall, då den finska neutraliteten är bruten. Sovjetiska motåtgärder är att vänta. Knappast 

en bekräftelse till svenska UD att finska utrikesledningen skiftet position sedan CG:s besök i 

Helsingfors. Witting säge ratt han inte vet mera. ”Men vem kan beskriva hur månen ser ut på 

baksidan?” Witting tackar KI Westman för att den svenska pressen har hållits på mattan. Den 

har ”undvikit allt, som kunde göra Finlands ställning delikatare än den är”. KI Westman 

resonerar efteråt att om det blir krig mellan Tyskland och Sovjet, så vinner Tyskland 

sannolikt. Sovjetunionen blir då försvagat för åtskilliga år framöver, även om britterna 

småningom lyckas besegra Tyskland. Sovjetunionen kan då inte föra en aggressiv politik mot 

sina grannar. Även om det inte blir ett tyskt anfall, så kommer Tyskland att ställa stora krav 

på Sovjetunionen. I inget fall innebär detta några större risker för Finland. Enda risken är om 

den tyska uppmarschen är en camouflerad manöver mot Storbritannien. Stor skillnad, jämfört 

med de finska utsagorna från 9 juni. Då hade Tyskland agerat mot Finland med hot och press. 

Eftersom det nu är klart att inga förhandlingar pågår Tyskland-Sovjet kan Witting inte längre 

påstå detta. Finland har istället krävt tysk hjälp. 

14 – Kempff träffar generalstabschefen Heinrichs, som lett förhandlingarna med Tyskland. 

”Finland nu tagit ett avgörande steg, som kanske skulle komma att missförstås på svenskt 

håll. Men Finland hade efter sina erfarenheter av ’freden’ med ryssarna inget val. Varje tysk 

soldat på finsk jord innebar en ökad trygghetsgaranti för Finland. Ryssland hade sedan de 

dagarna intill nu legat som en verklig dödsskugga över landet. Man måste gripa tillfället att 

befria sig från denna mara. Finland fått nödvändiga garantier från Tyskland: någon fara 

förelåg inte att Finland senare skulle utlämnas till ryssarnas gottfinnande.” Angående den 

finska neutraliteten säger Heinrichs att ”denna nu de facto var uppgiven”. 

14 – UD-promemoria skrivs, ”Några anteckningar till den senaste utvecklingen i Finland” 

(Kumlin). Tysklands syfte med aktionen är att ”eliminera den sovjetryska krigsmakten”, dvs 

ett större anfall. En eliminering av den ryska krigsmakten är både ett svenskt och ett finskt 

intresse. ”Särskilt om man anser det vara ett svenskt intresse att Tyskland militärt krossas 

eller avsevärt försvagas i stormaktskonflikten, torde en sådan utveckling böra hälsas med 

tillfredsställelse, då härigenom behovet ur svensk synpunkt av ett starkt Tyskland so motvikt 

mot ett Ryssland med imperialistiska tendenser under krigets senare skede ... väsentligt 

försvagas.” UD har i förhandskalkyler för den nuvarande situationen ofta räknat med att 

Sveriges medverkan kommer att krävas i samband med tyska transporter. Om det inte blir 

något tyskt anfall kommer det inte att påverka Finland nämnvärt. ”Finlands uppgivande av 

neutralitetspolitiken och omfattande av den tyska orienteringen skulle då framstå som en 

isolerad företeelse...” Det viktiga för Finland – och Sverige – är Tysklands och Sovjetunionens 

relativa styrka. ”Vad som nu inträffat i Finland måste Sovjet alltid ha räknat med och Finlands 

läge visavi Sovjet skulle i framtiden icke varit mindre farligt om denna händelseutveckling 

uteblivit.” Tysklands trupper i Finland försvagar i och för sig Sveriges militärpolitiska läge. 

Men Sverige har ändå, sedan ockupationerna av Norge och Danmark, befunnit sig i den tyska 

maktsfären. ”Något stöd för en ’neutral’ svensk politik gentemot Tyskland har Finland icke 

utgjort.” Det viktigaste för Sverige är nu förhållandet till Tyskland. Det är viktigare än 

någonsin att förhållandet inte försämras. Samtidigt är situationen ett gyllene tillfälle för 

Sverige att förbättra relationen till Tyskland. ”Sovjets tillbakaträngande är, såsom ovan 

nämnts, icke blott ett finskt utan även ett svenskt intresse av betydande omfattning.” 

Promemorian anknyter till CG:s positiva reaktion i feb 1941, ”någon gång ska man ha tur”. UD 

ser inget skäl att motarbeta eller ens ifrågasätta Finlands tyskorientering – tysk trupp i 

Finland skyddar även Sverige från sovjetiska anfall. Tyskland har nått bägge sina mål vad 

gäller Sverige. Det är möjligt att använda svenska järnvägar och den svenska utrikesledningen 

med CG i spetsen är berett att genomföra spontana handlingar av välvilja, för att förbättra 

Tysklands syn på Sverige. Sverige har redan börjat, minröjningen 6 juni. Däremot inte 

Thörnells våta drömmar om aktiv svensk insats i öst. Nu gäller bara att hålla den svenska 

pressen och därmed opinionen positiv till Tyskland.

Mitten av månaden – SAAB producerar 12 plan per månad (bomb och jakt). Hantverksmässig 

produktion, enligt Grafström. 

16 – Tysk planering om att överföra 163:e divisionen sjövägen 

17 – Finland genomför total mobilisering 

17 – CG ger ÖB negativt svar om svenskt besättande av Åland. ”Ingen utsikt att regeringen 

skulle göra något för ett befordra ett svenskt besättande av Åland.” 

17 – CG i utrikesnämnden. Den ”tysk-ryska frågan” är ännu oviss, men CG väntar sig en kris 

denna månad. De tyska divisionerna är på plats, två divisioner kring Rovaniemi och 

Sallafronten – som under vinterkriget hölls av svenska frivilligkåren – är besatt med tysk 

trupp. Cirka hälften av den finska armén är inkallad. CG kritiserar dock inte Finland. Undén 

säger den finska förklaringen är ”bra lite tillfredsställande” och konstaterar att Finlands och 

Sveriges utrikespolitik gått isär. CG hänvisar till vad Witting sagt i Helsingfors – Finland ska 

hålla sig utanför. Undén menar att Finland kommer att delta i anfallet på Tysklands sida. 

Martin Skoglund undrar om det inte kommit några som helst tyska krav på transitering och 

transporter. CG svarar kort: ”Absolut ingenting!” 

17 em – Tyskt krav på transitering. Maenns vill transportera livsmedel Trelleborg-Haparanda- 

Rovaniemi och Charlottenberg-Storlien-Luleå. Totalt 1.500 järnvägsvagnar. Transporterna 

beviljas. 

18 – Vänskapsförbund tecknas mellan Tyskland och Turkiet 

18 morgonen – Kempff träffar Rössing, som är oroad över den finska armén. Fruktar att 

finländarna ”skulle visa sig mycket ’lättryckta’ och inte förstå att bida sin tid”. Det vill säga 

att de ska anfalla för tidigt, samtidigt med tyskarna? Rössing tvivlar på de finska 

generalernas förmåga att leda ett anfall. Finland har nu i praktiken genomfört allmän 

mobilisering, den finska uppbådsapparaten fungerar perfekt. ”Tyska uniformer börjar synas på 

gatorna”. Kempff kritiserar Finlands ”germanofiler”, för att de kastat landet i Tysklands 

armar. Finlands politik är den ”livräddes grepp efter båtkanten, sak samma vart båten sedan 

går”. KI Westman rapporterar: ”Man får tydligen räkna med, att Finland nu drivits så långt, att 

de avgörande besluten ifråga om landets utrikespolitik icke längre kunna fattas i Helsingfors.” 

Enligt 

18 – Richert skriver att Sverige ”under de närmaste veckorna kan komma att ställas inför 

avgörande ställningstaganden”. Kräver en snäll svensk press. Uppmaningarna kommer från 

Grundherr och är ingen kritik, utan ”ett vänskaplig tråd inför närmaste tidens utveckling”. 

18 – Publicistklubben överlämnar fana till Finlands journalistförbund 

18 – Visering begärs för envoyén Karl Schnurre, genomresa till Finland och återresa med 

vistelse i Sverige. Inför resan träffar Schnurre Hitler på Bergshof. Hans uppgift är att se till 

att Sverige går med på att transitera den 163:e infanteridivisionen från Norge till Finland. 

”Hitler poängterade då att det endast gällde transiteringen av denna division, trots att jag 

påpekade att om man önskade liknande transiteringar i framtiden, var det något man måste 

vidta mått och steg för redan vid denna förhandling. Hitler intresserade sig inte för denna 

invändning.” Uppgiften är lämnad långt i efterhand, men ändå oerhört intressant. För det 

första är det Hitler personligen som instruerar om transiteringen, inte någon lägre 

transportansvarig i tyska krigsmakten. Visar transiteringens betydelse – den är Hitlers test av 

Sveriges hållning inför framtiden. Transiteringar hit eller dit är egentligen mindre viktigt, det 

centrala är hur Sverige kommer att reagera. Dessutom säger alltså Hitler redan här att det är 

en engångsföreteelse, vilket kommer att betyda mycket för den svenska behandlingen av 

förfrågan och rent personligt för Christian Günthers möjligheter till att föra en egen 

utrikespolitik. Schnurre får även instruktioner av Jodl. Enligt Richert långt senare ska 

instruktionerna vara desamma. Sverige ska ha full frihet att säga ja eller nej. Annars inget 

stort problem, sjötransport av 163 divisionen. 

18 kvällen – Richert träffar Schnurre på teater i Berlin. Schnurre hoppas ”få ligga några dagar 

i Saltsjöbaden”. Dagen efter skriver Richert: Schnurre måhända installerar sig i Saltsjöbaden

för att vara tillhands för eventuella överläggningar om det tysk-ryska kriget skulle utbryta, 

vilket man i diplomatiska kretsar här idag synes allmänt övertygad om.” 

18 sent på kvällen – Order till Assarsson: Bränn arkiven! UD bedömer krigsrisken som 

överhängande, räknar med ev repressalier mot svenska beskickningen. Tyska medborgare 

reser till Finland från Sovjetunionen. 

19 – Finska journalisterna reser hem 

19 – Konselj. Sverige avslår finsk begäran om köp av krigsmaterial. Ett ”antal millioner” anslås 

till befästningsarbeten vid norska gränsen. KG Westman anser åtgärden militärt värdelös, men 

fungerande av ”folkpsykologiska skäl”. Wigge bitter över Finland, som glidit in i Tysklands 

armar. KG Westman konstaterar att krigsförberedelserna fortsätter i Tyskland och Finland. 

”Man kan nu säga att stubintråden är tänd och frågan är om den skall skäras av.” Konseljen 

tar inte upp frågan om mobilisering. 

19 – Det andra av två riksdagsbeslut om censur (förhandsgranskning) av tidningar och 

tidskrifter. Lagen stiftas, men kommer aldrig till användning. 

19 – PAH träffar CG, som är ”mycket allvarlig”. Christian Günther ”sade något om att nu vårt 

öde som aldrig förr kunde komma att bero på mig. Jag lovade att jag räknat med att vi kunde 

ställas inför något liknande Turkiet, men att vår utgångspunkt måste vara ett avvisande av 

pakter och ingenting fick antydas som kunde uppmuntra till förslag om sådana. Günther var 

ense med mig härom och försäkrade att han icke skulle komma att ge det minsta på hand, 

men även ett sådant fall måste till sist bedömas realpolitiskt. Däri var jag ense med honom, 

men underströk att ståndpunktstagandet får ske med tanke icke blott på stunden utan också 

på framtiden.” Påtryckning av CG mot PAH, vet att hans åsikt vägleder regeringen och 

neutraliserar Wigge. PAH är inte låst vid ett nej till tyska krav, gränsen går vid pakt med 

Tyskland – men till och med där säger PAH att inget är omöjligt. PAH är inte säker på tysk 

seger mot Sovjetunionen. 

19 – Forshell till OKM, Tyskland begär dislokationsuppgifter för de svenska försvarskrafterna. 

Dislokation = förskjutning från normalläge. Detta för att undvika ”incidenter”. 

19 kvällen – von Post i Berlin får reda på de krav som tyskarna kommer att ställa på Sverige i 

samband med Barbarossa. I stort sett helt korrekt. Får uppgifterna av envoyén von Grundherr 

under ”sällskaplig samvaro” och sammanställer listan skriftligt. Skickas till UD. Grundherr 

poängterar att frågorna inte är särskilt viktiga för Tyskland, utan en ”bukett medelstora 

frågor”. Sveriges hållning till Tyskland under kriget blir helt utslagsgivande för den framtida 

behandlingen av Sverige. Ett långvarigt krig gör det omöjligt att inte gå med i 

tremaktspakten. En varning till Sverige och en påtryckning till den svenska regeringen. De 

tyska kraven visserligen inte är militärt viktiga men ett test av Sveriges hållning inför 

framtiden. 

20-21 – Trots alla negativa besked slutför försvarsstaben direktiven för ”X-operationen” mot 

Åland. Militärt fullt funktionsduglig, men in- och utrikespolitiskt helt orealistisk – kanske en 

bra sammanfattning även av Olof Thörnell. 

20 – Sverige svarar ja på förfrågan om dislokationsuppgifter, men Sköld poängterar för ÖB 

att Sverige förbehåller sig rätten till skadestånd. Regeringen väntar ett tyskt anfall mot 

Sovjetunionen ”omkring den 23 juni”, enligt Andersson i Rasjöns dagbok. 

20 – ÖB träffar CG, säger att han är övertygad om att det nu blir krig Tyskland- 

Sovjetunionen. De bägge pratar om mobilisering. Thörnell vill inte mobilisera, eftersom 

Tyskland kan uppfatta det som en fientlighet mot deras förbindelser. CG håller med. Under 

marskrisen har han dock velat ha mobilisering, för att stärka det svenska förhandlingsläget. 

Varför vill han inte stärka det nu? ÖB undrar hur regeringen ställer sig till en tysk transitering. 

CG svarar att regeringen ”regeringen nog var med på transitering av material och livsmedel, 

men skulle säga nej till transitering av trupp”. ÖB undrar om Sverige verkligen vill gå i krig 

mot Tyskland ”för en så pass liten sak”. Svarar CG att ”detta sannolikt ej skull e bli fallet”.

20 – CG håller sin sista presskonferens inför Barbarossa, varnar pressen för att ”genom 

alarmerande artiklar jaga upp stämningen”. Pressen ska ”följa utvecklingen med lugn, inte 

sätta tro till överilade rykten och skjuta det tysk-ryska förhållandet i bakgrunden”. 

20 kl 21 – Rapport från Helsingfors, indicier pekar på att Tyskland anfaller 22 eller 23 juni 

21 – von Posts lista distribueras till regeringen via UD, en påtryckning av CG (SIOB 335) 

21 – Lördag 

21 – Svensk trupp skickas till Gotland. Militär stabsberedskap bara i ett organ: 

Försvarsstabens kryptoavdelningen beordras inte högsta beredskap under midsommarhelgen. 

21 – KI Westman på audiens hos Ryti och Witting. Ryti säger luddigt att han inte vet vilken 

vändning utvecklingen ska ta, men att krisen är nära förestående. Witting säger hotfullt att 

det finns ett starkt tyskt missnöje med Sverige. Men han vill inte precisera vad missnöjet 

gäller. Tyskland har inte sagt något till Sverige om missnöje sedan en dryg månad, tvärtom. 

Witting försöker troligen skrämma Sverige till en välvillig hållning inför anfallet. 

21 – Regeringen hemförlovas inför midsommar. CG har planerat fira midsommar i Folkärna, 

Dalarna (ca 1 mil söder om Avesta). Reser inte. 

21 – PAH bjuder in Olle Waldenström till bridge i hemmet (hustrun Sigrid bortrest), ber 

honom ta med två vänner. PAH stöter på CG och bjuder in även honom. 

21 kl 18 – Bridgespelandet börjar hos PAH 

21 kl 20 – CG anländer till PAH 

22-25 – Sovjetiska flygangrepp på Finland? (FIBP 10) 

22 – Söndag 

22 – Richert skriver brev (till Söderblom) där han menar att ”en för Tyskland och Finland 

gynnsam utgång av det ryska kriget är för Sverige ett vitalt intreese. Därom måste väl alla 

vara ense.” 

22 – Bagge skriver i dagboken att Tyskland blivit vänskapligt inställt till Sverige efter 

Schnurres samtal med CG. Han visste alltså om dessa! (PAOK 444) 

22 – Sveriges marinattaché i Berlin, Anders Forshell, skriver entusiastiskt om svenskt 

deltagande i kriget. ”Om detta nya krig kommer att tillsammans med Finland av Tyskland att 

föras till ett segerrikt slut, vilket jag personligen anser bliva fallet inom kort tid, utan att 

svensk insats i någon form göres för att medverka till vår arvfiendes likviderande – då är det 

också slut med Sveriges militära framtid... Om storkriget, vilket jag tror, vinnes av Tyskland, 

Europas nyordning kommer till stånd och dess militära struktur skall avgöras, då kommer 

enligt min övertygelse ett Sverige, som intet positivt gjort under kriget, att sjunka ner till ett 

Danmarks status, Finland att tillgodoses på vår bekostnad i norr och vår krigsmakts saga vara 

all.” (Hägglöf 105) (DNU 182) 

22 – Svenska beskickningen i Moskva hjälper resterna av den finska ambassaden att 

återvända till Finland, sedan Paasikivi tidigare rest 

22 kl 1 – Bridgespelandet upphör, PAH städar upp 

22 kl 2 – PAH i säng 

22 kl 3 – Hitler sänder ut lösenordet ”Dortmund” vilket startar Tysklands anfall mot 

Sovjetunionen i gryningen (Barbarossa). Från Finland inleder tyska bergsjägardivisioner 

operation Renntier, attacken mot Petsamoområdet. Hitlers dagorder sänds ut i radio: 

”Tillsammans med sina finska kamrater står segrarna från Narvik vid Norra Ishavet. Tyska 

divisioner under ledning av Norges erövrare och finska krigshjältar under sin egen marskalks 

ledning skyddar Finlands område.” Finland tvingas dementera. Sverige avger ingen 

neutralitetsförklaring i kriget Finland-Sovjet. Levererar kanoner, ammunition, lastbilar, 

radioutrustning, och reservdelar till finska krigsmakten. Säger nej till att sälja finska 

statsobligationer, rekrytera frivilliga på förbanden och utrusta dem ur Kronans förråd. 

22 kl 5 – Flygvapnets kommandoexpedition får reda på anfallet, tysk begäran att flyg inte 

ska beskjutas. 

22 kl 5 – PAH meddelas om Barbarossa på telefon av Söderblom, UD. ”Några meddelanden 

härom till svenska regeringen icke ingått.” PAH somnar om!

22 kl 6 – Richert kallas till Ribbentrop, via telefon från protokollchefen vid Auswärtiges Amt 

22 kl 6.30 – PAH väcks av af Uhr (Flygkommandot) ang tysk framställan om främmande plan 

över Sverige. Dankwort har överlämnat not till Söderblom om saken. 

22 kl 7.10 – Richert till Ribbentrop, som även ska träffa representanter för Turkiet, Spanien, 

Slovakien och Kroatien. Richert sist – tecken på att Sverige anses minst viktigast. Richert får 

vänta. 

22 kl 7.30 – Telefonbud från UD väcker regeringsledamöterna (Gjöres). Sköld är på väg till 

Skåne men hejdas då han ser DN:s löpsedlar på Centralen. Westman ser på vägen in till stan 

”oändliga rader av cykelåkare ute för att njuta av sin semester, oftast ett ungt par 

tillsammans, mången gång båda i baddräkter. Man fick en skymt av vacker och sorglös 

ungdom, när de åkte förbi i årets ljusaste tid.” 

22 kl 7.30 – PAH anländer till kanslihuset, ger ÖB order om att tyska plan inte ska skjutas ner 

utan avvisas genom varningsskott 22-23 juni (enligt order från 1 juni ska inte tyska och 

finska plan beskjutas, däremot sovjetiska). ÖB ska även via radio återkalla permitterade vid 2. 

armékåren och Övre Norrlandsgruppen. Höjd beredskap på Gotland. Anländer även CG, Sköld, 

af Uhr, major Bengtsson. Övriga droppar in. Möller använder ”den dova händelselösheten” att 

gå och dricka en kopp kaffe (Gjöres). Bagge kommer ”blek och i hållningen mycket 

påminnande om en tomsäck”. PAH beger sig till Centralen för morgonkaffe, de övriga får 

ledigt tom kl 12. 

22 morgonen – Gustaf anländer till slottet från Tullgarn 

22 kl 8 – Ribbentrop tar emot Richert 

22 kl 8.30 – Schnurre kommer till UD, CG tar emot honom ensam, kör ut Söderblom ur 

rummet och Boheman får inte komma in – vilket förvånar UD-personalen. (SG 336) Schnurre 

överlämnar lista på krav till CG: 

1. Transporter 

• Genomfart av tyska trupper (omkring 1 division) på svenska järnvägar och med 

svenska transportmedel från trakten av Oslo till Finland. 

• Genomtransport av komplettering (”Nachsub”) och försörjningsgods till Finland på 

svenska järnvägar och med andra svenska transportmedel. 

• Tillhandahållande av tillgängligt tonnage, särskilt tanktonnage, för tysk-finska ändamål 

2. Användandet av det svenska telekommunikationsnätet för tyska telekommunikationer 

• Särskilda sakkunniga kommer likaledes att tilldelas den tyske militärattachén i 

Stockholm. 

3. Tillstånd för överflygning av svenskt territorium av enstaka flygplan och angivande av 

flygplatser som ägnar sig för nödlandning 

4. Marinfrågor 

• Minspärrar på svenskt territorialvatten till skydd för den svenska kustfarten och till 

komplettering av tyska spärrar utläggas efter överenskommelse med den tyska 

marinen. Krigsfartyg från Sovjetunionen tillåtas icke passera genom spärrluckorna. 

• Sverige skyddar efter förmåga sjöfarten inom svenskt territorialvatten. Det är 

önskvärt att genom ändamålsenliga svenska åtgärder säkerställes att det svenska 

skärgårdsområdet på ostkusten icke av ryska sjöstridskrafter (u-båtar) utnyttjas som 

stödjepunkter eller ”tillflyktsort” 

• Icke internering av tyska sjöstridskrafter, som av vilken som helst orsak söka skydd 

på svenskt territorialvatten eller i svenska hamnar, också för det fall att den av 

folkrätten sanktionerade uppehållstiden av oförutsedda omständigheter överskridas. 

5. Ytterligare frågor av militär eller näringspolitisk art, som följer av ovanstående, lösas 

genom särskilda förhandlingar. 

Ett svenskt avslag på kraven betraktas som en ovänlig handling och att Sverige inte önskar 

en tysk seger i kampen mot bolsjevismen.

”Engångstransport” av en division från Oslo till Finland (oklart om ”engångs” härrör från CG 

eller Schnurre). ” Överflygning av svenskt territorium av enstaka flygplan och angivande av 

flygplatser som ägnar sig för nödlandning ” strider mot artikel 8 i de svenska 

neutralitetsreglerna. Men UD kommenterar att luftkrig är ”en så pass ny företeelse”, att man 

inte behöver ta så hårt fasta på reglerna. Även ev önskemål om framtida svensk frivilligkår till 

Finland (enl Andersson). CG lovar Schnurre att han ska tala för bifall i regeringen (därför han 

vill vara ensam?). Schnurre skriver rapport. CG ”jämlikt sin politiska grundinställning hade 

visat en uttalad förståelse för samtliga tyska militära önskemål”. Det drygt timslånga 

samtalet ”uppenbart hade tjänat syftet att förse Günther med argument inför en nödvändig 

uppgörelse inom den svenska regeringen”. Günther ska först gå till kungen. ”Günther avsåg 

att detta skulle komma att tjäna som stöd för hans egen åsikt”. CG:s taktik är att han först 

måste vinna PAH. 

22 fm – De tyska förbanden är redan inne ca 5 km på sovjetiskt territorium 

22 fm – Richert får äntligen träffa Ribbentrop. ”Sverige hade uppenbarligen velat intaga en 

ställning vid sidan: detta hade man i viss mån på tysk sida beklagat, men tagit ad notam som 

ett faktum. Herr von Ribbentrop hoppades nu, att det utbrutna tysk-ryska kriget ej skulle 

föranleda någon antitysk hetskampanj i svensk press, som vid så många tillfällen uppstått 

mot Tyskland, under det man å tysk sida önskade blott vänskap med och hyste endast 

vänskapliga känslor mot Sverige.” Vidare gör Tyskland nu Sverig een tjänst, vad gäller 

Finland. Inget stöd at Schnurres förhandlingar, ingen påtryckning vad gäller transitering. 

Troligen känner Ribbentrop inte ens till kraven mot Sverige. Sverige är enlig thonom oviktigt. 

22 fm – KI Westman till Witting. Witting bekräftar att Finland kommer att bevara ”sin 

’neutrala’ hållning”. 

22 kl 10 – CG anländer till slottet för att informera Gustaf och kronprinsen. Syfte att 

övertyga kungen om ett ja innan PAH kommer? (PA469) Gustaf kommer överens med CG om 

att försöka påverka PAH? 

22 kl 10.30 – PAH anländer till Gustaf, som ev hotar abdikera. PAH har ev redan bestämt sig 

för att Sverige måste säga ja. Samlar här argument? 

22 innan kl 12 – PAH och CG beger sig gemensamt till regeringskansliet. CG säger att 

kungens abdikationshot var ännu tydligare till honom, innan PAH kom. 

22 kl 12 – Regeringen samlas. PAH, CG, Bagge, Ewerlöf, Bergquist, Sköld, Möller, Herm, 

Eriksson, Gjöres. CG informerar om kraven, som man via von Posts rapport var förvarnad om. 

Schnurre har framhållit att Tysklands inställning till Sverige varit dålig i början av maj – hos 

Hitler hade den nått nollpunkten. Men att det blivit en förbättring sedan dess. Det tyska 

kravet är ett positivt bevis för att Sverige nu intagit en vänskaplig hållning mot Tyskland. 

Schnurre har personligen betonat vikten av en svensk frivilligrörelse. Schnurre ska ha sagt: 

”Finland skall komma med, även om det inte är det nu och det är klart, att det skall bli en 

gemensam aktion mellan Finland och Tyskland”. Sverige ska få förbli neutralt, Tyskland vill 

varken ha tillgång till svenskt territorium eller baser på svenskt område. ”Ett avböjande skulle 

minst sagt anses som en ovänlig handling från svensk sida och han tillade att det skulle 

uppfattas ännu värre, ty Hitler skulle uppfatta ett avböjande på så sätt att Sverige inte 

önskade Tysklands framgång i det nya företaget.” Sverige bör inta ”en neutralitet till förmån 

för Finland och Tyskland samt ställa sig positivt till att stödja Finland med dess försörjning 

och med leveranser av krigsmaterial”. CG redovisar ingen egen åsikt, men citerar Schnurre så 

ingående att ingen tvivlar på var CG står. PAH fortsätter. Säger att han fått intrycket att 

kungen tänker abdikera om han inte får igenom sin mening, att Sverige ska säga ja. 

Välkommet för CG, ett tecken på att PAH tänker gå på CG:s linje. Beslutas att återsamlas 

hela regeringen kl 10 den 23 jun eftersom hela regeringen krävs. Gör upp schema för möten 

(riksdagsgrupper osv). Riksdagen inkallas via radio för första gången, ”vilket visade sig vara 

en effektiv metod” (PAH). Inget sägs om transiteringen som engångshändelse. 

22 eftermiddag – CG talar med Schnurre. CG säger att ett svenskt svar är att vänta tidigast 

torsdag 26 juni. Schnurre invänder att det är ”i allra senaste laget”, varpå CG lovar påskynda.

22 eftermiddag – Boheman talar med Schnurre. Sverige går med på att ”preliminära tekniska 

överläggningar kunde igångsättas” med järnvägsmyndigheterna och med marinen, angående 

bla mineringar. Transportofficerarna ska mötas kl 12 dagen efter. Försvarsstaben skriver PM 

om hur transiteringen ska skötas. Tar även itu med ”förberedelser för de åtgärder som vid 

bifall till noten borde vidtas” – järnvägsbevakning, luftvärnsberedskap och flygberedskap. 

22 eftermiddag – CG talar med KG Westman. Schnurre .har begärt ”engångstransport för en 

division från Oslo till Finland”. Första gången begreppet ”engångs” nämns? Hänvisar det till 

Schnurre muntligen. 

22 tidig kväll (?) – Wasastjerna besöker CG. Understryker de tyska önskemålens betydelse 

för Finland. Finsk trupp har besatt Åland. Sovjetunionen har genomfört bombanfall mot finsk 

sjöfart, men anses inte betyda att Finland är i krig. Richert har talat med Kivimäki, undrar om 

Finland är i krig med Sovjetunionen. Denne svarar nej, men är ”förvånad över att Finland 

redan från början invecklats i kriget.; meningen hade varit, att det skulle ske först på ett 

senare stadium”. 

22 kl 17.30 – PAH och CG äter middag på Reisen (tillsammans med Kollberg och CG:s svåger 

Erik Lind). Därefter bridge hos Kollberg. 

22 kvällen – Churchill håller tal utan att först ha hört krigskabinettet, där han knyter ihop 

västkriget med Barbarossa. ”Varje individ eller stat som kämpar mot nazismen kommer att få 

vår hjälp. Varje individ eller stat som marscherar med Hitler är vår fiende.” Talet välter CG:s 

tankar om framtiden helt över ända. 

23 – måndag – Midsommarafton 

23 – Nothin anländer till Sthlm från sommarhem i Småland 

23 – Sköld förlänger ordern om att inte beskjuta tyska och finska plan veckan ut, dvs tom 29 

juni. Får försvarsstabens PM om förberedelserna. 

23 morgonen – Wasastjerna besöker CG igen. 

23 kl 10 – Allmän beredning i regeringen, föredragning av CG och PAH. CG föredrar samma 

genomgång som dagen innan, med tillägg av Finland. Den tyska divisionen ska stärka landets 

försvar – ska sättas in mot Hangö. Finland önskar förnödenheter, krigsmateriel, 

kreditlättnader, hjälp med minering på internationellt vatten och ”minsta möjliga svårigheter” 

för en svensk frivilligrörelse. ”Finland hoppades bestämt på hjälp från Sverige, eljest skulle 

stämningen bli hård.” CG övergår till analys. ”Sannolikt skulle ett avböjande svar icke medföra 

omedelbart krigshot men däremot betraktas som ett uttryck för att Sverige definitivt ställde 

sig på en mot Tyskland ovänlig ståndpunkt och förr eller senare måste likvideras av 

Tyskland.” Inrikespolitiskt har Finlands begäran gjort att frågan om den svenska opinionen 

kommit i ett annat läge. Det gäller nu en ”begäran om hjälp till Finland och det skulle vara 

fullständigt absurt om vi skulle ge oss i fara att genom ett avböjande svar om sådan hjälp 

komma i ett krig mot Tyskland och Finland och på Rysslands sida”. Vidare ska Schnurre ha 

intagit en mycket förhandlingsvillig position, gällande de praktiska förutsättningarna för 

transiteringen. CG avslutar med att förorda bifall till Tysklands önskemål. PAH tar till orda. Ett 

avslag ”kunde leda till krig”. Tar däremot mer än CG fasta på UK:s reaktion, som kommer att 

bli ”mycket sur”. Problemet är inrikespolitiskt. Ett medgivande kommer att ha en ”nedslående 

inverkan på det svenska folket”. PAH säger att han ”närmast kommit till den ståndpunkten 

att man borde avböja”, vilket han väger mot möjligheten för regeringen att enas kring ett 

nej. Annars bör den tyska framställan bifallas. Kungen ska – tydligast till CG – ha sagt saker 

som tydde på abdikationshot. Wigge säger att ”med tanke på framtiden borde man nog säga 

nej”. Om Sverige blir bas för Tysklands krig mot Sovjetunionen ökar riskerna. CG svarar att 

”det vore väl om vi i Sverige kom ifrån detta, som är ett svenskt självplågeri och som gör att 

vi tror att allt som sker från Tyskland är fientligt mot oss”. Sköld vill säga nej, även om det 

innebär tysk ockupation. ”Bättre att bli träl genom våld än frivilligt.” Högern och 

Bondeförbundet vill säga ja till transport (Bagge vill dock vara restriktiv med övriga krav). 

Rasjön tveksam. PAH bör ha insett att chansen för ett enigt nej inte finns. CG förstår troligen 

att PAH kommer att arbeta för ett ja. Begreppet ”engångssak” nämns, men som önskemål av

Sköld. ”Vore det en engångssak borde man ej säga nej”. CG reagerar inte på detta. Borde ha 

gjort det, om Schnurre nämnt saken. Tyder på att uppslaget kommer från Sköld. 

23 mitt på dagen – Ivar Andersson (h) äter lunch med Nothin på Centralen, informerar honom 

om läget 

23 kl 12 – Samtal mellan chefen för SJ:s militärbyrå Wrede och tyska transportofficerare. 

Tyskarna meddelar att de beordrats att inte förhandla innan von Uthmann ger sitt 

medgivande. Detta beror i sin tur på ett meddelande från svenska UD till Tyskland, som ska 

komma kl 19. 

23 mitt på dagen – PAH får ”tillfälle att vara någon timme tillsammans med M”, dvs 

älskarinnan Margareta Sjöberg (ej släkt med Ingrid) 

23 kl 14 – Utrikesnämnd. Partiledarna, Gustaf och kronprinsen närvarande. Het diskussion. CG 

utgår från Finland. Finland har intagit en defensiv hållning, har inte avbrutit de diplomatiska 

förbindelserna med Sovjet och tar inget intryck av sovjetiska bombningar. Det är ”absurt att 

upptaga en strid med Tyskland för att förhindra en hjälp till Finland. För detta kan jag icke 

taga ansvar”, dvs avgångshot. CG understryker att de tyska kraven är militära, inte politiska. 

PAH anger ingen ståndpunkt. (s) splittrat i nämnden. Undén, Vougt, Sandler och Ward emot 

CG. Sam Larsson (fp) även emot. Övriga 11 mer eller mindre för. Gustaf vill deklarera inför 

nämnden men avstår efter instruktion från CG. Kommenterar dock det alla säger genom 

bifallande nickningar eller avböjande huvudskakningar. Efteråt kan Gustaf inte låta bli att säga 

att han håller med CG (PAH). ”Jag gillar allt vad utrikesministern yttrat” varpå kronprinsen 

säger ”instämmer”. Regeringskris aktuellt (snarare än abdikation). PAH skriver att det inte är 

möjligt att ”få samling kring nejlinjen”. Han kan ”icke tillåta en kris i det rådande läget”, dvs 

han har bestämt sig för ett ja. CG förstår detta och tar på något sätt kontakt med Schnurre 

under dagen. 

23 efter utrikesnämnden – Diskussionen fortsätter i en högljudd gatudebatt på Norrbro, Ivan 

Pauli anklagar högern för att ha ”kapitulerat för Hitlerkraven” 

23 kl 16.30 – Beredningen fortsätter 

23 sent på em – Boheman tar emot Schnurre 

23 sent på em-kvällen – CG träffar Schnurre, okänt när och hur. Schnurre är dock i UD:s 

lokaler när han träffar Boheman. CG måste vara 100 procent övertygad om att de tyska 

kraven kommer att gå igenom, med tanke på beskeden han ger Schnurre. Är det här 

formuleringen om ”engångs” dyker upp i samtal Schnurre-CG? Kan ha skett redan på 

morgonen 22 juni. CG kanske håller inne med detta, för att inte i framtiden förlora sin 

handlingsfrihet gällande nya tyska krav. 

23 kvällen – PAH äter middag med Westman (bf) på Reisen, tror inte att han kan hålla ihop 

regeringen kring ett nej 

23 kl 18.30 – UD (dvs CG?) uppmanar Wrede till förnyad kontakt med tyska 

tranportofficerarna 

23 kl 20 – Järnvägsteknisk diskussion mellan Wrede och tyskarna, ang förutsättningar för 

transport av tysk personal och materiel genom Sverige, även enl Schnurres telegram på 

natten. Transporten ska gå via Charlottenberg och omfatta 70 tåg om 80 axlar, med en 

beräknad vikt på 650 ton per tåg. Slutstation är Haparanda-Torneå, dit åtta tåg per dygn 

kommer att anlända. Sverige ska tillhandahålla järnvägsvagnarna. Wrede säger att vikten inte 

kan vara högre än 400 ton per tåg. Transporten kan heller inte börja förrän tidigast tre dagar 

efter taget politiskt beslut. Dvs tidigast 27 juni om beslut tas dagen efter. Avlastningen bör 

ske i Torneå. Tyskarna har inget att invända, förutom att minst ett tåg bör avgå tidigare än 

27 juni. Wrede rapporterar till UD att transportvägen bör bli Charlottenberg-Hallsberg-Krylbo- 

Boden-Haparanda-Torneå. Restiden genom Sverige blir två dygn och utspisning genom svensk 

försorg ska ske i Laxå, Krylbo, Ånge, Vännäs och Jörn. 

23 kvällen – von Uthmann rapporterar till OKW:s attachéavdelning att Sverige väntas bifalla 

Tysklands krav nästa dag. ”Kungens och regeringens hållning är positiv.”

24 kl 00.30 – Schnurre telegraferar rapport till Berlin. CG har sagt honom att det finns ”väl 

knappast numera någon anledning att tvivla på ett positivt beslut från den svenska 

regeringens sida rörande det tyska programmet i sin helhet och i synnerhet kravet på 

transitering”, besked ska ges em eller kväll 25 jun. ”Statsminister Hansson, var hållning är av 

avgörande betydelse, har enligt vad som förtroligt meddelades mig, redan uttalat sig för ett 

tillmötesgående. Statsministern och utrikesministern ser som sin uppgift att förmå några 

medlemmar i regeringen och i utrikesnämnden, som fortfarande motsätter sig de tyska 

önskemålen, att uttala sig för ett tillmötesgående av de tyska önskemålen, så att beslutet 

kan ske i enighetens tecken.”. ”Den svenska regeringen var klar över att ett tillmötesgående 

av de tyska önskemålen innebar ett frångående av den dittills förda neutralitetspolitiken.” 

Antyder att Sverige inte längre är neutralt. De transporttekniska diskussionerna har börjat., 

Schnurre föreslår att divisionen ska börja lämna Oslo om ett drygt dygn – den 25 juni. CG ska 

ha lyckats ”dirigera den svenska pressen enligt våra intressen” . 

24 under dagen – AOK Norwegen får besked att 163 divisionen ska transporteras med 

järnväg via Sverige, operation ”Milchstrasse” (Vintergatan) 

24 morgonen – PAH börjar dagen med ett glas surmjölk 

24 kl 11.15 – PAH diskuterar med CG om kommande riksdagssammanträdet 

24 kl 12 – Socialdemokraterna i regeringen och utrikesnämnden samlas, delade meningar. 

24 kl 14 – Riksdagsgrupperna sammanträder. Fem timmar debatt i (s). Omröstning vill säga 

nej till tyska kraven (159-2). PAH säger att: ”Det går säkerligen inte få enighet om att säga 

nej. Konungen såväl som kronprinsen har ställt sig på utrikesministerns sida och vill lämna ett 

tillmötesgående svar. Konungens uppfattning var så bestämd, att han hellre ville avgå än att 

genom ett nej utsätta landet för krig...” Abdikationshotet tas till i svår situation – men av 

PAH och inte av kungen! PAH tar inte uttalad ställning för ett ja, utan skjuter CG och kungen 

framför sig. Ny omröstning, (s) vill säga ja om inte enighet kan nås i regeringen (72-59, 30 

avst). Socialdemokratin har alltså ingen möjlighet att ta ställning, ställs inför fullbordat 

faktum. Misstro mot CG i (s), Möller gör ett långt inlägg där han säger sig ha frågat CG hur 

långt denne är villig att gå i eftergifter gentemot Tyskland men fått undvikande svar. 

Osäkerhet även i de säkra för ja, tex generaldirektör Holmdahl i (h) som vill säga nej med 

hänvisning till neutraliteten. Sammanträdet i (s) avbryts omedelbart efter andra 

omröstningen, utan mer diskussion. 

24 em – PAH tror att ett nej sannolikt bara kommer att resultera i en anteckning i tyskarnas 

”skuldbok”. ”Ett medgivande kunde verka moraliskt undergrävande, skapa olust och 

missmod, icke minst bland de inkallade, som skulle fråga sig om det var någon mening med 

deras vakthållning.” Men ett nej är omöjligt, eftersom samlingsregeringen kommer att 

spricka. ”Skulle saken ställas på sin spets, blir det väl snarast så att de regeringsmedlemmar 

som avråda få taga konsekvenserna genom att lämna regeringen.” PAH offrar hellre Wigforss 

än säger nej. 

24 kl 19 – Regeringssammanträde. Rasjön meddelar ett oenigt fp-ja, Bramstorp mumlar fram 

ett bf-ja. PAH säger i hotfull ton att (s) ”nära nog enhälligt” vill säga nej men konstaterar att 

enighet ej kan nås för ett avslag. Socialdemokratin har därmed dokumenterat sin ovilja. 

Transiteringen ska accepteras, hålla igen i övrigt. Bla Wigforss gör hetsiga uttalanden. Undrar 

om de borgerliga är villiga att överta regeringsansvaret. Möller slänger in ”en och annan 

elakhet” vilket föranleder reprimand från PAH. ”Vad tjänar det till att vi i en sådan stund som 

denna är djävliga mot varandra.” PAH attackerar CG, som ”vor ealltför eftergiven för tyska 

krav”. PAH säger att det framkommit misstro mot CG inom (s). Uppmanar CG att inte 

godkänna fler eftergifter. ”Denna oro skulle kunna lindras, om utrikesministern kunde förklara, 

att han i fortsättningen inte skulle tillstyrka nya eftergifter”. CG upprörd och stött, svarar 

undanglidande. Talar särskilt om nyordningen efter kriget som ett område där man inte bör 

binda sig. ”Kanske kunde bli ifrågasatt från tysk sida att vi borde deltaga i en i en allmän 

europeisk konferens”. CG säger sig vara beredd att avgå, men att detta isf borde ske vid en 

senare tidpunkt. CG tvingas kanske ta upp engångs, vilken redan kommit upp i samtal med

Schnurre men som han sökt undvika för sin framtida frihets skull. Anmärkningsvärt att CG går 

med på detta – går rakt emot hela hans strävan som utrikesminister att binda sig inför 

framtiden. Sammanträdet slår fast att transiteringen av Engelbrecht är en engångseftergift, 

CG skriver i förslaget till beslut orden ”isolerad engångsåtgärd”. 

24 efter regeringsmötet – UD börjar skriva deklaration åt regeringen. Engångs nu med. ”Från 

tysk och finsk sida har därför enträget hemställt, att den nu ifrågavarande truppstyrkan 

måste såsom en isolerad engångsåtgärd få transporteras över svenskt område...” 

24 kl 21 – PAH får lite mat hemma hos Kollberg, ”några smörgåsar”. Vilar sedan ut ”vid 

bridgebordet” (är CG med?) ”Jag hade fått Günthers förslag till förklaring inför riksdagen och 

till kommuniké.” 

24 kl 22.30 – Boheman ringer försvarsstabschefen Åkerhielm, säger att regeringen svarar ja 

till tyskarnas förfrågan. 

25 – Helsingfors och 14 andra finska orter bombas av Sovjetunionen. ”Luftangreppen mot 

finländska städer den 25 juni gav regeringen ett yttre skäl till konstaterandet att 

krigstillstånd rådde mellan Finland och Sovjetunionen.” (finske historikern Tuomo Polvinen) 

25 kl 2.00 – 163 divisionen får order om att den första transporten ska avgå kl 15.40 

25 morgonen – Åkerhielm skriver PM om hur samarbetet med Tyskland ska organiseras 

25 kl 8 eller 9 – Regeringsmöte. Ta ställning till deklarationen som UD utarbetat och som ska 

lämnas i kamrarna. Allt stryks som tyder på att Sverige har en välvillig inställning till Tyskland. 

Passus uttalar direkt en förhoppning om att Sverige ska gå den finska regeringen till mötes 

och lämna Finland materiellt stöd. PAH vill stryka den. Sker också. CG har även skrivit att den 

tyska styrkan är ”till antalet relativt obetydlig och starkt begränsad” vilket ändras till ”till 

antalet angiven och starkt begränsad”. Stryks även att ett avslag måste ”beräknas leda till 

ett ohållbart förhållande till såväl Tyskland som Finland”. När det gäller transportvägen stryks 

en sats som påstår att Tyskland inte har någon annan transportväg än via Sverige. CG ljuger! 

25 fm – von Uthmann till försvarsstaben, Tyskland ska låta ett tåg avgå från Oslo redan på 

kvällen 

25 kl 10.30 – ÖB får order av Sköld. 15.000 man inkallas för att bevaka de tyska 

transporterna. Försvaret väljer medvetet ut extra långa och välvuxna svenska soldater, för 

bevakningen i tågens omedelbara närhet. Detta för att skrämma tyskarna. 

25 kl 11 – Hemligt plena. Förklaring avges i fk av PAH och CG i ak. Tänkt som ren 

information. Fp misstänker att s försöker framställa sig som tvingade att säga ja. Upprörd 

stämning, bittra anklagelser mot framför allt (h). Bravorop till PAH i fk. 

25 middagstid – Göring ringer till Auswärtiges Amt, vill veta vilka krav som ställts på Sverige. 

”Han hade erfarit från Sverige, att svenska regeringen skulle bifalla våra politiska önskemål”. 

Visar att Tysklands politiska och militära intresse är riktat åt helt andra håll än Sverige. 

25 efter plenum (lunchen?) – CG träffar Gustaf, informerar 

25 efter lunch – Beredning om kommunikén 

25 kl 12.40 – Transportorderna har sänts ut, innan det formella beslutet är fattat. 

Kompletterande order om bespisning av de tyska trupperna. 

25 em – Sköld godkänner Åkerhielms PM. 

25 kl 15.10 – Order om förberedelser, inför mottagandet av den första tyska transporten 

samma kväll 

25 kl 15.30 – Konselj, godkännandet av transitering anmäles till Gustaf. Första transporten är 

redan på väg mot svenska gränsen. Gjöres, Möller, Sköld och Wigforss redogör 

betänkligheter. Gustaf rörd, griper PAH i armen ”och skakar den”. Termen ”neutralitet” 

försvinner från det officiella Sveriges språk i sex månader, PAH medger senare (vid ett möte 

med LO:s ledning) att Sverige inte längre kan betraktas som neutralt. Kommuniké författas: 

”I det läge, som uppkommit genom det nu utbrutna kriget mellan Tyskland och 

Sovjetunionen, kommer Sverige att orubbligt följa sina strävanden att hävda sin 

självständighet och sitt oberoende och att hålla sig utanför krigiska konflikter. Det nya läget 

har emellertid ställt oss inför vissa särskilda frågor. Sålunda har såväl från finsk som tysk sida

framställningar gjorts om tillstånd att på svenska järnvägar från Norge till Finland överföra en 

till en division begränsad truppstyrka. Regeringen har, efter riksdagens hörande, medgivit att 

så får ske under för svensk suveränitet betryggande former.” 

25 kl 15.40 – Första tåget avgår från Norge 

25 kl 16 – Boheman informerar Åkerhielm om konseljbeslutet 

25 em – Gustaf tar emot Wied, CG tar emot Schnurre. Säger att ”tillståndet avsåg detta 

engångsfall och fick inte betraktas som precedensfall eller ett politiskt principiellt 

ståndpunktstagande”. Den skrivna bekräftelsen nämner ”de från tysk sida lämnade 

försäkringarna” om att det handlar om en engångstransitering. Schnurre tackar för det 

svenska bifallet. Vill verka för ett uppskattande mottagande i den tyska pressen, vilket CG 

avråder från. Det är dåligt för det svenska folkets hållning. Vill inte ha klapp på huvudet från 

Nazityskland! CG levererar svenska önskemål till Schnurre. Import av kol, olja och 

krigsmateriel. Listan på önskad krigsmateriel levereras skriftligt 2 juli. 

25 em – Kommuniké utsändes. 

25 em – Schnurre ringer Berlin, berättar vad som hänt. Samtliga tyska önskemål bifalles av 

Sverige. Tyskland har i krav och önskemål gått ända till gränsen av vad Sverige kan 

godkänna. Men man har inte tagit ett enda steg för mycket. CG delaktig? 

25 em – Svenska regeringen (CG?) underrättar madam Kollontaj 

25 em/kväll – CG har presskonferens, begär att PAH ska tala i radio vilket denne inte orkar. 

Pressen ger sitt stöd åt transporten. Poängterar betydelsen för Finalnd. Undantagen är GHT 

och Arbetaren. 

25 kväll – Sverige får veta att Finland förklarat sig vara i krig 

25 kväll – Schnurre telegraferar Berlin. ”Utrikesministern underströk den in- och 

utrikespolitiska betydelsen för Sverige av detta beslut och meddelade förtroligt, att det trots 

stora svårigheter hade lyckats att få till stånd ett enigt beslut av Kungen, regeringen och 

riksdagen.” Ansträngningen krävde ”ett gemensamt ingripande av Kungen, statsminister 

Hansson och utrikesminister Günther”. Den svenska regeringen vill i möjligaste mån ”stödja 

kampen mot bolsjevismen...” Telegrammet visar att det råder ett vänskapligt samarbete och 

informationsutbyte mellan Schnurre och CG. Sverige antyds ha lagt om sin utrikespolitik, 

vilket är upptakten till Tysklands arga reaktioner på Sveriges hållning under hösten. Oviktigt 

om CG verkligen uttryckt sig på detta sätt. Berlin bildar sin uppfattning utifrån Schnurres 

text. Dessutom nämner Schnurre ingenting om det som är viktigast för Sverige, att det 

handlar om en engångseftergift. 

25 kl 19.30 – Wied telegraferar till Berlin (”Wiedrapporten”, publiceras av UD 12 nov 1955). 

Kungen har sagt till Wied att ”måst gå så långt som att tala om sin abdikation”. Wied skriver 

även att ”kungen i sitt inre känner sig förbunden med Tyskland”. 

25 sen kväll – Finska riksdagen deklarerar att landet befinner sig i krig 

25 kl 22.56 – Transporten av division Engelbrecht (eg 163:e infanteridivisionen, 14.712 eller 

14.714 man) påbörjas, första transporten ankommer till Charlottenberg i Värmland för tp till 

Haparanda. Timslångt uppehåll i Charlottenberg. Divisionschefen Engelbrecht visar 

ceremoniellt sin tacksamhet och högaktning mot Sverige. En honnörsvakt om tio man tilldelas 

den svenske kontrollofficeren. Denne ”måtte mottaga vaktens hedersbevisning varefter jag 

åtföljd av generalen, passerade fronten, varunder vakten skyldrade gevär”. Senare stannar 

transporten i Krylbo, för bespisning. Prinsen och prinsessan av Wied, Schnurre, von Uthmann 

med fru, mfl, väntar på perrongen. Engelbrecht håller kortare anförande, där han tackar 

Schnurre. Följs av ytterliggare 105 transporter. Transporten bevakas av svensk militär, som 

enligt Tyskland står vända åt fel håll. De ska inte vara vända mot tyskarna utan mot 

omvärlden. Sverige väljer medvetet ut extra långa och välbyggda soldater för bevakningen, 

för att skrämma tyskarna. Samtidigt transporteras 169:e infanteridivisionen till sjöss från 

Oslo till Hangö. (nu? sant?)

25 – Rickard Lindström skriver i Social-Demokraten att ”Våra intressen som svensk nation 

måste bedömas realistiskt. Några deklarationer från mer eller mindre romantiska 

utgångspunkter passa icke idag.” 

26 – Regeringen (i alla fall Gjöres) får semester 

26 – Sovjetunionen reagerar påfallande milt på Sveriges neutralitetsbrott. Framförs av 

Kollontaj. Även brittiska reaktionen mild. Visserligen negativ, men uttalar förståelse. Stannar 

vid muntlig protest. 

26 – Segerstedt skriver ”Sverige har låtit sin neutralitetspolitik fara. Den var redan förut 

ganska skamfilad. Nu har den definitivt kastats över bord.” i GHT 

27 – PAH besöker kungen, för att tala om ”vår kurs”. ”Det måste finnas en gräns för 

eftergifterna... Kungen är ju icke en diskussionens man och något meningsutbyte blev det 

icke. Kungen förklarade sig emellertid ense med mig däri, att man icke kunde tillåta intrång på 

vår suveränitet och självbestämmanderätt.” PAH försöker vrida vapnet Gustaf V ur händerna 

på CG. Lyckas han? 

28 – Sverige blir skyddsmakt åt Sovjetunionen i Finland – och tvärtom. 

29 – PAH håller radiotal ang Midsommarkrisen, inga eftergifter har begärts ”som tangera 

friheten och oberoendet”. 

29 – Mannerheim upprättar Karelska armén, under Heinrichs. De första finska förbanden går 

till anfall. 

30 – Pressen tar fasta på att PAH talar om ”engångsmedgivande”. 

30 – Richert skriver till Boheman, upprörd och indignerad över PAH:s offentliggörande av 

”engångseftergiftsklausulen” och dess ”olyckliga verkan de måste få på den svenska 

opinionen och moralen”, eftersom den ska ”inrikta svenska folket på ett enda helt negativt 

och dessutom livsfarligt program mot Tyskland” (DNU 185) 

Slutet av månaden – En stor finsk delegation till Sverige, ledd av Ramsay. ”Henrik Ramsay, 

som jag länge känt som en förnuftig person, var nu som förvandlad. Han framförde sina 

önskemål i en barsk, nästan hotfull ton. Det var honom obegripligt att ’utrikesrådet kunde 

räkna i kronor och kilogram, när Finland höll på att avgöra Nordens öde för kanske tusen år 

framåt.” Varpå Ramsay lämnar sammanträdesrummet, med hela sin delegation. Uppsöker 

sedan CG och Thörnell, som besöker Hägglöf och säger att de ogillar hans negative linje. 

Dagen efter kommer Schnurre till Hägglöf, på uppmaning av Ramsay. ”Han hemställde att det 

besked, som jag lämnat, måtte underställas utrikesministern för revision.” (Hägglöf 103) 

30 – Rapport om att några svenskar gjort ”lång näsa” åt tyska trupptransporten, då den 

passerar Karlstad. I övrigt mest glada vinkningar från människor som passeras. Även jubel, 

inkastade blommor (framför allt i Dalarna). Tyska officerare tror att alla som vinkar gör 

Hitlerhälsning och blir jätteglada. En svensk kontrollofficer försöker förklara att så nog inte är 

fallet, men möts av tvivel. ”En del dylika hälsningar torde dock ha förekommit.” En omvittnat 

nazistisk tant i Strömsund i Jämtland reser till transportens sträckning, enbart för att få göra 

Hitlerhälsningen åt soldaterna. 

Slutet av månaden – Den tyska vasallstaten Slovakiens sändebud i Moskva uppsöker 

Assarsson, vill veta hur man förklarar krig. Vill helst göra det via telefon. (Åström 53) 

Jul 1941 

• Den svenska utrikespolitiken får som främsta mål att få till stånd en relation till 

Tyskland, som inte innebär några ultimatum. Tom november. Ytterst liten chans för 

litet neutralt land som Sverige att få behålla sin självständighet efter den fullständiga 

tyska segern, men ett försök ska göras. 

• Mindre tyska transiteringsyrkanden bifalls, bla lasarettåg Haparanda-Oslo. 

• Erövringen av Vitryssland inleds, omkring 300.000 ryska trupper inringade vid Minsk 

2 – Sverige överlämnar skriftlig begäran om krigsmateriel till Tyskland (CG till Schnurre?). 

Omfattande licensbyggen och leveranser av flygmotorer, leverans av det tyska jaktplanet 

Messerschmitt110., pansarfordon, artilleripjäser, ammunition. Schnurre stöder önskemålen.

Önskemålen diskuteras sedan i Auswärtiges Amt, som även de stöder önskemålen. Men 

Göring och Keitel säger nej 11 juli. 

3 – Tyske generalstabschefen (Halder?) antecknar att fälttåget mot Sovjetunionen har 

vunnits, även om många veckors krig återstår. Det sista är i alla fall sant. 

4 – CG ger större lunch på Hasselbacken, för framförallt Schnurre. Stämningen kollegial och 

tyskarna framför ”den största tacksamhet för Sveriges hållning i olika frågor”. Efter lunchen 

pratar Schnurre med CG ”mellan fyra ögon”. Schnurre tar ”ganska energiskt” en känslig fråga: 

”Sveriges anslutning till tremaktspakten. Excellensen framhöll, att något sådant vore 

uteslutet, och Schnurre ådalagde förståelse för att denna pakt ej passade Skandinavien och i 

synnerhet inte Sverige. Emellertid var han tydligen rätt tveksam, huruvida detta skulle inses 

på högsta ort i Tyskland.” (Günther låter Söderblom skriva rapport till Richert) 

4 – Boheman svarar på Richerts brev av 30 jun. Klargör att uppdelning i öst och väst i svensk 

utrikespolitik omöjlig. (DNU 185) 

4 – PAH talar inför Stockholms arbetarekommun, mötet avslutas med demonstrativt bifall 

4 – Chefen för försvarsstabens marinoperationsavdelning Croneborg skriver i sin dagbok att 

neutraliteten hindrar ”den svenska militärens naturliga önskan att vilja vara med att betvinga 

bolsjevismen” 

5 – CG och Schnurre har längre samtal. Schnurre föreslår svenska frivilliga i tyska 

krigsmakten, CG säger nej direkt. Enbart svenska frivilliga till finska armén. Schnurre frågar då 

CG om mottagande i tyska armén av svenska officerare, i utbildningssyfte. CG ser inga hinder 

och lovar framföra inbjudan. Schnurre tar ännu en gång upp tremaktspakten, Danmark, 

Finland och Sverige ska samtidigt ansluta sig. CG säger nej igen. Schnurre föreslår ”speciell 

nordisk pakt”, som ska ”fastslå de nordiska staternas samhörighet med under axelmakternas 

ledning stående nordiska blocket”. Sverige ska kunna stå utanför stormaktskriget, men 

pakten ska bli en utgångspunkt för ett ”svenskt deltagande i de kommande uppgifterna i 

östern”. Men Sverige vill undvika ett partitagande, svarar CG. (DNU 188) Schnurre blir hotfull, 

återstår ett tredje alternativ: En rent negativ svensk hållning. Ett alternativ som Schnurre 

som ”uppriktig vän till Sverige” vill varna för. Sverige ska troligen snart få förfrågan om tysksvensk 

överenskommelse. Günther gör uppteckning av samtalet, vilket är sällsynt. Läser 

sedan upp sin text för Schnurre och får den bekräftad, även om Schnurre framhåller att 

samtalet varit personligt. Samtidigt görs tyska framstötar via svenska beskickningen i Berlin. 

Sverige ska ge allt möjligt stöd åt Tyskland och Finland samt föreslå Danmark och Finland ett 

samtidigt anslutande till tremaktspakten. Detta för att återfå den ledande rollen i Norden, 

som nu innehas av Finland. (Tyskland fortsätter att försöka söndra och härska i relationen 

Sverige-Finland) Diplomater i AA lägger ut texten för Richert, om Sveriges historiska 

traditioner. Richert argumenterar emot. CG tar upp frågan om svenska officerare hos tyska 

krigsmakten i öst med ÖB. Denne är beredd att anta inbjudan och att sända ett antal 

officerare. ÖB:s intresse dubbelt, dels lärorikt för svenska officerare. Men framför allt vill ÖB 

att Sverige ska markera ett ställningstagande för Tyskland och Finland. Men Schnurre har 

tydligen framfört inbjudan helt på eget initiativ, då Ribbentrop säger nej. Konstig historia! Nej 

pga CG:s i övrigt negativa svar? Ribbentrop tycker fortfarande Sverige är oviktigt, fokus 

ligger istället i att locka Japan till att anfalla Sovjetunionen. CG skriver att Schnurre ”var en 

ärelysten ung man, som fått ett visst anseende för att kunna uppnå resultat vid förhandlingar 

i Sverige och Finland” (HK 105). 

6 – PAH ser tyska soldater ur division Engelbrecht åka genom Sverige, i väntan på ett 

tågbyte vid Krylbo. ”Det var relativt ungt folk och något intryck av preusseri hade man inte” 

(dagboken). En soldat kastar en rulle Strongkarameller till PAH:s dotterdotter Anna-Sigrid. 

7 – Stockholms-Tidningen skriver om judeförföljelser i ockuperade Europa, Judar i Ukraina 

förses med judestjärnor, när tyska armén rycker fram. 

7 – CG betecknar den svenska utrikespolitiken som dum (till Bagge). Sverige låter sig 

”surmulet” drivas till medgivanden istället för att ”på ett generöst sätt gå med på sådant

som vi i alla fall måste göra och därigenom få nytta av vad vi gjorde”. Bagge fruktar brytning 

CG-PAH och uppmanar ivrigt CG att sitta kvar. (DNU 183) (PAOK 409) (8 juli enl PAOK) 

7 – Kollontaj klagar på sovjethat i Rickard Lindströms Social-Demokraten 

7 – PAH åker på tre veckors semester till torpet på Ingarö (vem är då stf statsminister?) 

8 – Tyska Heeresgruppe Nord begär finskt anfall av Karelska armén till 10:e. Ska egentligen 

ge 4 dagars förvarning, enl överenskommelse från våren. 

8 – CG orolig, enligt Bagge, Har ångest över sin egen förmåga att räcka till och sina 

möjligheter att få igenom sina synpunkter. Har talat med Herman Eriksson (ovanligt?), som 

tror att regeringen kommer att spricka. Även talat med Sköld, som ivrigt anser att regeringen 

bör upplösas. CG säger sig själv ha funderingar i samma riktning. ”Om det ändå inte gick att 

hålla ihop regeringen så vore det bättre att den sprack under en lugn period än när man 

återigen stod inför en utrikespolitisk kris.” Bagge lovordar CG och ber honom att hålla ut. Men 

skriver i dagboken att han är rädd att CG driver Finlandspolitiken så kraftigt att PAH kan 

tvingas bryta med honom. (Carlgren 316) Bagge själv säger till ledande högermän att Sverige 

befinner sig i ett farligare läge än någonsin i sin historia, enklav i det tyska livsrummet. Tom 

Bagge nu skeptisk gentemot Finland, i brev till Richert. En alltför stark önskan att hjälpa 

Finland öppnar vägen för eftergifter till Tyskland. Och ”en alltför kraftig uppslutning vid 

Tysklands sida” skulle förstöra relationerna med västmakterna. 

10 – Mannerheims så kallade karelska dagorder. Finland inleder offensiv mot Sovjetunionen. 

Syftet är dels att återta förlorade områden, dels att skapa ett Storfinland. Det gamla 

finsknationella programmet att införliva Fjärrkarelen med Finland och skapa ett "Storfinland" 

(Suur-Suomi). Inom dess gränser ska även ligga delar av Karelen som inte hört till Finland ens 

när det svenska stormaktsväldet sträckt sig som längst österut. Svenskarna i den svenska 

frivilligbataljonen går i strid i Hangö. Bataljonen uppgår småningom till fyra kompanier och 

650 man, under befäl av överstelöjtnant Hans Berggren. Martin Ekström aktuell som 

befälhavare, men många svenskar vägrar acceptera honom. Förbandet skulle få en alltför 

nazistisk prägel. Sovjet lyckas förstärka Hangö med sjöburen trupp från det av tyskarna 

tagna Estland. Garnisonen 25.000 man. Blir ett ställningskrig, småningom inser Sovjet att 

kampen är meningslös. Börjar evakuera. 

11 – Göring och Keitel säger nej till Sveriges önskelista om krigsmateriel. Sverige kan få 

grejerna ”när Sverige visade mer aktivitet i kampen mot kommunismen”. Keitel står fast vid 

denna synpunkt hela hösten. 

12 – Transporten av division Engelbrecht slutförs, till en kostnad av cirka två miljoner kronor. 

Tyskland betalar punktligt. Divisionen ställs av tyskarna under Mannerheims befäl. Ironiskt nog 

anser sig inte Mannerheim ha någon nytta av divisionen, som utsatt Sverige för så stora 

interna stridigheter. Divisionen förläggs som reservförband i Joensuu. 

12 – Sovjet och Storbritannien undertecknar pakt, som bla förbjuder dem att ingå 

separatfred. Kort därefter samarbete Sovjet-USA. 

Mitten av månaden – Tysk fråga om transportfartyg med laster för tyska krigsmakten kan gå 

med svensk eskort på svenskt vatten. Bifalles. 

16 – Schnurre åker hem (?). Tar adjö av CG. Meddelar att tyska regeringen tackar för att 

Sverige vill sända officerare, men att man tänkt sig hela förband istället. Några dagar tidigare 

har CG skrivit i PM: ”En offentlig svensk frivilligrörelse (i tyska armén, förf anm) med en 

svensk kår som resultat – jämför den spanska blå brigaden – hade varit en politisk framgång 

(för Tyskland, förf anm) som säkerligen skulle ha utnyttjats till det yttersta. En ensidig tysk 

utfästelse att taga emot enskilda svenska officerare vid fronttrupperna måste ju däremot 

snarast vara oangenäm för militärerna, politiskt en likgiltig sak och följaktligen värdelös ur 

tysk synpunkt.” Berlins förhoppningar på Sverige nu helt borta, AA noterar att Sverige och 

Schweiz är ”nationer på semester”. 

28 – PAH tillbaka från semester 

31 – Schnurre åter i Stockholm, CG reser till Stockholm för att träffa honom (på semester?). 

UD visste vad frågan gällde, avlyssnat tyska telegramtrafiken. Ytterliggare en division ska

genom Sverige, för att förstärka Sallafronten. (Under vinterkriget, kring årsskiftet 1939-40, 

inringade här generalmajor Martti Wallenius fåtaliga styrkor, i strängaste köld, två ryska 

divisioner; de åsamkades svåra förluster, och återstoden slog till reträtt 22 februari 1940. 

Frontavsnittet vid S. övertogs då av svenska frivilligkåren, som höll det till krigsslutet.) 

Divisionen ska dock inte transporteras från Norge, utan från Tyskland. Ett ja till begäran ska 

ha gynnsamma konsekvenser för de tysk-svenska relationerna, ett nej ska ha motsatt effekt. 

CG tror att regeringen kommer att säga nej. Kommer inte att tala för ett bifall själv. (SG 

340) Hänvisar till att 163:e divisionen var en engångsföreteelse, ett ja nu skulle visa på en 

brist på hållning hos svenska regeringen. Hänvisar till sjötransport på svenskt vatten. Efter 

Schnurre kommer representanten för vapenbrodern Finland, precis som under 

midsommarkrisen. Wasastjerna har fått instruktioner från Helsingfors att Finland ansluter sig 

till Tysklands begäran. 

31 kl 18 – CG till PAH och berättar om det nya tyska kravet. ”Günther kom upp vid 6-tiden 

torsdag e.m. och anmälde önskemålet. Dessbättre var han på det klara med att det icke 

kunde tillmötesgås. Det var bra, att det där om engångseftergift blivit sagt. Schnurre var 

själv besvärad: förbehållet hade ju kunnat göras i den form, att man tagit fasta på hans egna 

försäkringar.” Inom sig svär kanske Schnurre över Hitlers order. CG ringer till kungen och 

informerar. Denne ska ”spontant” ha förklarat att Sverige måste säga nej. ”Jag har ju sagt 

att det var en engångseftergift”. PAH kommenterar: ”Gudskelov är ju monarken sådan att 

vad han sagt, det haver han sagt.” CG informerar Bagge i telefon: ”Under sådana förhållanden 

och då alla voro eniga hade jag ingen anledning att inta någon annan ståndpunkt, vilket jag 

bad Günther meddela beredningen.” 

31 – Tysk press skriver att finnarna efter kriget ”genom sin beslutsamhet i korståget mot 

bolsjevismen” kommer att bli den ledande nationen i Norden. 

31 – Aftonbladet skriver att judar och kommunister massavrättats i Belgrad. Anledningen ska 

vara ”kriminell aktivitet”. 

Slutet av månaden – Kreditförhållandet Sverige-Tyskland väger över till Sveriges fördel, för 

första gången på åratal. Tyskland skyldigt Sverige pengar. 

Slutet av månaden – UK bombar Petsamo, Finland bryter de diplomatiska relationerna. Dock 

inte krig. 

Aug 1941 

• Tysklands ton mot Sverige blir allt mer reserverad 

• Erövringen av Vitryssland avslutas 

• Omkring 300.000 ryska trupper inringade vid Smolensk 

• WC berättar i ett tal till nationen att tyskarna utför folkmord bakom sina linjer, något 

britterna vetat sedan hösten 1939 

Början av månaden – Tyskland inför undantagstillstånd i Norge 

1 – CG meddelar det svenska nejsvaret till Schnurre. KG Westman skriver om nya 

transiteringskravet: ”Günther hade sagt nej, men förklarat att underställa frågan kungen och 

regeringen. Schnurre hade erbjudit sig att resa till kungen, vilket G avböjt. G hade telefonerat 

till kungen, som spontant sagt, att man måste säga nej. Alla vore ense om att efter vårt 

avtal med tyskarna, att den första divisionens färd skulle vara en engångsföreteelse och vår 

förklaring att den vore att så betrakta inför riksdagen och allmänheten, vore ett bifall 

omöjligt.” 

2 – Svenska regeringen avslår Schnurres begäran från 31 juli, CG instämmer (Tyskland får 

transportera den nya divisionen på svenskt vatten). CG meddelar Schnurre. (SG 342). 

3 – Organisationen Sveaborg bildas av svenska nazister i Finland. Förebild är tyska Waffen-SS. 

Från början reser 150 svenska nazister för att strida för Finland, ytterliggare några hundra 

kommer därefter. 

4 – Schnurre träffar CG, meddelar att tyska regeringen beklagar Sveriges hållning men 

kommer inte att insistera. Schnurre klagar på att den svenska regeringen vägrar att lämna

sitt bidrag till bolsjevismens bekämpande. Boheman drömmer om den dag ”då man verkligen 

kan känna sig obunden och sjunga ut mot tyskarna”. 

4 – Tyskland transporterar trupp i svensk vatten, befolkningen på Dalarö och Furusund 

oroliga. Nio mindre fartyg, 4-5.000 man ombord. Senare ska minst 25 fartyg komma. UD 

sänder kommuniké till TT. Åtföljs av ”grå lapp”, som i verkligheten är blå. ”De kallas grå 

därför, att de väcka olust”. (Grafström) Uppmanar till återhållsamhet. Mindre presskonferens 

hos CG. 

4 – Kumlin skriver ”PM med några anteckningar till vårt ut4rikespolitiska läge i början av 

augusti 1941”. ”I samma mån som Tysklands militära svårigheter växa och dess krigsmakt 

tvingas över på defensiven – varpå ännu blott sporadiska tecken framträtt – i samma mån 

understrykes i det tyska medvetandet den redan före det tyska fälttåget framträdande bilden 

av krigsläget: den europeiska kontinenten, inklusive Skandinavien, en belägrad fästning, som 

kanske i åratal måste hållas för angrepp utifrån.” (Första gången tyskt nederlag? Festung 

Europa?) 

5 – Schnurre möter PAH, vill ha ökning av krigsmaterieltransporterna genom Sverige (utom 

medföljande manskap). (PA 400) Artilleripjäser till kustförsvaret i Nordnorge (PA 486) 

6 – Regeringen godkänner tyska krigsmaterieltransporterna, PAH vill dock inte att 

materieltransporterna ska öka 

6 – Sverige protesterar skarpt till Tyskland mot att en brittisk krigsfånge transporterats på 

permittenttåg från Kornsjö till Helsingborg. 

6 – Grundherr klagar hos Richert. Midsommarbeslutet hade gett Sverige utmärkt rykte i 

Berlin, men detta intryck är nu helt förstört. Hitler uppges vara personligen besviken på 

Sveriges allmänna inställning. 

7 – Sverige protesterar mot tysk nonchalans angående avtal om överflygningar och 

kurirflygningar 

8 – Stockholms-Tidningen skriver att ”ett stort antal” norska judar, flera av dem norska 

medborgare, har placerats i arbetsläger i Nordnorge. Lägret vaktas av Quisling-trupper. 

9-12 – Atlantdeklarationen. Churchill och Roosevelt möts på brittiska slagskeppet Prince of 

Wales mitt ute på Atlanten. Varken Storbritannien eller USA eftersträvar territoriella 

förändringar utan folkets eget samtycke. Rätten till demokrati, fri handel och säkra gränser. 

”Churchill var publikknipande och han visste om det. Han såg ut som det brittiska imperiet 

personifierat, där han kutryggig men ändå på något underligt sätt spänstig med cigarren i 

mungipan mätte däcket på ’Prince of Wales’.” Fyra månader senare ligger slagskeppet på 

havets botten. 

9 – Finske fackföreningsledaren Vuori i Stockholm, ett av många finska socialdemokratiska 

besök i Sverige som vädjar om hjälp. ”Det är nödvändigt att man från svensk sida visar större 

förståelse än hittills för Finlands kamp.” (PAOK 282) 

12-13 – CG begär att regeringen ger klara riktlinjer i Finlandsfrågan. Tecken på osäkerhet om 

sin egen handlingsfrihet? Regeringen diskuterar i två dagar utan att nå klarhet. 

Socialdemokraterna splittrade, Sköld har mer positiv syn på Finland än tex Wigforss. Svår 

situation för PAH, som räddas av att Rasjön är negativ gentemot Finland. Bagge klagar i 

dagboken på att Möllers inlägg präglas av ”ryssvänlighet”. I själva verket tror Möller att 

Tyskland kommer att förlora kriget och att enda sättet för Sverige att hjälpa Finland är att 

försöka hålla goda relationer med Sovjetunionen, vilket senare ska visa sig helt korrekt. PAH 

avstår från att söka jämka ihop de olika uppfattningarna, vilket ger CG handlingsfrihet. Senare 

säger tom Wigge att man borde försöka skjuta undan Finlandsfrågan. Sker också, undviks 

tom 9 feb 1943. CG avslutar diskussionen med att säga att det är synnerligen pinsamt för 

honom som utrikesminister ”att ha ansvar för en politik som på grund av inre splittring inom 

regeringen förlorade alla konturer”. Bagge talar efteråt med CG om det är möjligt att 

fortsätta samarbetet efter vad som hänt. CG uttalar sig enligt Bagge ”mycket 

oförblommerat” men de bägge kommer överens att ”se tiden an hur sakerna utvecklade sig”. 

Regeringen undviker alltså att diskutera en central utrikespolitisk fråga.

14 – Aftonbladet skriver lång artikel med rubriken ”Judisk karavan”. En tidig rapport om SS:s 

mobila dödsstyrkor, Einsatzgruppen, närmare bestämt Einstazgruppe A som mördar sig 

igenom Baltikum. Artikeln handlar om staden Kovno (nuv Kaunas i Litauen) med 23.000 

judar. Reportern skriver att eftersom judarna förut dominerade Litauen, under sovjetiskt 

styre, så måste de nu möta sitt öde. En litauer berättar om befolkningens glädje över att 

befrias av tyskarna, och han försäkrar att judarna nu ska få sitt straff. Tusentals judar ska ha 

dödats av uppretade litauer, som en hämnd för judarnas stöd åt Sovjetunionen. De som 

överlevt ska förflyttas till ett ghetto. Uppgiften bekräftas av Paul Levine: ”Den initiala 

avrättningsmetoden som tyskarna använde var ’inhemska pogromer’ mot den judiska 

befolkningen. Tyskarna kunde njuta av stora initiala framgångar när de uppmuntrade 

lokalbefolkningen att mörda ett stort antal judiska medborgare.” Aftonbladet beskriver även 

ghettot, som judarna inte får lämna. Då uppstår äntligen lugn och ordning i staden, skriver 

reportern. Inrättandet av ghettot är barmhärtigt, eftersom det minskar riskerna för judarna 

att dödas av lokalbefolkningen. I Kovno får Einsatzgruppe A ett ovanligt stort gensvar från 

lokalbefolkningen. Grupper av litauiska män, under ledning av en viss Klimaitis, slår ihjäl 5.000 

judar för hand mitt i staden. Handlingen övervakas av tysk trupp. 

16 – Vougt skriver att ”Tyskland är förutbestämt att intaga en ledande ställning i ett enat 

Europa” (Arbetet) 

21 – Efter att tyskarna medvetet brutit mot överenskommelserna om överflygningar lämnar 

UD:s Staffan Söderblom förslag till PAH, går ut på att acceptera den ökade aktiviteten. PAH 

”ledsen och förargad” (PA 401) 

21 – 163:e divisionen har äntligen fått se strid, intar efter mycket möda Suonjärvi. 

Mannerheim har fortfarande ingen hög uppfattning om divisionen, placerar den åter i 

reserven. 

24 – Churchill håller tal, där han fördömer Italien, Ungern, Rumänien och Bulgarien, som köpt 

en skamlig respit genom att bli ”tigerns schakaler”. Sverige å andra sidan sägs äcklat 

(”appalled”) tvingas betrakta Tysklands övergrepp. Men Churchill nämner inte Finland 

överhuvudtaget. 

25 – Hitler träffar Mussolini och uttalar sig hårt om svenskarna, som är gemena och har en 

dolt fientlig inställning gentemot Tyskland. Klagar på oändliga svårigheter som reses mot 

tyska trupptransporter. 

27 – Richert rapporterar att en enhetlig tysk inställning till Sverige inte finns. Inom AA är man 

till viss del förstående, en stor del av pressen är välvillig medan inflytelserika partikretsar är 

misstrogna. Framför allt Hitler själv. Landsortens partiorgan är ofta hätskt antisvenska. 

Richert resonerar vidare om effekterna av ett tyskt nederlag i öster. Första gången tanken 

tänks? Sovjetunionen har vid det här laget visat sig överraskande starkt och 

motståndskraftigt. Om så sker ”är det enligt mitt förmenande till undvikande av mer eller 

mindre desperata aktioner från tysk sida än mer angeläget än tidigare för Sverige att – 

självfallet under fast och klart vidhållande av hittills följda politiska riktlinjer – uppehålla en 

vänskaplig och förtroendefull atmosfär omkring de svensk-tyska förbindelserna.” 

29 – Finland återerövrar Viborg 

Hösten 1941-vintern 1942 

• Sverige förbereder sig på att ta del av den nya ekonomiska ordningen i öst, efter en 

tysk seger. Sverige har industriell teknik för att ta tillvara naturresurser som 

järnmalm, skog, vattenkraft och jordbruk. Dock avvisar Tyskland alla krav på att 

svenska företag ska få tillbaka egendom som konfiskerades av Sovjetunionen 1940, 

då Baltikum annekterades. 

Hösten 1941 

• Tyskland slutar begära större svenska insatser i kriget mot Sovjetunionen

• Tysklands ton mot Sverige övergår till aggressivitet, präglas av Hitlers negativa syn 

på Sverige. Svenska avslag på de flesta tyska önskemål om transiteringar och 

krigsmateriel. Går dock med på vissa leveranser till den tyska krigsmakten i Finland, 

bla 1.100 lastbilar (varav dock 502 utan gummidäck), 2.000 25-mannatält med 

värmeugnar. I utbyte kräver Sverige 5.000 ton nickel från Petsamo. Sverige går dock 

aldrig med på den form av löpande kredit till Tyskland, som bla Danmark ger. 

• CG (och Bagge) börjar på nytt driva kravet om att förbjuda kommunistpartiet, som 

smörjmedel i relationen med Tyskland. PAH kontrar med att man isf även ska förbjuda 

nazistpartierna. ”Ena dagen hotade Bagge med att avgå om kommunismen förbjöds 

och nästa dag skulle Wigforss lämna regeringen om Per Albin gav efter för högerns 

krav”, Anders Isaksson (PA 412). Richert meddelar nervöst att tyskarna ogillar 

dubbelförbud. Kungen börjar tveka. 

• CG:s (och Bagges/Westmans) politik gentemot antinazistisk och pronorsk opinion 

börjar möta allt hårdare motstånd 

• Bagge och KGW vill ha censur (kontroll) även vad gäller uttalanden från möten i 

folkrörelser, partier och fackliga organisationer. PAH säger nej. (2 dec 1941) 

• Sverige blir skyddsmakt åt Sovjetunionen i Tyskland. Framför sovjetiskt förslag i Berlin 

om att bägge länderna ömsesidigt ska iaktta Genèvekonventionens regler angående 

behandlingen av krigsfångar. Berlin avvisar förslaget. Under kriget kommer Sverige att 

bli skyddsmakt åt 28 länder, varav Sovjetunionen är det enda allierade landet. Resten 

ockuperade. 

• Kanslibiträdet vid svenska legationen i Berlin, Elsa Bartel, blir tysk spion (ÖU 151) 

• Sverige börjar markera ökad självständighet, tack vare att all tysk kraft går åt att 

bekriga Sovjet och att upprustningen börjar ge effekt (över hälften av statens 

utgifter går till försvaret) 

• Intern tysk utredning konstaterar att svensk radio är korrekt och icke angripbar, trots 

upprepade klagomål 

• Tyskland erövrar Kiev, når Leningrad och står mindre än tio mil från Moskva. Men ändå 

visar sig inte Sovjetunionen vara den munsbit för Tyskland som många förutspått. 

Sep 1941 

• CG och KGW instiftar Pressnämnden, pressens eget kontrollorgan under DN:s chefred 

Sten Dehlgren. Dehlgren och den politiske redaktören Leif Kihlberg står för ett starkt 

stöd till CG och KGW. Leder till konflikt, både med ägarfamiljen Bonnier och gentemot 

utrikeskommentatorn Johannes Wickman, som är antinazist. Till skillnad från Dehlgren 

är SvD:s chefredaktör Ivar Andersson aktiv antinazist, i hemlighet tom medlem av 

Sigtunagruppen (exakt vad är det?). Stoppar Fredrik Bööks idylliska reportage från 

tyskockuperade Danmark. 

• Tyskland börjar uppleva sin ställning gentemot Sverige som obehaglig och 

bekymmersam. Tyskland behöver enligt OKW:s rustningsavdelning importen från 

Sverige. Men ”problemet är att vi inte kan tvinga Sverige till fortsatta leveranser”. 

Betalning kan ske med krigsmateriel, men Keitel säger fortfarande nej. 

• CG missnöjd med den svenska linjen att inte ge Tyskland statskrediter. Schnurre har 

tjatat på Hägglöf med argumentet att frikostiga statskrediter är ett ”bevis för att 

Sverige ville ställa sig positivt till den tyska kampen mot kommunismen”. CG tycker 

att ”frågan måste betraktas även ur allmänpolitiska synpunkter. Vårt förhållande till 

Tyskland vore ömtåligt.” Tyska välviljan efter transiteringen av Engelbrechtdivisionen 

”hade nu förflyktigats... Vad gjorde det egentligen om vi beviljade Tyskland en kredit 

på ett par hundra miljoner? En mobilisering kostade lika mycket.” Protester från 

Hägglöf gör att Günther börjar le. ”Det nästan verkade som om jag önskade en 

sovjetrysk seger. Då jag omedelbart bejakade detta, skrattade Günther och sa att jag

var värre än Wigforss. Günther blev nu upptagen av besök. Han tackade för samtalet, 

som han hade funnit ’intressant’.” 

• Bagge avvisar i tal svenskt deltagande i kriget mot Sovjetunionen. Kräver å andra 

sidan ett förbud gentemot kommunistpartiet, ett högerkrav från 1933 som nu åter 

blir aktuellt. CG stöder honom, då han anser det bättre att genomföra förbudet själv 

än efter ett tyskt krav efter en tysk seger i öst. 

• Eric von Post rapporterar till UD om införandet av gula judestjärnor. Han är osäker på 

om även svenska medborgare tvingas bära sådana 

• Strejker i Norge 

• Omkring 650.000 ryska trupper inringade vid Kiev 

• Omkring 600.000 ryska trupper tillfångatas vid Vjazma och Brjansk 

• Keitel beordrar att 50-100 personer ska skjutas för varje dödad tysk i de ockuperade 

länderna 

3 – Kellgren meddelar Uthmann att Sverige tvingats vidta förstärkta avspärrningar vid de 

stationer där tyska permittenter transporteras 

4 – Revyn Taggen på Nya Teatern skildrar en östeuropeisk judinnas ”lidandehistoria”, enl 

Grafström, som förvånas över att tyska beskickningen inte reagerar 

7 – Uthmann klagar på Sveriges ”fullständiga utanförstående i kriget mot bolsjevismen, ja 

tom avvisandet av denna kamp” och att ingen förändring kommer att ske ”förrän vi slutgiltigt 

vunnit kriget” (DNU 188) 

8 – Mallet förklarar för CG att UK:s inställning till Sverige är som en mor som ängsligt vakar 

över sin dotters dygd. Självförtroendet kommer sig av en medvetenhet om den svenska 

opinionens sympatier. Rapporterar hem: ”Public opinion in Sweden was now more strongly 

pro-British than ever before.” 

9 – Grafström gläds över att Tyskland ”ännu inte fått bukt med Ryssland”. Dock: ”Finnarna 

har haft bättre tur, de ha nyligen trängt in i Viborg och torde vid det här laget ungefär ha 

nått den gamla finsk-ryska gränsen.” ”Tyskarna vilja naturligtvis se finnarnas insats som ett 

led i Europas ståtliga samfällda front mot bolsjevismen och inte som ett litet privat 

revanschföretag.” 

10 – Två norska fackföreningsledare – Hansteen och Wickström – avrättas i Oslo, pga 

strejkerna och det ökande motståndet. Undantagstillstånd i Oslo. ”Arma Tyskland, då 

hämndens dag gryr för alla våldtagna nationer och människor!” (Grafström) Tidningen Trots 

Allt! kommer ut med extranummer: ”Vi har väckts riktigt av arkebuseringsskotten i Norge. Vi 

är ett med vårt norska broderfolk. Dess martyrer är våra. Deras blod förpliktar.” LO:s 

kongress har just inletts när nyheten kommer. Ett skarpt uttalande formuleras och läses upp: 

Den ”tyska arbetarklassen” sägs inte kunna stödja handlingar som arkebuseringarna. CG blir 

”högeligen oroad” och PAH irriterad. CG försöker få PAH att mildra uttalandet, denne ovillig. 

CG talar själv med LO-ordföranden Lindberg. Hansson ingriper för att få Lindberg att i TTtelegram 

dämpa uttalandet. med det är redan känt och sprids över hela världen av BBC. CG 

håller de följande dagarna återkommande kontakt med PAH för att få honom att hålla tillbaka 

opinionen. Till slut är PAH tvungen att upplysa CG om att det inte råder undantagstillstånd i 

Sverige. (PAOK 285 DNU 246) Sverige har dessutom spända relationer med norska 

exilregeringen, vägrar godkänna den som den enda lagliga norska regeringen. Totalt finns 

3.000 norska flyktingar i Sverige. 

12 – Gustaf V beklagar i konselj att LO-uttalandet inte stoppats. CG mycket bekymrad över 

att LO:s uttalande och PAH försöker hindra en upprepning. 

13 – UK vill på sikt inlemma Sverige i blockadsystemet mot Tyskland (PAOK 306) 

14 – Rasjön väcker tysk irritation (första gången han skapar rubriker?) då han talar på 

frivilliga försvarets dag i Borlänge. Säger att Sverige inte vill göra sig medskyldigt i 

förstörelsearbetet i Europa. 

15 – CG varnar försiktigt Wied för följderna av den tyska framfarten i Norge.

16 – ”Roosevelt har i sitt senaste ’brastal’ praktiskt taget förklarat Hitler krig på haven.” 

(Grafström). UK sägs förbereda invasionsförsök mot Norge, då Tyskland är upptaget österut. 

”Skulle ett invasionsförsök göras kommer Sverige åter i skottlinjen.” 

17 – Tre svenska jagare sprängs i Hårsfjärden. Kommunisterna anklagas för att ha orsakat 

olyckan genom sabotage, vilket är fel (?) 

18 – CG tar upp de norska dödsdomarna med Schnurre, som inte visar samma förståelse som 

Wied. Enligt Schnurre säger CG att regeringen har svårt att ingripa mot opinionsyttringarna. 

20 – PAH manar kraftfullt till återhållsamhet inför Journalistföreningen, ang Norge 

22 – UK kräver att Finland avslutar kriget mot Sovjetunionen, annars brittisk krigsförklaring 

26 – Ribbentrop kallar upp von Post (Richert på semester). Skäller ut honom på grund av att 

Hitler, Göring och andra ledande tyskar skymfats bland annat under LO-kongressen. Talen på 

kongressen har varit sådana att ”de blott kunnat hållas i ett mot Tyskland fientligt inställt 

land”. Varnar angående norska båtarna, de får inte tillåtas att löpa ut. Frågan om norska 

båtarna alltså igång, en utdragen historia som fortsätter i princip hela kriget. Efter viss 

dramatik i början blir historien ett långtråkigt inslag i Sveriges andravärldskrigshistoria. 

Sommaren 1941 befinner sig 14 norska fartyg i svenska hamnar. Ägarna finns i det 

ockuperade Norge, men båtarna har rekvirerats av norska exilregeringen i London. Båtarna 

blir en stridsfråga mellan Tyskland och Storbritannien-Norge, då de är lastade med bland 

annat specialstål och kullager. Alltså är de användbara för den brittiska krigsindustrin. 

Tyskland vill hindra att båtarna får löpa ut. Sveriges och Christian Günthers reaktion blir att 

hänvisa till en rättsprocess, framför allt för att slippa handlägga frågan politiskt. Eftersom 

Storbritannien i september 1941 chartrar fartygen, effekten blir att domstolsförhandlingarna 

står mellan Tyskland och Storbritannien. Månadsskiftet sep-okt begär Tyskland kvarstad på 

båtarna (kvarstad är enligt ordboken en rättslig åtgärd då någon ”tillfälligt fråntas rätten att 

förfoga över eller fråntas besittningen till egendom som tillhör honom”). Det leder till två 

saker – dels kan båtarna inte lämna Sverige så länge rättsprocessen pågår, dels får hela 

affären namnet ”kvarstadsbåtarna” i historieskrivningen. 

27 – Stockholms-Tidningen och DN rapporterar att 50.000 judar i Kroatien har ”försvunnit” 

under fem månader. Tidningarna ställer frågan vart de kan ha tagit vägen. 

Slutet av månaden – Ribbentrop kallar till sig Richert och uttalar en skarp varning. PAH 

reagerar lugnt: ”Detta är givetvis skrämskott. Tyskarna förstå nog att det är för dem större 

fördel att kunna få svenska leveranser än att försätta oss i stridstillstånd.” 

Okt 1941 

• CG och Bagge driver kampen för ett förbud mot kommunistpartiet, den så kallade 

”partiförbudsfrågan”. CG:s enda manöverutrymme i utrikespolitiken, en åtgärd för att 

förbättra relationen till Nazityskland. Ett svenskt bidrag till ”korståget mot 

bolsjevismen”. Vid en total tysk seger kommer Tyskland inte att tolerera 

kommunisterna (”samhällsfarliga sammanslutningar”, enl CG:s terminologi) har en 

fristad i Sverige, därför bättre för Sverige att förekomma de tyska kraven. Sverige ska 

inte riskera sin fred för kommunisternas skull. Bagge självklart med, ett förbud mot 

kommunisterna hade länge varit ett högerönskemål. Bagges utgångsbud är förbud 

mot kommunisterna samt att använda censurlagen mot både kommunister och 

nazister. Alf W. skriver att detta är ”’aktivisternas’ sista strid för att skapa 

förutsättningar för en attitydförändring gentemot Tyskland”. Gustaf V är med CG- 

Bagge men PAH principiellt emot, vilket han säger till kungen. Dels eftergift till 

Tyskland dels fara för socialdemokratin. Efter ett förbud kommer kommunisterna att 

söka sig till socialdemokratin och åstadkomma en radikalisering av partiet. Men frågan 

debatteras seriöst under oktober och ett tag ser det ut som ett motförslag från s och 

fp – partiförbud mot både kommunister och nazister – kan bli verklighet. Och då blir 

gränsdragningen värre för Bagge. Visst kan man förbjuda SSS (Lindholmarna) och 

eventuellt även svensk opposition (Per Engdahl). Men när sossarna även vill inkludera

Nationella förbundet blir det magstarkt för högern. NF representerar överklassnazism 

med bibehållna band till konservatismen. 

• Tyska legationen rapporterar att CG gjort ett uttalande mot en europeisk nyordning 

utan att Danmark och Norge återfår sin självständighet 

• OKW:s rustningsavdelning försöker övertala Keitel att leverera önskat krigsmateriel till 

Sverige, med hänvisning till att Sverige levererat en större tältleverans, vilket 

”utgjorde ett stort tillmötesgående”. Keitel fortsätter säga nej. 

• Tyskland tror att ett besegrande av Sovjet är nära 

• Leningrad inringas av Tyskland 

• CG anser att Tyskland inte kan vinna kriget (samtal med Ivar Andersson) 

Början av månaden – Tyskland inleder ny offensiv mot Sovjetunionen, närmar sig Moskva. 

1 – Finland erövrar den Karelsk-finska sovjetrepubliken bortom finsk-sovjetiska gränsen från 

1939, inklusive huvudstaden Petrozavodsk, som döps om till Äänislinna. 

2 – Stor tysk offensiv mot Moskva inleds, mycket framgångsrik till en början. På två veckor 

tas 650.000 fångar och stort krigsbyte. 

3 – Secretary of State Hull asked Finland whether she would be content with territory 

regained or whether she would fight on to aid Germany against Russia and the Allies. ("That 

question, which is of the greatest importance to my country without con templating the 

slightest injustice to Finland and her best inter ests, relates to the future safety of the 

United States and of all peaceful countries in the world; . . . my country is expending and is 

ready to expend 15 or 25 or 40 or 75 billions of dollars to aid in resisting .and suppressing 

Hitler and Hitlerism; . . ." Bulletin, Vol. V, No. 124, p. 363. Cf. Sept. 22, supra.) 

6 – Martin Ekström blir chef för stridsgrupp i Finland 

7 – Finland refused to stop war with Russia. ("Finland wages her defensive war free from all 

political obligations, but grateful that she need not fight alone this time. "Finland cannot 

understand how Great Britain, with whom Finland wished and wishes to retain peaceful 

relations, could regard herself, merely because Finland on this occasion is not alone in 

fighting the Soviet Union, as forced to treat her as an open enemy." Times, Oct. 8, 1941 

9 – Hitler basunerar ut att fälttåget i öster nu har avgjorts 

15-21 – Richert varnar för att ”Hitlers personliga inställning mot vårt land numera är 

dedicerat ogynnsam”. Finns risk för tysk politisk press, angående förbud mot kommunismen, 

tryckfriheten, försvarspolitiken och den allmänna inställningen till ”nyordningen”. 

16 – Sovjetregeringen och den diplomatiska kåren flyr från Moskva till Kujbysjev (nu Samara) 

vid Volga. Svenskarna packar ”vinterkläder, bröd, några stora ostar och chiffreringsmaskinen” 

(Åström 55) Assarsson och militärattachén lämnar Moskva, beger sig i förstone till Gorki- 

Novgorod. ”Nylander kvar på beskickningen” enl Grafström. Moskvabeskickningens 

rapportering talar om växande tvivel och defaitism. Svenskarna blir kvar i Kujbysjev i två år, 

tillsammans med bland annat balettruppen från Moskvas stora opera. 

17 – Kvarstadsbåtarna. Regeringen vidtar anmärkningsvärda åtgärder för att, enligt tyska 

mål, båtarn aska hamna under kvarstad. Överexekutorn i Göteborg har begärt 500.000 

kronor per fartyg i deponering, för att ta upp förhandlingar om kvarstad. Konseljbeslut på att 

insätta på ett särskilt konto i riksbanken 5,5 miljoner kronor. Riksbanksfullmäktige har 

beslutat delta med motsvarande belopp, på statsministerns begäran (riksbanksfullmäktiges 

ordförande, statssekreterare Dag Hammarskjöld, ska senare bli mer känd som 

generalsekreterare i FN 1953-61). En vecka senare forceras lagändring igenom för att 

omöjliggöra att ett beslut om kvarstad kan överklagas. Passersedlarna för båtarna hålls inne 

tills Göta hovrätt slutligen beslutar om kvarstad. Så länge rättegång pågår behöver 

regeringen inte frukta att båtarna löper ut. 

18 – DN rapporterar att 20.000 judar deporterats till Polen 

18 – Stämningen i Tyskland gentemot Sverige uppges vara sämre än någonsin, eftersom 

svenska regeringen – till skillnad från ”t.o.m. Frankrike och Danmark” – inte skickar frivilliga 

mot Sovjetunionen.

19 – Stalin förklarar Moskva vara i belägringstillstånd 

19 – Den tvåfaldigt påtänkta utrikesministern Hamilton, minister i Köpenhamn, har slutat och 

blir landshövding i Linköping. Antinazistiska Nordens Frihet tipsar ”som synnerligen lämplig 

för den svenska ministerposten i det ockuperade (förf kurs) Danmark utrikesrådet Staffan 

Söderblom, vars kända smidighet och anpassningsförmåga bör göra honom mycket skickad 

att förstå utrikesminister Scavenius politik.” Grafström uppskattar den ”utstuderade 

giftigheten”, till skillnad från Söderblom, som frågar Grafström om han har en aning om vem 

som kan ha skrivit artikeln, vilket han inte har. ”Jag var emellertid nog infam, att med min 

oskyldigaste uppsyn deklarera: ’Det är ju i alla fall tydligt, att det är någon mycket initierad 

person som står bakom!” 

20 – Aftonbladet skriver att deportationerna kommer att omfatta 196.000 judar 

21 – Tyska skolan invigs i Stockholm, Grafström representerar UD och svärfar von 

Twardowski är på plats. Dankwort ger på kvällen supé på Royal, där Sven Hedin är med. Barn 

med tysk förälder har tvingats anmäla sig till skolan, annars hotas anhöriga i Tyskland av 

repressalier. 

22 – Tebjudning hos Sven Hedin, med anledning av skolinvigningen. (Schnurre där! Varför i 

Stockholm?) Hedin lägger ut texten: ”Sverige skulle naturligtvis, om vi rätt insåge vår 

ödesgemenskap med Europa, nu med stolthet deltaga i korståget mot hydran i Öster. Men så 

länge denna regering sitter är inget att hoppas…” Grafström förbannad: ”Om inte sådant skall 

kallas för landsförräderi, så måste det i alla fall betecknas som brottslig dumhet… Vad sådana 

uttalanden, som det nu relaterade, kan betyda inför en sådan rapportör som Schnurre säger 

sig självt.” 

24 – Bagge hos kungen, ger sitt kraftfulla stöd åt ett förbud av kommunistpartiet. Bagge 

noterar belåtet i dagboken: ”Jag hade alltså gissat rätt beträffande hans inställning.” Bagge 

satsar hårt på frågan, mycket pga stödet från kungen. Troligen har han missförstått 

mekanismerna bakom midsommarkrisen. Det var inte kungen i sig som åstadkom ett ja till 

tyskarnas önskemål, utan PAH:s beslut att använda sig av kungen som argument. 

25 – von Post skriver PM om rykten om transporter av judar till Polen. Det har resulterat i ett 

ökat antal judiska visumansökningar till Sverige. Transporterna ska ha börjat natten mellan 

17-18 oktober och berört cirka 1.000 personer. Företeelsen ska vara allmänt känd i Berlin 

och troligen kan man inte tvivla på att en större förflyttning av judar sker. De första 

gaskamrarna tas i bruk i Chelmno, kort därefter i andra förintelseläger som Auschwitz- 

Birkenau, Treblinka, Sobibor, Majdanek (Polen) samt, i krigets slutskede, Buchenwald och 

Ravensbrück (Tyskland). Hälften av de sex miljoner judar som mördades beräknas ha dödats i 

förintelselägren. 

26-28 (exakt?) – Flera regeringskolleger till angrepp mot CG:s utkast till regeringens 

utrikespolitiska deklaration inför höstriksdagen. Förstående uttalanden gentemot Finlands 

stryks. CG accepterar strykningarna utan att ta illa upp, säger till PAH att han tagit till ”i 

överkant”. (Jfr midsommarkrisen, ingen sårad självkänsla och inget avgångshot. CG har 

accepterat sin nya roll.) 


28 – Gustaf V skickar personligt budskap till Hitler via tyska legationen, tackar honom för 

kampen mot bolsjevismen. Kungen vill uttala sitt varma tack för att Hitler beslutat slå ner 

bolsjevismen, en fara inte bara för Norden utan för hela Europa. Kungen framför även sina 

bästa lyckönskningar till den stora framgång som redan uppnåtts. Det svenska folket sägs till 

ojämförligt största delen dela kungens uppfattning, och han ska sträva efter att och arbeta 

på att omvända de ännu tvivlande. Kungen hoppas att hans regering snart skulle kunna föra 

frågan om ett förbud för det kommunistiska partiet till gynnsamt resultat. Goda relationer 

mellan Sverige och Tyskland låg kungen varmt om hjärtat. CG känner till att kungen ska 

skicka meddelandet. Ett tecken på att han inte är nöjd med formuleringarna är att han 

informerar PAH, som på det bestämdaste avråder från att skicka meddelandet. Kungen lovar 

då att låta saken vila. Men kungen bryter sitt löfte och skickar meddelandet, utan att tala

med PAH igen. PAH irriteras, men CG tycker det är ett billigt sätt att etablera ett tyskt 

förtroende för Sverige. (SU39-45, 334) Kungens grövsta övertramp under kriget, förhindrar 

inte att PAH är på väg att upphöra vara republikan. Även om CG inte direkt inblandad i 

meddelandet (då skulle det ha formulerats annorlunda) kan man se det som om kungen själv 

agerar i CG:s riktning. ”Om Günther kände till och gillade budskapet lämnas öppet.” (Carlgren) 

Dummast i meddelandet troligen kungens omnämnande av frågan om partiförbud. Innebär att 

Hitler blandas in i svensk inrikespolitik. 

29 – CG håller regeringens utrikespolitiska deklaration inför höstriksdagen (TIETT 75). Ordet 

neutralitet förekommer inte, förändringarna i Europa måste beröra Sverige. Deklarationen får 

fullt gillande från alla partigrupperna, utom kommunisterna. Talet bedöms som personlig 

framgång för CG, Söderblom i rapport till Richert om en ”oväntat stark och spontan 

uppslutning kring regeringens, enkannerligen utrikesministerns, politik”. Uppskattande 

kommentarer från Tyskland, dock inte från den nazistiska partitoppen. 

29 – PM från Richert till Söderblom. Berlins judiska befolkning består nu av 70.000 individer, 

men de senaste veckorna har fyra grupper bestående av 1.200 personer evakuerats från 

Berlin till ett läger i Polen. De som berörs förvarnas en dag i förväg och deras egendom 

tillfaller tyska staten. Runt kl 20:00 samlas de upp av Gestapo och uniformerad polis. Richert 

anmärker att judar förflyttas, trots en skriande brist på arbetskraft inom industrin. 

30-31 – Schnurre önskar permittenttrafik (och viss trupptransport) via Sverige till norra 

Finland samt leveranser av vinterutrustning, CG svarar nej. Dock materieltransport liksom 

sanitetsmaterial, isbrytarhjälp och tanktonnage. CG tror inte tyskarna räknat med bättre 

resultat av förhandlingen. UD fruktar att Sverige riskerar att bli en ”etapplinje direkt till 

fronten”. 

31 – Richert skriver rapport, fortsättning på PM från 29:e. Anmärker att transporterna av 

judar är ologiska, då offensiven mot Sovjetunionen redan utsätter det tyska järnvägarna för 

ett tryck som är på gränsen till vad systemet klarar av. Judeförflyttningarna måste vara en 

del av en större plan, anmärker Richert. Han spekulerar i en möjlig folkomfyttning, att judarna 

i framtiden kanske ska bo någon annanstans? Kanske ett område söder om Lublin. Bristen på 

bostäder i Berlin blir bara värre, är det kanske därför judarna förflyttas? Vet även att 400 

holländska judar har förflyttats några månader tidigare. Det följdes av en holländsk 

generalstrejk i protest mot åtgärden. I tre dagar uttryckte tiotusentals holländare sin 

solidaritet med judarna. Tyskarna slog ner strejken, Judarna tas till Mauthausens 

koncentrationsläger där de under några månader får arbeta ihjäl sig. Där gör man misstaget 

att skicka besked om dödsfallen till de anhöriga i Holland. Sverige är nämligen skyddsmakt åt 

holländarna. Listan på döda skickas till den svenska regeringen av judiska organisationer i 

Holland. Richert undersöker och får besked av en tysk diplomat att han – som representant 

för skyddsmakten Sverige – ska få besöka koncentrationslägret. Ärendet har behandlats av dr 

Albrecht, juridisk expert, som funnit det svenska kravet på besök legalt. Försöker dock 

obstruera. Richert upprepar sitt krav på besök flera gånger. (FITA 177-) 

Slutet av månaden – Regeringen skriver utrikespolitik deklaration. PAH skriver i dagboken: 

”Deklarationen var i allt väsentligt sådan Günther ursprungligen skrivit den. Dock hade jag 

gjort vissa modifikationer, bl a strukit en del som avsåg att ge uttryck för svensk 

tillfredsställelse med Rysslands tillbakaträngande. Günther accepterade utan vidare mina 

modifikationer, han sade sig tagit till i överkant…” Ivar Andersson tillbaka från resa till Berlin, 

talar med CG. Säger att hans huvudintryck är att ”Tyskland icke kan vinna kriget”. CG svarar 

att detta också är hans mening. Begränsad betydelse för svensk utrikespolitik, enl Wahlbäck. 

Slutet av månaden – Tyskarna står bara några mil från Kreml 

Vintern 1941-42 

• Rekordkall vinter igen. tidningarna tvingas gå tillbaka till medeltiden för att i ”osäkra 

källor” hitta jämförelsematerial (Grafström)

Okt-nov 

• Richert rapporterar att ett ingripande mot nazismen i Sverige skulle tas så illa upp i 

Berlin, att om en sådan åtgärd blir nödvändig för att förbjuda kommunistpartierna så 

är det bättre att inte göra någonting alls. CG beredd att ingripa mot svensk 

socialistisk samling för att nå enighet i samlingsregeringen om åtgärder mot 

kommunisterna. 

Nov 1941 

• Sverige accepterar ryska råvaror som tysk betalning för svenska industriprodukter. 

Svenska företag ska genomföra industriprojekt på fd sovjetiskt territorium. (SRWN 

39) 

• Militären slutar placera kommunistiska värnpliktiga i arbetsläger, sedan 

försvarsminister Sköld upptäckt att även socialdemokrater drabbats 

• Stalin ställer krav på Storbritannien och USA om en andra front 

4 – Sverige och Tyskland åter in i ”maratonförhandlingar”, ledda av Walter och Hägglöf. 

Schnurre kritiserar tyska förhandlarna för att de nöjde sig med att diskutera med en svensk 

kommission i stället för att gå direkt med regeringen. ”Själv hade han uppnått sina av den 

tyska ledningen högt uppskattade förhandlingsresultat genom direkt förhandlingar med den 

svenska utrikesministern.” Klargörs för Walter att det i detta fall är finansminister Wigforss 

som är ansvarig. Ordnas middag på Gyldene Freden. Medlemmarna av de båda 

regeringskommissionerna beger sig dit. Tyskarna väntar sig ”der Herr Reichsfinanzminister” 

rulla fram, oåtkomlig i limousine. Istället blir de strax utanför restaurangen omcyklade av en 

spänstig herre i vit sportmössa. Ernst Wigforss. Denne underhåller tyskarna under middagen 

på utmärkt tyska. Tyskarna framför sina argument, varpå Wigforss svarar att regeringen 

redan diskuterat frågan och kommit fram till ett negativt beslut. Tyskland accepterar sedan 

Hägglöfs förslag om privata krediter, samt hela den svenska önskelistan på tyska leveranser. 

Privata krediterna ordnas genom svenska förskottsbetalningar och kommersiella 

kreditinstitut. Sverige säljer materiel till tyskarna, bland annat 2.000 armétält med kaminer 

för att förbättra vinterförhållandena. Hyr även ut 3.000 lastbilar för att transportera 

träbaracker till norra Finland. 

4 – Sverige-Sovjet undertecknar avtal i Kujbysjev, inneliggande sovjetiska beställningar ska 

lagras. Sovjetunionen uttrycker sin uppskattning. Att Sverige inte bryter 

handelsförbindelserna under denna tid då Sovjetunionen anses ha minimal chans till 

överlevnad är en viktig händelse. 

5 – Den finske pacifisten Arndt Pekurinen, som suttit i fängelse sedan vinterkriget, förs till 

fronten men vägrar bära vare sig vapen eller uniform. Varpå hans befäl avrättar honom i 

Suomussalmi. Pekurinen har varit i blåsväder tidigare, som ledare för Finlands pacifistiska 

rörelse. Pekurinen fängslades upprepade gånger 1926-31 för sin pacifism. Men efter 

internationella protester, där bland andra Albert Einstein och H.G. Wells deltog, införde 

Finland vapenfri tjänst, den så kallade ”Lex Pekurinen”. Men denna lag gäller inte i krigstid. 

Avrättningen blir dramatisk, eftersom de två första soldaterna som beordras utföra den 

vägrar. Den modige Arndt Pekurinen är känd för sitt valspråk, som han hämtat från Jonathan 

Swift: ”Eftersom man inte äter människor finns ingen anledning att döda dem.” 

7 – CG talar i riksdagen. Sveriges uppgift är ”att utgöra den sammanhållande länken i 

Norden”. Vilket är en omöjlig uppgift. Danmark och Norge ockuperas av Finlands 

bundsförvant Tyskland. ”Stormaktspolitikens motsättningar gick således tvärs genom Norden 

och i realiteten var Sveriges möjligheter att fungera som en sammanhållande länk illusoriska.” 

(Alf W) 

7 kvällen – Bridgemiddag hos Boheman, CG paras ihop med Grafström. ”Günther vann och var 

på ett strålande humör. Han berättade att han tog vitamininsprutningar varje morgon, något 

som hade piggat upp honom alldeles ofantligt särskilt före det senaste riksdagstalet. ’Ja’, 

sade jag, ’det tycks ha piggat upp hela svenska folket’.”

11 – Flera amerikanska långfilmer med destination Sverige, via Lissabon, har kvarhållits i 

Tyskland. Grafström i Berlin för att få loss dem. Hans egen idé, CG ger sitt stöd till projektet. 

Grafström bor på ”holländska beskickningen”, som tagits över av den svenska som är 

Nederländernas skyddsmakt. von Post ger middag för 16 svenskar ”på det holländska 

porslinet”, bla Richert, Jacob Wallenberg och Hägglöf. 

12 – Finland again rejected the United States suggestions that she make peace with Russia. 

Ibid., Nov. 13, 1941, p. 2. Cf. Oct. 3, 7, supra.) 

12 – Grafström i Berlin får förfrågning om eventuellt tyskt institut i Stockholm. ”Det bör 

sannerligen få vara nog med den nyligen invigda skolan, med ”die deutsche Akademie” och 

med den akademiska utbytestjänsten.” 

13 – Grafström får veta att filmerna inte bara är kvarhållna, utan beslagtagna. Gestapo sköter 

ärendet. 

14 – Grafström kommenterar deportationerna av judar i dagboken. ”De första judar jag såg 

med den nyinförda gula stjärnan gåvo mig en allvarlig chock.” Kommer även, ovetande, in på 

Förintelsen: ”Det senaste är massdeportationer österut med korta varsel av unga och gamla 

judar, kvinnor och män.” Kommenterar även de massiva flyganfallen mot staden, regimen har 

täckt över vattenytorna med trägolv och på dessa placerat miniatyrhus. 

Mitten av månaden – Oberoende av varandra hotar både Bagge och Wigge avgå om de inte 

får som de vill i partiförbudsfrågan 

16 – Tyskland inleder slaget om Moskva 

17 – Grafström i Berlin: ”Richert är en 150% korrekt person men onekligen en aning tråkig. 

Denna tråkighet tycker jag för övrigt präglar hela beskickningen här, som i sanning förefaller 

glädjelös.” Richert säger sig två gånger ha träffat Hitler. ”Hitler hade tydligen gjort ett 

storartat intryck på vår minister, märkligt nog bland annat genom det lugn och ’den harmoni’, 

som präglat hans väsen.” Hitler hade pratat om svenske kungens tennis och beklagat att han 

själv inte ”bedrev någon sport”. 

17 – Tyskland informerar Danmarks kung Christian X att det är dags för åtgärder mot 

Danmarks judiska befolkning. Kungen svarar att han inte ser någon anledning till detta. 

Tillägger att danskar inte behöver ta till åtgärder mot judar, eftersom danskarna inte känner 

sig underlägsna. Underförstått – till skillnad mot tyskarna. 

18 – Tyska legationen får en sammanställning över svenska tjänster till Tyskland av UD. 

Dokumentet skrivs för att hålla tillbaka tyska krav på permittenttransporter Finland.Tyskland, 

med mera. 

18 – CG försöker få Finland att åta sig permittenttransporterna som Sverige vägrat Tyskland. 

Talar med Ramsay, framhåller att det borde ligga i Finlands intresse att Sverige har goda 

relationer med UK och USA. Sverige kan då gagna Finlands intressen i dessa länder. Ramsay 

mycket förstående, men efter någon vecka meddelar finska regeringen att landet inte kan åta 

sig transporter. 

19 – Tyskvänliga duon Aftonbladet och Stockholms-Tidningen rapporterar att de deporterade 

judarna ska förflyttas till djupt in i Sovjetunionen. Lägren i Polen är bara genomfartsläger. 

21 – Grafström hem, tillsammans med Richert och Juhlin-Dannfeldt 

25 – Finland ansluter sig till Antikominternpakten (Germany, Japan, Italy, Hungary, Spain, 

Man chukuo, Bulgaria, Croatia, Denmark, Finland, Rumania, Slovakia, and Nanking regime in 

China), för landet ännu närmare Tyskland. Finland hävdar att anslutningen sker för att 

förhindra hungersnöd, tyskt villkor för spannmålsleveranser. Ökar svensk misstro mot Finland. 

KI Westman rapporterar: ”Det är ganska märkligt att iakttaga, hur sakta folk här gjort klart 

för sig, vilka följder, som vapenbrödraskapet med Tyskland med största sannolikhet kunde 

beräknas få. Den lilla finska ponnyn har tydligen en gång fått i sitt huvud, att den skulle 

kunna avkorta numret och lämna manegen, när den själv tröttnat. Men det är väl ändå att bra 

illa känna den fordrande domptör, som leder föreställningen.” Dessutom kraftig svängning 

ibland socialdemokraterna – och CG – mot ett förbud mot kommunisterna. Skulle kunna ses 

som en förberedelse inför ett svenskt medlemskap i Antikominternpakten.

27 – CG håller tal hos Riksförbundet för Sveriges försvar (TIETT 83) Utsätts för kritik i 

Tyskland! 

28 – Secretary of State Hull told Finland he was not sure to what extent "Finnish policy is a 

menace to all America's aims for self defense." (". . . every act of the Finnish Government 

since the delivery of its note has confirmed our apprehensions that it is fully cooperating 

with the Hitler forces." Bulletin, Vol. V, No. 127, pp. 434 f.) Secretary of State Hull again 

warned United States officials of imminent Japanese attack. (Cf. Nov. 25, supra. Peace, p. 

144.) 

29 – Casparsson skriver i dagboken: ”Bland de svenska arbetarna finns det numera ingen 

förståelse för Finlands sak. Anslutningen till anti-kominternpakten har skapat en nästan 

fientlig atmosfär mot den finska nationen. Även den finska socialdemokratin betraktas med 

stor misstänksamhet.” Fortsätter någon vecka senare: ”Olyckligtvis har det sedan juli blivit 

alltmer klart att finska regeringen fört kriget mot Ryssland i landutvidgningssyfte.” Finland 

incorporated military gains from Russia restoring former border. ("Our security can be 

achieved only by territorial means. The only hope for us is in moving the frontiers eastward. 

"The only way to solve the problem of Eastern Karelia is to keep it occupied by Finnish 

troops." Times, Nov. 30, 1941, p. 35.) 

Slutet av månaden – CG drar tillbaka sitt stöd åt Bagge i partiförbudsfrågan, sedan Richert 

meddelat att ett förbud mot nazistpartierna skulle tas illa upp i Tyskland. Även kungen 

backar. Klart att det inte blir något förbud mot kommunistpartiet. Bagges mest svidande 

nederlag i samlingsregeringen, skriver själva att han spelade ”ett mycket högt och hårt spel” 

som han förlorar. Bagge-CG:s inflytande i samlingsregeringen blir aldrig vad det en gång var. 

Slutet av månaden – UD tydligt, Tyskland inte kommer att besegra Sovjet nu. Kriget 

fortsätter. ”Vilken lättnad för det av tyskarna kringrända Sverige!” (Hägglöf) 

Dec 1941 

• Svenskt-tyskt handelsavtal sluts 

• Marcus Wallenberg når tilläggsöverenskommelse till 1939 års krigshandelsavtal med 

UK, efter långa och besvärliga förhandlingar. Sverige får lite mer än förut, men måste 

erkänna att Finland är ett fiendeland enligt avtalet. Beträffande kavrstadsbåtarna 

vägrar London förhandla, de ska släppas. 

• Strategimöte UK och USA i Washington DC. Tyskland ska besegras först, sedan Japan. 

• Tyska natt-och-dimma-ordern (Nacht und Neberlass), motståndsmän deporteras i 

hemlighet till Tyskland utan rättegång och utan att de anhöriga informeras 

• Handlingen i filmen Casablanca utspelar sig under denna månad 

Början av månaden – Finland återtar Hangö udd 

1 – Schnurre föredrar den svenska listan över utförda åtgärder som gynnar Tyskland för 

Ribbentrop. Anser att den dokumenterar ”ansenliga tjänster”. Tiden juli 1940-oktober 1941 

har cirka 670.000 tyska soldater transporterats via Sverige (jämför detta med 163:e 

divisionen Engelbrecht, som ”bara” omfattade cirka 15.000 man). Tiden 22 juni-1 november 

1941 har 5.000 järnvägsvagnar med militärmaterial fraktats på svensk järnväg, samtidigt 

som 70 tyska fartyg med trupp och krigsmaterial har eskorterats på svenskt vatten. 60 

tyska kurirplan per vecka ska under den kommande vintern få flyga över Sverige. En stor 

transitdepå med livsmedel, foder och olja har lagts upp i Luleå. 45.000 ton malm skeppas 

dagligen till Tyskland via Luleå. Sverige hjälper dessutom Finland med spannmål, krediter och 

krigsmateriel. 

2 – KGW föredrar för regeringen tankarna om censur på möten, PAH undrar ”hur han orkar 

hålla på med sånt” (PA 456) Diskussionerna om hårdare möteskontroll är framför allt en 

kompensation för det uteblivna partiförbudet. Hjälp till högern att dölja reträtten. Bagge 

tycks vilja avgå men övertalas av bla Richert att stanna. PAH trött på hela frågan. ”Förslaget 

är tokigt men det blir väl underlag för ny dragkamp och nya Baggejeremiader.” CG vill inte ge 

sitt stöd till Bagge, utan entusiasm, men anser det tydligen pinsamt att behöva ta upp det

med sin gamle parhäst i regeringen. Ber PAH tala med Bagge istället!!! PAH lovar göra som CG 

vill: ”Jag skall väl göra försöket, men det bär emot att överhuvud försöka tala tillrätta en som 

inte längre tar skäl!” Början på CG:s vandring tillbaka till PAH? 

4-5 – Slaget om Moskva upphör utan att tyskarna tagit staden. En chock för Hitler och de 

tyska generalerna, som räknat med att Sovjetunionen skulle ha besegrats innan hösten. Även 

de västallierade underrättelsetjänsterna hade gravt underskattat Sovjetunionens styrka. Även 

underskattat befolkningens vilja att stödja Stalin och hans kommunistiska regim. "I själva 

verket var entusiasmen för regimen stor i Sovjet under kriget", säger historikern Martin Kahn, 

som skrivit en avhandling om britternas och amerikanernas underskattning av Sovjetunionens 

militära styrka. Historiker kan se vändpunkten i kriget här, men inte samtiden. Mannerheim blir 

försiktig, förbjuder finländska förband att delta i operationer mot Murmanskbanan (tyska och 

finska förband har förgäves försökt skära av järnvägen söderut från Murmansk, som är en 

viktig transportled för västmakternas leveranser till Sovjetunionen) och säger nej till tyska 

påtryckningar om att angripa Leningrad. 

4 – Sista sovjetiska soldaten lämnar Hangö. Kl 8 hissas finska flaggan på rådhuset. Svenska 

frivilligbataljonen börjar upplösas, 31 har stupat. 

4 – Stödet för Bagge minskar inom högern, pga partiförbudsfiaskot. PAH talar med Ewerlöf, 

som svarar ”utan tvekan att han skulle anse framläggandet vara ett misstag”. 



6 – Storbritannien och Norge (Londonregeringen) förklarar krig mot Finland, då Mannerheim 

vägrat avstå från offensiva operationer. Britain declared war on Finland, Hungary, and 

Rumania. ("No satisfactory replies having been received from the Finnish, Hungarian, and 

Rumanian Governments to notes addressed to them last week," as to ending wars with 

Russia. Times, Decem ber 6, 1941, p.1. "The Finnish Government's reply showed no 

disposition to respond to this overture nor have they ceased to pursue aggressive military 

operations on territory of the Union of Soviet Socialist Republics, an ally of Great Britain, in 

the closest collaboration with Germany. "The Finnish Government have sought to contend 

that their war against Soviet Russia does not involve participation in the general European 

war. This contention His Majesty's Government find it impossible to accept." 

6 – Sovjetisk motoffensiv under nye frontbefälhavaren general Georgij Zjukov. Tar territorium 

från armégrupp Mitte. 

7 – Japan anfaller Pearl Harbour, krig mellan USA och Japan. USA:s isolationister, med 

Lindbergh i spetsen, avger lojalitetsförklaring till Roosevelt. Gäller dock inte krig USA- 

Tyskland. Trots att anfallet innebär krig Japan-UK. Svenska militärer tror att anfallet innebär 

ettt bakslag för UK, då USA nu kommer att behöva krigsmaterielen själva. 

8 – Utrikesutskott. CG informerar att Bull begär att Sverige ska tillvarata Norges intressen i 

Helsingfors. CG har beklagat den norska krigsförklaringen för Bull, och tillagt att den finska 

regeringen motstått tysk press angående att skicka iväg den norska beskickningen i 

Helsingfors. Konversationen som följer klargör för CG att den norska krigsförklaringen inte är 

en följd av brittiska påtryckningar. KI Westman ska sondera finska regeringens inställning till 

att Sverige blir skyddsmakt åt Norge. 

8 – UD tar del av tysk högkvartersrapport. Pga vintern går de tyska trupperna i vinterkvarter, 

utan att ha intagit vare sig Moskva eller Leningrad. 

10 – Schnurre kommer till CG med brev från Hitler till Gustaf. Vill åter ha 

permittenttransporter till Finland via svenska järnväg, fyra tåg per vecka innehållande 500 

man. CG lovar ta upp saken i regeringen men säger att han förutsätter ett nej. ”Varken den 

allmänna opinionen i Sverige eller han själv trodde på omöjligheten av att med god vilja ordna 

saken på finska järnvägar, och svenska folket skulle aldrig förstå att man toge steget ut ur 

neutraliteten för en sådan sak.” Senare på dagen tar CG Schnurre till kungen, för ett 

överlämnande av Hitlers brev. Kungen läser igenom det allmänt hållna brevet men 

kommenterar det inte. Kungen även ganska negativ till de tyska önskemålen som Schnurre

framfört. Pratar om farorna för Sveriges neutralitet, sedan UK förklarat Finland krig. Gustaf 

skickar kort svar till Hitler: ”Jag har igår av sändebudet Schnurre fått ert innehållsrika brev 

och sänder er mitt hjärtligaste tack.” Schnurre berättar att Hitler med stort intresse studerat 

den svenska förteckningen över tjänster utförda åt Tyskland. 

10 – Pronazistiska Riksföreningen Sverige-Tyskland har möte, Draeger talar. Grafström, 

Boheman, Hägglöf och Jacob Wallenberg i publiken, dock inte CG. ”I övrigt bestod samlingen, 

som alltid på dessa tillställningar av ett antal förtorkade gamla damer och den sedvanliga 

klicken mer eller mindre pseudonazistiska svenska element. Sven Hedin tackade 

föredragshållaren och lät förstå, att vår ärorika europeiska historia gjorde det särskilt lätt för 

oss svenskar att fatta Tysklands storeuropeiska galopp.” 

10 – Japan sänker brittiska slagskeppet Prince of Wales och slagkryssaren Repulse utanför 

Malaysia 

11 – Tyskland och Italien förklarar USA krig (USA bryter inte med Finland). USA:s isolationism 

till slut omöjlig, tvingas med i kriget, som alltså redan är avgjort. Hitler talar i tyska riksdagen, 

går till angrepp mot det försoffade och borgerliga Sverige. Richert rapporterar att attacken 

”utlöste ett nästan frenetiskt bifall”. 

12 – Tyska permittenttrafiken till Finland i konselj. Kungen föredrar – inte CG! Ingen uttalar 

sig för bifall. 

13 – CG överlämnar det negativa beskedet om permittenttrafiken till Schnurre. Denne 

kommenterar resignerat att han vant sig vid avslag. Begär svensk transport om ett enda tåg 

om 450 sjuka, skadade och sårade personer från Haparanda. Lämnar Stockholm. Begäran 

godkännes några dagar senare. 

14 – Socialdemokraternas misstro mot Finland manifesteras vid en konferens. Tanner får 

direkt fråga (fr Åkerberg) om det redan före kriget funnits avtal Tyskland-Finland om 

gemensamt anfall. Tanner förnekar detta. Casparsson skriver i dagboken: ”Hans (Tanners) 

uttalanden voro emellertid icke ägnade att övertyga oss om att vi fått höra hela sanningen. 

Han hade nämligen redan i sitt inledningsanförande förklarat, att resp militärmyndigheter 

överenskommit om vissa avsnitt, som skulle hållas av resp länders trupper.” (PAOK 281) 

Tanner konstaterar motsättningen mellan svenskar och finländare: Finland önskar tyska 

framgångar på östfronten, Sverige känner tillfredsställelse när tyskarna lider nederlag. ”Det 

blir svårt att på nytt återuppbygga ett gott nordiskt samarbete.” 

18 – En talesman för tyska riksregeringen yttrar sig ”ytterst ovänligt” om att Bagge kvällen 

innan bevistat öppnandet av The British Council’s byrå i Stockholm. CG låter Grafström 

instruera Richert att protestera. Bland annat påpekas att ”Sveriges förbindelser med The 

British Council äro äldre än våra förbindelser med Akademischer Austauschdienst (?)”. 

19 – Överenskommelse fattas, tysk-svenska handelsförhandlingarna. Hägglöf redogör på 

utrikesnämnden, PAH framför ”regeringens tack till utrikesrådet Hägglöf” för hans insatser. 

20 – De sista medlemmarna av Svenska frivilligbataljonen återvänder till Sverige. Flera 

nazister i bataljonen har dock fortsatt till Waffen-SS. Totalt under kriget värvas 300.000 

icke-tyskar till Waffen-SS, varav 260 är svenskar (enligt journalisten Bosse Schön). 

Ribbentrop klagar på att svenskarna är så dåliga på att ta värvning i Tysklands arméer när 

före detta fiender som fransmännen mobiliserar tiotusentals frivilliga. 

21 – PAH ang partiförbud, säger att om man inte vill göra något själv ska man även säga nej 

om kravet kommer från Tyskland. Håller det dessutom otroligt att tyskarna ska bråka om de 

svenska kommunisterna. Ett ev ultimatum kommer att handla om någon större fråga. 

21 – Sköld filosoferar i regeringen. Om Tyskland segrar kan inte socialdemokratin existera i 

Sverige. S bör därför lämna ifrån sig makten, för att ”hålla sig intakt under en eventuell 

period av tyskt inflytande”. Om de allierade segrar kan s efter kriget återta makten, utan att 

ha smutsats av eftergifter till tyskarna. Närmast fantasier, säger en del om Skölds roll i 

regeringen. 

22 – Richert skriver: ”Jag tror för egen del alltjämt icke, att – hur irriterad stämningen emot 

oss än är – någon aktion mot Sverige är avsedd eller beslutad.” Tyskarna är upptagna med

annat. Men mycket oro i Stockholm, regeringen anser att beredskapen är dålig. En 

mobilisering anses kunna provocera Tyskland, beredskapen ska småningom höjas – efter 

helgerna. 

22 – Stedingk (underrättelsetjänsten) skriver hemligt brev till ”inre kretsen” om problem med 

svenska frivilligbataljonerna i Finland Martin Ekström har öppet börjat värva folk till SS bland 

de finska krigsmännen. UD vet redan att de svenska trupperna till hög grad (ca 30 procent) 

består av nazister. Stedingk föreslår att man gör någonting åt Ekströms framfart. Efter 

striderna vid Hangö går tydligen Ekström i tysk tjänst? 

25 – Japan erövrar Hongkong 

Mellandagarna – Brittiska räder mot norska kusten, ny tysk oro om att Sverige kommer att 

ansluta sig till de allierade vid ett fullskaligt angrepp. Tyskland flyttar tunga örlogsskepp från 

Brest till Trondheim. CG fruktar allierad landstigning i Nordnorge, av fruktan för tyskt 

preventivt anfall mot Sverige försäkrar CG och Gustaf tyskarna att Sverige ska försvara sin 

neutralitet. Sista gången CG räknar med allvarlig krigsfara? (SBL 645) Tyskland börjar oroa 

sig för att Sverige ska lämna neutraliteten och orientera sig mot de allierade. Tysklands 

förhållande till Sverige uttalat hotfullt. 

31 – Vougt skriver om tyskarnas ”medvetande om en förpliktelse för det stora folket i 

Europas centrum att fylla sin roll som en enande och ordnande kraft i Europa” (Arbetet) 

Slutet av 1941 

• Tunberg i Danmark, träffar – sannolikt på uppdrag av Gustaf V, CG inblandad? – 

kronprinsessan Ingrid, dotter till den svenske kronprinsen, blivande Gustaf VI Adolf. 

”Kronprinsessan, som är utomordentligt populär i sitt nya hemland, är ingen vän av 

tyskarna och hon har i olika sammanhang inte gjort någon hemlighet därav. Tunbergs 

roll hade tydligen varit att mana ’Sessan’ till större försiktighet ’för dynastiens skull’. 

Dessa förmaningar hade ’åtminstone till att börja med’ tagits mycket onådigt…” 

(Grafström) 

Årsskiftet 1941-1942 

• CG säger ”Måtte bara vargsvansarna finnas kvar, när vargarna ätit upp varandra” (till 

Tor Bonnier). Förhoppning om att Tysk-Sovjetiska kriget ska sluta som det gjorde 

under första världskriget, total ömsesidig utmattning. 

• Sovjetiska arméer går på flera ställen på fronten till offensiv. De tyska trupperna är 

inte beredda på detta, saknar tillräcklig utrustning för vintern – och har framför allt 

ingen befäst linje att falla tillbaka till. Hitler förbjuder dessutom sin ageneraler att 

retirera. Fronten sviktar men håller. Men för första gången under kriget har Tysklands 

trupper tvingats på defensiven. Sovjet sätter in T34 i striderna. Sverige inser det 

svåra läget, jfr tidigare fruktan för desperata tyska åtgärder vilka kan inbegripa 

ockupation av Sverige. Richert skriver nu att ”vi gå in i en period, som för oss kan 

vara farligare än någon annan, nämligen desperationens”. 

• Enstaka transport av cirka 500 tyska soldater mellan Torneå och Helsingborg 

1942-43 

• I de ockuperade länderna byts samarbetspolitiken ut mot motståndspolitik 

1942-44 

• Frostiga relationer Sverige-Sovjet 

1942 

• Angående en mer balanserad neutralitetspolitik säger CG att ”man vänder inte ett 

gammalt regalskepp på en femöring”

• CG grälar med Gjöres om spannmålsleverans till Finland. Gjöres anser att CG 

”förskansade sig bakom den fasad av kylig nonchalans som i alla lägen var en av hans 

skyddsmekanismer”. CG kan även ”drabbas av en av de distraktioner, som alls icke 

olägligt kunde inställa sig hos honom, då han skulle passera något snärjjigt eller vasst 

hörn”. 

• Toppen i ingreppen i yttrandefriheten, nästan hälften av samtliga krigets ingrepp görs 

• Dymling avgår som chef för Radiotjänst 

• Radiotjänst tillsätter ett chefskollegium, VD plus de fyra avdelningscheferna 

• Radiotjänst återupprättar programkollegiet (som förekom 1932-33). Samtliga 

tjänstemän ska samlas en gång i månaden för att diskutera den gångna månadens 

program och kommande planer. 

• Ingripande mot Dramatens uppsättning av ”Rid i natt”, tar bort alla tyskanspelningar 

(DNU 249) 

• Folkberedskapen utger korrespondenskursen ”Den svenska livsformen” 

• Manhemsförbundet avslöjas ha upprättat en lista över judar i Sverige 

• Första flyganfallet mot Tokyo 

• Arbetet med atombomben påbörjas i USA 

• Läkaren Israel Holmgren döms till två månaders fängelse för sin pamflett 

”Nazisthelvetet”, men regeringen vill inte bjuda på martyrskap. Holmgren kräver 

högljutt sitt straff och väljer ut en cell åt sig på Långholmen (PA 460) 

• Tyskland och Sverige möts i fotbollsmatch 

• Landstingsval 

• Motståndsrörelsen organiseras i Danmark 

• Stalin blir ”Man of the Year” i Time Magazine, år 1938 var det Adolf Hitler 

• 13-åriga Anne Frank går under jorden i Amsterdam, dit hon flytt med sin familj från 

Tyskland 1933 

Jan 1942 

• Bagge fortsätter driva frågan om partiförbud men ingen tar någon större notis om 

detta. CG mottar meddelande från Ribbentrop, som överlämnats muntligen. Den tyske 

utrikesministern beklagar att det inte blev något svenskt förbud mot 

kommunistpartierna. Regeringen har istället skärpt straffen för spionera och sabotage. 

• Goebbels skriver i dagboken att Sverige gör Tyskland större tjänster i kriget än vad 

många inser. Tecken på missnöje med Sverige i ledande tyska kretsar. (Har han läst 

den svenska listan?) 

1 – ”De förenade nationernas deklaration” skrivs under av UK, USA, Sovjet och Kina. Bas är 

Atlantdeklarationen från 9-12 aug 1941. 

1 – Offentlig belysning i Sverige inskränks kraftigt 

2 – ”De förenade nationernas deklaration” skrivs under av Australien, Belgien, Canada, Nya 

Zeeland, Sydafrikanska Unionen, Indien, Grekland, Nederländerna, Luxemburg, Norge, 

Jugoslavien, Tjeckoslovakien, Polen, Costa Rica, Cuba, Dominikanska republiken, El Salvador, 

Haiti, Guatemala, Honduras, Nicaragua och Panama. 

2 – Manilla faller till Japanerna 

12 – Rykten om att Finland kanske är villigt till fred med sovjet. Anledningen är det svåra 

försörjningsläget i Finland. 

12 – Rapporter om att rikskommissarien i Norge låtit häktningsorder utgå på alla norska fd 

officerare, som repressalie för att ett antal sådana deltagit i de brittiska raiderna mot norska 

kusten. 

14 – Kvarstadsbåtarna. PAH i dagboken: ”Engelsmännen komma att möta (med) fri eskort, 

tyskarna försöka hindra utlöpandet. Det kan bli drabbning in på vår sjögräns, om inte rent av 

något desperatare sker.” Fruktan för svensk Altmarkaffär. Westman, Bagge och 

militärledningen missnöjda med den juridiska linjen.

14 – CG informeras av von Dardel om tyska påtryckningar gentemot Danmark, tyskarna vill 

införa antijudiska lagar. Men Danmark vägrar införa sådana lagar. Några månader senare 

avskedas samtliga judar som är offentliganställda. Danmark hoppas att det är den enda 

antijudiska åtgärd som landet kommer att tvingas till. 

16 – Kvarstadsbåtarna. Gustaf säger att han inte vill ha något krig för båtarna. CG stödjer 

PAH under konseljen, men på vägen därifrån låter han antyda att han trots allt funderar på 

att beslagta båtarna. 

20 – Wannseekonferensen. Möte med 15 ledande nazister under ordförandeskap av 

Gestapochefen Reinhard Heydrich. Denne lägger fram planen för hur beslutet om "den 

slutgiltiga lösningen" av den judiska frågan (”die Endlösung der jüdischen Frage”) praktiskt 

ska genomföras. Enligt den ska Europa rensas från judiska befolkningsgrupper från väster till 

öster. Judar ska uppspåras, trakasseras och deporteras till Östeuropa, där de ska sättas i 

tvångsarbete under omänskliga former eller avlivas i dödsläger. Det övergripande syftet är 

att helt förinta den europeiska judenheten. I öst upprättas särskilda "insatsgrupper" vilkas 

uppgift är att systematiskt utföra massmord på judar och andra "mindervärdiga" folk. Totalt 

beräknas antalet judar i Europa, de beräknas till cirka 11 miljoner varav 8.000 i Sverige. 

Anmärks att den judiska befolkningen i ockuperade Norge och Danmark är så liten att 

Förintelsen där blir svår att genomföra. Men det kommer att ske ändå. 

20 – Grafström till Berlin, relationerna Tyskland-Sverige uppges vara sämre än någonsin. 

Richert tror dock inte på ryktena om förestående tyskt anfall mot Sverige. 

22 – Sverige får veta att Hitler troligen i slutet av månaden kommer att göra Quisling till 

statschef i Norge 

23 – Den svenske operasångaren S.O. Sandberg uppträder i Berlin. Arrangör Nordische 

Gesellschaft. ”Behovet av idyll och vardaglig trivsel är säkerligen större hos detta fattiga och 

segerrika folk än behovet av många av de förnödenheter, som här sedan åratal är satta på 

kort.” 

27 – Nylander, som suttit ensam i Moskva, anländer till Berlin via Ankara. Ska efterträda Vinell 

som handelsråd i Berlin. 

30 – Hitler håller tal i Berlins sportpalats, nioårsdagen av det nazistiska maktövertagandet. 

Uttrycker bland annat sin glädje över frivilliga på östfronten och nämner särskilt svenska 

sådana. Grafström på plats: ”Hitler kom på slaget fem och mottogs också av öronbedövande 

jubel, stampningar och applåder, som hotade att skaka ner takkronorna… Men i den atmosfär 

av politiskt tungomålstalande som Hitler lyckas skapa omkring sig tror jag inte att det spelar 

någon roll vad som sägs – huvudsaken är att det sägs något och att det är der Führer som 

säger det. Om han meddelat, att tyska tanks just trängt in på månen tror jag inte att 

meddelandet skapat annan reaktion än jubel.” Folkets jubel som störst när Hitler nämner 

”’det japanska krigarfolket’ och för finnarna”. Däremot mer nertonat jubel för italienarna. 

Feb 1942 

• Februarikrisen. Tyskland tror inte att Sverige kommer att försvara sig mot brittiskt 

anfall via Norge, varpå man bygger upp en slagstyrka i Nordnorge. Regeringen säger 

till finska sändebudet i Stockholm att man ska försvara sig mot britterna, vilket 

vidarebefordras till Tyskland. Ett allierat anfall diskuterades men planerades aldrig på 

allvar. 

1 – Major Vidkun Quisling proclaimed Premier of Norway by Reich Commissar, Joseph 

Terboven. (Herr Terboven will con tinue to rule the country from the background. . . 

"realizing that the struggle against Norwegian opposition will become more bitter, the 

Germans have decided to have Major Quisling ready as an eventual scapegoat." Times, Feb. 

2, 1942, p. 5.) 

7 – PAH talar öppenhjärtigt med dansk förf (Johannes Lehmann). Quislings nya roll som 

regeringschef (statschef?) är bluff, eftersom han inte kontrollerar utrikespolitiken. Istället är 

det den danska politiken som är riktig, även för Sverige. Dvs Scavenius har rätt (jfr CG).

Danmark har undgått Norges öde och fått behålla sin självständighet. Finländarna har 

däremot blivit alldeles vilda i frågan om den kommande gränsen. Landet spelar ett högt spel, 

vilket har lärt PAH risken i att ha äldre militärer (dvs Mannerheim) som politiker. Dessutom 

har det, trots svensk offervillighet, uppstått ont blod mellan grannländerna. Tex nya finska 

lagar, som framför allt drabbar den svenska befolkningen. Samtidigt är det ett svenskt 

intresse att Finland håller de ryska kanonerna borta från Stockholm. Vad gäller Hitler tvivlar 

inte PAH på att han hatar Sverige. Kanske vill han till och med straffa Sverige, men en 

invasion skulle kräva 300.000 tyska soldater. Nästa år 400.000. Och Hitler är nog inte 

beredd att offra dessa för att ge Sverige ett kok stryk. Det tyska intresset är den svenska 

malmen och den är billigare att köpa än att erövra med vapen. Senare spekulationerna ett 

resultat av rykten om ett tyskt angrepp på Sverige. (PAOK 292) 

8 – Grafström ser judar som förnedras i Berlin, tvingas rengöra gatorna 

9 – Grafström hem 

10 – Richert skeptisk gentemot ryktena om tyskt angrepp på Sverige: ”Alla skäl synes tala 

för att ett tyskt angrepp mot Sverige i nuvarande läge ej överväges.” 

11 – Danmark har farhågor för landets judiska befolkning och vill överföra 212 till Sverige. 

Regeringen begränsar antalet till 20-30 st, bla på inrådan från Gunnar Josephson på Mosaiska 

församlingen i Stockholm. Bagge säger att han och Rasjön ville begränsningen eftersom ”det 

kunde bli besvärligheter om vi tog in alltför många”. (PA 372) 

12 – PAH talar inför s-riksdagsgruppen. Regeringen har tagit upp övergreppen som ”den 

norska regimen utövat mot norrmän” hos tyska regeringen. Tyskarna har då tagit mycket illa 

upp. I fruktan för ännu hårdare tyska åtgärder vill inte PAH göra mer. (PAOK 286) 

12 – PAH säger till dansk författare att han tror Tyskland kommer att förlora kriget 

12 – Weizäcker talar med Richert om Sveriges agerande vid allierad landstigning i Norge. 

Richert svarar att Sverige beslutsamt ska försvara sina gränser. 

14 – Richert uppger att 30 tyska divisioner behövs för att anfalla Sverige, fortfarande 

skeptisk mot ryktena. 

15 – Japan erövrar Singapore (85.000 alliera trupper tillfångatas). Stor symbolisk betydelse. 

16 – Richert i Stockholm, allt starkare rykten om tyskt anfall mot Sverige i mars 

17 – CG i utrikesutskottet. ”Han lyckades skrämma upp gubbarna ganska bra med ryktena 

angående tyska anfallsplaner mot Sverige.” Ökad beredskap ska tillkännages de närmaste 

dagarna. Enligt Carlgren är dock CG skeptisk vid mötet. 

18 – ÖB föredrar Sveriges försvarsläge för regeringen. Orolig för tysk aktion, framhäver 

risken för luftlandsättningar på de frusna sjöarna. Rekommenderar politiska åtgärder för att 

förbättra relationen till Tyskland, alternativt ökad beredskap. Framhåller att vid ett tyskt 

anfall vore ”våra utsikter att kunna försvara oss mycket små”. ÖB anser att regeringens 

politik mot Tyskland är alltför snäv. Regeringen diskuterar inte politiska åtgärder för att 

förbättra relationen till Tyskland. CG kommer dock med smått fantastiska förslag: Att 

samlingsregeringen avgår och en ny, opolitisk regering träder till. Denna nya regering ska 

möta bättre förståelse i Tyskland. Ett annat alternativ är att Sverige tar över ansvaret för 

försvaret av norra Finland. Osäkert varför CG nämner dessa möjligheter, tror han på dem 

själv? Uttalar sig mot en politisk kursändring. ”Knappast annat att göra än följa nuvarande 

linje”, enl KGW. Varför då nämna dessa drastiska åtgärder? Regeringen beslutar mobilisera 

flyg, luftvärn och kustartilleri samt att öka arméns disponibla styrkor med 100.000 man. 

(Carlgren 341) 

20 – Herschel V. Johnson har tillträtt som ny amerikansk minister 

20 – Tyska pressen förebrår Sovjetunionen för ”sitt hänsynslösa offrande av 

människomaterial, som tillskrevs ryssarnas bris på ’livsåskådning’. I själva verket var detta 

ingenting annat än uttryck för tyskarnas grämelse över, att för första gången ha träffat på 

en motståndare, som genom att inte hålla sig till ’spelreglerna’ åsamkade den tyska 

krigsmaskinen ytterst obehagliga överraskningar.” (Grafström)

20 – Lugnade underrättelser angående risken för tyskt anfall, bla från Schnurre, som varit i 

Stockholm. Richert får kungens (dvs CG:s?) uppdrag att låta Tyskland förstå att Sverige 

kommer att försvara sig mot britter och amerikaner, om de kommer 

21 – CG håller presskonferens (TIETT 97) 

23 – CG talar med Schnurre, som är på genomresa på väg från Helsingfors till Tyskland 

(stannar i Stockholms för att tjata på CG om permittenttrafik). Säger att Sverige inte längre 

anser en allierad aktion i Norge möjlig. ”Han (Günther, förf anm) på grundval av de 

informationer, varöver han förfogar, kommit till den övertygelsen, att något anglosachsiskt 

företag i stor skala mot Norge ej kan förväntas under innevarande år.” Även mindre aktioner 

bedömer CG som osannolika. Schnurre tog emot dessa svenska åsikter med stort intresse, 

enligt Söderblom. Det tyska sändebudet konstaterade ”att vi ju måste förfoga över 

upplysningar, som tyskarna ej kunde sitta inne med”. CG har sina informationer från Sveriges 

minister i London, som talat med Trygve Lie. (tveksam förmedling av underrättelsematerial?) 

21 – LO grundar Aftontidningen (ej att förväxlas med liberala Afton-Tidningen, 1909-20, där 

CG medarbetat), kan ses som fackföreningsrörelsens friare ställning i opinionsbildningen. 

Främsta syftet är att skapa motvikt mot tyskvänliga Aftonbladet. Diskussioner om samarbete 

med Bonniers, som dock drar sig ur (startar 1944 Expressen). Trots blygsamma resurser 

publicistiskt uppkäftig. Förste redaktören fd syndikalisten Frans Severin, medarbetar gör bla 

Karl Gerhard. PAH kritisk mot projektet, fruktar en stockholmsk GHT. Aftontidningen läggs 

ner 1956 i samband med att LO övertar Aftonbladet. 

23 – Februarikrisen. Stor fältövning i Jämtland. Sverige mobiliserar. 75.000 extra inkallade till 

armén samt full mob av flygvapnet och luftvärnet och stora delar av kustartilleriet. I slutet av 

månaden 300.000 man inkallade. Dessutom nu välutrustade. Inför Tyskland framställs 

beredskapsökningen som en säsongsmässig förberedelse inför vårens krigsaktiviteter. 

23 – CG informeras av Westring i Oslo om antijudiska åtgärder i Norge, både mot norska judar 

och statslösa judar. Även 17 mars. 

24 – CG talar med Kruse. Del av politisk kampanj, där CG uppmanar politiker, militärer och 

diplomater att vid samtal med tyskarna kraftigt betona att Sveriges neutralitet är att lita på. 

Richert ska överlämna brev från Gustaf V till Ribbentrop. Får inte audiens. Överlämnar istället 

brevet till Weizsäcker. Gustaf V skriver ånyo brev till Hitler. ”Konungen gåve rikskanslern sitt 

Kungliga ord på att Sverige aldrig skulle tillåta en sådan aktion (allierad invasion, förf anm) 

över svenskt område och vore fast beslutet att med vapenmakt motsätta sig en dylik, vartill 

den svenska krigsmakten utan tvivel vore i stånd.” Gustaf försäkrar att regeringen och 

Sveriges folk står bakom honom i denna försäkran. Weizsäcker finner kungens meddelande till 

Hitler lyckligt och betydelsefullt. Han avfärdar ryktena om tyskt anfall mot Sverige och undrar 

om inte Richert överdriver betydelsen av den tyska pressens ”rent fientliga och alldeles 

ovederhäftiga uttalanden om Sverige och det svenska folket”. Kungen har tidigare lämnat 

motsvarande försäkringar till hertigen av det bayerska Coburg, en gammal nazist som anses 

ha Hitlers förtroende. Hertigen talar sedan med Wied om saken, nämner att kungen har starka 

sympatier för Tyskland (hertigen av Coburg nämns dessutom som möjlig ny norsk kung). En 

motsvarande försäkran lämnas även till Witting, som förväntas nämna detta till sina 

bundsförvanter i Tyskland. Dessutom en kraftig varning till pressen, angående skriverier om 

Tyskland. Hitlers svar kan ses som bekräftelse av brevet från 1940. Hitler lovar att Tyskland 

inte kommer att vidta åtgärder som kränker Sveriges neutralitet. svensk belåtenhet med 

denna formulering. Hanteringen av februarikrisen stor svensk framgång, avvärjs enbart 

genom kraftig försäkran om neutraliteten. Ny fas relationerna sv-ty. Hädanefter åberopar ty 

juridiska argument vid påtryckningar. 

25 – Ribbentrop kallar till sig Richert, ang kungens brev. Uppträder strävare än Weizsäcker. 

26 – Rykten från Berlin om brittisk-amerikanska planer mot Norge och Nordfinland 

27 – Rykten florerar i Sverige om att Hitler tagit in på Grand Hotel i Stockholm och ska inleda 

förhandlingar med Gustaf V (Söderblom) 

27 – Japan krossar de allierades sjöstridskrafter i Javasjön

Våren 1942 

• Besättningen på ett förlist tyskt krigsfartyg tillåts resa hem från norra Finland via 

Sverige, 250 man 

• Osäkerhet på UD om två frågor: 1. Hur länge kommer kriget Tyskland-Sovjet att vara? 

Den tyska underrättelsetjänsten har förvånat rapporterat om ett stort antal 

sovjetiska divisioner, vilkas existens tidigare varit okänd. Samtidigt inga tecken på ett 

japanskt angrepp mot Sovjetunionen. Dessutom nya sovjetiska stridsvagnar och 

flygplan, som matchar tyskarnas. 2. USA:s förmåga att hjälpa Sovjetunionen-UK. Hur 

lång tid tar det för USA att sätta upp ett hundratal stridsklara divisio ledningner och 

att landstiga med dessa i Europa? (Hägglöf) 

• Tuff ton från britterna, ang handeln. Viktiga varor reserveras åt de allierade, knapphet 

sedan USA:s inträde i kriget. 

• Inre kretsen av svenska handelsförhandlare – Hägglöf, bröderna Wallenberg och 

Boheman – överens om att Sverige måste ge de västallierades inställning till Sverige 

uppmärksamhet. Svenska handeln allt viktigare för Tyskland. Handeln det största 

bilaterala handelsutbytet i Europa. 

• Svenska upprustningen. Tyska officerare anser den svenska arméns vara av hyfsad 

kvalitet och beväpningen delvis okej. Svenska flottan är liten men bra. Problemen är 

bristen på stridserfarenhet och det svenska flygvapnet. 

• Bombkriget mot Tyskland trappas upp under Arthur ”Bomber” Harris. Målet är att 

bryta civilbefolkningens motståndsvilja snarare än att anfalla militära mål. 

Mar 1942 

• Februarikrisen. Uthmann skriver att ”Svenskarna skulle aldrig hjälpa oss att driva ut 

engelsmän och amerikaner från Norge”. Svenskarna vill bara profitera på kriget, tror 

inte på Tysklands seger och står avvisande till nazismen. 

• Februarikrisen. Hotfulla artiklarna mot Sverige upphör i den tyska pressen. 

• UD-PM beskriver för första gången en sovjetisk seger som trolig (Kumlin). Förutser att 

östeuropa och Baltikum kommer att hamna under sovjetisk kontroll och att en konflikt 

kommer att begynna mellan Sovjet och de västallierade. 

• Sovjets motoffensiv ebbar ut 

6 – Batavia och Java faller 

9 – Kungen sjuk, opereras för blåssten. Kronprinsen kallar till sig Wied och ber honom 

framföra till Hitler och Ribbentrop att han har för avsikt att fullfölja Sveriges hittillsvarande 

politik, om vilken han varit ense med sin far. CG närvarande. Deklarationen måste ses mot 

bakgrunden att kronprinsen anses proallierad. 

13 – Hela 17 tidningar beslagtas i Sverige för att de publicerat en artikel ”av allt att döma 

mycket väldokumenterad” (Grafström), tortyrskildring från Norge. Provokation mot CG och 

KGW. Början till slutet för presspolitiken. Föranleder häftig debatt, där spänningarna mellan 

Pressnämnden och pressen kommer fram. Desperat åtgärd av CG mfl (DNU 228). Grafström 

skildrar hur ett beslag går till: ”Den som först läser de svenska tidningarna på UD:s pressbyrå, 

den unge Backlund, stryker upp sin bakåtkammade ljusa jättekalufs och går in till Thorsing 

med det senaste numret av ’Arbetaren’, där en ledande artikel med för Hitler inte direkt 

smickrande uttalanden är rikligt försedd med understrykningar med rödkrita. Thorsing läser 

igenom de kritade ställena och utropar ’det här är ju för djävligt’ samt tar vindeltrappan ned 

till den politiska avdelningen., där den ominösa artikeln väcker samma lakoniska kommentarer 

hos herrar Söderblom och Boheman med instämmande av den i Söderbloms rum alltid 

närvarande herr Kumlin. Excellensen, om han är på UD aviseras och vänder tummen neråt.” 

För vissa särskilt suspekta organ utanför Stockholm, främst GHT, har UD ordnat med en 

särskild rapportör, som dagligen telefonerar om vad som kan vara av intresse. Huruvida CG 

”är på UD” är troligen en hänvisning till Solvallas lockelser.

14 – Hitler skriver till Gustaf, via Wied och CG. Tackar för meddelandet från feb. Har fått höra 

att kungen insjuknat och ber att få framföra sina hjärtliga önskningar om ett tillfrisknanade. 

Även Ribbentrop skickar också en personlig önskan om ett kungligt tillfrisknande. 

14 – Den tyske fältmarskalken Wilhelm von List, som på Hitlers uppdrag inspekterat de tyska 

trupperna i norr, är på besök i Sverige. Har uttryckt önskan om att få träffa ÖB. ÖB ger 

middag för List, med CG och Wied närvarande. List säger att stämningen bland de tyska 

trupperna i Finland är bra, vilket dementerar Schnurres uppgift att stämningen är dålig pga 

Sveriges vägran att tillåta permittenttrafik. 

Mitten av månaden – Ännu lever uppemot 80 procent av de som ska dö i Förintelsen. Ett 

knappt år sedan är siffran den omvända. 

16 – UD rapporterar till de svenska beskickningarna att de svensk-tyska förbindelserna nu är 

fullt tillfredsställande. Anledning: Wilhelm von List träffar CG och uttalar sin tacksamhet för 

de svenska materialtransporterna. CG anmärker att permittenttrafiken, liksom i mars 1940, 

visar ett överskott vad gäller tyska soldater som reser till Norge. Ekvivalensprincipen. List ger 

sitt personliga löfte att åtgärda detta. 

17 – Kvarstadsbåtarna. HD meddelar sitt utslag, brittiska regeringen förklaras åtnjuta 

immunitet. Göta hovrätts kvarstadsbeslut undanröjes, båtarna blir fria att avsegla. Dock 

omöjligt pga isen. Tyskland dock inte så argt som befarat, Wied säger muntligt till CG att 

Sverige måste bevisa sin neutralitet genom att inte låta båtarna löpa ut. Men den tidigare 

formuleringen ”fientlig hållning” är utbytt mot ”ovänlig handling”. CG svarar att regeringen 

bara fullföljt sin linje, frågan har behandlats i domstol. Tänker först svara skriftligt, ett förslag 

på PM cirkulerar, men väljer att hålla inne med texten. Fruktar att svaret kan provocera. Tror 

att tyskarna främst velat utnyttja båtarna i propagandasyften. 

17 – CG informeras för andra gången av Westring i Oslo om anti-judiska åtgärder i Norge, 

både mot norska judar och statslösa judar. Även 23 feb. 

17 – Prytz hemma, berättar att brittiska regeringen är medveten om att imperiet inte 

kommer att kunna finnas kvar efter kriget 

20 – Kvarstadsbåtarna. Boheman kallar till sig Mallet, försöker få UK att vänta med att låta 

kvarstadsbåtarna löpa ut. 

24 – Kungen mår bättre, kallar till sig Wied. Ber honom, vänligt men kort, att tacka Hitler för 

hans hälsning under sjukdomen. Hälsningen ska ha glatt och uppmuntrat kungen. 

26 – Herman Eriksson som är i Berlin träffar Weizsäcker, som säger att det tysk-svenska 

förhållandet är mycket gott. Weizsäcker uttrycker stor uppskattning för CG, som sägs 

energiskt försöka få de svenska tidningarna att inte en mer förstående hållning mot Tyskland. 

”samtalat kunde inte ha förts i en mer hjärtlig ton”, skriver Eriksson. 

27 – Storamiral Rader meddelar Tamm, via marinattachén i Berlin, att de svenska ryktena om 

tyska anfallsplaner är vansinniga. 

31 – De tio kvarstadsbåtarna försöker bryta sig ut från Göteborgs hamn. Tiden dålig för 

utbrytning, eftersom nätterna blivit ljusare än under vintern. Sex båtar sänks, två går tillbaka 

till Göteborg och två kommer fram till UK. De två som kom tillbaka till Göteborg (Dicto och 

Lionel) föranleder långa diskussioner med tyskar och britter (de ligger kvar till krigsslutet). 

Visar sig att båtarna varit utrustade med ombordsmugglade kulsprutor. Vapnen 

ombordsmugglade av sir Binney, med bil från brittiska konsulatet i Göteborg. Personal från 

brittiska krigsmakten ombord på båtarna. Göteborgs Radio har förmedlat hjälpanrop från 

fartygen till brittiska sjöstridskrafter. Sköld ”blek och upprörd”, talar om att ställa 

sjöofficerare i Göteborg inför krigsrätt. 

Apr 1942 

• Näst rykten om tyska flygplan över Sverige anser svenska folket att hjälpen till Finland 

är den främsta källan till missnöje gentemot utrikespolitiken. Alltså värre än 

permittenttrafiken! Socialdemokraternas partisekreterare Torsten Nilsson får brev från 

partimedlem (Sven Andersson) i Göteborg: ”Hjälpen till Finland har väckt åtskilligt

mycket kraftigare opinion än transiteringsbeslutet”, dvs midsommarkrisen. 

Situationen riskerar att bli riskabel för (s) som tvingas aktivt bekämpa de antifinska 

stämningarna i partiet. Vill stödja finska socialdemokratin för att förhindra att den 

finländska demokratin går under. 

• Sverige begär av UK att oljekvoten ska ökas till 30.000 ton per kvartal. UK skeptiskt, 

mycket av oljan går åt till svenska flottans eskort av tyska fartyg. Emellertid villigt att 

gå med på begäran om Sverige skär ner på permittenttrafiken. Se vidare 11 juni. 

• Goebbels skriver i dagboken att Sverige genom sitt ryggradslösa beteende har 

förbrukat sin rätt att existera som en självständig nation, och att landet borde ha 

ockuperats samtidigt som Norge. 

• Japan erövrar Filippinerna, som försvarats av USA 

1 – Zeth Höglund talar i Stockholm: ”Hur ska vi kunna föra frihetskampen för vårt eget land 

om vi mörklägger våra brödrafolks kamp för samma frihet? Hur ska vi kunna påräkna sympati 

och hjälp från andra länder, om vi kommer i samma fördömelse som Norge, när vi till och med 

vägrat ge spridning åt sanningen om förhållandena i ett ockuperat land?” 

10-12 – Wied protesterar skriftligt mot vapensmugglingen till kvarstadsbåtarna. Tyska 

regeringen kräver att Dicto och Lionel hålls kvar i Sverige. Hitler uppges ha blivit arg, anser 

att händelsen var ett ”bevis för det slappa regemente som fördes i Sverige”. 

12 – Sir Binney hos Boheman och Söderblom. Erkänner utan omsvep att han smugglat 

ombord kulsprutorna. 

13 – CG tar upp smuggelaffären i regeringen, relationen till Tyskland har försämrats men han 

tror inte på omedelbara allvarliga följder. Träffar därpå Mallet, förklarar att sir Binney måste 

lämna Sverige. Vidare måste händelsen få politiska konsekvenser. Dicto och Lionel föreslås bli 

upplagda i Göteborg. Mallet säger att sir Binney följt order från London, inte från honom. CG 

intrsuerar samtidigt Prytz att begära företräde hos Eden och överlämna skriftlig protest. 

14 – Kvarstadsbåtarna. CG utnyttjar händelsen med vapensmugglingen för att få igenom 

beslut om att inte låta Dicto och Lionel få löpa ut igen. PAH införstådd. Rättsliga linjen 

överges och regeringen tar ansvaret. 

14 – Finlandsfrivillige Gösta Hallberg-Cuula stupar, blir kultfigur för svenska nazismen. Än idag 

samlas man vid hans gravsten. Han har även sitt namn inhugget i sten på Armémuseum i 

Stockholm. 

16 – Prytz till Eden, som beklagar de besvärligheter som vållats Sverige 

16 – Grundherr meddelar att de svenska beskedet angående kvarstadsbåtarna är 

tillfredsställande. 

17 – Foreign Office skriver PM om Sverige 

1. Vi vill att svenskarna ska vara så eniga som möjligt, det är deras enda hopp 

att effektivt stå emot tyska krav eller en tysk invasion; vi ska därför inte göra 

något som kan splittra dem. 

2. Vi vill ha så mycket ut av svenskarna som möjligt i detta krig, samtidigt som 

de ska ge Tyskland så lite som möjligt; eftersom vi slåss för våra liv, så ska 

inte hänsynslöshet uteslutas, se dock punkten 1 ovan. 

Det har korrekt sagts att i detta krig existerar inte neutralitet (förf kurs); det 

finns bara krigförande och icke-krigförande, och de senare trimmar sina segel 

enligt vindstyrkan från de olika krigförande. 

Enligt detta PM är det naturligt för en krigförande att aldrig vara nöjd med en ickekrigförande. 

Varje pro-allierad handling som Sverige vidtar ska utnyttjas för att uppmuntra 

fler pro-allierade handlingar. ”Västmakternas politik gentemot Sverige skulle efter bokstaven 

följa denna grundsats” (Carlgren 356) 

17 – Rapportering från ghettot i Warszawa, ”judarna i sin inmurade stadsdel”. ”Om en jude 

dog, och de dö som flugor, vågade släktingarna inte behålla honom hemma, enär de tyska 

myndigheterna på grund av smittorisken i så fall omedelbart läto utrymma våningen och

änna möblerna. Följden var, att judarna i skydd av mörkret kastade ut sina döda på 

gatorna.” 

18 – CG håller presskonferens (TIETT 97). Säger om Sveriges relation till Tyskland sedan 

februarikrisen att ”en klar förändring till det bättre under mellantiden ägt rum i detta 

förhållande. Den tyska pressen håller en annan ton , när det är tal om Sverige. Detta är så 

pass genomgående att man kan utgå ifrån, att det i detta avseende föreligger en önskan från 

de ledande i Tyskland.” 

20 – Pressnämnden (pressens egna övervakningsorgan) klagar till CG över att 

tryckfrihetspolitiken fått karaktären av administrativt godtycke. Men PAH ställer sig bakom 

Westmans politik. Omöjligt i längden, kritik mot Tyskland en sak – stöd för broderfolket i 

Norge en annan. 

20 – Thörnell och Strömbäck äter middag med japanske journalisten Kohgo. Thörnell 

gratulerar till de oerhörda japanska framgångarna, som alla slagit Sverige med häpnad. ”Den 

’sympatiske 65-årige arméchefen’ skulle vidare ha sagt, att han inte trodde att de 

amerikanska bombningarna av Tokio och andra städer, varav pressen nu är full, hade någon 

annan betydelse än att den japanska flottan nu måste operera närmare de egna kusterna.” 

Kommer alltså med militära tips till Japan! Stömbäck går ännu längre, då han säger sig 

övertygad om en tysk seger mot sovjetunionen. ”En seger för ryssarna skulle bli Europas 

olycka samt att han hoppades, att bolsjevikerna skulle få ordentligt på huden.” (grafström) 

21 – Kohgos presstelegram angående kvällen innan stoppas av Grafström, ”skall föreläggas 

överbefälhavaren”. Reaktionen blir att intervjun ”på Ö.B:s order” ska strykas. Grafström talar 

därpå med Adlercreutz, som säger: ”Jag var själv med på middagen. Det är ju förfärligt att 

man inte ska kunna föra ett samtal utan att det ska utnyttjas på detta oförsynta sätt.” 

25 – Torsten Undén i Budapest rapporterar till CG om ett tal av Ungerns nye premiärminister 

Miklos Kallay. Judarna ska fullständigt upphöra att både äga och bruka ungersk jord. Kallays 

framtida mål är att tvångsförflytta landets över 800.000 judar ut ur landet. 

25 – CG på middag hos italienske ministern, Renzetti, med anledning av den italienske 

senatorn och vetenskapsmannen Bodreros besök. CG byter inte ett enda ord med 

hedersgästen, ”som struttade runt med sitt storkors och såg ganska snopen ut” (Grafström). 

Istället sätter CG sig omedelbart efter middagen ner, för att spela bridge. Även Anders 

Österling där. 

26 – PAH informerar partistyrelsen om utrpol läget. Bägge sidorna i kriget angelägna att inte 

dra in Sverige. Samarbetet i regeringen fungerar bra, efter höstens spänningar. Även 

opinionen svängt. Folkberedskapen rapporterar: ”Varken optimistiskt eller pessimistiskt utan 

närmast realistiskt. En viss avtrubbning av känslorna här som annorstädes. Man tror inte 

riktigt på faran för oss. En förhoppning av att vi dock skola slippa undan. Ett allt starkare 

förlitande på vår försvarskraft.” 

Maj 1942 

• Japan har drivit ut britterna från Burma 

• En amerikansk hangarfartygsstyrka avvärjer Japansk framstöt mot Port Moresby, Nya 

Guineas huvudstad 

5 – PAH anser att svenska försvaret nått så pass stor styrka att han är mindre orolig för 

tyska krav, enl USA (Johnson). Anser däremot att krigsrisken kan öka i slutet av kriget. Hitler 

desperat. ”Desperationshotet” behärskar PAH under slutet av kriget. 

8 – Sjöslaget i Korallhavet 

13 – Tysk ubåt sänker den mexikanska oljetankern Potrero del Llano i Atlanten. 14 döda av 

35. Mexikos president skriver till CG, ”an energetic protest which was sent to the Ministry of 

Foreign Relations of Sweden, a country which in December 1941, took charge of our 

interests in Germany, Italy and Japan”. Enligt presidenten vägrar den tyska regeringen att ta 

emot protesten. 

22 – Mexiko förklarar krig mot Tyskland, Italien och Japan

29 – Rapport till CG från London (fd kabinettssekreterare Erik Sjöborg). Tyskland går hårt 

fram mot Hollands judar. De behandlas brutalt, skickas till koncentrationsläger eller utsätts 

för summariska avrättningar. 

Sommaren 1942 

• Tyskland till förnyad attack mot Sovjetunionen. Offensiv i söder, med riktning mot 

oljefälten i Kaukasus. Huvudmål att krossa Sovjetunionen som militär stormakt och för 

första gången nämns ett delmål: Stalingrad. Det tyska militära läget bedöms som 

starkt. Å andra sidan är Sovjetunionens militära läge oändligt mycket bättre än vad 

bedömningen var ett år tidigare. Dock svagare än bedömningarna från vintern. De 

sovjetiska stridskrafterna är defensivt starka men inte dugliga till offensiv. 

• Sovjetiska ubåtar opererar mot järnmalmstrafiken och är i strid med svenska 

krigsfartyg. Fem svenska fraktfartyg sänks. Sovjetunionen skyller på tyska 

provokationer, protesterar även mot svenska neutralitetsbrott. 

Jun 1942 

• Wigge säger att ”vårt förhållande till Ryssland är viktigare än vårt förhållande till 

Finland” 

• Undén söker hävda att opinionens självständighet inte undergräver neutraliteten, 

tvärtom. Opinionen är ”den mest betydelsefulla motvikten till de oneutrala handlingar 

som de svenska statsmakterna i vissa fall tagit ansvaret för”. Men Undén är för tidigt 

ute med sådana tankegångar, kan inte accepteras av PAH. 

3-6 – Slaget vid Midway, USA slår Japan i historiens första flottstrid där skeppen aldrig 

siktade varandra 

6 – CG blir ”Knight and Commander of His Royal Majesty's Order” (Inte bekräftat! Kollat med 

Christine Smith på Foreign Office, 1 dec 2004, christine.smith@fco.gov.uk) 

6 – Svenska flaggans dag. SF-journalen filmar: Gustaf hyllas på Stockholms stadion, har 

tillfrisknat efter svår sjukdom. Nothin ger blommor till prins Carl. CG tittar ensam på från 

läktaren, flera andra regeringsmedlemmar (tex Bagge) har med sig familjen. CG ser ganska 

mager och tärd ut. Krånglar magen? 

11 – UK presenterar krav för ökad svensk oljekvot. De svenska transporterna av tyska 

permittenter och tysk krigsmateriel måste begränsas. Statistik över transporterna ska 

löpande meddelas de brittiska och amerikanska regeringarna. Olja och oljeprodukter får 

överhuvudtaget inte transporteras. 

20 – Rommel erövrar fästningen Tobruk 


• Relativt lugnt i Sveriges utrikespolitik. Svenska försvaret starkare, delvis tack vare 

tyskt krigsmateriel. Tyskland nöjt med neutralt Sverige. 

Jul 1942 

• Rommel hejdas vid El Alamein (första slaget) 

1 – Sverige svarar UK angående oljeleveranser. Bifall till nerskärningen av 

krigsmaterieltransporterna. Dock kan inte permittenttransporterna vara alarmerande höga, de 

motsvarar några veckors permission årligen för varje tysk soldat i Norge. Dessutom ett 

svenskt intresse att så få tyska soldater som möjligt befinner sig i Norge. Sverige kan inte 

heller i nuvarande läge omförhandla permittentavtalet med Tyskland. Oljetransporter kan inte 

förbjudas, vare sig enligt svensk eller internationell lag. Denna har dock liten omfattning. 

Muntligen sägs att den bara täcker fem procent av de tyska behoven i Norge. CG försöker 

samtidigt ta upp transportnedskärningar med Tyskland, utan att nämna de brittiska kraven. 

Påstår att SJ har problem, transporterna överlastar de svenska järnvägarna. 

4 – Sevastopol och Krim erövras av Tyskland

7 – Tidningen Arbetaren har haft ett reportage om att tyska krigsfordon repareras på 

svenska verkstäder. CG säger sig inte ha hört talas om saken, till Grafström. Uppgörelsen ska 

ha träffats i den ständiga svensk-tyska kommission, som löpande sammanträffar för att 

diskutera handelspolitiken. Hägglöf närmast ansvarig. Informationsstyrelsen sänder ut 

kommuniké om att det inte handlar om pansarbilar, vilket Arbetaren uppgett, och att 

tyskarna levererar reservdelarna. Arbetaren kontrar med ny artikel, avslöjar exakt vilka 

svenska verkstäder som levererar reservdelarna. Handelsavdelningen tvingas erkänna att de 

inte kan stå för sina första uppgifter. Stockholms-Tidningen kräver CG på besked, denne blir 

nervös enligt Grafström. Sammankallar chefredaktörerna i Stockholm till konferens. UD ska 

skicka ut intervju till TT med lämplig person, CG ger uppdraget att skriva intervjun till 

Grafström. Denne skriver intervjun – och ska sedan leta upp lämplig person som ska vara den 

intervjuade! Visar sig vara svårt, en tjänsteman på handelskammaren vägrar och en 

tjänsteman på trafikkommissionen, vars ordförande, generaldirektör Granholm, blir förbannad. 

Han vill vara den som ”intervjuas”. Texten skickas till TT. 

8 – Intervjun med Granholm publiceras i tidningarna 

9 – Arbetaren raljerar över intervjun med Granholm. ”Den gamla rallarkungens försök att 

spela diplomat blev dock ganska misslyckat.” Grafström tar tidningen till CG: ”När jag läste 

artikeln högt för Günther idag på morgonen, log han.” 

13 – Tyskland rapporteras vilja att Sverige ger mer stöd åt Finland 

16 – Cancellation of consular representation between Finland and the United States. "The 

[American] Legation . . . informed the Finnish Foreign Ministry that by the latter's action in 

regard to the withholding of recognition of the consular officer . . . and in denying American 

consular officers presently in Finland their treaty rights in connection with the representation 

of American interests in Finland, the Finnish Government had undermined the basis upon 

which American consular representation was maintained in Finland." (Bulletin, Vol. VII, No. 

160, p. 632.) 

17 – Otto Bene, AA i Holland, framlägger ett förslag från tyska säkerhetsansvariga. Rådet är 

att deporterade holländska judar ska fråntas sitt medborgarskap, för att på så sätt undanta 

dem från beskyddet från Sverige. Förslaget genomdrivs och är troligen framgångsrikt 

eftersom inga arkivuppgifter finns om UD-ingripanden för holländska judar sommaren 1942. 

17 – ST skriver om massarresteringar av judar i Paris. Konsul Gyllenram vid svenska 

legationen rapporterar att sovjetmedborgare och judar i staden har vädjat om svensk hjälp 

för att undvika deportation. Sverige är skyddsmakt för sovjetmedborgare i Vichyfrankrike. Se 

vidare 27 aug. 

21 – Tyskland vägrar finna sig i CG:s påståenden om SJ-problem med transporterna. Tar upp 

diskussionen på det politiska planet, skriftligt till UD. CG försöker muntligt undvika politiska 

diskussioner, men Tyskland insisterar och skickar Schnurre. 

Aug 1942 

• Poliskåren har rykte om sig att vara ett nazifäste. En regeringskommission gör 

utredning, av 400 undersökta polismän är 90 nazisympatisörer 

• Striderna kring Guadalcanal (Salomonöarna) inleds – tio sjöslag och sju landslag 

• Montgomery chef för 8:e brittiska armén i Nordafrika 

• Churchill besöker Moskva 

Början av månaden – Brittiska konsulatet i Göteborg arrangerar den danske politikern 

Christmas Møllers flykt via Sverige till London. Møller blir ordförande i Det Danske Råd i 

London. I radiosändningar från BBC manar han sina landsmän till sabotage mot tyskarna. I 

egenskap av motståndsman med internationell goodwill blir han 1945 utrikesminister i 

befrielseregeringen. 

3 – Sverige lyckönskar Norges kung Haakon på 70-årsdagen, retar tyskarna

5 – Schnurre till Stockholm och CG. Vägrar artigt godta någon gräns för de tyska 

transporterna, som sägs motsvarar oavvisliga militära behov. Tyskland ska å sin sida söka 

minska transporterna. Men detta sker inte, istället ökar de till 70 tåg om dagen. 

17 – Sju svenska affärsmän i Warszawa har gripits. ”Det började med att Berglind i LM 

Ericsson under dramatiska omständigheter rycktes ur flygplanet vid Tempelhof, då han var på 

väg från Polen till Sverige.” (Grafström) Gestapo har även gripit Häggberg i LM, Herslow, 

Widén, Gerge och Lagerberg i Stab samt Grönberg. Grönberg, Herslow, Widén och Häggberg 

är internerade i Warszawa medan de andra finns i Berlin. Svenska legationen i Berlin vet inte 

varför svenskarna gripits. von Otter har besökt dem, både i Berlin och i Warszawa. UD i 

Stockholm har däremot fått reda på att svenskarna ”som i telegramkorrespondensen burit 

lätt genomskådade täcknamn, förmedlat meddelanden och penningar från polska 

beskickningen här till vissa polska kretsar i Polen… Tydligt är, att åtminstone några av 

svenskarna burit sig mycket oförsiktigt åt.” (Grafström) Richert har talat med Weizäcker. 

Polske ministern i Stockholm, Potworowski, blir persona ingrata (”icke önskvärd”, måste 

normalt lämna landet, sker så?) på UD. 

19 – Diepperäden (landstigningsförsök i Frankrike?) 

20 – Sveriges konsul i Stettin (namn?) rapporterar till UD om massmord på judar med gas 

20 – Vendel (vem? konsul i Stettin?) rapporterar till Richert att Tyskland avser att utrota 

judarna som förs till Polen. 

20 – Tyskland har tagit Maikop, inkörsporten till de kaukasiska oljefälten. Hitler beslutar sätta 

igång offensiv mot Leningrad. Japan dessutom framgångsrikt i Fjärran östern. Washington 

påstås samtidigt överväga commandoraider mot Finland och Norge. 

21 – Casparsson i tidningen Fackföreningsrörelsen kräver hårdare tag mot nazister inom 

försvaret och polisen, sådana krav kommer allt oftare 

21 – The Norwegian Government in London issued a statement of peace aims. (Abandonment 

of the pre war project of a Nordic defensive bloc [consisting of Norway, Sweden, Denmark, 

and Finland]; attachment to Norway s Atlantic Allies; Britain and the United States; 

establishment of a revived and greater League of Nations, with Norway acting as a "bridge 

between the At lantic Powers and the Soviet Union." International News, Aug. 8, 1942, p. 

721.) 

22 – Göran von Otter vid legationen i Berlin möter SS-obersturmführer Kurt Gerstein på ett 

tåg från Warszawa till Berlin. Gerstein berättar detaljerat om gasningar av hundratals judar i 

förintelselägret Belzec. Vill att informationen förs vidare till de allierade. Kontroverser om vad 

som händer. von Otter berättar om mötet för tf legationschef von Post (Richert bortrest). 

Möjligen skriver von Otter en rapport, men den når aldrig Sthlm. Historikern Steven Koblik 

menar att Richert stoppar rapporten när han återkommer. Richert ska ha ansett 

judeförföljelserna vara en källa till irritation mellan Sverige-Tyskland. Gertsein återkommer till 

von Otter en tid senare. Engzell påstår långt senare (1982) att han ändå informerades om 

händelsen kort efter tågmötet, vilket innebär att även CG bör ha fått info. Detta ska ha varit 

första gången svenska UD får info om vad som egentligen pågår i koncentrationslägren i 

Polen, de så kallade dödslägren. UD ska ha varit övertygat om den tyska utrotningspolitiken 

sommaren 1942. Och om Richert stoppade en rapport, varför skickas så många andra 

negativa rapporter om judeförföljelser (undrar Levine). Richert har själv skrivit sådana. 

Kanske var Richert skeptisk inför själva omfattningen av förintelsen, resonerar Levine. 

Skillnaden är milsvid mellan ”att veta” och ”att tro på”, påpekar Levine. Hur som helst når 

uppgifterna UD, men aldrig USA och UK. Troligen hade det inte påverkat dem dock, de fick 

detaljerad info från annat håll. Föranledde inga åtgärder. De dröjde länge med steget från 

vetskap till handlande, till skillnad från Sverige. Engzell och även CG började agera, och detta 

oavsett vad som hände med Gersteins info. ”Det avgörande är att Engzell inte försökte 

förminska eller undvika vad han såg, vad det nu berodde på”, skriver Levine. (FITA 133) Se 

vidare dec. 

23 – Tyska offensiven mot Stalingrad startar

27 – Sverige lämnar protest till franska UD ang deportationer. Allvaret i de franska åtgärderna 

understryks. 

31 – Sverige lämnar demarché till franska UD angående begäran om hjälp från judar av 

diverse nationaliteter, som begärt beskydd hos svenska konsulatet i Paris. Sverige 

protesterar mot behandlingen av judarna. 

Hösten 1942 

• Tyskland vill ha svenska krediter på 300 miljoner kr, CG vill bifalla men övertalas att 

neka av handelspolitiska avdelningen liksom Jacob och Marcus Wallenberg (SBL 645) 

• Allt starkare rykten om allierad offensiv i Norge. Förklarar den ytterst försiktiga 

svenska politiken, trots krigets svängning. Vill stå utanför kriget även om Norge 

krigsskådeplats. 

• Missnöjet inom s med regeringens utrikespolitik kulminerar i maktkamp mellan 

Höglundare och Per Albin-anhängare 

• Norgeopinionens främsta organ Trots Allt! når en upplaga på över 50.000 ex 

• Tyska offensiven stannar vid Stalingrad (6:e armén under Paulus). Anfallskraften 

uttömd. Står klart att den tyska armén inte kan vinna kriget, istället malas sönder av 

Röda armén. (PAOK 295) 

• Mallet börjar allt oftare hävda att faran är över för Sverige. Tyskland behöver 20 ickeexisterande 

divisioner för att invadera Sverige. (Hägglöf) De allierade börjar ställa 

hårdare krav på Sverige. Handelsförhandlingar med de allierade, som visar 

”hänsynslöshet” enl Bagge 

• Kris för de Allierade i slaget om Atlanten 

Sep 1942 

• Uthmann skriver att ”vid en mera långvarig försämring av Tysklands militära läge 

torde den svenska regeringen stödd på den absoluta socialdemokratiska majoriteten 

gå över till den anglosaxiska demokratin”. De tyskvänliga är ”förda åt sidan”.(DNU 

233) 

3 – Gyllenram rapporterar från Paris, skriver PM. Uppemot 30.000-40.000 judar ska 

deporteras från de ockuperade områdena i Frankrike. Siffran kan visserligen inte kontrolleras, 

men det ska inte råda någon tvekan om att en massdeportation pågår. 

3 – Ribbbentrop är ”mer än chockerad” över svensk press, enligt presschefen Schmidt till 

svenska beskickningen i Berlin 

4 – Hennings rapporterar från Frankrike. Han har samtalat med Vichyregimens ledare, den fd 

utrikesministern Pierre Laval. Denna har varit arg och gjort utfall mot ”den judiska ohyran” 

(La vermine Juive”) som Frankrike måste bli kvitt, kosta vad det kosta vill. 

7 – Hennings till CG. Frankrikes judar samlas i koncentrationsläger och transporteras till de 

ockuperade områdena. Ingen officiell information finns om deras vidare öde. Transporterna 

sker i boskapsvagnar under extremt vidriga omständigheter. Även kvinnor och barn. Bifogar 

brev till alla kyrkor, som uppmuntrar präster och kloster att ge skydd åt judiska män, kvinnor 

och barn. CG distribuerar rapporten till PAH, Boheman och Socialstyrelsen. Varför??? Börjar 

CG personligen beröras nu??? 

7 – Engzell tar emot den judiska affärsmannen Gilel Storch från Riga i Lettland. Han anser sig 

ha möjlighet att få ut sin familj från Lettland, men måste först ordna svenska visum åt dem. 

Engzell misstänksam. Storch talar då bla om att han hört att 50 judar gasats ihjäl. 

8 – Fem rumänska journalister på besök i Sverige, efter att ha varit i Finland. Uttalar till 

Grafström sin ovilja mot Tyskland. 

9 – Larm från Göteborg till UD, angående dagens nummer av GHT. Den sägs innehåll en artikel 

av den ryske författaren Ilja Ehrenburg, med rubriken ”Hatets berättigande”. Tyskarna liknas 

vid monster, vargar, odjur och liknande. Tidningen beslagtas omedelbart enligt lagen om 

”beslag utan åtal”. Senare på dagen kommer några exemplar av GHT till Stockholm, varpå det

upptäcks att tidningen överhuvudtaget inte innehåller någon artikel av Ehrenburg. Paniken 

stiger då det visar sig att artikeln istället varit införd i Arbetaretidningen. ”Günther började 

febrilt bläddra i det ominösa numret av GHT för att finna någon annan artikel, som eventuellt 

kunde rättfärdiga ett beslag.” När CG och hans medarbetare kom till Torgny Segerstedts 

idag-sida ljusnande anletena och ”ministerrynkorna slätades ut”. Visserligen var inte 

Segerstedt i sitt esse, men han hade i alla fall åstadkommit något som kunde likna ett 

”missförstånd med främmande makt”. ”Så var det bara att beslagtaga också 

Arbetaretidningen och andas ut.” (Grafström) 

10 – Warszawasvenskarna. Samtliga gripna nu i Berlin 

12 – KI Westman har sparkats, ska ersättas med Beck-Friis från Rom. Westman ska åter bli 

minister i Madrid. Grafström får brev från sin vän Granberg i Helsingfors. ”Är det en 

fullständig kapitulation för finsk-tyska önskemål, d.v.s. för Wittings linje? … Jag förstår mer 

än väl att W(estman)s sätt och taktik varit tämligen omöjliga här – och i varje fall onödiga. 

Han har varit för intelligent för finnarna och har samtidigt varit så ointelligent att han njutit 

av att visa detta. Men det hindrar ej att hans uppfattning om det nuv. Finl. och dess politik 

varit riktig. Det är faktiskt sorglustigt att det officiella Sv. så tror på finska deklarationer om 

önskan om fortsatt samförstånd och samhörighet med Sv. etc – ord endast avsedda som – 

än så länge behändigt – camouflage för rent motsatta handlingar. I samma ögonblick som 

nyordningen bleve ett faktum skulle det officiella Finl. förvandlas till en öppen fiende.” 

Grafström talar med Söderblom och kan svara sin vän att kretsarna kring Witting redan ett 

halvår tidigare börjat klaga på KI Westman och dennes ”ovänliga” inställning till Finland. I 

augusti 1942 förklarade Ryti att KI Westman vara persona ingrata, Ryti har sagt att KI 

Westman tydligen inte hade någon förmåga att förstå Finland och dess problem”. KI har 

dessutom haft fiender i både Söderblom och Kumlin (och kanske även CG?). Men initiativet till 

att spraka Westman kommer från Finland – och kanske Tyskland, enligt Grafström. 

13 – DN-ledare skriver om Tysklands förföljelse av judar – första gången ”Förintelsen”???. 

”Förföljelserna mot judarna har av tyskarna utsträckts till de besegrade länderna, och av olika 

tecken att döma har den teknik som därvid använts blivit allt hårdare och hänsynslösare. 

Slutmålet tycks vara den fysiska förintelsen (förf kursivering).” 

Mitten av månaden – SJ genomför minskningar av tyska transporterna, tyskarna finner sig i 

detta men vägrar godta en ensidig svensk reglering. Dock dröjer västmakterna med 

handelsförhandlingar. 

18 – Hambro överlämnar PM till svenska beskickningen i London. Gemensam linje UK-USA. 

Villkor för oljeleveranser. Tak för all godstransport Norge-Finland, inte bara krigsmaterial. All 

svensk eskort av tyska fartyg måste upphöra. Utförlig exportstatistik ska varje månad 

lämnas. Samtidigt hålls svenska lejdbåtar inne i USA. 

19 – The Finnish Legation in Washington issued a statement assert ing that Finland "wants 

to cease fighting as soon as the threat to her existence has been averted and guarantees 

have been ob tained for her lasting security." (It was stated, however, that no Peace 

proposals had been made to Finland, nor any promise of the restitution of the territories 

belonging to her, nor any guarantee of lasting security. International News, Oct. 3, 1942, p. 

917.) 

20 – Val i svenska kommuner och landsting. PAH menar att folkförsörjningen viktigt i valet, 

läget ansträngt pga att skördarna slagit fel 1940 och 1941. Detta stor anledning till folkets 

irritation på hjälpen till Finland. Valresultatet: Ingen större förskjutning, jämfört med valet 

1940. S tillbaka ett par procent men fortf mer än 50 procent 

23 – The Norwegian Government in London established a Ministry of Supply and 

Reconstruction (to plan post war re construction. International News, Oct. 3, 1942, p. 913.) 

Okt 1942 

• Tyska armén hejdas vid Kaukasus 

• Christian X kastas av hästen, hämtar sig aldrig helt

Tidigt i månaden – Gripandet av samtliga judiska män över 14 år beordras av tyskarna i 

Trondheim. Inleder förintelsen i Norge. Till skillnad från i övriga nazityska områden 

administreras den inte av SS utan av AA. Totalt finns ca 2.000 judar i Norge, dvs extremt få. 

Detta inleder UD:s byråkratiska motstånd (FITA 54). Förintelsens byråkratiska karaktär av 

industrialiserat massmord har kallats ”ondskans banalitet”, på samma sätt kan den svenska 

hjälpen kallas ”godhetens banalitet”. Behöver inte vara en mytomspunnen hjälte, räcker med 

att vara en vanlig byråkrat som gör sitt jobb. (Levine) Totalt räddas 5.919 heljudar, 1.301 

halvjudar och 686 icke-judar som är gifta med judar. (Valentin) Svenska judar i Norge måste 

få återvända till Sverige. Att AA är ansvarigt gör att svenskarna kan förhandla med tyskar de 

redan är välbekanta med. Enligt en UD-demarché till AA anhålls att samtliga judar i Norge ska 

få komma till Sverige. Svenska diplomater i Oslo försöker även göra judar till svenska 

medborgare, även då detta innebär långtgående töjningar på regelverket. Metoden utvidgas 

även till Danmark och ligger till grund för Wallenberg i Budapest. Grunden till räddningarna är 

att förintelsen genomfördes främst av tyska byråkrater som bara anser sig göra sitt jobb, till 

exempel tjänstemän på mellannivå i AA. De mördade sällan av det hat som drev ledande 

nazister, därmed var byråkraterna mottagliga för påstötningar från svenska kolleger. (FITA 

47) ”Det är slående och ett faktum att bara genom att göra sitt jobb, genom att bestämma 

sig för att hjälpa oskyldiga judiska civila som hotas med deportering och död, så gjorde 

svenska diplomater något som få andra ens försökte: De utnyttjade ett hål i den nazistiska 

ideologin som faktiskt funnits länge. Genom att göra detta räddade de människoliv.” (Paul 

Levine, FITA 58) Och de svenska diplomaterna agerade med stöd av Christian Günther, även 

om han ”ville bli störd så lite som möjligt” med ärendena (Hellstedt, FITA 80). Huvudperson 

är Gösta Engzell, han ensam – nästan i den fria världen – förstår vad som händer, och ur 

denna förmåga förändrar han hela Sveriges agerande: Från likgiltighet till aktivism! (berätta 

om Levine) Redan nämnts att UD, liksom samhället i stort, var antisemitiskt. Antisemitismen 

var något självklart. Judar måste hållas utanför Sverige, som annars på något sätt kommer 

att at skada. Den ”rasliga renheten” riskeras. Även Engzell hade visat antisemitiska 

tendenser. På en konferens i Evian 1938 sa han att det judiska problemet inte var att 

nazisterna förföljde en folkgrupp i Tyskland, utan att hundratusentals judar riskerade att fly 

utomlands och då skapa problem för grannländerna. Svenska politiken gentemot judiska 

flyktingar hade varit stenhård, bla j-stämpeln. Engzell kallar judar för ”icke-önskvärda”. Tyska 

resebyråer uppmanas att inte sälja biljetter till ”icke-arier”. CG visste vad Engzell gjorde men 

bara ibland blev han direkt inblandad. Han anser troligen aldrig att räddandet av judar är en 

stor fråga för UD, eller ens tillräckligt viktig för att kräva hans regelbundna uppmärksamhet, 

PAH uttalar sig dock aldrig om Tysklands politik gentemot judarna. Förintelsen och det 

rasistiska hatet var en central del av Nazityskland. Att bekämpa detta – vilket svenska UD 

gör – är ett brott mot neutraliteten. Varje räddad jude är ett misslyckande för en av Adolf 

Hitlers och Tredje rikets viktigaste målsättningar. Frågan är varför Sverige valde att gå en 

väg som riskerade att göra Hitler personligen rasande. Delvis humanitära skäl, Sverige ville 

hjälpa utsatta individer. Men även för att det var bra för Sverige. Dock krävde de allierade 

aldrig att Sverige skulle hjälpa judar som en åtgärd gentemot Tyskland. CG nämnde aldrig den 

svenska hjälpen efter kriget. Den svenska hjälpen till judar handlade oftast om huruvida ett 

svenskt pass kunde ges till en person, vilket var en fråga för UD:s Expedition för utländska 

passärenden inom Rättsavdelningen, under Gösta Engzell. Totalt kom 185.000 flyktingar till 

Sverige under kriget. Amerikanska och brittiska diplomater får samma information som 

Sverige, men reagerar med fortsatt likgiltighet. 

Det svenska byråkratiska motståndet mot förintelsen inleds. Taktiken går ut på att lägga 

hinder i vägen gentemot den nazistiska raspolitiken. Bygger på Sveriges politiska och 

ekonomiska roll hos svenska byråkrater gentemot deras tyska kolleger. Inte ideologisk 

argumentering utan använder normalt diplomatisk byråkratspråk. Unikt. USA och UK gör 

ingenting. Finland deporterar aldrig sina judar, men gör heller ingenting för att skydda judar

utanför sina gränser och det är möjligt att de överlämnar statslösa judar till tyskarna, (FITA 

41) 

Pressen 

Sveriges och Norges press snabbare att ta avstånd från nazismen än pressen i Finland och 

Danmark. Kanske beror på Danmarks geopolitiska läge respektive Finlands långvariga vänskap 

med Tyskland. 

Förintelsen får mer utrymme i svensk press än i exempelvis USA. 

1 – Johnson ska resa till USA, Hägglöf överlämnar PM. Framhåller hur Sverige stretat emot 

tyska krav. UD förstår att svårigheterna för Sverige mer ligger i Washington än i London. 

Inflytelserika kretsar i USA har en mycket kritisk inställning till den svenska neutraliteten. 

3 – CG hoppas på resultat av förhandlingarna med de allierade, vilka anförtrotts åt Boheman. 

Håller presskonferens. Sverige ska lägga till rätta ”de missuppfattningar, som uppkommit 

rörande den svenska neutralitetspolitiken”. Av allt att döma fick Boheman inga 

förhandlingsinstruktioner, har istället troligen mycket fria händer. CG vädjar dessutom om 

dämpad ton mot Tyskland. 

7 – KI Westman besöker Grafström, bitter. Ger CG skulden till det inträffade, när han förklarar 

att ”det var utrikesledningens fel att han inte kunde fylla den mission, som under denna 

kritiska tid varit den naturliga och riktiga för ett svenskt sändebud i Finland, nämligen att 

varna finnarna från en politik, som måste leda dem i fördärvet”. Säger sig ha varnat redan i 

april 1941 för att Finland ska attackera Sovjetunionen tillsammans med Tyskland. ”Denna 

upplysning hade av Günther inte begagnats på annat sätt än att han i maj, då han gjorde sitt 

besök hos Witting i svenska regeringens namn lämnat finnarna full handlingsfrihet och 

deklarerat, att vår under vinterkriget intagna hållning inte komme att förändras, vad som än 

hände.” KI Westman tycker istället att Finland vid krigsutbrottet borde ha deklarerat tydligt 

att deras ända mål var att få Hangö och Viborg tillbaka. ”Denna politik hade västmakterna 

förstått och ryssarna säkerligen, i det läge de befunnit sig, gått med på att realisera... Nu 

vore det emellertid omöjligt för finnarna att dra sig tillbaka. Nu stodo de med tyskarna eller 

måste falla med dem.” 

7 – Enligt den hemkomne svenske militärattachén i Sovjetunionen, överstelöjtnant Engelbrekt 

Flodström, har Röda armén fortfarande stora möjligheter att hålla Tyskland stånget. Sovjet 

uppges ha åtta miljoner man vid fronterna, plus en hel armé på en halv miljon man som 

fortfarande står overksam i Fjärran östern. Flodström förklarar bestämt för Söderblom att 

tyskarna aldrig kan besegra Sovjetunionen. 

8 – Grafström skriver i dagboken om terrorn i Norge. ”I Danmark pågår en allvarlig kris i 

förhållandet till ockupationsmakten.” Hitler är missnöjd med kung Christians tack för ett 

telegram, som Hitler skickade på hans 72-årsdag. 

13 – CG håller tal hos Utrikespolitiska institutet (TIETT 100) som inviger sina nya lokaler. 

Attackerar sina kritiker som fruktar ”diplomaternas hemliga ränksmideri”. Skryter om sina 

egna insatser på 1920-talet som handelsdiplomat, ”Utrikesförvaltningen räddades, om jag får 

uttrycka mig så, av en särskild omständighet, nämligen att handelspolitiken kom att framstå 

som nödvändig och rent av nyttig... Under normala förhållanden spelar handelspolitiken en 

dominerande roll för ett land som Sverige.” Säger vidare: ”Vi ha inga hemliga avtal med andra 

stater och vi önska inte ha några – tvärtom önska vi undvika allt sådant.” Däremot bra med 

sekretess ibland. ”Sekretessen gör det möjligt att stämma i bäcken, innan den har blivit en å 

eller till slut en upphetsad folkstämnings forsande älv, som intet kan hejda.” ”...fordras det 

livlig fantasi och mycket bristande kännedom om verkliga förhållanden för att tro, att våra 

diplomater hängiva sig åt intriger, ägnade åt att sätta riket i fara.” ”Jag läste nyligen en 

tidningsartikel om mig som utrikesminister, vilken emanerade från den krets, som tagit just 

detta uttryck kämpande demokrati till sitt sköldemärke. Efter att ha gått igenom mitt och 

regeringens syndaregister slutade författaren med att säga, att jag kanske var en uppriktig 

patriot, men någon demokrat var jag icke... Omständigheternas tryck har föranlett åtgärder, 

t. Ex. gentemot tidningspressen, som av de kritiker jag här åsyftar ansetts otillåtna för de

styrande i ett demokratiskt land.” ”Men skyldigheten för regeringen att handla demokratiskt 

innefattar också och främst skyldighet att handla så, att demokratin får möjlighet att 

existera, ytterst genom att rikets bestånd och oberoende tryggas.” ”Det finns alldeles för 

många svenska tidningar, som går den utländska propagandan tillhanda istället för att 

motarbeta den.” ”De nordiska folken ha nog en viss benägenhet att känslomässigt taga 

ståndpunkt i frågor, som inte beröra våra egna länder...” ”Jag tror, att det skulle vara 

intressant att få en samland framställning av svensk utrikespolitik från t. ex. frihetstiden till 

våra dagar. Men jag tänker då inte på en skildring av händelseförloppet, utan på en 

undersökning av grundsatser och metoder och tillvägagångssättet i olika lägen, defensiva och 

offensiva.” 

13 – Stor artikel i GHT om övergrepp och mord i Tredje riket, gör stort intryck 

15 – Boheman i London för att säkra importen från de allierade (SDP 102) Boheman besöker 

Churchill på 10 Downing Street och därefter på hans landställe Chequers. Churchill ska enligt 

Boheman ha sagt följande: "I don't like your mister Günther very much and Per Albin might be 

allright as far as inner policy goes, but he doesnt know very much of foreign policy." (obs, 

att Churchill säger "Per Albin") (Grafström) Boheman träffar även Cripps, Eden, Bevin, Butler. 

Sveriges svåra läge erkänns, men faran mindre än förr. Återgå till mer strikt neutralitet. 

Chruchill skriver ett introduktionstelegram till Roosevelt åt Boheman. Boheman ökar sitt 

inflytande tack vare vändingen i kriget. (Jfr ”byta utrikesminister”!) Churchill säger att om 

det uppstår en allvarlig risk för tyskt anfall mot Sverige, så ska brittiska regeringen 

underrättas och de svenska förbanden stöta mot Trondheim, varifrån de allierade kan försöka 

möta dem. Sverige borde efter kriget spela en ledande roll i Norden, talar om skandinavisk 

federation som även innefattar Finland. (Ljuv musik för svenska öron! Den gamla oron över 

att Finland ska ta över i Norden, med stöd av den skräckinjagande vapenbrodern 

Nazityskland, kan bytas ut mot skadeglädje.) Peter Tennant som djupt ogillar CG har istället 

Boheman som sin kontakt: ”Whenever … I had some really ticklish diplomatic task to perform 

I generally managed to transact it with Erik rather than with the Foreign Minister”. Även 

Herschel gillar Boheman. (Boheman säger till Churchill att Sverige gjorde UK en stor tjänst 

genom att neka genommarsch i mars 1940, eftersom UK isf kommit i krig med Sovjet. 

Churchill säger ”You may be right, but why should we discuss such a disagreeable subject?”) 

15 – Boheman besvarar i PM de allierade yrkandena. Godkänner att den svenska eskorten av 

tyska fartyg ska upphöra, tydligen omedelbart. Vad gäller godstransporterna tar han upp de 

allierade siffrorna till diskussion, liksom permittenttrafiken. Begärd statistik ska lämnas. PM 

avslutas med att Boheman litar på att förhandlingar om svenskimport av andra varor än 

oljeprodukter snabbt kan inledas. Bohemans PM väcker inga erinringningar från Stockholm. 

17 – ÖB håller föredragning för regeringen, diskuterar hur man ska göra omTyskland lyckas 

slå ut centralförvaltningen i Stockholm i ett blixtanfall. Enligt försvarsstaben har Tyskland 

knappast några möjligheter att slå mot Sverige förrän vid årsskiftet. 

20 – Kommunalval, kommunisterna går fram cirka 50 procent jämfört med andrakammarvalet 

1940. Från 4,1 procent till 6,1 procent av rösterna. 

22 – Vichy wireless, quoting a Stockholm telegram, stated that Germany and her allies were 

planning to denounce the Geneva Convention of 1864, re the Red Cross and prisoners of war. 

(The Axis declared that "England, by her methods of war, has been the first to cast off the 

obligations arising from this Convention." International News, Oct. 31, 1942, p. 991.) 

23 – Montgomery till offensiv vid el-Alamein i Nordafrika 

26 – Boheman till USA. Resan bekräftar att det är Washington och inte London som har 

makten över handeln, dåligt för Sverige. USA misstror Sverige, som man menar är maktlöst 

inför tyska påtryckningar. Den amerikanske amiral som sköter handelsjöfarten, säger till 

Boheman: "You don't tell me that you have come over here without a special permission from 

Hitler, because I'm not going to believe you". Yttrandet följs av en kraftig spottstråle över 

axeln. "Den snälle Herschel Johnson, Amerikas Stockholmsminister, som varit med under 

samtalet, hade blivit alldeles blek och haft svetten pärlande nedför ansiktet." (Grafström)

Bohemans historier beskrivs som roliga att lyssna till, inte minst då han är en mästare på att 

imitera, men Grafström antecknar i dagboken att en del av berättelserna säkert "äro lätt 

överdrivna". 

27 – Westring rapporterar om aktionen i Trondheim. Raider mot judar förekommer i hela 

Norge, de tas till ett läger i Berg. Den statskontrollerade norska pressen påstår att det sker 

som svar på ett polismord, utfört av två judar. Westring tror inte på detta. Han har väntat 

sig storskaliga antijudiska aktioner sedan händelserna i Trondheim. En av de gripna judarna är 

svensk, vilket föranleder Westring att genast besöka standartenführer Heinrich Fehlis, chef 

för de tyska säkerhetsstyrkorna i Norge. Fehlis försäkrar att svenska judar inte är målet för 

räderna och att han hoppas att de svenska judarna ska få åka hem till Sverige. Westring 

berättar även att all judisk egendom – oavsett nationaliteten hos ägaren – ska beslagtas av 

den norska staten. 

27 – CG ger tillstånd till Grafström att varannan vecka hålla en radiokrönika om svensk in- och 

utrikespolitik. Ska börja 22 nov. 


Slutet av månaden – Tysklands förhoppningar angående kriget mot Sovjetunionen nu ett 

”remislut” (Carlgren) 

Nov 1942 

• Churchill säger att ett fritt Finland måste återstå efter kriget (till Boheman). CG 

informerar Ryti och Mannerheim. 

• Inför upptagandet av tysk-svenska handelsförhandlingarna håller Hägglöf föredragning 

inför regeringen. Framhåller att Sveriges vägran att lämna statskrediter till Tyskland 

varit bra, då den tvingat tyskarna till större leveranser. Föreslår att även de privata 

krediterna ska avskafffas. CG och Bagge negativa, vill inte förarga tyskarna. 

Bramstorp och Rasjön blir rädda. Wigge och Eriksson positiva, men PAH tvivlar. 

Hägglöf får i uppdrag att sondera tyskarna, Walter säger att utan krediter är en 

uppgörelse omöjlig. Efteråt är PAH orolig för att Hägglöf ”gått fram hårdare än vad 

regeringen avsett” gentemot tyskarna. Hägglöf fortsätter arbeta för avskaffandet av 

kreditsystemet, lyckas till slut. PAH nöjd, men säger ändå till Hägglöf att ”du måste 

tänka på att icke gå fram för hårt. Vi har alltjämt ett ömtåligt förhållande till 

Tyskland.” Hägglöf invänder att förhållandet till västmakterna också är ömtåligt, PAH 

svarar: ”Ja, men med västmakterna kan man alltid resonera.” Hägglöf är inte så säker 

på det, nu sedan kriget vänt. PAH säger med ett skratt: ”Kriget har vänt, säger du! 

Hör du, tänk om vi verkligen skulle klara oss genom hela kriget utan att Sverige dras 

in! Det vore väl fan, om vi skulle lyckas med det! Då får vi väl alla ställa till med en 

riktig fest!” 

1 – Svenska pressen börjar rapportera om de antijudiska tyska aktionerna i Norge, fortsätter 

hela nov. 

3 – CG anordnar bridgekväll på utrikesministerhotellet, till förmån för Rädda barnen. 

Grafström med fru deltar. 

2-4 – Rommel till reträtt för den brittiska offensiven vid el-Alamein. Hitler beordrar att 

ställningarna ska hålla still varje pris, men Rommel förnyar på eget ansvar reträttordern. 

4 – CG talar i riksdagen om utrpol läget. Attackerna mot Sverige i tyska pressen upphörde i 

mars. ”De krigförande betrakta emellertid med en uppmärksamhet och en intensitet som 

under konfliktens förlopp icke förlorat i skärpa, sina stundom svårförenliga intressen hos det 

neutrala Sverige” Men Sveriges neutralitet erkänns och respekteras på alla håll. 

4 – Grafström reser till Berlin, för att med CG:s tillstånd närvara vid Gustaf Adolfsfestligheterna 

i Lützen. CG har även gett honom uppdraget att försöka få till stånd samtal 

angående Warszawasvenskarna. Träffar svenske ärkebiskopen Eidem, som ”bär på en till 

synes ganska bräcklig kropp ett ansikte, som präglas av både stark ande och livlig humor”. 

Draeger ger lunch i Berlin, Eidem talar. Levererar inlindad kritik mot nazisterna, talar om det

gamla Tyskland som förebild. Richert blir mycket nervös. ”Han vred på sin tallrik, om och om 

igen. Han såg närmast ut som en bilförare, som fruktade att när som hälst köra i diket.” Men 

talet gör succé, flera åhörare får tårar i ögonen. ”En SS-general efter lunchen gick fram till 

Eidem och sade, att han trodde på Gud!” 

4 eftermiddagen – Grafström träffar Grundherr, tar upp frågan om ”de häktade svenskarna 

och meddelade, att jag hade den svenske utrikesministerns tillstånd att beröra denna fråga, 

som å det närmaste intresserade den svenska regeringen”. Grundherr svarar att anklagelserna 

mot svenskarna är mycket allvarliga och att chefen för rättsavdelningen, envoyén Erich 

Albrecht, är rätt man att tala med. Grafström kommer sedan in på Norge, varpå Grundherr 

blir arg. ”Jag vill säga er en sak, herr Grafström, att förhållandena i Norge äro som de äro 

beror till mycket stor utsträckning på den svenska pressen och ingenting annat! Den svenska 

pressen eggar upp norrmännen till olydnad mot ockupationsmakten.” 

5 – CG träffar USA:s minister Johnson, talar om situationen i Norge men nämner inte Sveriges 

aktiviteter för judarna. Vill hålla det hemligt för de allierade? 

6 – Gustaf Adolfs-dagen. Eidem, Richert och Grafström åker bil till Lützen, vädret lika regnigt 

och dimmigt som för 310 år sedan. Väl framme deltar de i en procession, med jättelik fana 

och musikkår. De går längs huvudgatan mot Lützenkapellet. Staden är ”rikligt dekorerad med 

svenska, finska och tyska flaggor”. Eidem håller ännu ett tal, som kan tolkas som en attack 

på nazismen. Men denna gång är det ännu tydligare: ”Vårt Gustaf Adolfs-firande får ej vara 

präglat av nationell självtillräcklighet och förhävelse, som om vi svenskar eller vi nordbor eller 

vi germaner vore för mer än andra jordens folk och stammar och raser. Icke genom sin stora 

styrka och kraft, utan genom sin rättfärdighet och godhet var det som hjältekonungen vann 

sin seger. Det välde som vilar på blotta maktens och styrkans grundvalar bliver på sistone 

icke bestående.” Richert blir upprörd, Grafström kommenterar: ”Det kom till en liten viskande 

konversation mellan Eidem, Richert och Fredborg från Svenska Dagbladet, som slutade med 

att Eidem förklarade sig kunna stå för varje ord och överlämnade pappret med en obetalbar, 

from gest. Jag tror att karln är en stor spjuver.” Richert förhandlar på stående fot fram 

självcensur av de närvarande journalisterna. Ärkebiskop Erling Eidem får reda på att 

förintelsen pågår. 

6 – Finland deporterar åtta judar till tyska Gestapo. Fagerholm mycket kritisk, går till attack 

mot vapenbrödraskapet med Tyskland. Gör sig omöjlig i finska regeringen. 

7 – CG håller anförande i riksdagen, öppen utrikespolitisk debatt (TIETT 112). ”Ett av de 

bästa anföranden han hållit” (Grafström) The Swedish Foreign Minister declared' in the 

Riksdag that Sweden was determined to maintain her neutrality, meeting force with force if 

necessary, and that a free Finland and a free Norway were indispensable for the survival of 

Sweden as a free State. (Times, Nov. 8, 1942, p. 38.) Debatttinläggen präglas av att trycket 

på Sverige är midnre hårt än tidigare under kriget. 

7 – Grafström till Albrecht, om Warszawasvenskarna. Albrecht lovar besked snart. 

8 – Amerikanska och brittiska styrkor landstiger i Marocko (operation Torch). Vichystyrkor i 

Nordafrika ansluter sig till de Allierade. 

9 – Regeringen tar upp möjligheten till svensk truppinsats i Finland, PAH helt negativ (Bagge) 

9 – Grafström träffar gestapochefen Himmlers äldre bror, som är ministerialråd i 

kulturministeriet. Talar om Warszawasvenskarna och Himmler lovar ta upp saken med sin 

bror. Besked kan lämnas till Grafströms svärfar. Gestapochefen Himmler blir mycket upprörd, 

säger till von T. att Grafström ”dragit in honom i en obehaglig svensk spionerihistoria och att 

han inte kuned göra något i saken”. 

11 – Vichyfrankrike invaderas av tyskarna. 

16 – SF:s veckorevy: Kronprins Gustaf Adolf fyller 60 år, CG anländer till hyllandet i sällskap 

med PAH. Prins Carl kommer utan frun, prinsessan Ingeborg, som är i Danmark. 

17 – Utrikes- och försvarsledningarna diskuterar risken för att Sverige införlivas med 

”Festung Europa”, risken anses liten och ingen beredskapsökning rekommenderas. CG säger 

vid denna tid sig vara mindre orolig för tysk preventivaktion än tidigare, till Bagge. Om de

allierade landstiger i Norge så tänker han verka för att medge tyska materieltransporter men 

inte medge trupptransport. (Carlgren 367) Jfr midsommmarbeslutet, den tyska 

förhandlingspositionen har försämrats. Och CG är medveten om det. 

19 – Zjukov inleder offensiv från Don och Volga. Stalingrad inringas. ”En våldsam 

motoffensiv”, enligt Grafström, som tar det som tecken på att kriget nu har vänt. Några 

dagar senare är tyska 6:e armén och några rumänska enheter inringade, sammanlagt en 

kvarts miljon man. 

19 – Samtliga norska judar har beordrats att anmäla sig till myndigheterna, enl svensk press. 

Dagen efter kommer en rapport från Westring personligen till CG. 

20 – ÖB ger ordern att varje meddelande om att det svenska motståndet upphört ska 

betraktas som falskt. Tecken på svenskt militärt självförtroende, det ”danska alternativet” är 

inte längre aktuellt. När PAH offentliggör ordern senare är reaktionen positiv, inte minst från 

de inkallade. (PAOK 303) 

20 – Boheman telegraferar från USA. Situationen i USA är förvirrrad och invecklad, med 

många institutioner som har olika uppfattningar. Presidenten själv har lämnat instruktioner. 

För ökade oljekvoter krävs, förutom de medgivanden Boheman redan lämnat, dels framför allt 

en försäkran om att Dicto och Lionel ska få löpa ut. Boheman tillbakavisar kravet som 

omöjligt att tillmötesgå. Boheman begär instruktioner, enligt hans mening bör man försöka nå 

en uppgörelse även om den blir oförmånlig. De politiska fördelarna uppväger de ekonomiska 

nackdelarna. Boheman instrueras att erbjuda frakttonnage åt USA och att uttala 

förhoppningar om begränsningar i den tyska permittenttrafiken och godstrafiken. Men han 

ska avvisa alla krav om Dicto och Lionel! 

21 – Tyska förfrågningar om att få öka permittenttrafiken (några dagar senare även 

godstrafiken) till Narvik. Begäran avvisas av regeringen. Under november december lämnas 

dock undantag gällande bla artilleritransporter. 

22 – ST rapporterar att en våg av självmord har startat bland norska judar, i fruktan för vad 

som ska hända. Ännu fler går under jorden. 

22 – Richert skriver till Kumlin att judar med svenskt medborgarskap som befinner sig i 

Västeuropa snart kommer att deporteras. Möjligheterna att få hem dem till Sverige bör 

undersökas. Rekommenderar att ingen kontakt tas med tyskarna, eftersom dessa ändå snart 

kommer att kontakta svenska UD i ärendet. Se vidare 22 jan 1943. 

23 – Winant rekommenderar en leverans olja till Sverige. ”We are moved, in makin this 

proposal, by a certain amount of concern for the personal position of Boheman in Sweden.” 

Markering av Bohemans uppåtstigande i status. 

23 – Enligt svenska legationen i Rom så är stämningen i Italien dyster 

26 – Det tyska transportfartyget Donau lämnar Oslo, med 532 judiska män, kvinnor och barn 

ombord. Går till Stettin, judarna forslas sedan till Auswitch. Kvinnorna och barnen gasas 

omedelbart ihjäl medan männen sätts i arbete som slavar. Bara 21 av de ursprungliga 532 

överlever kriget. 

27 – (Fredag) Nyheten om deporteringen från Oslo publiceras i SvD, ST och DN. Kritiken i DN 

är skoningslös. Förstasidesrubriken lyder: ”1.000 norska judar till Polen.” ”Aktionen mot 

judarna i Norge nådde på torsdagen sin kulmen. En tysk 9.000-tonnare avgick nämligen på 

eftermiddagen från Oslo med bortemot 1.000 manliga och kvinnliga judar i alla åldrar, vilka nu 

föras till Tyskland för vidare transport till Polen.” Ledaren lhar rubriken ”Ett ohyggligt 

budskap från Norge” och lyder vidare ”Ett tusental judar, däribland många åldringar, kvinnor 

och barn, vilkas försörjare redan tidigare utplundrats och arresterats, har utan vidare samlats 

ihop och skeppats till Tyskland för vidare befordran till Polen. Vad som där väntar dem kan 

med ledning av tidigare beskrivningar rörande tillståndet i ghettona anas i sina huvuddrag, 

även om det inte låter sig i detalj förutsägas.” Hård attack mot Quisling, vars ”egegn 

statspolis” utfört razziorna. Att de tyska övergreppen sker så nära Sverige gör det omöjligt 

att hålla pressen i styr. ”När vi nu för första gången ser det ske på nära håll överväldigas vi

ändå just av självtillräckligheten och förhävelsen, det kompletta föraktet för 

människovärdet.” (DN ledare) Vad innebär det för CG? Rapporteringen fortsätter i dec. 

27 – Engzell skickar namnlista till Norge, undersöker vad som hänt släktingar till svenska judar 

27 – Fransmännen sänker sin flotta i Toulon, för att förhindra att fartygen faller i tyskarnas 

händer. Tyskland besätter staden. Den franska beskickningen i Stockholm har för avsikt att 

meddela svenska regeringen att den inte längre kan representera Vichyregeringen, enligt 

legationsrådet Gauquié. Ett diplomatiskt dilemma för svenska regeringen. 

30 – CG djupt oroad över deportationerna i Norge och den avsky händelsen orsakat i Sverige. 

CG anser att UD måste försöka göra något för de norska judarna med anknytning till Sverige, 

enl Engzell. Om judarna kommer fram till Polen ”finns inget mer att göra”. En démarche ska 

göras av legationen i Berlin. 

30 sent på kvällen – Telegram till svenska legationen i Berlin. Undersökning beordras om 

svenskfödda judar eller judar med nära släkt i Sverige, som deporterats fr Norge. Legationen 

ska arbeta för att judarna ska få komma till Sverige. Inte invänta resultat av 

undersökningarna som samtidigt sker i Norge. 

Dec 1942 

• De resterande två kvarstadsbåtarna. Först säger CG till tyskarna att båtarna inte ska 

få löpa ut ur Göteborgs hamn. Han tvingas ändra sig. ”Här sviktade Günthers handlag 

på ett sätt som för en tid försvagade hans ställning i regeringen” (Wahlbäck). 

Tyskarna ställer in lejdtrafiken (tillåtelsen för svenska fartyg att passera fritt) som 

reaktion. CG:s ställning starkt försvagad (HK 94). Stark svensk opinion vill bli av med 

eftergifterna gentemot Tyskland. 

• Göran von Otter i Stockholm, rapporterar om Gersteins berättelse från 22 aug. Hans 

berättelse tas emot med en distans som ”gjorde mig både besviken och förvånad” 

• PAH offentliggör ordern om att ”varje meddelande om att motståndet skall nedläggas 

är falskt”, viktigt för motståndsviljan, jfr Danmark 1940. 

1 – Boheman rapporterar från USA. Oljeskeppningarna ska komma igång, frågan om Dicto och 

Lionel har bordlagts, lejdtrafiken på Sydamerika får fortsätta och att en västmaktsdelegation 

ska till Stockholm. Boheman vill att inga ytterliggare krediter ska lämnas Tyskland innan han 

hunnit hem för att förklara situationen. Framgång, Sverige hade varit berett på resultatlösa 

förhandlingar. 

1 – von Post besöker ambassadör Erich Albrecht vid AA. von Post har krävt en omedelbar 

undersökning angående svenska judar från Norge. Sådana ska skickas till Sverige. von Post 

understryker ärendets stora vikt för de tysk-svenska förbindelserna. von Post tillägger att om 

någon svensk fanns med på transporten så kan ingen kraft i världen stoppa reaktionen i 

svensk press. Tyskland kommer att utsättas för skarp kritik. 

2 – Rapport till UD från Oslo av Öhrvall. Åtgärderna mot tyskarna sägs ha gått in i sin mest 

brutala fas. Den sjukliga judiska änkan Feinsilber, som tack vare sjukdom klarat sig från 

deportation, har försetts med svenskt pass. Änkan Koritzinsky har lämnat ansökan om svensk 

medborgarskap, vilket generalkonsulatet meddelat norska polisen. I vissa fall uppvisar polisen 

förståelse för konsulatets arbete för att rädda judarna. Familjen Gittelsen har samtliga 

deporterats. Trots att legationen i Berlin instrueras att försöka rädda dem så där de alla i 

Auschwitz. Så här kommer det svenska arbetet att fortskrida. Nere på personnivå försöker 

UD rädda de som räddas kan. Samma dag skriver Engzell till Oslo för att de ska försöka rädda 

en fru Karin Sibbern, vars kusin vädjat om hjälp på UD i Stockholm. Fru Sibbern ska få svenskt 

medborgarskap. Det går så långt att någon ber om hjälp för att rädda en herr Steinar Rasch, 

som dock visar sig inte vara judisk och är alltså inte omhändertagen av tyskarna. 

3 – Öhrvall träffar Wagner om en fru Leimann, som är fängslad. Söker hävda att judiska 

frågor i Norge är en strikt norsk affär. Skriver PM till UD. Någon dag senare avvisas denna 

argumentation av Ribbentrop personligen. Visar hur svenskarna arbetar. Personnivå och 

försöker hitta nya argument gentemot tyskarna då man misslyckas.

3 – Arvid Richert uppmanas göra klart för tyskarna att Sverige är ”berett mottaga i Norge 

kvarvarande judar för den eventualiteten att även dessa skulle bortsändas från Norge”. Alltså 

även judar utan svensk anknytning! Markerar slutet på UD:s antisemitism. Tidigare fick inte 

judar tillträde till Sverige, bara för att de var judar. Nu får judar komma in bara för att de är 

judar. En världshistorisk händelse. För första gången sedan nazityskland börjar förfölja judar 

1933 meddelar en suverän stat den tyska ledningen att de är villiga att ta emot vilken jude 

som helst från ett ockuperat land. Inte bara CG utan även PAH står bakom ordern. Från denna 

stund så kommer det svenska engagemanget för judarna att expandera och djupna (Levine) 

(FITA 138) Sverige förstår dock efterhand att största chansen att lyckas finns om svensk 

anknytning kan hävdas. Den juridiska gränsen för ”svensk anknytning” lämnar dock snabbt 

lagbokens definitioner. För UD räcker det om någon i Sverige (jude eller ej) begär svensk 

hjälp. 

3 – UD försöker förmå franska beskickningen att, tills vidare, inte bryta med Vichyregimen 

(enl Grafström, som talat med Söderblom). Mallet ska vara ”full av spänning för att se, hur 

svenska regeringen klarar biffen”. 

4 – Häggglöf håller föredragning för regeringen om Bohemans resa till UK och USA. Bagge 

bitter. ”Hägglöfs föredraging gav vid handen att engelsmän och amerikanare behandlat oss i 

hög grad hänsynslöst, mycket hänsynslösare i själva verket än tyskarna.” 

4 – Svenska legationen i Berlin skriver till UD, von Post har åter varit på AA. Nu hälsat på von 

Grundherr. Denne tveksam om de svenska påstötningarna kommer att ha något resultat. von 

Post invänder att eftersom det rör sig om så få individer borde Tyskland tänka på de starka 

reaktionerna hos den svenska allmänheten. von Post upprepar den inofficiella deklarationen 

att Sverige är berett att ta emot samtliga judar från Norge. Grundherr replikerar att svenska 

ansträngningar snarare skadar än hjälper Norges judar. 

4 – Svenska legationen i Berlin rapporterar att tyskarna nu tom tvivlar på remislut, undrar om 

tyska krigsmaskinen verkligen är oövervinnerlig 


5 – Boheman lämnar New York, men blir strandsatt på Bermudas pga dåligt väder 


7 – von Post skriver till Engzell att han är pessimistisk angående möjligheterna att rädda 

judar. Tyskarna struntar i svenska påstötningar. De svenska diplomaterna är ofta 

pessimistiska angående sin ansträngningar, vilket dock inte hindrar dem. Däremot är de inte 

motsträviga mot svenska UD:s nya linje, trots att de visat stor förståelse – till och med 

beundran – för Tyskland tidigare. De gör påstötningar gentemot tyskarna, de avvisas. Varpå 

svenskarna gör nya påstötningar. Tyskarna obstruerar och ljuger – men de lyssnar alltid. De 

svenska och tyska diplomaterna respekterar varandra och har relativt lätt att diskutera även 

känsliga ämnen under kollegiala former. Svenskarna använder nästan aldrig ett anklagande 

eller moraliserande språk, vilket hade varit kontraproduktivt. Argumenterar aldrig gentemot 

målen med nazisternas judepolitik, de vet att den svenska pressen sköter det åt dem. 

7 – CG:s starka personliga engagemang klargörs för tyskarna. von Post får brev, där det 

understryks att CG vill att arbetet ska utföras energiskt. Dessutom informeras legationen att 

300 judar nått säkerheten i Sverige. 

8 – CG talar i regeringen om allierad invasion av Norge och tyska krav på Sverige. Tror inte 

Hitler kommer att begära genommarsch av trupp, däremot att en vägran att släppa igenom 

permittenter måste orsaka kraftig tysk reaktion. Föreslår, gemensamt med PAH, en 

förstärkning av beredskapen. 

8 – CG engagerar i den berömde judiske operadirektörem Issay Dobrowéns familj. Dennes 

”fullt ariska” fru och parets bägge barn befinner sig i Norge, Dobrowén fruktar för deras 

säkerhet. Westring uppmanas ta tag i saken. Engzell skriver att intresset för Dobrowén som 

artist är stort och ministern (CG) säger att han kanske till och med ska göra Dobrowén till 

svensk medborgare. Fyra dagar senare får CG understöd av kronprinsen, som också vill hjälpa 

Dobrowén.

8 – En präst i Fristad – dr Erik Petzäll – har skrivit direkt till CG, vädjar om hjälp för judar i 

Norge. Får svaret att UD gjort klart för Tyskland att Sverige är berett att ta emot samtliga 

norska judar. Uppmanas att betrakta uppgiften är strikt konfidentiell. UD säger inget utåt om 

aktiviteterna. Om åtgärderna blev offentliga skulle det minska chansen för framtida 

framgångar samt skada relationerna till Tyskland. Några dagar senare uppmanar en ledare i 

DN Sverige att offentliggöra vad man gjort för att hjälpa judarna. 

9 – Enligt ett meddelande från Marocko, som publiceras i Aftonbladet, har franska 

beskickningen i Stockholm brutit med Vichy. de Vaux Saint Cyr till CG. Denne har berättat att 

beskickningen sedan någon tid tillbaka saknar kontakt med regeringen i Vichy, samt att 

beskickningen ”under rådande oklara förhållanden” ställer sig avvaktande till utvecklingen. UD 

ska svara ev pressförfrågningar enligt dessa besked. Enligt TT så har franska beskickningen 

anmält sin avsikt att lämna kommuniké, samtidigt som legationsrådet Gauquié frågar 

Grafström om UD tänkt göra något, stor förvirring på franska beskickningen exakt vad som 

bör sägas. Det känsliga är att erkänna att ingen kontakt sker med Vichy. Grafström föreslår 

ny formulering för CG, ”Utrikesdepartementet upplyser på förfrågan, att ingen förändring 

inträtt i den franska beskickningens ställning till den svenska regeringen. Franske ministern, 

som idag besökte utrikesministern, förklarade att den franska beskickningen under nu 

rådande oklara förhållanden ställer sig avvaktande till utvecklingen.” CG godkänner 

formuleringen. Grafström anser att meddelandet ser ut som ”vilja men inte kunna”, en 

beskrivning som ”ganska bra täcker situationen”. Dagen efter snappar Sverige upp ett 

telegram från den franske militärattachén i Stockholm till Vichy, där han försäkrar sin lojalitet. 

10 – Wied hos CG, klagar på svensk export till UK. Hotar dra in Göteborgstrafiken. CG till 

motattack, ”det kunde inte förväntas att ett neutralt land skulle intaga en så ensidig hållning 

som tyskarna nu synes fordra”. 

10 – von Post talar en timme med Grundherr. Officiellt gäller samtalet räddningen av en äldre 

judisk kvinna, fru Leimann. Men von Post understryker för Grundherr den potentiella skada för 

förhållandet Sverige-Tyskland som hotar om Tyskland avvisar alla svenska önskemål. 

Grundherr svarar att de svenska räddningsaktionerna är en ”typisk judisk manipulation”. Han 

fortsätter med de återkommande tyska klagomålen på den svenska pressen. Varpå von Post 

svarar att det inte bara är pressen som hyser en ökande fientlighet mot Tyskland, utan 

nästan alla svenskar! Brytpunkt för hanterandet av tyska klagomål på svenska pressen? Vilket 

stöd hos CG har von Post för sitt svar? 

14 – CG låter meddela att han tänker ta upp räddningsaktionerna av judar med Karl Schnurre, 

enligt Engzell i brev till Richert. Schnurre ska informeras om den svenska opinionens enighet i 

frågan. 

14 – Westring skriver till CG, han har lyckats få en jude fri. 

Mitten av månaden – Två brittiska delegater från ministeriet för ekonomisk krigföring till 

Stockholm. Driver hård linje från början: Dicto och Lionel ska ut. Får nej. 

15-17 – Schnurre i Stockholm, besöker CG. Sverige har under hösten beslutat att 

varningseld mot tyska flygplan, som kränker svenskt luftrum, ska följas av verkanseld. Även 

över Öresund. Schnurre vill ha en återgång till tidigare regler, men CG säger nej. ”Schnurre 

konstaterade, att stämningen mot Tyskland här betydligt försämrats och Excellensen 

(Günther, förf anm) ville ej förneka, att häri låge en del sanning. En sådan ändring i opinionen 

vore liksom förr i förstahand att tillskriva händelserna i Norge; nu senast åtgärderna mot 

judarna, vilka häftigt upprört sinnena i Sverige.” 

16 – Westring har överlämnat ny lista på judar som Sverige vill rädda. Han bryr sig inte om 

att ange dessas anknytning till Sverige, eftersom den i flera fall är alltför uppenbart 

konstruerad. Diplomaterna vet att de bluffar! 

17 – Anthony Eden fördömer de tyska övergreppen mot judarna. Talar om Hitlers avsikt att 

”exterminate the Jewish people in Europe” (”utrota det judiska folket i Europa”). Talet 

återges i svensk press, ST skriver att hundratusentals judar massakrerats. Dock gör vare sig 

Storbritanniens eller USA:s UD några insatser som liknar svenskarnas. UK och USA vill inte

veta av några aktiviteter för att rädda judar och Edens deklaration är noga skriven för att 

inte ge några löften om handling. Motsatsen mot den svenska linjen – att handla i tysthet. 

18 – CG informerar PAH, Westman, Möller och Bergquist om de svenska aktionerna för 

judarna. Överens om att Sverige inte ska göra en officiell démarche i frågan. Skadar mer än 

hjälper. CG konfererar med Engzell, som instruerar Richert. 

21 – De brittiska delegaterna och Mallet hos CG. UK kräver att Dicto och Lionel ska få avgå. 

Annars ska all svensk import västerifrån stoppas. Får de löpa ut utlovas tillmötesgående 

angående de svenska importkvoterna. CG avvisande till västkraven. Vägrar se båtarna osm en 

rättsfråga. ”Till följd av den bekanta smugglingsaffären i våras betraktar regeringen saken 

som en politisk fråga och vill – for the time being – icke tillåta fartygen utlöpa.” CG har 

informerat tyskarna om att så inte ska ske, men anser sig inte ha gett något löfte, endast ett 

meddelande. CG laddar frågan med prestige (svensk prestige, misstag?) Vid regeringslunchen 

får CG sin nejlinje godkänd, dock utan större entusiasm. PAH och Bagge tycker det är svårt 

att nu ändra ståndpunkt (åter prestige!) ”I övrigt föreföll regeringen med något grumsande 

från Wigforss inte ha någonting avsevärt emot att vi skulle vidhålla vår ställning.” 

Landshövdingen i Göteborg, Malte Jacobsson (kompis med Wigge, Möller – och PAH), i 

Stockholm. Upprörd över att marinen fått order om att med vapenmakt hindre båtarna från 

att löpa ut. ”Möller indignerad, Wigforss hetsig och Per Albin störd.” (Hägglöf 133) CG 

utfrågas vid lunchen, förnekar ej orderna till flottan på västkusten. ”Stämningen blev 

irriterad, Günther alltmera vag ii sina upplysningar, och slutligen beslöts att man skulle gå till 

allmän beredning på måndag efter jul (28 dec).” 

22 – USA ansluter sig till de brittiska kraven från dagen innan. De amerikanska åtgärder 

Boheman lyckats utverka är beroende av utgången. 

22 – Regeringen beslutar om beredskapsförstärkning, mindre än CG önskar. 

21 – Tre dagars varmvatten i hyreshus, ”stora julbadet” 

23 – von Post har fått reda på att Hitler personligen beordrade deportationen av Norges 

judar 

Strax före jul – Handelsöverenskommelse Sverige-Tyskland. Tyskland lovar upprätthålla 

leveranserna av framför allt kol och koks. ”En med hänsyn till produktions- och 

transportsvårigheter i ett alltmer krigsslitet land remarkabel prestation” (Carlgren) Trots att 

Sverige inte gett efter på det tyska kravet på krediter. Hägglöf har gått hårdare fram än vad 

CG tänkt, men bedömningen att Tyskland är beroende av Sverige visar sig riktig. 

27 – Boheman kommer till Sthlm, ger CG föredragning. Tycker att Dicto och Lionel ska 

släppas. 

28 – Regeringen talar åter om båtarna. Förvåning att CG inte tagit med Boheman, får istället 

”en av Günthers vanliga föredragningar – litet dröjande, mycket vag med många ’man får se 

hur sakerna utvecklar sig’, ’jag tror att jag ska kunna tala med vederbörande’ och så vidare.” 

Säger att britterna troligen inte kommer att driva saken till sin spets och att det är viktigt 

med svensk fasthet. Den brittiska noten måste besvaras negativt. Redogör även för 

instruktionerna till flottan på västkusten. Vedettbåtar har order att skjuta sönder rodren på 

Dicto och Lionel, om de försöker bryta sig ut. I sista hand har kustartilleriet tillåtelse att 

övergå till beskjutning av själva fartygen. Uppslutningen bakom CG ännu mer tveksam. 

”Häftiga kommentarer” angående instruktionerna till marinen. Beslutas att CG och Sköld ska 

formulera nya instruktioner. CG föreslår att lasterna kan lämna Sverige med andra båtar. 

Regeringen kräver reserapport av Boheman. 

28 – Boheman får engelsk memorandum om utförligt utvecklar hur Sverige klart löper större 

risker genom att hålla kvar båtarna jämfört med att låta dem gå. (varför till Boheman???) 

Prytz håller senare med om detta, anser att båtarna är Sveriges sista tillfälle att rätta sina 

tidigare gynnanden av Tyskland. 

29 – Beredning, Boheman lämnar lång (1,5 timme) redogörelse för sina förhandlingar, inför en 

ivrigt lyssnande regering. ”Man måste komma ihåg att Günther svältfött regeringen på 

nyheter västerifrån.” (Hägglöf 134) Kriget beräknas vara slut under 1944. Boheman har i

London försetts med lista över svenska synder: transiteringar och eskort av tyska fartyg. 

Boheman förklarar ”med det frodiga ehuru icke alltid så nyanserade framställningssätt som är 

Bohemans eget” att man förr eller senare måste släppa Dicto och Lionel. Eventuell lösning på 

problemet med kvarstadsbåtarna är att låta britterna skicka fartyg för att hämta varorna. 

Boheman säger även, ang Finland: ”Att Sverige fortsatt sin politik av förståelse och 

understöd gentemot Finland ännu efter sommaren 1941 ansågs ha varit en starkt bidragande 

faktor i utvecklingen av Finlands utrikespolitik.” Bagge anmärker att utrikesministern och 

kabinettssekreteraren inte driver samma politik. Wigge och Eriksson på Bohemans linje. Men 

CG:s linje står fast. CG säger efteråt till Eriksson: ”Tror du inte att Boheman skadat sig själv 

genom att så okritiskt återge de anglosaxiska synpunkterna? Det är möjligt att man måste 

rubba på beskedet till Tyskland om båtarna, men i så fall kanske detta bör ske genom en 

annan utrikesminister.” (Hägglöf 136) 

30 – Sverige vägrar medge undantag till ekvivalensprincipen, till skillnad från föregående år 

30 – Utrikesnämnd. CG avböjer förslag om att Boheman först ska lämna redogörelse för sin 

resa. Boheman ska istället tala i utrikesutskottet. Spekuleras i om CG inte vill att kungen ska 

få höra Boheman? CG får stöd för sin linje. 

31 – Boheman talar om sin resa i utrikesutskottet. CG inte närvarande (varför?). Undén 

svänger över till Bohemans linje, efter att dagen innan inte ha motsatt sig CG i 

utrikesnämnden. Undén talar även med Mallet denna dag. Undén vill sedan ha nytt möte i 

utrikesnämnden, vilket han skriver i brev till CG. CG ”i ett tillstånd av högsta upphetsning” av 

Undéns brev. ”Undén är en riktig Pechlin (FOTNOT. Günther syftar på friherren Carl Fredrik 

Pechlin, som på 1700-talet spelade den ledande rollen vid sammansvärjningen mot Gustaf III. 

Pechlins bostad blev de sammansvurnas högkvarter inför mordet på kungen 1792.). Att i 

detta läge diskutera med brittiske ministern gränsar till högförräderi.” Frågan är om PAH ska 

överge CG, som ”tagit intryck av den oro som han sett avspegla sig i regeringens ansikten.” 

Möller ska ha sagt: ”Ett avbrott i Göteborgstrafiken, en allvarlig spänning med västmakterna 

såsom en följd av regeringens vägran att låta två norska fartyg utlöpa, det är mera än vad 

Per Albin själv kan få den svenska opinionen att acceptera.” Forshel ska tala med tyska 

marinen, Richert med Walter. Richert talar med Boheman, föreslår CG att man ska försöka få 

Tyskland att utan motaktioner låta Dicto och Lionel gå. CG ger med sig. Sverige ska låta 

båtarna gå, oavsett vad tyskarna säger. 

31 – DN har gjort opinionsundersökning om vilken händelse som gjort djupast intryck på 

svenska folket under 1942. På första plats kommer deportationen av norska judar (25 

procent), på andra plats Stalingrad (tolv procent). 


• Rykten om finsk separatfred, då Tyskland kanske vill korta fronten. Ett sammanbrott 

på den finska fronten är en svensk mardröm, eftersom landet då tros inkorporeras i 

Sovjetunionen. Boheman tror att 900.000 finska flyktingar kommer att söka sig till 

Sverige. Finland problem för socialdemokratin, opinionen antifinsk och pronorsk 

samtidigt som regeringen är försiktigt understödjande mot Finland 

(materialtransporter och kreditgivning) och neutral mot Norge. 

• Högsta domstolen avslår begäran om kvarstad på de två norska fartygen i Göteborgs 

hamn. CG har personligen lovat tyska sändebudet (Wied?) att fartygen inte ska få 

lämna Sverige. CG vill att det brittisk-amerikanska yrkandet på att fartygen ska få 

löpa ut ska avslås. Kritisk stämning mot CG i regeringen, som tvingas återta sitt löfte. 

Fartygen stannar dock ändå i Göteborg till krigsslutet. Hårt slag mot CG:s auktoritet i 

regeringen. 

• Ransoneringssystemet kulminerar, en familj på fyra personer har 90 kuponger att 

hantera. Timslånga köer i affärerna. Störst problem och irritation i storstäderna, på 

landsbygden fanns omfattande svart marknad.

1943-44 

• CG och framför allt Boheman hjälper Finland ut ur kriget (samtal med Kollontaj och 

Finlands sändebud Georg Gripenberg) 

1943 

• Sveriges utrikespolitik blir nästan helt och hållet handelspolitik. Sverige blir tuffare 

gentemot Tyskland vad gäller handeln, för att blidka de allierade. Fungerar inte. 

Samtidigt når svenska järnmalmsexporten till Tyskland sin höjdpunkt, över 10 miljoner 

ton. Svenska malmen har mycket högre kvalitet än den franska, dvs det krävs mindre 

koks för tillverkning av stål. Sverige har ett importöverskott från Tyskland, det vill 

säga att Sverige köper mer av Tyskland än tvärtom. Stiger tiden 1942-44. Sverige 

dessutom privilegierat, betalar mindre för varorna än Schweiz. De allierade varnar 

Sverige för att guldet som Tyskland i viss mån betalar med är stulet från de 

ockuperade områdena. Många år senare – på 1990-talet – orsakar guldet, som 

benämns ”naziguldet”, skandal. Bland annat mottog Schweiz och Italien guld från 

personer som dödats i Förintelsen. Bevis saknas däremot för att Sverige tog emot 

sådant guld. Efter de allierades varningar slutar Sverige att acceptera guld som 

betalningsmedel från Tyskland under 1944. 

• CG efterlyser snar västmaktlandstigning i Västeuropa för att balansera den sovjetiska 

framryckningen (HK 102) 

• De svensk-sovjetiska relationerna försämras alltmer under 1943. Bland annat affären 

med den för spioneri dömde sovjetmedborgaren Vasilij Sidorenko bidrog till detta. 

Kulmen nåddes i slutet av året då den svenske ministern i Moskva uppmanades att 

utan dröjsmål lämna landet. Som ett led i att förbättra relationerna till den blivande 

segrarmakten Sovjetunionen, engagerades Sverige alltmer i fredssonderingarna mellan 

Finland och Sovjetunionen. För att röja ett orosmoment i relationerna ur vägen 

beslutade regeringen redan i slutet av 1943 att släppa Sidorenko. 

• Pressnämndens ledamöter klagar allt oftare över obehaget att sitta emellan pressen 

och statsmakten 

• Tyska militärledningen i Norge arbetar med planer på blixtaktion mot Sverige, 

operation ”Polarfuchs” (Polarräven). 17-19 divisioner ska attackera över Öresund. 

Generalstaben i Berlin bedömer resurserna som otillräckliga. Planerna framstår idag 

snarare som helt bisarra, var ska Tyskland få dessa divisioner ifrån? En tysk aktion 

dessutom enbart tänkt om Sverige faller in i Norge vid allierad invasion, dvs överge 

neutraliteten. Under hela kriget, från 1939 till 1945, har Tyskland utarbetade planer 

för anfall mot Sverige. En del av en rutinplanering. Mot slutet av kriget inbegriper 

planerna bombningar med raketvapnen V1 och V2, som alternativ till det utslagna 

flygvapnet. De tyska krigsplanerna bygger på antagandet att 70 procent av Sveriges 

officerare är protyska, dvs potentiella landsförrädare. Detta antagande är inte korrekt, 

vilket är mindre viktigt. Det viktiga är att Berlin har denna tro. 

• Aftonbladets ägare Torsten Kreuger vänder 180 grader, hela redaktionsledningen 

byts ut och tidningen upphör att vara tyskvänlig 

• 1943-1944 genomför Tyskland sju större offensiver mot Titos partisaner i 

Jugoslavien, utan framgång 

• Vilhelm Moberg attackerar PAH i broschyren ”Sanningen kryper fram”. Annars utsätts 

mest CG för kritik, även Westman och Vougt. 

• Resterna av SS-förbandet Frikorps Danmark, som lidit svåra förluster på östfronten, 

uppgår i det övervägande tyska SS Panzergrenadierregiment Dänemark. Resterna av 

Regiment Nordland ansluts till SS Panzergrenadierregiment Norge. 

Början av 1943 

• CG och PAH åter eniga om utrikespolitiken

• För CG kommer frågan om de nordiska ländernas ställning efter kriget allt mer i 

förgrunden. För Finlands del avgörande att Sovjet fortfarande offensivt. 

• USA ökar trycket på Sverige att överge ”the very substantial aid you are giving 

Germany every day”. (FITA 69) Skapar oro för handeln efter kriget bland svenskarna. 

• Många svenskar börjar förstå att Tyskland inte längre hotar Sverige militärt 

• PAH ohotad, 83 procent av svenskarna kan inte se någon möjlig efterträdare enl 

Gallup 

• Förintelsen når sin höjdpunkt. Minimalt motstånd från de tusentals europeiska 

makthavare i tyskkontrollerade länder, som tvärtemot ofta ser den tyska politiken 

som en möjlighet att bli av med en ”oönskad folkgrupp” (Levine, FITA 156) Men i 

Sverige ökar utdelandet av svenska medborgarskap, som skyddsåtgärd för judar. 

Jan 1943 

• Boheman inser att Sverige måste vidta åtgärder som retar upp tyskarna, för att 

undvika missnöjesåtgärder från de allierade efter kriget. Boheman är relativt ensam 

om att inse detta. (FITA 70) En uppenbar sådan åtgärd är humanitär hjälp åt judarna. 

• Tyskland avbryter lejdtrafiken 

Tidigt i månaden – Då och då återkommer felaktiga rykten i västallierad press om 

fredstrevare gentemot Finland, via svenska regeringen. ”Jag tror inte ens Günther kan medla, 

därtill engagerade han sig för djupt i Finlands ’revanschtanke’, då han besökte Witting på 

våren 1941 och av allt att döma blev dragen vid näsan av denne olycksalige utrikesminister. 

Finnarna gör heller ingenting för att vård den lilla good will, som de tilläventyrs via USA 

alltfort kan äga i det anglosaxiska lägret. Tvärtom, med Witting i spetsen spelas alltjämt de 

tyska lankorna…” 

2 – Söderblom engagerar sig för judarna, inser att Sverige måste göra åtminstone något. 

Nederländernas chargé d’affaires stöter på honom ang tre holländska judar, som gripits i 

Lillehammer. Hallenborg skriver till Westring att Söderblom vill se om inget kan göras för de 

tre. 

2 – Westring skickar rapport om sina aktiviteter till prins Carl, ordförande i Svenska röda 

korsets överstyrelse 

4 – Warszawasvenskarna. Ytterliggare ett stort antal polacker har gripits, ska konfronteras 

med svenskarna. 

5 – CG ber Mallet om uppskov om svaret på begäran från 21 dec. CG har, enligt Hägglöf, fått 

uppfattningen att britterna ”snarast vore angelägna av att komma ifrån hela historien, ’att 

skjuta på saken’ för att använda ett av min chefs (Christian Günther, förf anm) 

älsklingsuttryck. Denna sangviniska uppfattningen delades av Söderblom, som efter ett längre 

groggsamtal med Sportborg definierade situationen med samma ord som han använt för att 

beskriva de flesta tidigare situationer under detta krig: ’Det är min bestämda uppfattningen 

att saken kommer att ordna sig.’” (Hägglöf 133) 

5 – Westring skriver till CG att en jude har fått lämna Norge för Sverige. Däremot väntar cirka 

150 judar på deportation på det norska fängelset Bredtveit. Westring skickar senare en lista 

på 62 judar som hålls fångna i ett läger nära Berg. 

7 – CG talar med Wied. Vill att ”båtarna finge utlöpa utan (att) större affär gjordes därav 

vare sig å tysk eller svensk sida”. Wied varnar för misstämning i Berlin men ”reagerade 

relativt svagt”. CG begär att frågan tas upp i Berlin. Richert börjar lobba i Berlin. 

8 – CG fattar troligen beslut om att båtarna ska få gå, även utan tyskt godkännande. USAbeskickningen 

lämnar PM om att båtarna är ett test av Sveriges vilja att hävda sina 

rättigheter mot Tyskland, en ”courageous determination” kommer att gynnsamt påverka 

USA:s handelspolitik gentemot Sverige. Boheman delar Mallet sin personliga åsikt att 

utsikterna att få loss båtarna är goda. CG anser sig inte behöva samförstånd i Berlin, nöjer sig 

med uteblivna offensiva aktioner. Boheman berättar under vänskapliga former för Hägglöf om 

sina samtal med Churchill. ”När han skildrar sitt besök hos Churchill utvecklar han hela sin

enastående imitationsförmåga. Det är ett fullständigt glansnummer. I Boheman har svensk 

scen förlorat en genialisk skådespelare... Jag drömmer att en gång få höra honom skildra den 

kommande fredskonferensen. Det borde upptagas på grammofon.” Boheman påstår att 

Churchill lovat Sverige Bremen och Verden, om landet ansluter sig till de allierade. Marcus 

Wallenberg tycker att ”man finge lov att lugna Boheman”, som är alldeles för tagen av sina 

intryck från UK och USA. ”He must come down to earth again” (Hägglöf 141) 

8 – Slut på tyska tjatet om svensk press!!! AA:s presschef deklarerar för svenske 

pressattachén att Tyskland bara av svensk press kräver ”en neutral, opartisk och objektiv 

hållning… icke någon speciell förståelse för tyska synpunkter eller krigsmål utan blott 

neutralitet”. 

11 – Boheman rädd för tysk reaktion, ang kvarstadsbåtarna, till Grafström. Hägglöf förstår 

inte varför Richert förhandlar i Berlin, om båtarna ändå ska få avgå. 

11 – Richert hos Ribbentrops närmaste man, Ernst von Weizsäcker, om båtarna. Wied har 

rapporterat meddelande från CG, svenska regeringen ska informera UK och USA att båtarna 

får gå 15 jan. ”Wied såg bekymrad ut, men tog det ganska lugnt.” (CG, enl Hägglöf) 

Beskedet kommer alltså mitt under pågående överläggningar med Richert, ”i en för tysk 

prestige rätt utmanande form”. (Carlgren 382) Höjda ögonbryn på UD. ”Han (CG, förf anm) 

frågade vad jag tyckte. Jag svarade att jag inte riktigt kunde följa med i förhandlingstaktiken. 

Richert befann sig ju i full förhandling i Berlin. Vilket intryck skulle det göra, när man nu 

plötsligt i Stockholm sade ifrån att fartygen i alla händelser komme att avgå. Günther sade 

att meningen icke varit att Richert skulle engagera sig i någon förhandling.” Hägglöf anser att 

risken för att Adolf Hitler personligen reagerar nu är stor, vilket irriterar CG. ”Günther blev 

nog ganska missnöjd med mina svar, Ha sade sedan till Boheman: ’Hägglöf frånkänner 

Weizsäcker möjlighet att bedöma den tyska ledningens intentioner, men han tilltror sig själv 

denna möjlighet.’” CG:s meddelande till USA/UK förutsätter bla årlig oljekvot på 120.000 ton. 

12-23 – Casablancamötet, de allierade enas om att kräva villkorslös kapitulation (Stalin inte 

närvarande). Enas även om att få in Fria Frankrike i krigsansträngningarna, under Charles de 

Gaulles ledarskap. 

12 – Tyska legationen, Thorner, klagar på pjäsen engelsk rapsodi, som spelas på Nya Teatern. 

Spelar God Save the King, publiken lyssnar stående. Grafström avvisar klagomålet. 

13 – Weizsäcker lämnar dämpat svar på CG:s besked. De allierades aktion är ett typiskt 

exempel på amerikansk utpressning. Om man på svensk sida böjer sig väljer man en väg, vars 

slut inte kan överblickas. Rapporteringen om händelserna når Hitlers högkvarter, där även 

Ribbentrop befinner sig. 

13 – Vichy har avsatt de Vaux Caint-Cyr, efter att ha begärt lojalitetsförklaring. Inget svar 

sändes, varför ministern får ett mycket artigt telegram från Vichy, med uppmaning att 

komma till Vichy för konsultation. Ministern har inte svarat heller på detta telegram. Ännu ett 

telegram hade då anlänt, med förfrågan om när ministern var att vänta. Inget svar. En kurir 

hade då kommit, med meddelandet att ministern var avsatt och att legationsrådet Gauquié 

var ny minister. Denne träffar Grafström, som frågar vad den nye ministern tänker göra, 

eftersom han också inte anser sig kunna samarbeta med Vichy. ”Jag kommer att vänta. Man 

har ju inte begärt någon lojalitetsförklaring från mig. Kommer en sådan begäran, så får jag 

naturligtvis på ett artigt sätt – ty jag känner ju Laval mycket bra – förklara, att jag är ur 

stånd att medarbeta i en politik, som jag inte tror på.” 

14 – Västmakterna svarar CG om båtarna, inga bestämda utfästelser med tillmötesgående 

karaktär. 

Mitten av månaden – Ansökningarna om hjälp åt judar till UD antar standardformuleringar. En 

grundläggande form har nåtts för hur man begär hjälp och ett positivt mottagande 

förutsätts. Advokatkontor sköter kontakten. Inte alla förfrågningar om hjälp bifalls, men de 

flesta. ”Enbart handlingen att inte vägra hjälp måste ha varit en enorm psykologisk hjälp åt 

människor som fruktar för släktingars säkerhet, då dessa hotas av deportation.” (Levine FITA 

171)

15 – Grafström får info om judarna i Polen, av polska diplomater i Sthlm. ”Judar samlas ihop 

och stuvas i grupper om hundra personer in i järnvägsvagnar för att transporteras österut. 

’Av hygieniska skäl’ beströs vagngolven med osläckt kalk, varefter dörrarna plomberas. Under 

resan blir den osläckta kalken av naturliga skäl släckt, och de olyckliga resenärerna ha dött av 

gaserna långt innan tågen nå sin bestämmelseort någonstans i Ryssland.” 

15 – Skarp tysk reaktion på att Dicto och Lionel får segla. Sveriges beslut ”förstörde 

grundvalen för avtalet rörande Göteborgstrafiken”. Wied har fått avsked, ”i samband med 

några förflyttningar inom den tyska diplomatien” (Grafström) Thomsen ny minister. Norskt 

påbrå, talar flytande norska. Fd ambassadråd i Washington och Hitlers privatsekreterare (var 

utlånad fr AA till rikskansliet). Nazist, till skillnad från Wied. 

15 kvällen – OKM meddelar svenske marinattachén i Berlin att Göteborgstrafiken stängs, av 

militära operativa skäl. 

16 – Richert instrueras att muntligt meddela Tyskland att det svenska beslutet om båtarna 

står fast. 

17 – ”Günther har helt och hållet kastat sig i armarna på PA … (som har) i likhet med gamla 

premierministrar fått den idén att han också skall sköta utrikespolitiken. Under det tidigare 

Günther och jag samarbetade mycket intimt, har detta samarbete från hans sida numera så 

gott som upphört, vilket sannolikt beror på att han funnit det bekvämare och kanske också 

nyttigare att helt och hållet låta sig dirigera av statsministern. Jag hoppas att han också har 

något inflytande. Tillsammans ha de emellertid under hela denna period etablerat en ständig 

sit-downstrejk i förhållande till alla obehagliga utrikespolitiska händelser och eventualiteter 

…” skriver Bagge (DNU 229) Bagge skjuts allt mer åt sidan, dagboken full av klagan över 

detta. CG som tidigare samarbetat med Bagge – eller utnyttjat honom – upphör med detta 

1943 och söker sig istället till Per Albin Hansson. Eller är det PAH som närmar sig CG? Att 

utrikespolitiken mer kommer att handla om västmakterna gör det möjligt. Se 20 mars 1943. 

Överhuvudtaget luckras sammanhållningen i samlingsregeringen upp. Ministerstyre, bla i CG:s 

utrikespolitik. Danska judarna, tex, sköts av CG och PAH utan föregående beredning. 

17 kvällen – Dicto och Lionel är ute på Hakefjorden, bevakade av svenska jagare. Utanför 

svenskt vatten Vinga-Koster väntar åtta tyska bevakningsfartyg. Ska bryta igenom den tyska 

blockaden på natten, väntar på avgångsorder från amiralitetet i London. Men ingen 

avgångsorder kommer, båtarna får bogseras in till Göteborgs hamn igen för förtöjning. 

Amiralitetet har bedömt chanserna för lyckad utbrytning som för små, säkert en lättnad för 

besättningarna. Trots upprepade svenska påstötningar blir det aldrig något nytt 

utbrytningsförsök för båtarna, förvånande för svenska regeringen. 

18 – PAH redogör för ordern ”att varje meddelande av innebörd , att motståndet skall 

nedläggas, är falskt” i remissdebatt 

18 – De tyska slagskeppen Scharnhorst och Gneisenau uppges vara på väg mot norrut, för 

att stoppa Lionel och Dicto. Dessa har dock åter förflyttats från yttre hamnen i Göteborg till 

den inre. Boheman pratar med Hägglöf. ”’Någon nämnvärd good-will lär vi i alla fall inte 

förvärva hos amerikanerna’, sade B. Lite desillusionerat. Intet lär hindra yankees att ständigt 

komma med nya krav.” 

18 – Tyskarna erbjuder förhandlingar om Göteborgstrafiken. Schnurre meddelar Richert 

underhand att trafiken kan komma igång igen om svenska regeringen dels utökar 

permittenttrafiken till Norge, dels medger permittenttrafik till Finland. 

20 – Richert ger Schnurre negativt svar. Schnurre föreslår istället att Sverige beviljar de 

krediter man nekade vid handelsförhandlingarna i december. Richert pessimistisk om 

möjligheterna. Förhandlingarna avstannar. 

21 – Inflyttningsfest i det nya finska ministerhotellet, Jarl Wasastjerna med hustru tar emot 

gäster. Bland dem USA:s minister Herschel Johnson. Jarl Wasastjerna vill tala ut med Hägglöf, 

efter att ha ”förgyllt sin medfödda älskvärdhet med några av de drycker som han så gästfritt 

ställer till förfogande”. Wasastjerna är med andra ord lite full och börjar prata skit om sin 

amerikanske kollega. ”Är inte Herschel Johnson mycket litet givande? Han saknar fantasi. Nog

förstår jag att han inte har direkta instruktioner att tala med mig. Inte har jag några direkta 

instruktioner från Helsingfors. Men jag anser att diplomater ibland måste tala utan 

instruktioner.” Wasastjerna berättar även att Ryti inte tål KI Westman. ”Rätt snart efter 

krigsutbrottet sommaren 1941 sade mig presidenten att han tyckte att den svenske 

ministern var alltför studentikos för att vara lämplig under så allvarliga tider... Efter samtalet 

med presidenten talade jag med Günther, och han sade med detsamma att ’passar han inte 

skall han bort’. Jag skrev härom till Witting, men något senare sade mig min utrikesminister 

att han trivdes rätt bra med Westman, så att man borde se tiden an. Någon gång därefter 

frågade mig Günther hur det gick med Westman, och då kunde jag säga honom att vi ville se 

tiden an. Men så i våras sade mig Witting att Westman bleve nog bra om han fick stanna här i 

två år till, men tyvärr hade vi inte tid, så tråkigt nog får vi väl be om någon annan. Jag hade 

för länge sedan kommit till den uppfattningen att Westman icke passade, så jag talade 

genast med Günther. Och så fick Westman gå.” (Hägglöf 145) 

21 – Sovjetiska framgångar ”på Leningradavsnittet”, frågan hur Sverige skulle ställa sig vid 

ett samtidigt allierat anfall mot tyska trupperna i Norge och mot Finland. 

22 – Luther svarar på Richerts förfrågningar om vad som hänt de deporterade judarna. 

Beklagar att utredningen tar tid, men det beror på att den är i händerna på ”interna 

myndigheter”. Ska återkomma så fort han vet något. Richert pessimistisk och utsätts för 

tvivel av bla Grafström. 

22 – AA meddelar att judar med utländska medborgarskap som befinner sig på 

tyskkontrollerade områden måste försvinna innan 1 april, annars deportation. UD har vetat 

om detta i två månader (21 nov 1942). Reaktionerna varierar starkt bland de ockuperade 

länderna och bland Tysklands europeiska allierade. Mussolini ställer upp på Hitlers krav, men 

många italienare reagerar starkt. Kraftfullast är de ungerska protesterna – Ungern betraktar 

det tyska beslutet som en utmaning av landets självständighet. Finland lämnar aldrig ut egna 

judiska medborgare till Tyskland, men agerar heller inte för att rädda några judar. Sverige och 

Engzell inleder omedelbart energiska åtgärder för att rädda judar, även om de saknar svenskt 

medborgarskap. 

22 – Richert översänder initierade informationer om allvarliga motsättningar mellan Hitler och 

de högsta officerskretsarna. Höga befäl menar att kriget i öster kommer att förloras under 

året. Richert försiktigare, menar att utgången beror på resultatet av en tysk sommaroffensiv. 

Tror inte heller på ett tyskt inre sammanbrott. Samtidigt ger han en dyster bild av Tyskland. 

Sabotage, de egna männen har ersatts av 7,2 miljoner krigsfångar och utländska arbetare, 

inflation och varubrist. 

22 – CG låter ge Finland diplomatiskt stöd i Washington, efter påstötning från Ryti. Svarar 

dock nej till Rytis tankar om nordiskt block. 

23 – Prins Carl skriver lång PM till CG. Föreslår hur Svenska röda korset kan hjälpa till med 

arbetet att rädda de norska judarna samt vill skicka pressrelease om detta till TT. Ber att 

”excellensen Günther” ska se på förslaget med välvilliga ögon. Denna PM kan dock ses som en 

protest mot skadan som händelserna i Norge inneburit för Svenska röda korset. Detta då 

regeringen velat hålla arbetet i Norge hemligt. Opinionen har reagerat med kritik mot att 

Svenska röda korset är passivt. Ett tidigare försök till kontakt med Norska röda korset hade 

förhindrats av UD. Inget svar har hittats och prinsens pressrelease publicerades aldrig av TT. 

23 – Bagge skriver i dagboken att ”inom regeringen var inverkan av norgestämningen mycket 

tydlig” ang Dicto och Lionel 

23 – Warszawasvenskarna. Inga svenska framgångar, läget uppges vara mycket allvarligt, enl 

Albrecht 

25 – Hallenborg skriver ”PM angående judarna i Norge”, en sexsidig sammanställning som 

distribueras till regeringen. 700 judar har lyckats fly till Sverige. I Norge finns cirka 100 judar 

som undgått arrestering, 100-200 stycken är internerade i olika läger. De som deporterats 

finns i koncentrationsläger, bland annat nämns för första gången Birkenau i svenska

dokument. Förintelselägret Birkenau är en del av Auschwitz-komplexet, från 1942 mördas där 

uppemot 1,6 miljoner människor. 

26 – Engzell skriver till Richert, skissar upp strategi inför Förintelsens nya fas. Tyskarna ska 

pressas på utresevisa för judar till Sverige. Richert ska tillhandahåll all möjlig hjälp till judar, 

även vad gäller pengar för de som är i finansiell nöd. Hjälpen ska inte bara gälla svenska judar 

utan även de som tidigare varit svenskar eller familjemedlemmar till svenska judar. Den 

generösa svenska attityden kommuniceras även till Einar Hennings i Vichy. Denne ska själv 

kontakta judar med svensk anknytning och ordna deras resa till Sverige. 

26 – Westring har fått förse sju judar i Norge med svenska pass, dessa har sedan lagligt fått 

åka till Sverige. I tre andra fall har Westrings ansträngningar misslyckats. Westring beskriver 

hur han går tillväga. Han väljer ut statslösa judar med någon form av förbindelse till Sverige 

och bearbetar sedan norska polisen med ansökningar. Han utfärdar svenska pass och begär 

utresevisum. 

26 – Kvarstadsbåtarna. PAH tror att tyskarna mest är intresserade av svenska malmen, inte 

bryr sig om Dicto och Lionel. Omsvängning i frågan. Felbedömning. Ansvarig Boheman, nyss 

hemkommen från UK och USA. Anser att Dicto och Lionel är ett test av Sverige från USA och 

UK:s sida. Sverige nu berett prioritera de allierade framför tyskarna. Dessutom omsvängning i 

relationen mellan opinionsbildning och utrikespolitik. Förut balanserade opinionen trycket från 

Tyskland. Nu förstärker istället opinionen trycket från de allierade. 

26 – Sverige har protesterat i Kujbyshev mot påstådda sovjetiska ubåtstorpederingar i 

Östersjön. Möts av motprotester angående svenska neutralitetsbrott. ”Man visade sig mycket 

påhittig och fabulerade friskt”, skriver PAH i dagboken. 

28 – Svenskt svar på Tysklands ultimatum fr 22 jan. Richert ska understryka den negativa 

effekt som Tysklands handlingar har på det svenska folket. Sverige förutsätter att svenska 

medborgare – även judiska sådana – har rätt att återvända till Sverige även efter 1 april. 

29 – CG pejlar möjligheterna för sovjetisk-finsk separatfred, via amerikansk förmedling. Han 

vill i USA undersöka ”Stalins inställning Finlandsfrågan åberopande svenska regeringens starka 

allmänna intresse Finlands framtid”. CG tänker att UK och USA inte vill att Sovjetunionen, via 

en ockupation av Finland, ökar sin makt i Norden och Europa. Försöker alltså utnyttja det 

kommande Kalla kriget. (Carlgren 468) Redan några dagar efter svarar Molotov att hans 

regering aldrig önskat krig med Finland och att Sovjetunionen är berett att sluta fred med 

Finland. Däremot kan inte Sovjetunionen ta första steget – det måste det anfallande Finland 

göra. 

30 – Bagge klagar i dagboken att ”den vettlösa agitationen för Norge” försvårar för 

regeringen att göra något aktivt för Finland. Han noterar att Günther försöker göra USA till 

en sorts skyddsmakt för Finland. 

30 – Tioårsdagen av nazisterna makttillträde läser Goebbels upp jubileumstalet, PAH ser det 

som ett tecken på nazismens nedgång att inte Hitler läser själv. Hitler har bara två månader 

lovat att Stalingrad ska intas, nu kämpar de tyska trupperna sin sista kamp i staden. Skämt 

som förekommer: ”Tyskarna 1940: Vi har segrat, 1941: Vi ska segra, 1942: Vi måste segra!” 

31 – Paulus kapitulerar i Stalingrad. Hel armé på 20 divisioner. Kriget vänder, Hitler slutar 

bagatellisera de militära bakslagen och börjar istället med ”dystra målningar av lägets allvar 

och det öde, som skulle drabba ett slaget Tyskland”, enligt Richert. Carlgren: ”Sovjetunionens 

strategiska intresse gentemot Sverige, särskilt under de tidigare krigsåren, var att förebygga 

dess uppgående i Hitlers imperium eller dess uppslutning på tysk sida i östkriget. När farorna 

härför bedömdes vara förbi, och när krigslyckan vände, blev Sverige i Moskvas ögon en 

mindre väsentlig strategisk faktor än tidigare.” 

Feb 1943 

• CG säger till sina kolleger på UD att svensk utrikespolitik måste inriktas på ett tyskt 

nederlag (SRWN 41) 

• Japan ger upp striderna kring Guadalcanal

• Rommel tillfogar de allierade ett sista bakslag vid Kasserine 

1 – Sveriges svar på Tysklands ultimatum om judarna överlämnas. Kopia till Kungen, PAH, 

flera regeringsmedlemmar och till chefen för socialstyrelsen. CG naturligtvis godkänt detta. 

Detta beteende från Engzell och CG unikt, på utrikesdepartementen i UK och USA försöker 

tvärtemot tjänstemännen att undanhålla information om Förintelsen från överordnade. 

1 – Lunch hos spanske ministern är avskedsfest för Wied, Hägglöf och Grafström 

representerar UD. ”Jag satt bredvid grevinnan Willamowitz-Möllendorff, en av de 

Stockholmska Hitlerprästinnorna och svägerska till Göring.” (Grafström) 

2 – Vougt beklagar Tysklands krigsolycka, ”farhågor för ett tyskt nederlag... kunna delas 

utanför Tyskland”. Hitler kunde ha blivit mannen som skapat en inre ordning i Tyskland, vilken 

skapat förutsättningar för ”ett fredligt samliv med den övriga världen”. (Arbetet) 

2 – De sju judarna från 26 jan har stoppats vid gränsen. En polis har blivit misstänksam mot 

ett av utresevisumen och beslutat återsända samtliga sju. Öhrvall ringer chefen för tyska 

passbyrån och reder ut ärendet. Samtliga sju kommer till Sverige. Öhrvall rapporterar till 

Hallenborg. 

4 – Richert träffar Martin Luther, som försäkrar att speciella instruktioner sänts ut angående 

svenska judar. Sverige ska inte behöva frukta några extraordinära åtgärder gentemot judiska 

svenska medborgare. Däremot inga favörer åt judar utan svenskt medborgarskap, även om 

de är födda i Sverige. Diskuterar sedan specifika fall, två tjeckiska judiska pojkar (Alexander 

och Heinz Bondy) och tre holländska flickor (systrarna Kalter). Samtliga fem barn är 

naturaliserade svenskar, hävdar Richert till Luther. Luther ljuger när han då påstår att han 

inte känner till fallen. Lovar dock släppa dem! Richert rapporterar till CG. Dessa fem barns öde 

kommer att återkomma under de följande månaderna. Anmärkningsvärt är att Luther 

beordrar att de ska skyddas, trots att han inte säger sig känna till dem. Denna order 

respekteras till och med av Adolf Eichmann. Barnen släpps aldrig till Sverige men överlever 

kriget. 

4 – Polens nye representant har tillträtt, Henryk Sokolnicki. Sverige vågar inte låta honom bli 

minister. Istället chargé d’Affaires. 

5 – CG vidarebefordrar Molotovs fredsinvit till Ryti, men anmärker att den är avsedd endast 

för honom och Mannerheim. Dvs Witting går inte att lita på. 

8 – CG och Bagge uttalar strategi inför morgondagens beredning. Undvika uttalanden som 

binder regeringen och framför allt PAH. Istället ”hålla det hela så löst som möjligt och arbeta 

vidare i den rätta riktningen framför allt genom bearbetning av Hansson”. Bagge fångar 

därmed CG:s taktik under de sista krigsåren. Omöjligt tvinga regeringen till aktiv handlingslinje 

i Finland, istället jobba med PAH. 

9 – CG ger regeringen bred exposé – sammanträdet vändpunkt för CG? Finlandsfrågan i 

regeringen igen, första gången sedan aug 1941. Debatten påverkad av Stalingrad, CG anser 

att det går hastigt utför med Tyskland. Man måste utgå från att Tyskland förlorar kriget. (!) 

Möjlighet till snabbt tyskt sammanbrott? CG säger att inga fredstrevare kommit från 

Sovjetunionen, men USA-diplomater har talat med Molotov. Denna har talat om Finland utan 

bitterhet och förklarat att Sovjet är berett till fred, men att det först gäller Finlands villkor. 

CG tror att Sovjet är fredsvilligt och hoppa spå att USA ska spela aktiv roll i att få Finland ur 

kriget. Menar att USA:s politik präglas av allt större oro över att Sovjetunionen ska stå som 

ensamma segrare. ”Det blir allt mera tydligt att USA motarbetar ryska intressen i Finland”, 

säger CG. (Han förutspår därmed kalla kriget!?) Har dock inga klara besked ang Finlands 

hållning. CG har talat med blivande (!) utrikesministern Ramsay och denne har sagt att Finland 

inte kan tänka sig en separatfred med Sovjet, eftersom man inte litar på landet. En fred med 

någon sorts garanti vore dock en annan sak. Ramsay hänvisar till 1940, dvs en union Sverige- 

Finland. CG inser dock att detta inte är politiskt möjligt, med tanke på Sovjetunionen, 

eftersom han själv avvisar denna tanke. Avvisar också tanken på att svenska trupper ska gå 

in i Finland, för att ersätta tillbakadragna tyska trupper. Vill däremot stoppa transporterna av 

krigsmaterial till Finland och är beredd att stoppa permittenttrafiken till Norge.

Uttalandet visar CG:s politiska hållning under de sista krigsåren: Föreställningen om en 

kommande motsättning mellan västmakterna och Sovjetunionen. CG:s mål blir att skapa så 

positiva förutsättningar som möjligt för en fortsatt svensk neutralitetspolitik, även efter 

kriget. Avvaktande gentemot Norges brobyggnadspolitik. CG tror att Sovjet önskar sig ett 

strikt neutralt Norden efter andra världskriget, men Finland utanför. CG:s politik inriktar sig på 

återhållsam politik gentemot västmakterna för att övertyga Sovjet om Sveriges neutralitet. 

Dock inte så strikt återhållsamhet att inte upprätthålla USA:s intresse för Finland. CG vill 

hjälpa Finland på två sätt: För det första goda svenska relationer med Sovjet, för att kunna 

lobba för Finland. För det andra underlätta förbindelserna Finland-USA. ”I detta syfte återkom 

Günther ständigt i samtal med västmaktsdiplomater till den ryska faran och nödvändigheten 

av att västmakterna förhindrade ett ryskt framträngande i Europa.” (Alf W., PAOK 346) I 

Mallets rapportering 1943-44 återkommer ständigt CG:s varningar för Sovjet. 

PAH varnar för överdrivna föreställningar om snabbt tyskt sammanbrott. Om Finland söker 

separatfred kan den tyska reaktionen bli skarp, därför ska Sverige inta återhållsam hällning. 

Får inte råda Finland så att intrycket skapas att Sverige är berett till löften som inte kan 

infrias. PAH håller alltså tillbaka CG. Bagge skriver i dagboken att ”den gamla grupperingen 

(uppkom) som vanligt”, dvs Wigge och Rasjön negativa medan Bagge men även Sköld och 

Möller är villiga att ta risker för att Sverige ska få behålla ett fritt Finland. Grupperna 

balanserar varandra och PAH:s avvaktande hållning bestämmande. 

PAH:s hållning skiljer sig från CG:s på två punkter: Tonar ner ryska faran i samtal med 

västmaktsdiplomater och vill ta mindre risker i förhållandet till Finland. Vill undvika 

fredsfrågan så mycket som möjligt. 

Sveriges insatser för att mäkla fred Finland-Sovjet mindre betydelsefulla jämfört med 

vinterkriget. Och ”inte helt utan en besk bismak” (Alf W., PAOK 347). Påtryckningsmedlem 

mer begränsade och ovillighet hos CG att ge garantier åt Finland. Däremot beredskap att 

bidra med livsmedelsleveranser, om de tyska leveranserna upphör. Kommer att dröja cirka ett 

år innan fredskontakterna får verklig fart. Frågan för Finland är om man ska sluta fred så 

tidigt som möjligt för att få bättre villkor eller om man ska vänta tills man blir tvingad till fred 

för att undvika totalt sammanbrott. 

10 – von Otter till von Hahn på AD. Klagar på att svenska regeringen saknar en exakt tysk 

definition på vem som är jude. I själva verket en luring, försöker få reda på vem som kan 

klassas som svensk. Richert kan rapportera till CG att före detta svenska medborgare som 

genom äktenskap eller på annat sätt förlorat sitt svenska medborgarskap inte kan räkna med 

att av tyskarna godkännas som svenskar. Intern PM på UD uppmanar då till att behandla även 

dessa judar som svenskar, trots det tyska beskedet. Eichmann klagar bittert till von Hahn att 

svenskarna försöker sabotera Förintelsen: ”Svenskarna försöker systematiskt sabotera tyska 

judiska åtgärder genom förhastade naturaliseringar av folk som aldrig varit i Sverige.” 

Svenskarna ska få veta att barnen Bondy och Kalter är ett undantag, men att ingen framtida 

svensk begäran kommer att bifallas. Levine menar att Eichmanns irritation beror på att han 

inte är van vid att utländska diplomater gör sig besvär över judar. 

10 – Komplott inom byrå D III i Abteilung Deutschland, AA. Tjänstemännen försöker få bort 

Ribbentrop, som anses oprofessionell och inkompetent. Detta är sant, Ribbentrop är en 

odugling. Katastrof för Martin Luther, som grips av Gestapo och förs till koncentrationsläger. 

11 – Johnson sonderar Sverige angående landets roll vid separatfredsförhandlingar mellan 

Finland och Sovjetunionen. Meddelande från Hull. CG låter via Boheman förstå att Sverige vill 

hålla sig i bakgrunden. Dock önskar Sverige att Hangö och Viborg ska få förbli finska. Närmast 

ett önsketänkande. 

12 – Luthers efterträdare Wagner lovar frige några dussin judar, som ska få komma till 

Sverige. ”... personligen var det inte viktigt ... om några dussin judar legalt reser till Sverige, 

när så många redan illegalt korsat gränsen.” Tyskarna i Norge påstår att de avvisar svenska 

påstötningar, men de svenska dokumenten visar att det inte stämmer. Angående varför 

Sverige hjälper judar så citerar rapporten en svensk diplomat, som i förtroende ska ha sagt

att ”generalkonsulatets uppträdande berodde på direktiv från regeringen, som önskade 

’hjälpa de stackars judarna, som, när allt kommer omkring, är människor de också’”. 

12-14 – PAH skeptisk till separatfred Finland-Sovjet. Tror att villkoren blir minst lika hårda 

som efter vinterkriget. 

12 – Wasastjerna meddelar CG att Helsingfors vill ha svensk hjälp, för att få till stånd 

fredsförhandlingar med UK. CG direkt avvisande, säger att London inte är intresserat. 

Wasastjerna förhör sig också om möjligheterna till unionen. CG åter avvisande, tidpunkten är 

olämplig. 

15 – Ryti har omvalts som finsk president, tros inte påverka Finlands chanser till fred. CG 

passar på att skicka underhandsuppmaning om finskt fredsinitiativ. 

16 – von Otter till von Hahn, emotser mottagandet av barnen Bondy och Kalter till Sverige. 

Detta i enlighet med Luthers löfte. 

18 – En tysk rapport försöker beskriva Sveriges handlingar för att rädda judar i Norge, 

”Sveriges attityd till den anti-judiska operationen i Norge”. 

18 – Hagelin låter Öhrvall förstå att de svenska räddningsaktionerna för judar vare sig stöds 

av honom personligen eller av Nasjonal Samling 

24 – Salomon Adler-Rudel, som representerar Jewish Agency och Judiska världsrådet i 

London, kommer till Stockholm. Starten för de så kallade Adler-Rudel-förhandlingarna. Sverige 

ska eventuellt ta emot 20.000 judiska barn från de ockuperade länderna i Europa. Initiativet 

blir en möjlighet till svensk opportunism, ett sätt att ställa sig in hos UK och USA snarare än 

en aktion driven av medmänsklighet. Förhandlingarna har präglat synen på Sverige och 

Förintelsen. Etsat fast bilden av ett land som främst är åskådare och inte gör något. Jämfört 

med Sveriges övriga åtgärder så överdrivs Adler-Rudel-förhandlingarnas betydelse, enligt 

Levine. Förhandlingarna sköts främst av Boheman och Möller, inte Engzell och CG. Finns dock 

inget skrivet om förhandlingarna, vare sig i UD:s arkiv eller av Möller. Adler-Rudel börjar med 

att kontakta ledarna för judiska organisationer i Stockholm, dessa reagerar artigt men 

reserverat. Adler-Rudel är sionist och Josephson/Ehrenpreis kan betecknas som neutrala till 

sionismen. Framför allt är inte Stockholms judiska organisationer beredda att leda ett initiativ 

för att föra tiotusentals judar till Sverige. Överhuvudtaget är Adler-Rudel, 

Josephson/Ehrenpreis och CG skeptiska till ett initiativ att göra Sverige till bas för gigantiska 

räddningsaktioner. Josephson/Ehrenpreis vet att hela planen är orealistisk. Även misstag av 

Adler-Rudel att inte direkt ta kontakt med tex Engzell, hade ökat chanserna. Men största 

felet är att han börjar arbeta tillsammans med Storch, en uttalad kritiker av Stockholms 

judiska organisationer. Hjälparbetare som kommer till Stockholm har senare beskrivit Storch 

som ”helt oorganiserad” och begiven åt ”fantastiska räddningsaktioner”. Adler-Rudel kommer 

senare att ge rådet till andra judiska organisationer att ”jag tror inte att det skulle tjäna 

några praktiska ändamål att kommunicera med herr Storch”. 

26 – Thomsen på sitt första besök på UD. Träffar Boheman (inte CG?) och säger att han 

”före avresan vid sammanträffanden med rikskanslern, riksutrikesministern och 

riksmarskalken erhållit bekräftelse på att dessa uppskattade Sveriges neutralitet”. 

Våren-sommaren 1943 

• Västmakterna vill införa hårda restriktioner i den svenska handeln med Finland. CG och 

Bagge går emot, menar att Sverige i så fall agerar i Sovjetunionens intresse för att 

försvaga Finland. Helt korrekt, men anser alltså fortfarande att detta är något dåligt. 

Vill lämna regeringen om denna går med på kraven. (Carlgren 476) 

Våren 1943 

• Sovjet skärper tonen mot Sverige. Sverige inriktar sig småningom på att ordna 

separatfred Finland-Sovjet, för att förbättra sina egna relationer till Sovjet. 

• PAH stöder CG gentemot uppflammande kritik (HK 104)

• Kritiken mot tysktågen kulminerar. Norgeopinionen riktar allt mer in sig på tysktågen, 

kraven kommer från enskilda fackförbund och liberal press. S fortfarande lojalt mot 

PAH. Undén och Sandler dock kritiska. 

• Kämpande demokrati omvandlas till politiskt parti, Nerman distanserar sig från 

utvecklingen 

• Ökat västallierat tryck, återtagande av tyska förmåner (HK 95) 

• Tysklands allierade Ungern lider svåra förluster vid Don i Ukraina. Ungern under Kallay 

börjar söka en väg ut ur kriget. (Levine) 

Mar 1943 

• Sköld positiv till nordiskt försvarssamarbete efter kriget, Undén tar upp gammal tanke 

från 1920-talet om regionala pakter inom ramen för en internationell 

fredsorganisation. PAH finner detta ”intressant”, tecken på öppnande hos PAH inför 

framtiden. 

• Svartaste månaden i slaget om Atlanten med 108 sänkta fartyg 

5 – Ny regering i Finland. Witting sparkas, Ramsay ny utrikesminister. Linkomies 

statsminister. Beck-Friis kommenterar att det inte är en regering som kommer att 

åstadkomma fred. Däremot en regering som kan håla dörrar öppna. Fredstanken i Finland på 

tillbakagång, synen på Tyskland mer optimistisk. 

5 – Möller tar emot Adler-Rudel. Föreslår att svenska regeringen tar emot 20.000 judiska 

barn ”från Tyskland och de ockuperade länderna”. Berättar vad han vet om Förintelsen, 

information som Möller redan känner till. ”Ministern var synligt rörd av vad jag berättade för 

honom om den judiska tragedin men såg inte att hann hade någon möjlighet att acceptera 

mitt förslag. Enligt hans åsikt skulle tyska regeringen vägra acceptera någon diskussion om 

judarnas öden.” Men Möller lovar diskutera med PAH. Stor framgång för Adler-Rudel att få 

kontakt med Möller, bland annat via den blivande österrikiske socialdemokratiske 

premiärministern Bruno Kreisky, som flytt till Stockholm. Möller är ”passionerat och 

känslomässigt engagerad i att försöka hjälpa flyktingar”, enl Adler-Rudel. Möller varnar 

regeringen att en avvisande behandling av judiska flyktingar kommer att göra ett dåligt 

intryck, inte bara i Sverige utan även i USA. 

8 – Ett förslag om att anordna utbyte av judar mot tyska krigsfångar avvisas av 

Storbritannien, enligt besked av Bull. 

8 – Adler-Rudel åter hos Möller. Svenska regeringen har avvisat Adler-Rudels förslag. 

9 – Hennings instrueras att lämna så mycket hjälp som möjligt åt judar från Sovjetunionen 

och Centraleuropa som befinner sig i Vichy. Ryktet om Sveriges vilja att hjälpa judar sprider 

sig över den nazikontrollerade delen av världen. Kommer även brev från judar i Palestina till 

UD, de vill ha hjälp åt släktingar i Europa. 

10 – UD bekräftar för TT att man gör ansträngningar för att rädda judar 

12 – Pressen ”på krigsstigen mot utrikesledningen för vad man kallar mörkläggningspolitiken”. 

(Grafström) 

12 – Utrikesutskott, CG redogör för läget. Inga som helst fredstrevare har sänts ut från 

Helsingfors. Sverige inte heller verksamt, vill först se finsk handlingsvilja. Sovjetunionen har 

inte heller meddelat något om eventuella villkor för separatfred med Finland. Britterna har 

låtit förstå att Finland först måste ta kontakt med Kreml. ”Günther förklarade som sin 

uppfattning, att den nya finska regeringen inte betydde något egentligt steg mot en 

avveckling av Finlands krigsengagement. Han trodde, att frågan skjutits på framtiden.” 

(Grafström) Diskuteras även Sveriges export av fiskebåtar till Finland, uppgår till 10 miljoner 

kronor per år. Avslöjats av Arbetaren, CG säger att han inte kände till saken innan artikeln i 

tidningen. Kritik mot UD:s handelsavdelning, som inte tagit ärendet till regeringen. ”Det är ju 

inte första gången som handelsavdelningen visar exempel på stor självrådighet. Det är kanske 

inte så underligt heller, så formlöst som förhandlingarna går till.” Britterna protesterar mot 

båtexporten, då de menar att fartygen i själva verket är minsvepare. CG svarar att detta är

fel. Stormar även kring att ett tyskt kurirplan, som nödlandat i Värmland, bar 

”nedmonterade” kulsprutor. 

13 – Boheman och Grafström äter lunch med Thomsen, judarna diskuteras inte. Grafström 

passar på att vara oförskämd, utifrån Thomsens norska bakgrund: ”’Det är egentligen synd’, 

sade jag, ’att inte tyskarna använt personer med ministerns kvalifikationer, då det gällt att 

komma tillrätta med de svåra problem, som ni ställts inför i Norge i samband med 

ockupationen.’ – ’Men visst har vi det’, blev Thomsens svar. ’Det märks då sannerligen inte på 

resultatet!’ Thomsen föreföll mycket uppbragt…” 

15 – CG kallar till sig Thomsen, betonar den djupa oviljan i allt vidare kretsar i Sverige och 

svårigheten i att förhindra tidningskampanjer. Tyskland bör som en första åtgärd tillåta ett 

antal lejdfartyg, som blivit tvungna att hejda sina hemresor i januari då Tyskland avbröt 

lejdtrafiken, tillåtas återvända till Sverige och ett motsvarande antal fartyg löpa ut. Tyskland 

vill först i gengäld ha garantier för att Dicto och Lionel inte löper ut, men Sverige vägrar. 

Tyskland lämnar efter detta inte något svar. De svenska påstötningarna glider småningom 

över till att gälla hela Göteborgstrafiken, men fortfarande inget svar. 

15 – Mallet meddelar Boheman att UK är beredda att låta lägga upp Lionel och Dicto, inför 

den kommande ljusa perioden. Svenska regeringen ska låta två-tre små krigsfartyg gå in i 

lämplig bohuslänsk hamn för att hämta 100 ton kullager, som varit lastade på båtarna. 

Begäran avslås omedelbart. 

15 – Trade agreement between Finland and Germany. (The agreement to guarantee both 

countries' production supplementing each other and to provide for the future conduct of the 

war. International News, Mar. 20, 1943, p: 267.) 

17 – Beskickningen i Berlin gör nya påstötningar om barnen Bondy. Tyskarna skyller på 

”tekniska administrativa svårigheter”. 

17 – Beck-Friis talar med Ramsay. Kommenterar att den nya finska regeringen ”knappast är 

beredd att taga något avsevärt steg framåt i den riktning varåt man lockat i Washington”. 

18 – De allierade har bombat Danmark, till befolkningens belåtenhet, ”trots de svårigheter 

och umbäranden, som de haft i släptåg”. (Grafström) 

19 – Hägglöf föredrar inför regeringen USA:s förhandlingspunkter, utsikterna förefaller 

”ganska mörka”. Hägglöf konstaterar dessutom att importen från Tyskland är betydligt 

viktigare, kol, koks, gödselmedel och kemikalier. Tveksamhet i regeringen om man 

överhuvudtaget ska inleda handelsförhandlingar med de allierade. Behov av olja, men 

tyskarna kan ändå stänga lejdtrafiken som repressalie. Handelsminister Eriksson, normalt ivrig 

förespråkare, beskriver de allierades krav som ”ganska omöjliga”. 

20 – CG menar i beredning att man i det nya opinionsläget inte ska ta några steg för att 

närma sig västmakterna som man inte är direkt tvingad till. Wigge svarar att om omläggning 

av utrikespolitiken är nödvändig så är det bättre att ändra denna med detsamma. Sköld får 

”ett ganska häftigt utbrott” och säger att han anser CG:s hållning realistisk på ett annat sätt 

än Wigges. PAH ansluter sig under 1943 till denna CG:s motsträviga linje. Hänvisar i dagboken 

till rapport: Hitler har sagt att han vet att han inte kan göra något åt svenskarna. Skillnad CG- 

PAH: CG beredd ta risker för att hjälpa Finland. PAH säger senare att han representerar en 

försiktigare politik gentemot Tyskland, jämfört med CG (till Fagerholm) 

20 – USA erbjuder Finland hjälp med fredsförhandlingar gentemot Sovjet 

22 – Undén misslyckas med att samla opinion mot CG och PAH i utrikesutskottet, ang främst 

tysktågen. Försöker få CG och PAH inkallade till någon form av förhör i frågan. Istället 

anordnas utrikesnämndssammanträde, se 8 apr. Utrikesutskottet är främst ett informations- 

och diskussionsorgan för ledamöterna. Undén söker ändra på detta. Diskussion om 

transitotrafiken och permittentresorna. Angrepp mot regeringen, efter kurirplansincidenten. 

Undén anser angående permittentresorna att ”tiden nu borde vara inne för att allvarligt 

överväga borttvättandet av denna ’skönhetsfläkt’. Han sekunderades ivrigt av Sandler och 

andra socialdemokrater i utskottet.” Vare sig CG eller PAH närvarande.

23 – PAH klagar (i dagboken) över de borgerligas motstånd mot att avveckla 

transportförbudet mot samtliga kommunistiska tidningar 

24 – CG engagerar sig personligen i fallet med barnen Bondy. I ett brev till Richert från 

Engzell understryks att CG sagt att den svenske utrikesministern själv kan åberopas, om det 

bedöms som lämpligt. Åtgärden är ovanlig och mycket kraftfull. Att Tyskland får veta att 

ärendet är på utrikesministernivå bör få dem att förstå allvaret. Visar också att CG är helt 

med på Engzells linje att rädda judar, därmed är också UD enigt. Samtidigt sägs det i 

Washington och London att judarna inte lider mer i kriget än andra folkgrupper. Brittiska UD 

fruktar tom att tyskarna ska övergå från utrotning till utvisning, och därmed förnedra andra 

länder med – underförstått judiska – invandrare. ”Sveriges utrikesminister är välinformerad 

om situationen och ibland direkt inblandad. Detta faktum ensamt gör honom unik bland sina 

kolleger i demokratierna.” (Levine) (FITA 186) 

24 – Hitler besöker östfronten. Säger att svenskarna invärtes står på motståndarens sida. 

Även om svenskarna är för kloka och försiktiga för att visa sina sympatier öppet så sätter de 

”alla möjliga krokben för mig” eftersom de har klart för sig att ”jag ej kan göra dem något”. 

Enligt tyska studier om möjligheterna att eventuellt anfalla Sverige så är det inte möjligt. 

Apr 1943 

• Grundherr i Stockhlm, helt andra tongångar än vid hans senaste besök 1940. Då var 

temat tyska beskyllningar mot Sverige, nu svenska mot Tyskland. 

• Bermudakonferensen, de allierade talar om Förintelsen? ”Av historiker sedd som en 

tom övning i PR” (Levine, FITA 189) Amerikanska UD gjorde allt för att konferensen 

skulle få minimala resultat. 

• Tyskland hittar massgravar med polska officerare vid Smolensk, avrättade av Sovjet, 

vilket förbistrar förhållandet Sovjet-Polen inför framtiden. Så sent som 2005 kräver 

Polen ursäkt, nu av Ryssland och Putin. 

1 – Öhrvall skriver direkt till CG, ang fallet Bernstein. Ska försöka rädda personen trots att 

denne inte omfattas av kraven på svensk koppling? (FITA 218) 

1 – Vid föredragning uppges att transiteringstrafiken minskat 30-40 procent jämfört med 

1942. Men det är inte dags att stoppa trafiken helt, enl PAH (CG av samma åsikt). I början av 

månaden meddelas tyskarna att dagskvoten godstågsvagnar till Norge och Finland ska skäras 

ner från 70 till 60 vagnar. Tyskarna måste dessutom noggrant se till att bara tyska 

medborgare reste med permittenttågen. Transporteras norrmän måste tar sig Sverige rätten 

att ingripa. 

1 – Tysklands deadline för utländska judar, kommer inte att gälla Sverige 

4 – PAH berör tysktågen i tal i Falun. Trafiken aldrig betraktats som önskvärd utan som ”en 

av de bördor som vårt land måst påtaga sig som en följd av stormaktskriget”. Kritiken 

tystnar. 

5 – Adler-Rudel-förhandlingarna. Johnson beordras kontakta sv regeringen om räddandet av 

ett antal polska barn, dvs Adler-Rudel-planen. 

5 – UD får rapport om att 22 judar har lyckats ta sig till Sverige från Tyskland, Frankrike och 

Holland 

5 – Bondy-fallet. Svenska diplomaterna upprörda, eftersom pojkarna fortfarande hålls kvar i 

Theresienstadt, trots löften om frigivande och trots att CG personligen engagerat sig. von 

Post till Grundherr. 

8 – Utrikesnämndssammanträde, CG föredrar om transitotrafiken, försiktig linje. Trafiken är 

en fråga ”som tarvade att mycket noggrant prövas”. Undén vill avveckla trafiken snabbt. Får 

mothugg av PAH. Undén och Sandler framstår som isolerade i sina attacker på CG och PAH. 

PAH säger sedan till finske ministern att Undén och Sandler ”ej hade något som helst 

inflytande”. Grundar Undéns hat mot CG? Vad hade hänt om enbart CG, ej PAH? I 

oppositionell press krävs ständigt CG:s och Westmans avgång.

9 – Adler-Rudel-förhandlingarna. Johnson telegraferar tillbaka till Washington, har talat med 

Möller. Denne ska åter tala med regeringen men väntar sig inget konkret resultat. Frågan är 

varför. Ingen risk för svensk-tyska relationerna att åtminstone ta upp frågan. Och Sverige 

behöver desperat goodwill i USA. PAH säger själv att planen är orealistisk men att den skulle 

innebära bra propaganda i USA. 

9 – S-riksdagsgruppen röstar emot PAH i fråga om ett oreserverat förnyande av 

transportförbudet, s-opinionen känner sig friare vad gäller beredskapspolitiken 

10 – PAH uttrycker Sveriges beroende av tyska leveranser, inför SSU: ”Tyskarna levererar 

framför allt kol och koks. Jag måste säga, att vi är närmast överraskade av att tyskarna 

lyckats hålla sina leveranser.” 

10 – Finland svarar nej på det amerikanska erbjudandet om hjälp med fredsförhandlingar. 

11 – Problem för s, brist på positiva paroller. Kommunisterna rider på prestigen som 

sovjetunionens framgång skänker. Till höger finns Kämpande demokrati och tidningen Trots 

allt! Partistyrelsen diskuterar, kommunistiska framgångar i fackföreningsvalen i Stockholm 

väckarklocka. PAH varnar för Kämpande demokrati, Höglund svarar genom att peka på 

motsättningen mellan regeringens politik och folkviljan. Missnöjet inom s med regeringens 

utrikespolitik kulminerar i maktkamp mellan Höglundare och Per Albin-anhängare 

12 – Thomsen till CG. Säger sig veta att transittrafiken inställs om kriget i Norge blossar upp 

igen. Bekräftas av CG, som tillägger att ”det även utan en sådan förändring i läget kunde 

bliva nödvändigt för oss att nedskära eller avbryta tranisteringen av permittenter och 

krigsmateriel helt eller delvis”. En annan linje av CG än inför svenska politiker. (Carlgren 400) 

13 – Adler-Rudel-förhandlingarna. Johnson får veta att regeringen accepterar hans plan och 

att han ska vända sig till Boheman för vidare arbete. Denne har redan tidigare samma dg talat 

med Johnson. Boheman har sagt att Tyskland troligen kommer att vägra låta polska judiska 

barn komma till Sverige, med hänvisning till tidigare tyska avslag. Detta är inte helt ärligt, 

eftersom Tyskland då och då låtit judar komma till Sverige. Boheman talar även med Adler- 

Rudel och säger att Sverige är berett att kontakta Tyskland, men bara om de allierade 

regeringarna officiellt föreslår en sådan åtgärd. Adler-Rudel klagar hos allierade sändebud, 

eftersom han nu tror att svenska regeringen redan accepterat hans plan. Boheman får då 

motta telefonsamtal från amerikanska och brittiska tjänstemän som manar till ett mer 

välvilligt besked åt Adler-Rudel. 

13 – Grafströms svärfar flyttas till generalkonsulposten i Istanbul, ”knappast någon 

befordran”. Nazister ersätter ”på några av de viktigaste posterna diplomater av ’den äldre’ 

skolan.” Bla får Weizsäcker sparken. 

15 – Regeringen diskuterar Adler-Rudel-planen. Möller berättar att Adler-Rudel föreslår att 

Sverige begär att Tyskland låter Sverige motta judiska barn. Siffran 20.000 eller att det 

handlar om polska barn nämns inte. PAH pessimistisk om chanserna. Bagge håller med Möller 

om att man bör försöka, bra good will i USA och UK. Bramstorp emot. Beslutas att utreda 

saken närmare. Alltså – trots att Adler-Rudel tror motsatsen – inget positivt beslut ens nu. 

15 – Adler-Rudel talar med Möller om Bohemans negativa attityd. Möller berättar att 

Boheman har gett felaktiga uppgifter, svenska regeringen har aldrig krävt ett ”officiellt 

förslag” från de allierade. 

15 – Ubåten Ulven sprängs på västkusten, 33 man ombord. 

16 – Ulven rapporteras försvunnen. Rykten om att den sänkts av tyska fartyg. 

17-18 – Horthy möter Hitler i Österrike. Hitler kräver hårdare åtgärder mot de ungerska 

judarna, men Ungern står emot. 

17 – Johnson i direktkontakt med Möller, som berättar att inget regeringsbeslut fattats. Men 

PAH her begärt att Boheman ska undersöka de praktiska möjligheterna. 

18 – Adler-Rudel träffar Boheman, beskriver honom som ”extremt vänlig och hjälpsam”. 

Boheman hävdar att enbart Möllers samtycke krävs, återigen en osanning. Mölle rhar inte 

auktoritet att fatta beslutet själv.

19 – Befälhavaren på svenska ubåten Draken rapporterar att han blev beskjuten av ett tyskt 

handelsfartyg, Altkirch, då han befann sig på ungefär samma plats som Ulven. Den svenska 

protestnoten slår rekord i skarpt och bestämt språk. 

19 – Gettoupproret. Tyskland förbered en tömning av gettot i Warszawa. Många av de 

kvarvarande ca 55 000 till 60 000 judarna gör väpnat motstånd med insmugglade lätta 

vapen och egentillverkade handgranater. SS och polistrupper anfaller med stridsvagnar, 

kanoner och eldkastare. 

20 – Adler-Rudel träffar Möller. Sverige är redo att göra en påstötning hos tyska regeringen 

(obs, ”redo” och inte ”kommer att”!) De allierade ska öka matleveranserna till Sverige och 

ska dessutom lova att barnen inte ska stanna i Sverige efter kriget. Allt detta enligt Adler- 

Rudel, inget svenskt dokument talar om dessa villkor. Inget tyder på att de någonsin 

diskuterats av regeringen eller UD. Boheman refererar däremot flitigt till dem tillsammans 

med Mallet/Johnson men aldrig med UD. 

20 – PAH föreslår regeringen att transportförbudet ska slopas, CG och Bagge stegrar sig. 

Kompromiss: Upphävs för två kommunistiska tidningar (Ny Dag, Norrskensflamman) medan 

den återstående (Arbetartidningen) blir belagd med förbud tom sep. PAH önskar i dagboken 

att återtagandet skulle ha skett ”mindre farsartat”. 

21 – von Post ska diskutera judiska frågor med Wagner, som dock inte vill (tycker frågan är 

jobbig?) utan ber sin kollega von Thadden. Bondyfallet diskuteras, liksom orsakerna till 

dröjsmålet. Lanserar teori om dröjsmålet, vissa länder kräver tillgång till enskilda judars 

tillhörigheter. Bondybarnen kan ha hamnat i denna kategori i den tyska kategorin. Föreslår, 

om transport till Sverige visar sig omöjligt, att pojkarna ska transporteras från Theresienstadt 

till en plats där de kan träffa en svensk representant. von Otter tackar för beskeden och talar 

återigen om CG:s personliga intresse i fallet. Inget UD-dokument existerar som indikerar att 

tjänstemännen tror att tyskarna ljuger. Svenskarna vet att varje dröjsmål ändå innebär något 

positivt, judarna har inte dödats. 

22 – Grafström, lunch, Thomsen. ”Han har lyckats bra med inredningen av 

beskickningshotellet vid Blasieholmshamnen. Prinsessan Wieds skräckmålningar av Hitler och 

Göring hade kommit bort… Jag satt mitt emot fru Martin, en av systrarna till Görings f.d. fru 

en devot hitlerprästinna som de andra.” 

23 – DN rapporterar att Conty officiellt anmälts som fransk chargé d’Affaires, de Vaux Saint 

Cyr har lämnat legationen. Även legationsrådet Gauquié har lämnat beskickningen. Ny chargé 

d’Affaires är en monsieur Conty, som ”sedan några dagar” vistas i Stockholm. Denne har 

blivit tvungen att anlita två låssmeder, för att överhuvudtaget kunna ta sig in på sin ny 

aarbetsplats. (Grafström) 

23 – Tyska regeringen lämnar ”ett oförskämt svar” på den svenska noten, angående 

beskjutningen av ubåten Draken. Hänvisar till en svensk order från augusti 1940, enligt vilken 

svenska ubåtar på västkusten ska undvika dykövningar då tyska fartyg är i närheten. 

Uppgiften visar sig dock vara sann, ordern existerar. ”Det börjar bli litet för mycket underliga 

order till tyskarnas förmån, som komma fram.” (Grafström) 

24 – CG kallar till sig Grafström, svar ska avgå på tyska noten. Söderblom, Grafström och 

”vissa herrar från marinstaben” under ledning av chefen för marinstaben, kommendör 

Strömbäck, formulerar ett svar, som godkänns av CG. Svaret lämnas av Richert vid sjutiden 

på kvällen, ”quick work, varav Söderblom har den huvudsakliga förtjänsten”. Enligt svaret 

befann sig både Draken och det tyska fartyget Altkirch på svenskt vatten. Den svenska 

ordern är en säkerhetsföreskrift i svenskt intresse, som ”inte på något sätt konstituerade en 

åt Tyskland gjord utfästelse”. Svenska regeringen hemställer att tyska regeringen lämnar sina 

fartyg anvisningen att inte kränka svensk neutralitet. Men framför allt: ”Att man vid sökandet 

efter Ulven funnit förankrade tyska undervattensminor på svenskt vatten, varemot bestämd 

protest framföres.” Det svenska svaret är enligt Grafström ”en ganska stark sak”. Irritation 

mot Strömbäck, som flera gånger framhöll att chefen på Draken, en officer vid namn 

Svensson, ”i största utsträckning själv burit skulden till det passerade genom sina underliga

manövrer – alltså den tyska synpunkten”. Till slut är det ”symbolen inom administrationen för 

eftergiftspolitiken” Staffan Söderblom som ser sig tvungen att reagera. ”Söderblom – 

tempora mutantur! (tiderna förändras, förf anm) – blev till sist otålig och utbrast ’ja ja men 

gå nu för all del inte och sprid ut den versionen bland folk’.” De enda tidningar som tar parti 

för tyskarna är nazistpressen och GHT, ”som uppenbarligen blev för frestad av detta tillfälle 

att skälla på regeringen”. 

24 – Finlands nye utrikesminister Ramsay har besökt Ribbentrop. Större delen av personalen 

på USA:s beskickningspersonal i Helsingfors har förflyttats till Stockholm, endast en chargé 

d’Affaires är kvar. ”Detta är att betrakta som en sista varning till Finland.” (Grafström) 

25 – Johnson skulle kl 16 ha kommit till Söderblom, för att meddela svenska regeringen 

brytningen USA-Finland. Ändring i sista minuten. (Grafström) 

26 – Massgravarna med polska officerare, som dödats av Sovjetunionen då landet var i pakt 

med Tyskland i samband med anfallet på Polen 1939, har hittats. Sovjetunionen avbryter de 

diplomatiska förbindelserna med den polska exilregeringen i London. ”I själva verket ligga nog 

orsakerna djupare och bottna i meningsskiljaktigheter angående Polens östgräns. Det hela är 

med andra ord ett förebud till de fredsregleringssvårigheter som en gång måste komma.” 

Visar svårigheterna i att ha Stalins Sovjetunionen som den viktigaste och mest avgörande 

parten i alliansen mot Hitler. ”Det är sköna gossar att ha att göra med!” (Grafström) 

28 – Richert till Weizsäcker. Begär tyskt besked om lejdtrafiken, svaret måste komma inom 

en vecka. Uteblivet besked betraktas av Sverige som ett nej. 

27 – Formell inbjudan till handelsförhandlingar i London 

30 – Amerikanska pr-aktiviteter startar i Sverige. Journalister kommer på studieresa. 

30 – Bagge och Domö besöker Finland. Förhoppning att Ryti ”tycktes icke helt vilja avvisa 

tanken på att Finland skulle begagna ett lämpligt tillfälle, om ett dylikt erbjöde sig, att draga 

sig ur spelet”. G.A. Gripenberg ersätter Wasastjerna som minister i Stockholm. 

Maj 1943 

• Slaget om Atlanten vänder – de allierade får övertaget 

1 – Tyskland svarar om lejdtrafiken. Om Sverige ger internt besked till Tyskland om att Dicto 

och Lionel inte utlöper före en viss tidpunkt så kan lejdtrafiken återupptas. Prytz ordnar 

brittiskt samtycke. 

3 – Johnson har fin middag på Bellmansro, CG och Boheman bland gästerna. Grafström talar 

med Marcus wallenberg. 

4 – Svensk-amerikanska sällskapet ger stor middag på Grand Hotel Royal. Folke Bernadotte 

håller ett inledningstal. "Han gör ett betydligt hurtigare och intelligentare intryck än sina 

kusiner inom kungahuset. Drivhusatmosfären vid hovet är bestämt inte lyckad varken för 

utvecklingen av karaktären eller förståndsgåvorna." 

5 – Ubåten Ulven hittas 

6 – Tyskland tillåter åter lejdtrafiken, då Sverige (med brittiskt stöd) lovar att Dicto och 

Lionel inte kommer att löpa ut före 1 oktober. Nödvändiga tyska order skickas ut redan 

samma dag. Tyska syftet med att tillåta lejdtrafiken är ett försök att rädda 

permittenttrafiken. Diskuterar även möjliga motåtgärder, bla handelsblockad. Nedslående för 

Tyskland. Sverige kan uthärda minst ett halvårs blockad (sedan kommer iofs vintern). 

6 – Regeringen diskuterar utredning om vilka sakfrågor i de svensk-tyska förbindelserna som 

är särskilt belastande ur neutralitetssynpunkt. De är: 

1. Transitolagren som Tyskland lagt upp i Luleå och på andra orter i Norrland 

2. Ubåtshindren som Sverige lade ut i Öresund i maj 1940, på tysk begäran 

3. Icke-tyskar som transporteras på permittenttågen. En mycket känslig fråga, en följd 

av den den av Quisling utfärdade arbetstjänsten för norrmän i Tyskland. 

CG kommenterar att det är påfallande hur få tveksamheter som kommit fram. Anser att 

transitolagren bör avvecklas, annars kanske allierade bombningar av Luleå (helt ok enl 

folkrätten?). Wigge och Eriksson vill även ta bort ubåtsspärren men CG vägrar, med stöd av

PAH. Vad gäller norrmännen hade tyskarna enl CG lovat att dessa skulle forslas på andra 

vägar. 

7 – CG håller tal i Eskilstuna, framhåller att transiteringsavtalet från 1940 när som helst kan 

återkallas. Olust hos PAH och CG:s medarbetare driver på. (TIETT 120) Tyskland replikeras 

endast matt (två veckor senare). 

9 – Ruhrdammarna har sprängts, datum? 

10 – Grafström skriver att motståndet hårdnar i Danmark. "Tyskarna synes emellertid av allt 

att döma och hur märkligt det än kan förefalla ha tagit en viss lärdom av misslyckandet i 

Norge och gå försiktigare fram i vårt södra grannland." 

10 – Danielsson rapporterar till CG från Ungern. Trycket mot judarna har lättat, trots Hitlers 

krav. Skillnaden är ”slående”. Den antisemitiska retoriken har mjuknat. Kallay vill inte 

verkställa någon deportation av judarna förrän en lämpig plats har hittats att föra dem till, 

dvs vill inte att de ska mördas. Reeringen vill inte genomföra antijudiska åtgärder, som inte är 

i enlighet med ”kristen kultur”. 

10 – Handelsförhandlingarna USA-Storbritannien-Sverige startar i London. Hägglöf leder 

delegationen, även Marcus Wallenberg och byråchef Nils Ståhle. Delegationens enda 

instruktion är att, om möjligt, undvika en brytning. Brittiske blockadministern lord Selborne 

inleder, britterna har intrycket om svenskarna: ”Stundom had eden känslan att under det vi 

får alla sympatier, får tyskarna alla varor.” Delegationen även Winant (”som till utseendet 

något erinradeom Abraham Lincoln”. Förutsättning för förhandlingar är att svenska 

regeringen säger ifrån när permittenttrafiken ska avskaffas. Inskränkningar i svensk export till 

Tyskland, dess allierade (till exempel Finland) och ockuperade länder (”Axis Europe”). Varnar 

för krediter till Tyskland och för hjälp åt Finland. Tranisteringarna även aktuella. Winant menar 

att tiden är inne för Sverige att i handling visa sina sympatier för de fria folkens sak. Allierat 

PM fastställer bla att den svenska exporten till ”Axis Europe” ska dras ner till 1938 års nivå. 

Bohemans första kommentar är att kraven ”synes överträffa värsta farhågor”. Men denne ska 

enligt Hägglöf h alovat bort ett stopp i permittenttrafiken i Stockholm, vilket Sargent 

meddelar. ”Jag får bekänna att jjag kände mig rätt snopen.” (Hägglöf 177) Förhandlingarna 

pågår i sex veckor, de svenska förhandlarna är i tydligt underläge. Tvingas ge vika för 

allierade krav, dåligt stöd hemifrån. Medgivandena handlar ofta om Sveriges politik gentemot 

Tyskland, oro i regeringen. Bagge säger att även Sverige har fått sin Londonregering. Hägglöf 

beklagar sig: ”Ett allvarligt bekymmer var att allteftersom förhandlingarna i London framskred 

blev Stockholm allt tystare och tystare. Vi sände dagligen långa och detaljerade telegram, 

men erhöll allt färre svar. Slutligen verkade meddelandena från Stockholm mest som ett 

missnöjt mummel.” (Hägglöf 178) 

12 – Axelmakterna kapitulerar i Tunis 

13 – Hemligt riksdagssammanträde. Fredrik Ström (s) förhör sig om ryktet att svenska 

utrikesledningen – dvs CG – animerat Finland att gå samman med Tyskland 1941 

13 – von Otter besöker åter von Thadden på AA. Diskuterar återigen särskilt fallet Bondy, 

von Thadden skyller nu på "tekniska svårigheter". Träffar även informellt von Hahn, som ber 

om en tjänst. Vill att von Otter ska förklara för sina överordnade (dvs CG) att problemen med 

svenskarnas önskemål inte är AA:s fel, problemet ligger hos lokala befälhavare. 

13 – De sista axelmaktsförbanden kapitulerar i Nordafrika 

Mitten av maj – CG talar med Mallet. Säger att ”man i London hölle före, att svenska 

regeringen, som på sätt och vis intagit en ställning som non-belligerent till axelns förmån, 

med det snaraste måste avveckla alla särskilda koncessioner åt det hållet och så småningom 

övergå till ett slags non-belligerency till de allierades favör”. 

15 – Mallet säger till Boheman att ingen som helst militär fara hotar Sverige 

16-17 – Ruhrdammarna förstörs av brittiskt bombflyg 

16 – Gettoupproret i Warszawa är nerkämpat av tyskarna.

17 – Amerikansk spionrapport från Stockholm till OSS (Office of Strategic Studies, 

föregångaren till CIA) talar om möjligheterna att få CG avsatt. Det ska pågå sådana 

ansträngningar, ledda av familjen Bonnier. Även Kämpande demokrati, LO och Trots Allt! 

”Det är denna rapportörs intryck, efter att ha talat med många svenskar, att den svenska 

allmänheten inte helhjärtat stöder utrikesministern, mr. Christian Günther. Extremisterna 

bland hans kritiker kallar honom helt enkelt för ’definitiv tyskvän’. De mer återhållsamma 

kritikerna ser honom inte som tyskvän, utan bara som vek eller rädd. Det ökande missnöjet 

mot landets eftergifter till Tyskland ger bränsle åt anti-Günther-fraktionen. 

Bland de mest prominenta i oppositionen mot utrikesministern finns två grupper: Den ena är 

den rika judiska förläggarfamiljen Bonnier, bokförläggare och ägare till den numera 

proallierade dagstidningen ’Dagens Nyheter’. Den andra är en organisation kallad ’Kampande 

Democrati’ (’Kämpande demokrati’, förf anm) Denna grupp sponsras definitivt, men inte 

alltför öppet eller bullrande, av Landsorganization (LO, förf, anm)... 

Bonniers och Kampande Democratis välorganiserade kampanj för att tvinga bort Günther från 

utrikesministerposten och förkasta den svenska neutralitetspolitiken nådde en höjdpunkt i ett 

stort massmöte nyligen i Stockholms konserthus. Männen bakom detta möte var Emil 

Hagberg, ordförande i ’Trots Allt’, en Stockholmsbaserad tidning som är starkt pro-Förenta 

Nationerna, Olle Nystedt, en stockholmspräst med titeln pastor primarius, och Gustav 

Hellström, sedan länge aktiv i rörelsen. 

Det centrala temat under mötet var att Sverige borde skaffa en ny och mer strömlinjeformad 

utrikesminister, som kunde avbryta ’permissionstågen’ genom Sverige från Tyskland och på 

andra sätt strama upp Sveriges politik gentemot Tyskland.” 

Tor Bonnier är vid denna tid både styrelseordförande i DN och styrelseordförande i Albert 

Bonniers Förlag. 

17 – Linkomies håller tal, lämnar lång och reservationslös deklaration om kamp till det 

yttersta mot Sovjetunionen. Finland har ”icke någon möjlighet att vända tillbaka från den väg 

som angreppet från öster har tvingat oss att slå in på”. 

18 – Regeringen beslutar ta emot 14 judar från Finland. Finska regeringen hade funderat på 

att ge dem till Tyskland, men nu ska de istället till Sverige. CG negativ, anser att ”det var 

olämpligt ur svensk synpunkt att ta över för många av dessa judar då det kunde tydas som 

Sverige vore villigt att vara någon sorts allmän evakueringsplats för judar”. PAH säger emot 

CG och driver genom sin vilja. CG troligen rädd för offentlighet? (Bagge, PA 373) 

18 – Adler-Rudel tillbaka i London. ”Avseende räddningsarbetet har jag haft viktiga och till 

och med framgångsrika förhandlingar med den svenska regeringen.” Adler-Rudel har, enligt 

Levine, blivit lurad av Erik Boheman att tro att den svenska regeringen är villig att ta emot de 

20.000 judarna. (FITA 208) 

18 – Bagge beskriver de allierades handelskrav som utpressning 

19 – Handelsförhandlingar i Stockholm Sverige-USA. Bagge skriver i dagboken om den 

deprimerade tonen i konversationerna. Frågan är om det överhuvudtaget är någon idé att 

förhandla, anmärker han i dagboken. 

20 – De amerikanska journalisterna tas emot av Karl Gerhard i Saltsjöbaden. Möller "med 

beryktad maka" är med. Karl Gerhard sjunger kupletter, vilket tas väl emot av svenskarna 

men amerikanarna har svårare att förstå underhållarens komplicerade kupletter. 

20 – Warszawasvenskarna har överförts till Moabitfängelset, rättegången ska börja i juli 

22 – CG vill inte medverka i att överföra en hälsning från tyska motståndsrörelsen 

(Goerdeler?) till Churchill. Enligt meddelandet måste Casablanca-deklarationen och kravet på 

ovillkorlig kapitulation mjukas upp om nazistregimen störtas från makten i Tyskland. 

22 – Brittiska legationen skriver till UD: ”Beslutet av den svenska regeringen att erbjuda sig 

att kontakta den tyska regeringen för att ge asyl åt 20.000 judiska barn är en humanitär 

gest som uppskattas högt av hans majestäts regering.” Johnson får dagen innan 

instruktioner att göra allt för att stödja projektet. Men inget kommer att hända. De allierade 

kommer att förhala beslutet, se vidare 30 augusti.

22 – Stalin upplöser Komintern, bla för att förbättra förhållandet till Polen 

25 – Boheman varnar i regeringen för att om ett avtal mellan västmakterna och Sverige ”inte 

kom till stånd skulle vi komma i ett mycket obehagligt läge i fråga om det allmänna 

förhållandet i synnerhet mellan USA och Sverige”. 

28 – De allierade kräver omfattande inskränkningar i Sveriges handel med Tyskland och 

Finland, CG och Bagge upprörda. Bagge hotar avgå om regeringen går med på kraven om 

inskränkning av krediter och vapen åt Finland. PAH genmäler att Sverige inte längre kan 

engagera sig i Finland. (PAOK 314) Sverige hade hoppats att bara upphävandet av 

permittenttrafiken skulle vara nog åt de allierade, upphöra till 1okt. Men denna eftergift redan 

inkasserad av de allierade. Motsättningarna i regeringen gör arbetet omöjligt för förhandlaren 

Hägglöf i London. 

28 – CG lobbar för Finland i Washington för sista gången. Den finska separatfredstanken är 

under våren en stor fråga i den svenska opinionen, men inte i den svenska utrikespolitiken. 

Sommaren 1943 

• CG har lämnat högerflygeln i regeringen, nu i mitten med PAH (HK 97) 

• Utbildningen av norska polisstyrkor i Sverige startar. Harry Söderman svensk 

kontaktman (kontakten tagen med norrmännen redan våren 1942, sedan feb 1943 

igång. Utbildningen sker på slottet Johannesberg i Gottröra, norr om Stockholm, 

under förespegling att norrmännen är på hälsohem). Växer, oktober/november 

tvingas svenska regeringen ingripa och styra upp. Hjälpen tillkom inte på svenskt 

initiativ, istället smugits på svenskarna. Det som först varit läger för hälsokontroll av 

flyktingar visade sig vara träningsläger för polisstyrkor och till slut läger för militär 

utbildning. Sverige fraktar under kriget 5.200 kpistar, 5.000 karbiner och 10.000 

handgranater till danska motståndsrörelsen. Norska motståndsrörelsen har 

vapenförråd och livsmedelsförråd på svenskt territorium. Dessutom krediter. Tyskland 

protesterar mot att Sverige utbildar norska och danska polistrupper. 

• UD:s aktioner för att rädda judar utsträcks till i princip vilken jude som helst som på 

något sätt kan komma ifråga för svenskt beskydd. 

• Posten som svensk minister hos norska regeringen (exilregeringen) reaktiveras, Johan 

Beck-Friis (som varit stationerad i Lissabon) minister. Svensk markering. 

Ämbetsmännen på AA anser i regel att ockupationen av Norge sköts på ett olyckligt 

sätt och är tillgängliga för svensk argumentation. Men Terboven står Hitler nära. 

• Initiativet i kriget är definitivt på de allierades sida 

• Hitlers order om att aldrig tillåta reträtt innebär katastrofala inringningar på 

östfronten 

• Svenska beskickningen från Moskva, som evakuerats i nov 1941, anländer till Sverige 

(Åström 58) Wigge frågar ut Åström om sociala lösningar, framstegen i 

Sovjetunionen (Åström 60) 

Jun 1943 

• PAH beskriver permittenttrafiken som en börda för Sverige i ett tal. Den svenska 

neutraliteten svänger om, från att vara till förmån gentemot Tyskland till att vara till 

förmån för de allierade. Tyskarna försöker främst, ganska lågmält, behålla de förmåner 

de skaffat sig under de tidiga krigsåren. Främst varutransporter viktiga (mycket 

viktigare är permittenttrafiken). Godstrafiken försörjde tyska förband i Nordnorge och 

norra Finland. OKW skärper kravet på att de tyska trupperna ska ha förråd som räcker 

nio månader. Men den svenska opinionen irriterar sig främst på permittenttrafiken, ”en 

fortlöpande daglig drängtjänst åt Norges förtryckare” (Carlgren 399). CG överskattar 

Tysklands maktställning på kontinenten, ”det sårade rovdjurets sista slag kan vara 

fruktansvärda” (till medarbetare) (SBL 646)

• Öhoppandet i Stilla havet inleds av amerikanerna, syftet är att kringgå de starkaste 

japanska garnisonerna 

Början av månaden – Ribbentrop framför förhoppning om flottsamarbete mellan Sverige och 

Tyskland. Syftet ska vara att förhindra att tyska minor kommer in på svenskt vatten, vilket 

förorsakat Ulvens förlisning. Överläggningar leder till att tyskarna lovar att inte lägga minor 

nära svenskt territorialvatten. 

1 – USA-journalisterna reser 

6 – CG håller tal på svenska flaggans dag i Sandviken (TIETT 144) 

8 – UD-PM. ”De till Tyskland gjorda eftergifterna hava skett under ett visst nödtvång och 

ytterst för att bevara vår frihet och självständighet. I fråga om de nu föreslagna eftergifterna 

till de allierade föreligger intet dylikt nödtvång, utan de skulle väl närmast göras för att skaffa 

oss ett gynnsammare faktiskt utgångsläge i framtiden.” Viktig princip, ska eftergifterna till 

Tyskland ersättas med eftergifter åt de allierade, dvs inte neutralitet? 

8 – Mallet överlämnar PM. Luftwaffe har tillgång till 100 bombplan med lång räckvidd, medger 

40-50 uppdrag om dygnet under en utdragen period om två-tre veckor. Inte särskilt 

skräckinjagande för Sverige. 

11 – Richert talar inför regeringen. Sverige behöver inte frukta tyskt anfall, så länge den 

svenska beredskapen är hög nog att ställe till verkliga svårigheter för de tyska trupperna. 

Eriksson står bakom initiativet till att låta Richert tala. 

14 – Hägglöf telegraferar slutrapport om förhandlingsresultatet i London. Instrueras att 

snarast återvända till Stockholm. Svårt. Det svenska planet som gått till London har blivit 

nedskjutet av tyskarna. Flyger till Färöarna, sedan båt till Sverige. 

15 – Thörnell varnar för tysk reaktion om premittenttrafiken sägs upp, PAH tydligen lyhörd. 

CG tror att risken för Sverige är större om uppsägningen kommer samtidigt då militära 

urladdningar sker på andra håll. Lätt att flytta om förband mot Sverige? Anser att man bör 

vänta. 

16 – Gustaf V fyller 85 år, hyllas av folket – och av Hitler, som skickar ett mycket vänligt 

lyckönskningsbrev. SF-journalen filmar firandet, regeringen kommer i grupp efter 

gudstjänsten i Storkyrkan. CG kommer dock helt själv efteråt, liksom ännu senare PAH. Sedan 

böjar ösregnet. PAH hyllar kungen, kallar honom ”den folkkäre” och hävdar att ”banden 

mellan kung och folk knutits ännu fastare”. PAH har slutat vara republikan, en fråga som 

kommer att ställa spå sin spets på s-kongressen maj 1944. Kungens tacktal ställer dock till 

det för PAH, ”Kungatalet kunde varit bättre avvägt”, skriver PAH i dagboken. Kungen säger: 

”Under rådande stora världskris har jag ansett det vara min oavvisliga plikt att genom ett 

personligt ingripande vid flera tillfällen söka hjälpa landet ur stundens svårigheter.” Kan 

uppfattas som ett misstroendevotum mot PAH. De händelser kungen syftar på har i flera fall 

dessutom ett direkt samband med CG:s agenda. 

16 – Beredning. PAH avfärdar hotet om tysk invasion pga förestående uppsägning av 

permittenttrafiken. Inte heller Richert eller Thörnell tror på ryktena. CG vill vänta tills 1 

augusti med fatt bestämma tidpunkt för uppsägningen av trafiken. Ett beslut nu skulle av 

tyskarna sammankopplas med handelsförhandlingarna med västmakterna. Tankegången går 

inte hem, men PAH vill inte fatta beslut. PAH skriver i dagboken att: ”Själv tror jag på en rätt 

stark tysk reaktion, men inte nödvändigtvis anfall.” Resultatet blir att de allierade ska 

underrättas om att transiteringarna upphör de närmaste månaderna. 

18 – Richert kontaktas av nederländsk medborgare (Sverige skyddsmakt) som vill att Sverige 

undersöker möjligheterna att rädda nederländska judar. Vill även att Sverige ska försöka 

stoppa brittiska radiosändningar om deportationerna av judar, eftersom dessa anses reta 

tyskarna. Det sista kravet hänvisas till Sjöborg i London. Denne rapporterar till CG, skriver 

det han vet om de nederländska judarna. Den totala judiska befolkningen i Nederländerna är 

nu 6.000 individer, jämfört med 160.000 innan kriget. Dock förekommer inhemska protester 

mot deporteringarna, vilka sker till koncentrationsläger i Polen och Nederländerna. Dessa 

karakteriseras, enligt Sjöborg, av en brutalitet som inte kan beskrivas i skrift.

19 – Londonförhandlingarna avslutas. Överenskommelsen kan träda i kraft 1 juli om den 

godkänns av svenska regeringen. Sverige åtar sig bland annat att till 1 oktober upphöra med 

permittenttrafiken och med transporten av krigsmateriel. Inga tyska fartyg lastade med 

krigsmateriel eller soldater ska få passera Falsterbokanalen. All eskort ska också upphöra. 

Även stora inskränkningar av affärerna med Finland. Dvs åter till neutraliteten från 1939. Å 

andra sidan ska de svenska oljekvoterna fördubblas. Avtalet innebär en svensk anpassning till 

en nära förestående allierad seger. Problemet för Sverige är att kol- och koksleveranserna 

från Tyskland är mycket viktigare än oljan från väst. Men det svenska intresset ligger inte i 

varor utan i goda relationer med de allierade. Boheman: ”Om avtal inte kom till stånd skulle vi 

komma i ett mycket obehagligt läge i fråga om det allmänna förhållandet i synnerhet mellan 

USA och Sverige.” 

24 – Rapport från von Post till tf utrikesminister PAH angående ansträngningarna rörande 

judarna. Chanserna till framgång är så små att von Post anser framtida verksamhet utesluten. 

Tecken på realism? 

25 – CG förklarar för Mallet att Sverige måste hjälpa Finland – ”Sveriges dotter” – ut ur den 

farliga situation som den finska regeringen försätter landet i. En för CG ”rätt ovanlig patetisk” 

formulering, enligt Carlgren (sid 476). Att föra Finland ur kriget har, med tanke på 

Sovjetunionens allt hårdare syn på Sverige, blivit ett svenskt intresse. Möjlighet för att 

förbättra relationen till Sovjetunionen, som med all sannolikhet i framtiden kommer att 

behärska Östersjöområdet. Men under sommaren 1943 är den finsk-sovjetiska fronten 

ganska lugn, inga förändringar sker. Och finländarna vägrar att lova tyskarna att inte ingå 

separatfred. Tyksrna ger extra spannmålsleveranser till Finland, som svarar genom att 

manifestera sin självständighet gentemot vapenbrodern: Den finska SS-bataljonen upplöses. 

28 – Beredning. Hägglöf tillbaka från handelsförhandlingarna i London. Möts av fientlig 

hemmaopinion, anses att han överskridit sina befogenheter. Tas emot av Boheman: ”Detta är 

den största dumhet som begått sunder min tid i utrikestjänst.” Det talas ironisk tom att även 

Sverige fått sin Londonregering. I själva verket gjort det bästa av situationen. Medger att 

avtalet innebär besvär för Sverige som är värre än en avbruten Göteborgstrafik. CG säger att 

avtalsutkastet ger ”ett skrämmande intryck”. Handeln med Tyskland och av Tyskland 

kontrollerade länder (dvs inkl Finland) ska reduceras 30 procent jfr med 1942. Detta 

samtidigt som Sveriges handel med Tyskland ökar. Men utan avtal så får den svenskfientliga 

propagandan fritt spelrum i Washington. Morgenthau och militärerna får överhanden. Hägglöf 

anser att med ett avtal dras ett streck över de gamla eftergifterna till Tyskland. Sverige får 

”långt större möjligheter att delta i efterkrigstidens återuppbyggnadsarbete” (jfr CG:s tal om 

ett svenskt deltagande i det Nya Europa, 1940-41). Hägglöf menar även att ett avtal senare 

bara blir ännu mer dyrköpt. London och Washington är trötta på Sveriges invecklade och 

oklara formuleringar. CG anser att avtalet bara kan accepteras under tvång, och inget sådant 

läge är aktuellt. Sverige bör ”i London säga att man ... hade för avsikt att föra en politik som i 

stora drag följer avtalets linjer. Man kunde sedan vägra kredit till Tyskland och låta 

transiteringen upphöra. Efter detta skulle det vara lättare att föra nya förhandlingar utan 

dylika belastningar.” CG understryker att förhållandet till Sovjet är ett större bekymmer än 

förhållandet med väst. De svensk-sovjetiska handelsförbindelserna är ett bättre sätt att 

förbättra förhållandet till de allierade. Möjlig fördel med avtalet är bättre goodwill i 

Sovjetunionen, som är misstänksamt mot Sverige. Sovjetiska tidningar anklagar Sverige för 

att vara en tysk satellit. Får medhåll av Wigge, som tycker att förhållandet till Sovjetunionen 

är viktigast. PAH är på CG:s negativa linje, det är utmanande mot Tyskland att både 

acceptera avtalet och avsluta transiteringarna. PAH är ”inte så säker på att Tyskland inte kan 

göra oss någonting militärt”. Först ska transiteringarna ordnas, sedan får man se. 

Avslutandet av avtalet bör uppskjutas. Eriksson och Wigge de enda som vill sluta avtal. CG 

har innan mötet talat med Mallet, framhållit att avtalets värde för Sverige är mycket litet. CG 

skäller efter beredningen ut Hägglöf. ”Vad som är särskilt upprörande är att vi inte utan 

allierat samtycke skall få exportera livsmedel till Finland.”

28 – Kumlin ska bli sändebud i Rio de Janeiro, Grafström eventuellt ny biträdande 

avdelningschef på politiska avdelningen. 

29 – UD får brev från två privatpersoner i Tel Aviv. De skriver att svenska UD är känt för sina 

insatser för att hjälpa judar i fara. Deras syster är i Prag och riskerar att omkomma i den 

pågående utrotningskampanjen. Engzell vidarebefordrar ärendet till svenska legationen i Prag, 

med instruktionen att ge hjälp om det är möjligt. 

30 – Diskussionerna fortsätter i regeringen. 

Jul 1943 

• Finland undrar om CG vill underlätta finsk separatfred genom utfästelser om 

försvarssamarbete (nya sändebudet Gripenberg). CG avvisar. Stalin är realist, säger 

han. Om han vet att det på andra sidan Finland finns ett mot Sovjet vänligt Sverige, 

så lugnar han sig kanske. Däremot inte om det finns ett svenskt-finskt 

försvarsförbund. ”Sverige kan bäst hjälpa Finland genom att hålla sig på så god fot 

som möjligt med Ryssland” 

• Hamburg ödeläggs av brittiskt flyg 

1 – Warszawasvenskarna får sina domar. Herslow döms till döden för spioneri för Polens 

räkning. Häggberg, Widén och Berglind döms till döden för spioneri för UK:s räkning. Gerge 

till livstid för spioneri för Sveriges räkning. Lagerberg och Grönberg frikänns men ska 

återföras till Gestapo. "Denna dom tycks äntligen ha fått beskickningen i Berlin och 

utrikesdepartementet att ägna något mer än ett förstrött intresse åt våra landsmän, som 

sedan ungefär ett år hållits fängslade i Tyskland. En av Richerts första åtgärder var, jag höll 

på att säga naturligtvis, att anhålla om att all publicitet i saken i Sverige borde undvikas." 

(Grafström) Richert vill överlämna nådeansökan från kungen. CG inte på plats, beslutas att 

vänta till nästa dag så att CG och regeringen kan få säga sitt. 

2 – CG på plats, tar itu med Warszawasvenskarna. Utvecklas till konflikt med Richert, som 

inte vill överlämna ett meddelande från kungen, utan kräver ett undertecknat brev. CG håller 

ett "mycket agiterat" möte på UD, där han instruerar Engzell att ringa rIchert och säga till 

honom att göra som han blir tillsagd. Kungen är på Särö och det skulle ta alldeles för lång tid 

att ordna ett underskrivet brev. Richert kan dessutom i meddelandet tillägga att ett brev är 

på väg. Söderblom, Boheman och Grafström vill, tvärtemot Richert, ha presskampanj i 

Sverige. "En presskampanj här kanske vore det enda, som skulle kunna rädda vederbörande." 

(Grafström) CG troligen med på denna linje, men efter nytt meddelande från Richert och 

vädjan från Tändsticksbolaget beslutas att inte tillåta publicitet. Regeringen agerar enligt CG 

rekommendationer. Boheman talar med pressen. 

2 – Diskussionerna om handelsavtal allt mer förvirrade i regeringen. ”Till slut tycks 

regeringsledamöterna själva inte ha haft någon riktigt klar uppfattning om de olika förslagens 

innebörd”, Alf W. (PAOK 316) Stridsfrågan främst Finland, transiteringarna handlar bara om 

vilken tidpunkt. Bestämmer sig för at det ska ske innan sista juli. Innan dess ska beredskapen 

höjas. Västmakterna får nöja sig med en svensk principförklaring, vilken författas av CG. 

2 – Omfattande beredskapshöjning inleds. I början av augusti har Sverige 300.000 man. 

Styrkedemonstration av Sverige, visar att landet på kort tid kan kalla in stora förband. 

Förbereder tyskarna att något är i görningen. 

4 – CG håller tal på hembygdsfest i Gränna (TIETT 150). Försvarar Finland genom att återge 

den finska krigspropagandan: ”Finland för sitt eget krig med dess begränsade mål.” Säger att 

Finlands ”frihetsfråga” inte ska kopplas samman med någon stormaktsgrupps (dvs Tysklands) 

intressen. Istället försvarar CG det finska erövringskriget: ”Finska regeringen ej ansåge sig för 

närvarande kunna släppa de panter och det strategiska stöd, som de besatta ryska områdena 

utgjorde. Som fredsmål eftersträvade emellertid finska regeringen gränser, som dels ej 

genom en olämplig sträckning utgjorde ett ständigt irritationsmoment i förhållandet till 

Ryssland, dels ej heller genom att prisgiva finska militära trygghetshänsyn utgjorde en 

frestelse att söka ockupera Finland. Hangö och Viborg måste förbli finska. För en

separatfredsaktion måste man räkna med både ekonomiskt och militärt stöd av någon makt 

och tänkte därvid närmast på Sverige.” Oerhört kraftfullt och mycket kontroversiellt stöd åt 

Finlands militära äventyr. PAH kan inte kännt sig trygg med formuleringarna. Dessutom ett 

stöd åt tankarna på att återuppliva unionsidén. 

5 – Svensk-tyska handelsförhandlingarna börjar i Stockholm 

5 – Kaltenbrunner skriver till von Thadden, kräver att fördröjningarna av deporteringar av 

utländska judar nu måste upphöra. Under inga omständigheter får utresevisum utfärdas efter 

31 juli 1943. Kaltenbrunner försöker få AA-tjänstemännen att upphöra med onödiga 

diskussioner och "lägga åt sidan möjliga skrupler i intresset av att slutligen lösa det judiska 

problemet". (Levine 222) 

5-13 – Slaget vid Kursk, historiens största pansarslag. Tyskland förlorar och återfår aldrig 

initiativet på Östfronten 

7 – CG skriver till Natanael Beskow. Det är ”oriktigt att påstå, att om transiteringarna inte 

stått dem (tyskarna, förf. anm.) till buds, så skulle tyskarna inte kunnat utföra eller sannolikt 

inte ha utfört vad de företagit sig i Norge och mot norrmännen. ... Det finns ingen grund för 

ett påstående, att om transiteringarna inte funnits så hade tyskarna varit militärt svagare i 

Norge eller inte vågat gå så brutalt fram emot det norska folket.” 

8 – Löwenhard i Prag rapporterar tillbaka angående "systern" att de sista deporteringstågen 

till Theresienstadt redan lämnat staden. Skriver även att en bekant nyss kommit tillbaka från 

Warszawa, och sett att ghettot jämnats med marken. Rapporten läses av CG. 

9 – Hägglöf startar nya förhandlingar med Walter och Ludwig. Kräver svenska krediter och 

Sverige säger nej. Schnurre försöker lägga sig i förhandlingarna, via CG. Walter ogillar 

Schnurre. 

10 – De allierade landstiger på Sicilien 

12 – Regeringen tar ställning till CG:s utkast till svar till västmakterna angående avtalet. 

Godkänns. Meddelar USA och UK att den har för avsikt att föra politik i linje med 

avtalsutkastet, inte skriva under. Försök hävda självständighet. CG säger att det viktiga är 

att ”en kursändring i vår politik skedde autonomt och inte genom påtryckning utifrån” 

(Bagge). Grafström bitskare: "Man låter de allierade få som de vilja men inte i form av ett 

avtal. Finessen ligger i att det nu inte skall se ut som om vi alldeles övergått på den segrande 

sidan… En dykare som varit nere på stort djup måste gå upp i etapper, annars tappar han 

medvetandet. Något liknande gäller nog inom politiken." (Grafström) Wigge och Eriksson vill 

skriva under direkt. Förutsätts att lejdtrafiken försvinner. 

13 – CG:s text överlämnas till Mallet och Johnson av Boheman, som försäkrar att ”detta 

innebure en radikal omläggning av inriktningen av Sveriges handelspolitik under kriget sedan 

april 1940”. Enligt Söderblom är reaktionen i USA o UK ”gynnsam”. CG har att förbereda 

beskedet till tyskarna om permittenttrafiken, kallar hem Richert ”för att diskutera en del 

aktuella spörsmål”. 

14 – CG säger till Grafström att avskaffandet av tysktrafiken ska börja i augusti, "det är bra 

att vi ökar beredskapen i mobiliseringsstil". 

14 – Svenska UD får kännedom om Kursk, det går "bakåt för tyskarna" (Grafström) Senare 

skriver han: "Tyskarnas motgångar i öster se ut att ta gigantiska proportioner." 

20 – Norska regeringen får förhandsinformation om att permittenttrafiken ska upphöra 

24 – CG inte beredd att godkänna hela Londonfördraget, vill undvika preciseringar och 

utfästelser 

24-25 och 29-30 – Minst 40.000 civila döda i brittiska bombattacker mot Hamburg, som 

ödeläggs 

25 – (datum?) Tyska krigsfartyg sänker två svenska fiskebåtar, som fiskar på Jyllands 

nordvästkust. Tolv svenska fiskare dör. Sverige protesterar i Berlin, krav på ersättning och 

åtgärder för att förhindra ett upprepande. Thomsen upp med svar till CG. Svarsnoten är 

"oförskämd", enligt Grafström. Påminner om svaret angående Draken. "Noten insinuerar, att 

de svenska fiskarna gjort sig skyldiga till sabotage på av tyskarna utlagda lysbojar. Den tyska

noten avslutas med en begäran om de skyldigas bestraffning (!) samt en förklaring, att de 

tyska bevakningsfartygen fått order om att i framtiden inte se genom fingrarna." Sverige 

svarar med presskampanj, Grafström skriver meddelande till pressen som CG godkänner. 

Uppgiften om sabotage avfärdas som "fullständigt orimligt". 

25 – Mussolini störtas, Pietro Badoglio bildar ny regering. "Mussolini har som förste diktator 

avträtt från scenen" (Grafström) Röda armén avancerar på östfrontens mellersta avsnitt och 

Sicilien är på väg att gå ur tyskarnas händer. 

29 – Transiteringsavtalet sägs upp. CG överlämnar meddelandet till Thomsen, Richert 

samtidigt till Steengracht (Weizsäckers efterträdare som statssekreterare). Svenska 

regeringen meddelar att all transitering genom Sverige av militärpersonal och av krigsmateriel 

måste upphöra. Utvecklingen i Norge anges som motiv. Regeringen hoppas att uppsägningen 

av trafiken kan ske ”i form av en i samförstånd tagen åtgärd”, så att ingen ska tro att 

Sveriges hållning gentemot Tyskland förändrats. Thomsen argumenterar pliktskyldigt mot CG 

på mötet. 

29 – von Thadden informerar von Otter att svenska åtgärder för att rädda judar inte längre 

kommer att accepteras. Har blivit instruerad att berätta detta omedelbart, men väntar tre 

veckor. Visserligen ska två judiska kvinnor (Dora Klein och Lea Leimann) släppas ut ur Norge, 

för att komma till Sverige. Och Bondypojkarna ska överföras till ett interneringsläger i 

Tyskland. Men svenska krav angående undantag för svenska judar har kraftigt överstigit vad 

Tyskland räknat med. Tyskland ska inte längre gå med på svenska krav. Beskedet gör Richart, 

von Otter, Engzell och Hallenborg nedslagna – liksom troligen CG. Inte minst då tyskarna 

plötsligt säger att de tvivlar på Bondypojkarnas juridiska status. 

29 – Hallenborg har fått reda på att medborgarskap i sydamerikanska stater kan köpas, som 

ett sätt att hjälpa utsatta judar. Visar att UD-tjänstemän tom är beredda att ta till mutor för 

att rädda judar. 

31 – Handelsavtal Sverige-Finland om andra halvåret. Finländarna anser att svenskarna visar 

prov på njugghet. Ramsay håller tillbaka sin besvikelse, situationen en helt annan än 

sommaren 1941. 

Slutet av månaden – Hitler accepterar den svenska uppsägningen av transporterna och 

Schnurre får i uppdrag att rädda det som räddas kan. Händelsen har helt kommit i skuggan av 

Mussolinis fall och behandlas preifert. 

Aug 1943 

• Samarbetet i Danmark med den tyska ockupationsmakten kollapsar. Resning i Esbjerg, 

upplopp och konfrontationer i hela Danmark. Proteststrejker och motståndsrörelsen 

får större anslutning. Motståndet leds av Danmarks frihetsråd och tar sig uttryck i 

sabotage mot tyskarnas järnvägstransporter. En illegal armé organiseras, bland annat 

utbildas en dansk brigad på svenskt territorium (CG?). 

• Tysklands främsta anfallsstyrka i Skandinavien, 25:e pansardivisionen, får order om 

att lämna Norge för Frankrike. Risken för tyskt anfall mot Sverige försvinner i 

praktiken. 

• Sovjetisk fredstrevare gentemot Finland. Opinionen i Finland på väg att svänga, inser 

att Tyskland är dömt till undergång. Öppningsbudet är 1939 års gränser, men det 

anser Sovjetunionen vara helt orimligt. Önsketänkande. Fredsförsöket misslyckas. 

• USA, UK och Kanada möts i Quebec (Quebeckonferensen), varvid särskilda 

kommandot för Sydostasien initieras under Mountbatten 

1 – Ubåten Ulven bärgas 

2 – Schnurre till Richert. CG håller presskonferens för att förhindra jubel i pressen angående 

uppsägningen, kan försvåra förhandlingarna. Säger samtidigt ang Londonabvtalet: 

”Regeringeninte kan förklara sig beredd att gå med på något direkt avtal av så komplcerad 

natur...”

3 – Warszawasvenskarna, de dödsdömda har benådats till livstids fängelse. De frikända 

Lagerberg och Grönberg har kommit hem till Sverige. Det goda resultatet inte UD:s förtjänst, 

utan Tändstickbolagets förre Berlinrepresentant, Brundin, som via "Himmlers finske läkare 

(massör?)" och en general i Gestapo lyckats komma i direktförbindelse med Himmler. och 

besökt denne i sitt högkvarter. Första gången Kersten? CG använder Kersten för att i 

förstone få Warszawasvenskarna fria och sedan för att jämna vägen för de vita bussarna. 

3 – Richert skriver till CG. Tyskland är inte längre benäget att ge specialbehandling gentemot 

judar som nyligen erhållit svenskt medborgarskap. 

3 – Stor sovjetisk offensiv inleds på östfronten, ställer händelserna i Sverige ännu mer i 

skuggan 

3 – "Terrorn i Norge har skärpts. I Danmark har den tidigare relativt milda ockupationen i 

söndags avlösts av ett tillstånd, som kan betecknas som öppen kamp mellan 

ockupationsmakt och befolkning enligt norsk modell." Enheter ur danska flottan till Sverige. 

4 – Via en läcka publiceras den sovjetiska fredsviljan gentemot Finland i tidningarna. Stort 

diskussionsämne, både i Sverige och Finland. 

5 – Gemensam svensk-tysk kommuniké om uppsägningen av transporterna. Talar om 

samförstånd, en fullständig svensk framgång. Times skriver: ”Swedish Government 

announced cancellation of the agreement with Germany allowing the passage of unarmed 

German soldiers across Sweden to and from Norway. Transport of war material to cease 

August 15, and of troops August 20. (Due to the burden of the arrangement on Swedish and 

Norwegian relations.” Hela 367.000 man inkallade för att ge Sverige styrka gentemot 

Tyskland. Men Tyskland reagerar inte, händerna fulla även i Italien nu. Tågtransiteringarna var 

strategiskt mindre viktiga för Tyskland än båttransporterna. Sverige åter neutralt i andra 

världskriget? Uppsägningen ger opinionsmässiga fördelar åt CG och svenska regeringen, 

främst i Sverige och Norge men mindre hos västmakterna och hos Sovjetunionen. Svenska 

kritiken riktar nu in sig på postbefordran, kurirtrafik samt transporter av tyska civila och civilt 

materiel. Opinionsbildningen i Sverige får återblickande karaktär. De som hela tiden hoppats 

och trott på Hitlers nederlag och vågat ge uttryck för detta kräver erkännande. De andra vill 

hellre dölja och glömma. ”Det fanns ett drag i denna debatt av frustrerad moralism som 

ökade bitterheten i meningsutbytena.” (Alf W.) Ena sidan hävdar att Sverige gör världen den 

största tjänsten genom att hålla sig utanför kriget – inget gott kommer ur krig. Andra sidan 

hävdar att detta är cyniskt, att låta andra strida och dö för Sveriges frihet. 

9 – De allierade meddelar att de nu vill att transporterna av övrigt krigsmateriel också ska 

upphöra och att transporterna av annat materiel ska begränsas. Vill även att Sverige nu 

(efter 20 augusti) ska underteckna Londontexterna. Boheman tycker att Sverige bör göra 

som de allierade vill. 

10 – Ny tysk-svensk överenskommelse om kurirflyget. Alla svenska önskemål tillgodoses. 

Plan, besättning och passagerare ska vara obeväpnade. Besättningarna ska vara civila och ha 

civila legitimationer. Inget material för flygfotografering får finnas ombord på planen. 

13 – Boheman underrättar Mallet om att stoppet för transporter kommer att även gälla 

”varor i överensstämmelse med i London diskuterad lista”. Oljetransporterna inkluderas inte 

nu, men även dessa tranporter kommer att ställas in senast 1 oktober. 

14 – Beredning. Ingen i regeringen säger nej till att Sverige undertecknar Londonavtalet. CG 

inte ens närvarande, endast PAH, Bagge och Ewerlöf. Frågan inte längre kontroversiell, 

statsråden avbryter inte sina semestrar. Men CG och Bagge får igenom ett förbehåll i texten. 

Sverige behåller ”handlingsfrihet för tillvaratagande av härav uppkommande gemensamma 

nordiska intressen”. Det handlar om hjälp till Finland om en separatfred kan bli aktuell. De 

allierade godtar den svenska texten, inklusive förbehållet. 

15 – Krigsmaterieltransporterna mellan Norge och Finland upphör 

16 – Gustaf får meddelande från Hitler om Warszawasvenskarna, han har efter kungens 

ingripande uppskjutit (inte stoppat?) exekutionen av fyra svenskar.

16 – Via tysk officer på flykt får Sverige besked om tysk anfallsplan. Planerna numera 

välkända, förutsätter allierat anfall mot Norge. 

16 – State of siege proclaimed throughout Norway. (Times, Aug. 17, 1943, p. 5.) 

17 – UD-PM angående Tysklands nya inställning gentemot "svenska" judar. UD ska nu 

konsultera legationen i Berlin innan man avgör om räddningsinsatser ska sättas igång. Men de 

svenska diplomaterna ger inte upp, tvärtom verkar ansträngningarna öka. 

17 – Adler-Rudel. USA:s utrikesminister skriver om Adler-Rudel-planen. Planen är ” under 

active consideration but no final decision has been taken”. Britterna har samma inställning. 

17 – Striderna om Sicilien slut 

20 – Permittenttrafiken och hästskotrafiken (mellan Trondheim och Narvik) upphör. Brittiska 

FO kommenterar att en hård linje mot Sverige åter lönat sig. 

20 – President Rytis mottar vädjan om att undersöka fredsmöjligheterna från 33 

undertecknare, däribland flera riksdagsmän (mest socialdemokrater och folkpartister). Texten 

presenteras i svensk press. Men initiativet rinner ut i sanden. De ledande i Finland anser 

fortfarande att man ska vänta. 

20 – Sovjetisk offensiv mot tyskallierade Rumänien inleds 

22 – CG håller tal på hembygdsfest i Karlskrona (TIETT 160) 

24 – Regeringen belsutar godkänna Londonavtalet, enl Hägglöf (187). Förbehåll för att 

tillfredsställa CG och Bagge: ”För den händelse det politiska läget för något av de nordiska 

länderna skulle väsentligt förändras, förbehåller sig den svenska regeringen av principiella skäl 

handlingsfrihet för tillvaratagande av härav uppkomna gemensamma nordiska intressen.” 

25 – Rumänien går över till de allierades sida i kriget 

26 – Tyskallierade Bulgarien går ur kriget 

28 – Svenska trafikflygplanet Gladan skjuts ned av tyskt flyg utanför västkusten 

28 – Werner Best ställer regeringen Scavenius inför ultimatum med krav på 

undantagstillstånd (censur, införande av dödsstraff, avväpning av den danska 

försvarsmakten, upplösning av polisen m.m.). Detta ultimatum avvisas. German ultimatum to 

Denmark (included 8:30 p. m. curfew, closing of all places of entertainment, prohibition of 

strikes and all meetings of more than five persons, surrender of all arms by September 1, 

press censorship, death penalty for sabotage. International News, Sept. 4, 1943, p. 793.) 

Danish Government rejected eight point German ultimatum (in view of threat of King 

Christian X to abdicate. Times, Aug. 29, 1943, p. 1.) 

29 – Tyskland inför undantagstillstånd i Danmark, varar till krigsslutet. Regeringen lämnar sina 

poster, den danska krigsmakten avväpnas och officerarna interneras. Slut på samarbetet, 

trots att många danska myndighetspersoner försöker hålla det vid liv. Best förstår att det är 

dags att slå mot de danska judarna. Fruktan för att kommunisterna ska utnyttja 

maktvakuumet i samband med tysk kapitulation. 

30 – Danes scuttle part of fleet at Copenhagen (rather than submit to Nazis). Germans 

declare martial law for all Denmark, depose Danish Government. (Times, Aug. 30, 1943, p. 

1.) 

31 – von Dardel instrueras av Engzell att rädda judar i Danmark undan Förintelsen, genom att 

föra dem till Sverige. Främst svenskfödda. Svenska UD förstår mycket tidigt vad som nu 

kommer att hända i Danmark. Inget tyder på att Engzell, CG eller regeringen gör detta för att 

få bättre relationer med de allierade, rent humanitära drivkrafter. 

Hösten 1943 

• Kontakt mellan CG och Felix Kersten 

• Konferens i Moskva (de allierade?). Stalin vill att de västallierade ska tvinga Sverige 

att bryta med Tyskland och tillåta flygbaser på svenskt territorium. Sverige får 

kännedom om detta, via legationen i Turkiet. 

• Relationerna mellan Sverige och norska exilregeringen börjar tina, pragmatiske CG har 

dock svårt att förstå norrmännen då dessa fäster stor vikt vid symbolfrågor (SDP

104). Sverige protesterar mot tyska deportationer av norska studenter, PAH 

markerar att det inte är början på en mer aktiv och offentlig svensk ståndpunkt mot 

nazistiska övergrepp. 

• Sista gången CG söker förmedla budskap från tyska motståndsrörelsen till London, CG 

får underrättelser via Jacob Wallenberg. Inget resultat. Motståndsrörelsen leds av 

Carl Goerdeler. 

• Sveriges strategiska och försörjningsmässiga situation förbättras kraftigt framöver 

• Bagge talar om ”tyskhets” i pressen 

Sep 1943 

• KG Westman avgår som justitieminister pga sjukdom, ersätts av Thorwald Bergquist 

(fp), som direkt börjar avveckla krigsårens tryckfrihetslagstiftning. Bagge-Günther 

protesterar, ser inte åtgärderna som tillfälliga 

• Svenska järnmalmsexporten till Tyskland slår rekord, en miljon ton bara under 

september. Västmakterna reagerar, kräver nedskärningar. USA betraktar den svenska 

exporten som ”det utan jämförelse viktigaste neutrala bidraget till Tysklands 

krigföring”. Börjar även leta kryphål i i det nyss undertecknade avtalet. Försöker även 

fresta med Spitfireplan. 

• Ramsay vill att CG ska meddela Washington att Sverige vill att Finland ska få behålla 

sin självständighet. CG gör som Ramsay vill vid ett flertal tillfällen. Finlands 

självständighet även ett svenskt intresse. Hull uttalar sig förstående. 

• Sovjet återtar Smolensk-Brjansk 

1 – Engzell oroas över möjligheterna att rädda judarna i Danmark, problemet är 

utresetillstånd 

2 – Svenska UD har tagit emot en flod av förfrågningar om hjälp, angående danska judar. 

Skriver till Dardel att visum till Sverige kan ges till samtliga judar. Inget godkännande krävs 

från UD. Gränsen är nu helt öppen. CG har godkänt detta, läser rapporterna. 

3-9 – De allierade påbörjar invasionen av Italiens fastland. Den ny aitalienska regeringen ingår 

vapenstillestånd med de allierade. 

4 – Grafströms svåger Klaus stupar på östfronten 

5 – Bulgarien går över till de allierades sida 

6 – Dardel svarar Engzell, tyskarna har beslagtagit registren hos de judiska organisationerna. 

Danske justitieministern Jacobsen säger att tyskarna inte kommer att respektera svenska 

pass. 

8 – Löwenhard skriver till legationen i Berlin att han lämnat in en officiell begäran om att 

Bondypojkarna och en fru Margareta Weintrub omedelbart ska få resa till Sverige. Begäran 

baseras på de berördas svenska medborgarskap. Tyska myndigheterna i Prag svarar att 

undersökningarna angående judarnas nationalitet ännu inte fullbordats. 

8 – De italienska styrkorna avväpnas av tyskarna. Mussolini befrias. Ett oerhört framgångsrikt 

försvar inleds av tyskarna (Gustavlinjen). Men på östfrontens sydliga avsnitt tvingar en 

oavbruten sovjetisk offensiv de tyska styrkorna på reträtt. Trots pessimism i Tyskland finns 

inga tecken på att regimen håller på att störta samman, enligt Richert. Han tror inte heller 

längre på ”någon kupp från ledande militärers sida i syfte att störta Hitler”. CG 

9 – Boström i Washington telegraferar ang Danmarks judar. American Jewish Congress undrar 

hur många danska judar som flytt till Sverige och om det krävs något inresevisum för att 

komma in i landet. UD svarar att cirka 20 danska judar kommit och att inget visum krävs. 

10 – Grafström samtalar med Järte, som säger att "finnarna lede av en obotlig sjukdom, 

nämligen dumhet. Deras läge är naturligtvis oerhört svårt men det är inte komplicerat. Det 

gäller att göra upp med ryssarna, varvid de måste gå den direkta vägen. Härvid går det inte 

för sig att tänka i strategiska gränser, som f.ö. är ett rent nonsens för ett land med Finlands 

läge."

13 – CG och Bagge talar om att avgå, eftersom de anser de västmaktsvänliga stämningarna 

fått för starkt inflytande i regeringen. Tillfällig återgång till det gamla parhästeriet! Avtalet 

blir dock inte en inkörsport till de allierades sida, vilket de bägge fruktat. 

17 – Washington accepterar CG:s förbehåll angående Londonavtalet 

18 – Assarsson till Molotov, för första gången på nära tre år. Framför personlig hälsning från 

CG angående Sidorenko. CG säger att Sidorenko brutit mot svensk lag och därför fått 

fängelse. Med hänsyn till brottets allvar och med tanke på andra utlänningar som kan frestas 

att bli spioner kan inte Sidorenko benådas. Han har inte misshandlats, utan tvärtom åtnjutit 

särskilda förmåner. Molotov bister, sätter Sidorenko i samband med tyska påtryckningar. 

Påpekar att Sverige fortfarande upplåter sitt järnvägsnät och territorialvatten åt tyskarna och 

finländarna. Skyller lidandet i det belägrade Leningrad på Finland. Assarsson försöker få 

Molotov att uttala sig om fredsvillkor, men utan framgång. Assarsson menar efteråt att 

ryssarna är segerrusiga men ändå mycket intresserade av separatfred med Finland. Däremot 

är finländarnas goda chanser till fred på mycket förmånliga villkor från föregående vinter 

borta. Stalin kommer att kräva 1940 års gräns och dessutom Petsamo. Finska 

kompensationer är fantasier. En helt korrekt bedömning av Assarsson. 

20 – Ännu ett möte von Post-von Thadden har ägt rum, rapporterar Richert. von Thadden 

försöker åter utmåla sig själv som positiv gentemot de svenska kraven och skyller de 

uteblivna resultaten på andra. von Thadden säger sig försöka sprida åsikten att en positiv 

behandling av svenskarnas krav kommer att ha en positiv återverkan på förbindelsen Sverige- 

Tyskland i stort. Nu gäller det en nederländskt judiskt par, vid namn Hess. von Thaddens ka 

försöka få de lokala myndigheterna att gå med på Sveriges begäran, men är pessimistisk 

angående chanserna. 

21 – Tyskland har kvarhållit två lejdbåtar för "undersökning" i Kristiansand, båtarna är lastade 

med olja för svenska försvarsmakten. Hägglöf talar med Schnurre i Berlin, vilket inte leder till 

att båtarna släpps iväg. Kvarhållandet är istället ett försök till utpressning av tyskarna. En 

reaktion mot att Sverige ska stoppa järnvägstransiteringen av olja från södra till norra Norge 

1 oktober. Tyskarna för även Lionel och Dicto på tal. Hägglöf vägrar erkänna att någon 

koppling kan göras, beträffande de olika frågorna, till Schnurre. 

22 – CG föredrar Assarssons text från mötet med Molotov. Menar att Moskva ”genom 

ovänlighet skall kunna hålla oss ifrån den finska frågan”. Sovjetunionen önskar inget 

efterkrigstida nordiskt block, däremot gärna ett skandinaviskt som kan hävda neutraliteten 

gentemot UK. Finland kommer att ingå i Sovjetunionens intressesfär. Anser inte svenska 

ansträngningar för separatfred meningslösa, ska talöa med Kollontaj då hon kommer tillbaka 

till Stockholm (hon är sjukledig). 

22 – CG ska svara tyskarna att beslutet att upphöra med oljetransiteringen är oåterkalleligt. 

Villkor för att få olja från de allierade, lejdtrafik utan olja är meningslös för Sverige. 

22 – CG får rapport av Dardel, angående åtgärderna mot judarna i Danmark. Tyskarna arbetar 

på antijudiska lagar. 

23 – Londonavtalet undertecknas. Sverige förbinder sig att reducera exporten till Tyskland. 

23 – Hitler beordrar aktion mot Danmarks judar, efter konflikt mellan Werner Best och 

krigsmaktens högste chef i Danmark, general von Hanneken. Generalen har menat att ett 

undantagstillståndet gör tillslag mot judar olämpligt. Tillslaget planeras till natten mellan 

första och andra oktober. Kaltenbrunner skriver till tyska säkerhetsstyrkor i det ockuperade 

Europa. Alla svenska, danska, finska och schweiziska judar som fortfarande befinner sig i det 

tyskkontrollerade delarna av Sovjetunionen nu kan deporteras. 

24 – Britterna landstiger i Grekland 

25 – CG har pressinformation på restaurang Gillet, håller enligt Grafström sin "sedvanliga 

utrikespolitiska predikan": "Den var mer sövande än vanligt. Jag förstår helt enkelt inte, hur 

man kan göra ett i och för sig så intressant ämne så knastrande torrt. Günther tar de aktuella 

frågorna en i sänder och läser upp fakta från pappret. Fakta verka – och är nog också – till 

största delen skrivna i PM-form av de yngre tjänstemännen på de olika avdelningarna. Efter

föredraget skall journalisternas frågor komma. De som vänta sig en trumeld av pigga 

spörsmål från pressens män, som i sina tidningar ständigt klaga över UD:s tystlåtenhet bli 

alltid lika besvikna. Här sitter de nu alla och kunna ge luft åt sin vetgirighet – det kan ju 

tänkas att det svaras, att den eller den frågan inte kan besvaras eller att upplysningar 

saknas – men fråga kan man ju." CG framför finske utrikesministerns vilja att pressen inte ska 

skriva om fredsfrågan så att landets läge försvåras. 

25 – Duckwitz till PAH, vill utarbeta en plan för att Sverige ska rädda Danmarks judar. Men en 

sådan planering redan i full gång. 

26 – Oljebåtarna från Kristiansand dyker upp i Göteborg, "förvåningen i UD var lika stor som 

känslan av lättnad. Ingen vet varför tyskarna släppt båtarna sådär utan vidare." (Grafström) 

27 – Rapport från Dardel når UD, att tyska åtgärder mot de danska judarna är omedelbart 

förestående. Dansk polis hjälper judar att fly till Sverige, Gestapo låter sig mutas till att hjälpa 

till mot en ersättning på 1.000 kronor per person. 

27 – Staffan Söderblom skriver handbrev: ”Vi hava alla för närvarande en större känsla av 

trygghet än någonsin under det här kriget. Vår relativa styrka har ju otvivelaktigt vuxit, 

åtminstone i förhållande till den makt som behärskar landamärena runt om kring oss … Sedan 

transiteringen av personal tillhörande tyska krigsmakten och krigsmateriel upphävts... har den 

allmänna tillfredsställelsen över vårt relativt lyckliga läge ytterliggare vuxit.” 

28 – Hitler beordrar planering om Finland sluter separatfred. Trupperna i Nordfinland överförs 

till Norge. Men först och främst bemödar sig Hitler för att Finland ska fortsätta kämpa med 

tyskarna. Jodl till skickas till Mannerheim och han själv skriver till Ryti. Beck-Friis rapporterar 

att Finland sluter sig närmare Tyskland. Fredviljan finns framför allt i Sovjetunionen, som vill 

frigöra trupp för att bekämpa Tyskland. 

29 – Dardel telegraferar UD, 6.000 judar ska gripas och deporteras med båt till Tyskland 1 

eller 2 okt. Richert får order att omedelbart göra efterforskningar på AA. Tyskland måste fås 

att förstå vilken indignation åtgärden kommer att orsaka i Sverige. Richert ska ge UD sin åsikt 

om Sveriges öppna gränser kommer att göra judarnas situation i Danmark värre. Legationen i 

Danmark instrueras att hjälpa judar att fly till Sverige. 

30 – Richert till AA och frågar om ryktena i Danmark är sanna. 

30 kl 16.30 – Richert ringer UD, ryktena uppges vara falska. Richert tror på detta. Varje 

svensk démarche om de danska judarna kommer att tas illa upp av Tyskland, riskerar att 

skada judarna. Richert rekommenderar att ingenting görs. 

Slutet av månaden – Sovjetunionen återtar Smolensk 

Slutet månaden – Assarsson rapporterar om anti-svensk presskampanj i Sovjetunionen 

Okt-nov 

• Svenska regeringen tvingas ingripa angående utbildningen av norska polistrupper 

Okt 1943 

• Adler-Rudel-planen dör. Ointresse från de allierade och Sverige engagerar sig nu 

istället för Danmarks judar. ”Vad som knappt kan betecknas som seriösa förhandlingar 

hölls enbart vid liv som ett sätt att förbättra synen på den svenska regeringen i de 

allierades ögon” (Levine, FITA 210) Orimlig plan från början, Tyskland skulle aldrig i 

sitt ansträngda läge frigöra resurser för en transport av 20.000 judiska barn. 

• CG godkänner formulering om att Sverige är emot Sovjetisk gränsframflyttning fram 

till Åland och Torneå (SDP 104) 

• Britterna vill att den tyska postvagnstrafiken genom Sverige ska avvecklas. Avvisas. 

• USA, UK, Sovjet och Kina möts i Moskva, undertecknar fyrmaktsdeklaration 

• Regeringen Badoglio i Italien förklarar Tyskland krig, erkänns som medkrigförande av 

de allierade

1 – Sverige säger upp den tyska oljetransiten, som omfattat 2.000 ton per månad. Tyskland 

har försökt göra motstånd, håller kvar tre svenska oljetankers i Kristiansand. Sverige svarar 

med åtgärder mot tyska kurirplanstrafiken och posttrafiken. Tyskland kapitulerar omedelbart. 

1 kl 11.20 – Engzell får telefonsamtal från legationen i Köpenhamn, som vill att Richert 

omedelbart överlämnar en svensk démarche om de danska judarna. Det uppges bara vara en 

fråga om timmar innan något händer. Dardel frångår protokollet, då han dessutom 

telegraferar Richert och kräver handling. CG informeras omedelbart och gör som Dardel 

kräver. 

1 kl 12 – Richert instrueras per telefon att omedelbart "påpeka den indignation" Sverige har 

inför de tyska åtgärderna mot Danmarks judar, samt att erbjuda ett svenskt mottagande av 

alla danska judar. "Som var att vänta kom vår tappre Berlingesant med invändningar." Richert 

menar att den svenska protesten skulle skada judarna, om några åtgärder verkligen är på 

gång, vilket han betvivlar. Instrueras att omedelbart lyda order. Richert har under de senaste 

dagarna vägrat göra informella undersökningar angående skeendet. AA ställer sig ovetande 

angående ärendet, som påstås inte handhas av dem utan av militären. Telefonrapport från 

Danmark meddelar samtidigt att 1.600 judar gripits "och stuvats ombord på ett i hamnen 

liggande fartyg". Söderblom och Grafström föreslår att meddelandet om att Sverige öppnat 

gränserna för danska judar omedelbart ska publiceras. "Günther gav sitt bifall utan tvekan." 

1 kl 18.30 – Richert telegraferar till UD, rapporterar att han varit på AA enligt 

instruktionerna. Besökt Steengracht von Moyland, som hävdat att han inte känner till några 

åtgärder mot Danmarks judar. Tysken har inte reagerat på informationen om svensk 

indignation över huvud taget, inte ens då Richert berättar att hans besök är personligen 

beordrat av CG. Enligt Steengracht von Moylands PM om händelsen informerar han Richert om 

att svenska regeringen inte har något med saken att göra. Skriver felstavat att "herr 

Guenther" fruktade att en operation mot judarna kommer att utlösa en storskalig svensk 

reaktion. Richert skriver senare samma dag en fyrsidig förklaring till sitt beteende gentemot 

UD. 

1 senare – Richert skriver fyrsidig förklaring och ursäkt angående sitt beteende. Hänvisar till 

information från danska diplomater i Berlin. Vidhåller dock att han anser en svensk démarche 

inte kommer att göra någon nytta, tvärtom. Erkänner dock inför Günther att om den svenska 

opinionen påverkas på ett djupt plan, så kommer det att i sin tur påverka de svensk-tyska 

relationerna. Richert fruktar dock Hitlers reaktion på démarchen. 

1 kl 21 – 1.000 Gestapomän och danska frivilliga griper ett stort antal judar i Danmark. 

Danska polisen vägrar delta i aktionen. Himmler sägs vara i Köpenhamn. Samtidigt tillkännager 

ockupationsmakten att internerade danska soldater kommer att släppas, eftersom judarna 

inte längre "förgiftar atmosfären". 

2 tidigt morgonen – Danska judarna. Grafström: "Då jag väntade för att komma in till Günther 

och diskutera kommunikéns slutliga utformning i morse, satt (den danske, förf anm) 

nobelpristagaren Niels Bohr inne hos honom. Han lär ha judiskt blod och flydde med större 

delen av sin familj över till Sverige i förrgår natt. Han fick efter samtalet lov att släppas ut 

bakvägen genom Bondes rum för att inte kollidera med tyske ministern, som satt och 

väntade i stora mottagningsrummet." Niels Bohr är fysiker och centralgestalt i utformningen 

av den moderna atomteorin. Han reser vidare USA, via Storbritannien. Där blir han under 

täcknamnet "Uncle Nick" inbegripen i Manhattanprojektet, för framställning av atombomben. 

Främst kommer Bohr att intressera sig för de följder kärnvapnen skulle komma att få för det 

världspolitiska läget. Han förutser att det inte längre skulle gå att vinna ett krig om båda 

parter har tillgång till kärnvapen. Därav drar han slutsatsen att västmakterna måste visa full 

öppenhet mot Sovjetunionen. Roosevelt tycks visa viss förståelse för dessa idéer, men 

Churchill är helt avvisande. 

2 lunch – Regeringen informeras om svenska interventionen i Berlin (Danmarks judar). Bagge 

klagar på CG över att han och övriga regeringen inte tidigare informerats. CG vill sköta

ärendet själv, tydligen. Grafström skriver om danska judarna. "De skola inskeppas för 

vidarebefordran österut." 

2 kl 14.05 – UD mottar telegram från Dardel. officiell bekräftelse på arresteringarna i 

Köpenhamn. Strax därpå kommer ännu ett telegram, där antalet gripna judar och halvjudar 

sägs vara cirka 1.600 stycken (kraftigt överdriven siffra, visar det sig. Riktig siffra 477). 

Massor av människor söker sig till svenska legationen. Söderblom meddelar omedelbart 

Richert, aktionen mot judarna är ett faktum. Vilket underförstått är kritik mot Richerts 

agerande. 

2 kl 16.30 – Grafström håller presskonferens för utländska journalister på Grand Hotel, 

informerar om det svenska beslutet att öppna gränserna. 

2 kl 18 – Radiotjänst offentliggör att Sverige är berett att erbjuda samtliga danska judar 

fristad i Sverige. CG markerar inför opinionen, både i Sverige och utomlands, ett svenskt stöd 

för Danmark gentemot Tyskland. För första gången sedan Hitler tar makten i Tyskland 1933 

erbjuder en europeisk stat offentligt varje jude som kan undkomma nazisternas mordmaskin 

en plats att fly till. En av mycket få ljusa avsnitt i Förintelsens fasansfulla historia. Förintelsen 

ett relativt fiasko i Danmark, judiska befolkningen kan fly till Sverige, är förvarnad och 

Gestapo har inte rätt att göra husrannsakan med våld – de som inte öppnar dörren klarar sig. 

"Bara" 477 individer ur landets judiska befolkning deporteras. Dessa sänds framförallt till 

Theresienstadt, och inte till förintelselägret i Auschwitz. De flesta överlever andra 

världskriget. 8.000 danska judar flyr över sundet i småbåtar. De positiva reaktionerna från UK 

och US klargör att det är bra politik för Sverige att ge humanitär hjälp. ”Genom att hjälpa 

andra så kunde svenskarna hjälpa sig själva” (Levine FITA 74) 

2 tid? – CG kallar till sig Thomsen. Föreslår att Tyskland ska låta fartyget med judar gå till 

Sverige istället för till Tyskland. Richert informeras om CG:s erbjudande, som Tyskland 

avfärdar. 

2 – Hela den svenska pressen, tom GHT, uttalar sig positivt om UD:s åtgärder 

3 – Tidningarna rapporterar om vågorna av flyktingar till Sverige, 2.000-3.000 stycken 

4 – Richert åter till Steengracht, upprepar erbjudandet att ta emot samtliga judar, särskilt 

barn. Steengracht frågar på vems order démarchen skickats och förnekar all kännedom om 

vad som händer i Danmark. Säger sig personlige tro att det i själva verket rör sig om 

arresteringar av kommunister. Tillägger att det hela inte angår Sverige. 

5 – von Otter till AA, Thadden säger att inte mindre än 45 fall har upptäckts där icke-svenska 

judar har svenskt pass. von Otter säger sig inte känna till saken, men tillägger att det inte är 

konstigt att Sverige försöker rädda judar. Thadden svarar att om rapporten om passen är 

sann så är en positiv utgång av Bondyfallet utesluten. 

6 – New York Times hyllar Sverige som "the only bright spot" i alla år av nazistisk ockupation, 

USA:s regering säger sig varmt uppskatta de svenska åtgärderna för Danmarks judar. 

Representanter för judiska organisationer i USA hyllar Sveriges ”moraliska storhet”. 

Pronazistiska Dagsposten ondgör sig däremot, då räddningen fördubblat antalet judar i 

Sverige. Skyller det goda mottagandet i svensk press på judiska intressen i Sverige. 

7 – Sverige har fortfarande inte fått något svar "på vår judedémarche i Berlin". (Grafström) 

"Men den har i alla fall haft det goda med sig, att Danmarks judar vetat, att de skulle bli 

välvilligt mottagna i Sverige, om de lyckades ta sig över hit. Och lyckats ha de, de ha kommit 

i tusental och de strömma alltjämnt över Sundet i små och stora båtar. Det förefaller som om 

tyskarna såge genom fingrarna med denna massflykt av deras mest åtrådda villebråd…" 

Detta ska bero på "de lokala tyska myndigheterna, som – uppenbarligen i strid mot direktiv 

från Berlin – sett genom fingrarna". 

7 – Dardel skriver till CG, Sveriges åtgärder möter entusiasm i Danmark. Kraftfull och 

uppskattad åtgärd, som ger det danska folket moraliskt stöd mot Tyskland. Richert 

rapporterar tyskt missnöje med démarchen, tyska regeringen uppges strunta i eventuella 

negativa reaktioner i Sverige.

8 – Engzell skriver intern PM om räddningen av judar. Under de tyska deporteringarna av 

judar från Norge sökte Sverige ge svenskt medborgarskap åt judarna. Tyskland hävdade att 

detta var oriktigt juridiskt. Formellt är denna tyska ståndpunkt helt korrekt. Men processen 

gjorde det möjligt att skjuta upp deporteringen, varpå Sverige kunde inleda förhandlingar om 

personen i fråga. Ibland lyckades Sverige få tyskarna att släppa personen. Det är brådskande 

att personer som ska deporteras så snabbt som möjligt får ett svenskt pass. I Norge har vi 

till och med lyckats nå människor som gömmer sig. 

9 – CG låter Boheman till de västallierade framföra Sveriges önskan om ett oberoende 

Finland. Hull uttalar förståelse, men UK är hårdare. 

10 – SvD rapporterar att tyskallierade Ungern söker separatfred med Sovjetunionen 

13 – Italien går med i kriget på de Allierades sida 

14 – Danska socialdemokrater begär svensk hjälp till ordningsmakt ifall den tyska armén 

upplöses. Vill ha danska resurser att ta över kontrollen. Önskar beväpning åt 50.000 man i 

beredskap. Vill även ha militärutbildning åt danskar i Sverige och överföra danska officerare 

till svenskt territorium, för att ha dem i beredskap. PAH undviker diskussion om eventuell 

svensk intervention. Tar upp övriga frågor i regeringen. Sveriges svar allmänt positivt, dock i 

mdre omfattning än begärt. 500 danskar ska utbildas och beväpning finnas för ytterliggare 

2.500. 

14 – Britterna tar Aten 

15 – UD-PM (Kumlin, godkänt av CG). Neutraliteten viktig i förhållandet till Sovjetunionen och 

Finland, inför kalla kriget. Sovjet kan bara acceptera självständigt Finland om de kan lita på 

Sveriges neutralitet. Om Sovjet misstänker att Sverige efter kriget allierar sig med 

västmakterna kan Sovjet eftersträva total kontroll av Finland. Genom strikt attityd mot 

västmakterna skapar Sverige förutsättningar för Finlands framtida självständighet. Å andra 

sidan ska inte Sverige ”bidraga till att inge sovjetledningen några illusioner om att denna 

hållning skulle kunna förbli oförändrad om Sovjetunionen framflyttade sina gränsmärken till 

Åland och Torneå”. Viktigt för CG? Troligen. Mindre viktigt för PAH. (PAOK 318) Framtiden 

efter kriget: Norden delas upp i intressesfärer, med gräns genom Bottenhavet-Östersjön. 

Sverige kan eventuellt bli ”något slags neutralt område” mellan Finland i den sovjetiska sfären 

och Danmark-Norge, som hamnar i den anglosaxiska sfären. Korrekt! 

15 – Första större invalidutväxlingen under ww2 förbereds i Sverige, ska ske två dagar 

senare. Förhandlingarna har ägt rum mellan Tyskland och de allierade, med Schweiz som 

mellanhand. Sveriges roll blir att verkställa utbytet, som ska ske i Göteborg. Ungefär 3.000 

brittiska invalider ska anlända med tåg från Trelleborg och båt från Tyskland. Dessa ska 

utväxlas mot 800 tyskar, som kommer med fartyg från UK. "Ingen publicitet i saken skall, 

enligt överenskommelse med såväl angloamerikaner som tyskar, få äga rum i saken före den 

19 oktober på morgonen. Detta gäller såväl den svenska som den utländska pressen." Vädjan 

om publiceringsförbud ska undertecknas av prins Carl, "såsom ordförande i Svenska Röda 

Korset". Pressen lyder. (Grafström) 

17 – Invalidutväxlingen sker i Göteborg 

18 – Riksdagen igång, diskuterar "de olika militära orderna rörande de tyska kurirflygplanen", 

som sedan 1941 trafikerar Norge-Finland, via Sverige. Häftig pressdebatt, där Günther 

utsätts för hård kritik tillsammans med Sköld. "Sköld och Günther ha också uppvaktat 

pressen med var sin kommuniké – inte så värst upplysande och inte särskilt lyckade." 

(Grafström) Günther talar inför riksdagen om krigsslut och om efterkrigstiden. Sveriges 

situation ganska säker. ”Ingenting i vårt nuvarande läge pekar hän på en allvarlig konflikt med 

någon av de krigförande och icke heller ha vi anledning att tro, att om vi fullfölja den politik, 

som vi utstakat för oss, vi icke efter kriget skola kunna intaga den plats i staternas samfund, 

som tillkommer oss.” 

19-30 – Moskvakonferensen. Molotov, Eden och Hull träffas, konferensen en stor framgång. 

Främst beroende på att Sovjetunionen till sist får försäkringar om stor allierad västlig invasion 

av Europa under det kommande året. Sovjetunionen gör klart för västmakterna att de inte

ska lägga sig i behandlingen av Finland. Hull talar med Assarsson om USA:s goda relationer 

med Sverige och ber att få framföra en personlig hälsning till CG. Bekräftar att Finland inte 

längre kan räkna med någon diplomatisk hjälp av västmakterna gentemot Sovjetunionen. CG 

vidarebefordrar nyheterna från Moskvakonferensen till Ramsay, men ger inga råd. Dock 

underton om att ett finskt initiativ vore bra. 

20 – Socialdemokratens Richard Lindström attackerar Söderblom angående de tyska 

kurirplanen, anklagar honom för att ha gått bakom CG:s rygg. "Söderblom var rasande. Till 

saken hör, att direktiven beträffande de tyska kurirplanen verkligen inte handlades av 

honom." Istället var det Boheman. "'Boheman går naturligtvis fri från alla misstankar, då han 

är halvjude', sade han (Söderblom, förf anm). Detta var inte så värst vackert sagt eller 

tänkt." I riksdagens första kammare yttrar sig CG och "begärde i skarp ton ett 

tillrättaläggande av Lindström". Tar dessutom personligen på sig hela ansvaret för 

kurirplanen. (Grafström) Chefen för folkberedskapen, rektor Ragnar Lund (KF), misstänks stå 

bakom attacken mot Söderblom (varför? hurdå?) som "särskilt inom tidningsvärlden 

betraktas som UD:s grå eminens, som bakom kulisserna rycker i trådarna, särskilt i de trådar, 

som i det förgångna lett till eftergifter för tyskarna... Lika säkert som han nu för den som vill 

höra på deklarerar att Tyskland är slut inom några månader – med samma emfas hette det 

1940 och 1941 att det brittiska imperiets dagar voro räknade. Det senare har han nu glömt 

ehuru han har mycket gott minne." 

22 – Svenska trafikflygplanet Gripen skjuts ned av tyskt flyg, ganska nära svenskt luftrum. 

Sverige protesterar i Berlin. Tyskland avvisar protesten, men beklagar förlusten i människoliv. 

23 – Tidningsartikel (i "Allehanda", ?) ifrågasätter omvändelsen hos personalen på italienska 

beskickningen i Stockholm, från fascism till demokrati. Legationssekreteraren och kände 

antifascisten Guidotti bedrövad. 

27 – Tidningarna skriver om att några italienare i Stockholm misshandlat en landsman så 

svårt, att denne fått uppsöka sjukhus. En hämnd mot den person som italienarna trodde låg 

bakom tidningsartikeln i Allehanda. UD känner dock till vem som är Allehandas källa och vet 

därmed att italienarna misshandlat fel person. "Günther, för vilken jag relaterade saken 

föreslog, att jag skulle meddela Guidotti att de klått fel person. Han tillade emellertid 

skrattande: 'Nej förresten, det är nog bäst att inte säga någonting alls. Säger du att det är 

fel person så går de naturligtvis och klår upp näste man och det blir inget slut på vendettan. 

Nu kanske de låter nöja sig i tron att den rätte fått vad han behöver." (Grafström) 

27 – Ingrid ska få jättesändning kaffe från bekant i Argentina 

27 – Främmande fartyg (dvs tyska) får inte längre passera spärrluckan på svensk vatten i 

Öresund, som lagts ut på tysk begäran 1940. Tyskarna stänger Göteborgstrafiken, enligt 

uppgift för att förhindra Dicto och Lionel från att löpa ut. 

28 – Britterna bryter blockaden, fem snabba motorhandelsfartyg går mot Lysekil för att lasta 

(kullager) och byta besättning. Britterna önskar mörkläggning, men UD vet att den tyska 

konsuln i Lysekil bor precis vid hamnen. En "speedboat" kommer fram på morgonen, de 

övriga får maskinproblem. Samtidigt meddelar tyskarna att lejdtrafiken måste upphöra, 

"Söderblom är emellertid optimist och tror att trafiken skall vara igång igen om en à två 

månader." (Grafström) 


30 – PAH informerar regeringen om önskemål kommer från Danmark om liknande hjälp som 

till norrmännen. Danskarna öppna, till skillnad från norrmännen. Omfattande önskemål: Önskar 

utrustning för 50.000 man, militär utbildning av danska flyktingar och övningar för danska 

officerare samt svenskt löfte om att ingripa i Danmark med två divisioner. PAH betänksam 

ang svensk intervention, men inget emot materielen. Jämför med insatserna för Norge. 

Befarar tysk reaktion om rent militär utbildning. CG på PAH:s öppna linje tillsammans med 

Möller och Bagge. Rasjön och Wigforss reserverade. Bagge efteråt överraskad av regeringens 

aktiva hållning. Obs, att CG inte föredrar ärendet!

30 – SSU i Stockholm är i kontakt med Ehrensvärd för att diskutera upprättandet av 

frivilligkår i Norge, 2.000 man. PAH negativ. 

DEL V ??? 

Vintern 1943 

• Sverige börjar se den självständiga opinionen som diplomatiskt påtryckningsmedel 

mot Tyskland 

• Bombanfall mot Berlin. Jaktplanet Mustang börjar användas, ger de allierade 

bombstyrkorna skydd även över Tyskland 

Nov 1943 

• Konfiskation utan rättegång (av tidningar och tidskrifter) upphör. Totalt har 313 

konfiskationer gjorts, 200 mot kommunistisk eller syndikalistisk press, 30 mot 

nazistisk press, åtta mot GHT och lika många mot Trots Allt! 

• Sovjet intresserat av separatfred med Finland (via Kollontaj). Även finländarna börjar 

begripa att separatfred vore bra. Sverige ska medla, men frågan mycket känslig för 

tysk-svenska relationerna. Därför låter CG Boheman ta hand om dem. 

• Britterna vill att de tyska transporterna av kol, koks och cement via Sverige ska 

reduceras. Avvisas. 

• Sovjet återtar Kiev och Dnjeprlinjen 

Början av månaden – Sovjetunionen återtar Kiev 

6 – Stalin talar om befrielsen av Fjärrkarelen, undan den finska ockupationen. Ramsay förstår 

(till slut?) att Finland måste räkna med 1940 års gräns och förlusten av Viborg. Men vill 

fortfarande inte räkna ut Tyskland i kriget. 

7 – Lozovskij kritiserar den svenska handelspolitiken gentemot Finland. Nytillträdde USAministern 

i Moskva, Harriman, säger till Assarsson att Sovjetunionen är missbelåtet med 

Sverige. Svenskarna bör skingra alla misstankar om att man önskar en tysk seger, även om 

man därigenom riskerar brytning med Berlin. Några dagar efteråt hävdar det sovjetiska 

utrikeskommissariatet att CG:s försäkringar om att Sidorenko inte behandlas illa är felaktiga. 

Muntligen uttalas att Sverige omedelbart bör frige Sidorenko. 

10 – Möller (!) redogör för norska polisutbildningens utveckling (Möller ansvarig för polisen?). 

Utvidgats sedan juni, snart omfatta 10.000 man. Tydligt att det inte är polisutbildning, utan 

utbildning av reservtrupp. Norrmännen även beväpnats via mellanhänder. Oroande för 

Sverige. Om de skulle anfalla i Norge skulle Sverige kunna räknas som militärt basområde. 

PAH missbelåten med att Möller inte varit mer aktiv i sin kontroll. Övertar själv ansvaret för 

den norska och danska utbildningen, litar inte på Möller. Polistrupperna får vapen för 

utbildning, men riktiga beväpningen förvaras i depåer under svensk kontroll. Utbildningen blir 

småningom en ersättning för svensk intervention, dvs svenskt intresse att den blir så 

omfattande som möjligt. 

12 – Broschyren "Svenskarna och propagandan - har Gallup rätt?" har kommit ut, författad 

av pseudonymen Spectator. Skriften varnar för att västmakternas propaganda är omfattande 

och effektiv medan den tyska bedömdes som lättgenomskådlig. Bakom pseudonymen 

Spectator står UD-tjänstemannen Ekblad, som fått hjälp av Gunnar Unger på 

informationsstyrelsen. Ekblad har egentligen velat ge ut skriften under sitt riktiga namn, men 

fått nej av CG. Denne har deklarerat att ingen tjänsteman på UD eller informationsstyrelsen 

får stå som författare. Anklagelser mot informationsstyrelsen för att agera "ideologiskt 

ensidigt". Skriften "Svenskarna och propagandan - har Gallup rätt?" anklagas av tidningen 

Trots allt! För att vara en stridsappell mot de allierade och demokratin. DN skriver att 

informationsstyrelsen står bakom skriften, vilket dementeras först efter hetsig debatt i 

styrelsen. "Ytterliggare en spik i den illustra institutionens likkista!" (Grafström)

13 – Kollontaj tillbaka, efter lång tids sjukdom. Kallar till sig Boheman för att tala om fred 

med Finland. Boheman berättar att Sverige ”icke givit finnarna några råd och icke heller avsåg 

att göra det, då vi icke i denna svåra situation ville taga på oss något ansvar”. Boheman 

säger också att Moskva tydligen inte vill veta av svensk medling, vilket Kollontaj bekräftar. 

20 – Regeringen diskuterar kommande handelsförhandlingar med Tyskland. CG, PAH och 

Bagge anser att ett avtal är bättre än ett avtalslöst tillstånd. Eriksson och Hägglöf tycker 

inget avtal behövs. Eriksson ändrar sig dock några dagar senare. 

20 – Sovjetunionen ändrar sig, på Kollontajs rekommendation, angående möjligheten att 

använda Sverige som medlare gentemot Finland. Kollontaj meddelar Boheman att en finsk 

delegat är välkommen till Moskva för resonemang. Sovjetunionen har inte för avsikt att 

inkräkta på Finlands självständighet eller oberoende. Inget tal om ovillkorlig kapitulation. CG 

och PAH vill dock att Sverige ska hålla sig i bakgrunden, beslutar för att hålla sig officiellt 

ovetande om Bohemans roll som budbärare mellan de finska och sovjetiska sändebuden. Men 

både CG och Boheman uppmanar tydligt finländarna att ta tillvara chansen till fred. CG lovar 

livsmedelshjälp, ifall leveranserna från Tyskland upphör. Boheman talar med Johnson om 

Finlands svårigheter, Hull svarar snabbt att kravet på ovillkorlig kapitulation inte bör gälla 

Finland. 

23-27 – Roosevelt, Churchill och Chiang Kai-shek möts i Kairo, det första mötet med kinesisk 

ledare 

23 – PAH tar upp norska polisutbildningen i utrikesnämnden. En hård kontroll ska sätta stopp 

för det framgångsrika manövrerandet av norrmännen och deras svenska kontaktman, 

överdirektör Harry Söderman. Poliserna får inte beordras till tjänstgöring av norska 

regeringen, utan att svenska regeringen gett sitt godkännande. Frågan om utbildningen är 

förenlig med neutraliteten tas upp. PAH svarar rakt på sak att ”i det som tillätes icke 

förekomme någonting som berörde vår neutrala ställning”. 

24 – Natten mot 24:e totalförstörs alla svenska legationens byggnader i Berlin av allierad 

bombräd. Personalen överlever i skyddsrummet. 

28 – Teheranmötet, första mötet Roosevelt-Churchill-Stalin. Churchill vill ha förlängd 

Medelhavskampanj istället för Frankrikeinvasion men tvingas böja sig. Sovjets västgräns ska 

förflyttas västerut in i Polen, som ska kompenseras med tyskt territorium. 

30 – Efter en längre tids konflikt mellan ockupationsregimen i Norge och akademiker (lärare 

och studenter) vid Oslo universitet. Norska statspolisen och tyska SS-trupper arresterar 

3.000 studenter vid Oslo universitet, "för förment sabotageverksamhet". Hälften till norska 

koncentrationsläger i väntan på deportering till Tyskland. resten friges. 

30 – Sverige beslutar att avveckla två tyska transitlager, i Luleå och Gävle 

Dec 1943 

• Justitieminister Thorwald Bergqvist gör upp med presspolitiken i ett tal (DNU 247) 

• Sverige ger tillstånd för norrmännen att sätta upp polisstyrkor i Sverige, som ska fylla 

ett maktvakuum i Norge efter tysk kapitulation. Rekrytering bland norska flyktingar i 

Sverige. Liknande tillstånd redan getts Danmark. Svenskt intresse att undvika kaos i 

grannländerna. 

• Ett dekrypterat signalmeddelande från den sovjetiska ambassaden i Stockholm visar 

att ryssarna i december 1943 underrättats att den svenska regeringen beslutat 

släppa Sidorenko. 

• Sovjet startar två parallella offensiver mot Tyskland 

• Förberedelserna inför D-dagen går in i slutskedet, nyckelpersonerna till Storbritannien, 

bla Eisenhower 

• Inbördeskrig mellan två motståndsrörelser i Grekland (EDES och EAM), även britterna 

blir anfallna av kommunistiska EAM. 

1 – Häftig reaktion i svenska opinionen. CG kallar upp Thomsen och begär i svenska 

regeringens namn att de tilltänkta åtgärderna måste ställas in, "i de fortsatta svensk-tyska

förbindelsernas intresse”. Detta meddelas TT, via Grafström. Tyska legationen felöversätter "i 

de fortsatta svensk-tyska förbindelsernas intresse” till "Im Interesse der Fortsetzung der 

deutsch-schwedischen Verbindungen" ("i intresse för fortsättningen på de tysk-svenska 

förbindelserna") i rapporten till Berlin, vilket är betydligt skarpare. PAH inte fullt informerad, 

kritisk mot skarpa formuleringen. 

2 – Gustaf kallar upp Thomsen och uttalar sig likadant som CG dagen innan 

3 – Stockholms studenter uppvaktar norske ministern med fackeltåg. Några studenter drar 

sedan vidare mot tyska legationen, men de skingras av polis. En av studenterna utfrågas av 

polis vad de tänkt göra om de kommit fram till tyskarna: "Vi tänkte bara sjunga litet för 

dem." (Grafström) 

4 – Sovjetiska offensiven i Balkan avslutas 

4 – Fränt tyskt svar på svenska demarchen från 1 dec. Ribbentrop säger till von Post att 

Sverige inte ska lägga sig i de tysk-norska förbindelserna. DNB sänder lång utläggning om 

ärenden i förhållandet mellan Skandinavien och de allierade, där Sverige inte reagerat. Möte 

CG, Boheman och Grafström. Grafström berättar om tyska reaktionen. "Günther blev alldeles 

blek, och då Boheman skrattade till under min föredragning sade han: 'Skratta inte, det här är 

verkligen ytterst allvarligt.' Boheman och i viss mån jag själv försökte lugna utrikesministern, 

som verkligen föreföll ganska skakad. Jag fick i uppdrag att inom en halvtimme sammankalla 

huvudredaktörerna i Stockholmspressen. Det lyckades. Günther förklarade för dem, att hans 

avsikt ingalunda vore att få pressen att slå till något slags reträtt på grund av meddelandet 

från Berlin, men han ville uppmana dem att noga övertänka vad som skrevs. … Mer som en 

personlig hypotes framhöll Günther att man kanske finge betrakta Ribbentrops uttalanden 

som ett utslag av vanmäktig vrede. Det vore inte alls säkert, sade han, att vad som nu sagts 

i Berlin betydde att tyskarna komme att fullfölja sin avsikt gentemot studenterna." På direkt 

fråga om regeringen kommer att svara Tyskland uttalar sig CG undvikande, "detta finge 

regeringen avgöra". Angående vad som händer om "trälskeppen" seglar mot Tyskland, svarar 

CG: "Günther talade i något vaga ordalag om avbrytandet av de kulturella förbindelserna och 

om minskning av viseringen för tyskar före resa genom Sverige." 

4 – Handelsförhandlingar startar med Tyskland i Berlin. Sverige hänvisar till Tysklands 

minskade exportförmåga som orsak till att varuutbytet måste krympa väsentligt under 1944. 

Tyskland visar förhandlingsvilja. 



6 – PAH förklarar att några repressalier mot Tyskland inte är aktuella pga norska 

arresteringarna och deportationerna. 

7 – Utrikesnämnd. Undén vill förbjuda tyska fartyg att passera svenskt territorialvatten. Men 

kungen håller med PAH om att inte ta till repressalier, CG önskar snarare hålla frågan 

svävande. Undén vill att Sverige markerar med en ovänligare och kyligare hållning Till 

Tyskland. Wigge och Herman Eriksson vill avbryta de pågående handelsförhandlingarna med 

Tyskland. PAH motsätter sig även detta. (PAOK 332) 

9 – PAH:s linje om uteblivna repressalier mot Tyskland offentliggörs i pressen, snopen 

reaktion. Många hade trott att regeringen nu skulle börja använda en annan ton mot 

Tyskland, med den svenska upprustningen i ryggen. ”En av historiens vändpunkter då 

historien vägrade att vända” (Alf W.) Besvikelse i Norge, där man hoppats på kännbara 

svenska repressalier mot Tyskland. 

10 – Deportationerna av norska studenter har börjat, "regeringen gör ingenting och pressen, 

allmänheten och de intellektuella rasa" (Grafström) 260 studenter deporteras. Söderblom 

säger "med den största energi" att han inte haft något att göra med texten i den svenska 

démarchen. Påpekar "med skärpa" att han själv haft en helt annan formulering, "men att 

Günther en morgon kommit med den olyckliga formuleringen". (Grafström) 

11 – Tyske handelsförhandlingsordföranden Walter och Thomsen hos CG. Önskar ökad svensk 

export. De svenska anbuden om export av järnmalm och kullager förklaras vara helt

otillfredsställande. Enligt Richert är stämningen i Tyskland mot Sverige bitter. ”Sverige hade 

hittills i handelspolitiskt hänseende intagit en särställning i Tyskland; ingen annan delegation 

hade kunnat påräkna en sådan redobogenhet till verkliga ansträngningar och uppoffringar från 

tysk sida...” Sant. Men Sverige noterar bara det tyska missnöjet och struntar i det. 

11 – Finland svarar på den sovjetiska fredstrevaren. Finland önskar fred, goda 

grannförhållanden och neutralitet. Finland menar att 1939 års gräns är ägnad att skapa goda 

förutsättningar för detta, men är samtidigt berett att diskutera avvikelser från denna gräns. 

Enligt Boheman är Kollontaj ”ganska nöjd” med det finska svaret. Enligt vad Harriman sagt 

kan man av Teheranmötet utlösa att Finland kan komma ut ur kriget som självständig stat, 

om finländarna bryter med Tyskland. Sverige bör bestämt säga ifrån om detta i Helsingfors. 

Assarsson håller med om detta. CG optimistisk, men Moskvas svar dröjer till 20 december. 

13 – Regeringen diskuterar handelsförhandlingarna med Tyskland. CG vill att man inte på 

förhand ska låsa diskussionen med tyskarna, utan säga sig vara villig till diskussioner. 

15 – Sverige förstår att tyskarna nöjer sig med att deportera de 260 norska studenterna, 

som redan förts till Tyskland. Dessutom ska Ribbentrop trots allt få ett svar "på sin 

oförskämda not", Thomsen ska kallas till CG. Brittiska pressen skriver om en konflikt i den 

svenska utrikespolitiken, mellan en försiktig och en djärvare linje. Kommuniké skickas ut om 

att den norske representanten Bull två dagar senare ska få överlämna sina kreditbrev till 

Gustaf. Detta hade stoppats av CG så sent som i september. Bull utses i brist på bättre 

kandidat. Norska, svenska och brittiska regeringen anser honom egentligen olämplig. Enligt en 

norsk källa beror utnämnandet av Bull på att den norske statsministern Nygaardsvold 

”ogillade svenskarna så mycket att han nästan föredrog någon i Stockholm som inte kom 

överens med dem”. (Carlgren 426) Utnämningen innebär ändå att en gammal norsk-svensk 

stötesten försvann. 

16 – Thomsen hos CG, vägrar att diskutera norska frågor. "Han åhörde visserligen vad 

Günther hade att säga och tog emot uppteckningen 'för sin personliga information' men mer 

blev det inte. Man blev alltså nödsakad att skicka instruktioner till Richert att framlägga 

ärendet i Berlin." (Grafström) 

17 – CG skickar svar till Ribbentrop, framhåller Sveriges rätt – och skyldighet – att ta upp 

frågan om aktionen mot Oslo universitet 

17 – Kollontaj till Boheman, som informerar CG. Å sin regerings vägnar meddelar Kollontaj att 

Sovjetunionen "begärde repellering av såväl minister Assarsson som militärattachén, kapten 

Nygren på grund av att dessa skulle ha röjt militära hemligheter för tyskarna. Boheman hade 

svarat, att om inte anklagelsen vore så allvarlig skulle han ha betraktat det hela som 

skrattretande. … Gumman hade förklarat att hon för egen del inte heller kunde tro på 

anklagelserna." Kollontaj börjar gråta, enligt Boheman, som "sade sig vilket ögonblick som 

helst ha fruktat att den gamla damen skulle få ett nytt slag". Assarsson beordras att – om 

möjligt – försöka klara upp saken på plats, samt att genast, tillsammans med Nygren, resa 

hem för att avlägga rapport. CG och hans närmaste misstänker tysk provokation. 

19 – Det visar sig omöjligt för Assarsson att klara upp problemen i Moskva, varför han ska 

resa hem. CG avser att ge honom en övertydligt förnäm reträttpost, "för att visa 

moskoviterna, att vi inte ett ögonblick dela deras misstro mot vår minister". (Grafström) Tills 

vidare ska heller inte den svenska ministerposten i Moskva återbesättas, varför Gunnar 

Hägglöfs yngre bror Ingemar Hägglöf – "lill-Hägglöfen" – tillfälligt övertar chefskapet vid 

svenska legationen. Eventuellt är Vatikanen möjligt för Assarsson, som har en bror som är 

monsegniore och själv har "någonting av katolsk prelat i sitt uppträdande". (Grafström) 

20 – Assarsson försöker ta sig till Sverige via Teheran, vilket misslyckas 

20 – Sovjetiskt svar på Finlands besked angående fred. Kollontaj säger till Boheman att 

Sovjetunionen inte anser det finska beskedet tillfredsställande, istället ska 1940 års gräns 

vara utgången. Närmast en självklarhet, vilket även Ramsay sagt sig veta. Dämpad ton pga 

affären med Assarsson. 

20 – Delegation från svenska näringslivet till USA för diskussion om handeln efter kriget

Julen – Thörnell är fortfarande övertygad om en tysk slutseger 

22 – CG säger till Bagge att han inte tror att aktionen mot Assarsson innebär en 

omsvängning i den sovjetiska hållningen mot Sverige. ”Han kunde inte förklara saken alls men 

ansåg att de mest otroliga ting kunde hända i Moskva och det sannolika var att man där helt 

enkelt på något sätt fått det hela om bakfoten.” 

Dagarna före jul – Explosion i Oslo (sabotage av motståndsrörelsen) 

26 – The German battleship Scharnhorst was sunk off North Cape, Norway. (Times, Jan. 27, 

1944, p. 1.) 

30 – Handelsförhandlingarna med Tyskland har återupptagits. "Det gäller för tyskarna att 

acceptera de svenska villkoren, annars lär det enligt Hägglöf inte bli något avtal av." 

(Grafström) Lejdbåtstrafiken ska återupptas och den svenska exporten av malm och kullager 

ska minskas. 

30 – Kollontaj erkänner för CG att hon inte förstår något av affären Assarsson, tror närmast 

på ”någon svårfattlig intrig från obskyrt håll”. 

31 – Lend lease agreements signed, as of December 31, 1942, with United States: Belgium, 

Bolivia, Brazil, Chile, China, Colombia, Costa Rica, Cuba, Czechoslovakia, Dominican Republic, 

Ecuador, El Salvador, Ethiopia, French Committee of National Liberation, Greece, Guatemala, 

Haiti, Honduras, Iceland, Liberia, Mexico, Netherlands, Nicaragua, Norway, Paraguay, Peru, 

Poland, United Kingdom, Union of Soviet Socialist Republics, Uruguay, Venezuela, Yugoslavia. 

(Report to Congress on Lend Lease operations, letter from the Administrator, Foreign 

Economic Administration, H. Doc. No. 497, 78th Cong., 2d sess. Washington, Government 

Printing Office, 1944.) 

Nyåret – Sovjetunionen passerar 1939 års gräns till Polen 

Nyåret – Fler norska studenter skickas till Tyskland, CG reagerar (17 jan) 

Slutet av året – De diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och norska exilregeringen i 

Norge återupptas. Sverige har tidigare vägrat ha representant hos norrmännen, trots 

upprepade påstötningar. Sverige erkänner visserligen aldrig kommisariatstyret (vad är det?) i 

Norge men tvingas å andra sidan dra in sin representation i Oslo, med undantag av 

generalkonsulat. 

1944-45 

• De allierade tillåts installera informationsutrustning (vad?) på svenskt territorium samt 

får flyga personal och utrustning till den del av Nordnorge som befriats av Sovjet 

(operation Balchen). 

• Nystartade Gallupinstitutet genomför en rad opinionsundersökningar. 96 procent 

tycker det var rätt av Sverige att förbli neutralt i kriget. Bara sex procent anser att 

Sveriges uppträdande varit klandervärt. 

1944 

• CG och PAH blir ett mittenblock i regeringen, mellan det märkliga paret Bagge-Sköld 

som står för dogmatisk neutralitetspolitik och Wigge-Eriksson-Möller som önskar 

hårdare attityd mot Tyskland. (PAOK 333) CG koncentrerar sig mest på Finlands 

utträde ur kriget (HK 97) 

• Sovjet döper 1944 till ”de tio segrarnas år”. CG hoppas att en kommande 

zonindelning av Tyskland lämnar västmakterna i åtminstone delvis kontroll över 

Östersjökusten 

• CG säger att all sund utrikespolitik är egoistisk till sin natur (när? Exakt citat?) 

• Bertil Ohlin ny fp-ledare och handelsminister 

• Tage Erlander konsultativt statsråd i samlingsregeringen 

• De allierades bombkrig som häftigast, 750.000 ton bomber fälls 

• Kersten används av Sverige för att jämna väg åt Folke Bernadotte

• Tyskland betalar tillbaka svenska krediterna som givits privat (istället för 

statskrediter), totalt 120 miljoner kr 

• Ture Nerman ger ut ”1940 års män”, en uppgörelse med politiker och publicister som 

visat sig opålitliga i farans stund och velat samarbeta med Tyskland 

• Diskussion om att samla svensk antinazism i politiskt parti med namnet Radikala 

Landsföreningen 

• Lagen om förhandscensur från 1941 tas bort 

• Sverige och Röda korset genomför Greklandshjälpen, livsmedel till det av hungersnöd 

drabbade Grekland. 

• Expressen startar, delvis som reaktion mot protyska Aftonbladet (och konkurrent till 

Aftontidningen, där CG en gång medverkade) 

• Engelska blir första utländska språk i skolorna, inte tyska (sant?) 

• Anne Franks gömställe upptäcks i Amsterdam, hon skickas till Bergen-Belsen, där hon 

dör. Hennes dagbok ges ut av fadern 1947, har översatts till mer än 50 språk. 

Början av året 

• De första provisoriska passen utfärdats av den svenska legationen i Budapest under 

ledning av Ivan Danielsson och Per Anger. 

Jan 1944 

• Enbart en större judisk population finns kvar i nazikontrollerade Europa, cirka en miljon 

judar i Ungern. Ungerska regeringen står emot Tysklands påtryckningar att ”lösa den 

judiska frågan”. 

• Belägringen av Leningrad bryts efter 900 dagar (en miljon svalt ihjäl) 

• Tyskarna vid Finska viken drar tillbaka fronten till Narva 

3 – Sovjet passerar Polens gräns 

4 – CG bjuder på lunch till den avgående sydafrikanske ministern Gies ära. Grafström placeras 

bredvid Lillan, "fru Schou, gift med en dansk försäkringstjänsteman, som också för 

närvarande är bosatt i Stockholm och tillhör utrikesministerhotellets talrika inhysehjon av 

Güntherska släktingar, fränder och fränkor". 

4 – Kollontaj till CG. Åtgärden mot Assarsson ska vara av helt personlig art och ”finge ej 

tillmätas någon som helst betydelse med avseende på sovjetregeringens hållning gentemot 

svenska regeringen”. Assarsson lämnar till slut Moskva denna dag. Kollontaj tar även upp 

frågan om fred med Finland. CG har fått ny finsk text, som något varierar kraven på 1939 års 

gräns. Kollontaj skeptisk och vill inte rapportera hem annat än att finska regeringen bekymrar 

sig särskilt för Viborg. Enligt Kollontaj behöver finländarna säga sig acceptera 1940 års 

gräns, det räcker med att skicka någon till Moskva. Hon föreslår specifikt Paasikivi. I Moskva 

upprepar dock Harriman för lill-Hägglöfen att Finland måste vara berett att acceptera 1940 

års gräns, kraven på 1939 års gräns är verklighetsfrämmande eftersom Sovjetunionen vinner 

kriget. I Sovjetunionen sägs hatet mot Finland vara bittrare än hatet mot Tyskland. 

8 – En ungersk jude vid namn Josef Eismann, som först flytt till Danmark och sedan till 

Sverige, begär hjälp för sina två döttrar i Budapest, Alice och Eva. Döttrarna har redan varit i 

kontakt med svenska legationen i Budapest. Engzell begär att Danielsson ska ta kontakt med 

dem, för att de ska få komma till Sverige. Problemet är tyska utresevisum. 

10 – Nytt handelsavtal Sverige-Tyskland. Paradoxala med avtalet är att det främst gäller 

Sveriges förhållande till de allierade. Tyskland hade hoppats bibehålla importen av järnmalm 

och öka importen av kullager. Istället 30-procentig nedskärning av järnmalm och halvering av 

kullagerexporten. Tyske chefsförhandlaren Walter talar om ett svenskt ”diktat”. Dock 

kompensation via ökade svenska leveranser av fosforfattig malm, kullagerstål och 

kullagermaskiner. Lite svenskt dubbelspel! Göteborgstrafiken går igång igen. Dock förbjudet 

med export till USA. Tecken på markant försämring av Tysklands förhandlingsläge gentemot 

Sverige. Gör de allierade nöjda – Announcement was made of a Swedish-German trade

agreement for 1944, providing for reduction of Swedish exports to Germany. – samtidigt 

som kompenserar tyskarna. Hårda allierade påtryckningar på Sverige kommer dock att göra 

att Sverige bryter mot handelsavtalet, medan Tyskland i huvudsak uppfyller handelsavtalets 

förpliktelser (PAOK 337) 

13 – Åter diskussion om repressalier mot Tyskland i regeringen. Diskussion om tyska villkor 

för svensk-brittiska flygtrafiken. Wigge menar att det gäller att tillfredsställa den opinion som 

önskar stramare hållning mot Tyskland. PAH ilsknar till: ”Vad vet finansministern egentligen 

om den allmänna opinionen?” 

Mitten av månaden – Ramsay säger till Beck-Friis att den finska regeringen tvekar om 

huruvida man ska sände emissarie till Moskva. Ett land i krig kan inte förberedas på fredsslut 

utan att det påverkar soldaternas moral. Inget nytt meddelande till Sovjetunionen kommer. 

Mitten av månaden – De tyska trupperna söder och väster om Leningrad tvingas på reträtt. 

Karelska näset nu utsatt för sovjetiskt tryck. 

17 – Remissdebatt. CG aviserar färre inresetillstånd till Sverige för tyska vetenskapsmän och 

kulturrepresentanter, som reaktion på senaste deportationerna från Norge. Alltså inte ett 

totalstopp, milt. Men Hitler sägs ändå ha upplevt beskedet som ”en personlig örfil”. 

19 – CG får rapport om läget i Ungern av Danielsson. Dubbel rädsla i landet: Tysk ockupation 

och sovjetisk framryckning. Judarna fruktar tyskarna mest, såklart. Kallays omvittnade 

skicklighet som statsman kommer att behövas. Han uppges vara en mästare på den ungerska 

dansen czardaas, där man tar två steg åt höger och sedan två steg åt vänster. Kallay sägs 

använda denna teknik i sin opportunistiska politik – han rör sig aldrig i någon tydlig riktning. 

Hjälper dock inte i längden (tysk ockupation 19 mars) 

21 – Engzell frustrerad över Richert i Berlin, ang räddning av judar. Insisterar på förnyade 

försök. Uttrycker ilska över att ”fru Berendt och familjen Hartogsohn” inte frigivits av 

tyskarna. Boheman ska ha fått ett otrevligt besök av släktingar till dessa, vilket fått Engzell 

att dra in sina överordnade. Menar han då CG? Richert instrueras att öka trycket, inte bara i 

dessa båda fall, utan i samtliga fall. Den omnämnda ”fru Berendt” är en judinna med kubanskt 

medborgarskap. AA-tjänstemännen skyller allt oftare problemen på RSHA, för att ha ett 

framtida alibi. I själva verket fortsätter AA-tjänstemän att arbeta med Förintelsen. De vet 

dock att kriget är på väg att ta slut, och med det deras skydd som mördare. 

21 – Den unge (28 år) prins Carl Johan har beslutat att bevista svensk-ryska sällskapets 

årshögtid och förhör sig med UD om det är lämpligt. "Jag vill göra en insats och jag är för min 

del övertygad om att det skulle upptagas väl, om jag ginge dit. Man får ju lov att konstatera 

fakta och ett faktum är säkerligen, att Sovjetunionen efter detta krig kommer att vara en av 

de viktigaste, om inte den allra viktigaste faktorn i Europa." (Grafström) Men kronprinsen 

förbjuder prins Carl att gå på årshögtiden. Prinsen tvingas ringa ett pinsamt återbud. 

26 – Regeringen diskuterar avveckling av presspolitiken, CG och Bagge protesterar häftigt. 

CG säger att det är fel att se förändringarna i tryckfrihetsförordningen som tillfälliga 

inrättningar. Wigge hävdar att Westmans politik försatt regeringens övriga ledamöter i en 

pinsam situation. Men att det inte varit att protestera, ”då man inte ville desavouera en 

justitieminister som gjorde indragningar den ena gången efter den andra”. 

26 – CG får förfrågan från Danielsson i Budapest om det är okej att syskonen Eva och Alice 

Eismann får tillfälliga svenska pass. 

27 – Allierad landstigning vid Anzio 

30 – Sovjetisk press driver kampanj mot Finland, som framställs som ett redskap för en 

samvetslös fascistisk ledarklick bestående av Ryti, Mannerheim och Tanner. Efter en 

misslyckad storfinsk äventyrspolitik har dessa fört Finland till katastrofens rand. (ganska 

korrekt beskrivning?) 

Feb 1944

• Sverige får till stånd samtal Finland-Sovjet. Finland (Paasikivi) talar med Sovjet 

(Kollontaj) i Stockholm, CG säger till Paasikivi att Sovjets krav borda antas – Gustafs 

önskan. Kungens uttalande läcker ut till brittisk press. 

• USA vill stoppa den svenska transittrafiken av tyskt gods. Sverige säger nej, med 

hänvisning till att Sverige självt får hjälp med viktiga transporter via Tyskland från 

exempelvis Schweiz. 

• Nazistiska huvudorganet Völkischer Beobachter tvingas dementera svenskfientlig 

artikel, efter påtryckningar från folkförsörjningsminister Funk 

• Folkhushållningsminister Axel Gjöres berättar om försörjningsläget, vilket är ”betydligt 

gynnsammare än vi någonsin hade tänkt oss”. Kan tom uppstå lagringssvårigheter, 

föreslås höjda brödransoner. Danmark vill exportera 6.000 ton fläsk, Sverige tvingas 

säga nej då lagerutrymmen saknas. 

4 – Danielsson får svar från UD. Legationen instrueras att utfärda tillfälliga pass till syskonen 

Eismann. Beslutet fattas rappt av Engzell och CG. Att svaret dessutom har UD som avsändare 

är ett tydligt tecken på att Engzell har CG:s personliga godkännande. Men syskonen får 

tydligen inte lämna Ungern (forts 21 mars). 

5 – CG ökar trycket på Finland, låter Beck-Friis framföra den svenska utrikesledningens oro. 

Några dagar senare skickar CG Marcus Wallenberg till Finland för att tala med Ryti och 

Ramsay om fred. Dessa uttrycker misstro om tidpunkten för fredsförhandlingar är den rätta. 

Hoppas på att en västlig invasion av Europa ska minska Sovjetunionens makt. Finland bör 

vänta på en allmän uppgörelse än att riskera att efter en fredsuppgörelse stå vanmäktigt och 

vapenlöst inför Sovjetunionen. Däremot beslutar de att skicka Paasikivi – inte till Moskva, 

utan till Stockholm, för att tala med Kollontaj. 

6 – Sovjetunionen bombar Helsingfors, vilket får finländarna att begripa att kriget nu kommit 

dem inpå livet. 

7 – CG talar med Mallet. Nervös över Sovjetunionens ökande makt. Tvivlar på att Sovjet 

stannar vid 1940 års gräns mot Finland. Tror dessutom att Sovjetunionen kommer att 

införliva Bulgarien, Rumänien, Polen och Tjeckoslovakien. CG menar att den sovjetiska 

ockupationszonen i Tyskland kommer att omfatta hela Östersjökusten, fram till Kiel. Önskar 

en zonindelning som lämnar västmakterna med åtminstone något att säga till om 

Östersjökusten. 

7 – SF:s Veckorevy. Reportage från travet på Solvalla. ”Bland Solvallaspelarna sågs som 

vanligt utrikesminister Günther”, CG ser glad ut i snögloppet men verkar tunn. Han ”spelade 

djärvt, sägs det” enligt reportern. 

8 – Hull har manat Finland att snarast möjligt försöka dra sig ur kriget, varpå en tjänsteman 

på finska beskickningen i Washington svarar att Finland kommer att kämpa vidare även om 

Helsingfors läggs i ruiner. Amiral Simonsson kommenterar: "Djävla stiligt folk i alla fall!" och 

menar dessutom att Tyskland fortfarande kan vinna kriget. (Grafström) 

9 – PAH vill inte öka ransonerna, situationen kan förändras menar han. 

10 – CG säger att ”måtte bara vargsvansarna finnas kvar, när vargarna ätit upp varandra” 

(Tor Bonnier) 

22 – CG säger till Mallet att han beklagar de allierades krav på ovillkorlig tysk kapitualtion. Det 

svetsar bara tyskarna samman. 

12-23 – Paasikivi till Stockholm, träffar Kollontaj tre gånger på Saltsjöbadens badhotell, via 

Marcus Wallenbergs försorg. Dagen innan hemresan frågar han CG om denne tycker att 

Finland ska anta de sovjetiska anbuden om fred. CG svarar ja. Enligt UD:s sammanställning är 

Sovjetunionen villigt att uppta fredsförhandlingar i Moskva, om Finland godtar följande villkor: 

1. Finland återgår till fullständig neutralitet, vilket innebär att de tyska trupperna 

i landet avväpnas eller interneras. Om Finland inte klarar av det är 

Sovjetunionen villigt att hjälpa till militärt. 

2. Moskvafredens gräns (från 1940) återställs 

3. Alla krigsfångar ska skickas hem

Vidare: ”Vid de eventuella Moskvaförhandlingarna skulle även till dryftande upptagas de 

frågor som intresserade Ryssland i fråga om Petsamoområdet, eventuella frågor angående 

demobilisering samt frågor rörande skadestånd. Sedan man på finsk sida insisterat på Hangö, 

har man från rysk sida ställt i utsikt avstående från Hangö mot kompensation varmed 

förmodligen menas Petsamo.” 

Villkoren diskuteras sedan ivrigt i Finland. Yrkandena offentliggörs i internationell press av 

Sovjetunionen noch bedöms övervägande som en lämplig grund för förhandling. Bomberna 

fortsätter under tiden att regna över Helsingfors och sovjetiska förband passerar floden 

Narva. Problemet är de 150.000 tyska trupper som befinner sig i Finland. Någon praktisk 

möjlighet att internera dessa finns inte. Tyskland säger också öppet ifrån att en finsk 

separatfred är förräderi. 

16 – Hitler beordrar att om Finland byter kurs så ska Åland och Hogland omedelbart 

ockuperas. 

21 – Grafström börjar på politiska avdelningen 

21 – von Blücher varnar Finland för att separatfred med Sovjetunionen är förräderi. 

22-23 – På natten bombas ett flertal platser i Sverige av sovjetiskt flyg, bland annat Eriksdal 

på Södermalm i Stockholm. Även Blidö, Järla, och Strängnäs. Detta i samband med att det 

sovjetiska strategiska flygvapnet anfaller Åbo och Mariehamn på Åland. På Södermalm skadas 

en servitris på ett kafé samt en man som väntar på bussen. Bombningen beror på 

felnavigering, konstateras dock att inte ett enda skott avfyrats mot inkräktarna av 

luftvärnet. Sovjetunionen skyller händelsen på tyska och finska provokationer. Under kriget 

fälldes bomber på svensk mark vid 29 tillfällen (tio av Tyskland, tolv av Storbritannien och sju 

av Sovjetunionen). 

23 – Assarsson har kommit hem, Sovjetunionens agerande mot honom anses på UD vara ett 

tecken på att nu "anse ryssarna tiden vara inne att sätta sig i respekt hos svenskarna". "Man 

vill skrämma oss att öva påtryckningar på Finland under de pågående fredssonderingarna och 

man vill kanske också skrämma oss till en fastare hållning nu eller framledes mot Tyskland – 

malmtransporterna!" (Grafström) Senare visar det sig att Sovjetunionen har helt rätt i sina 

misstankar om tyskt spionage via en svensk beskickning, men inte i Moskva. En tysk 

militärattaché säger under "en glad afton" i Lissabon att alla svenska militärattachérapporter 

hamnar på tyska överkommandots bord. Detta har pågått så länge att tyskarna nu enbart på 

sättet hur rapporterna skrivs kan se vem som skrivit. "Den ende kloke vore Juhlin-Dannfelt." 

Teori på UD att rapporter från de svenska militärattachéerna i Berlin om utvecklingen på 

östfronten läckt till tyskarna, för att sedan hamna på en tysk stab i Sovjetunionen. När sedan 

sovjetiska trupper kommit över rapporten kan teorin ha uppstått att det är svenska 

beskickningen i Moskva som rapporterar direkt till tyskarna. 

25 – Sidorenko benådas, efter kraftfulla sovjetiska påtryckningar 

26 – Sidorenko lämnar Sverige 

26 – PAH säger att han anser en avveckling av tryckfrihetsinskränkningarna ofrånkomlig, CG 

och Bagge fördröjer beslutet 

29 – The Soviet Government confirmed the Finnish-Soviet peace rumors, and revealed the 

conditions of peace demanded of Finland. 

Slutet av månaden – USA missnöjt med Sveriges handelsavtal med Tyskland, trots att det 

fattats enligt Londonavtalet. Tecken på ständigt ökad allierad press på Sverige. Den svenska 

exporten till Tyskland kallas för det utan jämförelse viktigaste neutrala bidraget till Tysklands 

krigsföring. 

Slutet av månaden – CG anser situationen något riskabel gentemot Tyskland, pga 

fredssonderingarna mellan Finland och Sovjetunionen. Kontaktar ÖB ang beredskapshöjning. 

Mar 1944 

• CG mottar hedersgåva ”av storfinansen”. Pengar skänks till ett ”verk angående 

Sveriges yttre politiska historia i nyare tid”. Ett tack för hans insatser som

utrikesminister. Bakom gåvan står bla Bofors, Electrolux, SKF, Broströmkoncernen, 

Allmänna Elektriska AB, Fagersta Bruks AB, Stora Kopparbergs Bergslags AB och LM 

Ericsson. Verket kommer sedan i tio band. Den amerikanske historikern Gerhard L. 

Weinberg kritiserar Sverige i sitt verk ”A World at Arms. A Global History of World 

War II”. ”Sweden made some important humanitarian gestures during the war, but it 

insured that it would be one of the very few countries on earth to profit handsomely 

from it.” Martin Fritz och Birgit Karlsson skriver i en essä om den svenska handeln 

med Tyskland att ”en regerings främsta moraliska plikt är att ta hand om sina egna 

medborgare”. De svenska makthavarna fokuserade på erfarenheterna från första 

världskrigets svält och varubrist. Något sådant skulle inte få hända igen, de moraliska 

tveksamheterna får stå tillbaka – även om svenska regeringen är medveten om att 

problemen existerar. Däremot är en erfarenhet från första världskriget att handeln 

måste ske i uppgörelse med båda de krigförande parterna. Det var Gunnar Hägglöfs 

jobb, det är därför han hela tiden far som en skottspole hela kriget. Men vad gällde de 

svenska produkternas betydelse för Tyskland ansågs det, enligt F&K, att det var 

köparen som hade det moraliska ansvaret för hur produkterna användes, inte säljaren 

Sverige. Den svenska regeringen var visserligen medveten om de moraliska problemen 

i handeln med Tyskland. Det diskuteras bland annat om Sverige borde ha klippt de 

ekonomiska banden med Tyskland redan efter Stalingrad. Motargumentet var främst 

att utan handeln hade Sverige inte kunnat upprusta så kraftigt, vilket stärkte 

positionen mot Tyskland. Men den moraliska tveksamheten fanns inte i samma grad 

hos de svenska företagen. De ansåg att de i första hand sålde till välkända 

representanter för tyska företag, inte till nazistpartiet. Det var ”business as usual”, 

för att använde ett engelskt uttryck. Många svenska företag hade också dotterbolag i 

Tyskland, bla SKF, Alfa Laval och Asea. Dessa mobiliserades tillsammans med det 

övriga tyska näringslivet i krigsproduktionen, utan att de svenska moderbolagen hade 

något att säga till om. SKF i Sverige var särskilt frustrerat över att dotterbolaget i 

Tyskland tvingades samarbeta med sina tyska konkurrenter, istället för att tävla med 

dem. Regeringen i sin tur kunde hänvisa till att det inte var reglerat i internationell rätt 

hur ett neutralt land skulle sköta sin handelspolitik. Men även om det inte var syftet 

med den svenska handeln så kan det inte förnekas att den gav Tyskland större 

möjligheter att ”sprida den nazistiska ideologin och fortsätta Förintelsen”. ”Det kan 

inte förnekas att det finns ett samband mellan ekonomiska vinster och nazismen – 

Förintelsen.” På 1960-talet hävdas det att Sverige hade kunnat stoppa andra 

världskriget genom att strypa exporten av järnmalm till Tyskland. Det är en grov 

överskattning av den svenska exportens betydelse, inte minst då Tyskland hade lagrat 

stora mängder malm inför kriget. Fram till juni 1940 behövdes inte ytterliggare 

svensk järnmalm och Sverige kunde dessförinnan ganska enkelt ha ockuperats, i 

samband med anfallet mot Danmark-Norge. 

• Herman Eriksson säger att ”P.A. är den fegaste idiot som kan tänkas och det är 

endast den fenomenala tur, som han och Günther har, som gör att det går så bra som 

det gör.” (PA 384) (PAOK 417) 

• Mallet i UK, pratar med Churchill, som säger att ”the Swedes must do more for us 

than keeping Sweden out of the war. They must get in before the end.” Mallet till CG 

4 april. 

• UK tillåter efter långa förhandlingar svensk flygtrafik på England. Men tillståndet dras 

omedelbart in, inför D-dagen. 

• Bagge skriver i dagboken att Högern förlorat sin dragningskraft 

3 – Bagge bitter över sin roll i samlingsregeringen. Socialdemokraterna självsvåldiga. 

Stämningen är ”gnaven och otrevlig”, klagar han.

3 – Ramsay försöker få Sverige att i Washington ge stöd åt en finsk argumentering att de 

skarpa sovjetiska fredsvillkoren är ett bevis på att Sovjetunionen inte vill ha fred. Boheman 

helt negativ. 

4 – Gripenberg lämnar meddelande till UD, som ska vidarebefordras till Kollontaj. Svar på 

sovjetiska fredstrevare. Finland säger nej. CG bekymras över meddelandet, som han anser 

"skulle betraktas som ett blankt avslag". "Günther hade framhållit, att ett överlämnande av 

svaret skulle vara detsamma som ett hjälpa sin bäste vän att begå självmord. Gripenberg 

sade sig ha den uppfattningen, att finske vederbörande hoppades få förhandlingar igång. 

Särskilt hade emellertid frågan om de tyska trupperna vållat bekymmer." Ramsay skriver i ett 

brev, som Gripenberg läser, att han vet att Finland inte kan bli neutralt så länge tyska trupper 

befinner sig i landet. "Günther sade då, att om detta verkligen vore meningen, meddelandet 

måste skrivas om så att det bleve godtagbart för ryssarna. Gemensamt med Gripenberg hade 

man sålunda gjort en ny redaktion. Gripenberg lovade att omedelbart underrätta Ramsay om 

det nya förslaget, som från svensk sida betecknades som ett mera utförligt framläggande av 

den finske synpunkten." Skrivningen ändras till det mjukare "(Den finska, förf anm) 

Regeringen är ense med (den sovjetiska, förf anm) Rådsregeringen om att förutsättningen för 

att Finland skall förbli neutralt är att främmande (det vill säga tyska, förf anm) trupper icke 

finnas på finskt område. Frågan om hur ett dylikt tillstånd skall kunna åvägabringas är 

emellertid så komplicerad att den måste närmare diskuteras." Från början hade det stått att 

finska regeringen "icke kan såsom sådana omfatta dessa villkor" och att Finland utifrån denna 

ståndpunkt önskade förhandla. UD bekymras över att den finska pressen har en 

"olycksbådande" hållning. Den finska riksdagen är också oenig, även om 

förhandlingsförespråkarna har majoritet. 

4 – Regeringen stöder inte CG:s rekommendationer om beredskapshöjning. Inte ens Thörnell 

anser någon fara föreligga. Enligt honom är enda behovet eventuell internering av flyende 

tysk trupp. PAH håller med. Enligt Sköld behöver tyskarna 30 divisioner för att klara Sverige. 

6 – Omfattande sovjetisk bombning av Helsingfors och andra finska städer. Gustaf ger stöd 

åt CG gentemot Finland, säger till Gripenberg sig vara ”mycket orolig för att finska regeringen 

skulle svara avböjande på det ryska förslaget”. Ber att hans åsikt ska framföras till både Rytis 

och Mannerheims kännedom. 

7 – Gripenberg tillbaka på UD. Finland kommer att använda det svenskförfattade svaret till 

Sovjetunionen, dock utan att själva föreslå Moskva som förhandlingsort. 

8 – Texten överlämnas till Kollontaj. Boheman meddelar att den skrivits efter ”visst utbyte av 

åsikter mellan Stockholm och Helsingfors”, varpå Kollontaj enligt den osäkra källan Boheman 

”nickat förstående”. 

9 – DN och Aftonbladet skriver "tämligen korrekta upplysningar" angående kontakterna 

mellan Finland och Sovjetunionen. Boheman ursinnig, tills det visar sig att läckan är finländsk 

och inte svensk. 

10 – Sovjetunionen svarar Finland, via Kollontaj och svenska UD. Svaret är en besvikelse. 

Sovjetunionen finner det finska svaret otillfredsställande och kräver att Finland helt godtar de 

sovjetiska stilleståndskraven, vilka "utgöra ett minimum". Först när det är klart är 

Sovjetunionen berett att inleda förhandlingar. Finland måste svara senast åtta dagar senare 

(18 mars), annars "måste man draga den slutsatsen, att finska regeringen av för den ryska 

regeringen obegripliga skäl vill förhala en uppgörelse". Men trots den ovänliga tonen har 

svaret två positiva sidor: Tidsfristen i noten har ingen ultimativ karaktär och Sovjetunionens 

har tydligen ett påtagligt intresse för att träffa en överenskommelse. "Stämningen i UD:s 

politiska cirklar kan närmast betecknas som 'dämpat optimistisk'. Själv är jag ytterst 

skeptisk." (Grafström) 

10 – CG säger till Mallet att han önskar en snar västmaktsinvasion, för att väga upp den 

sovjetiska framryckningen. Orolig för ett framtida Europa under sovjetisk överhöghet. 

14 – CG har insjuknat, Söderblom tar emot sovjetiska legationsrådet Semenov "som i mer 

eller mindre förtäckta ordalag låtit förstå att ryssarna nog inte skulle vara så futtiga vid

eventuella förhandlingar" med Finland. "Ryssland hade råd att se saken i stort. Detta samtal 

inringdes på av Günther på sjukbädden uttalad önskan av Söderblom till Beck-Friis (vid 

svenska legationen i Helsingfors, förf anm) för att vidarebefordras till Ramsay. Kanske kan 

det ha någon nytta med sig." 

14 – Ramsay sägs ha yttrat sig pessimistiskt till möjligheterna att ge ett positivt finskt svar 

till den senaste sovjetiska framstöten. 

Mitten av månaden – Ungern försöker dra sig ur alliansen med Tyskland, initierar förhandlingar 

med de allierade 

Mitten av månaden – Bagge klagar över att PAH i utrikespolitiken gör ”korta affärer utan 

någon tanke på framtiden och utan någon förmåga av vision och fantasi”. Stämmer, enl Alf 

W. ”Utrikespolitik var för Per Albin i första hand en avvärjande verksamhet”. Efter 

midsommarkrisen 1941 blir hans hållning till utrikespolitiken mekanisk. 

15 – Finska riksdagen godkänenr enhetligt att Finland inte kan förhandla med Sovjetunionen 

på nu kända villkor 

16 – Gustaf vill att Finland ska anta Sovjets villkor i brittisk press. CG håller presskonferens, 

där han "ganska öppenhjärtigt" lämnade en redogörelse för turerna i de finsk-sovjetiska 

kontakterna. Bland annat bekräftar han att Gustaf vädjat till Ryti och Mannerheim att dra sig 

ur kriget. (Luktar CG lång väg, använda kungen!) Stalin uppskattar det svenska agerandet, CG 

och Kungen får stärkt ställning i den svenska opinionen, som tycker att Finlands tvekan är 

obegriplig. Inga drastiska reaktioner från Tyskland. CG talar även inför regeringen, där han 

erhåller allmän tillfredsställelse. Hitlers reaktion är mycket mild, han säger att om kung Gustaf 

sagt detta så vore det helt och hållet en svensk angelägenhet. Förvånande eftersom 

processen hotar ”beröva Tyskland dess militärt och politiskt främste bundsförvant”. 

(Carlgren 498) 

17 – Västmakterna överlämnar klagomål, skriver att Sverige brutit mot 

handelsöverenskommelsen angående export till Tyskland av järnmalm och kullager. Svar fr 

Sverige 6 april. 

17 – Finland levererar sitt svar till Sovjetunionen, via Boheman till Kollontaj. "Svaret är 

egentligen en variation på det ursprungliga finska temat." (Grafström) 

17 – Enligt Kollontaj innebär det svenska arbetet för fred mellan Sovjetunionen och Finland 

en vändpunkt i de svensk-sovjetiska förbindelserna. Någon dag senare (19 mars) svallar hon 

inför Boheman över av tacksamhet mot Sveriges kung, regering samt CG, PAH och Boheman 

personligen. Tacksamheten sägs bland annat komma från Stalin personligen. 

19 – Tyskland invaderar Ungern, skrämmer upp svenska regeringen, framför allt PAH. 

Straffoperation för att landet söker bryta sig ur allians. Visar att Tysklands krigsmakt 

fortfarande har betydande slagkraft. Kallay söker skydd på turkiska legationen, där han 

stannar tills Pilkorsarna gör statskupp 15 okt 1944. Förintelsen startar i Ungern, därmed 

även de svenska åtgärderna för att rädda judarna. UD vet att en viktig anledning till 

Tysklands invasion är att komma åt Europas sista stora judiska population. UD:s metodik 

densamma som tidigare. 

19 tidig morgon – Kollontaj framförinbjudan från sin regering till en eller två finska delegater 

att motta tolkningen av Sovjetunionens vapenstilleståndsvillkor i Moskva. CG får besked av 

Kollontaj att Sovjetunionen är villigt att "erbjuda meningsutbyte rörande tolkningen av de 

ryska villkoren, 'lämpligen i Moskva'". "Otroligt men sant." (Grafström) Stalin har särskilt bett 

att få framföra sitt tack till Boheman, för dennes insatser. Söderblom dock skeptisk till 

madam Kollontajs uppgifter om Stalins tack. "Asch, det där har gumman bara sagt för att 

smickra Boheman, jag känner henne." (Grafström) 

19 – PAH låter sig fortf skrämmas av Tyskland. ”Det är bedrövligt att vår kära statsminister 

ännu idag låter sig regera(s) av denna vettlösa skrämsel för tyskarna. Arma land!” Herman 

Erikssons dagbok. 

20 tidig morgonen – Gripenberg får information om Sovjetunionens framstöt av CG och 

vidarebefordrar uppgiften till Helsingfors. Senare på dagen får Sverige veta att Finland skickar

två man till Moskva. Hitler har samtidigt intervjuats av Stockholms-Tidningen (Jäderlund). 

"Intervjun skulle föreställa ett motdrag till kungens vädjan och framstå som en kraftfull 

varning från högsta håll till finnarna att inte göra några dumheter." (Grafström) Varningen 

sätts på UD i samband med den tyska invasionen av Ungern. Samma sak kan hända Finland. 

20 – Danielsson till ungerska UD, träffar vice utrikesminister Andor Szentmiklosy. Säger att 

Sverige förstår att bristen på åtgärder mot judarna orsakat ockupationen. Szentmiklosy håller 

med. Tyskland uppges inte förstå hur viktiga judarna är för den ungerska ekonomin. Fruktar 

katastrofala ekonomiska följder av deportationerna. Ungerska regeringen har varit grovt 

antisemitisk sedan länge. 1942 deklarerar premiärministern Miklos Kallay bland annat att 

judar ska förbjudas äga ungersk jord – och en deportation av landets judar sägs vara ett 

framtida mål. Men i praktiken motarbetar Kallay de tyska påtryckningarna för deportationer 

av de ungerska judarna. Förhållandena för judarna förbättras tom under 1942 och 1943. 

Attackerna på judarna startar omedelbart, rapporterar Danielsson till CG. Själva staden 

Budapest är inte ockuperad av tysk trupper, dessa har istället gått i ställning runt staden. Å 

andra sidan översvämmas Budapest av SS-förband och Gestapoagenter, som driver en 

hänsynslös jakt på judar. Svenska legationen belägras av människor, mest judar och polacker, 

som söker asyl eller vill ha papper som bekräftar att de står under svenska legationens 

beskydd. Sveriges humanitära flyktingpolitik är känd från Danmark. 

21 – ÖB håller föredragning, yttrar sig om Finland och Sovjetunionen på ett sätt som väcker 

misstro och förakt hos UD-tjänstemännen. ÖB frågar därpå om något nytt hänt "i den finskryska 

frågan", varpå CG "blankt och kallblodigt förteg söndagens uppseendeväckande nyhet. 

Det är verkligen tur att det blir byte på överbefälhavareposten 1 april. Det är ju ändå en 

smula starkt, att utrikesministern anser sig för chefen för landets försvarskrafter böra 

hemlighålla en utrikespolitisk händelseutveckling, som kan få den största betydelse för våra 

militära dispositioner." Enligt rutinerna sänder den svenska telefonavlyssningen sina rapporter 

till både UD och militärstaberna, men Söderblom instrueras nu att beordra avlyssningen att 

inte vidarebefordra samtal mellan Gripenberg och Ramsay till militärerna. (En form av 

lågintensiv krigsförklaring av UD gentemot ÖB?) 

21 – Paasikivi har feber och kan inte resa till Moskva, vilket Boheman tvingas berätta för 

Kollontaj. Om inte Sovjetunionen misstycker så föreslås att någon får ersätta Paasikivi. 

Sovjetunionen vill att flygningen ska ske med ett svenskt plan. "Här blir det tydligen 

nödvändigt att inviga Florman i hemligheten. Som den gode Calle inte är känd för något 

större mått av diskretion, var denna detalj föremål för ett bekymrat meningsutbyte på den 

politiska avdelningen. Man kom emellertid överens om, att det enda möjliga och effektiva 

bleve att hota med kastrering, om något sluppe ut från det hållet!" (Grafström) Under tiden 

har Finland offentliggjort sitt tidigare nej till Sovjetunionen, vilket är en del av en uttänkt 

strategi för att lugna Tyskland. Sovjetunionen är införstått och väser fram ett hotfullt svar. 

21 – Pappa Eismann till Engzell, orolig över sina döttrar i Budapest. 

23 – Syskonen Eismann får sina svenska papper av Danielsson 

23 – Boheman underrättar Kollontaj om att Finland skickar Paasikivi och minister Carl Enckell. 

Samtidigt sprider Finland dimridån i en kommuniké svaret från 17 mars framstå som landets 

sista ord i frågan. Den finska pressen uttrycker sitt stöd åt beslutet att inte förhandla med 

Sovjetunionen. Boheman säger till Kollontaj att förhandlingarna skulle underlättas betydligt 

om Finland får behålla Viborg och Saima kanal. ”Och vad betydde dessa små områden för ett 

segerrikt Ryssland, som icke nu hade att frukta Hitlers Tyskland. ... Utrikesministern och jag 

hade vid flera tillfällen talat om hur betydelsefullt det skulle vara om finnarna i Moskva funne 

något bättre villkor än de väntade.” 

24 – PAH om Ungern: ”Om vårt ställningstagande förorsakat icke tänkta risker, så böra vi 

tänka oss bättre för en annan gång” (PAH, PAOK 347) Regeringen går med på CG:s 

föreslagna beredskapshöjning, trots att den är splittrad. PAH säger sig inte vilja gå emot CG. 

24 – Paasikivi frisk och ska resa söndag 26 mars, tillsammans med fd utrikesministern Enckell. 

Söderblom är mycket optimistisk, han tror att Finland kommer att få behålla Viborg. Han vill

dessutom åka med till Moskva, för att bistå Florman "i de förhandlingar, som denne 

entrepante person kommer att föra i Moskva om upptagande av flygförbindelse mellan 

Sverige och Ryssland". CG säger bestämt nej till Söderblom. 

24 – UD telegraferar legationen i Budapest, angående den svåra frågan om vilka de ska 

hjälpa, när hundratusentals vädjanden förväntas strömma in från ungerska judar. Legationen 

instrueras att efter eget omdöme utfärda tillfälliga svenska pass, som gäller i sex månader. 

Främst till judar med svensk anknytning. Engzell dränks i önskningar om hjälp från oroliga 

anhöriga. 

26 – De finländska representanterna flyger till Moskva 

28 – Danielsson skriver lång rapport till CG om Ungern. En ny regering har bildats av Horthy, 

efter starkt tryck från Tyskland. Aggressiva antisemiter och pilkorsare utgör en minoritet i 

den nya regeringen, men de väntas genomdriva hårda antijudiska lagar. 

29 – De finländska representanterna har haft ett första möte med Molotov och vice 

utrikesminister Dekanosov. Sovjetunionen kräver Petsamoområdet utan någon som helst 

kompensation till Finland. Beskedet väcker dysterhet på UD, som trott att Hangö åter skulle 

bli finskt som kompensation. Sovjetisk radio är åter hotfull gentemot Finland. 

30 – UD får besked om de sovjetiska villkoren, sju punkter varav de viktigaste är: 

• Finland måste bryta med Tyskland, både militärt och politiskt. De tyska trupperna ska 

avlägsnas "inom april månad", alternativt interneras. 

• Finlands stridskrafter ska dra sig tillbaka till 1940 års gräns "inom april månad". 

• Finland ska betala ett skadestånd på 600 miljoner USA-dollar under fem år 

• Sovjetunionen ska få Petsamoområdet 

• Om samtliga villkor godtas får Finland tillbaka Hangö 

Svenska UD bekymrade över de hårda kraven, tex anses tidsfristen för tillbakadragandet av 

de finska trupperna alltför kort. Marcus Wallenberg "skrattade sig fördärvad" över kravet på 

600 miljoner USA-dollar, vilket betecknas som ett fulltständigt omöjligt krav. Finland har inte 

pengarna. Däremot positivt att Sovjetunionen inte kräver de tyska truppernas förintande, 

utan bara att de ska bort. Boheman vill att finländarna ska få bestämma helt själva, utan 

svensk inblandning. 

31 – Engzell instruerar legationen i Budapest att tremånaders tillfälliga pass får utfärdas till 

samtliga judar som behöver hjälp. En total omvandling från 1930-talets antisemitiska UD. 

Underförstått är dock att judarna har väldigt svårt att ta sig till Sverige, passen snarare ett 

skydd än en möjlighet till flykt. Danielsson förstår att om ett pass utfärdas till en jude som 

aktivt eftersöks av tyska eller ungerska myndigheter, så kommer skyddsvärdet i passet att 

urholkas för samtliga. Utfärdandet begränsas. Danielsson uppger också att Tyskland kränkt 

den schweiziska legationens extraterritoriella status, dvs säkerhetsproblem för de svenska 

diplomaterna. Anger skriver senare att statslösa judar har störst nytta av passen, som inte 

uppges hjälpa ungerska judar i nämnvärd grad. Får de ett svenskt tillfälligt pass hamnar de i 

en gråzon, de är varken ungrare eller fullvärdiga svenska medborgare. Legationen utfärdar då 

istället, i andan av byråkratiskt motstånd, ett certifikat där den Kungliga svenska legationen 

ger sitt beskydd åt bäraren. Ett oortodoxt dokument, som ges ut så att judarna kan ha ett 

lite tjusigt dokument att visa upp. Betydelsen av stämplar och dylikt understryks. Legationen 

tillåts tom att utfärda svenska medborgarskap, om dessa ansas kunna ha en skyddseffekt. 

Besluten flyttas ner till den enskilde tjänstemannen. Auktoritära stämplar, signaturer och foto 

kan rädda liv i Budapest. Förhindrar arrestering ibland, medan det andra gånger helt saknar 

effekt. Sverige har dessutom bra anseende i Ungern, eftersom Sverige tidigare hjälp ungrare i 

nöd. Svenska och schweiziska papper anses mest effektiva av judarna, även om pappret inte 

är ett skyddsdokument, utan bara är brevpapper från svenska legationen. 

31 – Semanov till CG för att informera honom om villkoren (Kollontaj sjuk i lunginflammation). 

CG framhåller sin besvikelse över villkorens hårdhet. Tror inte att Finland kan anta dem. 

Hoppas dock att förhandlingarna ska fortsätta.

Apr 1944 

• J.K. Paasikivi skickas till Moskva, men återvänder med fredsvillkor så hårda att de är 

oantagliga för flertalet finländare så länge som landets armé står obesegrad långt inne 

i Sovjetunionen. Den så kallade fredsoppositionen saknar politisk tyngd och stöds 

främst i svenskspråkiga och radikala kretsar. Även CG anser kraven orimliga. 

• De två sovjetiska offensiverna avslutas 

• De allierades bombkrig börjar inriktas mot militära mål 

• Flygbekämpning inför D-dagen inleds 

• USA bombar schweiziska Schaffhausen med brandbomber av misstag, 40 pers dödas 

Början av månaden – UD överväger att helt säga upp den tyska post- och kurirtrafiken. Mer 

en inrikespolitisk belastning än en utrikespolitisk. 

1 – De finländska representanterna kommer till Sverige, far direkt vidare till Helsingfors men 

Söderblom får pratstund på Bromma. Enckell anser att läget är hopplöst, medan Paasikivi trot 

att Finland ska fortsätta förhandla. Inget avgörande sker i de finsk-sovjetiska förhandlingarna 

förrän efter påsk, då finska riksdagen åter sammanträder. 

1 – Thörnell avgår som ÖB, ersätts av Helge Ljung och dennes medarbetare Ehrenswärd. De 

blir "något mer att hålla i hand" än den livrädde Thörnell, enligt Grafström. 

3 – Gripenberg till CG, vill att svenska pressen ska publicera de sovjetiska villkoren för att alla 

ska se hårdheten. CG svarar att han hoppas ”att det ej skulle bliva nödvändigt att hoppas 

någonting”. 

4 – Beck-Friis summerar att finländarna ”nog i ganska vida kretsar [är] kritisk mot Sveriges 

insats i konversationerna”. Ramsay tänker inte ge Sovjetunionen något motförslag. 

4 – Mallet till CG, efter mötet med Churchill. Överlämnar underligt memorandum till svenska 

UD: 

1. En begäran att få sända "transport experts" till Sverige för att med svenska experter 

diskutera transportproblem "in the event of a German withdrawal". 

2. En begäran om tillstånd för brittiska "photograph reconaissance aircraft" att under 

vissa omständigheter få flyga över svenskt territorium i samband med spaning över 

fientligt område. 

UD begär närmare preciseringar över vad punkt ett egentligen innebär, nyfikenheten är stor. 

Punkt två avvisas omedelbart av Boheman. CG erkänner för Mallet att det finns ett 

känslomässigt pris för Sverige då landet står bredvid, medan andra kämpar och dör för att 

rädda Europas demokratier. Det finns en svensk skam, som kommer fram när svenskarna ser 

de ockuperade grannländerna. ”Sweden wished to do her duty by the oppressed nations of 

Europé and believed that when the war came to an end she would be in a position to help in 

the economic reconstruction of Europé and in particular of the neighbouring Nordic countries. 

Seden intended to give this help in the most generos fashion and indeed felt that this was 

the most worthy contribution she could make. ’You know’ he (CG) said, ’that we swedes feel 

a certain amout of shame when we look at our neighbours and brothers who are living under 

German oppression.” 

6 – Sverige svarar på västklagomålen från 17 mars. Bemöter kritiken punkt för punkt. Men 

Boheman säger muntligen att Servige är inställt ”på att i sak söka såvitt möjligt tillmötesgå 

de allierades önskemål”. Servige har försökt minska importen från Tyskland, så att tyskarna 

inte skulle ha råd att handla av Sverige. Men de tyska ansträngningarna för att klara 

leveranser till Servige har öveträffatr de svenska förväntningarna. Nu ska Luleå hamn öppnas 

så sent som det går, genom att inga isbrytare ska få arbeta i området. Dessutom ska antalet 

gruvarbetare minskas med 30 procent, genom att de kallas in i beredskapen. Genom dessa 

åtgärder hoppas Sverige minska exporten till Tyskland. 

8 – Richert rapporterar uppgifter om tysk aktion mot Sverige, med bla fallskärmstrupper och 

elitförband (kuppartad aktion?). PAH får kalla fötter angående svensk fredsförmedling. Men 

några kupplaner finns egentligen inte.

9 – Minnet av 9 april 1940 högtidlighålls i Engelbrektskyrkan vid norsk minnesgudstjänst över 

de stupade. Statsråden Bergquist och Gjöres på plats, liksom en samling högre svenska 

militärer och Grafström. "Det är inte så inopportunt längre att visa vad man tänker om 

tyskarna", skriver Grafström i dagboken. Symboliskt för Sveriges svängning, från 

Engelbrechtdivisionen till norsk gudstjänst i Engelbrektskyrkan på fyra år. 

9 – Hull utpekar den svenska exporten som en hjälp till Tyskland i radiotal 

11 – UD förstår att Finland kommer att avvisa de sovjetiska kraven. Sovjetunionen 

kraftsamlar trupp och flyg från Karelska näset mot de tyska ställningarna i norr. 

12 – LO:s organisation Arbetarrörelsens flyktingghjälp skriver till Engzell. Begär hjälp åt 

släktingar till den ungersk-judiske socialdemokraten Vilmos Böhm. 

13 – Johnson lämnar CG "en mycket snäv note", som kräver att Sverige upphör med 

exporten av kullager, specialstål för kullager och kullagermaskiner till Tyskland. Mallet 

överlämnar likadan not. Exporten dödar amerikanska soldater. USA är medvetet om att 

exporten sker i enlighet med gällande handelsavtal från 1943, men sedan dess har läget 

förändrats. I gengäld ska Sverige hållas ekonomiskt skadelöst för den uteblivna exporten. 

Dessutom ska försörjningen av "livsviktiga varor" säkras. Underhand erbjuds även ett stort 

antal brittiska jaktplan (200 Spitfire-plan, tyskarna lockar å andra sidan också med jaktplan 

som morot – 200 Messerschmitt av modernaste typ. En ömsesidig medvetenhet om att 

bristen på moderna jaktplan är det svenska försvarets svagaste punkt). Om inte Sverige gör 

som USA vill kan SKF bombas ”av misstag”. Första gången hotelser från de allierade som 

påminner om Tysklands 1940. Får småningom bla Gjöres att undra om man inte ska flytta 

förråd från Göteborg pga bombfaran, PAH svarar att man inte får tappa nerverna. ”Jämfört 

med de amerikanska förhandlarna framstår de tyska – speciellt de som förde 

handelsförhandlingarna – som verserade gentlemän.” (Alf W., PAOK 337) I USA pågår 

samtidigt presskampanj, där Sverige anklagas för att bidra till amerikanska flygares död. 

Vilket iofs är sant. Mallet kommer också till CG och ger besked om att även brittiska 

regeringen står bakom de amerikanska kraven. 

13 – Tyskland kräver att Sverige upphör med den folkrättsvidriga polisutbildningen av 

danskar och norrmän. Den är att jämställa med militärutbildning. 

14 – Tullen hittar generalstabskartor över Sverige i en tysk postkurirvagn. Totalt cirka 

23.000 kartblad i 28 paket vägande drygt ett ton, tryckta i Tyskland i mars 1944. Av 

adresseringen framgår att de egentligen inte skulle forslats via svenskt tåg, utan med båt 

från Tyskland till Norge. 14 – CG föredrar USA-noten för regeringen. Han har framhållit för de 

allierade representanterna att de frågor som togs upp redan var reglerade genom 1943 års 

avtal. De allierade ministrarna, som enligt Günther var ”mycket generade över sitt uppdrag”, 

förklarade att situationen nu var en annan eftersom Sverige inte längre var militärt under hor 

från Tyskland. De ekonomiska förlusterna som Sverige kunde tänkas drabbas av var de 

allierade beredda att kompensera. CG svarar att det inte rör sig om en ekonomisk fråga utan 

om en moralisk (första gången CG hänvisar till moral?). CG får med sig enig regeringen i nej 

till USA. Bagge skriver i dagboken ”att vi aldrig under hela kriget fått motta något dylikt från 

Tyskland”. Den allierade framstöten misslyckad, vänder den proallierade svenska opinionen till 

att bli mer neutral. De burdusa påtryckningarna sårar den svenska självkänslan. Amerikanerna 

skickar två representanter för direkta förhandlingar med SKF. Förhandlarna mycket tuffa, 

hotar med svartlistning och strypt svensk råvaruförsörjning efter kriget. 

15 – Misstaget med kartorna står tyskarna dyrt. "På politiska avdelningen insåg man 

omedelbart, att detta var ett gyllene tillfälle att framhålla för tyskarna, att vi inte längre 

kunde tolerera någon okontrollerad trafik av tyskt gods genom Sverige och på så sätt göra 

slut på de små rester av transiteringen, som ännu i form av kurir- och postvagnar for fortgå. 

Günther ställde sig till en början tveksam, men lovade sedan att taga upp saken med 

regeringen på lunchen. Efter lunchen kom han tillbaka och meddelade, att vi måste vänta tills 

måndag, då utrikesnämnden sammanträder för att få en redogörelse ifråga om den 

amerikanska noten m.m. Boheman sade, medan jag var inne, till excellensen, att han tyckte

det var ynkligt att inte regeringen omedelbart fattat sitt beslut i denna högst naturliga 

angelägenhet… Günther mumlade något om det naturliga i att höra utrikesnämnden, vartill B. 

replikerade: 'Som om den skulle ha något emot en sådan åtgärd, nej det är ynkligt av 

regeringen.' Günther höll med om uppfattningen, att utrikesnämnden säkert skulle acceptera 

åtgärden, men avbröt därefter ganska snävt konversationen…" Postkurirtrafiken dras in. Kort 

därpå även kurirplanstrafiken. 

17 – CG får full anslutning för ett avböjande svar åt de allierade i utrikesnämnden 

17 – CG uttrycker regeringens förvåning och missnöje, angående kartorna. De tyska post- 

och kurirvagnarna kan inte längre tillåtas passera Sverige. Innan Tyskland hinner svara göra 

ytterliggare två kartfynd. 

19 – Sverige tillbakavisar den tyska protesten mot utbildning av polistrupper. Enklare, tack 

vare kartfynden. Hävdar att det bara handlar om poliser, inte militärutbildning. Lögn. Tvingas 

avvisa ett besök av den norske försvarsministern, vilket hade varit ett pinsamt bevis på 

lögnen. Tyskarna ger sig, svarar bara med att framhålla att Sverige brutit sin 

neutralitetespolitik. 

19 – CG talar i riksdagen angående att västmakterna vill att Sverige ska avbryta 

kullagerexporten. ”Krigets utveckling ur svensk synpunkt icke medfört sådana fundamentala 

förändringar som skulle kunna föranleda ett brytande av ingångna förpliktelser.” Gäller tom 8 

juni. Talar även om Finland. ”För ögonblicket förefalla förhandlingarna avstannade. Men det 

synes mig vara Sveriges både plikt och intresse att om och när tillfälle åter erbjuder sig söka 

bidraga till att Finland får den fred, som säkerligen det övervägande flertalet av det finska 

folket eftersträvar.” 

22 – Sverige svarar avböjande på USA:s begäran om att stoppa kullagerexporten till Tyskland. 

Fynden av de tyska kartorna över Sverige har i sammanhanget kommit mycket lägligt för UD, 

som därmed kan hävda inför de allierade att faran inte alls är över för Sverige. CG låter dock 

Boheman muntligen meddela att SKF ska undersöka om leveranserna av kullagerna till 

Tyskland kan minska. Johnson och Mallet får även beskedet att specialkullager för 

stridsvagnar och flygplan inte längre kommer att exporteras till Tyskland. Genom att gå 

direkt till SKF kan västmakterna undvika att frågan blir politik. Västmakternas speciella 

emissarier Griffis (USA) och Waring (UK) startar några veckor senare förhandlingar med SKF. 

23 – Finland har sagt nej Sovjetunionens fredsförslag 

23 – Söderblom ska sluta som chef för politiska avdelningen och istället efterträda Assarsson 

i Moskva. Ny chef för politiska avdelningen blir von Post. 

23 – Britterna "ha vidtagit den uppseendeväckande åtgärden" att beslagta alla utländska 

diplomaters krypteringsmaskiner och utfärdar ett förbud för alla utlänningar, inklusive 

diplomater, att lämna de brittiska öarna. "Betyder inte detta att invasionen kommer och att 

den kommer snart så har bluffandet övergått till att bli självändamål." (Grafström) 

24 – Den judisk-ungerske affärsmannen Kalman Lauer, boende i Stockholm och ägare av 

Mellaneuropeiska Handels AB, begär hjälp av UD angående sju släktingar i Ungern. Namnen 

skickas till legationen i Budapest. En av Lauers anställda är Raoul Wallenberg! 

25 – Danielsson skriver personligt brev till Boheman. Han har hört att USA kan vara villigt att 

låta judiska flyktingar invandra från neutrala länder. 

28 – Boheman träffar Johnson och har ett längre samtal. Påpekar att om Sverige bryter 

handelsförbindelserna med Tyskland så stängs Göteborgstrafiken. Sverige blir helt och hållet 

avstängt från all handel, både söderut och västerut. 

30 – GHT innehåller skarpt angrepp på CG, angående att Söderblom ska bli minister i Moskva 

Maj 1944 

• Första riksdagsbeslutet av två för att ta bort inskränkningarna i tryckfriheten 

• De allierade bryter igenom Gustavlinjen i Italien 

• Deportationstågen har börjat lämna Ungern (men syskonen Eismann tros vara 

räddade)

• Engel, Friedrich, Bödeln från Genua, f. 1909, tysk SS-officer och krigsförbrytare. E. 

var chef för SS och polisen i Genua 1944–45. I maj 1944 ledde han en massaker 

varvid 59 italienska partisaner och fångar sköts ihjäl. För detta brott ställdes E. inför 

rätta 1969 och 1993, men båda rättegångarna ställdes in. I sin frånvaro dömdes han 

1999 till livstids fängelse av en italiensk domstol, vilket ledde till att den tyska 

förundersökningen återupptogs. I maj 2002 dömdes den då 93-årige E. till sju års 

fängelse av en domstol i Hamburg. 

1 – CG mycket upprörd över angreppet i GHT 

1 – Thomsen besöker CG, protesterar mot uppsägningen av post- och 

kurirvagnstransiteringen. Tar upp kartfyndet och hävdar att "försändelsen vore en rent 

rutinmässig generalstabsåtgärd". Det kan tänkas att de allierade anfaller Sverige och då 

måste de tyska styrkorna ha kartor över svenskt territorium. CG frågar då Thomsen varför 

tyskarna i så fall skulle behöva kartor. "Räknades inte Sverige? Trodde man inte att Sverige 

skulle försvara sig självt mot angrepp? Thomsen hade enligt Günther rodnat." (Grafström) 

Tyksran bestämmer sig för att skicka Schnurre. 

2 – CG säger inför regeringen om riskerna för tyska militära företag mot Sverige, som för 

neutralitet till förmån för de allierade. Sveriges situation sägs påminna om ”Norges före 9 

april 1940 då alla vore på det klara med att Norge skulle komma på de allierades sida om det 

tvingades ut i kriget”. Tyskland sägs tänka: ”Om de allierade driver sin hets mot Sverige till 

en spets tror man (tyskarna, förf. anm.) att Sverige kan komma att gå över på deras sida och 

då är det bättre att förekomma än förekommas.” Resonemanget nämner inte att Tysklands 

situation är en helt annan än den var 9 april 1940. Men underrättelser från Berlin eldar på 

oron. Frågor har exempelvis ställts om bredden på gatorna i Stockholm. Ägnat att underblåsa 

oro? 

3-4 – Schnurre till CG angående kartfynden. Ger CG en PM, föreslår förändringar i 

kurirtrafiken, som alternativ till indragning. Trafiken ska löpa mellan Oslo och Helsingfors, via 

Haparanda. Även tysk fältpost genom Sverige, inte via svenska postverket utan i tysk regi 

med två tyskar som övervakare. Kurirflyget ska bytas ut mot en civil Lufthansalinje mellan 

Oslo och Björneborg (planen får inte mellanlanda i Sverige och militärer får inte bära uniform). 

Den svenska uppsägningen av trafiken förvandlas till en ömsesidig överenskommelse. 

5-6 – Schnurre förhandlar med Engzell och Grafström om de tyska förslagen, får avslag på 

alla punkter. "Tempora mutantur (tiderna förändras, förf anm), tänkte nog Schnurre, som 

blev mottagen här med sådan égard, då tiden begav sig och tyskarna voro i nyordningstagen. 

Mig hatar han." (Grafström) Ganska exakt tre år efter CG-Schnurres diskussion om ett 

svenskt militärfördrag med Tyskland, inför Barbarossa. Sista gången Schunrre? 

5 – På CG:s inrådan genomför Sverige en mindre beredskapshöjning, särskilt Göteborg ges 

bättre kuppförsvar 

6 – Luftwaffes generalstabschef, general Koller, försäkrar den svenska flygattchén Gärdin 

”att något företag mot Sverige aldrig varit på tal”. Men samtidigt så kan Koller på Görings 

uppdrag meddela att ytterliggare 74 kartpaket är på väg. 

8 – CG skickar Beck-Friis till Ramsay med ny fredstrevare, sedan Sovjetunionen sagt sig hålla 

dörren öppen. Kan Finland tänka sig att återknyta kontakten med Sovjetunionen, genom att 

föreslå vapenstillestånd och ett tillbakadragande av de finska trupperna till 1940 års gräns? 

Ramsay lyssnar men anser inte tiden mogen. Finland är irriterat över den svenska pressens 

mästrande ton. Dessutom drar Sverieg ner på exporten till Finland och drar helt in krediterna 

för andra halvåret 1944. 

9 – Ribbentrop beordrar att allt som kan irritera Sverige ska undvikas 

10 – Johnson och en mr Griffith till Boheman, förtydligar att Amerika krävver 100 procents 

svenskt tillmötesgående, gällande kraven att kullagerexporten till Tyskland ska stoppas. UD 

funderar på kompromiss, USA ska förhandla direkt med SKF. UD oroas dock över att SKF har 

sin förre tysklandschef på VD-stolen. Säkerhetsrisk?

11 – Regeringen diskuterar västmakternas förhandlingar med SKF. ”Man beslöt att säga 

Hamberg att han fick fortsätta sina undersökningar utan rättigheter att göra några 

överenskommelser.” (Bagge) 

11 – Justitiedepartementet gnäller över att Danielsson gör judiska ungarare till svenska 

medborgare. Danielsson sägs göra det i eget intresse. 

12 – CG meddelar Thomsen att transporterna över hamnarna i Norrland måste avvecklas. 

Thomsen visar sig numera endast sällan hos CG på utrikesministerhotellet. 

12 – The American, British, and Soviet Governments issued a declaration to the Axis 

satellites, Hungary, Rumania, Bulgaria, and Finland, warning them to withdraw from the war, 

cease collaboration with Germany, and resist the forces of nazism, or suffer the consequence 

in rigorous peace terms. 

14 – Tyskland skjuter ner ett svenskt spaningsplan utanför Windau, en besättningsman 

överlever 

Mitten av månaden – Danielsson och Anger har etablerat en hierarki bland de dokument de 

utfärdar till judar: 1. Tillfälligt pass. 2. Inresevisum till Sverige. 3. Skyddsbrev A. 4. 

Skyddsbrev B. Storosäkerhet, vet tex inte om det är ungerska eller tyska myndigheter som 

ansvarar för judepolitiken. 

16 – CG redogör i riksdagen för kartbeslagen. Kommenterar ”det märkliga och jag skulle vilja 

säga det olustiga” i att ”den tyska militärledningen i det oberäkneliga läge av kriget, i vilket vi 

nu befinna oss, ansett det lämpligt att i stor utsträckning bland trupperna i våra grannländer 

fördela” kartor. CG får kritik i riksdagen av "herr Holmbäck", angående att ordet "olust" har 

använts för att beskriva de svenska känslorna angående kartfynden. Ordet anses för 

diplomatiskt och svagt, jämfört med svenska folkets vämjelse "inför detta utslag av nazistisk 

fräckhet eller nazistiska angreppsplaner". Grafström anser dock att "olust" är ett väl valt ord. 

(Grafström) Segerstedt går till angrepp mot CG i en ledare mod rubriken "Den olustige". 

Viisar på CG:s svårighet att kommunicera med opinionen, men också på hur oförlåtande 

attityden är mot honom. 

16 – Danielsson rapporterar att ungerska regeringen kanske kommer att tillåta utresa för 

samtliga judar, som kan tas emot av ett annat land. Undrar om UD är berett att ta emot judar 

med band till Sverige. Får positivt svar av Engzell, som medger elasticitet i reglerna för vilka 

som egentligen har svenska band. 

18 – Regeringsdiskussion. ”Vi får inte bi lika rädda för västmakterna som vi var för Tyskland 

1940” (Sköld) Två sidor i debatten. De som vill gå västmakterna till mötes, plikt som 

demokratisk stat. Även fruktan för ekonomiska trakasserier efter freden (fackförbund och 

viss storindustri). Allmänt trodde alla att kriget skulle följas av depression och arbetslöshet 

internationellt. De som förespråkar fortsatt neutralitet menar att Sverige inte ska uppge 

dessa strävanden bara för att kriget vänt. PAH. 

19 – Grafström sekreterare i utrikesnämnden, efter Boheman 

20-21 – S-partikongress. PAH försöker rycka undan den moraliska grunden för kritiken genom 

att framhäva att neutraliteten valdes redan innan kriget, i full medvetenhet om att 

Nazityskland skulle ställas mot demokratierna. PAH håller sitt stora försvarstal för krigets 

utrikespolitik. Någon ensidig eftergiftspolitik har aldrig förts, ”i själva verket har vi sagt nej 

oftare än vi sagt ja”. Nytt partiprogram. Utrikespolitiken ska stödjas av ”en positiv 

försvarspolitik”. Sverige ska medverka i skapandet av ”ett demokratiskt organiserat folkens 

förbund”, dvs FN. Kravet från 1920 på ett avskaffande av den hemliga diplomatin slopas helt. 

Hårdhänt uppgörelse med utrikespolitiska oppositionen under kriget, främsta syndabock Ture 

Nerman och dennes tidning Trots Allt! Tidningen anklagas för att ha skapat ”olust” inom 

partiet. Zeth Höglund sparkas från partistyrelsens mäktiga verkställande utskott. Istället väljs 

Tage Erlander, Valter Åman och Axel Strand in. Utrikespolitiken blir ett medel för kravet på 

disciplin och lydnad mot partiledningen. Enligt PAH under kriget finns inget utrymme för 

diskussion om utrikespolitik. ”Det enda som kunde diskuteras var utrikespolitikens mål och 

detta var i realiteten ’odiskutabelt’.” (Alf W.)

Klassbegreppet rensas bort, ett steg på vägen från den renläriga marxism som präglat 1920 

års program. PAH vill ha bort republikkravet, något han påtalat även 1942 och 1943. Lyckas 

få igenom detta i förslaget till partiprogram som föreläggs kongressen. Men inget stöd för 

detta i partiet, Wigge finner PAH:s förslag ”både förvånande och irriterande”. Frågan blir den 

punkt som starkast engagerar partiet. Hela 40 skrivelser från arbetarekommuner föreningar 

kräver att republikkravet behålls. PAH tar upp frågan i sitt inledningsanförande, är påtagligt 

defensiv. En reträtt, väljer att inte kämpa eftersom han vet att han skulle förlora. Men han 

går omkring på kongressen med kunganålen demonstrativt på kavajslaget. ”Kungamakten är 

ett irrationellt element i ett demokratiskt samhälle”, säger Sandler. PAH:s avståndstagande 

en del av monarkins renässans under kriget. 

20 – Flygvapenchefen general Nordenskiöld säger till den brittiske flygattachén att i samband 

med ett tyskt anfall så är det svenska flyget ”totalt otillräckligt för att assistera armén och 

för att försvara livsviktiga delar av kusten och andra platser, som helt skulle domineras av 

Luftwaffe”. 

26 – Finland har via Tanner och en mellanhand kontaktat Kollontaj. Om Sovjetunionen låter 

Finland behålla Viborg och Saima kanal så är finska krigsmakten beredd att omedelbart gå till 

angrepp mot Dietls tyska trupper. Kollontaj får instruktioner att "diplomatisk toch utan att 

såra finnarnas känslor" meddela att Sovjetunionens regering inte förhandlar med den 

nuvarande finska regeringen. 

26 – Danielsson skickar lång rapport till CG, om judeförföljelserna i Ungern. Dag efter dag de 

senaste veckorna har nya regler införts för att utesluta den judiska befolkningen från allt som 

kan betraktas som naturliga samhälleliga rättigheter. Judarna föses ihop i tillfälliga ghetton i 

Budapest, där de lever under vidrig aomständigheter. Judar som däremot kan visa giltigt 

utländskt medborgarskap skonas från åtgärderna, de behöver inte ens bära judestjärna. 

Villkoret är bara att en bekräftelse på medborgarskapet lämnats in till de ungersk 

amyndigheterna. Deportationerna norrut har börjat, uppemot 900.000 judar ska föras till 

tyskt territorium. Svenska legationen i Bern får kopia på rapportern och instrueras att fråga 

om den schweiziska regeringen vill delta i en gemensam vädjan till ungerska regeringen att 

sluta med de antijudiska övergreppen. Den svenske ministern Zenon Przybyszewski-Westrup 

tror dock inte att Schweiz vill göra något sådant. Skriver senare till Grafström att judarna nog 

inte har det så dåligt i Ungern och att UD gör ett misstag som blandar sig i judepolitiken i 

Ungern. 

28 (pingst) – DN publicerar ledare om Midsommarkrisen och Gustafs ev abdikationshot 

28 (pingst) – Förhör på flygstaben med den överlevande från nedskjutningen av svenskt 

spaningsplan utanför Windau. Grafström skriver svensk protest, som godkänns av UD och 

telegraferas till Berlin. 

Slutet av månaden – Hundratusentals ungerska judar transporteras till gaskamrarna i 

Birkenau. 

Månadsskiftet maj-juni 

• De allierade lägger dimridåer angående D-dagen. Sprider rykten om invasion av Norge. 

Britterna skickas järnvägsexpertis till Sverige, som ska diskutera 

järnvägsförbindelserna mellan Norge och Sverige ”i vissa eventuella lägen”. 

Sommaren 1944 

• Hotet av tysk offensiv mot Sverige slutgiltigt över, ett öppet närmande till de 

allierade möjligt men CG missar chansen. Taktisk miss inför framtiden. 

Jun 1944 

• Armégrupp Mitte förintas av Sovjet i Vitryssland 

1 – Tyska kurirflyget över Sverige stoppas

1 – Iceland severed ties with, Denmark and became an independent republic. Politiskt innebar 

andra världskriget ett totalt brott med Danmark. År 1944 utropades I. ensidigt som republik. 

Danmark ansåg att I. därmed bröt unionsavtalet, som stadgade förhandlingar, men 

accepterade det skedda. Utrikespolitiskt knöts I. till väst genom medlemskap i NATO 1949. 

I. har ingen egen militär men har sedan 1951 upplåtit Keflavíks flygfält som bas åt USA. 

1 – Syskonen Eismann sägs vara i fara, Engzell telegraferar legationen i Budapest 

2 – Danielsson rapporterar att situationen för judarna blir värre för var dag som går. Alla 

judar ska deporteras till Tyskland och Polen, med undantag av 50.000 som ska placeras i ettt 

ghetto i Budapest. Föreslår att Sverige tillsammans med andra neutrala stater ska genomföra 

en räddningsaktion för barn och gamla. Enligt uppgift ska det finnas obegränsade 

finansieringsmöjligheter för detta. Dessutom vill ungerska Röda korset att det svenska Röda 

korset och Rädda barnen ska skicka personal till Ungern för att organisera hjälp. Troligen 

början på den operation som så småningom kom att handhas av Raoul Wallenberg. 

4 – Grafström (tf chef, pol. avd.) svarar Danielsson. Instrueras att understryka för den 

ungerska regeringen den avsmak Sverige känner inför judeförföljelserna. Om ett svenskt 

projekt för att rädda judiska barn och gamla kan ha betydelse ska ett sådant utredas snabbt. 

5 – De allierade tar Rom 

6 – D-dagen, 5.300 fartyg och 12.000 flygplan. Men östfronten ska även i fortsättningen 

vara viktigast. 28 tyska divisioner med 350.000 man går förlorade på östfronten mellan den 

23 juni och 27 augusti 1944, stupade eller fångna. Fem av sex fallna tyska soldater dödas av 

Röda armén. D-dagen innebär ökad säkerhet i Sverige, svenska regeringen förstår att 

flankstrategin (dvs anfall mot Tyskland via Norge-Danmark) är övergiven. 

6 – CG håller tal på svenska flaggans dag i Östersund 

7 – Regeringen godkänner överenskommelse mellan SKF respektive Griffis och Waring. PAH 

tror att belastningen skulle ha blivit mycket tung för Sverige om landet ställt sig avvisande till 

USA-kraven. Sköld försöker binda regeringen vid att resterande leveranser till Tyskland 

verkligen ska bli av efter 12 okt, PAH avvisande. ”Vad beträffar Tyskland var vårt 

syndaregister så stort att reaktionen därifrån inte kunde spela någon roll.” Regeringen 

beslutar, mot bland annat Bagge, att ”man skulle säga bolaget att man visserligen hyste 

stora betänkligheter mot den föreslagna uppgörelsen med de allierade men att man inte 

kunde nedlägga ett absolut veto mot att bolaget träffade en sådan överenskommelse”. Alf 

W: ”I själva verket är det förvånande att de svenska ’eftergifterna’ gentemot västmakterna i 

krigets slutskede inte blev större än de faktiskt blev.” (Alf W., PAOK 339) CG vill undvika 

intrycket att Sverige utan vidare ger efter för allierade påtryckningar, eftersom Sverige 

riskerar förlora möjligheten att påverka tysk politik eller åtminstone enskilda tyska 

makthavare. 

7 – King Haakon of Norway delivered a speech on the rights of small nations to share in postwar 

decisions. 

8 – CG har semester, PAH tf utrikesminister 

8 – Tyskland svarar "ytterst otillfredsställande" på svenska protesten mot nedskjutningen av 

spaningsplanet. Grafström skriver replik, som godkänns av PAH utan ändringar. 

8 – Brittiske och USA-ministern avkräver Boheman löfte om att Sverige kommer att avvisa en 

eventuell tysk begäran om genommarsch av Dietls trupper, i samband med allierad invasion 

av Norge. Boheman ger omedelbart löftet. Uppfattar denna underliga begäran som en varning 

inför ett allierat invasionsföretag mot Norge. Rädsla för tysk aktion mot Sverige i samband 

med allierad invasion av Norge. 

8 – SKF gör upp med Griffis och Waring. Exporten av kullager till Tyskland skärs ner 60 

procent, som ett resultat av USA-krav, fram till 12 okt 1944. I gengäld ska västmakterna 

köpa varor av SKF för 10 miljoner kronor och dessutom garantera företaget ersättning för 

förluster på nära sex miljoner kronor genom utebliven försäljning till tyskarna. 

9 – Sovjet anfaller Finland över Karelska näset (efter med än två års lugn), för att öppna 

vägen mot Helsingfors. Den allierade framgången är snabbare och större än vad finländarna

äknat med. Inom mindre än en vecka är den tänkta finska huvudförsvarslinjen bruten. UD 

tror att offensiven främst har som syfte att locka till sig tysk trupp från Norge, där man 

väntar sig en allierad invasion. Offensiven samt de allierade framgångarna i Frankrike gör att 

UD hoppas att kriget ska ta slut innan året är slut. 

9 – Allierad fråga om Sverige är berett att möta ett tyskt anfall med vapenmakt. Dimridå, 

Norge ska fortfarande vara aktuellt. Sverige höjer beredskapen något. Boheman tar emot 

Mallet och Johnson, eftersom CG är borta. 

11 – Söderblom reser mot Moskva. Svår väg pga sovjetiska offensiven mot Finland: Tåg till 

Göteborg, lejdfartyg till Lissabon, flyg till Kairo, flyg till Teheran och flyg till Moskva. 

Söderblom väntar sig att en representant från sovjetiska legationen ska vinka av honom på 

stationen. "Någon representant från ryska legationen kom inte tillstädes, och det var närmast 

patetiskt att se den arme Staffans spaningar mot perrongen tills han måste resignera och 

stiga upp på tåget." (Grafström) 

12 – Johnson och Mallet till Boheman. Säger att deras regeringar godtar uppgörelsen med 

SKF, men att de inte finner den tillfredsställande och förbehåller sig friheten att återkomma i 

frågan. De allierade fortsätter med pressen på Sverige. 

12 – De allierade har fått iland 300.000 man och 54.000 fordon i Frankrike 

13 – En tysk V2-raket slår ner i Bäckebo, Småland. Efter underhandlingar i det tysta medger 

CG att raketresterna på kvällen den 30 juli samma år kunde flygas i väg med en amerikansk 

civilregistrerad Douglas C-47 från Bromma med destination Skottland. Länge cirkulerade 

uppfattningen att Sverige genom detta erhöll sina första radarstationer. Dessa var emellertid 

beställda och tullklarerade långt före juni 1944. Däremot fick säkerligen tillmötesgåendet 

betydelse för den svenska förhandlingspositionen vid kommande flygmaterielinköp. 

Överlämnandet var också bara början på ett vidare samarbete med de allierade, som bland 

annat omfattade en brittisk avlyssningsstation i Ottenby på södra Öland från oktober 1944. 

1944-45: De allierade tillåts installera informationsutrustning (vad?) på svenskt territorium 

samt får flyga personal och utrustning till den del av Nordnorge som befriats av Sovjet 

(operation Balchen). 

13 – Sverige får köpa 50 radarstationer av britterna, som kompensation släpps 75 allierade 

piloter som suttit internerade i Sverige. "att frige piloter på detta sätt är naturligtvis inte i 

överensstämmelse med folkrätten, men vad skall en fattig flicka göra?" Påtalas även Sveriges 

skriande brist på jaktplan, totalt endast ett 30-tal. General Nordenskiöld (vars dotter är 

förlovad med tysk) vid Flygvapnet vill att UD ska hjälpa till med införskaffandet av jaktplan 

via Storbritannien (Mustang). Som ersättning ska Sverige släppa fler allierade piloter. 

Diskuteras på militärfördragningen med PAH, som sätter stopp för planerna. Ruskar på 

huvudet och säger "sakta i backarna". 

13 – En kopia av Danielssons rapport om judeförföljelserna i Ungern (från 26 maj) ges till 

amerikanska legationen. 

14 – Danielsson rapporterar om deportationer och utrotning av judar, nämner förintelseläger. 

Ingen hemlighet alltså vad som händer med judarna. Dagen efter ges Danielsson fria händer 

att utfärda tillfälliga pass. 

15 – Thomsen ger middag på operakällaren för tysk delegation. Grafström talar med Albrecht 

från AA:s rättsavdelning, förhör sig om möjlighet att släppa fängslade Warszawasvenskar. 

Men Ribbentrop ska personligen ha engagerat sig mot ett frigivande. Svenskarna låter dock 

förstå att Sverige nog kan erbjuda "något lämpligt kompensationsobjekt". Andremannen på 

tyska legationen i Helsingfors, Zechlin, är också med på middagen. Anser att finländarna är 

dårar som inte accepterar de sovjetiska fredsvillkoren. "Något måste man ju få betala för 

lyckan att få fred!" 

15 – Chefen för Statens institut för rasbiologi, Gunnar Dahlberg, skriver till CG. Vädjar om 

hjälp åt en judisk-ungersk vän. CG beslutar omedelbart att hjälpa Dahlbergs vän, uppdraget 

ges åt Anger. 

16 – Dagorder från Mannerheim gör klart för den finska allmänheten hur allvarligt läget är.

Jung-Ehrensvärd tror att Viborg snart erövras av Sovjetunionen. Ehrensvärd vill resa till 

Helsingfors för att försöka övertala Finland att sluta fred, PAH negativ. Den finske ministern i 

Washington och två legationsråd förklaras icke önskvärda. 

17 – Boheman råder Gripenberg (CG på semester) Finland till omedelbara förhandlingar innan 

de sovjetiska trupperna passerat 1940 års gräns. Dessutom bör Finland ombilda sin regering, 

helst med Mannerheim som ny president. Sverige kan hjälpa till med kontakter, via Kollontaj. 

Gripenberg far till Helsingfors. 

19-21 – Slaget i Filippinska sjön, största hangarfartygsslaget i historien. Japan förlorar tre 

hangarfartyg – slutet för landets hangarfartygsstyrkor. 

19 morgonen – Gripenberg hos Boheman, "den finska regeringen komme att rekonstrueras" 

med Ramsay i spetsen och Finland ska begära fred. Ska återkomma kl 16 med detaljer, vilket 

Boheman meddelar Kollontaj. Regeringen beslutar kalla tillbaka CG från semester och att 

leverera 40.000 ton spannmål till Finland om de tyska livsmedelsleveranserna upphör. 

19 kl 16 – Gripenberg återkommer och säger att saken "nog gick bra" men att han inte kan 

ge närmare besked förrän dagen efter 

20 – Sovjet erövrar Viborg. 

20 kl 11 – Gripenberg återkommer och säger "jo, jo, saken hade uppskjutits". Ryktas om att 

Finland erbjudits hjälp av två tyska pansardivisioner om de fortsätter slåss 

20 – CG (tillbaka från semester) tror inte längre att Sverige har att frukta något tyskt anfall. 

Första gången detta står klart. "Den tyska svagheten börjar att bliva för uppenbar. Att inte 

tyskarna för länge sedan skyndat finnarna till hjälp utan tvärtom klagat över att finnarna 

vågat draga ett par bataljoner från norr ned till näset tycks hava öppnat ögonen på litet var." 

(Grafström) 

22 – Reserverat budskap till Kollontaj anländer från finländarna. Beror på: Ribbentrop till 

Helsingfors för att övertala Finland att fortsätta kriget. Besöket överraskning även för tyska 

legationen i Helsingfors. 

22 – Väldig sovjetisk offensiv inleds på östfrontens mellersta del. Den stora militära 

händelsen i juni 1944 – mycket mer betydelsefull i kriget än D-dagen. Gigantiska tyska 

förband, hela arméer, inringas eller rivs upp. Offensiven driver vidare västerut, Röda armén 

når Östersjön vid Rigabukten. De tyska trupperna vid Estland och Lettland är avskurna från 

Tyskland. 

23 – Beck-Friis rapporterar att den finska regeringen, snarare än att vilja sluta fred med 

Sovjetunionen, är på väg att binda landet fastare gentemot Tyskland. 

23 – Sovjetunionen kräver finsk kapitulation. Men motsägelsefullt nog inbjuder Moskva även 

finländarna till förhandlingar. Detta meddelas inte Ribbentrop, på besök i Helsingfors. 

Tyskland får veta detta ett par dagar senare. Finland försöker spela dubbelspel Tyskland- 

Sovjetunionen. 

23 – Danielsson rapporterar till CG, lång rapport om situationen för judarna. Enligt rykten ska 

samtliga kvarvarande ungerska judar deporteras inom de närmaste veckorna. Hela 420.000 

har redan deporterats. De som har tur hamnar som slavarbetare i den tyska industrin, medan 

barn, svaga kvinnor och äldre tas till utrotningslägret i Auschwitz-Birkenau i Polen. Bifogar 

beskrivning av utrotningslägret, författad av två slovakiska judar som lyckats fly därifrån. 

25 – President Ryti ger ett personligt löfte till Tyskland att inte ingå separatfred med 

Sovjetunionen. Regelrätt allians Tyskland-Finland ersätter "vapenbrödraskapet". Ett villkor för 

att Tyskland ska skicka mer krigsmateriel till Finland. (Ribbentrop-Ryti-avtalet) Mannerheim 

stöder beslutet. Avtalet väcker stark svensk irritation, PAH ser det som ett exempel på finsk 

opålitlighet och illojalitet mot svenska regeringen. Dumheten i Finlands beslut upprör UD. 

"Finland, som under hela kriget förfäktat tesen om att det för sitt eget privata krig har, då 

ingen vettig människa mer kan tvivla på att Tyskland ligger i dödsrosslingarna, definitivt 

satsat på den tyska hästen." (Grafström) 

26 – Ramsay meddelar Beck-Friis att finska regeringen kommer att avge en förklaring i 

riksdagen om att inte sluta fred med Sovjetunionen utan samförstånd med Tyskland. ”Ryska

villkoren oantagbara, då kapitulation är omöjlig och innebärande även tyskt-ryskt krig i 

Finland. Man toge nu en förtvivlad chans och hoppades på förståelse från Sverige.” 

26 – Beredning (CG borta igen!). Finlands vägval tillsammans med Tyskland är en väg mot 

undergången. Ehrensvärd menar visserligen att de nya finska försvarsställningarna som bättre 

än de gamla, men tror att Sovjetunionen i framtiden kommer att ockupera – och behålla – 

Finland. Jung föreslår att den finska fredsopinionen bör stödjas och att den svenska 

bedömningen av det militära läger bör delges finländarna. Freden kommer att blir hård ”men 

då skulle det ändå finnas kvar ett Finland”. Konsultativa statsrådet och bondeförbundaren 

Axel Rubbestad gör en föga ärorik debut i den svenska utrikespolitiska debatten. ”Rubbestad 

förklarade sig tro på Tyskland och önskade dessutom att finnarna skulle slå ihjäl så många 

ryssar som möjligt...” Vinner inget nämnvärt gehör. PAH tveksam till om Sverige ska agera 

överhuvudtaget. Vill diskutera med CG, som ska komma tillbaka till Stockholm på kvällen. 

Tanken är att det är svårt för en svensk emissarie att konkurrera med Ribbentrops 

erbjudanden om pansardivisioner. 

27 – Rykten om att de allierade ska rikta dödsstöten mot Tyskland via Danmark. 

27 – Nye ÖB Jung om Finland, ser mörkt på landets möjligheter och säger att Sverige måste 

räkna med att få Sovjet som granne. 

28 – Danielsson skriver till CG, brevet ankommer denna dag. Judiska rådet i Budapest vädjar 

om ett personligt ingripande från Gustaf V. 

29 – CG informeras av Gripenberg om Ribbentrops besök i Finland. Den finska 

motprestationen för den tyska hjälpen har specificerats i ett brev från Ryti till Hitler. Rytis 

deklaration har inte, som Ramsay sagt, underställts finska riksdagen: 

1. Tyskland levererar vapen till Finland för att möta det sovjetiska anfallet 

2. Tyskland kommer även i framtiden att leverera vapen till Finland, för att hålla 

Sovjetunionen stånget 

3. Finland kommer att fortsätta kriget ändå tills hotet från Sovjetunionen 

försvunnit 

4. Med hänsyn till den hjälp Tyskland lämnar Finland ”jag (Ryti, förf. anm.) i 

egenskap av Finlands president förbinder mig att endast sluta fred med 

Ryssland i det nuvarande läget i fullt samförstånd med tyska riksregeringen 

samt icke tillåta en av mig utnämnd regering att förhandla om fred”. 

I efterhand verkar den finska glidningen uppenbar – löftena gäller enbart med Ryti som 

president. De är inget värda i samma sekund som Finland byter president. Frågan är om 

Tyskland inte ser detta eller avsiktligt väljer att blunda, för stunden. CG lägger dock märke till 

att löftena verkar tillfälliga. Uttalar sin åsikt att Finland väljer fel väg. ”Ett finskt försök till 

uppgörelse med Ryssland, även om villkoren bleve hårda, skulle innebära större utsikter till 

bevarande av Finlands självständighet än en fortsatt kamp i samarbete med Tyskland.” 

Påpekar också att Finlands vägval kan innebära att Sverige drabbas av ett svårartat 

flyktingproblem. 

29 – Ännu en vädjan till kungen, från judisk organisation i Palestina. Tiotusentals ungerska 

judar uppges ha skickats till dödsläger i Polen. Grafström skickar de båda vädjandena till 

kungen, via kabinettskammarherre generalmajor Tage af Klercker. Kungen svarar samma dag 

att han önskar lämpligt svenskt ingripande. 

30 – Resultatet blir ett telegram från Gustaf V till Horthy. Vädjar att Horthy ska rädda de 

judar som ännu lever. Danielsson vädjar samtidigt om omedelbara åtgärder från svenska Röda 

korset, skriver om att judarna mördas med gas. Danielsson blir allt mer förtvivlad, vilket 

skapar tvivel hos UD, även hos Engzell. (FITA 276) 

30 – USA bryter de diplomatiska relationerna med Finland. De socialdemokratiska finska 

regeringsledamöterna har gått emot Rytis brev till Hitler, men de stannar ändå i regeringen. 

Jul 1944

• Internationella valutafonden och Världsbanken (Internationella banken för 

återuppbyggnad och utveckling) skapas i New Hampshire, USA 

Början av månaden – Kollontaj tvingas meddela att Moskva kräver finsk kapitulation. 

Början av månaden – Första fasen av Förintelsen i Ungern är över, deporteringarna minskar. 

Varar till 15 oktober, då Pilkorsrörelsen tar över. 

3 – Danielsson och Anger överlämnar Gustafs telegram till Horthy, som säger att han tyvärr 

inte har makt att hindra åtgärderna mot judarna. Anger rapporterar till CG samma dag. 

Gustafs vädjan publiceras i svensk press. 

3 – Anger telegraferar UD om ett kuppförsök mot Horthy av ungerska nazister, kuppen 

misslyckas. 

5 – Judisk organisation i USA tackar den svenske kungen för sina ansträngningar för Ungerns 

judar. Anger skriver samtidigt till CG att hoppet är litet att någon ungersk jude ska överleva 

kriget. 

5 – Engzell skriver till Danielsson, känslosamt och personligt. Slumpen styr vilka som får 

tillfälliga pass och svenskarna vet inte vilken nytta de gör. Men om ett sådant kan rädda 

någon jude så har UD inget emot att Danielsson utfärdar dem. 

7 – Horthy tillkännager att deportationerna ska göra uppehåll, tillfälligt uppskov för judarna 

9 – Raoul Wallenberg till Budapest. Välkommen hjälp åt utarbetade Danielsson och Anger. I 

många framställningar har han fått hela äran av räddningsaktionerna. Han är en hjälte, men 

hans roll har överdrivits. ”Som så ofta sker med populära myter, då dessa konfronteras med 

historisk verklighet, så förlorar de på jämförelsen” (Paul Levine) 

10 – Engzell telegraferar Danielsson, syskonen Eismann har blivit svenska medborgare. 

Danielsson instrueras att hjälpa lämpliga judar på detta sätt. Syskonen Eismann försvinner 

från UD:s dokument, möjligen överlevde de kriget. (FITA 261) 

13 – Under ett riksdagssammanträde har CG understrukit "hur litet förtroende finnarna visat 

oss i denna bedrövliga affär". (tidigare än detta datum?) 

13 – Grafström träffar Kollontaj, han säger att fredstanken inte är död i Finland utan att 

"olika grupper" försöker forma ett skuggkabinett. Kollontaj svarar att Sovjetunionen är villigt 

till fred, men att det är bråttom. Når Sovjetunionen Helsingfors är det för sent, det vill säga 

då är det slut med den finska självständigheten. På grund av den finska hängivenheten till det 

sammanstörtande Nazityskland riskerar Sverige att få Sovjetunionen till grannland. Kollontaj 

säger sig veta att Hans Beck-Friis är i Stockholm och att hon gärna vill träffa honom. "Jag 

förstår mycket väl, att han inte skulle önska att ett sådant sammanträffande bleve bekant. 

Och det vill inte jag heller. Men om han kunde komma ut till Saltsjöbaden kan han ju bara glida 

in på rum 118 på Grand Hotel utan att låta anmäla sig och då ska jag vara där för att ta emot 

honom." CG informeras om förslaget och ger sitt godkännande. "Beck-Friis accepterade 

under sådana förhållanden uppdraget och kommer i morgon klockan 11 'glida in' i nr 118 ute 

på Grand Hotel i Saltsjöbaden." 

14 – Beck-Friis glider in till Kollontaj, som tar emot honom väl. Hon berättar att hon 

instruerats av Kreml att inte göra något, men att hon tror att "denna stämning hölle 

emellertid nu på att försvinna". Men Finland måste ta initiativet samt sparka Ryti och Tanner. 

Dessutom måste Finland skriftligen förklara att de vill ha fred. Kollontaj säger att hon anser 

att man i första hand måste ordna ett stillestånd, fredsvillkoren kan man förhandla om senare 

"i ett större sammanhang". Hon nämner Paasikivis namn "med respekt", Beck-Friis får 

uppfattningen att han kan vara en lämplig ny ledare för Finland. Mannerheim och Erkko verkar 

hon avfärda. Kollontaj preciserar inga villkor för stillestånd, men ger beskedet att det inte är 

en fråga om ovillkorlig kapitulation. Beck-Friis för inte budskapet till Gripenberg utan till en 

representant för fredsoppositionen, Erkko. Fredsoppositionen börjar undersöka möjligheterna 

att, via Stockholm, sluta fred. Enligt Beck-Friis vill de träffa allierade representanter för att 

berätta hur ”den inrikespolitiska situationen och en mindre lyckad diplomati fört landet i ett 

tvångsläge”. Tanken på en finsk exilregering nämns tom, men anses att gå för långt. Däremot 

kan de finska socialdemokraterna tänka sig en sorts ”fri finsk kommitté” i Stockholm och

sonderar försiktigt den svenska beskickningen i Helsingfors hur Sverige skulle se på detta. CG 

och UD vet att de har kontakter med Mannerheim, som ses som den ende som kan avbryta 

kriget. Men hos de allierade betraktas Mannerheim som en krigsförbrytare. Den officiella 

relationen mellan Sveriges och Finlands regering är mycket kylig. 

14 – Enligt de oppositionella finska socialdemokraterna måste Ryti och Tanner bort 

Andra hälften av juli – Med den tyska hjälpen avvärjer Finland det nuvarande sovjetiska 

anfallet. Finland räddas av att de allierade anser Tyskland vara ett betydligt viktigare militärt 

mål än Finland. Sovjetiska divisioner förflyttas bort från Finland. 

15 – Finland förbjuder att svenska dagstidningar får forslas till Finland med flyg. Irritation 

över den svenska pressens kritik av den finska politiken. 

16 – Goerdeler varnas av Stauffenberg att Gestapo efterlyst honom för sammansvärjning 

mot Hitler. Gömmer sig men instrueras att vara redo att ta över som ny rikskansler. 

17 – Erkko informeras om vad Kollontaj sagt av Beck-Friis och Grafström, under lunch på 

Gyldenen Freden. Erkko intresserad, tänker sig regeringsombildning på laglig väg via 

misstroendevotum i riksdagen, alltså inte statskupp. Söderblom i Moskva instrueras att 

sondera Kreml "för att få lite kontroll på vad madamen sagt. Hon har onekligen i det förflutna 

ibland ådalagt litet för stor optimism". 

18 – Striderna vid Karelska näset över. Finland håller stånd under hårda strider, tack vare den 

tyska hjälpen. Slaget vid Tali-Ihantala är det största pansarslaget genom tiderna på nordisk 

mark. Fronten flyttas till norr om Viborg. 

18 – Zechlin till Grafström, åter upprörd över hur dumma finländarna är som inte sluter fred 

med Sovjetunionen. "Det finns bara ett folk som kan göra finnarna äran stridig som det 

politiskt dummaste, och det är det tyska." Vad driver Zechlin? Antinazist? 

20 – Attentatsförsök mot Hitler i högkvarteret Wolfsschanze i Ostpreussen 

(sprängladdningen placerad av överste Stauffenberg). Hitler skyddas av tungt ekbord och 

överlever. 42:a och sista mordattentatet mot Hitler. Attentatsmännen vill uppnå separatfred 

med de västallierade, meningslöst. De västallierade skulle aldrig gå med på detta. Roosvelt 

närmare döden än Hitler, får slaganfall denna dag. 

22 – Ehrensvärd skickar (med all sannolikhet i samförstånd med CG) Mannerheim en 

detaljerad svensk översikt över den militära situationen, för att påverka honom till fred. 

”Tidpunkten för Tysklands nederlag rycker allt närmare.” Känner Mannerheim sedan 1918. 

Mannerheim säger sig helt gilla Ehrensvärds bedömning av läget. Säger inte heller emot då 

han föreslås ta ledningen för Finland, vilket han gjorde ett par månader tidigare. PAH uttalar 

sitt stöd för fred, trots att de sovjetiska villkoren antagligen blir hårda. Hans tvekan har 

försvunnit. Sverige måste göra allt för att rädda Finland undan sovjetisk ockupation. 

25 – Ramsay och Tanner irriteras över Sveriges ”förmyndarinställning”. 

28 – Mannerheim meddelar att han står till förfogande som Finlands president, efter att Ryti 

personligen försäkrat honom om sin vilja att träda tillbaka 

31 – PAH förklarar för Nystén att han anser att Finland bör sluta fred, trots hårda villkor. Tror 

inte Sovjetunionen har något emot att Finland bevarar sin självständighet. 

31 – Sverige stoppar stoppar de tyska transporterna av kol, koks och cement till Norge. Utan 

att förhandla med tyskarna. 

31 – Röda armén når Weichsel 

Månadsskiftet juli-augusti 

• De västallierade lyckas äntligen bryta sig ut ur sitt brohuvud i Normandie. Då 

framryckningen mot Tyskland kommer igång återkommer västmakterna med nya krav 

på Sverige. Den svenska sjöfarten på Tyskland bör genast upphöra. Hotfullt. En 

fortsatt sjötrafik innebär stora risker för svenska fartyg. Roosevelt försöker övertyga 

Churchill om att den svenska exporten till Tyskland helt ska upphöra. Men London tror 

inte att chocktaktiken fungerar.

Aug-sep 

• Dumbarton Oaks-konferensen, utanför Washington. En av etapperna på vägen mot 

bildandet av Förenta Nationerna (FN). Representanter för "de fyra stora", USA, 

Sovjetunionen, Storbritannien och Kina, hur den nya internationella organisationen för 

fred och säkerhet skulle utformas. Ett svenskt krigsinträde skulle ge Sverige en plats 

vid konferenserna, men det är helt uteslutet, inte bara enligt CG. De allierade påverkar 

heller inte Sverige att ingripa, landet är mer värdefullt, tex för förbindelser med 

motståndsrörelser, spioncentral. 

Aug 1944 

• Goerdeler grips, efter att ha gömt sig i flera veckor. Döms till döden. 

1 – President Ryti avgår för att ersättas av Mannerheim. Parliament voted unanimously Field 

Marshal Mannerheim for the Presidency. Därmed kommer Finland undan överenskommelsen 

med Tyskland om att inte sluta separatfred med Sovjet. Finland börjar åter förhandla med 

Sovjet, efter inledande kontakter i Stockholm. Tysklands ställning i Baltikum har under tiden 

försvagats, minskar risken för tysk straffoperation. Opinionen i Finland nu beredd på fred, 

även om den blir hård. 

1 – Warszawaupproret startar. Den så kallade hemmafrontens armé, ledd av general Bór, gör 

resning tar kontroll över stora delar av staden. Samtidigt stelnar den tysk-sovjetiska fronten 

strax öster om Warszawa, efter Röda arméns stora offensiv som startade i juni. Nära sex 

veckor går utan att sovjetarmén försöker bryta dödläget. Därför kan tyskarna ostörda slå ner 

den polska resningen. 

4 – Mannerheim tillträder. 

4 – De första av de 30.000 tyska soldater som flyr till Sverige kommer (en del av dem är 

balter, därav benämningen ”baltutlämningen”) 

5 – Då inget fredsinitiativ tas överlämnar den finska fredsopinionen en PM till Mannerheim. 

Mannerheim ber Hackzell att bilda regering. Paasikivi och Vuori inte ens med i regeringen, 

vilket fredsoppositionen anser vara ett dåligt tecken. 

7 – Gripenberg ber UD se till att svenska pressen inte kritiserar Hackzell, innan han fått visa 

vad han vill göra. Boheman säger Gripenberg att ”den nya regeringen, i den sammansättning 

den syntes komma att få, knappast var ägnad att särskilt ingiva ryssarna förtroende. ... Nu 

vore tidpunkten inne för att söka en uppgörelse. I detta ögonblick tedde sig utsikterna härför 

enligt vad jag kunde bedöma så pass fördelaktiga som de över huvud taget kunde tänkas 

bliva. ... Detta vore det sista tillfället ett icke kommunistiskt Finland ägde att göra upp med 

Sovjetunionen.” 

8 – Nya finska regeringen under Hackzell, med Enckell som utrikesminister, tillträder. Under 

de närmaste veckorna skickar inte Mannerheim något budskap till Sovjetunionen, oro i Sverige 

och inom fredsoppositionen. Sverige skickar påminnelser till Finland om att man måste skynda 

på innan Moskva tappar intresset. 

15 – Allierad landstigning i Sydfrankrike 

16 – Allierad flygräd mot Stettin har som syfte att få Sverige att stoppa sjöfarten. Sjöfarten 

upphör några veckor senare. 

17 – Keitel besöker Mannerheim, meddelar att han inte är bunden av Rytis löften 

19 – Motståndsrörelsen gör uppror i Paris, men för tidigt. Tar över flera officiella byggnader, 

bla polishögkvarteret. Nästan inga vapen och ingen kontakt med allierade styrkor. Sveriges 

generalkonsul Nordling kontaktas av motståndsrörelsen och förmås att förhandla fram en 

vapenvila med tyske befälhavaren, general von Choltitz. Nordling handlar utan instruktioner 

från CG, privat initiativ. Varken de Gaulle eller den kommunistiska motståndsrörelsen 

godkänner dock vapenvilan, som är kontroversiell än idag. Dock ger den motståndsrörelsen 

tid att bygga barrikader.

22 – Gripenberg frågar CG om möjligheterna för Sverige och eventuellt även USA att hjälpa 

till med ett framtida finskt krigsskadestånd. CG förutser en välvillig inställning både i Sverige 

och USA. Tycker att Finland ska ta kontakt med Sovjetunionen under de närmaste dagarna. 

22 – Vapenvilan i Paris upphör. Kritiskt läge för motståndsrörelsen, som via Nordling försöker 

få kontakt med Ike. Nordling får hjärtattack. Konsulatet organiserar delegation, ledd av 

Nordlings bror Rolf, som reser iväg med bil med stor svensk flagga för att undgå att bombas. 

Men allierat pansar är redan på väg. 

24 – Johnson och Mallet till CG, lämnar gemensam démarche. De kräver att Sverige helt 

avbryter handelsförbindelserna med Tyskland. Underförstått lämna neutraliteten. Omedelbart 

efteråt verkar "utrikesministern närmast vara av den uppfattningen, att man måste gå med 

på de allierade kraven". (Grafström) Johnson har sagt att man i fortsättningen inte kan räkna 

med neutrala länder. Senare på dagen ansluter sig Kollontaj till kravet, men bara formellt. 

Sovjetregeringen ”ville giva uttryck åt sin tillfredsställelse med Sveriges politik”. På sin 

regerings uppdrag ansluter hon sig till USA:s och UK:s krav. Men hon tillägger att "man i 

Kreml egentligen vore mycket belåten med Sveriges politik i den finska fredssaken m.m. och 

att man inte tog denna anslutning så allvarligt". (Grafström) CG ändrar uppfattning om 

démarchen, vill nu lämna avslag. "Det behövdes inte mera för att Günther skulle komma på 

andra tankar och vara mer böjd för att avslå démarchen." (Grafström) CG inser att 

Sovjetunionen spelar dubbelt, man vill inte ha ett gott förhållande mellan västmakterna och 

Sverige. Kalla kriget har börjat. Sverige minns tyskarnas liknande krav från början av kriget, 

men trots dessa hade neutraliteten visat sig lyckosam (jfr Finland). 

24 – Allierat pansar i Paris 

25 – Efter beredning ger CG ”ett hövligt avböjande svar” till de västallierade. Assarsson 

föreslår att man kan provocera Tyskland, tex genom att kräva att de upphör med 

ockupationen av Norge. När de – självklart – vägrar göra som Sverige säger man upp 

handelsförbindelserna. Regeringen tros istället nöja sig med att säga nej till USA-UK. 

25 – Gripenberg till Kollontaj, fredstrevare. Finland berett att omedelbart skicka en 

förhandlingsdelegation till Moskva. Tillägger muntligen att Mannerheim anser sig ha helt fria 

händer att bryta Rytis löften till Tyskland. Sträng sekretess begärs, enbart ett fåtal finska 

regeringsledamöter vet vad som händer. 

25 – ÖB Helge Ljung redovisar beredskapsläget, konstaterar att ”starka skäl” talar för att 

faran för ett tyskt anfall inte längre existerar. Beredskapen ska istället inrikta sig på att 

hindra gränsöverskridningar och neutralitetskränkningar. 

25 – Paris befrias av fria franska styrkor (ingående i 12:e amerikanska armégruppen). 

Nordling blir en hjälte i Frankrike, men han blir utskälld av UD (CG?) på våren 1945 för att ha 

handlat ”så, att Sveriges neutralitet kunde ifrågasättas”. Nordling förbjuds troligen av UD att 

publicera bok om händelserna. Återfinns på 1990-talet av en släkting och ges ut i Frankrike 

2002 och Sverige 2004. Nordling har fått en gata och ett torg uppkallat efter sig i Paris, 

samt diverse ordnar och hedersmedborgarskap. Fortsätter som generalkonsul till 1958, dör 

1962. 

25 – Rumänien träder ur alliansen med Tyskland, förklarar istället Tyskland krig 

25 – Turkiet har brutit de diplomatiska förbindelserna med Tyskland 

25 – Grafström: "Günthers verkligt stora intresse – trots alla världshistoriska händelser, tycks 

alltjämt vara hans eget eftermäle i Sveriges historia. Trots att han låtsas, som om han inte 

fäste någon större vikt vid de angrepp mot regeringens utrikespolitik, som tid efter annan 

synas i pressen från vissa skarpa radikala pennor." Går till attack mot Segerstedt, som 

anklagat honom för att gömma dokument: "Jag kan bara uppmana herrar kritiker att inte av 

falska blygsamhet dröja en enda dag med att lägga fram de hemligheter, som de påstå sig 

sitta inne med." Wickman tar fasta på detta i en artikel i Nordens Frihet, där han skriver om 

mötet mellan Christian Günther och Karl Schnurre 24 maj 1941, "några veckor innan Finland 

anslöt sig till anfallet på Sovjetunionen". Det är mötet där CG enligt Uthmann ska ha talat om 

"militärfördrag" med Tyskland. Wickman skriver att Günther "så långt ifrån att ogilla Finlands

tyska orientering tvärtom såg den med tillfredsställelse". Hur kan Wickman känna till detta? 

CG upprörd, säger till Grafström att han inte sagt så. Grafström för i uppdrag att söka i 

arkiven, för att ta reda på vad som egentligen sades. Grafström sätter igång att rota, utan 

större förhoppningar, eftersom "Günther mycket sällan lämnat efter sig någonting skrivet 

angående de samtal han haft". Men mot alla odds hittar Grafström en PM om mötet i maj 

1941, i vilken CG skriver: ”Jag (Christian Günther, förf anm) upprepade min tidigare till tyske 

ministern avgivna förklaring, att vi här förstodo och uppskattade Tysklands skyddande hand 

över Finland och ingalunda önskade, såsom ibland ryktesvis förmodats, störa förhållandet 

mellan Finland och Tyskland.” Grafström kommenterar att denna PM innebär en fullträff för 

Wickman. "Günther verkade inte alls trakterad över att se sina egna ord från en gången epok 

stirra emot sig." Verkar alltså som om CG har förträngt vad som sades under det oerhört 

avgörande mötet med Schnurre 24 maj 1941, mycket märkligt. 

27 – Tyskland skjuter ner ett svenskt plan 

28 – Kullageraffären ordnad mellan USA och SKF (datum?) 

28 – Trots att Paris uppges befriat finns fortfarande tyska prickskyttar i Notre Dame 

29 – Utrikesnämnden godkänner som väntat regeringens förslag om att säga nej till den 

västallierade démarchen. "Günther har själv snickrat ihop ett förslag till svar, som egentligen 

är en blandning av ett statsrådstal i Gränna angående neutraliteten och 'god dag, yxskaft'. 

Det kommer säkert att vinna regeringens fulla gillande." (Grafström) Enda protesten i 

nämnden kommer från Sandler, som "redan avskrivit möjligheterna till en come back i 

Arvfurstens palats", det vill säga som utrikesminister. "Så icke Undén, varför han, som under 

tidigare skeden av kriget, då möjligheten av ett ombyte på utrikesministerposten föreföllo 

långt avlägsna och för övrigt föga lockande, troget följde Sandler i oppositionen mot 

regeringens utrikespolitik nu noggrant aktar sina löss för snuva." (Grafström) Alltså välkänt 

att Östen Undén siktar på att åter bli utrikesminister i en socialdemokratisk 

efterkrigsregering, vilket han även kommer att bli. 

29 – Finland har förklarat sig villigt att sända en delegation till Moskva för förhandlingar. 

Sovjetunionen svarar att Finland först måste bryta med Tyskland, de tyska trupperna måste 

vara ute ur landet senast 15 september. (Grafström) Svenska utrikesledningen meddelar 

Finland att villkoren är ”så tillmötesgående som man gärna kunde räkna med”. 

30 – Rykten om allierad invasion av Jylland, dansk oro för att Sverige inte ska släppa in 

polistrupperna. Den danske socialdemokraten Hans Hedtoft träffar PAH i Sthlm. Denne 

avvisande till att Sverige ska låta polistrupperna ingripa, trots att Hedtoft kallar det en 

”självmördande” neutralitetspolitik. PAH fruktar tyska repressalier, bla bombningar av 

Sydsverige. 

30 – Tyskarna träffar svenskarna angående sjötrafikens uppsägande, den tyska tonen 

hovsam. Men de svenska inskränkningarna fortsätter. Sverige drar tillbaka de 500 

järnvägsvagnar som hyrts ut till Tyskland, för att underlätta den svenska importen av kol och 

koks. Inga tyska transporter tillåts längre (med undantag av sjuka och sårade) och inga 

viseringar ges till tyskar på väg till Norge. 

31 – Hedtoft träffar CG. Denne betydligt öppnare än PAH, anser det orimligt att de danska 

polistrupperna ska sitta fast i Sverige om strid pågår i Danmark. Hedtoft träffar sedan åter 

PAH, som nu är öppnare. Utsatt för påtryckning från CG? Men PAH vill ändå inte ge klart 

besked. Vill inte ta upp frågan i regeringen (onödigt prat), ska tala med partiledarna och 

kungen. Om Hedtoft inte hör något inom de närmaste dagarna så innebär det att de danska 

önskemålen beviljats. Så sker också. Danmark ska skicka kodfrasen ”Hans är allvarligt sjuk” till 

Sverige, för att utlösa transporten. 

31 – Sovjet ini Bukarest 

Hösten 1944 

• Churchill påpekar till Eden att Sverige fortfarande hjälper Tyskland genom att sälja 

varor som används i den tyska krigsindustrin. ”Neutrals who have played a selfish part

throughout ought to be made to suffer in the postwar world.” Ett par veckor senare 

menar Churchill att Sverige har uppvisat en kalkylerad själviskhet i bägge krigen mot 

Tyskland. 

• Under några veckor i september och oktober 1944 kom över 6 000 flyktingar till 

Gotland. 

(http://www.ne.se/jsp/search/show_section.jsp?i_art_id=RP8657&i_word=Dekanos 

ov&i_h_text=1&i_rphr=dekanosov) 

• Sverige har lyckats lägga upp ett kollager inför vintern på hela fem miljoner ton, 

motsvarande ett helt års förbrukning. Lagren räcker inte till, kolet får sänkas i 

Södertälje kanal för förvaring. 

• Bombkriget börjar allvarligt störa den tyska krigsproduktionen 

Sep 1944 

• Tyskland meddelar att inga fler deportationer från Norge och Danmark till Tyskland 

ska förekomma, efter alla svenska klagomål 

• Stella Polaris. Operation som finska underrättelsetjänsten genomförde för att 

undkomma Sovjet. Tjänstens personal och arkiv fördes över Bottenviken till Sverige. 

Lådorna med arkivmaterial göms på olika håll i Sverige. 

Tanken var att finska FRA efter en ockupation skulle kunna uppta sin verksamhet i exil, 

alldeles som till exempel de polska, tjeckoslovakiska och norska "borgerliga" 

utlandsregeringarna gjort från London. Detta scenario var emellertid delvis överspelat när 

beslutet togs om att genomföra Stella Polaris. Den sovjetiska storinvasionen av Finland under 

sommaren 1944 kom av sig och det omedelbara hotet mot landet minskade. 

Chefen för Finlands underrättelsetjänst Paasonen fortsatte dock att till Torgil Thorén 

uttrycka önskemål om att få sända över en mindre kontingent personal och materiel till 

Sverige. Thorén var skeptisk medan den andra underrättelseorganisationens, C-byrån, chef 

Carl Petersén var mera entusiastisk. Därför bestämdes i allra största hemlighet att under 

hösten skulle evakueringen äga rum. Försvarsstabschefen Ehrensvärd gav sitt klartecken och 

under några mörka dagar i september (20-23) skulle överfarten ske. Vad som senare skulle 

ge upphov till vissa förvecklingar, var att något avtal aldrig skrevs under mellan staterna, 

utan hela operationen byggde ytterst på en överenskommelse mellan Hallamaa och Petersén. 

En orsak till den svenska ledningens låga profil under förhandlingsspelet var förmodligen att 

landet — i den händelse gränsen mot Sovjet skulle ha kommit att dras utmed Torne älv — 

knappast hade vågat hysa en finländsk halvofficiell exilorganisation. 

Personal jämte deras familjer samt materiel, såväl teknisk sådan som arkivmateriel från såväl 

Finland som Baltikum överfördes till Sverige på rutterna Närpes-Härnösand och Nystad-Gävle. 

Totalt användes for transporten fyra mindre ångfartyg. De flesta ur den stora personal som 

medföljde återvände senare till Finland. Sverige fick genom operationen tillgång till en stor 

mängd kvalificerad materiel samt ett antal signaltekniker vilka i några fall bereddes anställning 

inom den svenska underrättelsetjänsten. Kort efter operationen uppstod dock problem såväl 

inom de båda länderna som i deras relationer. Mottagarlandet erhöll en stor mängd materiel, 

vilken visade sig svåranvändbar. Vissa delar förvarades under lång tid på Rottneros i 

Värmland. Enligt uppgift förstördes materielen senare på order av Ehrensvärd. 

• Regeringen förbjuder tysk sjöfart på de svenska ostkusthamnarna. Månaden därefter 

även västkusthamnarna. 

• Tyska fronten i väst har rivits upp, 500.000 tyska förluster. 

• Luftwaffe disponerar endast 540 flygplan, mot de allierades 14.000 

Början av månaden – Sovjetunionen kontrollerar bägge sidor av Finska viken. 

2 – Utrikesnämnden tar upp frågan om polistrupperna, Norge främst aktuellt men även 

Danmark. Under september låter CG norska regeringen förstå att de norska polistruppernas

överförande inte behöver vänta tills efter ockupationens slut. När de behövs så ska de få 

resa. Sverige har inte haft problem med antalet polistrupper – tvärtom har det varit svårt för 

Norge att fylla den av Sverige medgivna kvoten. 

2 kl 10 – Förhandlingar på sovjetiska legationen i Stockholm med Gripenberg och 

Mannerheims representant, general Oscar Enckell (fd rysk överste och finsk generalstabschef, 

industriman sedan 1924). De träffar Semenov. Finland drar sig tillbaka bakom 1940 års gräns 

och omgrupperar inför brytningen med Tyskland. Önskar i gengäld vapenstillestånd. 

2 kvällen – Inget svar från Moskva på det finska förslaget, därför överraskning på UD när 

Finlands statsminister Antti Hackzell i radio tillkännager att Finland brutit med Tyskland. 

Glömmer säga att tyska trupperna måste ha lämnat Finland senast 15 september (rättas i 

kommuniké 4 sep). Finska pressen har förhoppningar om att Hitler hellre drar bort sina 

trupper från Finland än går i strid med finska armén. Tysk press reagerar lamt. 

3-4 – De allierade tar Bryssel, Antwerpen och Lyon 

3 – Alla tyska fartyg i finska hamnar har avgått mot Tyskland, finska fartyg i Tyskland tas i 

beslag 

3 – Vapenvila Finland-Sovjet 

4 – Regeringen informeras om löftena till Hedtoft. Sköld redogör. Bagge vill tänka över saken. 

4 – Defenitivt svar till de allierade, ang avbrytandet av handeln. CG tar emot Johnson och 

Mallet. Handeln med Tyskland minskar hastigt, säger CG. Stoppet för sjöfarten har haft stor 

effekt. Transporterna till norra Finland har upphört, efter gårdagens vapenvila. Sverige berett 

till hjälp åt Danmark, i samband med en allierad invasion (UD räknar med allierad invasion av 

Danmark, inklusive revolt). 

5 – Bulgarien förklarar Tyskland krig 

5 – Jodl orienterar de utländska militärattachéerna om läget. Erkänner öppet det svåra läget 

och ger uppfattningen ”att vederbörande ansågo kriget förlorat”, enligt de närvarande 

svenskarna. Senare samma dag talar Jodl inför nazistiska partifunktionärer och säger att 

”läget denna höst vore i flera hänseenden sämre än 1918”. 

7 – Finske statsministern Hackzell anländer i Moskva med den finska 

förhandlingsdelegationen. Den svenska förmedlande insatsen därmed över. Sverige tar istället 

på sig beredskap för att leverera varor till Finland efter brytningen med Tyskland, att ta emot 

finska flyktingar. Åland viktig fråga för Sverige att bevaka. 

7 – Enligt Richert kommer tyska krigsmakten att utrymma Finland, men säger sig ha svårt att 

göra det innan 15 sep. ”I övrigt avses ej vidtaga någon åtgärd med Finland”. 

7 – PAH vill förbättra relationen till Norge, skriver personligt brev till Nygaardsvold och 

föreslår återupptagande av kontakten. ”Frånvaron av en personlig kontakt under dessa 

senaste år har känts som en stor tomhet.” Norska folkets tapperhet har väckt svenskarnas 

beundran, men ”den kritik från vissa norska kretsar som riktats mot oss kunna vi icke utan 

vidare godtaga”. Lie inbjuds gästa Stockholm i okt. 

10-15 – Warszawaupproret. Sovjetarmén erövrar stadsdelen Praga öster om Wisla/Weichsel, 

men försöker inte gå över floden. 

11 – Amerikanska förband når Tysklands gräns 

14 kvällen – Hackzell drabbas av slaganfall, Enckell flyger till Moskva för att ersätta honom 

som ledare. Ing aegentliga förhandlingar. Molotov lägger fram villkoren och är ovillig att 

diskutera. Lagt till internering av ungerska medborgare, armén ska demobilseras på bara 

dryga två månader. Även Petsamo och skadestånd på 300 miljoner dollar, att betalas på sex 

år. Istället för Hangö ska Porkkala udde arrenderas, bara två mil från Helsingfors. Sovjetisk 

trupp kan då nå Helsingfors med artilleri. Finska flygfält och hamnar ska stå till 

Sovjetunionens förfogande. Finland ska anhålla och döma krigsförbrytare. Enligt Mannerheim 

är krave, militärt sett, fruktansvärda. Men inget realistiskt alternativ existerar. 

17 – Riksdagsval i Sverige, kommuniströsterna mer än fördubblas jämfört med 1940 (från 

4,2 procent till 10,3) medan Socialdemokraterna backar 7,1% till 46,7%. S går till val med 

Wigges efterkrigsprogram, ”de 27 punkterna”

19 – Finland accepterar de sovjetiska stilleståndsvillkoren, vapenstillestånd med 

Sovjetunionen och Storbritannien (Norge?). Återgång till 1940 års gränser plus att Finland 

avträder Petsamoområdet vid Ishavet och utarrenderar ett område i Porkala och Kyrkslätt 

strax väster om Helsingfors som sovjetisk militärbas på femtio års tid. Finland ska även betala 

ett betydande krigsskadestånd och att avväpna de tyska förbanden i norra Finland. I princip 

samma villkor som i april. Sovjet erhåller möjlighet till full kontroll över Finland samt finsk 

överlämning av kvarvarande tyska trupper. CG anser att fredsvillkoren är ”fruktansvärda”. 

Dock stor lättnad för säkerhetspolitiskt för Sverige, Finland kvar som självständig stat. 

Sovjetunionen kan ”om de så önska penetrera Finland, att göra det till ett lydland eller en 

provins”. (Söderblom, minister i Moskva, Assarsson har tillträtt den nyinrättade posten som 

biträdande kabinettssekreterare) Men Finland har erbjudit Sovjet Åland istället för Porkkala. 

Telegram från Söderblom: ”Urgent. Hemligt. Grönblom har meddelat mig att delegationen i 

går instruerats undersöka möjligheterna att erbjuda Åland istället för Porkkala.” Mannerheim 

sägs ha varit emot idén, men en majoritet av de finska regeringsledamöter drev igenom den. 

PAH ilsknar till. Formulerar skarp not. Dock negativ till åländskt initiativ om att ögruppen ska 

bli svensk. Sverige stöder Finland med krediter och varuleveranser. Stor diskussion på UD hur 

man ska förhålla sig till finländska krigsförbrytare, som flyr till Sverige. Om tex Tanner 

kommer ska han få stanna, däremot inget skydd åt personer som begått "grymheter mot 

krigsfångar. Det lär finnas sådana." (Grafström) Hårda strider av finska förband gentemot 

tysk trupp i Lappland. Många finländare flyr till Sverige undan tyskarna, som tillämpar brända 

jordens strategi. Sverige tar framför allt emot finländska barn under kriget 1941-44, totalt 

70.000 stycken. Cirka 10.000 blir kvar i Sverige, adopterade av svenska par. Efter att de 

tyska divisionerna i finska Lappland drivits ut av Finlands armé börjar Tyskland utrymma 

Nordnorge. Fredsavtal skrivs först 1947. Till dess övervakar en allierad kontrollkommission 

under sovjetisk ledning att vapenstilleståndsvillkoren iakttas av Finland. Fortsättningskriget 

kostar Finland nära 50.000 stupade och 160.000 sårade. Ungefär 400.000 karelare tvingas 

lämna de förlorade områdena. "I sanning, finnarna få betala ett högt pris för sin oskickliga 

politik." (Grafström) Så slutar det finska vapenbrödraskapet och senare regelrätta alliansen 

med Tyskland. Till priset av tusentals döda finländare och sovjetmedborgare har Finland 

vunnit – ingenting. Det finska anfallskriget har bundit upp allierade trupper, som istället kunde 

ha bidragit till en snabbare befrielse av koncentrationslägrens fångar. Hur många judar som 

mördas av nazisterna på grund av Finlands krigsinsatser är självklart omöjligt att beräkna. 

Fyra månader senare kan Röda armén stoppa verksamheten i Auschwitz, vi firar idag datumet 

som Förintelsens minnesdag. Datumet hade varit ett annat om det inte varit för det 

finländska moraliska sammanbrottet 1941-44. Men Finland är oförmöget att manifestera sin 

skuld, istället hävdas arrogant att om det inte vore för försvaret 1944 hade Sverige fått 

Sovjetunionen som grannland. Men vems fel hade det varit? Herrarna Ryti och Mannerheim 

bär ett stort ansvar. Men finländarna röstar nyligen fram dessa som de två största finländarna 

genom tiderna. Jämför detta med de svenska skuldkänslorna för den tyska tågtrafiken. 

Kanske är den finländska skulden för tung att ta till sig? Ett är säkert. Säga vad man vill om 

Maria-Pia Boethius bok om den svenska skulden från kriget, men Finland är i skriande behov 

av en egen Boethius, som håller upp en spegel bakåt i tiden för folket. 

19 – CG föreslår regeringen ett stopp för tysk sjötrafik på svenskt territorialvatten i 

Östersjön. Carlgren skriver att förslaget ”visar honom lika inställd på att behöva jämka svensk 

utrikespolitik efter ett väldigt allierat krigsövertag som tidigare efter ett tyskt”. Sant? Lite 

långsammare nu, eller hur? 

19 – Misslyckandet med luftlandsättningen ”Operation Market Garden” vid Arnhem gör att 

kriget mot Tyskland inte avslutas 1944. 

21 – Sovjet har tagit kontroll över de finska hamnarna, vilket ger Sverige möjlighet att 

stoppa den tyska sjöfarten på svenska hamnar. CG inför regeringen igen. ”Han ville därför 

stänga den tyska sjöfarten från Falsterborev och upp genom hela Östersjön. Det hade också 

varit fråga om att vi skulle stänga västkusten för den tyska handeln, men han fann detta inte

vara lämpligt, då en sådan stängning inte kunde motiveras av krigsläget utan uteslutande 

blev en eftergift åt de allierade. Man borde ockspå ha kvar något av förbindelserna med 

Tyskland bl.a. för att kunna ingripa till förmån för de nordiska länderna.” (Bagge) Argumentet 

är att Sverige inte vill riskera att sovjetiska ubåtar anfaller inne i svenska hamnområden. Men 

syftet är att knipa poäng hos de allierade. Frågan diskuteras i regeringen, CG lägger fram 

förslaget. Sköld anser att detta skulle innebära ”en principiellt helt ny linje i vår politik … På 

detta sätt skulle vi kasta bort värden, som voro ytterst betydelsefulla för en småstat. Det 

vore ett livsintresse för Sverige att i framtiden kunna förbli neutralt. Att göra som 

utrikesministern ville skulle innebära ett instämmande i de allierades propaganda mot 

neutraliteten.” Bagge driver linje mot CG, måste ha kännts ovant för de bägge. PAH driver 

dock igenom beslutet, dock prutas stoppet ner till att enbart gälla kuststräckan Haparanda- 

Falsterbo. Att hålla västkusten öppen för tyskarna är även ett danskt intresse. ”Från dansk 

sida önskades livligt att västkustvattnen skulle hållas utanför förbudet med tanke på 

kommunikationerna med Sverige – nyhetsförmedling, flykting- och materialtransporter.” De 

danska åsikterna framförs till FO, som kämpar emot amerikanska idéer om att Sverige borde 

stänga västkustvattnen. 

22 – PAH tar upp löftena till Hedtoft i utrikesnämnden. Medger att det rör sig om en åtgärd 

från svensk sida ”av mycket större betydelse än allt vad man tidigare diskuterat”. Sker i 

intresset av fortsatt samarbete i Norden. Vilket är sant, överskeppning av trupp innebär att 

Sverige skulle uppge neutraliteten och därmed riskera tyska represalier. 

22 – Sovjet återtar Tallin (Estland) 

23 – CG underrättar Thomsen om att utländsk sjöfart, inklusive färjetrafik, kommer att 

förbjudas på svenskt vatten mellan Torne älv och Falsterbo kanal. Anledning är ”det helt 

förändrade militära läget i och vid Östersjön”. Förvarnar om kommande svenska åtgärder mot 

Tyskland pga förbittringen mot det tyska styret i Danmark och Norge. Ribbentrop vill först 

svara med att stänga Göteborgstrafiken. Men hans underlydande svarar att Sverige då kanske 

släpper lös polistrupperna mot tyskarna i Norge och Danmarkl. Och kanske transporterar ett 

par sovjetiska divisioner till Narvik, varifrån de kan falla tyskarna i ryggen. Frågan föredras för 

Hitler, som beslutar att inga åtgärder får vidtas mot Sverige. Däremot ska de fientliga 

svenska handlingarna noteras, för att användas i framtiden efter den tyska slutsegern! Hitler 

fortfarande segerviss. CG får reda på detta och berättar om det för regeringen. Till de 

allierade säger UD att bara 1-2 procent av den tyska handeln blir kvar, ett fullständigt 

handelsstopp skulle dock leda till de diplomatiska förbindelsernas brytande, vilket skulle 

hindre Sverige från att hjälpa Norge och Danmark samt hindra Sverige i sin roll som 

skyddsmakt. USA vill ändå att Sverige ska bryta de diplomatiska förbindelserna med Tyskland, 

men UK stretar emot. Anser politiken helt felaktig. UK behöver svenskt timmer inför 

efterkrigstiden. Den skulle ge Sovjetunionen tillfälle till att ställa sig in i Stockholm. Åter Kalla 

kriget! USA ger med sig. 

24 – Riksdagsval. Socialdemokratins väljarstöd sjunker till 46,7 procent (enl SCB). 

Kommunisterna mer än fördubblas jämfört med 1940, från 4,2 till 10,3 procent. Högern 

backar något medan bondeförbundet och fp går lite framåt. Den kommunistiska framgången 

skapar oro inom s, riskerar förlora sin dominerande ställning inom arbetarklassen. Men PAH 

anser att trots allt så samlar icke-kommunismen fortfarande nära 90 procent av väljarna. 

24 – Prins Charles av Belgien har utsetts till regent, under kung Leopolds fångenskap. CG ska 

författa ett telegram från Gustaf V, där han säger sig hoppas att kung Leopold snart ska få 

förena sig med sitt folk igen. Uppdraget delegeras till Grafström. 

27 – Finska nazister och fascister (bergsrådsgruppen samt kretsen kring tidningen Svensk 

Botten) försöker fly till Sverige, vilket "väcka bekymmer" (Grafström) Möte hos CG, bla med 

Beck-Friis. Boheman och Grafström tycker inte personerna ska få komma till Sverige, men CG 

argumenterar emot. Saken ska upp i regeringen. 

29 – Grafström skriver i dagboken om att "den otäcke" Grassman försöker fjäska, vill bjuda 

Grafström med fru på middag. "Det kommer inte att dröja alltför länge förrän alla tyskar utan

undantag, som under framgångens dagar uppträdde som om de personligen hade fått Hitlers 

uppdrag att herrebefolka degenererade grannstater komma att förklara sig aldrig hava varit 

nationalsocialister och visa sig villiga att slicka varenda sko, som sticks under munnen på 

dem." Några dagar senare sker det första avhoppet från tyska beskickningen, kulturattachén 

Kappner besöker Boheman och säger att han inte vill hörsamma en kallelse att infinna sig i 

Berlin. "Hade utvecklingen i världen varit en annan skulle Kappner hava varit en av 

stöttepelarna för de svenska quislingarna. Hans nationalsocialism är av gammalt datum." 

30 – Edgar Rosander (opol) avgår som konsultativt statsråd 

Okt 1944 

• CG får reda på att finländarna haft "ganska avancerade planer" på att erbjuda Åland 

åt Sovjetunionen, istället för Porkala udde. Gripenberg ställs mot väggen av CG och 

Boheman, Gripenberg försöker säga att om projektet verkligen hade övervägts, så 

hade Sverige informerats. CG svarar att "detta på intet sätt vore tillfredsställande". 

Har juridiskt stöd i 1921 års konvention om Åland. 

• Kungen får besök av Sven Hedin. Kungen menar att Gestapos barbariska beteende 

berövar Tyskland världens stöd, även om Hitler säkert inte känner till metoderna. 

Kungen tycker det är anmärkningsvärt att Hedin fortfarande tror på en tysk seger. 

Kungen säger att han trott på och stött Tyskland i det längsta, men att han inte 

längre tycker sig kunna fortsätta med det. 

• Sovjet tar Belgrad och säkrar Balkan 

• Brittiska styrkor landstiger i Grekland 

3 – Warszawaupproret. Resterna av Bórs armé ger sig. Den har utgjort den polska 

hemmafrontens kärna och varit trogen den landsflyktiga regeringen i London. Genom dess 

undergång blir fältet fritt för den sovjetkontrollerade Lublinkommittén, senare 

Lublinregeringen. Bór interneras samtidigt som han utses till polsk överbefälhavare av 

exilregeringen i London. 

6 – PAH mycket upprörd i regeringen ”med rätta över finnarnas illojalitet”. (Bagge) Skickar 

utkast till not till CG: ”Svenska regeringen har med häpnad tagit del av dessa meddelanden... 

Den kan icke underlåta att uttala sin förvåning och ledsnad över den brist på uppriktighet, 

som är uppenbar, därest de åberopade meddelandena äro riktiga.” 

7 – PAH säger nej till att de norska polistrupperna ska ingå som frivilliga i finska arméns 

utdrivning av tyskarna. 

9 – Gripenberg till CG, säger att den finska regeringen ”givetvis aldrig skulle ha vidtagit något 

steg, som innebure ett upplåtande till främmande makt av Åland” utan att först underrätta 

Sverige. CG inte nöjd med detta. En ”notifikation” skulle inte ha varit nog, Sverige måste få 

informationen i förväg då landet är en av signatärmakterna i 1921 års konvention. Finland får 

skriftligen en påminnelse om att Sveriges samtycke krävs för att ändra Ålands status. CG 

övertalar att nöja sig därvid, PAH:s skarpa utkast skickas aldrig. Finland svarar inte på CG:s 

skrivelse. Enda gången PAH agerar skarpare och häftigare utrikespolitiskt än CG? 

9 – CG har inbjudit Lie att besöka Sverige, efter tvekan tackar Lie ja. Polistrupperna främsta 

anledningen till besöket. Men på längre sikt måste de nordiska relationerna få en nystart. Lie 

har fått en inbjudan tidigare, från PAH vid årsskiftet, men tackat nej. En anledning var att 

Nygaardsvold skulle bli sårad om inte den svenska statsministern bjöd in honom istället. 

Lösningen är att utrikesministern bjuder in utrikesministern. 

10 – SKF meddelar Tyskland att kullagerexporten ska upphöra två dagar senare. 

11 – USA vill inte längre helt stoppa den svenska handeln på Tyskland, däremot vill man ha 

ytterliggare nedskärningar. Sverige accepterar i stort tankegången (men inte helt), nu tänker 

man främst på efterkrigshandeln och inte på förbindelserna med Nazityskland. Kriget har 

hunnit ännu närmare slutet, men det är ännu inte över – vilket man tidigare på året hoppats. 

12 – Avtalet om reducering av kullagerexporten till Tyskland har genomförts. Den svenska 

handeln går ner till bara några procent av sin tidigare omfattning. USA fortsätter dock att

trycka på, främst av prestigeskäl. Under oktober pressar de allierade även Sverige att ta 

kontroll över tyska tillgångar i landet. De tyska företagen i Sverige säljs ut. 

13 – Ehrensvärd har varit i norr och inspekterat evakueringen av finländare i byar kring 

Torneå, i samband med striderna mellan finsk och tysk trupp. "Mycket hade man kunnat 

tänka sig under detta krig, men knappast att man skulle få se finnarna jaga bort tyskar 

omkring treriksröset understödda av ryssarna." Grafström håller med och tillägger att det är 

den "yttersta konsekvensen av de åtgöranden, som vidtagits av världens bägge kanske 

politiskt mest obegåvade folk". 

13 – Rommel tar livet av sig, för att slippa dömas 

15 – Enckell beklagar sig över svenska tidningars sätt att skriva om finska krigsförbrytare 

15 – Tysklandsallierade Ungern ingår vapenvila med de allierade, ockuperas av Tyskland. 

Pilkorsrörelsen gör statskupp. Rörelsens ledare, Ferenc Szálasi, utses av tyskarna till Ungerns 

premiärminister. Deportationen av judar från Ungern, i synnerhet Budapest, till 

förintelselägren i Polen kan inledas på allvar. Kallay förs till Mauthausens koncentrationsläger, 

där han överlever kriget (dör i New York 1967). Kaos på ungerska beskickningen i Stockholm. 

Militärattachéerna under ledning av major Vöczköndy (en patetisk tjockis, enligt Grafström) 

förklarar sig trogna tyskarna, medan diplomater förklarar sig oavhängiga (till och med 

"quisling-chargén" Parscher, Grafström) 

16 – Finland återtar Rovaniemi från tyskarna 

18 – Thomsen skriver till CG, de senaste månadernas svenska ingripanden mot Tyskland 

innebär en svår diskriminering av de tyska intressena. Helt korrekt. Den svenska politiken 

innebär vidare en ”entydig kränkning av den allmänt erkända folkrättsprincipen”. Också sant, 

men historisk ironi att Nazityskland kan beklaga sig över att ett annat land inte respekterar 

folkrätten. (Carlgren 547) 

19 – Sovjet står vid tyska gränsen (Östpreussen) 

20-21 – USA slår Japan i slaget vid Leytebukten. Historiens största sjöslag. Amerikanska 

överlägsenheten nu så stor att taktiska misstag spelade mindre roll. 

20 – Regeringen erkänner i sin utrikespolitiska deklaration i riksdagen Finlands svåra läge och 

lovar svensk hjälp. ”På svenska folkets känslor av samhörighet behöver finska folket inte 

tvivla, icke heller på vår önskan att bringa den hjälp i dess svårigheter, som vi kunna ge.” 

Livsmedel, råvaror och en kredit på 150 miljoner kronor. Krediten tillåts senare växa ännu 

mer. Sverige tar också emot 50.000 finländare som flyr undan striderna med tyskarna. Leder 

till en alltmer uppskattande hållning gentemot Sverige i Helsingfors. 

23 – Sverige vill ha en last på 3.000 ton gummiprodukter av de allierade, som motprestation 

mot de svenska åtagandena. Ska skeppas med fartyget Saturnus. Men de amerikanska 

militärerna har fått med sig Roosevelt på en helt negativ linje. Dröjer månader innan Saturnus 

kommer till Sverige med sin last. 

27 – Sverige erkänner Frankrikes nya regering 


31 – Utrikespolitiska institutet anordnar middag och debatt på Gillet om utrikespolitiken 

under kriget. CG accepterar att inleda, tillsammans med Knut Petersson från GHT. Grafström 

förvarnar CG om att motståndarna, med DN:s Johannes Wickman i spetsen, förberett ”rena 

råkurret”. CG svarar med ett "tappert leende" att han ser fram emot debatten med nöje. 

"Det ska bli riktigt roligt." 

"Nu avlöpte det hela över förväntan väl för utrikesexcellensen, dels på grund av det skickliga 

sätt som han lade upp sitt inledningsanförande och dels och kanske framför allt därför, att 

huvudopponenten Johannes Wickman 'gjorde bort sig' genom ett hatfullt, överdrivet och 

ytterst personligt angrepp. 

Günther tog i sitt anförande upp endast tre moment: transiteringen 1940, förhållandet 

Sverige-Finland-Tyskland kort före det tysk-ryska krigets utbrott samt förhållandet till de 

allierade i nuvarande läge. Beträffande den första frågan kom han med en bomb. Han 

meddelade, att svenska regeringen just innan transiteringsbeslutet – han nämnde den 16 juni

1940 – från vår beskickning i London fått meddelande om att den engelska regeringen inte 

stode främmande för tanken på en kompromissfred." 

Grafström kontrollerar efteråt uppgiften och ser att CG bluffat under debatten. Men det 

spelar mindre roll på Gillet, där uppgiften gör "det djupaste intryck" och där GHT:s Knut 

Petersson "just med anledning av detta avslöjande" blir tvungen att hastigt improvisera ett 

nytt anförande, vilket blir mycket tamt. 

CG tar själv upp förhållandet mellan Finland och Tyskland inför det gemensamma anfallet 

1941. Det är troligen ingen slump, CG vet att Wickman kommer att lägga mest krut på detta. 

"Nu lyckades Günther ganska bra i sin strävan att övertyga auditoriet om att han naturligtvis 

inte animerat finnarna att gå i krig… På detta sätt tror jag att ett av de viktigaste vapnen 

slogs ur Wickmans hand." 

Johannes Wickman verkar då tappa humöret helt och hållet, han blir "personlig och hätsk och 

vann inte åhörarnas sympati." CG vet därmed att han har vunnit och kan kosta på sig 

storsinthet. "Günther sade sig inte vilja gå in i någon polemik mot talet." Han tillåter sig till 

och med att skämta med Wickman, som börjat tala om en dumhet CG sagt om pressen 1936. 

CG svarar med "en vältalig gest": "Jag tar det tillbaka. Och det enda jag skulle kunna säga till 

mitt försvar är, att yttrandet fälldes en Valborgsmässoafton och att det var till herr Wickman 

det fälldes, ty herr Wickman ofta arroganta och tillspetsade formuleringar inbjuda onekligen 

till liknande metoder hos dem han diskuterar med." 

Åström: 

”CG höll ett långt anförande om hela krigspolitiken. Han förklarade så bra att de närvarande 

kritikerna blev stumma. Det var en oerhörd upplevelse. Kärnan var att Sverige trots allt hade 

försvarat de svenska intressena, utan allt för stora uppoffringar. En av CG:s argaste kritiker 

var förstummad, han ställde sig upp och sa att ’hade vi hört detta tidigare hade vi haft en 

helt annan uppfattning’.” 

Slutet av månaden – Lie och justitieminister Wold till Stockholm. Regeringen uttalar i sin 

utrikespolitiska deklaration i riksdagen det svenska folkets upprördhet över den tyska 

framfarten i Norge och Danmark. Sverige har genomfört en hel del åtgärder för Norge. Lån på 

200 miljoner kronor, utbildning och utrustning av polistrupper och livsmedelssändningar till 

Norge. Svenska beskickningen i Berlin har även ordnat matpaket åt norska internerade i 

Tyskland. 

Vintern 1944-45 

• Tyskland har utfärdat bestämda och upprepade instruktioner till de tyska trupperna i 

Norge och Finland att ovillkorligen respektera den svenska gränsen. När trots det 

tyska soldater går över gränsen vid Karesuando för att hämta hö och vid Södra 

Finnskoga förföljer en norsk familj så erkänner och beklagar Tyskland dessa 

kränkningar omedelbart. 

Nov 1944 

• Hitler tvingas lämna Wolfsschanze och bege sig till bunkern i Berlin 

• En sovjetisk ubåt torpederar Gotlandsångaren Hansa, 88 människor dör 

• Talmannen i Ålands landsting, chefredaktör Julius Sundblom, till PAH. Säger att den 

finska regeringens schackrande med öarna för att blidka Sovjetunionen har fått Åland 

att ”icke kunde känna någon trygghet för sin tillvaro, så länge det vore bundet vid 

Finland”. Antingen ska Åland bli svenskt eller självständigt. PAH ovillig. 

1 – Norske utrikesministern Lie på besök i Stockholm, får gå igenom UD-arkiven ang 

transiteringarna. Skingrar norska misstankar om att Sverige lät bli att varna Norge och 

Danmark om 9 april 1940. CG medger att 2.000-3.000 man ur de norska polisstyrkorna får 

överföras till befriade områdena i Nordnorge. Norge får en kredit på 100 miljoner kronor, som 

inte ska återkrävas. Dvs en gåva. (Carlgren 560) CG går dessutom igenom svensk politik 

sedan 1940, relationerna förbättras. PAH tar upp frågan om svenska frivilliga, Lie svarar

svävande att alla som vill ansluta sig i kampen mot tyskarna är välkomna. Finns ingen reguljär 

armé att ansluta sig till. Lie låter frågan glida över till huruvida svensk reguljär trupp kan gå in 

i Norge. PAH ler och säger att det är en helt annan sak. Säger att initiativet då måste komma 

från Norge. Lie tolkar detta som en principiell öppenhet. PAH sanktionerar att USA-militärplan 

ska få landa på svensk mark och därifrån transportera norska polisstyrkor till Finnmarken. 

Brott mot neutraliteten. CG talar med Lie om efterkrigstiden. De nordiska länderna bör inte 

sträva efter alltför skarpa gränser mellan stormakternas intressesfärer. Istället neutralitet. Lie 

instämmer inte. Både för Norge och Sverige borde en Atlantfederation passa bäst. 

Svenskarna noterar att norska regeringen särskilt bemödar sig om att inte stöta sig med 

Sovjetunionen. Sverige anser besöket vara en stor framgång. Söderbloms efterträdare som 

polchef, von Post, skriver ”att förhandlingarna synes hava lagt en fast grund för de fortsatta 

förbindelserna mellan Sverige och Norge. Vi äro utomordentligt nöjda med besöket och har all 

anledning tro, att denna uppfattning delas av norrmännen”. Sant. Lie säger till britterna att 

han är mycket nöjd med besöket. 

2 – Hitler meddelar att, efter svenska påtryckningar, sjuka norska studenter ska få återvända 

till Norge. En del har redan avrest. 

6 – Thomsen påpekar för CG att, trots det svenska förbudet mot utländsk sjöfart på 

ostkusten, så tillåts finska fartyg hämta last åt Sovjetunionen. 

7 – Tyska trupper i Norge har kränkt svenska gränsen, då de förföljde en flyende norsk familj 

bestående av man, fru och barn. Tyskarna skjuter mot familjen, som ändå lyckas komma 

undan. Thomsen besöker CG, liksom Dankwort till von Post, och lämnar ursäkt från tyske 

befälhavaren i Norge. De skyldiga tyska soldaterna ska ställas inför krigsrätt. Men tyskarna 

kräver att inget får publiceras om saken, vilket CG går med på. Förvåningen blir därför stor 

när pressattachén Hepp på tyska legationen lämnar pressmeddelande till TT, som går ut. CG 

och tyskarna har bara att acceptera faktum, men pressattachén Hepp tros ligga illa till efter 

sitt misstag. Grafström skriver: "Slutet gott, allting gott – utom möjligen för herr Hepp. Han 

kanske måste rädda sig med ett hopp." General Kellgren visar sig fortfarande vara tyskvän då 

han kommenterar händelsen. Han menar att den visar tyskarnas svaghet och anser att 

Sverige med militära hot skulle kunna skrämma dem att evakuera både Norge och Danmark. 

"Men detta kunna vi naturligtvis inte göra av moraliska skäl." Ehrensvärd reagerar mot de 

tyskvänliga officerarna, men tycker det är ännu värre med som vänt med krigsvindarna. Han 

talar om de som "i ett tidigare skede intagit en knäböjande ställning söderut" men som nu 

gör det österut. Grafström håller med. "Staffan Söderblom är skolexemplet. Hans rapporter 

från Sovjet äro skrämmande. Den servilitet och svansviftning han nu synes ådalägga inför 

Kremls män hava helt enkelt endast en motsvarighet – hans eget uppträdande, då tyskarna 

voro 'top dogs'... Han har helt enkelt glömt bort hur han själv bar sig åt under 1940 och 

1941." 

7 – Roosevelt vinner presidentvalet i USA, Truman vicepresident 

9 – CG informerar utrikesnämnden om Lies besök i okt-nov. Enligt Lie tror norrmännen att 

”Sverige före april 1940 underättats om Tysklands planer mot Norge och Danmark, på villkor 

att icke dessa länder skulle få underrättas”. Lie nu övertygad om motsatsen. 

10 – Kollontaj meddelar att hennes beskickning vill skicka tjänstemän till lägren med baltiska 

flyktingar, "för att tala litet med dem". "Meningen är naturligtvis att genom skrämsel, löften 

och propaganda av olika art förmå dessa 'sovjetmedborgare' att återvända till fadershuset." 

12 – Tyska slagskeppet Tirpitz kantrar utanför Tromsø, efter att ha anfallits av brittiskt 

bombflyg 

18 – Riksdagsman Brandt (s) skriver i GHT om Midsommarkrisen och Gustafs abdikationshot 

23 – Boheman ska sluta som kabinettssekreterare och istället bli minister i Paris. Han har 

tvekat, eftersom han även kunde ta Washington, men Boheman har tröttnat på amerikanarna 

och deras "toughness" under förhandlingarna. Assarsson tf kabinettssekreterare tills vidare.

24 – Regeringen har kommit fram til ett svar på den sovjetiska framställningen om baltiska 

flyktingar. Sovjetiska tjänstemän ska få besöka lägren en gång. Dessutom ska de få sätta upp 

plakat i lägren, samt annonsera i tidningarna. Kolontaj belåten. 

24 – UD och nederländernas minister organiserar en större svensk transport (två lastfartyg) 

av livsmedel "till de hungrande i Rotterdam och Amsterdam". Grafström beklagar sig över 

svårigheterna, då operationen kräver tillstånd både från tyskarna och de allierade. 

"Misstänksamhet, lurpassning och hat." 

27 – Himmler har förhoppningar om svensk medverkan i tysk uppgörelse med västmakterna, 

enligt vad som sägs Nylander. 

29 – Berlinplanet har förolyckats 

30 – PAH tar upp frågan om svensk frivilligkår i Norge med regeringen. CG menar att en 

effektiv svensk frivilligrörelse skulle bli impopulär i Norge! Norrmännen påstås enbart vilja ha 

en frivilligkår som vittnen till sina egna insatser. Sköld och Möller positiva. PAH anser att inga 

förutsättningar finns för frivilligkår men att enskilda personer ska få resa. Dock avråda från 

registrering och värvning. 

Dec 1944 

• Gösta Bagge avgår från samlingsregeringen, ersätts som högerledare av Fritjof Domö. 

Bagge frustrerad och bitter. 

• Sverige får via Himmler tyskarna att skicka hem 50 norska studenter och 50 danska 

poliser 

4 – Söderblom i Stockholm. "Han är helt gripen av en messiastanke beträffande Sovjet. För 

vem som vill höra på predikar han Rysslands lov... Jag tror han kommer att bli livsfarlig den 

dag, då våra relationer med ryssarna verkligen kräver ett fast handlag – och den dagen 

kommer." (Grafström) 

4 – Kommunisterna accepteras åter i nämnderna 


5 – CG talar om svensk frivilligkår i Norge i utrikesutskottet. ”Utrikesminister Lie visade 

mycket ringa intresse eller rent av ett negativt intresse för frågan. Överste Christophersen, 

som åtföljde Lie på hans resa, hade sagt chefen för försvarsstaben, att man icke önskade se 

svenska trupper i Norge, då man ansåge sig kunna sköta landets befrielse själv.” Ointresset 

gäller inte reguljär svensk trupp. Norge oroligt för tyska härjningar, då de drar söderut. Och 

den enda militära kraft som finns i området är Sverige. 


10 – Nobelpriset delas åter ut för första gången sedan 1939 

16 – Tyskland inleder Ardenneroffensiven, operation ”Greiff” (”Gripen”) 

17 – Fp-politikern och publicisten Ivar Österström hittas död på Skansen, tre dagar efter att 

ha avsagt sig riksdagsmannaskapet (självmord?) 

20 – Tyskland bryter igenom de allierades front 

22 – De återstående Warszawasvenskarna anländer med flyg till Stockholm från Berlin. 

Frigivandet har förhandlats fram av Tändsticksbolagets personal, via Kersten ("Himmlers 

massör, som är en finne"). Första gången Kersten? "Häggberg såg ut att vara vid ganska god 

vigör. Berglind och Widén föreföllo en aning mera medtagna." (Grafström) 

25 – Anfallskraften slut i Ardenneroffensiven 

29 – DN hyllar de svenska diplomaternas arbete utomlands, utifrån det svåra arbetet i 

Budapest. Nämner Danielsson. Wallenberg? (Nämner för övriga insatser Grafström 

(Warszawa?), Allard (Athen) och Nordling, "som räddade Paris".) Grafström skriver om 

Budapest i dagboken. "Danielsson lär hava gått under jorden och den unge Raoul Wallenberg, 

som sändes ner för att med amerikanska pengar hjälpa de förföljda judarna, har av 

Pilkorsregimen blivit utsatt för en förföljelse, som tvingat honom att söka skydd hos den 

tyska krigsmakten. Under tiden pågår strider mellan ryssar och tyskar i själva staden, som 

brinner. För närvarande saknar vi varje förbindelse med vår legation." (Grafström)

Slutet av månaden – Franska beskickningen håller på order av Paris fest, för att fira att man 

åter är en stormakt. Johnson, Mallet och Kollontaj närvarande. Ministern, greve de Vaux Saint 

Cyr – "som inte är något snille" – utbringar skålar för Roosvelt och Churchill men glömmer 

Stalin. "Gumman kollontay hade då börjat skruva sig på stolen, och ett par domestiker, som 

trodde att hon ville lämna bordet, störtade fram för att hjälpa den svårrörliga 

ambassadören." Denna viftar bort de tillskyndande, reser sig halvt och utbringar en skål för 

general de Gaulle. (Grafström) 

31 – Boheman kommer tillbaka från en resa till London. Har försökt förhandla sig till att 

Sverige ska få handla med Tyskland även 1945, "men det lär inte hava lyckats". Sverige har 

lovat Tyskland handelsförhandlingar 15 jan 1945. Tyskland meddelas att ett ”provisoriskt 

exportstopp”. Saturnus kommer med sitt gummi. 

Slutet av året 

• Intimt hemligt samarbete mellan CG och Kersten, leder småningom till Vita bussarna 

• Gotlänningen Allan Sirland för, med regeringens tillstånd, den lettiska guldreserven 

från Baltikum 

• UK nöjt med Sverige, gått så långt i att vara proallierat som man vill. Sverige vet 

också att UK-politiken mot Sverige är mer nyanserad och smidig än den amerikanska. 

Sovjetunionen också nöjt med Sverige, efter freden med Finland. Uppskattar de 

svenska ansträngningarna. Gillar också Sveriges tysta erkännande av att Finland nu 

ingår i Sovjetunionens intressesfär. Sverige oviktigt i Sovjetunionen, besvarar inte ens 

svenska propåer om efterkrigstida handel och flygöverenskommelser. 

• CG har inte gett några direktiv på UD om utredningar eller studier angående Sveriges 

läge i efterkrigstidens Europa. Däremot försvarsstaben. Sverige kommer att hamna 

utsatt, mitt emellan Sovjetunionens och västmakternas intressesfärer. Helt korrekt. 

Sverige bör sträva efter ett sammanhållet och neutralt Norden. Önsketänkande. 


• Handeln Tyskland-Sverige har praktiskt taget upphört (HK 96) 

• De första norska polisförbanden lämnar Sverige, transporteras till Norge med 

amerikanska militärplan. Polistrupperna får tunga vapen och utrustning som fordon 

och sjukvårdsmateriel. 

• Sverige har tagit emot 193.000 flyktingar 

1945 

• Andra riksdagsbeslutet av två för att ta bort inskränkningarna i tryckfriheten (efter 

mellanliggande val). Krigsårens ändringar tas bort. 

• PAH tillsätter utredningar om flyktingpolitiken, säkerhetspolisen, den tyska 

propagandan i Sverige och tryckfrihetslagstiftningen (för att förhindra upprepning av 

krigsårens ingrepp) 

• Arbetslösheten i Sverige rekordlåg, efter att ha varit som högst 1940-41. Minskar 

ytterliggare 1945-50. 

• Torgny Segerstedt dör 

Början av året 

• Hög chef på Socialstyrelsen, Robert Paulsson, visar sig vara Gestapoagent. 

Socialstyrelsen sysslade bla med flyktingar. Den sk Paulssonaffären leder till 

Sandlerkommissionen. Undersöker flyktingmottagningen och kontakterna med 

Gestapo. Problematiskt, kontakt med Gestapo nödvändig. Dessutom har Tyskland och 

Sverige vissa gemensamma intressen, tex att undvika allierade sabotage på 

exporthamnarna för järnmalm.

Jan 1945 

• Stor sovjetisk offensiv flyttar fronten till Oder, mindre än tio mil från Berlin. Utrymmet 

för tysk separatfred med väst blir allt mindre. Men fronten stannar några månader. 

Tyska enheter innesluts i Kurland och Ostpreussen, medan de tyska allt tunnare 

linjerna i Schlesien och Pommern trycks tillbaka. 

9 – Sverige meddelar Tyskland att exportstoppet kvarstår tv, då Sverige ej vill pressa de 

allierade. Ber tyskarna avvakta. Om Göteborgstrafiken bryts så kommer Sverige inte att 

försöka återuppta exporten. Försiktiga svenska försök att påverka de allierade förekommer, 

bla exportera pappersmassa och papper till Tyskland. Men USA omedgörligt, försöken upphör. 

12-14 – Sovjet anfaller i Polen, går över Wisla/Weichsel. Sex månader efter 

Warszawaupprorets start! 

17 – Warszawa intas av Sovjet. Bór friges, blir premiärminister 1947–49 i den polska 

exilregeringen i London, där han sedan tillbringar resten av sitt liv. 

17 – Raul Wallenberg tillfångatas av Sovjet. Mördas senare i Lubjankafängelset i Moskva. 

25 – Först nu varnar OKM för lejdtrafikens avbrytande 

27 – Auschwitz i Polen befrias av sovjetiska trupper. Perioden 1942-45 mördades här 

uppemot 1,6 miljoner människor i gaskammare. 27 jan blir senare Förintelsens minnesdag 

medan Auschwitz blivit museum.. 

31 – Tyskland avbryter lejdtrafiken, men Sverige inte allvarligt oroat. Tysklands nederlag kan 

inte vara långt borta och lagren är välfyllda. Kontakten med de tyska diplomatiska 

tjänstemännen i praktiken över, Auswärtiges Amt har upphört att fungera. 

Månadsskiftet jan-feb 1945 

• Budapest befrias av Röda armén. Pilkorsrörelsen störtas. 

Feb-mars 

• Folke Bernadotte och de Vita bussarna sätter igång. Formellt en aktion av Röda 

korset, i realiteten svenska staten. Transporterar 20.000 (?) 

koncentrationslägerfångar till Sverige. Norska och danska internerade skickas till 

uppsamlingsläger nära Hamburg. 

Feb 1945 

• Västmakterna startar offensiv 

• I Jalta i februari 1945 bestämde Churchill, Roosevelt och Stalin att ömsesidigt 

utlämna krigsfångar till respektive hemland. Det betydde att de tidigare ryska 

krigsfångarna skulle komma att få problem. Sveriges baltiska flyktingar betraktades på 

ett likartat sätt. De var sovjetmedborgare – Sverige hade ju erkänt den sovjetiska 

annekteringen av de baltiska staterna – och borde skickas tillbaka. Eller som den 

sovjetiska vice utrikeskommissarien Vladimir Dekanosov uttryckte det: ”De voro 

sovjetmedborgare, och det ankomme på sovjetregeringen att bestämma över dem. 

Önskade svenska regeringen verkligen hellre ge efter för sentimentala stämningar än 

vårda sig om goda förbindelser med sovjetregeringen?” Svenska myndigheter kände 

hotet och fick manövrera med största försiktighet. Historien slutade som bekant med 

att balterna fick stanna i Sverige. Argumenten för och emot ventilerades vid en 

statsrådsberedning 22 januari 1945 med chefen för UD:s politiska avdelningen som 

föredragande. ”Utrikespolitiskt kunde denna fråga påverka Sveriges förhållande till 

Ryssland för mycket lång tid framöver och bli till förfång för vissa svenska intressen, 

exempelvis det handelsavtal som man från näringslivets sida var så angelägen att få 

till stånd. Inrikespolitiskt fanns två aspekter, å ena sidan ville svenska folket inte 

återsända flyktingarna, å andra sidan kunde kommunisterna få vind i seglen om 

flyktingarna stannade kvar och försvårade en anpassning till efterkrigstiden med 

väntad hög arbetslöshet.” Socialminister Gustav Möller, under vilken säkerhetstjänsten

sorterade, hade i ett valtal den 5 september 1944 deklarerat regeringens ståndpunkt 

beträffande risken att ta emot krigsförbrytare som flyktingar: ”Av den hittills 

tillämpade öppna gränsens politik gentemot flyktingar må man inte dra den slutsatsen 

att Sverige även står öppet eller kommer att bereda fristad åt personer som i sin 

gärning utmanat den civiliserade världens samvete eller som uppträtt som förrädare 

mot sitt eget land. Man kan utgå från att Sverige inför risken av en större eller mindre 

invasion av dylika ’politiska’ flyktingar kommer att spärra sina gränser och, om någon 

lyckats ta sig genom spärren, kommer att återsända honom till hans land.” En 

polisundersökning hösten 1944 sökte utröna i vad mån sådana mindre önskvärda 

individer fanns bland de baltiska flyktingarna. Resultatet blev att omkring 100 

personer uppfattades som icke-önskvärda av politiska skäl och 30 som notoriska 

brottslingar. Vad som hände med dem är inte lätt att veta, eftersom aktuella 

handlingar förstördes av invandrarverket 1976. ”Tydligt är att man från svensk sida 

såg genom fingrarna med vissa personer som genom sitt arbete med den tyska 

underrättelsetjänsten hade skaffat sig information som ansågs ovärderlig för 

försvarsstabens underrättelsetjänst, och som i fortsättningen fick arbete där.” 

Sverige har fått internationell kritik, till exempel från Simon Wiesenthal-centret, för sin 

oförmåga att ta itu med dessa förbrytelser. Så återstår frågan om baltutlämningen, 

då 146 baltiska militärflyktingar, varav sju ester, lämnades ut till Sovjetunionen 

tillsammans med nästan 20 gånger så många rikstyska soldater. Andræ vill se detta 

som ett ”bondeoffer” eller som det ryska sändebudet i Stockholm uttryckte det: ”… 

den svenska regeringen hade inte gjort mycket för att hejda proteststormen kring 

utlämningsbeslutet, och kanske var detta ett sätt att lämna ett budskap till Moskva, 

nämligen att om utlämningen av 167 (i realiteten 146) balter förorsakade en sådan 

opinionsstorm, så var repatriering av 30 000 civila balter inte att tänka på”. Det är 

förståeligt att det kan vara frestande att tänka i sådana banor med tanke på hur man 

tidigare tacklat sovjetiska hot inom främst den svenska utrikesförvaltningen. Men 

samlingsregeringens beslut i juni 1945 om utlämning av militärflyktingarna, vilket togs 

i politisk endräkt, var knappast så sofistikerat berett. Här lämnades i stället mycket åt 

slumpen. Men när beslutet en gång var taget och meddelat Sovjetunionen så var det 

svårt att backa. Den svenska regeringen hade målat in sig i ett hörn. (NE) 

1 – Norska Londonregeringen sänder not till Sverige, förvarnar om att den kanske kommer 

att begära svensk intervention. Reguljär trupp. Fruktan att ockupationsregimen ska vägra 

kapitulera eller att de tyska styrkorna ska upplösas och bli oorganiserade horder. 

2 – Carl Goerdeler avrättas, som påföljd för attentatet mot Hitler 

4-11 – Jaltakonferensen med Churchill-Stalin-Roosevelt. Tyskland delas upp i fyra zoner 

(Sovjet, USA, UK och Frankrike). Krigsskadestånd diskuteras samt Morgenthauplanen, en 

amerikansk idé om ett framtida agrart Tyskland utan industriell kapacitet. Planen uppgavs. 

Väst kräver fria val i Polen efter kriget, vilket Stalin säger sig godta. Sovjet ansluter sig till 

idén om ett framtida FN. Inget ogillande sägs om Sverige, de allierade nöjda med den svenska 

politiken. Eden bekräftar att ”man från Englands sida varken väntar sig eller önskar något 

svenskt ingripande i kriget vare sig i Norge eller på annat sätt”. Den svenska neutraliteten 

väger kraftigt över till de allierades fördel. Å andra sidan är dess existens viktigare för 

Tyskland, Sverige har nu militär förmåga. Hitler litar inte på Sverige, håller kvar trupp i det 

inneslutna Kurland med hänvisning till att dessa är det enda som hindrar Sverige från att gå in 

i kriget mot Tyskland. 

5 – Metallstrejk i Sverige 

8-9 – Efter ett attentatsförsök mot Quisling arkebuseras 34 norrmän. Opinionsstorm i 

Sverige. 

13-14 – Den lilla 1700-talsstaden Dresden bombas av britterna 

Mitten av månaden – Sovjetunionen tar Budapest

15 – Principdiskussion i regeringen om intervention i Norge. CG säger att ett ingripande bara 

skulle kunna leda till att den tyska terrorn och grymheterna ökar i Norge. En svensk 

mobilisering skulle uppfattas som en provokation av tyskarna. CG tror att Quisling skulle 

befästa Oslo vid ett svenskt ingripande. Sverige skulle tvingas skjuta sönder staden. PAH tror 

att ett läge kan komma där Sverige tvingas ingripa ändå. Samtliga regeringsledamöter 

negativa till svensk intervention. Boheman skickas till London för att informera norska 

regeringen. 

16-21 – Folke Bernadotte i Berlin. Förhandlar? Formellt kontakter med Ribbentrop med i 

praktiken Himmler och Schellenberg. Ribbentrop i praktiken maktlös, till skillnad från Himmler. 

Enligt Ribbentrop har Hitler vänskapliga känslor till Sverige och ser upp till Sveriges kung, 

”som till ingen annan”. (Carlgren 566) Dock Himmler som har de svenska kontakterna. 

Fortsätter med kontakterna som tidigare Goerdeler. 

19 – CG utvecklar argumenten mot svensk inervention i Norge, i utrikesnämnden. Hänvisar till 

brittiskt besked om att ett svensk ingripande vore inopportunt. Enligt CG drivs agitationen i 

Norgefrågan av tidningar, som inte representerar det svenska folkets vilja. Men CG låser sig 

inte inför framtiden, möjligt med svensk intervention senare. PAH samma linje, vid allmänt 

kaos i Norge kanske Sverige ingriper. 

19 – Amerikanerna landstiger vid Iwojima 

19 – Krav i svensk press om förändring av luftvärnsreglerna, som i första hand riktar sig mot 

allierade plan över Sverige. PAH avvisande i utrikesnämnden. Tror inte vinner aktning hos 

allierade genom att i slutminuterna frångå neutraliteten. 

22 – Boheman framför svenska regeringens åsikt till Norge. Lie förstående. Norske 

försvarsministern Torp vill lägga upp ett 20-tal militära depåer i Sverige, längs norska 

gränsen. Dessa ska även vara förläggning åt vardera 20-100 soldater. Ett bifall till detta en 

de fecto-sanktionering av norska operationer från svenskt territorium. PAH försöker att dröja 

med svaret. 

Våren 1945 

• Metall genomför fem månader lång strejk, som protest mot reallönesänkningar. 

Regeringen lägger proposition om hyresbidrag till de strejkande, samtliga borgerliga 

reserverar sig. Går igenom bara tack vare att CG (och Quensel) undviker att ta 

ställning. PAH drömmer om att samlingsregeringen ska kunna fortsätta även efter 

kriget. Händelsen visar på svårigheterna. Tiden skriver att ”samlingsregeringen som 

politisk arbetsform ter sig alltmer svårfattlig”. 

• En representant för Etiopien uppvaktar UD på uppdrag av Haile Selassie. Vill ha hjälp 

att anställa svenska experter för att återuppbygga landet efter kriget, totalt fem 

miljoner kronor. Starten för svensk u-hjälp? (Åström 74) 

• Saabs första helt egenproducerade jaktplan lyfter från flygfältet i Linköping 

Mar 1945 

• Danmark förhör sig om möjligheterna till svensk intervention, à la Norge 1 feb 1945. 

PAH negativ, även om han inser att det kan skada de framtida förbindelserna. 

• Västmaktsoffensiven går över Rhen 

• Hitler ger Nero-ordern om att ödelägga Tyskland, "det tyska folket hade inte visat sig 

uppgiften vuxet" 

2 – Svenska regeringen beslutar genomföra räddningsaktionen med Vita bussarna, CG 

ansvarig. Ditleff viktig initiativtagare. Folke Bernadotte får uppdraget. 

9 – (datum?) Vita bussarna lämnar Sverige. Svårt veta hur många räddas, ne säger 31.000 

9 – Amerikanskt bombanfall mot Tokyo dödar 185.000. Statistikern Robert McNamara står 

för räknandet som styr insatserna. Vietnam börjar? 

10 – Sverige tvingas svara på Norges begäran om depåer. Vapen får transporteras från UK till 

de befriade norska områdena, men de ska vara under svensk kontroll på svenskt territorium.

Vad gäller själva depåerna ska behandlingen av dessa förhandlas mellan Norge och svenska 

försvarsstaben. Frågor om förläggning och kontroll. 

Mitten av månaden – Hitler vill inte att de tyska trupperna i Nordnorge ska dra sig söderut, 

trots att de lider brist på mat. Sverige skulle få ett utmärkt tillfälle till intervention. 

22 – Patton och Montgomery korsar Rhen 

29 – Folke Bernadotte till Berlin. Himmler ber honom, via Schellenberg, vara beredd på att 

resa till Eisenhower för att förmedla en kapitulation på västfronten ”om förhållandet 

beträffande Hitler skulle ändras – vilket eventuellt skulle kunna ske inom en snar framtid”. 

Bernadotte förklarar sig villig att göra detta. Iofs är Göring utsedd till Hitlers efterträdare, 

men Himmler har kommit överens med Göring om att bli ministerpresident, dvs verklig ledare. 

På UD anser man separatfredstrevare för meningslösa och vill inte att Sverige ska engagera 

sig i dem. Ribbentrop har skickat legationsrådet Fritz Hesse till Stockholm för att tala om 

separatfred, men UD vägrar träffa honom. ”Det är självfallet icke lämpligt att 

utrikesdepartementet på något sätt upprätthåller förbindelse med Hesse, så att det intrycket 

skulle kunna uppstå, att departementet haft sitt finger med i spelet i fråga om etablerandet 

av kontakter i och för hans utsiktslösa separatfredsplaner.” Men en tysk kapitulation på 

västfronten är något annat än separatfred. Svenskarna hoppas även att Himmler kan fixa en 

tysk kapitulation i Norge och Danmark. Norge och Danmark lämnar under tiden önskemål om 

svenska förberedelser för militär intervention. tysk terror och deportationer i Danmark. Vill ha 

3-5 svenska divisioner (ca 100.000 man), understödda av flyg och flotta. CG anser det 

otroligt att ett svenskt ingripande skulle behövas i Danmark, även PAH vill säga nej. Inte ens 

Wigge vill säga klart ja, anser bara att man inte bör direkt avvisa tanken. 

Apr 1945 

• Himmler provar separatfredstankar på Folke Bernadotte, CG utnyttjar kontakten för 

att främja oblodig avslutning på ockupationerna av Norge och Danmark. Himmler 

vacklar mellan lojaliteten mot Hitler och en önskan att rädda sitt eget skinn. 

• Richert kommer hem från Berlin, en mindre del av personalen ”övervintrar” i en bunker 

på beskickningstomten. 

• Striderna mot tyska förband avslutas i Finland 

• Gallupinstitutet undersöker svenskarnas uppfattning om varför Sverige inte drogs in i 

kriget. 50 procent svarar att det var tack vare samlingsregeringen. På andra plats 

kommer de stridandes intressen och Sveriges geografiska läge (18%). På tredje plats 

slumpen (11%). Sist i enkäten kommer Gud, efter försvaret, med sex procent. 

1 – Den sista tyska armén i väster inringas 

1 – Amerikanerna landstiger på Okinawa. Japanerna försöker kontra med en självmordsinsats 

av slagskeppet Yamato och med Kamikaze 

7 – Slagskeppet Yamato sänks 

9 – Schnurre till CG för att förhandla om svensk export, men tiden för diskussioner är över. 

Schnurre konstaterar resignerat att det inte lönar sig att diskutera handelsfrågor längre, och 

CG håller med. ”Utrikesministern sade sig dela hr Schnurres uppfattning, att det vore lönlöst 

att börja diskutera de berörda frågorna.” Sista gången Schnurre? Knappt fyra år tidigare satt 

de bägge männen och diskuterade ett svenskt militärfördrag med Tyskland inför grundandet 

av dn nya, nazistiska europeiska ordningen. Sovjetunionen skulle anfallas och besegras på 

några veckor. Tempora mutantur. 

9 – Sista allierade offensiven i Italien inleds 

10 – Trots de negativa svenska beskeden återkommer norska regeringen med önskemål om 

svensk mobilisering. ”Det verkar närmast som om noten skickats för att för att de skulle 

erhålla en bekräftelse på den svenska regeringens allmänna moraliska misär.” (Alf W. PAOK 

357) Sverige svarar att den svenska regeringen anser sig bättre kunna bedöma läget i Norge 

än den norska Londonregeringen. De norsk-svenska förbindelserna under krigets slut avslutas 

med ömsesidiga diplomatiska förebråelser. Den svenska attityden beror på kontakterna med

Himmler. Hoppas på att den ska leda till en tysk kapitulation som innefattar Norge och 

Danmark. Vill inte göra något som stör förhandlingarna. 

12 – Roosevelt dör, Harry S. Truman ny president 

12 – Norge vill att Sverige förbereder intervention, skarpare formulering än danskarna innan. 

Vill ha snabb och fullständig svensk mobilisering. Kravet ska delges UK, USA och 

Sovjetunionen. 

13 – Norska kravet i regeringen. Boheman kallar till sig norske ministern (Bull?). Kan inte ge 

svar förrän efter utrikesnämnden har träffats, men kan förvarna om ett svenskt nej. Det 

norska tillvägagångssättet kallas ”mycket oklokt”. 

13 – Sovjet tar Wien 

14 – PAH säger muntligen till danskarna att Sverige strävar efter att hålla sig utanför kriget, 

dvs ett svävande och oprecist nej till intervention. 

Mitten av månaden – Västmaktsoffensiven i höjd med Bremen-Hannover-Weimar-Nürnberg 

16 – Svenskt nej till Norge, Sverige ska förhålla sig ”avvaktande”. Muntligen säger svenskarna 

att Wehrmacht vill lägga ner vapnen i Norge, men att Terboven och SS tänker fortsätta 

motståndet. Ett hot från Sverige riskerar att svetsa samman tyskarna. CG menar att en 

svensk mobilisering skulle vara kontraproduktiv och framtvinga svensk invasion av Norge. 

Sverige anser sig alltså bättre kunna bedöma läget i Norge än den norska regeringen i 

London. Sverige vill alltså avvakta både i Danmark och Norge. Pressen rapporterar. Men sedan 

länge finns stabsplanering för svensk intervention i Danmark och Norge. En halv miljon man, 

flotta och flyg. Vad hade det svenska kollektiva minnet av kriget blivit om Sverige gått in? 

Glorifiering och försköning av det förflutna, precis som i Danmark och framför allt Finland? 

16 – Sovjet korsar Oder 

19 – Regeringen skickar ut kommuniké angående nejet till grannländerna, ”tämligen 

obestämda formuleringar” (Carlgren 572) 

20 – Sverige går med på att Norge lägger upp sina militära depåer längs gränsen 

22 – Hitler bestämmer sig för att stanna i det snart inringade Berlin. Himmler beslutar att 

tiden är inne för honom att handla. 

23-24 – CG har via Kersten bearbetat Himmler angående en tysk evakuering av Norge. 

Himmler går med på att inför Hitler arbeta för detta. Dessa dagar träffar Himmler Folke 

Bernadotte i Lübeck (Bernadotte har återkommit till Tyskland för att fortsätta Röda korsaktionen). 

Önskar att svenska regeringen ska framföra budskap till de västallierade: Tyskland 

är villigt att kapitulera på västfronten. Bernadotte går med på detta, om kapitulationen 

inbegriper styrkorna i Danmark och Norge. Himmler går med på detta. ”Han ville dock 

bestämt framhålla, att besättandet av Danmark och Norge ej borde få ske med ryska 

trupper.” (Bernadotte) Sverige vidarebefordrar meddelandet – och västmaktgerna svarar 

omedelbart nej. Himmler har felbedömt möjligheterna till att splittra de allierade. Men Sverige 

behåller kontakten med Himmler, för att kunna avsluta ockupationerna av Danmark och 

Norge. Bernadotte intstrueras råda Schellenberg att föreslå Himmler detta. Men rådet måste 

framstå som personligt, Sverige vill inte officiellt riskera misstro hos de allierade angående 

delkapitulationer. De tyska trupperna i Norge erbjuds internering i Sverige, mer lockande än i 

Sovjetunionen. Frågan är hur det skulle ske praktiskt, omöjligt för Sverige att internera en 

stormaktsarmé som man tror består av 100.000 man. Detta är dessutom en grov 

underskattning, det verkliga antalet kanske 400.000 man. Ingen kontakt med de allierade 

eller Norge i frågan. 

23 – Ny norsk begäran. Delar inte den svenska uppfattningen. Norges exilregering i London 

vill att Sverige ska förbereda militärt ingripande i Norge, för att förhindra våld. från tysk 

trupp. Men denna gång inget krav på svensk mobilisering, endast en begäran om 

överläggningar. 

24 – Folke Bernadotte träffar Himmler. Bernadotte tar på CG:s uppmaning upp frågan om de 

tyska styrkorna i Danmark-Norge. Antyder att de kan interneras i Sverige. Himmler 

intresserad. (Åström 83)

25 – Berlin inringat av Sovjetunionen 

26 – Siste tyska soldaten lämnar finskt territorium 

27 – PAH i hemligt riksdagssammanträde, återger CG:s synpunkt att en svensk uppmarsch till 

västra gränsen skulle kunna provocera tyskarna och därmed öka förstörelsen i Norge. 

Tillfogar dock att utvecklingen kan göra entt svenskt ingripande oundvikligt. CG:s text: 

”Svenska regeringens ståndpunkt till de norska och danska framställningarna är klar. Vi önska 

ställa oss avvaktande till händelseutvecklingen. ... Allt flera tecken tyda på möjligheterna av 

en avveckling utan större offer i blod och material av tyskarnas regemente i Norge och 

Danmark.” Men samtidigt inkallas 20.000 man, fast mest för att ta emot tyska soldater som 

kommer över gränserna. 

27 – Ryssar och amerikaner möts vid Elbe eller är det Torgau??? 

28 – PAH meddelar sjöfartsakkunnige Duckwitz vid Köpenhamnsbeskickningen att Sverige 

inte kommer att titta på om de tyska styrkorna inleder en förstörelse av grannländerna. CG 

troligen inte informerad! 

29 – Himmlers erbjduande om separatkapitulation sprids i världspressen. Hitler förbannad på 

Himmler. DN:s löpsedel lyder: ”TYSKLAND KAPITULERAR Folke Bernadotte förmedlade 

anbudet UTRYMNING utan strid i Danmark och Norge HITLER döende” 

29 – Hitler utser marinchefen amiral Dönitz till ny Führer, gifter sig med Eva Braun 

29 – En svensk delegation reser till Köpenhamn, för att förhandla med tyskarna om eventuell 

internering i Sverige av de tyska trupperna i Norge och Danmark. (Åström 80) I Norge finns 

300.000 tyska soldater. 

30 – Hitler begår självmord tillsammans med Eva Braun 

30 – De tyska styrkorna söder om Alperna kapitulerar 

30 – Västallierad propå om invasion av Norge utifrån svenskt territorium. Föreslår omedelbart 

inledande av stabssamarbete. CG svarar ja efter bara några timmar, efter att frågan dragits i 

regeringen. Förhandlingarna hinner dock aldrig börja innan tyskarna ger sig självmant. Varför 

uppge neutraliteten? Åström tror att CG kan ha spelat med just denna möjliga utveckling. CG 

får senare reda på att Sovjet inte var informerat, västallierade betraktade Norge som sitt 

område. Oroande. CG har återigen tur. 

30 eftermiddagen – Himmler säger ja till det svenska förslaget om kapitulation i Norge. 

Enighet mellan von Post och Schellenberg om överenskommelse. Utkastet godkänns av CG 

och PAH. Men Hitlers avsättande av Himmler gör att överenskommelsen är värdelös. 

Maj 1945 

1 – Dönitz tillträder som führer. Nyheten når regeringen sent på kvällen, men leder inte till 

några åtgärder. 

2 – Återhållet svenskt svar till Norge ang begäran från 24 april. Den snabba 

händelseutvecklingen gör att det bästa vore om en medlem av norska regeringen kunde 

komma till Stockholm. Tf utrikesminister Wold anser meddelandet ”ej så vänligt”, flera 

ministrar i den norska regeringen anser att det är förnärmande. 

2 – Schellenberg pratar med von Post. Talar om möjligheter till tysk kapitulation i Norge, går 

inte in på Danmark. Vill ha full diskretion, om saken kommer ut så kommer han att avrättas. 

2 – Direktiv om internering av tysk diplomatisk personal i Sverige, andra anvisas till speciella 

uppehållsorter. Den berörda personalen har haft möjlighet att lämna Sverige om de önskade, 

ändå en drastisk åtgärd. Listan över de internerade gjord av Grafström-Dankwort. 

Västmakterna begär att arkiven på den tyska beskickningen och på de tyska konsulaten ska 

ställas till deras förfogande. Sverige svarar att arkiven, om de osannolikt nog skulle existera 

fortfarande, tas om hand av Sverige. 

2 – Berlins garnison kapitulerar (?) 

2 – Tysk kapitulation i Norditalien 

2 – Britterna återtar Burma

4 – Tyskland kapitulerar (på Lüneburger Heide?) i Danmark, lösenordet sänds till Sverige. 

Även i Nederländerna, Nordtyskland. 

4 – CG håller tal på Sveriges flottas årsmöte (TIETT 180) Sista talet som utrikesminister, 

tvivlar på det framtida FN:s förmåga att lösa konflikter mellan stormakterna (HK 102) 

4 kvällen – Schellenberg meddelar att han har skriftlig fullmakt från Dönitz att förhandla om 

kapitulation för de tyska styrkorna i Norge. Ska ta sig till Stockholm nästa dag. CG 

underrättar Mallet och Johnson. Ingen info till Sovjetunionen, Johnson och Mallet har tidigare 

sagt att ”ryssarna icke komme att underrättas, enär man på anglosaxiskt håll betraktade 

Norge som ett västallierat ärende”. Norske Stockholmsministern ska dock underrättas. 

4 kvällen – Nyheten om tyska kapitulationen i Danmark når Danmark. De danska 

polistrupperna när Helsingborg och en dansk regering bildas (förberedd sedan länge) trots att 

kapitulationen inte sker förrän dagen efter. 

5 – Schellenberg till Stockholm. Churchill svarar till CG ang händelserna, ombeds att inte 

trassla till Eisenhowers förhandlingar genom egna förhandlingar med Schellenberg. CG lyder. 

5 – Tysklands kapitulation offentliggörs i Flensburg 

5 morgonen – De danska polisstyrkorna börjar överföras från Sverige 

5 kvällen – Sverige anordnar ett möte vid svensk-norska gränsen mellan den tyske 

befälhavaren i Norge och den tyska beskickningen i Stockholm, ang kapitulationen. 

7 kl 03.00 – Kapitulationsceremoni vid Eisenhowers högkvarter i Reims. Inkluderar 

kapitulation i Norge. Planerna på svensk invasion av Norge överspelade. Norska polisstyrkorna 

börjar rycka ini Norge, via depåerna. Norge besvarar aldrig den svenska inbjudan till 

överläggningar i Stockholm. De tysk-svenska diplomatiska förbindelserna upphör, meddelar 

Thomsen. År 1939 ställer sig ett 20-tal europeiska länder utanför kriget, bara fem undviker 

att bli indragna – Sverige, Irland, Portugal och Spanien. Japan håller ut ytterliggare några 

månader, men då är svensk utrikespolitik i ett annat skede (även om Japan via den svenska 

ministern i Tokyo försöker vidarebefordra meddelanden till de allierade om vilja till fred). 

Tyskland borta som maktfaktor och Sovjetunionen är Europas och Östersjöområdets 

starkaste makt. 

7 – Festscener på Kungsgatan i Stockholm. Framförallt hyllas norrmännen. Totalt finns 

43.000 norska flyktingar i Sverige (och 18.000 danska). Folk använder remsorna från 

räknemaskiner som serpentiner. PAH som ska intervjuas av Bertil Perrolf på Radiotjänst på 

Kungsgatan får tillåtelse att plundra en räknemaskin på dess remsa för att kunna kasta en 

serpentin. ”Han sken av lycka i hela ansiktet”, berättar Perrolf. 

8 – CG meddelar utrikesnämnden att Thomsen ”tackat svenska regeringen för de åtgärder 

som vidtagits”. Exit Nazistykland ur den svenska politiken. 

8 – PAH försvarar svenska krigspolitiken i ett tal med att ”genom att hålla oss utanför bäst 

kunde tjäna andras intressen”. Detta anknyter till den efterkrigstida ekonomin, som blir en 

fantastisk svensk framgång. Tack vare vår orörda industri kan vi omedelbart börja leverera till 

uppbyggnaden av Europa, vilket ger Sverige en högkonjunktur som varar i cirka 30 år. Detta 

ekonomiska smörgåsbord som serveras Sverige är anledningen till att återuppbyggnaden av 

Europa är oändlig tmycket viktigare än eventuell Marshallhjälp. Bara cirka fyra år efter kriget 

exporterade Sverige återigen stora mängder järnmalm till Tyskland. Förhandlingarna med de 

allierade efter kriget handlar bland annat om vad som ska hända med tyska tillgångar i 

Sverige. Sverige överlåter ungefär 75 procent av dem till de allierade och lovar att ge tillbaka 

guld som Tyskland stulit från ockuperade länder, för att använda som betalning åt Sverige 

(1939-44). Som svar upphävde USA frusna svenska medel i Amerika, samt slutade svartlista 

svenska företag. Tio år efter krig återlämnar Sverige stulet guld till Belgien och 

Nederländerna. Ett företag som dragit till sig extra uppmärksamhet i forskningen är 

dåvarande Stockholms Enskilda Bank, nuvarande SEB, under ledning av Wallenbergarna. 

Bröderna Jacob och Marcus Wallenberg kombinerade sin affärsverksamhet med officiella 

uppdrag åt Sverige. Till exempel köpte banken stora delar av tyska företaget Bosch utländska 

tillgångar, för att skydda dessa mot de allierade. Bosch fick löfte om att få köpa tillbaka

tillgångarna efter kriget. Problem uppstod då USA krävde försäkringar av Wallenbergarna att 

amerikanska Bosch inte hade några tyska ägare. Wallenbergarna gav falska sådana 

försäkringar, både åt USA och svenska regeringen samtidigt som de försökte lugna Bosch 

med muntliga försäkringar. Bilden kompliceras av att tyska Bosch leddes av Carl Goerdeler! 

8 natten till 9 – Kapitulationen träder i kraft. 

9 – Quisling överlämnar sig själv till polisen 

9 – Ålands politiske ledare, bankdirektör Tor Brenning, hos CG. Åland vill bli svenskt. CG inte 

intresserad. Kriget slutar som det började för CG, med Åland. 

12 – Tyska armégruppen Schörner försöker fortfarande slå sig västerut i Sydtyskland 

13 – Första atombombsprovet 

Sommaren 1945 

• Bonniers ger ut ”Tal i en tung tid”, CG:s samlade anföranden 

• Regeringen beslutar utlämna 2.000 tyska soldater till Sovjet, ”baltutlämningen” (trots 

att bara 167-177 (?) var balter). Inget formellt tvång, soldaterna kunde egentligen 

välja själva vart de skulle skickas. Anpassning. CG menar att hänvändelse till 

västmakterna vore meningslös, Sovjet skulle i alla fall få som de ville. Sverige lämnade 

däremot inte ut civila balter som flytt innan Tysklands kapitulation, krigsförbrytare 

fick fristad. (PA448) CG ska medvetet ha sökt tona ner ärendet, så att Sovjet skulle 

glömma bort det och att flyktingarna kunde ”komma bort” i Sverige (SBL 647) 

Kungen vädjar till Sovjet om balterna, får rakt ”nej” till svar. (SRWN 58) Undén 

kritiseras skarpt för baltutlämningen, men han var i själva verket en medlare mellan 

den hårda linjens män – Erlander, Myrdal, Sköld och Wigforss – och de som ville säga 

nej till Sovjetunionen. 

Jun 1945 

• Haakon VII återkommer till Oslo, folket jublar 

22 – Japanske kejsaren ger regeringen order om att söka en väg ut ur kriget. Kontakt tas 

med Sovjetunionen för medling. 

24 – Segern över Tyskland firas med en jättelik segerparad på Röda torget i Moskva. 

200.000 soldater ur Röda armén kastar hakkorsflaggor och andra tyska emblem framför 

Leninmausoleet. Klimax uppnås när den främste sovjetiske fältherren Zjukov rider in på Röda 

torget på en vit springare. Till minne av denna händelse invigs vid 50-årsminnet av segern 

1995 en ryttarstaty över Zjukov på Röda torget. 

26 – FN:s stadga undertecknas i San Francisco 

27 – Undén tackar ja till att bli ny utrikesminister. PAH vill ha kvar CG men får mothugg av 

Möller och Wigforss. CG har begärt ministerposten i Köpenhamn. Till nya regeringen föreslås 

”en lantarbetare” till jordbruksminister – Gunnar Sträng (ÖU 91) 

Jul 1945 

• Churchill tvingas avgå efter att förlorat valet, Clement Attlee ny premiärminister 

13 – Första framgångsrika atombombsprovet 

13-14 – Nordiska samarbetskommittén har sitt första möte (enbart sossar?). Lie erkänner 

att Norge haft fel angående misstankarna om Sverige inför 9 april 1940. Annars spänd 

stämning. Även Finland med? Diskussionerna visar dock vilja till förståelse. Gerhardsen 

försonlig, Tranmaels fränare. 

17 – Potsdamkonferensen inleds, bekräftar tilltagande samarbetssvårigheter mellan de 

allierade. Beslut fattas om framtida ansvarskrävande av Nazisterna (Nürnbergrättegångarna) 

22 – CG håller sitt sista tal som utrikesminister. ”Alla med oss jämförliga folk har fört eller 

försökt föra samma politik som vi. Att Sverige lyckats med vad alla velat, nämligen att undgå 

kriget, ger ingen anledning till förhävelse, men heller inte till förebråelser.” Försvar mot kritik 

(även snällt mot Finland).

27 – USA:s minister besöker kabinettssekreterare Stig Sahlin, vill att Sverige ska ha sträng 

kontroll över uran. Undén är utsedd till ny utrikesminister, men har inte tillträtt. 

31 – Samlingsregeringen avgår. CG ersätts av Östen Undén (s). Undén hälsas med 

traditionellt välkomsttal av Sahlin, talar med CG ”om varjehanda”. (ÖU 92) CG får hopsamlad 

gåva på 200.000 kronor. ”Norden blev Europas lugna hörn och den svenska neutrala 

välfärdsstaten kunde få sin time of grace 1945-1965.” (Wahlbäck) PAH vill fortsätta med 

samlingsregering efter krigets slut, inkl CG. Kan tom tänka sig ta in kommunisterna. Men PAH 

har en enig s-partielit emot sig, tom Vougt. Vissa saker talade dock för fortsatt 

samregerande, bla att det allmänt ansågs att kriget skulle följas av djup depression. 

Dessutom har de borgerliga partierna närmat sig s under kriget, mest tydligt högern. Domö 

villig till diskussioner med PAH på ett annat sätt än Bagge varit. Inte ovillig till 

samlingsregering men tveksam. Fp spelade nyckelroll för fortsatt samlingsregering. Hade fp 

sagt ja hade de andra följt efter. Avgörandet hos Ohlin, som dock kom til slutsatsen att 

samregering var omöjligt. Misslyckandet att fortsätta samlingsregerandet efter kriget är 

PAH:s bittraste politiska bakslag. Men samlingsregeringen är ett starkt hämmat beslutsorgan. 

”Det var mycket lättare att bli enig om att inte göra något än att komma överens om att 

göra något. Denna tendens gagnade Per Albin.” (Alf W.) Via samlingsregerandet kunde han 

bla kapsla in Wigge. 

31 – Reaktioner i dansk press mot att CG ska bli minister, vill ha Dardel kvar. Danske kungen 

även skrivit till Gustaf V (när?) och velat ha Dardel kvar. CG avstår från posten. Vill inte bli 

minister någonstans, ej heller bli landshövding. Vill istället ha lön för att stanna i Stockholm 

och skriva om kriget. (ÖU 92) CG ska ha besökt kungen när han fick veta danske kungens 

reaktion (Ingrid). CG funderar på att skriva ned sina minnen från kriget, men projektet blir 

aldrig av. Tor Bonnier erbjuder gratis sekreterare och 25.000 i förskott (419.000 kr i dagens 

penningvärde) för memoarerna. CG säger nej, ”ingen skulle tro mig” (Ingrid) 

Aug 1945 

2 – Potsdamkonferensen avslutas 

6 – Hiroshima bombas (78.000 döda) 

8 – Sovjetunionen förklarar Japan krig 

9 – Nagasaki bombas (36.000 döda) 

9 – Japanske ministern gör artighetsvisit hos Undén (ÖU 95) 

11 – Sovjets minister hos Undén, som talar om ”olikheter i Günthers o min inställning”. (ÖU 

97) 

12 – Utkast till broschyr om Sveriges politik under kriget till Undén. CG har planerat. 

Pressbyrån skrev. Både CG och Undén missnöjda (ÖU 98) Detta kan vara följande: CG har 

under slutet av kriget gett statsvetaren Edvard Thermænius i uppdrag att skriva ingående 

redogörelse för den svenska utrikespolitiken byggd på UD:s material, men arbetet avbryts av 

Undén. 

14 – Japanske kejsaren håller radiotal om att ”acceptera det otänkbara” 

15 – Japan kapitulerar. General McArthur blir japansk ledare (fram till 1951). Andra 

världskriget slut. 

15 – Av demokratierna är endast Sverige, Irland och Schweiz fortfarande neutrala. 

17 – Vitbok (om exakt vad? kriget?) färdig att trycka av Norstedts. Undén visar manus för 

PAH. (ÖU 99) 

18 – Undén talar med CG om broschyren om svensk politik under kriget. Ska ges ut på 

engelska och spanska, för spridning utomlands. Då pressbyrån skrivit dåligt manus uppmanar 

Undén CG att skriva den själv. CG accepterar. (ÖU 100) 

Sep 1945 

2 – Japan undertecknar kapitulationen på slagskeppet USS Missouri i Tokyobukten

2 – Undén till Norge, ser bland annat Quisling genom en fönsterruta på Akershus fängelse. ”Q 

låg på sin brits, lite hopsjunken”, skriver Undén. Ser även Jodl. 

10 – Quisling döms till döden 

Okt 1945 

• Opinionsyttringar nedvärderar CG:s insats under kriget (SDP 108) Finländare i Lund, 

Hans Ruin, tycker det är märkligt av opinionen. ”Den skulle inte alls behöva reagera så, 

ty att Sverige lyckades bevara freden var den största hjälp landet kunde ge sina 

nordiska bröder. Men freden kändes och känns så oheroisk – det är där skon 

klämmer.” 

• Ovänskap mellan norske kung Haakon VII och svenske kungen. Haakon tror att Gustaf 

försökt få brittiske Georg att få Haakon att abdikera. Haakon ska ha sagt till prins 

Bertil att han inte vill ”återknyta personliga förbindelser” med Gustaf. Enligt Undén är 

det hela ett missförstånd som undanröjs. (ÖU 107) 

10 – Kronprinsen har träffat norske kungen Haakon VII i Köpenhamn. Haakon tar upp att han 

skulle interneras om han kom in på svenskt territorium 1940. Undén säger att han minns 

informationen som CG gav ”varvid jag starkt opponerat mig”. Kronprinsen önskar 

undersökning, ÖU lovar att en sådan ska göras. (ÖU 108) 

24 – Quisling avrättas 

27 – Undén får besök ang Mattsonska mutaffären. Tjänstemannen vid Statens 

Handelskommision Reimar Mattson har under kriget tagit mutor av direktörer som sökte 

transporttillstånd. Även tjänstemän på UD har bjudits på luncher och middagar. CG 

inblandad? (ÖU 108) 

28 – PAH fyller 60 år, uppvaktas av bla CG 

31 – Sandler föreslås av PAH som ny ordförande i utrikesutskottet 

Nov 1945 

• Baltutlämningen 

3 – Kommunistiske riksdagsmannen Hilding Hagberg ställer interpellation där han begär 

parlamentarisk kommission som ska utarbeta ”en objektiv framställning av den svenska 

utrikespolitiken under krigsåren”. 

6 – Undén besvarar Hagbergs interpellation 

7 – Pressen skriver om interpellationen. TT skickar ut uttalande av CG, som enligt Undén 

”närmast gav sitt stöd åt Hagbergs o kommunistpressens tolkning av ’interventionshotet’ 

1940”. Undén irriterad på CG. Även PAH sur på CG, eftersom han inte informerat om sitt 

uttalande i förhand. (ÖU 110) 

11 – Undén offrar söndagen åt att skriva broschyren om svensk politik under kriget. Det 

manus CG gjort ”var inte bra... benägenhet att dramatisera o ge en tendentiös färg åt 

redogör. Besvärligt jobb men jag tror jag fick bort det mesta av ogräset.” Se 18 aug. (ÖU 

111) 

14 – PAH på partiledarkonferens, klandrar CG för att inte ha kontaktat honom innan han 

uttalade sig om interventionshotet 1940. Dementerar CG:s uppgifter. Domö stöder PAH:s 

version. (ÖU 111) 

26 – Undén på Publicistklubben, inleder diskussion om ”Utrikespolitik och pressen”. Hur 

nämns kriget? Protokoll? 

Dec 1945 


9 – PAH säger att krigsförbrytare och nazister finns bland de civila balterna som flytt till 

Sverige. ”De ha utgivit tidningar med nazistisk tendens”. Sverige ville inte driva 

krigsprocesser.

1946 

• Nürnbergrättegångarna inleds 

14 jan – GC syns tillsammans med generalskan Kellgren i SF:s Veckorevy, på Solvallas 

travpremiär. Masspublik och strålande väder. Även reportage om österrikiska skolbarn och 

deras ”av nazismen förmörkade sinnen”. 

23 feb – Undén får veta att handlingar från krigsåren finns i särskilt förvar hos 

kabinettssekreteraren. Undén läser pärm med depescher. ”... mkt från Richert. Kraftig spis. 

Kan de tas med vid publikationen?” (ÖU 134) 

25 feb – Tidningsuppgifter ang ny bok av Emil Boldt-Christmas med anklagelser om svensktyskt 

samröre 

1 mar – Undén tar del av dechiffrerat material från tyske militärattachén i Stockholm 

(Uthmann?) till Berlin (under kriget). ”Ganska komprometterande för vissa sv. officerare” 

Upprinnelsen till affären Kellgren. (ÖU 135) 

15 mar – Undén träffar Boldt-Christmas på Politiska klubben i Göteborg, ”resonerade något 

efteråt” (ÖU 137) 

23 mar – Undén träffar Kellgren, ”Bad honom göra en P.M.” (ÖU 139) 

1 apr – Kellgren lämnar sin pm till Undén (ÖU 140) 

9 apr – DN publicerar intervju med CG om händelserna 9 apr 1940 

10 apr – Interpellationsdebatt om fallet Rosenblad 

11 apr – Richert vill bli minister i Haag, Undén svarar nej, ska kolla ev landshövdingepost (ÖU 

142) 

12 – PAH ger Undén order om att fortsätta utredningen om Kellgren i UD ”gm hörande av 

Günther m.fl.” (ÖU 143) 

12 – Kungen hälsar till Rosenblad att han ”borde omedelbart ansöka om avsked” (ÖU 142) 

26 apr – Regeringen beslutar sparka Boldt-Christmas 

Maj – CG:s dotter Britta (”Lillan”) dör i cancer. 36 år gammal 

Maj – Utredningsorganet Bedömningsnämnden inrättas, Ture Nerman ledamot. Kolla vilka som 

varit demokratiskt tillförlitliga. Inget resultat eftersom det visade sig omöjligt att juridiskt 

definiera innebörden i begreppet ”demokratisk tillförlitlighet” 

15 maj – Undén talar med Wigge ”om Günthers ev. placering i Rom”. (ÖU 147) 

24 maj – Kommunikén om affären Kellgren publiceras i morgontidningarna 

25 – CG erbjuds ministerposten i Rom av Undén, ”han tycktes lockad men begärde ett par 

dars betänketid”. PAH nöjd, ”har från början velat ha G. i verksamhet” (ÖU 148) 

28 maj – CG accepterar Rom. PAH håller tal till honom inför resan, samarbetet dem emellan 

ska under kriget ha försiggått under de mest hjärtliga former och i fullständig endräkt. Inte 

någon gång under kriget har de haft olika uppfattningar om vilken linje Sveriges utrikespolitik 

borde följa. PAH ägnar sig åt artiga lögner, stämmer inte, särskilt inte för de viktigaste åren 

1940-41. Men ändå uttryck för vänskap – och dåligt samvete – från PAH:s sida. Säkert sakna 

CG, dels som utrikesminister men framförallt som bridgepartner. Tröst för bittre CG. 

21 jun – Undén meddelas om läckage i Berlin under kriget. Kanslibiträdet i Berlin, Elsa Bartel, 

erkänner att hon sedan hösten 1941 lämnade uppgifter ur legationen korrespondens till 

Gestapo. Åtalas och fälls för spioneri. En del av skulden läggs på Richert. 

28 jun – CG envoyé i Rom 

29 jun – Richert får förklara sig hos Undén ang Bartel. Aftonbladet och Stockholmstidningen 

”föra en stor intensiv kampanj mot UD i denna sak” (ÖU 152) 

12 jul – Vougt meddelar statsrådsberedningen ”ang. vissa samtal om den under kriget 

planerade men inhiberade värvningen av sv. officerare till östfronten.” Enligt Thörnell hade 

Sköld inget med saken att göra, ”Günther har nu ombetts ge förklaring om sin befattning 

med saken”. (ÖU 152) 

12 jul – Undén anmäler för PAH omständigheter kring finska gömda militärarkiv, Stella Polarisaffären

Sep 1946 

14 sep – Kungen vill att Richert ”inte skulle placeras någonstans” av Undén, som ”sökte 

förklara vanskligheten”. Kungen tycker Richert varit bra, ”utom i fråga om Bartel-historien”. 

(ÖU 157) 

15 sep – Landstingsval, s backar något. SKP gör rekordval, 11,2 procent. 

20 sep – Undén får besök av norrmän som skriver norsk vitbok. Norges minister Bergersen 

kritiserar ”dem som vill fortsätta ’nålstingspolitiken’. Han vill ha slut på grälet om krigsårens 

politik.” (ÖU 158) 

5 okt – PAH sista stora projekt avslutas, kreditavtalet med Sovjet sluts i Moskva. Extrakonselj 

på Drottningholms slott. PAH firar med svart cigarr, konjak och bridge. 

6 okt – PAH dör (60 år gammal) i hjärtinfarkt mycket tidigt på morgonen (eller sent på 

kvällen den 5:e?), faller död ner på väg hem på Ålstens hållplats. 

6 okt – Kungen säger till Undén att han inte anser Möller passa som statsminister 

8 okt – Kungen säger att ”Jag hade annars tänkt på Nothin...” när talet om vem som ska bli 

ny statsminister dyker upp. Kan acceptera Möller men absolut inte Wigge. (ÖU 164) 

9 okt – Erlander får majoritet över Möller i s-partigruppen, stödd av bla Wigge och Undén 

13 okt – PAH begravs 

16 okt – Natten till den 16:e avrättas nazistledarna. ”Sic transit gloria mundos”, skriver 

Undén i dagboken 

21 okt – Erlander får dechiffrerade telegram från kriget av Undén. ”Särskilt om Kreuger o 

hans mellanhavanden med tyskarna under kriget”. (ÖU 167) 

24 okt – Brev hittas på UD ang inspektion av legationen i Berlin 1943. Innehåller uttalande 

om Bartel. Brevet överlämnas till åklagaren. (ÖU 169) 

3 nov – Pressen skriver om Stella Polaris 

5 nov – Beredning om Stella Polaris 

6 nov – Partiledarkonferens, bla om Stella Polaris. Bramstorp och Ohlin kan inte minnas att 

regeringen hade med saken att göra. ”Så småningom erkände de dock att de kanske hört en 

redogörelse om inköpet av radiomaterial från Finland”. (ÖU 171) 

9 nov – Sverige väljs in i FN 


30 dec – Undén föredrar i beredning ”frågan om bisysslor för Günther och Boheman 

(bolagsstyrelser) o föreslog att de skulle avveckla dessa under 1947. Ingen erinran.” (ÖU 

174) 

1947 

• Svenskt flyg med kadetter på väg hem från Addis Abbeba havererar i bergen ovanför 

Scala, Italien. De tas inpå sjukhus, där de ber om mjölk att dricka. Personalen tror att 

de yrar. CG tar hand om ärendet. 

• Kersten ger ut sina memoarer ”Samtal med Himmler” 

13 jan – Undén erbjuder Boheman ministerposten i London. Boheman tar meddelandet ”som 

ett hårt slag”. Han vill stanna i Paris. 

20 jan – Överste Adlercreutz redogör för svenskt samarbete med Norge och Danmark under 

1940, före 9 april, gällande militärt underrättelseväsen, till Undén. (ÖU 177) 

25 jan – Tidningarna skriver om kungen och midsommarkrisen, ang faran för regeringskris och 

ny, tyskorienterad regering. Expressen kräver kungens avgång om anklagelser från Möller är 

sanna. ”Barnslig tidningspolemik”, skriver Undén i dagboken. (ÖU 179) 

26 jan – Prins Gustaf Adolf dör i Köpenhamn i flygkrasch 

Feb – Fredsfördrag undertecknas i Paris mellan Finland och Sovjetunionen-Storbritannien

3 feb – Diskussion om kungen ska göra framträdande om midsommarkrisen. ”Kungen helt 

främmande för tanken på abdikation i juni 41.” PAH:s dagbok kollas (”överväga sin 

ställning”). ÖU 180. 

4 feb – Prins Gustaf Adolf begravs 

5 feb – Möller formulerar uttalande om midsommarkrisen 

6 feb – Möllers uttalande justeras av medlemmarna i samlingsregeringen (inkl CG? Troligen 

inte.). Erlander vill dock inte göra något uttalande. (ÖU 180) 

7 feb – Pga DN-artikel enas regeringen om att Möller bör göra sitt uttalnde. 

8 feb – Riksdagsman Karl Ward (s) interpellation i AK om Midsommarkrisen, vill ha 

klarlägganden om händelserna från medlemmarna i samlingsregeringen. Riktas till Möller. 

12 feb – Möller svarar Ward. Presenteras de tyska kraven som ”tysk-finska”. Säger att Gustaf 

efter samtal med CG ”anslutit sig till dennes uppfattning”. Menar att Gustaf troligen inte velat 

abdikera. I den efterföljande debatten säger v Friesen (fp?) att en majoritet inom fp var för 

ett godkännande, men att ändå en majoritet av parlamentet vek sig inför en minoritet. 

18 feb – ”Tidningarna fylld av vitböckerna. Ganska hyggligt mottagande.” (ÖU 182) Inte helt 

sant, Västernorrlands Allehanda skriver om kriget: ”Vi klarade oss. Nu gäller det bara att be 

om ursäkt för de begångna felstegen.” Svenska Morgonbladet skriver att: ”Svensk politik 

under detta skede befann sig i en vågdal som inte kan försvaras och näppeligen heller 

förklaras på annat sätt än att de ansvariga handlade i en skräckstämning, som hindrade dem 

att göra, vad som var möjligt att göra utan risk för den egna freden.” Bla Sandler skrivit, 

”Sandlerkommisionen”. Kommissionens riktlinjer skrivs av Tage Erlander, Möllers närmaste 

man. 

20 feb – Presskonferens om vitböckerna. (ÖU 182) 

21 feb – General Ehrensvärd ”har i pressen gått till en ganska oförsynt attack mot UD:s 

vitböcker. Han ska snart få svar på tal.” (ÖU 183) 

1 mar – Undén läser protokoll från utrikesnämnden och konstaterar nöjt att han var emot 

permittenttrafiken (liksom Sandler). (ÖU 184) 

6 mar – Prins Carl diskuterar med Undén om brev till CG ”ang. formerna för överlämnandet av 

en medalj till påven”. (ÖU 184) 

April – Uttrycket ”Kalla kriget” myntas av den amerikanske politikern Bernard M. Baruch. CG 

får rätt, världen delas upp i blocken USA-Sovjet. Detta har visserligen förutspåtts sedan 

1830-talet, ändå får CG anses klarsynt i sina förutsägelser om framtiden. Tack vare hans 

grundarbete klarar sig Sverige även undan Kalla kriget med bibehållen självständighet och 

neutralitet. För Sverige får USA-Storbritannien ta över efter Nazityskland som den främste 

garanten gentemot ryssen. Problemet för väst med USA i spetsen är att Sovjetunionen 

räddade världen undan Nazityskland. Historien blir en viktig del av propagandan, USA:s insats 

överdrivs och Sovjetunionens kamp negligeras. Märkbart även idag, tex inför Irakkriget och 

den amerikanska kritiken mot Frankrike: ”Vore det inte för oss skulle ni prata tyska nu.” 

Historierevisionistiskt och direkt lögnaktig, möjligen skulle fransmännen tala ryska. 

20 apr – Danske kungen död 

16 maj – En dotter till Wied vill ha inresetillstånd till Sverige. Kronprinsen pratar med Undén, 

som hänvisar till att utlänningskommissionen sagt nej, men att frågan kan provas på nytt 

”om några månader”. (ÖU 196) 

10 juli – Freden i Paris, med Tysklands tidigare allierade. Italien avträder sina kolonier. Fred 

även med Finland, Ungern och Bulgarien. Någon fred med Tyskland slöts egentligen aldrig. 

18 aug – Prins Eugen död 

6 nov – Undén hör rykten om att kungen 1941 sagt att han ”väl förstode att Tyskland ansett 

till tvunget börja ett preventivkrig mot Sovjetunionen.” Undén skriver i dagboken att ”Det 

finns nog åtskilligt komprometterande material i tyska UD:s arkiv!” (ÖU 208)

1948 

• CG försäkrar i intervju i DN att kungen inte uttalat ”något hot om abdikation” 

midsommar 1941 

• Pehrsson-Bramstorp drabbas av hjärnblödning under valrörelsen, Gunnar Hedlund tar 

över bf 

• Folke Bernadotte mördas i Palestina av judiska terrorister i Sternligan (”LoMame Ferut 

Yisrael”, ”Israels frihetskämpar”). Operativ ledare Yitzhak Yzernitsky (sedermera 

Israels premiärminister under namnet Yitzhak Shamir). 

Sep – Riksdagsval 

17 sep – UD meddelas om Folke Bernadottes död. ”Fruktansvärt. Det förefaller vara judiska 

terrorister som handlat.” (ÖU 254) 

18 sep – Undén kondolerar kungen om Folke Bernadotte. Kungen säger skarpt att ”Han var 

oförsiktig.” (ÖU 255) 

1949 

• Grekiska inbördeskriget slut 

• Amelie Posse skriver i ”Åtskilligt kan nu sägas” att prins Eugen sagt i samband med 

Midsommarkrisen att Gustaf aldrig talat om abdikation 

1950 

13 mar – Undén talar med Quensel om ministerposten i Rom, ”som Günther vill lämna 1 juli”. 

Quensel lockad. CG har erbjudits ordförandeuppdrag i Sverige, vill gå i tidig pension. Beviljas 

på villkor att hans pension sänks. 

21 apr – CG går i tidig pension 63 år gammal, blir styrelseordförande i AB Turitz & Co (som 

har EPA-varuhusen?) och styrelseledamot i Svenska AB Philips. Undén skriver bara i sin 

dagbok ”Ministerposten i Rom behandlades”. Johan Beck Friis förordas som ny minister. (ÖU 

312). CG flyttar till Karlavägen 115, där han bor kvar till sin död. 

15 jun – Norstedts ger middag på Djurgårdsbrunn, för medarbetarna i verket ”Sveriges 

utrikespolitik”. CG på plats ”i egenskap av upphovsman till donationen”, enligt Undén. CG 

talar med Undén, ”optimistisk i fråga om krigsfaran”. Tror inte Sovjet har expansionsplaner. 

Kritisk mot USA, som schematisk och ohistorisk Europabild, ”inte minst på Ryssland”. 

26 jun – Koreakriget igång 

29 okt – Gustaf dör 

3 nov – Undén reagerar på eftermälet om Gustaf. Skriver att det är felaktigt att han blandade 

sig i utrikespolitiken. ”Han blandade sig inte i den annat än vid särskilt viktiga avgöranden”. 

9 nov – Gustaf begravs, var CG där? 

1951 

• Fredsavtal skrivs USA-Japan, i skuggan av Koreakriget. Inget fredsavtal har skrivits 

mellan Japan-Sovjet/Ryssland. 

1952 

• CG ordförande i Sällskapet, vars sekreterare Ragnar Svanström skriver om CG:s 

”märkliga förmåga att förena en till synes improviserad effektivitet med ett aldrig dolt 

drag av lättja”. 

• CG ordförande i Svenska travsportens centralförbund 

• Högerns riksorganisation byter namn till Högerpartiet 

14 jan – SF:s Veckorevy visar travpremiären på Solvalla. Vinterkyla och snö, men klarblå 

himmel. ”Förre utrikesministern Günther saknas sällan vid hippologiska evenemang.” CG bär 

glasögon, inte pincené.

1954 

• CG ordförande i Granit och betong AB 

• CG håller föredrag om svensk utrikespolitik under kriget på Idun, bygger på samtida 

anteckningar (ytterliggare föredrag hålls 1955) 

1955 

• Bonniers vill att CG ska skriva memoarer 

• Avtal med Österrike, ”Statsfördraget”, innebär avveckling av de fyra 

ockupationszonerna 

• CG håller föredrag om svensk utrikespolitik under kriget på Idun, bygger på samtida 

anteckningar 

12 nov – UD publicerar ”Wiedrapporten” 

1956 


• Tingsten äter lunch med CG, som säger att han är ”för Undéns politik men tycker att 

Undén sköter denna politik medelmåttigt”. 


1957 

• Sovjetunionen erkänner att Raoul Wallenberg gripits och förts till Moskva, men 

erkänner inte mordet på honom. Han ska ha dött av hjärtattack i juli 1947. 

1958 

• CG slutar som styrelseordförande i AB Turitz & Co 


1 dec – SF:s Veckorevy: Italienska institutet invigs på Gärdet i Stockholm. Utrikesminister 

Östen Undén språkar med kung Gustaf IV Adolf. CG tillsammans med Anders Österling. CG 

vithårig och allvarlig. 

1959 

• CG äter middag med Hägglöf. Denne frågar om han verkligen trodde på finnarnas 

försäkringar i maj 1941. CG svarar att han inte haft någon anledning att misstro Ryti 

och Witting, ”man kan måhända säga att jag var godtrogen, men faktum var att de 

försäkringar jag fick mottaga, var ytterst bestämda”. 

• CG drabbas av lunginflammation och hjärtsäcksinflammation, samt får cancer ”i 

blåsan”. 

1960-talet 

• Radioserie om andra världskriget, CG medverkar 

1960 

• CG genomdriver med avgångshot Herbert Tingstens inval i Sällskapet 

1961 

• CG slutar som ordförande i Sällskapet 

• CG slutar som styrelseledamot i Svenska AB Philips 

1966 

21 feb – Ingrid läggs in på sjukhus, pga täta svimningsanfall 

23 feb – CG till sjukhus, undersöks. Ska opereras mån 7 mars för sin cancer.

5 mar (lör) – CG åker hem, tillsammans med dottern Lena. Städar ur sina papper, enligt Lena 

för att inte lämna skrivna källor efter sig. 

6 mar (sön) – CG dör 79 år gammal. Obduktion visar att han inte hade kunnat leva länge till, 

cancern hade spridit sig i hela skelettet. Begravs borgerligt i familjegraven i Djursholm, 

tillsammans med bla pappa och mamma. Anders Österling officiant: ”En stolt blygsamhet var 

kännetecknande för hela hans väsen, och vi som kände honom vet att han med lugnt 

samvete lämnade sitt historiska värv att rättvist bedömas av eftervärlden.” Ingrid flyttar från 

lägenheten på Karlavägen 115 till en mindre i grannporten 113. 

1968 

• Chefen för UD:s arkiv, Wilhelm M. Carlgren, beordras av regeringen att skriva en bok 

om Sveriges utrikespolitik under andra världskriget. Publiceras 1973. 

1971 

• Tysklandsavtalen sluts, det närmaste världen kommit en fred med Tyskland 

1972 

• Hägglöf publicerar sina minnen från kriget. Skriver om att CG ibland ”trasslade bort 

sig”, vilket berodde på ”hans vana att improvisera utan att tänka på konsekvenserna., 

att spela på gehör … Man skulle kanske kunna uttrycka det så att Günthers styrka 

och svaghet var att han i så hög grad var amatör. Hans kunskaper om utlandet var så 

mycket mer begränsade än folk trodde. Detta var väl ofta en nackdel, men han hade 

åtminstone den fördelen att han icke hade låst fast sig i några förutfattade åsikter.” 

1973 

• Carlgrens bok publiceras. CG ställs i positiv dager. Standardverket. 

• TV-serien Någonstans i Sverige, skriven av Jolo. Svenska folkets främsta källa till 

synen på andra världskriget och Sverige. Grundlägger bla myten om att nazismen var 

en överklassföreteelse. Framför allt den moralistiska historiesynens entré. 

1977 

• Ingrid talar in sina minnen på kassettband 

1979 

• Tysk lag om att krigsförbrytare kan åtalas utan avseende på gången tid sedan brottet 

1982 

• Ingrid Günther dör (?) 

1984 

• Alf W. Johansson publicerar ”Per Albin och kriget”, andra standardverket om svensk 

andravärldskrigspolitik. Utrikespolitiken betecknas som ett gott tillvaratagande av 

förmånliga omständigheter. Boken är något av en sammanfattning av 1970-talets 

SUAV-projekt, som leddes av Stig Ekman. 

1991 

• Maria-Pia Boëthius publicerar ”Heder och samvete”. En grov uppgörelse med svensk 

utrikespolitik under kriget, som har stora brister. Konspirationsteoretisk, svenska 

historiker har försökt dölja sanningen. Men med förtjänsten att den startar en stark 

svensk uppgörelse med kriget. 

1994

• Den amerikanske historikern Gerhard L. Weinberg kritiserar Sverige i sitt verk ”A 

World at Arms. A Global History of World War II”. ”Sweden made some important 

humanitarian gestures during the war, but it insured that it would be one of the very 

few countries on earth to profit handsomely from it.” 

1997 

Amerikansk rapport om Sverige och naziguldet. Undersekreterare Stuart Eizenstat skriver att 

Sverige samarbetade med Nazityskland även efter Stalingrad och att landet på så sätt 

”contributed to prolonging one of the bloodiest conflicts in history”. 

2004 

2 april – Framom främsta linjen har svensk premiär, får dålig kritik men propagandan går hem. 

”Framom Främsta Linjen är en finsk krigsfilm som skildrar det så kallade Fortsättningskriget 

1942 till 44, då Finland återigen försvarade sina gränser från Sovjetiskt anfall.” (SVT:s 

Filmkrönikan)

Släkten Günther från Königsberg adlas, tack vare insatserna av ...

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?