PALMIRA, - Vaasa

PALMIRA, 

af 

Madame Armande R* 

Öfver sättning 

af 

Albin Grundelstierna. 

IV. DELEN. 

* * 

Cest un malheur, c'est peut-etre un grand tor» 

D'avoir une arne au-dessus de son sort. 

VOLTAIRE. 

STOCKHOLM, 

Tyckt hos Dire&euren Johan A. Caulbqhm. 

i8r o» 

\

*♥*♥♥«+++

4 

se underrättelsen om denna olyckliga händelse 

hos henne väckte. lemnade 

henne härvid ett bref från hennes 

Tante. Denna förträffliga qvinna beklagade 

sig ännu mera öfver Palmiras öde,än 

öfver sitt eget: åtminstone, skref hon, 

återstår mig en fristad,som erbjuder mig 

tusende utvägar, dem du ej äger. Kom 

derföremitt barn, och dela dem med mig, 

och öfvergif din g3mla föresatts, att idin 

uppfostran och dina kunskaper söka 

medel att försörjadig. Uti dylika omständigheter,skola 

dinungdom,din skönhet 

utan tvifvel blifva dig till mycket 

hinder. Lät vara till och med, att du 

iditt förslag lyckades, så skulle dock 

din stolta själ svårligen kunna lämpa sig 

efter de olägenheter,som från detta sätt 

att försörja sig, äro oskiljaktige. Ännu 

en gång, kom till mig, fattige men högaktade 

skola vi vara. 

Lifvad af tacksamhetens och medlidandets 

känslor, läste Paimira detta bref; 

icke dessmindre fattade hon det fasta beslut, 

att ej genom sin person ökaMadame 

Samt Pollins hushåll; dessutom vore den 

kostnad hon skulle förordsaka,Hortenses 

elaka lynne,och granskapet med Madame 

Mircour, nog mäktiga skäl för att styrka 

henneisin föresats. Hon gaf Abbedissan 

tillkänna, att bon ej till Ange-cour

5 

kunde begifva |ig, utan att förhenne yppa 

de hemliga orsakerna dertill. 

Det vore emedlertid ganska väl, min 

söta Flicka, svarade denna sednare med 

en ganska vänlig ton, om ni hade någon 

ting bättre att välja. Den pension som 

i detta hus måste betalas, är kan hända 

för stor i eder närvarande belägenhet, 

och, med den bästa villja,är det oss omöjligt 

att deraf någon ting förminska. 

Jag begär några dagars betänketid,svarar 

Paimira; utan tvifvel lär jag erhålla 

det, emedan qvartalet af denna pension, 

förut betalt, ej förr än efter en månad 

blir förfallet. Min Gud! Miss, det vet 

jag ganska väl. Blif qvar hos oss så 

länge det är möjligt, ty alla äro vi här 

ganska ledsna öfver att mista er. 

Paimira neg, och begaf sig åter på 

sitt rum. Öfverlemnad åt sina sorgliga 

betraktelser, anklagade hon Himmelen, för 

att mot henne vara grym. Dess födelfe» 

hela dess lefnad, utan tvifvel dess död, 

sade hon i sin förtviflan, skola visa att 

hon varit förkasteisensrof, och en mängd 

olycksödens bestämda offer. Ännu trodde 

hon, att hon af Sunderlanderna skulle 

vinna beskydd; men att återgå til dem 

så usel och öfvergifven, sårade hennes 

Stolthet. Slutligen återse Abel, återse 

fe

6 

honom, Simplicias eller en annans maka. 

.... Nej, nej. 

Aftonen fann henne nedsänkt i sin 

ängslan. Mörkret tycktes med en ännu 

dystrare färg måla dess fruktan för framtiden, 

dess betraktelser till och med öfver 

det förflutna. Hennes sinnesredighet 

var nästan försvunnen. O min mor! jag 

åkallar dig, sade hon, och tryckte mot 

sitt hjerta den medaillon, hvaruti dess 

portrait var infattat; heliga skugga! hasta 

till din olyckliga dotters hjelp! Hastigt, 

tror hon sig se henne bredevid sig;hon 

upphäfver ett skrik, och faller nästan afdånad 

i en famn,ihvilken honömtkänner 

sig tryckas. Min mor, är det ni? 

upprepar honiraseri. Det är åtminstone 

en vän, som skall hafva samma ömma 

känslor, var det någon som med en 

Jjuf och upprörd stämma svarade. 

Idet samma bar Miss Delvines kammarjungfru 

in ljus, och hennes matmor, 

som nu sansat sig, såg tydeligen den 

person, hvilken hade synts henne vara 

en öfvernaturlig syn, emedan hon blott 

vid det matta skenet af månans strålar 

blifvit den samma varse. Denhade verkligen 

Lady Elisas växt, vackra ställning, 

nästan samma, fastän något mindre ordentligt 

sköna utseende, stora blå ögon, 

en ganska hvit hy, och ovanligt fina an- 

*

Jetsdrag;' med ett ord, likheten var nog 

förvånande, fö^ att hos Paimira kunna 

förordsaka en så häftig rörelse. 

Skulle ni väl förlåta att jag stört er 

enslighet? sade Marskalkinnan Samt André 

med den mest vänliga ton. Ack! 

min Fru, svarade Paimira, och bad henne 

sitta ner, jag är äfven så mycket betagen 

som förundrad. — Hör mig, min 

älskvärda dotter Tillåt mig detta 

ömma uttryck, emedan ni kallat mig er 

mor. Vördnadsfullt och ömt kyste Paimira 

den hand, af hvilken hon kände sig 

tryckas. Ehuru långt hon var ifrån, att 

för någon hastigt fatta förtroende, ansåg 

hon ej Madame Samt André som främmande. 

Som en släktinge till Abbedissan, 

har ni i detta hus bort höra mig 

omtalas, fortfor Marskalkinnan;men nödsakad 

att lefva vid Hoivet, reste jag sällan 

hit 5 och sedan jag nu lärt känna er, 

är jag ganska ledsen öfver, att jag här 

ej oftare har vistats. 

Min sjuklighet fordrar, säger man, 

att jag på en ätta månader åtminstone 

vistas i nejden af Nizza, såsom ett ofelbart 

botemedel att i detta elimat återställa 

en förmycket vårdslösadhelsa. Som 

jag beslutit att göra denna resa, och efter 

några få dagar ämnar mig företaga 

den, har jagidag kommit tillmin Tante, 

7

.t 

"X 

i 

8 

för att af henne taga afsked. Mycket 

talte man hos henne ot^ den olycka ni 

nyss undergått, ännu mycket mer om 

edra dygder, edra stora egenskaper. Hvad 

jag skulle vara lycklig, tänkte jag, om 

denna intagande Engelska samtyckte till 

att göra mig sällskap! Resa genom detta 

vackra och helsosamma land, skulle kunna 

skänka henne förströelse; och jag skulle 

hafva äfven så. mycket henne som 

climatet att tacka för återvinnandet af 

min helsa, emedan lyckan är ett förträffligt 

hjertstyrkande medel, och en verklig 

lycka skulle jag njuta, da jag vore henne 

till någon tjenst. Min tanka yppade 

jag för min Tante, hvilken svarade mig, 

att ni var ganska stolt och förbehållsam; 

att hon fruktade för att genom ett dylikt 

anbud såra er granlagenhet. Som jag ej 

begrep, tillade Madame Samt André och 

smålog, huru detta skulle kunna förtörna 

er; och som' jag alldeles icke ville öfvergifva 

mitt project, lät jag visa mig 

till ert rum; jag klappade, ni hördemig 

ej; edra suckar återskallade ända till mitt 

hjerta. En oemotståndelig magt segrade 

öfver försiktigheten, jag geck in; döm 

huru rörd jag blef, då ni, vid åsynen af 

mig, utropade: Min mor! o min mor! 

är det ni? Förtjusande flicka! hos mig 

skall ni ej sakna en moders känslor,i

fall jag är så lycklig att ni antar mitt 

anbud. % 

Med hänryckning svarade Paimira 

henne, betagen af dess godhet. Denna 

Marskalkinnans likhet med hennes mor 

tjuste henne allt mer och mer; hon försäkrade 

henne derföre, att honskulle följa 

henne, om hon så befallre, till verldens 

ända. Öfver detta samtycke blef Madame 

Samt André obeskrifligt glad. Som hon 

var nödsakad att straxt återresa till Paris, 

sade hon: nu vet jag,Miss,allt hvad 

jag rörande er behöfver veta; nu hör det 

er till att skaffa er underrättelse angående 

mig. _ Ack! min Fru, hvar ock en 

som ser er, skalliögnablicket känna er 

tillbedj?.nsvärda godhet. Marskalkinnan 

omfamnade henne, och gaf henne tillkänna, 

att som hon om tre dagar ämnade 

resa, skulle hon andra dagen derefter 

skicka och afhämta henne, på det hon 

i Samt Andréiska huset kunde få hvila 

en natt öfver. Min Fru, sade hon glad 

till Abbedissan, då hon, åtföljd af Paimira, 

kom in till henne, jag har den lyckan 

att komma öfverens med Miss Delvine, 

och i öfvermorgon tar jag henne 

bort ifrån er. Det var redan ganska sent, 

och hon dröjde ej längre. 

Hvilket sköntoch vördnadsvärdt fruntimmer! 

utropade Paimira när hon rest: 

9 

det är sant, svarade Abbedissan, och sådan 

ni ser henne med sina vänliga fagoner, 

är det ett högt förnämtfruntimmer, 

sjelf af adelig börd, emedan hon är min 

brorsdotter; för sjutton eller aderton år 

sedan, medan hon ännu var ett barn, 

gifte hon sig med Marskalken Samt André. 

Hennes uppförande, hennes höga 

stånd, hafva förvärfvat henne ett betydande 

anseende, hvilket tusende menniskor 

välsigna, och hvaröfver en enda ej 

kan beklaga sig. Hennes nästan förlorade 

helsa, afsmak för stora verldens lefnadssätt, 

äro orsaker hvarföre hon önskar 

få draga sig ur densamma, och i 

stillhet begifva sig till ett af sina landtgods, 

ett parti hon också ämnar taga då 

hon återkommer från sin resa. 

Ack! så mycket bättre, tänkte Paimira, 

hvilken åsynen af Marskalkinnans 

lysande lefnadssätt något litet hade oroat* 

Jag förmodar, fortfor Abbedissan, att 

hennes vistande iItalien blir långvarigt. 

Min brorsdotter är en vän af vackra konster; 

under sitt vistandeidettaland, hvilket 

man säger varaderas rätta hemvist, lofvar 

hon sig njutningen af de största /löjen. 

Utsigtenaf dessa med Palmiras smak 

så väl öfverensstämmande förslag, målades 

af dess inbillning med de gladaste 

färgor; hon lemnade Abbedissan, och 

10

11 

geck att till Madame Samt Pollin skrifva 

etr bref, deruti hon omständeligen berättade 

sin lyckliga händelse. Hon lade sig 

med mera lugn än hon få timmar förut 

hade väntat sig. 

Länge tänkte hon på Marskalkinnan, 

på dess resaiItalien. Betagen af dessa 

särskiita föremål insomnar hon sluteligen, 

isömnen återvisa de sig för henne, men 

åtföljda af hiskeliga inbillningar; och se 

här den dröm Paimira hade samma natt, 

som följde på en af de dagar då hoppet 

och lyckan för henne en gång uppklarnat. 

Hon drömde att hon reste genom 

Italien med sin nya beskyddarinna. En 

klar sol förgylte de sköna fälten, ett urgammalt 

tempel, fullkomligt trotsande tidens 

härjningar, förskönadeännu dessa tjusande 

ställen. Paimira, nyfiken att på närmare 

håll fa betrakta det, skyndar dit 

med sin vän. Knapt voro de der inkomna, 

förr än ett tjockt moln förmörkarhorizonten, 

förr än luften återskallar af fordonens 

brak. Snart inramla det skakade 

templets murar. Madame Samt André försvinner, 

och midt ibland ruinerna stannar 

Paimira, utom sig af förskräckelse,ensam 

qvar. Hon vet ej hvart hon skall taga 

vägen. Öfversvämmade äro fälten. För 

dess blickar visar sig endast en vidsträckt 

sjö; hon ämnar störta sigidensamma:

då en liten båt synes på vattenytan; den 

styrdes af en medelålders man af ett ohyggligt 

utseende, oansedt dess anletsdrag 

voro tämmeligen ordentliga; hans 

tal var grant och vänligt. Han förmanar 

Paimira att öfverlemna sig ihans 

vård; hon besluter det äfven; han för 

henrte till ett präktigt palats, der han öfverailt 

förföljer henne. Förgäfves bemödar 

hon sig att undfly honom, alltid återfaller 

honihans våld. En dag rör hon 

vid massiva guldeolonner, som omgåfvo 

hennes säng; detta guld förlorar härvid 

sin glans; den hvita marmorn, på hvilken 

dess späda fötter träda, förlorar sin skönhet; 

hon ser sigien spegel,och märker 

sin lifliga och sköna färg helt och hållit 

vara försvunnen. Dess kläder äro höljda 

af aska, jorden synes henne betäckt med 

ett tjockt tior: är jag naturens fördömda 

barn? utropar hon, utom sig af förskräckelse. 

Iett ögnablick försvinnerdess bestörtning, 

dess fasa. Hon hör glädjesånger, 

hon ser ett lysande gästabud anställas. 

Iförgylta silfverbägare iskänkes redan 

de angenämaste drycker, hon tager 

ett af dessa kärl, och tömmer det helt 

och hållit, genom en verkan af yrsla eller 

af någon annan orsak insomnar hon, 

och vaknar hos sin mor, boendeiförtjusande 

lunder. Hon känner ett fullkomligt 

12

13 

lugn;på långt håll ser hon ännu palatset, 

der hon genomgått så besynnerliga och 

fasansfulla händelser: tydeligen ser hon 

der Simplicia och Abel som gråta öfver 

att der ej återfinna henne. Hon småler 

åt deras tårar. Trösta dig min Simplicia, 

säger hon, äfven du min älskade Abel, 

här skall jag ej mera blifva förödmjukad, 

förföljd eller vanhedrad. 

Denna dröm upphörde mot slutet af 

natten att oroa henne; den öfriga delen 

deraf tillbragte honiden djupaste sömn, 

och vaknade ej förr än tämmeligen sent. 

1 hela sin vidd återkallades den då ihennes 

minne; mot sin vilja ryste hon dervid, 

men skild från all slags vidskepelse, 

och sedan hon ofta upprepat: man 

har ju här ilifvet nog många verkliga sorger, 

för att låta sig äfven af de besynnerligheter 

oroas, som under natten kunna 

bestorma inbillningen, fäste hon ej mera 

någon vigt vid denna underliga och förvånande 

dröm. Dagen förflöt under anstalter 

till resan. 

Trettionionde Capitlet. 

roljande dageniganska god tid kom 

man och afhämtade henneien resvagn 

med fyra hästar, och hon anlände Mil

Ssir^t Andreiska huset, der hon till middagen 

väntades. Marskalkinnan emottog 

henne med äfven så mycket behag som 

bevågenhet, Och förde henne genast in 

ide rum hon vid sin återkomst till Paris 

skulle bebo. Paimira fann dem ganska 

vackra. Dess vän bad henne undersöka 

om möblerna voro i godt stånd. 

Utan att tänka derpå, öppnar den första 

en lönnlåda, hvarest honblef varse en pung, 

i hvilken en ansenlig summa penningar 

var förvarad. Utan tvifvel, skyndar hon 

att säga, äro dessa pengar här glömda 

af den person som förut bebodde dessa 

rum. 

Nej,Miss Delvine, nej, svarade Madame 

Samt André, jag vet allt för väl, 

att det blott är med tiden ni torde förmig 

vilja hysa den godhet och anse min förmögenhet, 

som oss gemensamt tillhörig. Ända 

tills jaggjort mig förtjent af detta edert förtroende, 

denna eder vänskap, har jag trott 

att det endamedel,hvarigenom jag kunde 

vara er till någon tjenst, vore att skaffaer 

tillfälle, att af edra talanger draga någon 

fördel. Jag har derföre samlat edraiklostret 

kringspridda ritningar. Igår visade 

jag dem för enskicklig konstnär,som 

har trott sig göra en ganska god handel, 

då han för en summa af tvåhundra femtio 

louisd'orer tillhandlade sig dem, bed- 

14

15 

jandes mig på det högsta skaffa den person, 

som förfärdigat dem, någon öfning. 

Om denna berättelse blott var en uppfinning, 

röjdes åtminstoneiden samma 

så mycken granlagenhet, var den så okonstlad, 

att Paimira nödgades tro densamma, 

och hon njöt en verklig glädje, 

då hon nu genast till Madame Samt Pollin 

öfversände hälften af denna summa. 

Paimira, som med sin förnäma vän 

nu tillbragte några timmar, fann henne 

obeskrifligt älskvärd. Ett beständigt vistandeistora 

verlden, förminskade på 

intet vis det uppricktigaihennes väsende; 

förståndig, god, qvick och behaglig, var 

hon lika så mycket älskad som högaktad, 

och dess förvånande likhet med Lady Elisa 

gaf henne än en rättighet till Palmiras 

hjerta, som hvart ögnablick allt mer 

och mer för henne fattade tillgifvenhet. 

För att vara ledig under de öfverläggningar 

hennes commissionärermed henne 

önskade få göra, hade Madame Samt 

André den försigtigheten gifva tillkänna, 

att hon ämnade resa fyra och tjugu timmar 

förr än det verkligen skedde; och sedan 

hon undertecknat sina intendenters 

räkningar, tillbragte hon sedermera sin tid 

endast i sällskap med Paimira och sin 

Läkare, hvilken hon bjöd qvar till aftonen. 

Det var en man, hvilken en verk-

16 

lig skicklighet och ej modet förvärfvat en 

välförtjent reputation. 

Under det Madame Samt André i 

några minuter var borta, frågade Paimira 

Doctorn, hvad det var för en slags sjukdom 

som besvärade Marskalkinnan. Hälften 

af min förmögenhet, min vackra Mamsell, 

svarade han, skulle jag vilja gifva 

ut, om jag visste det säkert. Mina medbröderpåstå, 

att en person.af ett mindre 

högt stånd skulle kan hända ejisamma 

belägenhet tro sig vara sjuk; men de känna 

ej detta fruntimmer så väl som jag. 

De veta ej huru främmande dess hjerta 

är för de små besynnerligheter, för hvilka 

dess kön understundom äro fallna, att 

hon äger nog många utvägar att väcka 

deltagande, för -att behöfva välja en dylik. 

Dessutom gifver dess bleka hy, de 

tryckningar hvaraf hon är besvärad, nog 

tillkänna att en.hemlig orsak tär hennes 

lifskrafter. Af denna resa hoppas jag 

mycket. Madame Samt André, på sin 

höjd trettio år gammal, begåfvad med en 

god. kroppsbeskaffenhet, bör öfvervinna 

denna besynnerliga och.tärande sjukdom. 

Hon kom nu åter in, desS hederliga Läkare 

förmanade henne att noga följa dess 

föreskrifter, isynnerhet att akta. sig för 

nattvak, och att hafva mycken kroppsrörelse. 

Paimira låfvade at derjjfver hafva

17 

V3en nog3tillsyn, och man tackade henne 

på det mest förbindande sätt, för den 

deltagande ömhet hon visade. Doctorn 

lemnade nu Madame Samt André med 

en sinnesrörelse, i allmänhet tämmeligen 

ovanlig hos folk af hans profession. 

Fyrationde Capitlet. 

röljande dagen om morgonen -afreste 

Marskalkinnan tillika med Miss Delvine 

uti en vagn,ihvilken de ensamme åkte. 

Tvänne andra voro upptagna afkammarjungfrurna 

och den öfriga betjeningen. 

Man reste ett litet stycke om dagen. 

Madame Samt André var så god, så förtrolig, 

att- Paimira verkeligen .hade svårt 

för, att for henne hålla någon tinghemligt. 

Likväl yppade hon ej,ihvad henne beträffade, 

någon ting annat, än att hon var 

Madame Samt Pollins brorsdotter; att 

hon mist sin far vid en så Späd ålder, att 

hon ej kunde minnas det; att dess mor 

Madame Delvine för flera år sedan aflfdit; 

att slutligen åtskilliga olyckliga händelser 

föranlåtit henne att resa till Frankrike, 

der hon genom Herr Morsannes 

bankrut helt och hållit förlorat de. sista 

qvariefvorna af sin lilla förmögenhet. 

Madame Samt André insåg lätt,att 

4. Del. 2.

\ 

de9s unga vän ejisin berättelse varit så 

fullkomiigen uppriktig. Dess så vårdade 

uppfostran, den värdighet hon egdeisitt 

väsende, en viss stolthet, som röjdes i 

dess faconer, väckte hos henne den förmödan, 

att dess öde var mera lysande, 

än hon ville man skulle tro; men hon vördade 

denna hemlighet, och väntade af 

tiden ett fullkomligare förtroende. 

Anlända till Nizza, funno våraresande 

vid ingångeni staden ett hus iordning, 

att af dem inrymmas. 

Marskalkinnan ville med ett ord der 

lefva för sig sjelf, och blott ibland det 

stora antal af hennes landsmän, som furmos 

idenna stad, se dem, hvars sällskap 

verkligen behagade henne. 

Hon samlade också omkring sig ett 

mindre talrikt och utvaldt sällskap: hon 

gjorde täta och nöjsammapromenader. Nästan 

hvar afton var utan vidlöftiga anstalter 

hos henne concert, hvars förnämsta 

nöje Paimira utgjorde. En gång emedlertid 

då man blott med conversation var sysselsatt, 

talades och disputerades mycket 

angående kärleken. Madame Samt André 

uttryckte sig öfver detta ämne med en 

finhet, en känsla, och äfven enliflighet, 

som ej undföll Palmiras uppmärksamhet. 

När de blefvo allena,talade denna sednare 

med henne derom; vid kärlekens hof? 

18

19 

min fru, sade höri;har mani sanningaldrig,utan 

föregåendeöfverläggning,yttraé 

sig med niera behag och vältalighet, än 

ni denna afton gjort. — jag försäkrarer, 

svarade Marskalkinnan, och smålog, att 

min skicklighet likväl blott härleder sig 

från en kurtskap utari utöfning. — Denna 

känsla,hvars grunder vi isåväl hafvaunderkokt; 

har alltid för mitt hjerta varit främmande. 

— Iedraögonläser jag;att ni derpå 

tviflar.-^örderföre,min älskade Delvine, 

några omständigheter af minlefnadshistoria; 

och ni skall derom blifva öfveftygad. 

; 

Min härkomst är, hvad man gemeriligen 

kallar* af adeligt stånd; men utari 

förmögenhet och anseende, borde jag väl 

ej hoppas att en dag blifva Marskalken 

Samt Andres maka. — Hans tacksamhet; 

hans godhet, har jag derföre atttacka; titel 

af Marskalk hädé han genom lysande 

bedrifter föfvärfvåt sig, innan han uppnådde 

den mogna ålder; då man Vanligen 

erhåller densamma. __ Min far hade uti 

en drabbning frälsat hans Jif; deri enda 

belöning; som kanhända kunde hönömerbjudas, 

var dess dötters lycka och upphöjelse; 

öchHerr Samt André anhöllom 

iitih hand. 

Jag var knappt tolf år; jag var vack«fs 

sade man, god af naturen; och ha-

20 

de ej annat sett, än exempel af dygd.— - 

Se här de enda fördelar en af de största 

HerrariFrankrike, ofantligt rik,inåd 

vid hofvet och högaktad af sina medborgare, 

erhöllt med min hand. — Han var 

då omkring femtio år; sjelfva snillet lyste 

ur hans ansigte, hvars fula drag gjorde 

det likväl föga intagande. Mina föräldrars 

glädje, glansen af denna förbindelse, 

förblindade mig, och med nöjelät jag 

mig till altaret föras. — Man afgjorde, att 

jag ännu fyra år skulle lefva som jag vore 

ogift, och blott se Herr Samt André 

som en vän af familjen. — Men så litet 

som möjligt lemnade han min fars hus, 

och under nyttiga och behagliga samtal, 

bildade han mitt hjerta, öfvademitt förstånd, 

ingjötimin själ förträffliga grundsatser, 

af hvilka jagi mina omdömenborde 

ledas. — Med ett ord, om jag äger 

något värde, så är det honom jag derföre 

har att tacka. 

När den tiden vår öfverenskommelse 

skulle uppfyllas inföll, flyttade jag till 

hans hus, och man presenterade mig vid 

hofvet — Min mans ålder, så olika mins min ovanliga munterhet, gjorde, att flera 

karlar föreställtesigingen ting vara lättare, 

än att kunna behaga mig. Jag blef 

derföre ett mal för vissa personers bemödande 

att förleda mig, dem modet utto^

21 

pade för att vara äfven så förtjusandesom 

farliga. — Herr Samt André blef min förtrogne; 

utan honom skulle jag väl hafva 

vågat svara för mitt uppförande i sjelfva 

verket,men ej för att efter allt utseende 

synas flygtig: med en sådan ledare, var 

det för mig ej svårt att derföreakta mig, 

och innan kortt njöt jag ett anseende, 'det 

ide första ungdomsåren är så ovanligt 

att vinna. Jag hade det nöjet att höra 

man erkänt sig vara nödsakad att afstå 

från allt bemödande att behaga mig, act 

jag alldrig skulle älska någon annan än 

min man Jag är till och med så egenkär, 

min älskade vän, att jag för er 

upprepar hvad man tillade: man måste 

förlata henne det, sade man, hon är dygdig 

utan att v«ra skenhelig; och man har 

dertill allt skäl, emedan det fins så många 

af våra fruntimmer, som äro skenheliga 

utan att vara dygdiga Men jag förbigår 

nu dessa herrars öfriga reflexioner. 

Vid tjugufem år, längtade jag att få 

dela min tid emellan stora verlden och de 

mindre bullersamma nöjen man njuter j 

landsbygdens lugn: jag talade derom med 

Herr Samt André, som yttrade den största 

motvillighet, att häruti göra mig till 

viljes.— Hans enda svaghet var att äga den 

öfvertygelsen,att han ej skulle kunna viftas 

på något annat ställeiverlden, äni

22 

Versailles, hvilket kanhända också upphöjde 

värdet af dess dygdiga tänkesätt.-?- 

Då jag såg huru ogerna han ville uppfyl* 

Ja min önskan, slog jag den ur hågen och 

fortsatte min så lysande och tillika så 

nöjsamma bana,emedan jag på densamma 

hade funnit verkliga vänner. 

Det är nu tre år sedan jag erfor den 

första olycka imin jefnad, jag förlorade 

min älskvärda och vördnadsvärda maka. — i 

Huru gruflig min sorg var, lär ni nog föreställa 

er, vanan att njuta en ostördsällhet, 

gjorde s'aget ännu fasligare. Jag 

fann väl,att ensligheten skulleimin smär-. 

ta skänka mig någon lindring; men att 

det nu ej våren passande stund, att unr 

dandraga mig det ömma deltagande alla 

vid denna olyckshändelse visade mig. 

Åsynen af de ställen, hvarest jag lefvat 

med min välgörare, min barndomsvän, 

min ungdoms stöd,närer likväl min melanchoii, 

och förstör sluteligen min helsa. 

Länge har jag om densamma varit 

alltför litet aktsam; omsider har man nästan 

tvungit mig att med mera sorgfällighet 

vårda den, men det har ej gjort någon 

synnerlig verkan.— :Man ålade mig att 

resa till Nizza. -—Just den. tiden träffade 

jag er, och jag anser det som ett godt 

lecken. — - Sedan vi återkommit från vår 

fes/4 åt södra länderna, skall jag begifv%

mig -bi11 Paris, der afsluta mina affärer, 

och sedermeraistillhet draga mig ur stora 

verlden, till en af mina landtegendomar, 

der jagivänskapens sköteännu hoppas 

få njuta lugna och sälla dagar 

Se nu ser ni mig, Miss Delvine, anländ 

till hamnen, ut*n att hafva utstått 

passionernas storm. Åh! säkert försvagar 

det ej på något vis det ömma medlidande 

min själ känner för dem, hvilka för 

den ej varit skyddadeoch blifvit dess offer. 

Paimira suckade och rodnade. 

Minnet af hennes egna öden väckte denna 

rörelse; Marskalkinnans sista reflexion 

var dertill orsaken; men snartlemnade den 

rum för vördnadens och beundrans känslor.—Huru 

skulle det kunna vara möjligt 

att vägra en dygd sin dyrkan, som 

V3r så sträng mot sig sjelf, som med så 

mycken godhet öfversåg sina medmenniskors 

svaghet. De omständigheter Paimira 

nu afhört, ökade derföre ännu mer 

des tillgifvenhet förMadame Samt André; 

det lugn, som råddeidenna änglalika qvinnas 

själ, sträckte sig äfven till hennes. 

Vid dess sida oroade hågkomsten af Abel 

henne mindre, än då hon derifrån var 

skilld; och dess högdragna caracter, hvilken 

män lätteligen lär föreställa sig hon 

alltid bibehöll, hade alldrig, sedan hon 

kom under detta beskydd, afnågraobe* 

23

24 

hagliga tillmålen blifvit sårad. — Alla visade 

Marskalkinnan Samt Andres vän den 

störstaaktning:med ett ord, Paimira smickrade 

sig med hoppet om en lugn och 

lycklig framtid. 

Hvilka förslager uppgjorde de ej under 

sina promenader på hafsstranden, eller 

utåt de af pomerans-träd beväxta fälten, 

som gränsade till Nizza! alla hade 

de den ljufvåmennisko - kärleken till grund. 

Med vällust tänkte Paimira på, att honi 

Bretagne, likasom i Hturtal och på Sunderland, 

ännu en gång skulle kunna skörda 

välsignelser. 

Fyrationdeförsta Capitlet. 

fcjtt stilla och ordentligt lefnadssätt hade 

tillika med det helsosamma climatet på 

någon tid döfvat Marskalkinnans plågor; 

men hastigt utbryta ännu farligare symptomer 

än de förra.— Läkarne bekymrade, 

ansågo dess tillstånd härleda sig från den- 

— na allmänna orsaken, kallad nerfsjukdom, 

" 

Det syntes således ej mycket oroande, 

och Marskalkinnan, som ej kände några 

svårare plågor, fortfor att vara ungefär 

isamma verksamhet, som om hon ägt en 

fullkomlig helsa, och tog liksom sina vänner 

felt om sitt tillstånd.

Hon hade redan varit trenne månaderiNizza, 

då den namnkunnige Doctor 

T dit ankom. Alla menniskor skyndade 

sig att rådfråga honom; Madame 

Samt Andre' var ej ibland de sista. — Denna 

skickliga läkare afhörde henne ganska 

uppmärksamt, och kunde ej afhålJa sig 

ifrån att yttra sitt missnöje mot dem af 

sina medbröder, som så vårdslöst behand- 

lat hennes sjukdom. — Han förordnadeen 

lelt ann3n regim, och vann Madame Samt 

(\ndrés förtroende. — H.in förtjentedet u- 

:an tvifvel Men hv2rförehade han 

?j kommit förr! 

Palmira, utan att just förutse någon 

itor olycka, blef förskräckt, då hon fann 

Ooctor T anse hennes väns sjukdom 

så betydande— Hon sökte på allt sätt 

att vara honom behjelpelig; vakhustrun, 

kammarjungfrurne, voro ej så ordentlige 

gjorde mindre gagn vid Marskaikinnans 

sjuksäng än Paimira, som tätt och ofta 

om natten vaknade och steg upp för att 

sköta henne; men konstens och vänskapens 

förenade hjelp kunde ej besegra naturens 

oundvikeliga beslut. — Med hvar 

dag tillstötte nya och förskräckeliga tillfälligheter, 

och den efterföljande dagens 

syimningar voro långvarigare än den föregåendes. 

___ Dess vänner,dess betjening 

började att misströsta._ Paimira blef för- 

25

26 

bittrad då hon hörde nämnas det Ordet 

fara. — Det var någon ting så grufligt,att 

hon ej kunde föreställa sig det. 

En morgon emedlertid,då hon lemnat 

Doctorn inne hos sin sjuka, blef hon 

ihögsta grad förskräckt, när hon såg honom 

med en ganska bedröfvad uppsyn 

stiga ur rummet:hon skyndade in till Marskalkinnan, 

och fann hennes ansigte må- 

Jadt af en skön och liflig rodnad, hennes 

ögon eldigare än vanligt; — Denna senare 

tryckte henne mot sitt hjerta med en 

tydeiig sinnesrörelse; hvarefter hon med 

det behagligaste småleende sadetill henne: 

lyckan, som ej upphört att följa mig under 

min hela lefnads bana, har så sent som 

möjligt skillt sig från -mig; det är utan 

tvifvel den jag länge haft att tacka för 

den förblindelse, som hindrat mig att betrakta 

min sjukdom som dödlig. 

Store Gud! utropade Paimira, träffad 

liksom af ett åskeslag, och hvilken 

är den barbariska, den oförnuftiga menniska 

som vågat afkunna en sådan dom? 

han är endast mera upplyst än andra, min 

älskade Delvine; det är nu ungefär en 

half timma sedan jag, då jagmärkte Herr 

T s bekymrade och bedröfvade uppsyn, 

ålade honom att säga mig sanningen 

hvera den ock vara må och han 

kar yppat den för mig. — Idetta ögna-

27 

blick, da hon hördePalmiras djupa suckar, 

försvann dess ståndaktighet till en del, 

några tårar smögosig fram; och med hufvudet 

neddignande mot sin väns bröst fortfor 

hon:det är ganska möjligt,tillade han, 

att naturen ka,n verka en lycklig brytning 

Hvarom icke, så kan hända 

innom fem eller sex dagar...... Ack! 

upphpr, afbrötPaimira. 

Marskalkinnan aftorrkadesjelf hennes 

tårar, sökte att stilla henne;huru lycklig är 

jag ej, sade hon sluteligen, som. far behålla 

mitt förnuft, min fullkomliga sinnesredighet! 

Doctorn harid3g anbefallt 

mig att vara mycket stilla; menimorgon, 

bittida vill jag nödvändigt låta den man 

som har mina affärer om hand, och några 

andra personer inhämta min sista vilja.—-Du 

samtycker väl till allt, är det 

icke så Delvine? Du värdigas väl emottaga 

en väns, en moders skänker? 

Stum stod Paimira af förtviflan och. 

nästan qväfd af en gruflig ångest; hon 

fruktade "att för mycket uppröra den sjuka, 

och skyndade åter inisina rum, der 

honimer än en timme verkligen var utom 

sig. 

Då hon började att något litet sansa 

sig, märkte hon ett af sina fönster vara 

öppet, och en man uppmärksamt be-- 

{takta henne, stödjande sig mot altan, aj

28 

det hus som midt emot var belägit: redan 

dagen förut hade hon hastigt sett honom, 

det tycktes henne till och med som 

detta ansigte ej var henne så alldeles okändt; 

men som hon ej kunde påminna 

sig hvar hon sett detsamma,fäste hon dervidej 

länge någon uppmärksamhet. — Ledsen 

öfver den slags nyfikenhet, hvarmed 

han nu för andra gången så noga betraktade 

henne, tillslöt hon fönstret och geck 

straxt derpå in till Madame Samt Andre', 

hvars lugn, hvars behagliga munterhet 

gjorde ett ganska förvånande afbrott mot 

deras sorg, deras oro som omgåfvo henne.»— 

Den tröstlösaPaimira bemödadehon 

sig att ställa tillfreds, och iifvade hos henne 

oförmärkt en känsla af det hopp hon 

idet innersta af sitt hjerta ej mera hy- 

ste. — 

Hon åstundade att få höra henne 

spela på forte-piano: obeskrifligt kostade 

det uppå Paimira att uppfylla hennes 

önskan; men hon måste göra henne till 

viljes. — Tusende gånger tackade Marskalkinnanhenne 

derföre;sedan taladehon 

mycket med henne om Herr Samt Andre', 

om sina vänner iParis, med ett ord om 

åtskilligt som alltsammans interresserade 

och roade henne: hon geck till och med 

så långt, att hon talte om sina favoritplaner 

för framtiden. — Paimira bemödade 

sig att sätta tro till hvad hon sade ?

och afhördehenne uppmärksamt.— Hon såg 

snart hvaråt hon syftade,ty efter ett ögnablicks 

tytsnad säger hon: men om så skulle 

hända, att jagej får dela frukten af dessa planer, 

är det ljuft att föreställa mig Miss 

Delvine ibesittning af en af mina landtegendomar, 

hvilken, faständen ej är den 

betydligaste, likväl imitt tycke är den 

mest behagliga. — Min älskade Delvine 

skall då till sig hämta sin goda Tante, 

Madame Samt Pollin, och skall glömma, 

då dess dagar ilugn och säkerhet framflyta, 

att mera lysande öden henne kanhända 

varit förbehållna Imorgon bittida 

behöfver jag er underskrift, jag vågar 

hoppas ni utan den ringaste invänning 

skall lemna mig den. 

Paimira kyste sin ädelmodiga väns 

hand. Läkarne återkommo och funnohenne 

ej sämre än om morgonen. —De bad 

henne försökaatt få njuta någon sömn 

Jag skall fullgöra det man ber mig om, 

svarade hon, om Miss Delvine äfven vill 

göra mig till viljes. — På några nätter har 

hon ej lemnat mig: jag ålägger henne att 

gå inisina rum, och återhämta nya krafter, 

för attimorgon kunna skötamig 

Ja,imorgon, tillade hon, skola vi än 

en gång tillsammans tillbringa en angenäm 

dag. Ogerna lofvade Palmra att 

uppfylla denna önskan: hon kundelikväl 

29

ej skilja sig från Madame Samt André; 

som blott af vänskap ville att hon skulle 

lemna henne, men hvilken flera gånger 

kallade henne tillbaka^ för att ännu en gång 

sluta henne isina armar.. Sluteligen förmådda 

Doctor T dem att skiljas åt: 

han förklarade äfven att haninågra nätter 

ville liggaicabinettet innan för dess 

kammare; 

Detta föfsigtighets-mått stillade något 

Palmiras Sinnesoro, hvilken,ihögsta 

grad nedslagen af sin dags smärtande uppträden, 

insomnade under det hon utgjöt de 

stridaste tårar Mot klockan fem orri 

morgonen väcktes hon af en stark rörek 

se som hördesihuset, och af åéssi fasansfulla 

klagorop: hondör! Nästan naken 

springerPaimira in till Marskalkinnan,Och 

finner henne döende i sin läkares och si^ 

na kammarjungfrurs armar samt aildelés 

mållös Hön igenkänner Miss Öelviné; 

kramar hennes handi och slutar sitt äng^ 

lalika lii En till sin högsta höjd kortis 

men stockriing af vätskor invid hjertät; 

qväfde henne straxt efter éri svimning; 

Känslolös neddigrtar Paimira vid dess 

sida. Man bar henne åter inihennes 

rum. — 1mer än tre timmar förblef hon 

i detta tillstånd.— Då hört återfeck sin 

sansning, märkte hon nog af sin förtviflån; 

att hört för andra gången förloratsiii 

30

mor. Det var ej hennes olyckliga belägenhet, 

dert Madame Samt Andre' ej haft 

tid att förändra, som Väckte den, ej mera 

skall jag se> ej mera skall jag höra 

henne! sade hon endast; dess sorg hade 

nätt sin högsta höjd. — Oupphörligt suckade 

hon, inne hos sig hade hon blott 

sin goda och enfaldiga Henriette, och ville 

ej emottaga hvarken Läkaren eller någon 

annan menniska: hon ville ej mer 

förtära något, ej heller njuta någon hvila; 

och då hon följande dagen om morgonen 

hörde klockan slå fem, skälfde honaf förskräckelse, 

påminnande sighuru hon morgonen 

förut blifvit uppväckt. Af nya olyckor 

tyckte hon se sig hotad att krossas 

Hon Ömkade sig öfver sin svaghet. 

*— För hvad har jäg nu mera att frukta? 

Utropade hon; jag har förlorat min enda 

slägtinge, mina beskyddare, (kanhända 

äfven Abel, tänkte hon,) min förmögenhet; 

jag har ju tömt den sista droppen 

af olyckans ömnigt iskänkta kalk. 

Litet derefter, föll hon på den tankan 

att en morgon-pfömenad skulle medföra 

någon lindringihennes qval; hon 

steg upp, och då hört geck förbi Marskalkinnans 

turn^ hade hon nog mod att gå 

dit in, och framför liksängen kastasig på 

knä; älskade skugga hör min bön, utropade 

hon, förenadig med Elisas* föratt 

31

32 

beskydda min sorgfulla ungdom , 

Ack! ibland de dödlige är det ej mer jag 

bör söka vänner. 

Då hon kom ut från detta sorgliga 

ställe, mötte hon Madame Samt Andres 

betjening. Af deras förändradeuppförande 

mot henne, märkte hon väl, att dess 

förnäma vän ej mer gaf dem exempel af 

aktning och tjenstaktighet. Paimira var 

visst ej af dem så mycket älskad, som 

dess välgörenhet och dess böjelse att göra 

sig menniskor förbundna gaf anledning 

att förmoda. De voro nog otacksamma 

att misskänna dessa bägge hufvudsakeliga 

egenskaper, af hvilkade ofta haft prof, 

för att sinsemellan beklaga sig öfver det 

kalla och högdragnaihennesuppförande, 

och förargasig öfverden aktning, med hvilken 

Madame Samt André henne bemötte. 

Paimira,så känslig, fattade genast det 

beslut att öfvergifva detta hus samma ögnablick 

Marskaikinnans dyrbara öfverlefvpr 

skilldes derifrån. De skulle förastill 

Vårfru-KyrkaniParis, och sluteligen nedsättas 

iSamt Andréiska familjens graf. 

En präst och en del af betjeningen skulle 

escortera liket, och det öfriga tjenstfolket 

stanna qvar iNizza, till dess förseglingarne 

blefvo brutna. 

Paimira var redan utom förstugan, 

och på vägen tillhafsstranden, då värdens. 

dot-

*~ 33 "■* 

dotter ropade henne. — -Den första vände 

sig om utan att tänka derpå, emedanhon 

ej mycket brydde sig om att tala med 

denna unga obetänksamma och pladdrande 

flicka.---Min Gud, Miss Delvine, sade 

denna här, hvad ni ser blek och nedslagen 

ut: ni gjorde mycket klokare, om 

ni kom in till oss och drack ett glas 

Spanskt vin,istället för att tänka på att 

så der springa omkring. — Jag tackar er 

Mamsell Simony, men jag vill försöka 

om friska luftenkan vederqvicka mig;och 

Paimira fortsatte derefter sin promenad. 

Mamsell Simony tog henne härvidi 

armen, och försäkrade att hon hade någon 

ting att förtro henne, nödgade henne 

att stanna och afhöra hvad hon hade 

att säga. — Jag geckigår aftons,sade hon 

utanför vår port för att svalka mig, oeU 

tänkte ganska bedröfvad på den älskvärda 

Madame Samt Andres död, då en Herre, 

som bor ihuset midt emot med stora 

altan, kom till mig, och frågade om 

ni var syster eller slägtinge till den aflidna. 

—Åh nej, min Herre svarade jag. — ■ 

Hvilken är då denna sköna flicka ? — " Jag, 

jag sade, som betjeningen sagt mig, att 

ni var en Mamsell* som FruMarskalkinnan 

tagit till sig, för att genom edra talanger 

roa henne under sina ledsamma 

stunder....... 

4 Det* ■:-.

\ 

Edert samtal med denna Man interresserar 

mig ganska litet, svaradePaimira 

ledsen; farväl Mamsell Simony. — Men, 

hör nu på det vigtigaste, Miss. — Denna 

Herrn besinnade sig ett ögnablick: jag 

ber er, sade han derefter tillmig ganska 

vänligt, försäkra detta fruntimmer att jag 

idess sorg tager verklig del,och att om 

min erfarenhet, min kännedom iaffärer 

kunna gagna hennej skulle jag anse mig 

ganska lycklig, om hon ville tillåta mig 

söka vara henne till tjenst:säg henne äfven 

att jag,om hon samtycker att antaga 

mitt anbud, nu genast äri stånd att 

gifva henne prof af min goda vilja, och 

det iflera hänseenden, hvilka utan tvifvel 

skola vinna hennes bifall. — Jag har 

denna morgonstund sökt tillfälle att fåråka 

er Miss, för att för allt detta göraer 

redo. Jag tackar er, sade Paimira, för er 

skyndsamhet, om ni verkligen derigenom 

trott er göra mig någon tjenst; men jag 

ber er nu äfven låta den obekante Man- 

nen förstå, att dess anbud förvånatoch att 

deras förnyande skulle förtörna mig. 

34 

— - 

Hon lemnade härvid MamsellSimony; förgätande 

det samtal hon med henne haft, 

tänkte hon endast på att det ännu var för 

ganska kort tid sedan hon gjort denna 

samma promenad med Madame Samt An-

dréj då älskande, glad och skön, och ntt 

liiiös,och förgänglighetenshiskeliga före- 

Sedan hon länge gått af och an 

mål. — » 

utåt hafskusten, satte hon sig ner å etc 

allägset ställe på hällen af en bergsklippa, 

och nedsänktes sluteligen idjupa betraktelser 

öfver sin egen belägenhet och medlen 

att draga sig derutur. — Hon fann ej 

ett enda. Det söm tycktes henne vara 

mast passande, skulle hafva varit en plats 

hos något fruntimmer; men hvar skulle 

hon återfinna en Marskalkinna Samt André, 

af hvilken hon alldrig erfarit ett ögnablicks 

besynnerlighet eller förödmjukelse? 

Dessutom hade de Franska fruntimmer 

hon träffat redan bortrest; således var 

Doctor T...... som dagen derpå åter* 

vände till Sweitz, den enda hon kunde anlita 

om råd och bistånd; och att så hastigt 

vända sig till honom, var ju att visa 

en fruktan för framtiden, yppa att hon 

för det närvarande vore ensam och utan 

vänner, och att upptäcka sådant, var mot 

Palmiras caracter alldeles stridande. 

Store Gud! hvart skall jag taga vägen1 

utropade sluteligen med hög röstden 

olyckliga,som redan en fjerdedels timma, 

med hufvudet lutadt mot sina händer,isina 

betraktelser varit fördjupad.—Klaga ej 

öfver Försynen,då deninödenstid skickar 

er euanständig och er granlagenhet ingalun- 

35

da sårande hjelp, denni dock vägrar att emottaga, 

sade den okända, om hvilken 

Mamsell Simony tält, och hvilken på afstånd 

följt Paimira, och blott afvaktat 

det första lägliga tillfälle att visa sig för 

hennes ögon Ett mig under mina djupa 

betraktelser undfallitutrop, minHerre, svarade 

honom denna senare,idet hon på 

honom kastade en stolt och uppmärksam 

blick, var ingalunda ställt till er, och jag 

vet ej om jag bör anse ert förhållande 

som förföljelse elier deltagande. 

Mamsell, jag är ej någon ung oförnuftig,svarade 

denna man med den vördnadsfullaste 

ton; för mig bör ni visst ej 

hysa något misstroende. Den förtviflan, 

hvaruti jag för trenne dagar såg er nedsänkt, 

väckteimin känslofulla själ det 

största medlidande. — Mina känslor blefvo 

än mera upprördagenom er väns bortgång, 

och af det fom jag har hört sägas. 

— Jag har sökt utvägar att låta er få 

veta det, och att äfven få erbjuda er hos 

ett ganska vördnadsvärdt fruntimmer de 

famma fördelar ni funnit hos Madame 

Samt André. 

Paimira förvånadöfverdennabörjan, 

betraktade honom med mindre föraktoch 

högdragenhet, men yttrade sig likväl, att 

de alltför litet kände hvarandra, för att 

han skulle kunna åtaga sig att recorcmen- 

36

dera henne, och hon antaga ett anbud, 

hvilket likväl, hon döljde det ej, kunde 

anstå henne. 

Det fruntimrets namn hvars förtroende 

jag har den äran att äga,sade den okända, 

är för förnämt för att gifva er anledning 

till den minsta betänklighet; skulle 

jag väl våga blottställa detsamma? Det 

bör till och med ej vara er obekant, emedan 

ni är född Engelska. —Är detta 

fruntimmer Engelska! upprepade hastigt 

Paimira Ja, Mamsell, men hon hari 

några år vistatsiItalien— Det är Enke- 

Hertiginnan af Sunderland. 

Paimiraihögsta grad upprörd, döljde 

sin bestörtning genom den ovanliga 

uppmärksamhet hon fäste vid den okändas 

diseurs, hvilken, då han märkte det, 

fortfor att tala mera otvungit och öppen* 

hjertigt: Miiady Sunderland, tillade hanenkaimer 

än elfva år, bar, sedan hon 

iEngland genomgått många forger, för 

alltid öfvergifvit sitt fädernesland Hon 

har märkt min oegennyttiga nit vid flera 

tillfällen, och har haft den godheten att 

på ett hedrande fatt utmärka mig. Jag 

skaffade en ung person en plats hos henne; 

lectyr och musik, hvaraf Hertiginnan 

är tämmeligen road, voro dess enda göromål; 

men denna person har, sedanhon 

fått ett ansenligt arf, återrest tillNeapel* 

37

38 

för attiskötet af sin slägt tillbringa sin 

Jefnad. — Miiady Sunderland vill ändteligen 

att jag åter skall välja den som skall 

efterträda henne. Jag tänkte på min syster, 

och reste för att afhämta henne; 

men då jag nu träffade henne, var hon 

förlofvadoch ämnade innan kort gifta sig, 

samt hade alldeles beslutit att beständigt 

iNizza blifva boende. 

Om jag med mig för en sådan skatt 

tillbaka som ni, Mamsell, har min resa 

öfver all min förhoppninglyckats Under 

allt det han talte fann Paimira, ganska 

väl,idet hon tänkte på sina besynnerliga 

öden, att Miiady Sunderlandshus 

för henne var den mast passande fristad, 

_^ Antingen var det af dess oundvikeliga 

öde, eller tjusad af lyckans första stråle,hon 

sluteligen med en slags hänryckning 

antog det förslag, att hos sin närma* 

ste slägtinge tillbringasina dagar.__ Hon 

tackade derföre den ädelmodiga okända; 

bad honom genast skrifva till Hertiginnan, 

och förklarade, att då hon fick se 

ett gynnande svar, skulle ingenting mera 

hindra henne från att begifva sig till Florens. 

Herr Carloni försäkradeatt, efter hon 

fordrade denna formalitet, skulle han samma 

dag till och med fullgöra hennes önskan; 

och att han var viss på han oför-

39 

töfvadt skulle erhålla detta svar. — Han 

bad Paimira öfvergifvaen boning, hvilken 

ihennes minne återkallade så sorgsna föremål, 

och hafva den godheten och flytta 

till hans mors hus ända till dess hon skulle 

resa till Florens, och hoppades han, att 

hans syster skulle blifva henne ett behagligt 

och angenämt sällskap. 

Paimira, som såg sig vara honom 

förbunden för det anbud, han hade den 

artigheten att å nyo görahenne, vägrade 

ej helt och hållit, men lofvade ingenting 

visst. — Herr Carloni, som ville begagna 

sig af den timmen då posten skulle afgå, 

lagade sig nu till att lemna henne; 

men innan han geck sade han småleende: 

här har jag blott hört er omtalas under 

namn af den vackra Engelskan: hvilket 

är det familje-namn jag för Miiady får 

nämna? 

Paimira, som straxt besinnade att det 

skulle vara farligt att kalla sig Delvine, 

ty detta namn skulle kunna komma för 

Abels öron och påminnahonom Ermenonville 

ochKlostretN förklaradeatt 

hon hette Eveling, en olycklig fader- och 

moderlös flicka, som hade myckenrättighet 

till Hertiginnans af Sunderland beskydd 

emedan hon verkligen var 

olycklig» tillade hon hastigt.__.Det behöfs 

ej mer, svarade Carloni, och dessutom, 

■#

40 

då ni af mig presenteras, skall det till 

och med ej falla henne in att derom det 

minsta göra sig underrättad Han bockade 

sig härvid djupt för Paimira, och 

snarare sprang än geck att skrifva det öfverenskomna 

brefvet. 

Det är verkeligen entjenstaktig karl, 

tänkte Paimira och geck åter långsamt tillbaka 

till staden; ju mer hon häruppåfäste 

sina tankar, ju mer nöjd var«hon med 

det parti hon tagit. — Med en ädel stolthet 

föreställte hon sigisynnerhet, att om, 

efter några år, hon af en händelse finge 

återse sina vänneriEngland, skulle det 

vördnadsvärdaste af alla vittnen kunna säga 

dem: Er Paimira har fört en ostraffeiig 

lefnad. 

Då hon kom hem, såg hon anstalterna 

till likvagnens affärd. — Detta sorgliga 

föremål sysselsatte nu mera ensamt 

hennes tankar, och dagen helgades åt saknadens 

tårar. 

Fyrationdeandra Capitlet. 

toljande dagen gjorde Carloni hos hen* 

ne sin uppvaktning, och lät henne förstå, 

att han dagen förut ej vågat störa 

hennes enslighet; men att han nu anhöll 

om hennes tillstånd att på eftermiddagen 

*

»I 

ffir henne få presentera sin syster. — Paimira 

svarade, att hon med nöjeskulle emottaga 

dem begge. Carloni inträdde 

också mot klockan fyra, med sin syster, 

en täck flicka omkring riitton eller tjugu 

år, kläddmed bättre smak änItalienskorne 

vanligtvis äro. — Det okonstlade men vänliga 

i hennes väsende, behagade Paimira, 

hos hvilken man med störstaenträgenhet 

anhöll, att hon skulle flytta till Madame 

Carloni, deras mor, som sjelf skulle hafva 

kommit att bedja henne derom, om 

ej hennes ålder och sjuklighet nödgat henne 

att vara hemma. — Paimira trodde sig 

ej längre böra vägra, och lofvade att dagen 

derpå komma tili sitt nya värdfolk. — 

Tusende gånger tackade man henne för 

den godhet hon visade dem, då hon nu 

ingeck ideras förslag. 

Under detta samtal röjdeshosCarlonisnille, 

och en särdeles egenskap att kunna 

roa; hos hans syster godhet och blygsamhet, 

och de skilldes åt å ömse sidor 

nöjda med hvarandra. — Fastän Paimira 

verkeligen erkände sig Carloni förbunden, 

hyste hon just ej derföre för honom någon 

välvilja; tvärtom kände hon inom sig 

for honom en slags afsky, och om Sunderlandska 

namnet öfver henne ej ägt så 

mycket välde, skulle hon ej för honörn 

kunnat fatta det minsta förtroende, 

41

42 

Hon gjorde nu några små anstalter 

till sin flyttning; inkallade derefter sin 

kammarjungfru, och frågade henne hvad 

parti hon ämnade taga. — Om ni tillåter 

det, Miss, följer jag er hvart ni behagar. 

— Jag tackar dig Henriette: jag kan 

ej ännu med säkerhet säga hvad jag företager 

mig då jag Jemnar denna stad. — 

Likväl tror jag jag reser till Italien: till 

Italien upprepade tvänne gånger Henriette 

förskräckt. — Hvarföre blir du deröfvér så 

bestört? — O Miss! hvad ämnar ni görai 

detta land? Itjugu år vistades min farfar 

der: om ni kände de faseliga historier 

han derom berättat! Der ni tror er, sade 

han, se en brinnande gudsfruktan, der råder 

blott en barbarisk och oförnuftig vidskepelse.— 

Der hvarest man som mast betygar 

er sin redlighet, sin ifriga längtan 

att tjena er, der förråder man er, bereder 

man ert säkra fall. 

Med ifver talade denna flicka; lifligen 

tycktes dess ansigte uttrycka sanningen 

af hvad hon sade; mot sin vilja kände 

Paimira inom sig en olycksbådande 

oro, hon fölli djupa tankar, och Henriette 

fortfor sålunda: tygellösa passioner 

som hvarje dag alstra brott, en oordentlighet 

iseder, så mycket stridande mot edra! 

O min älskade Miss! Res ej till Italien.—-Du 

är ett barn, svarade sluteligen

» 

43 

Paimira, din fördom är öfverdrifven och 

obillig; med ett lika mått finnas på jorden 

laster och dygder kringspridda. 

Ni reser således till Italien, Miss? 

sade Henriette, ganska sorgsen, somibörjan 

hoppades dess vältalighet skulle kunna 

förändra det beslut Paimira gifvit henne 

tillkänna. — Det är mycken anledning 

att förmoda det. MåHimlen der beskydda 

och bevara er! men det är just det enda 

land, dit jag ej skulle kunna följa er. 

— Jag ämnar derföreåtervända till Frankrike 

med Madame Samt Andres kammarjungfrur, 

och så länge jag lefver skall alldrig 

minnet af ert ädelmod, er godhet 

ur mitt hjerta utplånas. 

Paimira var ledsen öfver denna annalkande 

skillsmässa; som Henriette var 

en ganska god flicka, gaf hon henne en 

ansenlig summa respenningar och flera 

tämmeligen betydliga presenter. 

Följande dagen innan middagen kom 

Mamsell Carloni och hämtade henne samt 

förde henne till sin nya -boning. Huset 

var litet men snyggt ochbeqvämligt; och 

ifrån fönstren af det rum Miss Eveling, 

(hvilken vi hädanefter med detta namn 

nämna) skulle bebo, kunde man öfverse 

hamnen,en skönoch lefvandesyn.— Palrnira 

träffade der Herr Carloni, väntande 

på att få emottaga henne; hon yttrade

44 

sin åstundan att få se hans mor. — Efter 

några svårigheter, införde man henne i 

en kammare, der en sjuklig qvinna, som 

man henne sagt, beständigt låg till sängs, 

hvars sätt att vara så olikt dess barns, 

röjde en ganska slät uppfostran. 

Likväl emottog hon vänligt Paimira, 

försäkrade det var tillräckligt för att vara 

välkommen, att hon med hennes son 

var bekant. MissEveling, svarade kallt, 

att det endast var under Mamsell Carlonis 

beskydd hon på några veckor flyttat till 

henne, och att hon ej med dess son skulle 

hafva haft någon vidare bekantskap, 

om han ej gifvit henne hopp att uti ett 

hus, der han tycktes vara ansedd, skaffa 

henne en anständig och passande plats. 

i Hon steg derefter upp, och under den 

förevändning att hon fruktade vara till 

besvär, begaf hon sig inisitt rum. 

Carloni bodde ej hos sin mor; en 

"gammal vän hade begärt att han skulle br> 

hos honom; men sedan Paimira flyttat till 

hans mors hus, sökte han hvar dag tillfälje 

att få vara ihennes sällskap. — Herr 

Laorenti, dess systers fästman, en hederlig 

yngling, begåfvad med många talanger, 

och son till en handlande i Nizza, 

samt några få vänner, men hvilkaimusik 

ägde mycken skicklighet, samlade sig ge*>na 

der.

Dessa harmoniens barn uppfördesom 

oftast concerter:de förtjustePaimira, hvilken 

äfven tillvann sig deras beundran, då 

hon, oaktadt sin vanliga melancholi, uppfyllte 

deras begäran ochpå forte-piano eller 

harpa spelte ett stycke— Med musik, 

långa promenader, arbete och lectyr tillbragte 

Paimira utan mycken ledsnad sina 

dagar, ända till den tid då Hertiginnans 

svar borde ankomma. 

En morgon inträdde Herr Carloni ovanligt 

gladihennesrum,med ett öppet 

bref ihanden: han lemnade henne det, 

hon igenkände ej utanrörelseSunderlandska 

vapnet, och läste följande: 

„Jag är ledsen, minkära Carloni, öf- 

*,ver att er syster ej kan ingåivåra plager 

rörande henne, men den säkra för- 

*,hoppning, att ett fördelaktigt giftermål 

„snart skall göra hennes lycka, tillfreds- 

«,ställer mig. 4' 

- s,vänt, 

45 

„Jag tackar er för den möda ni an- 

och hvarigenom niihennes ställe 

sluteligen träffat en ung, väl uppfostrad 

„person; med nöje och förtroende skall 

„jag emottaga henne, då hon presenteras 

„mig af er." 

Mångfalldiga sorger hafva af mitt 

ej bort lemna mig ett kärt 

Qch lyckligt minne: likväl är jag ej miss-

3,nöjd med att hon är Engelska, tag hen* 

„ne med er, och kom snart tillbaka." 

Paimira återlemnade nu detta bref* 

tårarne nedströmmade från dess ögon. — 

Orsaken dertiil var Carloni ganska långt 

ifrån att kunna utgrunda. — När ni vill* 

min Herre, skola vi resa, sade hontill honom.—l 

morgon, Miss, om ni så behagar 

Mycket ogerna reste hon Väl allena 

med en karl; men två kunde endast 

i postschäsen få rum, och han hade underrättat 

henne att hon hos Miiady Sunderland 

skulle få en flicka till Uppassning.— 

Att vilja föranågon med sig, skulle således 

synts vara tillgjordt: den vördnad,den 

Stränga anständighet Carloni altid iakttagit, 

skingrade dessutom alla tvifvelsmåls 

och dagen derpå afreste Miss Eveling, 

sedan hon tackat sina värdinnor för de höfligheter 

de oupphörligen visat henne. 

Den aktning Carloni visade henne, 

det skönaland de genomreste,gjorde denna 

res3mindre obehaglig än hon befarat. 

— 

— 

Likväl föll hon, en dagsresa från Florens,idjupa 

och smärtefulla betraktelser, 

då hon tänkte på huru hon nu innan kort 

hos Elisas mor skulle blif.va emottagen. 

Olyckan, som nedslår sä mångas sinnen, 

hade ännu mer ökat hennessjäls stolthet: 

den tanken att af Hertiginnan af Sundeiland 

med medömkanoch föraktbliftfa bja- 

46

«" 

47 

handlad, var henne odräglig; hon fruktade 

det, då hon påminte sig att hon till 

Roche Rill förvist sin älskansvärda dotter, 

bidragit till att hon för arflös blifvit förklarad, 

och sluteligen mot henne bibehållit 

ett evigt hat; ett bedröfligt förebådatt 

hon ägde en caracter, hvars hårdhet åldren 

förmodeligen ej kunnat mildra. — 

Paimira bäfvade och önskade sig alldrig 

hafva öfvergifvit kojan vid Rosémont Hill 

eller Heurtals klippor Isin egen 

familj lefva okänd! se sig dömd nästan 

att tjena, och kanhända på ettskymfande 

sätt fördrifven, om man en dag feck veta 

hvem hon var! Ack! Gud! utropade 

hon, jag har tagit ett parti jag alldrig 

annat skall kunna än ångra. 

Redan reste de igenom de till Florens 

nästgränsande glada fälten, på afstånd 

såg man dess talrika palats. — Carloni visade 

sin rescamrat* som knappt derpå fäste 

någon uppmärksamhet, denna sköna 

samling. Tämmeligen sent om aftonen 

framkom man: Palmiras ängslan, som nu 

nått sin höjd, stillades något litet, då hon 

feck höraatt Hertiginnan, angripen af enliten 

opaslighet, gått till sängs,och ej förrän 

dagen derpå skulle emottaga deresande. — 

Hon ansåg som en lycka, att en sammankomst 

blifvit uppskjuten, honisin närvarande 

sinnesställning verkeligen ej kunnat 

uthärda.

48 

Carloni infördehenneihennes rum 

endast skilda frän Miladys genom ett 

långt och präktigt galleri, prydt med Italiens 

dyrbarheter.—På sidorne om salig 

Hertigens porträt voro Mortimers och 

Edvards uppsatte; men Elisas såg man ej 

der; och dess dotter, sedan hon förgäfves 

sett efter detsamma,stannade deröfvér 

ide sorgligaste betraktelser. 

Trenne väl möblerade rum utgjorde 

Palmiras boning; dyrbara vaser fyllda af 

blomster och välluktande saker hade på 

Carlonis uttryckliga' befallning blifvit dit 

burna. — En ung flicka inkom; om jag 

har den lyckanatt vara till nöjes,sade hon, 

öfverlemnar jag mig helt och hållit till 

eder tjenst Paimira tackade henne och 

geck straxt derefter till sängs, utan att vilja 

deltaga iden aftonmåltid man åt henne 

serverat. — Ihögsta grad nedslagen 

och af sin resa utmattad, föll hon snart 

ien tämmeligen stilla sömn. 

Följande dagen igod tid satte hon 

sig vid sin toilett: länge hadehon vid sin 

klädsel ej fästat någon särdeles sorgfällighet; 

men denna gång, emedan honiMiiady 

Sunderlands ögon ville synas skön, 

klädde hon sigien ovanligt fin nettelcu!cs-klädning, 

utsydd med törnrosor och 

hvira sirener, dem honsjelf broderat. — Dess 

"vårta hår lågoiflätor omkring desshufvud,.

) 

Vui,"och voro endaft med en guidnåt 

upplastade. Dess växt, dess fullkomligt 

sköna anletsdrag passade ganska väl till 

denna grekilka hufvudbonad. 

Då Carloni inkom, betraktade hart 

henne några ögnablick med en tyst beundran, 

och lerrfnade henne denunderrättel* 

sen, att Hertiginnan nu var färdig att emottaga 

henne.—Ni darrar, mamsell, sade 

han; dertillhar ni visst ej någonorsak* 

Långsamt geck hen igenom galeriet, och. 

infann sig hos Miiady, för hvilken hani 

de mast smickrande ordalag presenterade 

henne. Vänligt räckte Hertiginnan henne 

handen;Paimira kyste den med vördnad 

och en så stark hjertklappning, att 

hjertat tycktes henne ryckas ur sitt ställe. 

Hon satte sig midt emot sin nya beskyddarinna, 

och, oaktadt sin förvirring^ 

märkte honien blick, att Miiady Sunderland 

ej liknade hvaiken sin dotter Elisa 

eller sin son Edvard. — Likväl såg man 

ganska väl,att hon varit vacker. Oaktadt 

hon var sextio år, var dess hy ännu hvit, 

dess anletsdrag ordenteliga, meni dess 

blickar röjde sig köld och stränghet. : 

Genom ett alfvarsamt och afmätt sätt att 

tala, döljde hon det af naturen hårda uti 

sin röst; hvilket snarare gjorde densam* 

ma imponerande än obehaglig. — Ni synes 

mig vara ganska ung, sade hon till 

4 Del. . 4 

49

Paimira. — Jag är öfver tjugu år Miiady $ 

svaracte denna senare. 

Härvid fastade Hertiginnan med uppmärksamhet 

på henne sina blickar, och 

rynkade hastigt pannan. __ En flyktig hågkomst 

syntes öfver densamma kasta någon 

skugga. Paimira märkte det och 

ryste. — Enligt hvad hennes mor, Akinson 

och Madame Samt Pollinhenne försäkrat, 

var hon så obeskrifligt lik Samt 

Ange,att honej tviflade på, att icke Hertiginnangjort 

denna anmärkning, som kunde 

blifva en orsak till många ledsamheter, 

till et grymt behandlande; men denna senare 

sade nu endast till henne; edra anletsdrag 

förefalla mig ej främmande. — - 

Det är möjligt jag känt edra föräldrar.— 

Vistades deiLondon? De bodde beständigt 

iNorthampton Shire, svarade Paimira 

stammande, ända tills de reste till 

Paris,nödgade att lemna sitt fädernesland: 

sedan de genom olyckor förloratsin förmögenhet, 

och det är på denna ort jag 

mist dem. — Kom ni straxt derefter till 

Madame Samt Andre'? — Nej,Miiady, jag 

tog min tillflygtikloster, der jagmed detta 

tillbedjansvärda fruntimmer blef bekant. 

Hertiginnan vände sig nu till Carloni, 

och talade vid honom om några affairer, 

med det fullkomligaste förtroende. 

_ Genom sina svar* gjorde han ettisig 

50

sjelf torrt och ledsamt ämne roande; öé\i 

Miiady Sunderland måste som oftast le åt 

dess qvicka infall;men snart började häri 

åter tala om Miss Eveling och upphöja 

dess många talanger. — Nog kallsinnigt afhörde 

man honom; då någon komin och 

anmälte att én Ärrendator från Mont-Fierry 

anhöll att hos honom få göra besök; 

Han bockade sig för dessa fruntimmer > 

och lemnade dem allena. 

Hertiginnan bad i detsamma sité 

unga sällskap läfcä för sig några sidor af! 

ett verk på franska språket, som låg på 

dess kakelugn:Paimira prononcerade detta 

lika lätt som sitt modersmål, emedari 

Lady Elisa roat sig med att fullkomJigert 

undervisa henneiSiri fars. ■— Hon började 

nu att läsa. — Dess lenaröst; behaglig 

blott om den varit mindre Stark, liknade 

helt och hållet Samt Anges; hennes 

mor hörde henne också af den orsakeri 

särdeles gerna. 

Öfver tjugu år voro förflutna feedari 

den olyckliga Samt Anges död; men hat* 

liksom kärlek, inpräglar starktiminnet dé 

minsta händelser; och Palmiras uttal £äminte 

Hertiginnan så hiskeliga; att höri 

ined fasa och eri förändrad ton utropadei 

Himmelen bevare er för att ännu mefå 

1ikna...... ni liknar redan nog myckel 

en trolös och otacksam varelse;~ Böksifi 

51

52 

föll ur Palmiras händer. — Vid den minsta 

fråga skulle honiett sådant ögonblick 

varit förlorad; men Miiady tänkte ej pä 

att göra henne någon. 

På det man ej frän dess syster skulle 

bortröfva hennes älskade och olyckliga 

barn, utspridde Edvard det rykte, att det 

ej öfverlefvat sin födelse, och framtedde 

äfven derpå bevis. — Då Paimira under 

namn af Miss Harville visade sigiverlden, 

hade väl Grefvinnan Cramfort och 

några andra slägtingar, som från början 

kände familjens hemligheter, fattat starka 

misstankar,men de hade aldrig hunnit 

till Hertiginnans öron,och hon trodde 

det blott vara en händelse, att Samt Ange 

och Paimira så mycket liknadehvarandra. 

— Likväl var detta kanhända orsaken till 

den slags köldhon beständigt visade denne 

senare, hvars ädla väsende, hvars kunskaper 

och talanger för öfrigt behagade 

henne. 

Sedan den stund de för första gången 

sågo hvarandra var förfluten, visste Miss 

Eveling att segra öfver sina sinnesrörelser, 

och bemödade sig attisinmormor blott 

se en främmande. Likväl underlät hon 

ej at säga för sig sjelf, då hon, som nog 

olta hände, af dess elaka lynne eller dess 

nycker utstod några ledsamheter: om jag 

som dess dotter nödgades^, uthärda dem*

skulle det ej vara odrägligt; men hon behandlar 

migaldeles på samma sätt som 

hon behandlar sina kammarpigor, kanhända 

med ännu mindre skonsamhet 

Ganska ofta besvärade henne äfven Carloni 

under de få stunder honienslighet 

och frihet feck tillbringa;- under åtskilligaförevändningar 

kom han och störde henne; 

och förrådde stundom, ehuru han ej 

öfverskredden djupaste vördnads gränsor, 

en för Paimira förnedrande och förskräcklig 

känsla. 

Hon vågade ej offentligen förklara 

honom sitt missnöje, så länge han blott, 

som han gjorde genom sina blickar och 

ett utsökt sätt att mot henneihögstagrad 

visa sig tjenstaktig,uttryckte sinatankar; 

och sen föranlat den ynnest,ihvilken han 

stod hos Hertiginnan, vår stolta Paimira 

at qvätva sin harm. 

Fyratiöndetredje Capitlet. 

En afton då Miss Eveling ämnade lägga 

sig, får hon under Sunderlandska Palatsets 

portik (öfver hvilken 

— 

dess fönsterlufter 

lågo) höra en tjusande musik. Se 

där jag slår vad, enartighet afHerr Carloni, 

sade genast Rosine, som hjelpte henne 

att kläda af sig. Det är således för 

53

$ig mitt barn. — För mig? Mamsell, åh! 

för en simpel kammarpiga har Herr Carjoni 

blifvit för stor Herre. __. Det är väl 

sant att han för tretton eller fjorton år 

sedan blott var Hertigens andra kammarfjenare; 

men för detnärvarande Intendent, 

nästan Herreihuset, kanhan endaståtet 

fruntimmer af högre stånd och afer skönhet 

ägna sina artigheter. 

En sådan karl våga söka att behaga 

Paimira! all hennes blod kom vid denna 

tankairörelse. Jag vet ej, fortfor Ro- 

Sine, huru jag så vågar tala. Mina camrater 

och den öfrigabetjeningen äro honom 

af fruktan och egennytta tillgifna; jaghar 

väl sett att ni på honom ej sätter såstort 

yärde,och jag tager mig den friheten att 

skämta öfver hans höghet. — IFlorens 

säger man, tillade hon mera sakta, och, 

med en hemlighetsfull ton, att han sluter 

ligen skall lägga under sig hela Hertiginnans 

förmögenhet, att han till och med 

redan deraf tillkräktat sig en ganska god 

del. _ IHertigens tid har man. berättat 

mig, att fester och präktiga måltider 

här beständigt anställtes. — Efter hansdöd, 

har den listige Carloni, för att för Miiady 

göra sig så mycket mer nödvändig, 

aflägsnat henne från alla andra menniskors, 

sällskap. Idetta palats göringen besök. 

« JBYB4 des också är ängsligt! ännu ygfc 

54

T 

fe ar det vid Mont-Fierry, dit vi om en 

månad skola resa att.tilibringa sommaren. 

Ehuru Rosmes pladder på Paimira 

gjorde ett visst intryck, trodde hon sig 

dock böra förmana henne att med mera 

Varsamhet tala om en Man, Miiady utan 

tvifvel måste känna föratt vara redlig och 

äga verkeligen stora egenskaper, alidenstund 

hon helt och hållet lemnat honom 

sitt förtroende. — Det är ej altid genom 

redlighet man vinner de förnämas gunst, 

svarade den naiva Rosine. 

Hon ämnade fullfölja sitt loftal öfver 

Carloni; men hennes matmor gjorde, i 

det hon lade sig, derpå slut. — - Musiken 

varade ännu imer än en half timma, och 

det var för första gångeniPalmiras lefnad 

denihennes själ väckt obehagliga känslor. 

Dagen efter denna slags hemliga förklaring, 

visade Miss Eveling Carloni den 

tydeligaste kallsinnighet: han märkte det 

ganska väl. — DenneMan, träget sysselsatt 

med att sökaalla möjliga utvägar att 

samla sig förmögenhet, hade hunnit till 

en ålder af sju och trettio år. Ihögsta 

grad älskare af fruntimmer, hadehan, 

för att förena sina nöjen och sitt förnämsta 

syftemål, likväl altid valt demiden 

föraktligaste eller ringaste dass, på det 

han på dem ej skulle behöfva använda sä 

mycken tid och möda. 

55

— ■ 

Från det första ögnablick han såg 

Paimira, fattade han för henne den häftigaste 

kärlek; men dess dygd,det värdigai 

dess väsende var så imponerande, 

att han ej vågade hysa andra än lagliga 

önskningar. — Olycklig hon, tänkte han, 

om hon föraktar dem! Dess passioner alltid 

tygellösa, hade verkligen aldrig känt 

några gränsor. Ännu någon tid ville han 

dröja, innan han ämnade förklara sig, emedan 

han märkt att Lady Sunderland ej 

visade Miss Eveling så mycken bevågenhet 

han förmodat; som han emedlertid 

ej satte itvifvelsmål att hon icke sluteligen 

för henne skulle fatta tillgifvenhet, 

uppskjöt han tills den tiden att anhålla 

pm dess mägtiga förord. 

Redan gjorde man anstalter till sin 

resa åt Mont-Fierry,då Paimira, när hon 

en morgon inkom till Hertiginnan,fann 

henne omgifven af bref, och med en upp^ 

syn gladare än vanligt, skyndade denna 

senare att säga henne: jag har, då jagi 

dag vaknade, från England erhållit anger 

näma tidningar. — Milord Edvard berättar 

mig sin dotters giftermål med arfvingen 

till den vördnadsvärda Alvimar. — - 

Det är ett ganska godt parti. 

Rummets mörker döljdePalmiras bestörtning, 

som ville glädja sig öfver Abels 

56 

/

och Simplicias lycka; men profvet var 

öfver den svaga menskligheten. — Också 

kände hon nog att dess dödsdom mindre 

skulle hafva rört henne, än en sådan nyhet. 

— Det tycktes henne liksom ett hemligt 

band, oaktadt dess olyckor hittils fästat 

henne vid lifvet* och att detta band 

idetta ögnablick förevigt sönderslets.— " 

Den ömma, den öfvernaturligakärlek hon 

för Abel bibehållit, förblef verkeligen ett 

brott,alldenstund han var Simplicias maka. 

— Ej mer kunde hon älska. — AckJ 

unga olyckliga! lätt inser man hvilken 

hisklig tomhet nu öfverväldigar din sorgfulla 

( varelse. — Ihögsta grad nedslagen, 

färdig att utbrista itårar, sökte hon en 

förevändning att få lemna rummet, då 

Hertiginnan bad henne skrifva till sin son 

ett bref* det hon sjelf ville dietera. — 

Dertill var hon visst ejistånd; fruktande 

att dess stil skulle igenkännas* svarade 

hon sluteligen, att hon skadat sin högra 

hand, och ej kunde nyttja den. 

Miiady nöjde sig med denna ursägt, 

och visade henne det unga parets porträt, 

hvilket man skickat henne. — De äro förtjusande, 

tilladehon. — Den stackarsPaimira 

såg sig nu nödsakad att kallsinnigt 

betrakta Abels och Simplicias lyckligt träffade 

afbild. — Ej ett enda ord till dess 

keröm kunde hon aftvinga sig, hon åter* 

57

Jemnade miniatur-målningen; och då hon. 

påg Carloni göra sig färdig att ihennes 

ställe skrifva, hastade hon att en stund 

Öfverlemna sig åt sin häftiga sorg. Likväl 

fann hon huru nödvändigt det var att 

vänja sig vid att föreställasig en händelse, 

hon sjelf beredt genom det ädelmod, den 

granlagenhet honi sitt uppförande vid 

Emenonville hade visat. — Minnet af detta 

ädla förhållande blef kanhända dess 

enda trpst. — Mycket raisonerade hon 

med sig, men gret ännu mer. 

Samma sak som utgjorde ämnet för 

hennes sorg, samma sak utgjorde ämnet 

till glädje för Hertiginnan. — Också förekom 

Carloni denna senares afsigt, och 

gaf denna dag utseende af en fest. — 

Bland betjeningen utdeltes en ansenlig 

summa penningar. — Under middagsmåltiden 

uppfördes en vacker musik, och om 

aftonen voro trägårdarne med den mast 

utsökta smak illuminerade. Länge promenerade 

Hertiginnanisina lunderpåsin 

terass med Paimira under armen, och 

Carloni bredevid sig. — Genom ett billigt 

missnöje, en lång vana att vara åtskilda, 

sade hon till dem, kan ej en mors kärlek 

helt och hållit försvagas. — Edvards dötters 

lycka, denna fest som firar den, skänka 

mig den ljufvaste njutning, och påminner 

mig den tid, då jag, omgifven af 

58

mina barn på Sunderland, tillbragte så 

sälla stunder. 

Jag har hörf Lord Edvard Sunderland, 

svarade Paimira, omtalas som en 

den bästa menniskaiverlden. — Ja, en 

verkligen god och älskvärd, sade Hertiginnan; 

likväl har man att förebrå honom 

en oförlåtlig svaghetien sak 

(min lefnads första sorg). — Sedermera 

pär han blef landförvist^ i ställe för att 

anförtromig sin enda dotter, lemnade han 

henneien persons händer, född, jag måste 

tillstå det, med stora förmåner, men 

Jivilken genom ett vanhedrande fel blifyit 

ett föremål för afsky och förakt. 

Paimira* förargad öfver att höraden 

himmelska Elisa sålunda behandlas, drog 

sin arm undan Hertiginnans; hvilken, emedan 

hon ej förstod orsaken till denna 

hemliga rörelse,ej derpå fäste någon uppmärksamhet; 

men lemnom hennes stofti 

ro, fortfor hon; många smärtefulla prof, 

en af dess sorger påskyndad död hafva 

kanhända försonat dess ungdoras fel. — - 

Åh !hvad kärleken tillskyndat Sunderlandska 

slägten förmånga olycksöden 

Min ömtälskade Mortimer! (härvid drog 

hon en djup suck, och några tårar smögq 

sig fram) du åtminstone, du förnedrade 

dig ej, ditt namn visstedu vörda,under 

ep. dåraktig yrsla gaf du det ej åt en Qför, 

59

sigtig varelse. — Miiady, lät dessa så 

sorgliga minnen försvinna, inföllCarloni: 

påminn er endast, att denna dag blott åt 

glädjen är helgad; den tycktes ju tor 

några ögnablick sedan äfven lifva er. 

Fyrverkeriet börjadesnu,och Miiady 

fäste derpå sin uppmärksamhet. — Hvad 

Paimira beträffar, hade hon nyss hört sin 

moders minne svärtas, sin fars mördare 

berömmas;detta ökadeännu mer den oro, 

den ängslan åsynen af de nöjen, hvartill 

Abels giftermål gaf anledning, kunde förorsaka 

henne. — Dessa särskiita tillfälligheter 

hade på dess helsa ett hastigt och 

elakt inflytande. — Fasligt afbleknad var 

hon, och färdig att hvarje ögnablick af 

matthet neddigna. — Hertiginnan, som 

märkte det, öfvertalte henne att gå och 

Paimira begagnade sig genast 

hvila sig. — *■ 

af denna tillåtelse, och begaf sig inisina 

rum, ej för att njuta hvilan, men för 

att i frihet få utgjuta sina tårar, sina 

suckar. 

Carloni, ensam qvar hosHertiginnan, 

slöt af dess goda lynne, att det nu för 

honom var ett gynnande ögnablickatt göra 

någon början med att yppa sitt förslag, 

att med Miss Eveling blifva förenad, om 

dess vördnadsvärda vålgörarinnaej ogillade 

det. «-- Hertiginnan tycktes öfverhans 

anhållan blifva ganska förvånad. Hvad! 

60

61 

Carloni,utropade hon,ni är nu nära fy* 

ratio år, och är kär! Jag medger, Miss 

Eveling är ganska skön;ihela dess väsende 

framlyser anständighet och en viss 

ädelhet; men hon är utan förmögenhet 

och utan förbindelser; hvad fördel finner 

ni uti att med henne gifta er? Carloni 

svarade* att hanuti sina handlingar aldrig 

låtit sig ledas af någon egennyttig uträkning; 

att han, som trodde sig rik och 

hedrad då han ägde Miiady Sunderlands 

ynnest, skattade sig lycklig att få bereda 

den olyckliga dygden en behaglig och säker 

framtid. 

Förträffeliga man, svarade Hertiginnan, 

jag döljer ej förer, att MissEveling, 

på ett förvånande sätt liknande den trolösa 

Fransman, som var upphofvet till så 

många oroligheter, så många olyckori 

vår slägt, genom någon ting högst besynnerligt, 

stundom hos mig väcker emot 

min vilja en smärtande oro. — - Men blir 

hon er hustru,skall denna fördom,jag förklarar 

obillig, försvinna, och hon skall 

dela min tillgifvenhet för er. — Utom sig 

af glädje tackade Carloni henne, och bad 

henne ödmjukt tillfyllest fullkomna sina 

valgerningar,derigenom att hon sjelf gjorde 

Miss Eveling detta anbud. — Annars 

skulle jag, sade han,efter hvad jag.af dess 

fcrbehållsamhet, dess kallsinnighet kan

62 

sluta, frukta ett afslag: och ett ord af Miiady 

skulle säkert kunna göramiglycklig. 

— Gif er tillfreds, svarade hon, jag skall 

ställa alltiordning, och på Mont-Fierry 

skola vi afsluta denna sak. 

Under hela natten hade Paimira haft 

feber och lidande, nedslagen lemnade 

hon ej följande dagen sitt rum. Miiady 

komisällskap med Carloni och gjorde 

henne besök; ett steg som obeskrifligt rörde 

Miss Eveling, hvilken var långt ifrån 

att falla på den tanken, att hon derföre 

hade att tacka Hertiginnans nya förslag. 

mmm.Hon hade verkeligen funnit, att för 

att lättare vinna sina afsigter, borde hon 

visa Paimira något litet mera aktning och 

vänskap. Jag förmodar, sadeMiiady,ni 

iöfvermorgon skall varaistånd att resa 

till Mont-Fierry: luften är derisanning 

helsosam, och skall fullkomligen återstäU 

la er till helsan. Sedan hon länge varit 

inne hos henne, kyste honhenne, då hon 

geck, ipannan, och förmanade henneatt 

vårda sinhelsa, hvars återställande henne 

verkeligen interresserade. Dessa ömhetsbetygelser 

trängde ända irt i Palmiras 

hjerta; tacksamhetens tårar föllo på Miladys 

hand, den hon fattade:idetta ögnablick 

tycktes naturen befalla henne atC 

medömhet bemöta,beskyddaPaimira,och 

yppa att honej för henne var en främling.

Efter tvänne dagars hvila, återhämtade 

sig Miss Eveling. —Ej den minsta 

aning hade hon om Hertiginnans afsigter, 

hvilken beslutit att ej förr än på Mont- 

Fierry, med henne tala om brölloppet, 

hvars firande, enligt hennes och Carlonis 

förslag, borde följa straxt efter, sedan 

man föreslagit Paimira detta giftermål. — 

Utan att känna denna nya olycka, reste 

hon således från Florens. 

63 

Fyrationde}jerde Capitlet. 

Från staden till Mont-Fierry var blott 

fyra mil. Den vackra vägen, åsynen af 

detta sköna land, Miladys vänliga bemö- 

— 

tande, lofvade Paimira mindre obehagliga 

dagar, än dem honidet pragtfulla och 

ängsliga Sunderlandska palatset tillbragt. 

Snart framkom man: det förfärligt stora 

Slottet Mont-Fierrys imponerande fastän 

göthiska fägring, hade skyddat det för 

att för dess ålders skull blifva nedrifvit; 

men Hertiginnan hadelåtit uppföraen ganska 

vacker flygelbyggnad, som honkallade 

sin Casetta/) derhon hälst vistades; det 

var blott genom en allée af Pommeransträd 

skillt från storabyggningen. — Första 

Våningen bebodde Hertiginnan,iett rum 

*) Et litet Lustslott, (Note afÖfversättaren.) 

*

invid* hennes låg dess förstaKammarjungfru; 

och vindsrummen bebodde några af 

betjeningen, på det deras husbondfru ej 

idetta lustslott skulle vara aldeles ensam. 

Paimira hade väl önskat få boidet 

glada Casetta, men det fanns dertill ej 

någon utväg Man gaf henneidet gamla 

Slottet några rum åt norden;de vofo 

i anseende till deras målningar och 

dyrbara möbler präktiga. — Likväl ingjöto 

en af blåagtiga berg stängd utsigt 

den på dem beständigt grönskande trädens 

dystra skugga, tapetseringensmörka 

färg, de stora rummen, en slags ängslan$ 

för hvilken Paimira af naturen var för 

mycket fallen, för att kunna undgå det 

starka intryck den på henne gjorde. — - 

Också då hon kom der in, begärte hon 

andra rum, hvars utsigtisynnerhet vore 

gladare. — Carloni svarade, att dessa voro 

de sundaste, at hon der ej af sommarens 

brännande hetta skulle besväras, och 

rådde henne att välja dem. .Paimira,som 

ogerna hos denne man förnyade sin anhållan, 

yrkade ej mer derpå, och sysselsatte 

sig med att sätta sina sakeriordning. 

— På andra ändan i dylika rum 

bodde Carloni. — Rosine lågienkammare 

invid Miss Evelings. Aderton af betjeningen 

omgåfvo dem, och det oaktadttycktes 

dennaofanteligabyggnadändå varaöde. 

För* 

64 

■■-i 

*

Första natten betogs Palmiras själ af 

en besynnerlig fruktan. — -En förskräcklig 

storm ökade dess hemliga förskräckelse; 

ett hiskeligt brixtrande, vädrens gälla hvinande, 

tilläto henne ej att njuta ett ögnablicks 

sömn. — Stormen sagtadesig, men 

Paimira var för mycket orolig för att ___ kunna 

somna. Så snart det började dagas, 

steg hon upp, och öpnade sina glasluckor: 

himmelen var nu klar: den uppgående 

solen,kastande på de blåfärgade bergen 

sina förstastnlar, bildade en ljuf och 

angenäm syn, tjenlig att lugna dess upprördainbillning. 

— Klockan var ännu knapt 

sex, men hon geck det oaktadt neriträgårdarne. 

De voro vackra och väl skött3. — 

Sedan Miss Eveling genomvandrat en del 

deraf, stannade hon uti en bosquet, beprydd 

med flera marmor- buster;med beundran 

betraktade hon huru väl de voro 

huggna, då hon får höraklagande suckar; 

hon går ur denna bosquet, och blir varse 

en ung qvinna, skyld af de uslaste trasor, 

nästan afsvimnad mot jerngallren 

som stängde trägården från ängen. — 

Paimira Topar genast en arbets-karl, som 

på litet afstånd derifrån var sysselsatt med 

sitt arbete, ber honom öppnagallren, skyndar 

att för näsan på den stackars qvinnan 

hålla en Engelsk spiritus, och befaller ar- 

4 Del. $ 

¥ 

65

etskarlen springa till trägårdsmästaren efter 

vin, för att försökaåterlifva henne, emedan 

svaghet endast tycktes vara orsaken 

till hennes tillstånd. 

Hvad! mensklighet finnes ännuidetta 

hus, utropar denna olyckliga gråtande* 

derifrån trodde jag den vara bannlyst. — 

Paimira, rördaf dess sorgsna ton, gjorde 

henne några frågor, då trägårdsmästarens 

hustru ankommer, upphäfver ett skri, då 

hon får se denna olyckliga varelse. —Är 

det du Paula! Är det möjligt? Hvad gördu 

här? Jag är så rädd någon får se, jag talar 

vid dig— O min Gud! Fordom var hon så 

vacker, så grann! Hvilken skulle nu kunna 

igen känna henne ? Drick snart ur detta glas 

vin, mitt barn, och skynda härifrån. 

Nej, nej, jag vill döhär, svarar Paula 

snyftande; med mitt lif skola kanhända 

dess förföljelser slutas, och tordehända 

han då skall unna mig till min sista 

fristad en vrå af den jord, hvarifrån han 

förjagat mig. 

Jag vågar ej längre tala med dig, 

man skulle köra bort mig; skynda Paula, 

skynda härifrån. — Då trägårdsmästarhustrun 

sagt dessa ord, hastade hon bort 

med skyndsamma steg:iPalmiras rörda 

själ väcktes ett ömtdeltagande; det tyckes 

mig, sade hon med godhet* som ni 

för någon fara skulle vara blottställd, om 

66

ni här blef igenkänd; emottag denna lilla 

hfelp, och skynda härifrån. — Hon gaf 

henne härvid tvenne louisdorer, som hon 

hale isin penningpung. Så god,och så 

skön! sade Paula, och höjdemot himmelen 

sina händer, liksom för att tacka den 

som skickat henne en sådan välgörarinna 

Af ert utseende, nådiga Fru* 

gissar jag ni är en slägtinge till Miiady 

Sunderland. 

Under ett annat namn är jagi detta 

hus, svarade Paimira suckande. —Åtminstone 

är ni väl der betydande, högt 

ansedd, jag tviflar ej på iskygd 

för den lastbara Carlonis tillgrepp. — 

Hvem är då ni? utropade sluteligen Miss 

Eveling. — Ett offer för denna man,svarade 

Paula med en sorglig ton, en ung 

olycklig flicka förförd, förlorad genom 

honom. — Och hennes tårar, hennes förtvittan 

bestyrkte sanningen af dess klagan. 

Jag är verkeligen ledsen, sade Paimira, 

efter ett ögnablicks eftersinnande, 

öfver att ni älven under edra olyckor 

'nödgas begråta förlusten af er oskuld. — - 

Ack! några omständigheter och mina 

grufliga lidelser göra mig ännu värdig ert 

medlidande. 

Denna unga qvinnans sätt att uttrycka 

sig, var en sådan contrast af dess 

klädsel, liknade sä litet de öfrige landt- 

67 

/

68 

flickornes,attPaimira, som upprigtigt längtade 

få trösta hennei dess olyckliga belägenhet, 

frågade om hon skulle vilja förtro 

henne sina lefnads-händelser. — Åh! 

ers nåd, niär kanhända den första som 

visat mig ett tröstande medlidande; jag 

vågar således förlita mig på, att ni med 

godhet öfverser mina fel, och med samma 

öppenhjertighet jagiFörsynens sköte 

skulle nedlägga mina hemligaste tankar, 

med samma öppenhjertighet skall jag 

tala vid er. 

Paimira öfvertalte henne att dricka litet 

mera vin, ledde henne till en stenbänk 

på yttre sidan af gallren, och bad 

henne sitta bredevid sig, hvarefter Paula 

Sålunda begynte: 

Den dygdiga Jeronio , min far, arrenderade 

Balsemi, en af de största lägenheter 

under Mont-Fierry, och hvilken ni 

kan se der nedre på andrasidan om denna 

äng. — Jag hade tvenne äldre bröder; 

och som jag, då jag kom till verlden, 

förloratminmor, föranläto dessa förenade 

omständigheter min far, att uppfylla en 

rik borgare enkas önskaniFlorens, som 

ändteligen ville hafva mig hos sig,emedan 

hon hade känt migfrån mina spädaste år. 

Ihennes vård blef jag således lemnad: 

hon drog försorg om min uppfostran: 

men olyckligtvis uppfödde hon mig sna-

are som sitt barn, än som ett ärligt men 

enfaldigt landtfolks. — Knapt hade jaguppnått 

en ålder af tretton år, förr än jag 

hade den olyckan att mista henne. — 

Alla dess goda afsigter med mig, hade 

ej hunnit uppfyllas. — Ack! jag saknade 

blott dess vördnadsvärda person! 

Straxt efter dess död, kom min far 

och hämtade mig; mina bröderhade nyss 

aflidit ien smittsam sjukdom, som härjatidenna 

nejd. — Det var således med 

enkänsla, blandad af ömhet och smärta, 

denna goda gubbe isina armar tryckte 

sin enda dotter.— MinälskadePaula, sade 

han, hos mig finner du blott ett 

landtmanna lefnadssätt, och du har känt 

en ljufvare och behagligare lott. — Dess 

vördnadsvärda utseende, dess hvita hår, 

dess ömhetsbetygelser rörde mig på det 

ömmaste, och jag försäkrade, att jaghos 

honom alltid skulle finna mig lycklig. — . 

Också då jag återkom till landsbygden, 

återlifvade detta landtlika, muntrande lefnadssätt, 

den frihet jag njöt på denna 

landtgård, min fars godhet snart min 

naturliga munterhet, som, vid förlusten 

af min välgörarinna, på en tid försvunnit 

Med den bästa viljai verlden visade 

jag dock en oskicklighet utan exempel 

i alla de göromål jaghadebort sko- 

69

— 70 

ta. Min far log sjelf deråt, och tog 

snart en piga, som skulle bestrida mina 

syslor. Vid sköraetiden,under vinbergningen, 

sade mina unga camerater då de 

kommo till mig: du är förfin Paula, tör 

att trötta dig genom ett dylikt arbete; 

lär ossi ställe någon vacker visa, några 

danssteg; och med mycket nöje slöts å 

Ömse sidor denna öfverenskommelse. 

Men oförmärkt vänjde jag mig vid 

den farliga lättjan; att jag var en glad 

och vacker flicka, sade man mig oupphörligen. 

Min klädsel var mera utsökt, 

grannare än de öfrige flickomesibygden. 

l\är jag, sittande under ett olive-träd, 

sjöng 

— 

en romance, eller ett opera -stycke, 

stannade jordbrukaren en stund med sin 

plog, för attimaklighet lyssna på mig; 

herdarne och flickorne, som i ängsmarken 

vallade sina hjordar, lemnade dem 

strykande af och an,och skyndade omkring 

mig. — Jag ägde således en slags 

namnkunnighet; min goda far högmodades 

deröfvér, så mycket mer som han 

fann, att jag altid viste honom mycken 

vördnad, var lydig och förståndig. 

Ännu, ers nåd, har jag blott tält 

om mina sälla och oskuldsfulla dagar; 

nu är jag kommen till den tid, då tvärtom 

förskräckliga öden återstå mig att 

för eder berätta.

71 

Fyrationdefemte Capitlet. 

Vid en fest på Mont-Fierry, hade jag 

den olyckan att af Herr Carloni blifva 

sedd; han lät göra mig vanhederliga anbud, 

dem jag med fasa och förakt för- 

kastade. '— — Detta afslag förargade honom. 

" 

Han satte sigisinnet att förföramig: 

min ungdom, min godtrogenhet, kanhända 

en allt för liflig inbillning, och hans 

gudlöshetisynnerhet borde hjelpa honom 

att ofelbart vinna sittändamål. — Tusende 

tillfällen hade han att träffa mig: tregånger 

iveckan bar jag till Casetta en slags ost, 

vi hemma tillagade, och den Hertiginnan 

mycket tyckte om. — Carloni förföljdemig 

beständigt; och som han haft tillfälle att 

märka, att allt för fria faconer för alltid 

skulle aflägsna mig ifrån honom, blef 

hani sitt uppförande så anständig, så 

varsam, att den afsky han migibörjan 

ingifvit, sluteligen började försvinna. — 

Han talade med mig om en uppriktig,öm 

och ädelmodig kärlek, färdig att göra alla 

uppoffringar man möjeligen kan föreställa 

sig. — Dess bevekliga ton, en hemlig 

äregirighet gjorde att jag med nöje 

hvilade vid det hopp, attiframtiden ännu 

en gång få återse staden, och der återfinna 

denbeqvämliga och behagliga lefriad, 

jag under loppet af några är njutit, 

c

\ 

72 

Carloni, som märkte huru förblindad 

jag var af detta hopp, afmålade det för 

att dåra mig med de mast tjusande färger, 

och förklarade mig sluteligen rent 

ut, att om jag samtyckte att blifva hans 

maka, skulle han anse som sin största 

lycka, att få bereda mig ett mina personliga 

egenskaper mera värdigt öde 

Obeskrifligt var det nöje jag kände, att 

få bana min far en lugn och oberoende 

ålderdom, och mig sjelf en lysande ungdom. 

— Af tacksamhet och glädje klappade 

mitt hjerta: nå väl, min älskadePaula, 

tilladehan, nulärniväl, hoppas jag, 

ej mera tvifla på den kärlek jag hyser 

— 

för er. Jag bedyrar, jag skall lemna er 

en helig förbindelse på, att jag sex månader 

härefter skall blifva er maka. 

Att påskynda denna tid, står eji min 

magt; skäl af den högsta vigt förbjuda 

mig det, och anbefalla den djupaste tystnadiallt 

— hvad denna plan vidkommer; 

den minsta oförsigtighet å er sida, skall 

evigt åtskilja oss: för er far får ni till 

och med ej yppa någon ting. Ni må väl 

lita på min redlighet, på den skrifteliga 

förbindelse ni af mig skall erhålla, och 

ännu mer på min kärlek. 

Detta besynnerliga uppskåf förvånade 

mig; men han förstod att med så mycken 

sanaolikhet bemantla det, att jag inbilla-

73 

de mig det var nödvändigt, och lofvade 

< åh!ihvilket djup af olyckor störtade 

mig ej denna, första villfarelse) att för 

min far ej yppa det minsta. 

Carloni uppsatte nuimin närvaro en 

skriftelig ägtenskaps- förbindelse, der han 

med den lattrogna Paula högtideligen förlofvade 

sig. — Med sorgfäilighet gömde 

jag den samma, och emedan jag redan 

ansåg honom som min maka, undvek jag 

mindre hans sällskap. Dessutom uraktlåt 

han ej att visa mig samma vördnad; 

men en djup ängslan tycktes pläga honom. 

Tvungen och bedröfvad var dess 

uppsyn, och ur dess bröst framsmögo 

sig tunga suckar. 

En afton, då jag kom ifrån Rosine, 

en af kammarpigorna på slottet, träffade 

han migistora galleriet: Han nödgade 

mig att stanna, och efter ett ögnabiicks 

tystnad, sade han till mig med en alfvarsam 

uppsyn: det är mig högst angeläget 

att få tala vid er. Länge hade jag 

med dess hederliga uppförande varit för 

mycket nöjd, för att ej vid detta tillfalls 

derpå förlita mig. — Jag gaf honom derföre 

min arm f och han förde mig ini 

sina rum. — O min älskade Paula, utropade 

han nu, jag är högst olycklig —- 

NiHerr Carloni! — Ja grymma och otacksamma 

flicka! ni endast är dertill orsa-

74 

ken. Jag grym, otacksam! när det är 

mig så Jjuft att hafva er att tacka förmin 

lycka! — Det är ej af hjértat ni anser 

er lycklig; ni älskar mig ej. 

Hvad jag var enfaldig! denna förebråelse 

rörde mig ända till tårar. — Han 

låtsade deröfvér blifva rörd; o min älskade 

Paula! sade han, jag har gifvit er 

otaliga prof af den största aktning, den 

lifligaste ömhet, och min förtjusande maka 

har ej tagit ett enda steg för att öfvertyga 

mig om sin kärlek. — Länge talade 

han med mig med så mycken känsla, 

så mycken värma, nyttjade så förledande, 

så farliga ehuru bedrägliga slutsatser, 

att jag nästan som en skyldighet 

betraktade ett öfverdrifvet förtroende,en 

brottslig glömska af mig sjelf. (Här 

tystnade Paula och nedslog ögonen; med 

en förändrad ton återtog hon sin berättelse 

och fortfor sålunda.) 

Det första straff som följde mitt 

brott tätt ispåren, var en aning af minatillkommande 

olyckor Min ungdoms 

lugn och munterhet försvann, jag vågade 

till och med ej mer smickra mig, att jag, 

då de sex månader Carloni utfäst, voro 

förlidna, skulle se slut på min ängslan 

och mina samvetsagg. Jag bedrog mig 

ej, ju närmare den tiden nalkades, ju 

mera kallnade denna trolösa menniska;

sluteligen blef han hos mig nästan osynlig. 

— Hösten var redan långt framliden, 

Hertiginnan skuile återresa till Florens, 

jag fann nödvändigheten af, att mitt sluliga 

öde skulle afgöras. — Oaktadt alla 

hinder trängde jag iniCarlonis rum, jag 

föll ned för hans fötter. Saknade jag 

ej min oskuld, sade jag, skulle det litet 

bekymra mig att af er blifva glömd, men 

endast dä ni troget uppfyller edra förbindelser, 

kan jag återvinna min förlorade 

heder, och jag kommer för att, påminnande 

er mina rättigheter, be er gifva 

mig ert namn, titel af eder maka; lemna 

mig senimitt mörker, och mer än lycklig 

skall jag vara. — Eder rikedom vill 

jag ej dela. Försona endast med sig 

sjelf en olycklig flicka den ni förfört. 

Med en spotsk och föraktande uppsyn 

smålog han, påstod att jag ansåg 

mitt fel vara större än det verkeligen var, 

och att det ej på Mont-Fierry eller inejden 

deromkring fanns en enda karl som 

ej skulle vara ganska nöjd att gifta sig 

med mig. — Jag är ej mera fri, svarade 

jag med stolthet, jag hör er till; edra eder, 

den Guds närvaro ni somborgen derföre 

åkallade, edert skrifteliga löfte binda 

oss evi°t. 

Jag råder er, sade Carloni,iett grufligt 

raseri, jag råder er att vara mera var- 

75

76 

— 

sam, eller skall ni ångra edert obetänksamma 

steg, edra oförsigtiga utlåtelser. 

Jag har förlorat allt, utropade jag. —Jag 

har ingenting mera att frukta Likväl 

bad jag honom ännu en gång med 

mig hafva medlidande Skymfande 

och barbariska utlåtelser voro hans 

enda svar. Med ett hjerta,uppfyllt af 

raseri och förtviflan, lemnade jag honom. 

Utom mig af ängslan geck jag genom 

galleriet, öfver gårdarne utåt vägen mellan 

Mont-Fierry och Balsemi, och nedföll 

afdånad på tröskeln utan för min fars 

dörr. Huru länge jag der låg, vet jagej; 

men det var redan ganska sent, då min 

far, som hemkom från en af sina grannar, 

fann migidetta ömkansvärda tillstånd, 

han bar mig inihuset, och med mycken 

möda återbragte han mig till lifs. 

— Jag vill jag vill dö, sade jag, 

då jag åter öpnadeögonen. — Ack! hvarföre 

feck jag ejigrafven följa min mor! 

Idag skulle jag ej varit en vanheder för 

min slägt; Vid dessa sista ord såg 

jag den vördnadsvärda Jeronio blekna. — 

Han släppte mig ur sina armar,ihvilka 

jag var sluten, satte migpå en stol, och 

skyndade ifrån mig. Jag sträckte efter 

honom mina bedjande händer; öfvergif 

mig ej äfven! utropade jag. — Han närmade 

sig åter och satte sig bredevid mig»

♥ 

77 

mitt — hufvud neddignade mot hans bröst. 

Jag gret, jag suckade och kände der- 

under den ångest något lindras, af hvilken 

jag nästan varit qväfd allt sen jag 

kom ut från Mont-Fierry. 

Din förtviflan, dina uttryck, sade 

min far alfvarsamt men utan hårdhet, båda 

mig stora olyckor; de må likväl vara 

af hvad beskaffenhet som hälst, Paula, 

så fordrar jag att du anförtror mig dem. 

■— Jag bekände nu för honom allt 

Åsynen af mitt grufliga lidande, stillade 

hans vrede, endast hansförvirrade anletsdrag 

förrådde hvad han kände. — Han begärte 

af mig denna olycksfulla äktenskaps 

förbindelse. Jag lemnade honom dan. 

Noga betraktade han den samma. Flera 

underskrifter, sade han, har jag sett af 

Carloni, men denna stil liknar ingalunda 

hans. — Ni lär ej kommaihåg den min 

far. Det är imin närvaro denna skrift 

blifvit författad. Han gömde den. 

Natten tillbragte vi med att sucka och 

rådslå med hvarandra. 

Om morgonen, sedan Jeronio besinnatsig, 

förklaradehan mig, att han, som 

en värdig far, ej borde derföre vika att 

han kunde vara under Carlonis välde, och 

att han beslutit hos honom infinna sig. — — 

O min far, sade jag, frukta en sådan mans 

nedriga själ. Nå väl, svarade han mig

78 

med en dyster ton, om han också beröfvar 

mig lifvet, så har han ju redan gifvit 

mig ett långt mera smärtande sår?__ 

Han geck. Han begärte af Carloni den 

enda upprättelse som kunde tillfredsställa 

en fattig men dygdig slägt. Carloni var 

nog djerf att förebrå honom, att han som 

en skälm deltogien äregirig och lättsinnig 

flickas anslag, eller att han var nog 

Svag, att af henne låta sig narras. 

Min far, till sina sinnen verkeligen 

förvirrad, lemnar honom, och skyndar in 

till Hertiginnan. Ibörjan emottog hon 

honom tämmeligen vänligt: Jeronio säger 

sitt ärende och uppvisar förbindelsen. — 

Hos eder dotter, svarar Miiady,sedan hen 

derpå kastat en blick, röjer sig en sammansättning 

af list och bedrägeri, högst 

förvånande vid dess ålder; hon borde åtminstone 

deruti vara mera fintlig, och laga 

så att all sannolikhet ej saknades. — " 

Denna stil är ej det minsta lik min Intendents. 

— Straffa Paul 3för sitt bedrägeri, 

och gör ej några försökatt svarta 

den ärliga och dygdiga Carloni. — Han! 

ärlig! dygdig! upprepar min far förbittrad; 

edra underhafvandes tyrann, våra 

"döttrars förförare, han hvars oanständiga 

förmögenhetbevisar det missbruk han gjort 

af sina husbönders förtroende 

Hertiginnan förtörnad, tillät honom ej

79 

längre fortfara, och viste honom ur sin 

åsyn. 

Carloni inbillade Miiady Sunderland, 

som jag sedermera fått veta, att han var 

ett mål för en obegriplig sammangaddning, 

att egennyttiga, äregiriga afsigter 

förledt mig,att på tusende sätt sökaställa 

mig in hos honom, att dess grundsatser 

förbjudit honörn att på så mycken 

lättsinnighet fästa den minsta uppmärksamhet; 

att jag förmodeligen försökt att 

efterhärma hans stil, och att sammansmida 

denna äktenskaps förbindelse,som 

tycktes berättiga min far till det besynnerliga 

steg han nyss tagit. Detta vidunder 

uppretade iså hög grad Hertiginnan 

emot oss, att hon gaf den befallning, 

ztt Jeronios arrende-contract genast skulle 

upphäfvas, och han från hennes gods 

fördrifvas, emedan hon der ej ville behålla 

så farliga varelser. 

Fyrationdesjette Capitlet. 

vârloni lemnade oss blott tio dagars tid, 

efter hvilkas förlopp vi borde öfvergifva 

vår lugna boning,och förbjödpådet strängaste 

alla -som bodde idenna nejd, att 

till och med en enda natt herbergera oss. 

Det varibörjan af vintern. Nödsakade

att spara de få pengar vi derifrån kunde 

hafva med oss, gingo vi till fots. För 

sista gången kastade min far en blick på 

den älskade enslighet, der han tillbragt 

en tid af mer än fyratio år. Ah! hvad 

jag förbannade det förskräckliga fel, som 

drabbade ett så vördnadsvärdt offer! Min 

far, minfar, utropade jag, hvad ni borde 

hata det brottsliga barn, hvars svaghet, 

hvars dårskap rycker er från edra åkerfält, 

edra gamla vänner, beröfvar er det 

bröd ni er med redlighet förtjente! Jag 

hatar dig ej, Paula, svarade han, endast 

af alt mitt hjerta beklagar jag dig. __ 

En liten tid återstår mig att lida, men 

du så ung, så öfvergifven, du som idin 

födslobygd förlorat ditt goda namn och 

rykte, som för öfrigt har så fä utvägar 

att kunna försörja dig, hvilket skall väl 

ditt öde blifva? Han gret öfver mig, under 

det jag bittert suckade öfver hans 

belägenhet. 

Vi begåfvo oss tjugu mil härifrån till 

en slägtinge på långt håll,den Jeronio fordom 

gjort ganska betydande tjenster 

Han hade glömtdem, och vi blefvo ganska 

kallt emottagne. — Min far böljade blifva 

sjuk. En bonde,iden by vi voro, tillbjöd 

oss för betalning kost och husrum. Örverenskommelsen 

slöts, och dertill användes 

största delen af de penningar vi ägde. 

Min 

80

81 

Min fars sjukdom var långvarig. — » 

För att lätta hans börda, och så mycket 

som möjligt mildra hans lidande, sålde 

jagi tysthet mina guldnipper, nästan alla 

mina kläder, undantagandes dessa usla 

trasor som nu skyla mig. Min omvårdnad, 

mina böner,hvars enda föremål han 

Var, kunde ej förlänga hans dagar. — 

Hans sista timme slog, och jaghade den 

öbeskrifliga sorgen att förlora dennaiSitt 

uppförande så stränga, så redeliga man, 

hvilken med så mycken godhet, Så mycken 

mildhet öfversett sin lastbara dotters 

fel. — Jag föllien ganska svår sjukdom; 

jag hoppades äfven få dö,men mitt straff 

borde ännu vara längre. Då jag blef frisk, 

fann jag att det äfven skulle vara ett fel 

att låta modet falla, jag söktederföre arbete 

och tjenst hos någon ärrendator. 

Jag kundelitet spinna;, längre Sträckte sig 

ej mina kunskaper ilandtsyslor; sen var 

min fria kroppsställning,föga passande för 

en pigas tjenst, orsaken att man ej ville 

taga emot mig. Någon gäng tog man 

mig likväl på profisin tjenst; men man 

skrattade snart åt min fåfänga möda,och 

gaf mig afsked. 

Så förflöt en tid af tvänne år: tiggarstafven 

har varit mitt enda stöd; men 

så mycket lidande, så mycket elände kan 

ej räcka länge. — Jag har tagit mitt par- 

-4 Del. 6

*s 

ti; hit har jag återkommit, för att visa 

Carloni sitt olyckliga offer, och dö på 

det ställe som sett mig födas, och hvarifrån 

jag så grymt blifvit fördrifven. 

Denna nattens oväder har aldeles beröfvat 

mig mina få återstående krafter, ochmin 

sinnesrörelse, då jagåtersåg dessa ställen, 

var sen orsaken att jag låg afdånad, ers 

nåd, då ni, ledd af ert ömma och ädelmodiga 

hjertas känslor, vid mina suckar 

skyndade till min hjelp. 

Påulas ungdom, olyckor, och på ert 

gång öppenhjertiga och romantiska ton, 

väckteiPalmiras själ äfven så mycket 

medlidande, som Carlonis afskyvärda uppförande 

väckte fasa. ■— Då ni haft nog 

mod, sade hon, ätt återgå till denna 

bygd, måste man deraf draga den bästa 

fördel man möjligtviskan. Ack!ers nåd, 

jag vågar hoppas jag deruti haft ett lyckligt 

infall; att träffa er, bådar mig att 

jag en dag kan vänta mindre sorgfulla 

öden. Länge tänkte JPalmirä på utvägar att 

förbättraPåulas belägenhet; men som hon 

fruktade att det ej var ett ögnablicksarbete, 

tillsade hon henne att begifva sig 

från Miiady Sunderlands gods, och laga 

så att hon kunde vistas dem så nära som 

möjligt, på det hon snart måtte få de 

goda tidningar hon förmodade sigînnän 

i 

82

83 

kort kunna lemna henne. Tusende gårt* 

ger tackade Paula henne,men tillstod att 

hon var så matt, att det förhenneisanning 

var omöjligtatt släpa siglängre bort. 

Paimira vissteej mer hvad utväg hon skulle 

råda henne att taga, då Paula frågade 

om Rosine ännu var på slottet. Ja,hon 

är till och med imin tjenst. Hon är 

Värd att vara det, ers nåd; det är en för- 

träfflig flicka. — Om jag kunde få råka 

ikojorna häromkring har hon mån- 

henne> 

ga slägtingar och bekanta. — Tre år hafva 

bort utplåna det intryck Carlonis befallningar 

gjort. Det skulle kanhända blifva 

henne möjligt, att på enliten tid skaf* 

fa mig en fristad. 

Miss Eveling lofvade nu,att till henne 

skicka Rosine. Klockan var ej mer 

än åtta, hon hade dertill ännu tid innan 

Hertiginnan steg upp. Hon skyndade till 

slottet,och berättade för Rosine Sin morgonhändelse._ 

Heliga Maria,himla-jungfru! 

utropade denna senare, Paula, dert 

täcka Paula bragt till tiggarstafven! Åh! 

förbannad vare den niding som dertill ar 

orsaken! Jag försäkrar er, Miss, hon var 

lika oskyldig som det barn som föddesi 

dag. — Men hvilken lär undgå den svartaste 

2f alla djeflars snaror? 

Då Paimira såg, att hon ännu komi* 

håg sin gamla vän, yppade hon för hen-

84 

ne sina afsigter, och tillade, att denna litat 

på den beskedliga Rosine skulle skaffa 

henne något tillflyktställe. — Rosine 

fruktadeibörjanatt det skulle blifva ganska 

svårt; men hönkom sedan med glädje 

ihåg, att dess farmor boddeiändan af 

byn; att hon, som nu vore barn på nytt, 

säkert ej skulle igenkänna Jeronios dotter; 

att hon hade hossig en piga, hvilken endast 

ett år vistats under Mont-Fierry, och 

ej det minsta kände de öden, som öfvergått 

de fordna arrendatorerne af Balsemi. 

Ingen annan menniska än Rosine geck till 

dess farmor. Paula skulle således der,varaisäkerhet. 

Fullkomligt gillade Paimira denna 

plartj hon gaf ännu litet mera pengar 5 

linne s och tvännehela klädningar, för att 

lemnas åt den hön nu tagit under sitt 

beskydd, til! hvilken Rosine med största 

skyndsambet hastade. Sedan honen half 

timma varit borta, återkom hon ganska 

glad, att hos sin gamla farmor hafva skaffat 

Paula en boning. O Miss, sade hon, 

hvad er godhet rörde henne! Jag bäddade 

åt henne genast en säng, på det den 

olyckliga skulle få hvila sig; men förut 

ville jag låta henne försökaden hvita bomulls-klädning 

ni skickade henne. — * Så 

klädd var honi sanning förtjusande. — 

Stackars barn, så ung, så god, och så tack!

En sådan niding, som Carloni, fordrades 

det att vara, för att kunna tänka på att 

göra henne olycklig. 

Man kan väl föreställa sig, att denna 

händelse mycket skulle styrka Palmiras 

naturliga afsky för Carloni. Den afskyvärda 

falskhet, att med en efterapad 

stil författa en äktenskaps-förbindelse,röjde 

en så trolös, så farlig talang, att hon 

deröfvér blef bestört, ochisynnerhet till 

den grad förbittrad, att hon tviflade pa 

hon skulle kunna fördraga åsynen af en 

sådan menniska. 

Isådan sinnesförfattning var hon, dä 

hon kom in till Hertiginnan. — ■ 

85 

Ni har 

funnit er roadimina trägårdar, sade Miiady 

med et gladt ansigte Ni har der 

ganska länge promenerat. —De äroien 

annan smak än' våra Engelska. Den enda 

tror jag, hvarvid man aldrig ledsnar, 

emedan de äro en fullkomlig imitation af 

alla naturens skönheter; men jag beundrar 

ej mindre dessa ställens sköna odling, 

och jag tviflar maniItalien lär finna 

några trägårdar som öfverträffa Mont- 

Fierrys. — Det fägnar mig obeskrifligt, 

att detta ställe på er gör ett behagligt 

intryck, och önskar uppriktigt att er lycka 

där voro på fasta grunder bygd. Min 

lycka, upprepade Paimiraihögsta grad 

förvånad. — Hörmig,MissEveling, fort»

86 

for Hertiginnan: ni är ej okunnig om min 

bevågenhet för Carloni; jag är skyldig 

honom den,ianseende till hans oinskränkta 

tillgifvenhet, den stora sorgfällighet, 

den nit hvarmed han styrer mina affärer. 

— Som han äger mitt förtroende, glömmer 

jag den stora skillnad, som är emellan 

honom och mig, och är dermed ganska 

nöjd, att han förtrott mig den kärlek 

ni hos honom uppväckt. — (Vid dessa 

ord blef Paimira blek som döden.) — Jag 

vet således att han älskar er, att han önskar 

få blifva er maka; jag ger dertill mitt 

samtycke. Edert beskedliga uppförande, 

edra personliga egenskaper ersätta hvad 

som er föröfrigt kan fattas, 

En Sunderlands hela högmod lifvade 

Palmiras varelse. — Tillbjuda mig Carlonis 

Hand! mig! utropade hon. Det var 

det mast smärtande, somihennes lefnad 

hade händt henne. — En som fordom varit 

dräng hos hennes morfar,en man som 

blott genom knep, trolöshet,nedrigheter 

blifvit höjd-ur sitt första intet; en sådan 

karl var verkeligen Carloni. — Så sant var 

det äfvenatt Hertiginnan blef vid hennes 

utrop helt flat; orörlig fäste honpå henne 

sina blickar: dess förvirrade uppsyn 

väckte hennes medömkan, och hindrade 

henne från att fälla några hårda uttryck, 

NI är ej klok ? Miss Eveling, sade hon 

»

87 

Jikväl helt torrt, då ni yttrar er ur en 

sådan ton angående Carloni, hvars anbud 

bedrar er. 

Mer olycklig och förnedrad kan jag 

då ejbli! svarar Paimira, glömmande att 

Hertiginnan var närvarande, och öfverlemnande 

sie helt och hållit åt sin förtviflan. 

— Mer olycklig och förnedradI upprepar 

Miiady: ack! min Gud, min kära, är ni 

då en förklädd prinsessa? Jag är ingenting 

annat, Miiady, än en olycklig, utan 

vänner, utan beskyddare; men derföreatt 

jag är idenna belägenhet,är jag oberoende, 

och er makt som jag, mer än ni kan 

föreställa er, vördar, skall emedlertid ej 

kunna beröfva mig min enda rikedom. 

Jag trodde er vara förnuftig, inföll 

Hertiginnan ganska förbittrad, och ni är 

endast en romanesk flicka, som formodeligen 

öfverlemnat sig åt en häftig och högst 

orimlig kärlek; men allt detta är för mig 

ganska obehagligt. Et fruntimmer af min 

ålder, af min rang, befattar sig ej med 

giftermål af den här beskaffenheten, utan 

att de gå iverkställighet. — Ert uppförande 

är löjligt, och beröfvar er helt och 

hållit den välvilja, jag med nöje skulle 

hafva visat er. Gå, Miss, gå och begagna 

er af detta dyrbara oberoende;gå 

tillbaka till edra rum, och visa er ej åter 

i Casetta, förrän jag låter tillsäga er att

*-. 

88 

komma dit, och inhämta det beslut mig 

återstår att taga,och hvarpå jagnu skall 

besinna mig. 

Om detta beslut skiljer mig från er, 

Miiady, svarade Paimira med mycken 

styrka, skall jag visserligen deröfvér sucka...... 

Edert beskydd skulle jag så högt 

hafva värderat! Men om jag blott 

derigenom kan vinna det, att jag villigt 

antar det anbud ni mig nyss gjort, så är 

jag nödsakad det samma försaka. — Detta 

anbud, forfor hon med fasa Åh! 

om jag antog det, skulle det vara möjligt, 

att ni en dag blygdes öfver att sjelf,när 

man vågade göra det, ej hafva afslagit 

det samma. — Hon är galen, utropar Hertiginnan, 

förståndet har hon förlorat. 

Paimira neg för henne djupt, och återgeck 

till sina rum, nedtyngd af tusende 

smärtande och sönderslitande känslor. 

Hon satte sig, och teg en stund, men 

denna fasliga tystnad var tusende gånger 

mera uttrycksfull än förtviflansvältalighet; 

och mechaniskt lyfter hon nu ur sin barm 

Lady EJisas porträtt, hvilket hon kyste 

under de få lyckliga timmar hennes öde 

henne unnat, och hvilken hon alltid under 

sina ångstfulla, stunder åkallade. — 

Min mor, minmor, säger hon sluteligen, 

skydda mig för förföljelse, vanära ocb 

elände! Ack! se här det enda jag vågar

89 

hoppas, och Paula! Paula! jag som hoppades 

få afiorka dina tårar, äfven jag 

fäller nu tårar, och det samma vidunder 

utprässar dem. 

Länga, och ej mindre sorgliga betraktelser, 

sysselsatte henne under det Hertiginnan 

högst uppretad efterskickade Carloni, 

och underrättade honom att Miss 

Eveling afslagit hans begäran med en dåraktig 

högdragenhet, som aldeles förskingrade 

den goda tankahon om henne haft, 

och nödgade henne, att gifva henne sitt 

afsked. — Öfver detta beslut blef Carloni 

högst bestört, han insåg straxt, att Paimira, 

sen hon en gång kommit från Mont- 

Fierry, skulle genom sina stora talanger 

nog vinna tillträde uti något mägtigt hus, 

der hon altid för honom skulle vara förlorad, 

att tvärtom om han höll henne 

qvar pådet ställe der han herrskade,hoppades 

han f\nna tusende utvägar att kufva 

denna qvinna, hvars högmod nästan 

äfven så mycket uppretade honom, som 

han dyrkade hennes behag. 

Se, derefter rättade han sitt förhållande. 

— Fastän Miss Eveling, sade han 

känslofullt, dömmer mig att i hela min 

lefnad vara olycklig, är dock den tanken 

för mig odräglig att tillhennes olycka bidraga. 

Jag bönfaller,att Miiady täcktes 

förlåta henne,och af godhet hos sig be- 

v 

l' 

v

hålla denna unga person, ihvars ställe 

det kan hända skulle blifva ganska svårt 

att finna någon som äger dess stora egenskaper, 

förstånd och pålitliga caracter. 

Hertiginnan blef rördaf så ädla tänkesätt, 

och som hon verkeligen ej mer 

kunde hafva några andra tankar, än de 

som med denna mans vore överensstämmande, 

tillsade hon honom att ga till 

Miss Eveling, och gifva henne tillkänna, 

att man af godhet och ädelmod skulle 

öfverse hennes oförnuft. — Sådane vore 

Miiady Sunderlands uttryck; strängeligen 

anbefallte hon Carloni att låta den högdragna 

Paimira veta, att det var endast 

honom, honderför hade att tacka, att man 

glömde hennes uppförande, 

IFlorens serverades Miss Evelingi 

sina rum, men på landet tilläts både henne 

och Carloni att spisa vid Hertiginnans 

bord. Litet förrän middagstimmen slog, 

steg den senare in till Paimira: var öfvertygad, 

Miss, sade han med en alfvaisam 

och sorgsen ton, att om jag tillåter 

mig att visa^ mig här, så är det blott för 

att underrätta er, att jaghaft den tillfreds* 

ställeisen att stilla Miladys vrede, -r- Återhämta 

derföre ert genom denna morgons 

uppträde störda lugn, och var öfvertygad 

att det är mig så kärt, att jag innon* 

piitt hjerta hädanefter skall dölja en kär*. 

90

91 

Jek som synes er så förhatlig. Den lyq* 

kan att hos Miiady få tillbringa mina dagar, 

svarade Paimira, förvånad öfver ett 

sådant drag, värderar jag så högt, att 

min erkänsla af er ej bör sättasitvifvelsmål, 

den är orsaken att jag glömmer att 

er stora obetänksamhet gifvit anledning 

till en ovänskap, för hvilken jag sluteligen 

genom ert bemedlande blifvit förskonad. 

Linder det hon tackar mig, finner 

hon utväg att hemligen.skymfa mig,tänkte 

Carloni; hon känner mig ganska litet, 

eller jag är förundrad öfver dess dristighet. 

Under täckelset af en djup melancholi 

döljde han sitt raseri, och tillbjöd 

henne sin arm, för att ledsaga henne ner 

till Hertiginnan, hvilken ungefär på sam-» 

ma sätt som vanligt emottog henne. 

Fyrationdejjunde Capitlet, 

lifter denna våldsamma storm, njöt Paimira 

några dagars lugn, men midt under 

sina stickande infall utgjöt ofta Carloni 

klagande suckar, och forrådde på tusend 

sätt en hemlig och häftig sorg. -.-i När 

han på detta sättitysthet yttrade den, 

kastade Hertiginnan en förargad och förebrående 

blick på Miss Eveling, hviK

ken hon ansåg som upphofvet till Carlonis 

lidelser. 

Snart tänkte Paimira, sedan hon åter 

åt sig sjelf blifvit något lemnad, på Påulas 

bedröfliga öde, som emedlertid, dold 

ien koja, från sin välgörarinna afbidade 

underrättelser. — Denna senare trodde verkeligen 

att Påulas trolösa förförares hjerta 

ej för alla ädla känslor skulle vara tillslutit; 

den hastiga uppoffring han gjort af 

sitt påstående att erhålla hennes hand, 

dess skenbara ädelmod, väckte hos henne 

den förhoppning, att åsynen af dess 

beklagansvärda offer, bragt iyttersta armod, 

skulle kunna röra honom och beveka 

honom att frälsa det ur sitt elände,i 

synnerhet om Paimira vore närvarande 

vid det möte, hvartill endast en tillfällig 

händelse borde synas vara orsaken. 

Genom Rosine lät hon derföre tillsäga 

Paula, att hon skulle kläda sig ide 

usla trasor hon hade den dagen de träffade 

hvarandra, och om eftermiddagen begifva 

sig till den af oliveträd beväxta slätten, 

och, nar hon blef varse Miss Eveling 

och Carloni, gå fram till dem och begära 

allmosor: att hon ej skulle ir/kta. för att 

tala med mod och styrka; yttersta 

skulle man försvarahenne./». Rosine kom 

efter en kort stund tillbaka och försäkrade 

sin matmor, att dess befallningarnoga 

92

»»— 

93 

skulle blifva uppfyllda: hon tillade att 

Paula redan darrade vid den tanken att 

visa sig för Carloni, och att hon ej skulle 

kunna förmå sig dertill, om hon ej af 

en engels närvaro skulle skyddas. Paimira 

var äfven ganska orolig Ju mer 

denna stund nalkades, ju mer fruktade 

hon följden af ett dylikt uppträde. Likväl 

var det nödvändigt att dertill göra 

några förberedelser; också söktehon,gerna 

under middags - måltiden tillfällenatt 

svara på hvad Carloniiallmänhet sade. 

Hon gjorde honom äfven flera gånger en 

och annan fråga med så mycken vänlighet, 

att Hertiginnan såg på honom och 

smålog. Isamma ögnablick man'steg upp 

från bordet, talte hon om fyra latinska 

verser, ristade på foten af Esculapii buste, 

hvilken stodien bosquet tätt in vid trägårdsgallren. 

Carloni, intagen af den största 

glädje öfver en så smickrande förändringihennes 

sätt att bemöta honom, 

skyndade att svara, att om honunder sirt 

promenad tillät honom göra henne sällskap, 

skulle han för henne uttyda meningen 

af denna märkvärdiga latinska vers, 

den han för det närvarande ej kunde påminna 

sig. 

Detta tillbud stämde med Miss Evelings 

project för väl öfverens, för att af 

henne ej antagas, och begagnade sig af den

94 

tid då Miiady Sunderland straxt efter 

middagen vanligen tog sig en liten hvila', 

begaf hon sig med Carloni till Esculapii 

bosquet. SedanPaimira med mycken uppmärksamhet 

låtsat afhöra den uttydning 

hennes följeslagare för henne gjorde, sade-hon, 

vädret är skönt,det faller mig in 

att utom trägården göra en promenad:i 

det hon sade dessa ord, var hon redan 

till jerngallren framkommen. Carloni följr 

de henne. Knapt hade de utåt slätten 

gått några steg, förrän han vid foten af 

ett oliveträd, der han ofta sett Paula den 

tiden lycklig och ännuisin oskuld, blir 

varse en fattig qvinna, insvept itiggarens 

usla trasor, och döljandeisina händer 

sitt ansigte. 

Det förundrarj mig utropar Carloni 

med hårdhet, att kringstrykande varelser 

våga nalkas detta ställe. Jag är en landstrykerska, 

svarade Paula, idet hon upptäckte 

sig, emedan ni fördrifvit mig från 

min lugna hydda. — Carloni bleknade af 

raseri, då han igenkände henne. — Är allt 

detta en snara? och Miss Eveling af ett 

illa afpassat medlidande bedragen, borde 

väl hon deltaga ien så nedrig stämpling? 

Om beskydda oskulden är att deltagai 

en Stämpling,svarade Paimira, se då, min 

herre, då är jag delaktigidenna unga 

flickas brott»

Jag har förloratmin far, fortfor Paula, 

med en sorgsen men tämmeligen oförskräckt 

ton. Länge öfverlefde han ej 

sin motgång, som snarare än ålderdomen 

gaf honom ett dödligt slag. Från mina 

vänner, från mina landsmän har ni förvist 

mig. — Hvad kunde jag vänta af kalla 

främlingar? Olyckor hafva också ej 

upphört att förfölja mig från det ögnablick 

ni samlade dem Öfver mitt hufvud. 

Lät vara att ni verkeligen, af det larm 

min dygdiga far gjorde, ansåg er skymfad, 

är ni nu ej nog hämnad? och skulle 

ni väl neka mig min enda bön, och ej 

unna mig ert fristadinågon här när intill 

belägen, af den uslasteibygden till och 

med öfvergifven koja, men hvarest jag 

skulle njuta den enda tröst jag kan känna, 

den, attimin födslobygd få sluta mina 

dagar. Mörka och vredgade blickar 

kastade Carloni på henne. — Paimira darrade 

för Paula. — Djerfva qvinna! sade 

den första, for din nedrighet emot mig 

har himmelen således straffat dig derigenom 

att du af hela naturen är öfvergifven. 

Ack!om den straffade den verkeligen 

nedrige! utropade Paula, hvars själ 

i detta ögnablick återtog sin fordna iiflighet, 

skulle jag ejidag behöfva sucka 

Öfver dess slag. — Carloni vände sig till 

Paimira och smålog med föraktåt denna 

95

utomordentliga formatenhet. Det betyder 

ingenting, tillade han, hon har valt sig 

en beskyddarinna, som segrar öfver min 

rättmätiga harm: annars, jag måste tillstå 

det, skulle minsårade grannlagenhet kanhända 

grufligen hämnas dess bedrägeri. 

Endast mitt förakt hade bort blifva hennes 

fars straff för dess anstötliga och nedriga 

förhållande. (Han vände sig till 

Paula.) Ni blef bortkörd, skymfad, det förtjente 

ni; men de deraf för er så bedröfliga 

följder röra .mig icke dess mindre: 

af go 9 

dhet vill jag förunna er någon tröst. 

Vid -— Mont-Fierry får ni likväl ej vistas. 

Jag misstror de vältaliga och orimliga 

fabler, ni der ej skulle underlåta att kringsprida. 

—- Jag skall skicka er till Fiorens, 

till en Lärftskrämerska af mina bekanta, 

hon skall taga emot er på försök, och 

med tiden till bodflicka. Jag råder er, att 

ej för henne förtälja några af edra lögner; 

hon skulle till dem ej sätta någon tro, 

och för eder fatta afsky. Något understödskal! 

jag gifva er; arbeta och laga så, 

att ni snart hinner till den tid,då ni kan 

umbära mig; ty det är besvärligt att hjelpa 

dem, öfver hvilka man har skäl att 

beklaga sig. — Jag glömmer, Herr Carloni, 

att så mycken hårdhet åtföljer er välgärning, 

för att blott åt tacksamhetens 

känslor öfverlemna mig. — Tacka Miss 

Eveling; 

96

97 

Eveling; det är för hennes skull jag mot 

er är o så foglig, jag vågar säga ädelmodig. 

Åh! det tror jag nog; honskulle röra 

tigrar till medlidande, svarar den öppenhjertiga 

Paula. — Carloni försäkradeatt 

han genast skulle skicka henne ett bref till 

krämerskaniFlorens,tillika med respengar: 

han tillsade henne att med största 

skyndsamhet begagna sig deraf, och att 

aldrig visa sig för hans ögon. Paula neg; 

derefter kastade hon sig för Miss Evelings 

fötter, hvilken hon ansåg som sin 

välgörarinna, kyste*med förtjusning dess 

händer, dess klädnipg:* denna önskade 

henne lugna och sälla dagar, och ni vet 

Paula, tillade hon, att ni blott genom dygd 

och arbetsamhet skall bereda er dem. Förbättra 

de förseelser, tillhvilka en otjenlig 

uppfostran,en böjelse för sysiolöshet varit 

en orsak: var hädanefter arbetsam, 

för en ostraffelig lefnad, och edra ungdomsfel 

skola glömmas. 

Carloni gjorde nu den erinran, atfc 

Hertiginnan torde hafva vaknat, och Paimira 

togmed mycket deltagande ännu en 

gång afsked. Carloni åter aflägsnade sig 

från henne, liksom från ett föremål som 

på honom gjorde det obehagligaste intryck. 

O, Miss Eveling! hvad välde har 

då ni? sade han till Paimira, då hankom 

på något afståndderifrån. — Hämden för- 

4 Del. 7

98 

vandlar niimildhet och välvilja; i Åé 

kallaste hjertan upptänder ni de häftigaste 

lågor; ni är mer än en dödlig 

Så medlidsam, så öm mot alla lidande 

varelser, skall väl jag vara den enda ni 

nekar ert medlidande? — * Genom detta 

samtal förgiftar ni isanning den ömma 

glädje jag nyss smakat. Min kärlek är 

er således ganska förhatlig!— Eder kallsinnighet 

skulle jagisanning föredraga. 

— - 

Hat kan följa på en så häftig kärlek; men 

aldrig, aldrig kallsinnighet. 

Nå väl, om så är,högst lastbara och 

nedriga menniska, tänktePaimira, öfverhopa 

mig då med det hat hvarmed du 

hotar mig! Hennes blick uttryckte med 

sådan styrka dess tanka, att Carloni på 

den samma ej misstog sig, och med ett 

rysligt smålöje försäkrade han henne, att 

han förstod hennes mening, och att det 

just skulle vara att bespara honom all 

möda,om han vore föddbof. 

Påulas väl fordrade någon varsamhet; 

endast af detta skäl,svarade Paimira sagtmodigt: 

lät oss ej förtörnahvarandra, och 

upphörom att afhandla ett ämne, somintet 

annat kan än störa den enighet jag 

altid önskar se råda oss emellan. — Tänk 

på Paula, uppfyll edra löften, och ni 

skall göra er förtjent af min högaktning. 

Dagen derpå erhöll Jeronios dotter

99 

gri tämmeligen ansenlig summa penningar 

och ett recommendations bref. Carloni 

förundrade sig öfverdet välde dygden vid 

detta tillfälle öfver honom ägde. — Om 

Paimira hade varit istånd att befalla ett 

brott, skulle han äfven säkert hafva lydt 

henne, och utan tvifvel med ännu större 

skyndsamhet. 

Paula, som följande dagen ömmorgonen 

ganska bittida ämnade resa, ville^ 

oansedt hon var förbjuden att visa sig vid 

slottet, gå att af Miss Eveling taga afsked. 

Hon begagnade sig af den annalkande 

natten, som redan öfver hvarje 

föremål började att sprida sina mörka 

skuggor; smög sig längs utmed de på gårdarne 

planterade träden, och sluteligen 

iniPalmiras kammare. Sedan dess tacksamma 

hjerta njutit den vällust att få utgjuta 

sina känslor, tog hon afsked af Paimira,hvilken 

följdehenne några steg: med 

låg röst talte de vidhvarandra, af fruktan 

att någon skulle höra dem. 

Redan hade Miss Eveling vändt om 

och hunnit till dörrem af sina rum, då 

Paula upphäfver ett skri. Den förstalyssnar, 

och hörtydeligen någon med en hård 

röst säga dessa ord: NåJHvem djefvulen 

går der utan ljus?Det är jag,svarar Paula; 

darrande vid att träffa just den varelse 

hön mast skulle önskatundvika, Paimira

lef ej mindre förskräckt, då hon såg den 

$å nära sina rum, der den aldrig så sent 

brukade vara. Hon vågade ej hvarken gå 

fram eller tillbaka, likväl smög hon sig 

bakom en pelare, der hon gömde sig. 

Olyckliga, fortfor Carloni, förskonamig 

från att se dig! Skall jag vara nödsakad 

att öfverhopa dig med välgerningar, när 

jag önskar dig nya förbannelser? Men olycklig 

du! om dessa välgerningar ej hos 

din sköna beskyddarinna uträtta någonting 

till min fördel! Du vet det, 

Paula, föremålet för mina begär, förmin 

kärlek, kan en dag få röna mitt förakt, 

mina förföljelser. Om du råkar henne, 

varna då henne att ej längre med hårdhet 

bemöta mig; fortfar hon dermed,. skall 

jaglikna henne och blifva utan medlidande. 

Det intryck sådane ord på Paimira 

skulle göra, kan man nog föreställa sig. 

Förskräckelsen fängslade hennes själs alla 

förmögenheter. Carloni hade nyss omåttligt 

druckit af en stark och rusgifvande 

likör, och under sin sinnesförvirring lät 

han förskräckliga sanningar undfalla sig. 

En sådan simpel varelse som jag, kan 

man nog göraolycklig, svarar honom Pau- 

la: samma planer skola med en Miss E- 

veling misslyckas. _» Ack! ni tror så; men 

jag vill se denna stolta skönhet:idagar 

jag ej rädd för dess högdragna ton. Sök 

100

henne ej, det är förgäfves, skyndade sig 

Paula med mycken fintlighet att säga: det 

är nu mer än en fjerdedels timma sedan 

Miss Eveling geck ner till Casetta. Carloni 

trodde henne; dessutom var han ej 

iden belägenhet, att han så mycket kunde 

fullfölja sina idéer, och geck åter in 

till sig. Paula skyndadetill Paimira, för 

att varna henne att vara på sin vakt. 

Hvilket vidunder, utropade härvid denna 

senare, och steg fram. " Jag har hörtallt. 

Hvad jag tackar dig min bästa Paula, 

som frälsat mig från ett sådant besök! 

Hon skyndade utföre en lönntrappa, och 

begaf sig till Miiady Sunderland:det var 

blott inne hos henne hon började tro sig 

vara -i säkerhet. 

Kortt derefter kom man och berättade, 

att Herr Carloni ej kunde komma 

ner till Hertiginnan, emedan han mådde 

ganska illa: hon beklagade hans öde. — 

En så gammal man, sade hon till Paimira, 

som har den svagheten att blifva 

kär, är verkeligen att beklaga. De passioner 

äro så farliga, hvilka vaknai dens 

hjerta, hvars ungdom redan är förfluten! 

Jag har känt en varelse dygdig ända tills 

en ålder af två och trettio år, som dä 

blef en nedrig förförare. Af dess första 

kärlek föddesdess förstabrott. — Paimira 

såg väl, att det var dess far, Miiady 

101

102 

|detta ögnablick ännu erinradesig. Kun? 

jde kärleken ivillfarelser leda en Samt 

Anges, tänkte dess dotter, hvart skall den 

då icke kunna leda en Carloni! 

Det öfriga af aftonstunden förflötunder 

mycken ledsnad. Likväl fruktade Paimira 

den stund då hon skulle gå från 

Hertiginnan, hvilken tvänne gånger nödgades 

säga henne, att det var tid att lägga 

sig. — Sluteligen måste hon taga sitt 

parti: hon bad nu en af betjeningen, hvilket 

aldrig hade händt, följa sig ända till 

sina rum. De minsta vrår af dessa ofantligt 

stora rum genomsökte hon innan 

hon lade sig. Då hon ingenting märkte 

som kunde öka hennes oro, insomnade 

hon, ej med det lugn en så ren själ borde 

njuta. Ack!en niding vistades henne för 

nära, för att honskulle kunna smaka det» 

Fyrationdeåttonde Capitlet. 

JJagens ljus, som skingrar all fantastisk 

fruktan, alla sorgliga aningar, gjorde ej 

på Paimira denna goda verkan. —- Bekymrad,ihögsta 

grad orolig, plågade henne 

isynnerhet en odräglig ångest, då hon 

kom in och vistadesistora slottet. Des 

tycktes henne som echoidessa ödsliga 

boningar beständigt omkring henne,upp,

yepade dessa Carlonis förfärliga ord: jag 

skall blifva utan medlidande. Långt bort 

vågade hon ej mer företaga sig några 

promenader. — Stundom tänkte hon på 

att fly; men hvart taga vägen, med få 

medel och blottstäld för ett mäktigt fruntimmers 

vrede? Och dessutom skulle Carloni, 

hvilken kanhända torde vörda (hon 

hoppades det åtminstone) sin välgörarinnas 

boning, kunna störtahenne, om hon 

genom hans helvetes snaror en gång skilt— 

des derifrån,iännu grufligare olyckor. 

Denna svåra belägenhet kan ej täcka länge, 

sade hon icke dess mindre ofta för 

sig sjelf, och utgjöt härvid en saknads 

suck, påminnande sig de tider, hon ansett 

så olyckliga,då hon var hos Milord 

Sunderland, och under Hortons och dess 

familjs gästfria tak: der, om hon blef 

skymfad, fann hon åtminstone försvarare, 

och hon tänkte på oenigheten emellan 

Cramfort och Sir Abel, men här, hvem 

skulle beskydda? Hvem skulle hämnas 

henne? och det varisin mormors hus 

den olyckliga såg sig så grymt öfvergifven. 

Liten tid efter detta uppträde emellan 

Carloni och Paula, hvilketihennes 

själ injagat en så billig och gruflig förskräckelse, 

promenerade hon uti orangeriet 

som sträckte sig längs utmed fönstren 

af pasetta. Den förstablef henne varsea 

103 

t

idet samma han ämnade gå in till Hertiginnan. 

— Han skyndade att upphinna 

henne, innan honkom tillhakas. Jag ber 

att en minut få tala vid er Miss Eveling. 

— Hvad vill ni mig? Jag ser er, jag talar 

vid er alla dagar hos Miiady Sunderland. 

— - Hvarföre störamig under de promenader 

jag bestämt för miua betraktelser, 

det enda nöje jag kan äga? — Det 

enda nöje? Ni är således ej lycklig? 

Jag har aldrig varit det, svarar Paimira 

emot sin vilja. — Eder själ är för 

hög för det slags beroende, under hvilket 

ni tillbringar ert lif. — Hos Miiady 

Sunderland kan det ej förnedra mig. , 

Det betyder ingenting,det fins ett er värdigare 

öde man är i stånd att erbjuda 

er. — Carloni är ändå på detta ställs,han 

må njuta hvad aktning som hälst, blott 

en simpel Intendent, och har kunnat synas 

er vida under en person, så fullkomlig 

i alla afseenden som ni; men lyckli- 

— ga händelser hafva förskaffat mig en ansenlig 

förmögenhet,som öfveralitkan flyttas. 

Samtyck att gifva mig er hand, 

och ni skall iFrankrike, i England, med 

ett ordihvilken stad ni väljer, komma 

ibesittning af en förmögenhet som skall 

sätta er ibredd med fruntimmer af första 

rangen, och hvilken så många behag 

och dygder utan tvifvel förtjena att vin- 

104

na. — Jag lyckönskar er, Herr Carloni 

till besittningen af edra skatter, men att 

gå och njuta dem långt från Hertiginnan, 

hvilken ni är till gagn och nöje, synes 

mig vara den största otacksamhet. 

Carloni rynkade pannan, och svarade,att 

han hade Miiady att tacka för mycket, 

men att han genom kloka uträkningar, 

som visst ej med hennes affärer hade 

den minsta gemenskap, förvärfvatsig denna 

förmögenhet,på hvilken han blott satte 

värde, ifall Miss Eveling värdigades 

emottaga den. — Då jag genom mitt afslag 

är befogad att bedröfva er, hvarföre 

nödsaka mig att upprepa det? Mitt svar 

skall evigt förblifva det samma. 

Således, svarar Carloni, måste jag 

öfvergifya den förhoppning att erhålla 

er hand ? Laga då så att alla våldsamma 

oemotståndeliga rörelser försvinna ur min 

själ, att jag afstår från allt hvad de ingifva 

mig, från alla företag, af hvilka jagaf 

dem kunde inledas. Dit skall ni noghinna, 

om ni lyder hederns och förnuftets 

röst, sade Paimira, låtsande vara så lugn 

som möjligt; god afton, Herr Carloni, 

sysselsätt er ej med falska inbillningar. — - 

Falska inbillningar? upprepade han med 

en concentrerad ton; nej, nej, verkställande 

och framgång skall hädanefter åtfölja 

ämnet för mina öfverläggningar. 

105 

\

Jag önskar det, om jag derföre ej 

måste vara föremålet. Och då Miss Eyeling 

sade dessa ord,skyndade hon sig 

att lemna honom. Ju mera förakt, ju 

större hinder mötte denna man, ju mer 

kände han, att han ej utan henne skulle 

kunna lefva. Än en gång ville han öfvertala 

Hertiginnan att försöka det inflytande 

hon borde äga på Palmiras vilja, 

för hvilken då man tog de förstastegen, 

torde hända för lätt gifvit vika. — Viker 

hon ej från sin föresats, tänkte han, så 

har jag betjent mig af alla granlaga och 

hederliga utvägar. O Palmira, nödga mig 

ej genom din obevekliga stränghet att taga 

min tillflykt till andra Från det 

första ögnabiick jag såg dig så skön, så 

bedröfvad, svor jag att du skulle tillhöra 

mig Jag tröstadedig, jag skaffade 

dig en vördnadsvärd fristad, och alla 

mina välgerningar hafva ej till mitt mål 

närmat, mig ett enda steg Ännu en 

dag, under den skall jag låta er Milady 

verka sen , 

En mängd orediga idéer framstälte 

sig för dess inbillning. Nära en timme 

geck han med häftighet af och an, vrede 

och kärlek rasadeihans själ. Nödsakad 

att åter gå in iCasetta, döljdehan dessa 

rörelser, ty han ägde den konsten att 

rnästerligen kunna förställasig, visade sig 

106 

/ 

t.

107 

mycket glad, och som det tycktes förnöjd. 

Efter aftonmåldiden geck Paimira, 

som aldrig på samma gång som han ville 

gå derifrån, och lemnade honom ensam 

med Hertiginnan. Han begagnade 

sig deraf,för att ånyo på det högstabedja 

henne göra ännu ett försök, vågande 

försäkra, att han varit nog lycklig att märka, 

det Miss Evelings afsky för honom 

märkeligen aftog, och att lifvet utan den 

förhoppning, hvartill en sådan anmärkning 

gaf anledning, skulle blifva honom 

odrägligt. Med ett ord, han afmålade 

sin kärlek med så mycken häftighet och 

styrka, att Hertiginnan rörd lofvade att 

försökaalt. Imorgon, sade hon till honom, 

måste jag hafva MissEvelings löfte 

att ofördröjeligen gift^ sig med er, 

eller skall hon från Mont-Fierry förvisas; 

ty jag tviflar ej på, att icke er kärlek 

skall försvinna, då n| ej mera ser henne 

här, och för edert lugn uppoffrar jag gerna 

de förströelser, jag i denna unga persons 

sällskap kan njuta. Carloni gladde 

sigidet hopp, att Paimira af dylika hotelser 

skulle till lydnad bevekas...... 

Denna för henne så afgörande morgondagen 

inföll. Med mera styrka än den första 

gången, talade Miiady vid henne, såsom 

det dagen förut var öfverenskommit. 

Det svar hon erhöll föreställer man sig

nog, och Miiady geck så långt som hon 

föresatt sig, och förkunnade att hon af 

godhet lemnade henne fyra dagars besinningstid, 

under hvilken hon ej feck komma 

ner till Casetta. Sedan den var förfluten, 

måste hon antingen åter visa sig 

som Carlonis maka } eller bereda sig på att 

resa. — Tager ni detta senare beslut, tillade 

hon, så besinna noga, att jag ej mer 

skall tänka på er, utan attihögsta grad 

blifva förargad, och att ni ej skall hafva 

skäl att åberopa er Sunderlandska namnet 

Stryk omkring, framsläpa iItalien, 

om ni så behagar,iuselhet edra 

dagar, häldre än att mottaga en verkeligen 

lycklig lott. 

Paimira,beväpnande sig med all sin 

ståndaktighet, gjorde den anmärkning, 

att det vore onödigt bevilja henne dessa 

fyra dagar,hvilka visserligenihennesbeslut 

ej skulle åstadkomma någon förändring. 

Om ej någon hemlig böjelse,Miiady, 

fortfor hon, befaller er att beskydda 

mig,återstår det mig blott att fly 

Värdigas derföre afkunna en slutlig dom 

Öfver mitt öde. 

Jag befaller er, svarade Hertiginnan 

högmodigt, genastgå ur min åsyn, och ej 

förrän den tid jag föreskrifvit fatta något 

beslut. Paimira steg nu med en slags 

häftighet upp, kastade på Hertiginnan en 

108

109 

slutlig förebrående och förtviflad blick, 

och geck med ett förloradt hopp Jfcer 

tillbaka till stora slottet. 

— Det behöfs ej döljas, att icke hon, 

då hon flyttade till sin mormor, haft för 

afsigt att hos henne utmärka sig, och 

kanhända en dag af henne blifva erkänd; 

men hon märkte väl att Carloni, hvars inrotade 

och betydande välde på en dylik 

upptäckt hade inflytande, blott hos Miiady 

skulle väcka fasa för Elisas minne, 

och nya anledningar att skymfa det. Utan 

att yppa sin hemlighet, beslöthon derföreatt 

lemna Mont-Fierry. 

En mer än någonsin osäker och förskräcklig 

framtid såg hon framför sig. 

Det fans likväl varelser, på hvars ömma 

beskydd hon skulle kunnat lita, om hon 

till dem ville återgå. Men Paimira, sä 

dygdig, så skön,hade ej, som man mången 

gångkunnat märka,af naturen fått en 

caracter som kunde göra henne lycklig. 

Beständigt hade den vanära som åtföljde 

dess födelse varit henne en stötesten. 

Denna ståndaktighetitänkesätt, dess stolthet, 

en häftig kärlek, den förnuftet förgäfves 

bemödade sig att utsläcka, se här 

de hinder som skillde henne frän sitt fädernesland, 

sina vänner. 

Vid middagstiden kom man och serverade 

henne idess kammare. Rosine

som verkeligen var henne tillgifven, i 

synnerhet sedan händelsen med Paula j 

suckade öfver dess lidelser och förbannade 

Carloni, den hon såg väl dertill vara 

orsaken. 

Miss Eveling för mycket sorgsen^ 

för att öfverlemna 'sig åt sina mast älskade 

tidsfördrif,rita och musik, förutseende 

att dagen till dess afresa ej kunde 

vara långt borta, gjorde nu dertill sina 

anstalter, och följande dagen skickade 

hon ner till Miiady, lät anmäla sin vördnad, 

och ödmjuktanhålla om hennes tillstånd, 

att få begagna sig af ett tillfälle 

som för henne visade sig, att samma afton 

begifva sig till Florens. — Då detta 

bud kom, var Carloni inne hos Hertiginnan. 

Han bleknade, darrade;hon märkte 

det; och förhonom, endast för honomj 

svarade hon Rosine, att detta af Miss 

Eveling iförtid visade prof af hårdnackenhet 

var högst obehörigt, och att hon 

borde påminna sig, att den utsatte tiden; 

då hon feck yttra sitt sista beslut, ej ännu 

var inne. 

Då Rosine Var bortgången, var Miiady 

Sunderland så uppriktig, att hon sade 

Carloni, att dess åstundart ätt göra 

honom till viljes, kunde gifva Miss Eveling 

hon nästan så godt som höllifängelse, 

orsak att beskylla henne för atf 

110

vara grym. Det går ej länge an,svarade 

Carloni, det finner jag väl. Miiady har 

endast nog för mycket befattat sig med 

denna olyckliga sak, som stördess vanliga 

lugn, och den tanken ökar ännu mer 

mitt qval. — Hertiginnan bad honom gifva 

sig tillfreds, sökte äfven att tröstahonom, 

men medgaf likväl sluteligen att 

hennes afsigt var, attislutet af veckan 

återgifva Paimira sin frihet. 

Carloni geck åter in till sig, fördjupadisina 

öfverläggningar. — Han såg att 

han innan kort skulle förlora föremålet 

för sin ursinniga kärlek Han öfverlade 

väl, om han med våld skulle bortröfva 

Paimira; men förmodeligen skulle 

hon ej vid sin afresa från Mont-Fierry 

befinna sig ensammen; till sin säkerhet 

skulle hon nog låta några af arrendatorerne, 

som ofta reste till staden, följa sig, 

och det uppseende denna händelse kunde 

väcka, stämde med dess stora skenhelighet 

ej väl öfverens. Han förkastade derföre 

denna plan; likväl rasadeidess hjerta 

och sinne för mycken illska och listighet, 

att han ej skulle uppgöra andra 

kanhända förskräckligare för henne, men 

mindre farliga för honom. Man måste 

bringa henne derhän, utropade han helt 

högt, (ty så uppretad var han) att ej 

halva någon annan utväg än den att gif- 

111 

\

va mig sinhand. Må dess förmätna högmod, 

som hittils haft sådan leda för titeln 

af min maka, sluteligen nödgas önska 

sig den, fordra den! 

Länge öfverlade han: af denna öfverläggning 

härflöt en plan, hvars svarta 

sammansättning äfven så mycket smickrade 

hans hämdelystnad, som hans kärlek. 

Fyrationionde Capitlet. 

(carloni var ej okunnigiläkarekonsten» 

hvilken han hade att tacka för sin uppkomst 

iHertiginnans tjenst. Som detta 

fruntimmer efter en långvarig sjukdom hon 

fordom haft, ej kunde återfå sin förra 

sömn, gaf Carloni, då Hertigens kammartjenare, 

henne en dryck,ihvars tillblandning 

opium imyckenhet men med så 

mycken försigtighet ingeck, att man deraf 

aila qvällar kunde intaga, utan att försvaga 

lifskrafterna. 

Denna drog, hvars smak var angenäm,förskaffadeHertiginnan 

så roliga nätter, 

att hon altid bibehöll vanan att deraf 

intaga: också tillagade Carloni isitt 

apoteks-rum den samma åt henne alla dagar, 

och iakttog vid tillredningen den nogaste 

uppmärksamhet; ty han visste ganska 

väl 3 att en något större dosis förorsakade 

112

" 

113 

sakade en så djup dvala, att man på minst 

tolf timmar ej af någonting ur den samma 

kunde väckas; att denna tvungna sömrisjuka 

var för helsan högst skadlig, och att den, 

ännu mera ökad, skulle försänkaidödens 

sömrt. 

Helfvetet hade utan tvifvel, efter 

hvad man kan dömma af det hiskliga bruk 

Carloni idetta ögnablick föresatte sig att 

deraf göra, lärt honom denna olyckliga 

konst. Redan hafva vi nämnt, att den till 

dess uppkomst var orsaken. Förtjust af 

dess hastiga och förträffliga verkan, fäste 

Hertiginnan större uppmärksamhet 

på sin mans kammartjenare, roade sigåt 

hans lustiga humör, förundrade sig öfver 

hans förstånd, och gaf honom sluteligen 

hela sitt förtroende. 

Låtom oss återkomma till den tid då 

Carloniisitt Laboratorium vågade stadga 

framgången af sitt brott. 1 sin djerfva 

vidskepelse trodde han sig förminska 

brottsligheten af sinillgärning, derigenom 

att han inför det Högsta Väsendet svor, 

att åt den olyckliga, hvars undergång han 

öfverlade, offra hela sin lefnad, sin ömhet, 

sina skatter» 

Andra dagen led till slut; Paimira. 

som ejiallt ville förtörna Hertiginnan, 

afbidade öfvermorgonen, för att då resa 

från Mont-Fierry. Isin enslighet hacj f 

4 Del. g

114 * 

hon ej sett Carloni;; stundom välsignade 

hon den tystnad, som herrskade omkring 

henne, stundom åter förskräckteshon dervid. 

Lidit hade dess helsaafsä mycken 

ängslan; sedan honblef förvistfrån Casetta, 

hade hon blott druckit några koppar 

thé; men som hon fann huru nödvändigt 

det för henne var att återfå sina krafter, 

gaf hon förRosmes böner vika, och samtyckte 

till att sätta sigtill bords, då man 

till henne inbar afton-måltiden: hon åt 

något litet och drack ett glas Farneservin. 

Då denna lilla måltid var slutad, 

hade hon knappt tid att afkläda sig, så 

utomordentligen sömnig kände hon sig 

vara Det är då visst, att Försynenenligt 

sina outgrundeliga beslut, eller glömmande 

ett af sina värdiga barn, stundom lemnar 

brottet en fullkomlig seger öfver dygden! 

Åh! hvårföreskyndar då ej en bättre 

verlds innevånare att skydda den olyckliga 

varelse, som är beröfvad all mensklig 

hjelp? Om Himlen tillåtit det, skulle 

J ömma Elisas vördnadsvärda Samt Andres 

skuggor, under denna fasliga natt 

omgifvit eder Paimira,och den förhatliga,den 

gudlösa Carloni skulle ej hafva 

fullkomnat sin illgerning. 

Följande morgonen ganska sent,började 

Miss Evelings tunga ögonlock öpp-

na sig. Dess tankar sväfvade ännuiett 

djupt mörker. Isamma mån det skingrades, 

öfvertygade henne sanningen, den 

grufliga sanningen om den olycka, som under 

hennes sömn tilldragit sig. — Hon 

upphäfde ett fasansfullt skri;en förskräcklig 

yra bemäktigade sig hennes sinnen 

Hastigt erinrar hon sig drömmen iKlostret 

N ;den stillade hennes oro. '— 

Mitt ödes sista dem är fälld, sade hon, 

mig återstår nu blott att gå till hvilai 

min moders famn. — Befläckadimenniskors 

ögon skall en högre domstol ännu 

dömma mig oskyldig.__ Aldrig hade Paimira' 

verkeligen mera hört till änglames 

antal, än efter det ögnablick,då ettohelgande 

vidunder från detta renhetens och 

oskuldens mästerstycke röfvadedess glans. 

Dess själ blef ännu mera hög; dess sinne 

skillde sig från all slags fördom. —- 

Dömd att lefva, skulle hennes förtviflan 

blifvit odräglig; men hon hade fattat ett 

oföränderligt beslut; detta beslut kunde 

ingenting kullkasta, och hon var nästan 

lugn, mycket mer åtminstone än Carloni, 

som ien afgrund af ångest och samvetsagg 

afbidade följden af sin illgerning. 

Paimira misstog sig ej på upphofsmannen. 

Dessutom fann hon midtisin 

kammare en nyckel han alltid bar hos sig, 

den var till dess laboratorium. Glad tog 

115 

/

hon upp den, och beslöt att vid middagstiden 

af den samma begagna sig, på 

det hon skulle vara säker för att då ej 

träffa någonmenniska; och när hon trodde 

honomiCaseita vara sysselsatt, skyndade 

hon ini dess cabinett, tog hvad 

som var nödigt till fullbordandet af sitt 

förehafvande, Och nedlade denna nyckel 

utanför Carlonis rum; på det han skulle 

tro sig der hafva tappat den samma. Då 

hon åter kom in till sig, fann hon sitt 

bord dukädt;honåt, för att ej gifva dem, 

som omgåfvo henne, anledning till några 

slags misstankar; hos henrte röjdes ingenting 

ovanligt; hennes uppsyn vartill och 

med mindre orolig, mindre sorgsen än 

dagen förut. 

Carloni, söm ej längre kunde uthärda,efterskickadeRosine, 

för att omMiss 

Evelings tillstånd göra sig underrättad. 

Hon är ganska lugn, svarade denna flicka, 

och så skön, så liflig färg, somi 

dag, har jag aldrig sett henne hafva: jag 

fruktade derföre att hon skulle hafva feber; 

jag frågade henne derom, åh nej, svarade 

hon mig och smålog. Carloni visste ej 

hvad han skulle tänka. En sådansjälkunde 

ej om en Paimira göra sig begrepp. Han 

var ett rof för en gruflig oro. Att. visa 

sig för hennes ögon, ägde han ej styrka. 

Nattens skuggor voro skingrade, och vid 

116 

» 

/

117 

dagens ljus skulle en blick af Miss Eveling 

aldeles hafva krossat honom. Tror 

ni att honimorgon likafullt reser? frågade 

han stammande. — Hon talar ej mer 

derom, och hon har upphört med anstalterne 

till sin resa, hvarmed hon i går 

sysselsatte sig. 

Dagen nalkades sitt slut, ganska sent 

hade den begynts för Paimira; hon började 

att skrifva till Hertiginnan, på det 

att brefvet skulle henne den följande dagen 

tillställas, StackarsPaimira! och 

du log ännu, då du tänkte på att din 

framtid ej längre skulle sträcka sig än till 

morgondagen! Dådetta bref var färdigt, 

höjde hon mot Himmelen sina ögon;hon 

trodde sina böner af andakt skulle blifva 

mera brinnande, då hon några ögnablick 

betraktade naturen. 

Hon beundrade den jämna och molnfria 

horizonten öfver sitt hufvud; för sista 

gången betraktade hon de blåagtiga 

bergen- Lugna och högtidliga voro alla 

dess tankar, hon faller på knä, hufvudet 

lutadt mot det bord, der den olyckliga 

drycken stod tillredd. 

Samlade voro nu hennes tankar, men 

snart stores hon af klockomes ljud, glädjens 

signal, och af ett starkt sorl som lät 

höra sig. Män går af och an, man talar, 

man öppnar de rum som omgifva hennes^

118 

tydeligen kunde hon märka, att på gårIdarne 

samlades mycket folk. Dess hjerta 

klappade af en obegriplig rörelse. Hastigt 

kommer Rosine inspringandes: goda 

tidningar! goda tidningar! utropade hon! 

Sakerne skola säkert innan kort förändra 

utseende. Innom några timmar ankomma 

Miladys dotterdotter, Lady Alvimar 

och dess man. Lady Alvimar och dess 

man! upprepar Paimira. O min Gud! 

Det tyckes, fortfor Rosine helt andtruten, 

som brefvet, hvilket bådade deras 

ankomst, iörkommit Jag var uti alléen 

då curirn kom och berättade, att de ej 

voro mer än sex mil härifrån. Hertiginnan 

är utom sig af glädje. Herr Carloni, 

som isjäl och hjerta ej lär kunna vara 

det, har med största skyndsamhet utfärdat 

belalJningar, att man skall samla sig 

och gå dem till mötes» Hör ni kiockorne? 

jag går att med de unga tiickome 

förena mig, och torde ej förrän ganska 

sent komma tillbaka; men jag förlitar mig 

på er godhet, Miss Eveling, och hoppas 

ni,ianseende till dessa omständigheter, 

denna afton nog kan umbära mig: Åh 

ja, mitt barn, ni behöfver ejidag komma 

åter inimin kammare. — Tack Miss; 

Ah, jag slår vad ni nu ej skall resa härifrån; 

att ni nu ej mera skall blifva oroad. 

Curirn, som är Engelsman och en ganska

vacker gosse, försäkrar jag berättar att 

Milord och dess hustru äro så sköna, så 

älskvärda, att de älska så mycket hvaran 

Men jag lemnar er, Miss, jag 

går nu för att se på anstalterna till den 

fest, som för dem skall anställas 

Den fest som för dem skall anställas, 

sade Paimira försig sjelf: Ack!....-.. 

Några tårar tillrade från dess ögon, då 

hon tänktepå den förfärliga syn, hon beredde 

dem. Denna oförmodade händelse 

förändrade likväl ej det minsta hennes 

beslut. Det var mycket bättre att visa 

sig död för Abels ögon, än lefvande och 

iden grufliga belägenhet hon var. 

En skön och förtjusande musik lät» 

idetta ögnablick höra sig. Med blomster-festoner 

prydde man stora slottets 

portiker, dess fönster och äfven Miss Evelings, 

hvilken till sitt bref ännu tillade 

några rader, och sen Men höljom 

med en sorglig slöja den olyckliga Palmiras 

sista gerningar, och lemnom några 

upplysningar om orsakerne till Simplicias 

och Abels oförmodade ankomst. 

Femtionde Capitlet. 

En Engelsman, hvilken med Milord Sunderland 

genom ett nära vänskapsband var 

119

jw 120 

förenad, hade, då haniItalien vistades, 

hört sägas att den förmögenhet dess väns 

mor ägde, på slutet skulle falla idess 

listiga och trolöfaIntendentshänder. Ofta 

hade han sökt tillfällen att hos detta 

fruntimer få göm besök, fruktlöst hade 

hans bemödande varit, emedan Carloni 

lade för hennes landsmän alla hinderi 

vägen att hoshenne vinna tillträde. Denna 

vän föresatte sig att för familjen yppa 

de anmärkningar han gjort, så snart han 

till England vore återkommen. Fjorton 

dagar efter Abels och Simplicias giftermål 

kom han tillbaka; de nygifta ämnade 

då göraMilord och Miiady D sällskap 

till Spanien;men man förestälitedem, 

att en resa till Florens var högst nödvändig. 

Milord och dess hustru stego derföre 

ensamme om bord, för att begifva 

sig till Cadix, och Sir Alvimar och Simplicia, 

som togo vägen öfver Alperne, 

framkomma ganska hastigt till Florens, 

Man kan väl föreställa sig, de voro 

ganska angelägna att förut om deras ankomst 

lemna Hertiginnan underrättelse; 

af en nog ovanlig händelse förkorn detta 

bref. — Ej långt derifrån afskickade de 

dessutom en curir, likväl utanatt förmoda 

att man ej Väntade dem. 

Ehuru högst öfverraskandé dehna nyhet 

var, emottog likväl Hertiginnan den 

120

samma med en liflig glädje. Hvad Car* 

Joni beträffar, döljde han det intryck den 

på honom gjorde och sysselsatte sig,som 

Rosine nämnt, med att föranstaltaatt Lord 

Abel och dess Fru på ett lysande sätt 

skulle blifva emottagna: samma dag om 

aftonen anlände de till Mont-Fierry. 

En utomordentlig förvirringherrskade 

der. Ganska sent souperade man;af hela 

verlden tycktes den vara glömd som 

hvilade istora slottet, — Rosine gladde 

sig emedlertid öfver att om morgonen, 

när hon vaknade, roa henne med sina berättelser 

om festen, om Simplicias skönhet, 

om dess mans ömma älskvärda utseende, 

om de ömhetsbetygelser,hvarmed 

Hertiginnan öfverhopat dem, ochisynnerhet 

det behagliga småleende, hvarmed 

den förtjusande Lady emottagit de blomster 

man presenterat henne. 

Följande dagen om morgonen, mot 

klockan åtta, geck Rosine, som hade en 

annan nyckel till Miss Evelings rum, efter 

vanligheten in till henne; hon fann 

henne hvitklädd som dagen förut, liggande 

utsträckt 1. på en Canape Honsofver, 

tänkte Rosine, — mån honinatt legat sålunda 

klädd, Sakta nalkas hon, och tar 

dess hand, som tyckes henne vara iskall a 

idess ansigte ser hon det djupa lugn, 

iom sluteligen följt på mensklighetens o« 

121

122 

ro och lidande: Rosine, utan att våga 

säkert inse den förskräckliga sanningen, 

faller på knä och upprepar: Miss Eveling, 

svara mig. — Ännu en gång känner 

hon på dess hand, på dess hjerta, och 

ingen värma,ingen klappning märker hon: 

heliga jungfru, himla-drottning! haf medlidande 

med henne och mig, utropar Rosineihögstagrad 

förskräckt. — Utom sig 

af ängslan stiger hon upp, för att skynda 

att skaffa någon hjelp; hon träffar några 

af betjeningen, går med dem åter in, och 

snart hör man från alla kanter dessa klagoskri: 

hon har fått förgift! hon är död! 

Ända iniLord Alvimars rum hinna 

dessa klagande suckar. De voro ej 

långt skilda från detta rysliga ställe. —- 

Ack! Gud, säger han, hvem är denna olyckliga! 

och han skyndar in till henne. 

Den första blick upplyser honom; med 

den mest sönderslitande ton nämner han 

Palmiras namn; han kunde ej säga mer, 

han neddignar utan känsla. Simplicia, som 

kom straxt efter honom, hör,oaktadt denna 

allmänna förvirring,detta älskade namn 

nämnas. Paimira!Paimira! upprepar hon 

idet samma hon kommer in Ack! på 

ögnablicket igenkänner hon henne. Min 

Syster, min barndoms vän! Men hvad 

gagna dessa tårar, dessa fåfänga klagorop! 

fortfar honiförtviilan! Skynda att

hjelpa henne! Honhar rätt att fordra det, 

äfven somvördnadaf hvar menniskahär.... 

Ack! store Gud! frälsa hennes lif, eller dör 

jag med henne!Miladysuttryck,Sir Abels 

tillstånd väckte hos alla närvarande en 

häpenhet, som ej är möjlig att beskrifva. 

Sir Alvimar återöpnar ögonen. Fly, 

fly, Simplicia, denna fasans syn, sade 

han! Paimira, han talar nu till 

henne; liksom hon hade kunnat höra 

honom: du befallte mig att glömma dig; 

men borde jag väl lyda dig med en sä 

sträng noggranhet! O min första kärlek! 

när nånsin uppklarnar mera för mig någon 

lugtv och lycklig dag! Din döende 

mor lofvade jag att altid vaka öfver ditt 

öde, min obetänksamma kärlek hade afven 

derföre bort vara en borgen 

Min lättsinnighet segrade öfver minpligt, 

mina verkliga tänkesätt Likväl huru 

grymt att derföre sålunda straffa mig! 

Ingen tår fällde han, men förfärliga voro 

dess klagorop! Den ömma Simplicia 

åter, njöti sina tårar någon lättnad; lik 

en strid ström Öfversvämmade de hennes 

väns sköte, hon bemödade sig att uppvärma 

dess händer, tryckte dem emellan 

sina, och höljde dem med kyssar. 

Straxtibörjan hade man underrättat 

Carloni om hvad som händt. — Öm han 

under sina fötter sett en afgrund öppna 

123

124 

jig, skulle han ej hafva blifvit så förfärad 

som vid denna tidning. Oaktadt sin 

bestörtning, skyndade han att skaffa motgift, 

då man kom och berättade honom 

att alia försök voro fåfänga. Vid dessa 

ord försvannhan ur slottet. — Snart kommo 

andra läkare och bestyrkte, att den 

olyckliga Paimira för mer än fem timmar 

sedan slutat sitt lif. — Abel afdånade å 

nyo, och medan han ännu var i detta 

tillstånd, bar man honom inidess rum, 

och lät, emedan det var högstnödvändigt, 

påhonom öppna ådem. Det var ej utan 

möda och nästan med våld man från denna 

högst bedröfliga scene kunde skilja 

dess unga maka. 

Hertiginnan såg sig ensammen och 

öfvergifven i sin Casetta. Under denna 

allmänna bestörtning hade man glömthenne. 

Förgäfves ropade, ringde hon, ingen 

visade sig. Med darrande steg försökte 

hon att begifva sig till stora slottet. Den 

första hon der mötte underrättade henne 

om allt; hon går in isina barns rum; 

hvad! ni kände henne! sade hon med en 

sinnesrörelse hon vid sin ålder ej länge 

kunnat uthärda. 

Ack! Miiady, svarar den beclröfvade 

Simplicia, snart skall ni få veta all den 

rättighet hon ägt till ert beskydd; och i 

det samma öfverlemnarhonhenne det bref 

v*

125 

man funnit på Palmiras bureau. Hertiginnan 

darrar, besinnar sig ett ögnablick,men 

har sluteligen nog mod att läsa följande: 

"Olyckans offer, till och med in- 

3,nan jag föddes, hade jag kanhända 

„bordt,med mera undergifvenhet för 

„ödets skickelse, lida de prof en dyg- 

,,dig men för mycket stolt själ varit 

„orsaken att jag funnit så smärtefulla. 

„En tillbedjansvärd mors ömhet, en för- 

„näm familjs vänskapsfulla aktning, vO- 

-,,r0 ej som de hade bordt vara en tröst 

s,för de lidelser, de förödmjukelsersom 

„vid min belägenhet voro fastade. — 

Min blod gaste vid den tanken att 

„hemlighet, vanära regerat vid min föd- 

3,siostund; och mitt högmod, ert låtsad 

3 ,stolthet borde ofta, jag medger det, 

väcka den åtrå att låta mig få röna 

»det". 

"Ingen menniska vari detta afse- 

„ende mera obarmhertig än min fars 

„syster Madame Mircour. Dess uppförande, 

dess uttryck skingrade till 

och med hoppet om en tillkommande 

s,sällhet. Alla qval var jagbestämd att 

„lida: en olycklig kärlek tärde min 

,, ungdom, den som en dag borde till- 

„höra min älskade Simplicia tände den 

5 ,i detta bröst. Idessa sista ögonblick 

jag derom ännu en gång tala. 

n

126 

„Himlen känner huru ren min kärlek 

är, och att min vänskap, min tack- 

„samhet emot. Edvards älskvärda dotter 

beständigt styrt mina steg. Af 

„en grannlagenhet, anseddkanhändasom 

„onödig, var det äfven, jag öfvergaf 

England". 

''Åtskilliga händelser, allastämplade 

3 ,med olyckans insegel, förde mig slu- 

„teligen till detta hus, under namn af 

s,Miss Eveling. Om ej lagen gaf mig, 

„gaf mig dock naturen någon rättighet 

„till Miiady Sunderlands beskydd. — 

„Dess röst har varit stum, jag knogade 

ej, men ofta har jag deröfvér 

9,suckat 

c 'Ett vidunder af gudlöshet har o- 

„helgat sin valgörarinnasboning, (dess 

„namn skall jag förtiga, på det han ej 

„åt någon annans domstol än sina sam- 

„vets aggs må blifva öfverlemnad). — 

5)Dess låga, dess gränslösa passioner, 

ej vid åsynen af oskulden, 

«,beröfvad det stöddenisina egna krafter 

kan äga. Ien känslolössömn har 

„han försänkt mig, och varit grymmare 

än en barbarisk lönnmördare,som 

„blott skulle sökt tillfälle att beröfva 

9 ,mig lifvet. 

"Om jag ock varit den lyckligaste 

-,qvinna, om jag varit på den första

n. 

127 

„throni verlden, om jag varit bättre 

„än alt detta, Abels maka, så skulle 

„likväl ändå ett dylikt brott ingifvit 

„mig det samma beslut". 

"Ända hittils har den tanken att 

„mörda mig sjelf aldrig fallit migin, 

„jag ansåg det blottsomen veklighet, 

„så snart det endast var lifvets stor- 

„mar och bekymmer som gaf anled- 

„ning till ett dylikt beslut, men alltid 

„har jag gillat, med förtjusning beun- 

„drat den unga Virginia, hvilken stör- 

,,tade sigiböljorne häldre än hon upp- 

,,offrade sin oskuld, för möjligheten 

„att frälsa sitt lif; den namnkunniga 

„Romerskan som uppoffrade sig efter 

3,Tarquinii våldtägt. En Engelskas själ, 

„Paltniras själ kan äfven äga sådane 

känslor, sådan styrka. Mindre namn- 

„kunnigt skall dess exempel blifva, 

3,men utan att rodna skola dess värmes 

„kunna begråta henne. ISunderland- 

3,ska familjen, skall man med en slags 

„egenkärlek, kanhända påminna sig 

„dess mod, dess enthousiasm för dyg- 

„den. Man skall tänka, att jag den ej 

„skulle hafva förnedrat, om man tillåtit 

mig bära dess vördnadsvärda 

s,namn.5 ,namn. Nog nära var jag med den 

3 ,samma beslägtad, för att med all min 

„styrka vägra att ingå i en Carlo-

128 

"„nis.. J. O Miiady Sunderland! värdigas 

„erinra er, att det var den enda orsaken 

5,ti1l eder vrede. — Jag hoppas derföre 

s,att ni förlåter mig, och att en tår skall 

falla 

öfver Elisas dotters öde" 

"Hvad är det man berättar mig? 

s,Abel och Simplicia skola snart an- 

,,komma. O Gud! J nödgen mig att 

„på denna sorgens jord kasta en slutlig 

blick Jag hör en dånande 

„musik; med blomster pryder man det- 

3,ta fönster: Upphör! upphör! innom 

„ett ögnablick är denna kammare en- 

dast 

en graf" 

u Min älskade Abel, min älskade 

Simplicia, emottagidenna sista stund 

„mina välsignelser För länge bör 

jag ej vid eder fästa mina tankar. 

„Saknadens känsla skulle kanhända 

störa det fullkomliga lugn jagnjuter." 

"Förlåt mig den sorg jag förordsakar 

„er,dånitänkerpå att jaggår till enverld, 

„der jag ej mera skall blifva hvarkenfår- 

,förödmjukadellervanhedrad.*) 

s,Den ömmaste vänskaps kyss gifver jag 

„digminljufvå Simplioia; och dig, o Aj,bel, 

tillhörmin sista suck*'. 

Om 

/*) Hon anför här de ord hon talte till dem 

uti sin märkvärdiga dr6m, hvilken hon upptecknat 

ocla man funnit ibland dess papper. 

r i 

9 

"H— 

t 

129 

Om man som dess dotterbarn haå* 

Iför Hertiginnan presenterat Paimira lef- 

Vande, skulle hon säkert med den största 

förtrytsamhet hafva* förskjutithenne; men 

då denna upptäckt skeddeisamma ögnablick 

som detta förskräckliga olyc G*ut, 

brast dess hjerta, en flod af tårar ned r mmade 

på dess kinder, och den sorg som 

liknade sigidess ansigte, gjorde det ännu 

mera vördnadsvärdt. — Himla-ängel! utro- 

"pade hon, mot din oskuldsfulla och olyckliga 

person är ett gruflfgt,brott begånget;vi 

skola ej likna digiädelmod,ihämnande 

händer skall brottslingen öfverlemnas. 

Abel befann sigien så beklagansvärd 

belägenhet, att dess maka nödgades, så 

mycket hon kunde, dölja sin obeskrifliga 

sorg, för att försökaatt stillahonom. Så 

dyrbara öfverlefvor, sade han sluteligen^ 

under det hanutgjötdedjupaste suckar,hos 

karlar så grufligt smärtande, emedan man 

känner deras sorg föratt vanligtvis ej vara 

så häftig, så dyrbara öfverlefvor böra ej 

hvilaiett elimat, der man ser grymheter 

begås som hos folkslag vi kalla barbarer 

äro okända. — Må de till England öfyerföras; 

må deisamma graf som Elisas 

gömmas, och ett henne värdigt 

epithaphium underrätta hvar känslofull 

själ, att hela secler ej på jorden 

skola se återfödas en skönare qvin- 

4 Del. 9

130 

na, ej skola återse en så ren, en så bé* 

-■" ■ 

bjertad själ. 

Simplicia samtyckte till detta förslag. 

Älskade Paimira, sade*hon, så Jjuft skulle 

det för oss hafva varit att-bereda dig sälla 

dagar! Då vi*nu måste öfvergifva detta 

hopp, hedrom åtminstone ditt minne* 

Hertiginnan,som nu hatade Carlonii 

samma grad som hon honom älskat, lät eftersökahonom, 

emedan hon ville honom 

häftigt tilltala, och på det strängaste låta* 

afstraffa;men det var omöjligtatt igenfinna 

honom. Fjorton dagar derefter, yppade 

han sjelf genom bref nvar han vistades. 

Det var dateradtfrån det strängastekloster. 

Hanbekände sitt brott, offrade sinhelalefnad 

tillbot och bättring, eller underkastade 

sig detdödsstraffhan förtjent,omPalmiras 

vänner ville låta honom det samma undergå. 

— Dessa senare, mera bedröfvadeän 

hämdgirige, beslöto att öfverlemna detta 

vidunder åt sina samvetsqval. Fasliga voro 

de; under nattens skuggor sväfvade vålnaden 

af dess offer beständigt omkring honom. 

Denna syn, frukten af en upprördinbillning, 

förstördehans helsaoch slutadefå 

år derefter hans dagar. Uti sitt bref till 

Hertiginnan, upptäckte han hvarest hon 

skulle återfå ansenliga summor,hvilka han 

som en sig tillhörig egendom under sitt 

namn utsatt på renta,och dem redlighetens 

l

öst befallte honom till sin lagliga och 

rättmätiga ägare återställa. 

Med mycken sorglöshet emottog Miiady 

Sunderland detta nya prof af dess trolöshet. 

Hvad gagnade henne tvåmillioner 

mer? Ack!hon skulle uppoffrat allt,om hon 

kunnat undgå den förebråelsen att hafva 

gynnat Carlonis kärlek. Fasande för den 

ensamhet,hvaruti hon efter sina barns bortresa.snart 

skulle befinna sig,bad hon dem 

återföra sig till fäderneslandet, för att hos 

dem nu mera få tillbringa sina dagar. 

För Sir Abel och dess maka voro nu 

förströelserhögst nödvändiga: de hade genom 

en resa till Spanien väntat sig att få 

njuta dem,men de försakade den föratt 

uppfylla sin mormors önskan. 

Den skönakropp, som fören ännu renare, 

ännu fullkomligare själ variten boning, 

afsändesgenast till Sunderlands slott, 

sedan den med den största sorgfällighet 

blifvit balsamerad. Hertigenkom åtföljdaf 

PrestenHorton ochhe* socken,och emottog 

den. Den nedsattes under den hvita 

marmor-grafvård der Lady Elisa hvilade. 

Ända tills denna dag hade den endast af 

Cypresser varit omgifven, men de unga 

flickorne på Sunderland,förhvilkaman berättat 

Palmiras öden, hvars skönhet de så 

mången gång beundrat, hvars välgörande 

de välsfgnat, hastade att emellan cypress#r- 

131

132 

na plantera blomster, dem de sorgfälligt 

vårdade, och,betagen af denna på en gäng 

ljufvå och melancholiska syn, stannade 

mången gång vandringsmannen vid denna 

grafvård. 

Hertiginnan, som tämmeligen snart afslutat 

sina affäreriItalien, reste nu till Englandmed 

Sir Abel och Simplicia; de begåfvo 

sig till Sunderland. Det var ganska 

sent då de framkommo, men månans bleka 

strålar lyste samma natt Abel till Palmiras 

graf,en sorglig vandring han ofta förnyade. 

Dess något flygtiga caracter hade, genom 

denna händelse, vunnit den stadga 

som åtföljer tjugu års erfarenhet. Minnet 

af Paimira, dess ömhet försin maka, det 

ädla valgörandet äro hans känslofulla hjertas 

enda föremål; ty få finnas som likna 

Simplicia, hvars godhet, vänlighet, älskvärda 

väsende och behagäro oföränderliga. 

Den goda Edvard, (man finner ett nöje 

uti att häldre kalla honom så, än Lord 

och Hertig) söktepå allt möjligt sätt för- 

Ijufva sin moders dagar, hon har ock verkeligen 

derigenom blifvit ung på nytt. Obeskrifligt 

älska de Abels och Simplicias 

bägge barn, som lofva attmed tidenidygder 

likna dem de hafva att tacka förlifvet. 

MilordAlvimar fortfar attiregeringen 

hafva ett betydande inflytande. Främmande 

för alla partier, är han en ibland sitt fä;*

133 

derneslands constitutions starkaste försvarare. 

Dess måg MilordD.... följerden 

samma bana, och njuter den aktning den 

upplysta dygden med rätta tillkommer. 

MiiadyD alltid munter, qvick, 

besår med rosor en gemenligen så litet leende 

bana. Ack! så stanna ofta dess far, 

dess maka midt uti en regeringsärenderne 

rörande ordväxling, för att småle åt deras 

älskade Mathildas infall. 

Kastom nu en blick iniFrankrike. 

Den känslofulla Carl Mircour, de» goda 

Madame Samt Pollin och några andra med 

Paimira bekanta personer har man ej bort 

glömma. Lika beständigisin kärlek återkom 

dess cusin från America; då han af 

Madame Saint-Pollin feck veta, att hon 

förmodeligen variItalien, ämnade han 

utan vidare underrättelser resa, då Sir A» 

bel och dess familj på återresan till Eng. 

land stannadeiHavre. De besökteCarl, 

och tusende gånger olyckligare än de sjelfr 

va varit gjorde dehonom, då de berättade 

hvad som händt. Hansutomordentliga för. 

tviflan, en följd af dess häftiga sinnelag, 

denna intagande ynglings enda fel,var nära 

att slutahans dagar. Den dystra melancholi, 

som följde derpå, gjorde honom oskicklig 

att vidare skötanågra vigtiga angelägenheter, 

och beröfvadehonom de nöjen 

han vid sin ålder kunnat äga. Hans enda 

/

njutning var, att vandraaf och an på den 

bafskust, der Paimira gjort skeppsbrott, att 

derefter hvila sigiLouises och Rogers 

koja, dessaisin enfald, genom sitt ärliga 

väsende så lyckliga makar, som aldrig 

tröttnade vid att afhöraCarls berättelser, 

hvars ämne Paimira altid var, och att o. 

upphörligen med honom begråta förlusten 

af henne, Efter tre års upprigtig,ganska 

djup sorg, öfvertaltehonomsluteligen hans 

slägt att fria till Mamsell D en arfvinge 

till mycken förmögenhetiHavre, 

hvilken viste honom ett särdeles företräde. 

Han märkte att hon hade ett skönt svart 

hår, ett ädelt utseende, var lång till växten, 

med ett ord ganska lik Paimira; det 

var orsaken till det beslut han fattade. Han 

gifte sig med Mamsell D., . ej af kärlek 

(ihans själ var dennapassion slocknad) 

men af ett slags tycke, som, genom dess 

makas aktningsvärda egenskaper, sluteligen 

förblef en uppricktig tillgifvenhet. 

Hos dem bor den förträffligaMadame 

Saint-Pollin: Carl kallar henne sin mor, 

så mycket det stodieder förmåga beskyddadeni 

henne,säger han, ni hyste förhenne 

deömmastekänslor;ni är mera minmor, 

ändensomföraktade,sömuppretade henne, 

och som, då hon ännu om henne talar, vågar 

sålunda yttra sig: ja,Miss Harville var 

134 

"

*kön, dygdig, men i sanning nog mycket 

högdragen. 

Den unga Tvfircour, Madame Samt 

Pollin, resa då och då till England, och 

äro hos Sunderlanderne alltid som slägtingar 

emottagn?. 

Hortense Saint-Pollin ärisin lands- 1 

ort gift medenhederlig och välmående man. 

Sitt sträfva lynne bibehåller hon ännu. 

Den förtjusande Armartdine blef, en 

liten tid efter det besökMiss Harville gjorde 

henne, sina lidelsers rof, hvilka ej på 

annat sätt ängenom dess död kunde slutas. 

Jag skall nu snart återfinna min Adolf, 

voro hennes sista ord. 

Den flygtiga Grefvinnan Belmont, sedan 

hon förlorat sin process, och genom 

nya villfarelser beständigt utmärkt sig, 

uppretade till den grad sin man, att hani 

klosterlät innesluta henne. Sin frihet kunde 

honej återfå förrän honblef enka,men 

dess förstördaförmögenhets dessförsvundna 

behag, minnet af dess uppförandegöra 

henne ringa ansedd och glömd, odrägligt 

nog förett fruntimmer af dess caracter. » 

Paula, som hos Paimira väckt ett så 

lifligt deltagande, tillvann sig af denna orsak 

Sir Alvimars och Simplicias bevågenhet. 

Då de reste genom Florens,presenterade 

hon sig hos dem, och de togo henne 

med sig öfver till England. Hertigin- 

135 

"" 

*

«-«■ I3Ö 136 

nan har för'henne fattat en särdeles til-f 

gifvenhet, och förvissar henne om en behaglig 

framtid. 

Den ärlige Akinson är för gammal 

att befatta sig med Suhêrlandska husets 

affärer, men han vistas der alltid hedrad 

och älskad. 

Sådane äro de i desia handlingar 

om.förmältapersoners olika eden* Det är 

smärtande, att ej i den förnämsta hjeltinnans 

haft annat att framställa, än en , 

mängdolyckor, dem hon kanhända ådrog 

gig genom sin själs stolthet, och den leda 

vid menniskor. och deras sällskap, 

som var egen med dess caracter; men 

dess rena grundsatser, och detta hjelte* 

modiga beslut att ej öfverlefva den van* 

åra, hvarmed en niding höljt hennes oskuld, 

skola utan tvifvel öfvertyga,att " 

hon varit värd en lyckligare lott. 

Slutpä Fjerde och Sista Delen. 

»—»»»»»»»»i ii im in" 

/

■ 

i*. 

►'■'rs. ■:..t » 

i, ♥. 

140 

* 

.v 

trim'.", 

■ ;' 

■■."■■-♥. : v>' ,: ""■"".*".; .. '\' ._,■ ;.'■:.; ■.** ■■/■.^■»'".. 

■■ :--. ,-ff .-/■ ;".■--":.,""..;;■■.;■"„..."". ■■. ;< ' 

>''^■■:.-,"'" ■ 

i 

"'■"'""i ■■ ■."■;-"'; 

■T- 

r

PALMIRA, - Vaasa

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?