Strategier för en hälsolinje (PDF) - Kommunal

Strategier 

för en hälsolinje 

– en rapport om hur Kommunal ska verka för 

ett hållbart arbetsliv 

och en hållbar hälsa

Strategier för en hälsolinje 

– – en rapport om hur Kommunal ska verka för 

ett hållbart arbetsliv och en hållbar hälsa 

www.kommunal.se 

1

2 

Produktion: Kommunals medlemsutvecklingsenhet 

och Starck Design AB 

December 2006. Art.nr 7141 683 4

Innehåll 

Förord 6 

Bakgrund 7 

Vilka är sjukskrivna och varför? 9 

Klasskillnader i hälsan 9 

Kvinnor och män i ohälsostatistiken 10 

Högsta ohälsotalet i norr 11 

Faktorer i arbetsmiljön 13 

Den fysiska arbetsmiljön 13 

Tunga lyft 14 

Påfrestande arbetsställningar 15 

Ensidigt upprepade moment 15 

Arbetstakt 

Den psykiskosociala miljön – Psykologiska, sociala och 

15 

organisatoriska faktorer 15 

Diskriminering 17 

Kränkning 17 

Höga krav och låg kontroll 18 

Inflytande över tiden för att utföra olika arbetsuppgifter 19 

Förläggning av egen arbetstid och arbetstempo 20 

Oregelbundna arbetstider 20 

Socialt stöd och uppskattning för sitt arbete 21 

Känsla av sammanhang – KASAM 21 

Stressen – Som symptom och orsak till ohälsa 24 

Vad är stress? 24 

Stress suddar gränsen mellan fysiska och psykiska besvär 24 

Kan kön förklara ohälsa och sjukskrivning? 27 

En teoretisk förklaring av kön 27 

Påverkan på hälsan 28 

Otrygg arbetsmarknad 30 

Visstidsanställning 30 

Svag förankring på arbetsmarknaden 31 

Skam och rädsla 32 

INNEHÅLL 

3

4 

INNEHÅLL 

Livsstil 34 

Övervikt, kost och fysisk aktivitet 34 

Rökning 34 

Alkohol 34 

Förändringar i attityder och rutiner 36 

Sjukintyg – läkarnas roll och rutinernas betydelse 36 

Uppfattning och opinion om fusk 36 

Institutionella och regelmässiga ändringar 38 

Försäkringskassan 38 

Ständiga ändringar i sjukersättningen 38 

Striktare tillämpning 38 

Mellan stolarna 39 

Sociala och ekonomiska konsekvenser 40 

Arbetsskada eller inte 41 

Politiska insatser för bättre hälsa 43 

Mål för folkhälsan 43 

11-punktsprogrammet och trepartssamtal 43 

Gemensam politisk avsiktsförklaring 44 

Reflektioner 46 

För en hälsolinje 51 

Kommunals strategier för ett hållbart arbetsliv och en hållbar hälsa 53 

Kommunals grundläggande synsätt 53 

Pågående insatser 55 

Mönsterarbetsplats 55 

Den fackliga visionen 56 

Överenskommelsen med det socialdemokratiska partiet 57 

Utveckla ledarskapet på alla nivåer 57 

Arbetsrätt och kollektivavtal om samverkan och arbetsmiljö 58 

FAS 05 verktyget för att skapa mönsterarbetsplatser 60 

Samverkansavtal på den privata arbetsmarknaden 61 

Företagshälsovård 61 

Kvalitetskrav på företagshälsovården 62 

Arbetsskador, anpassning och rehabilitering 63 

Begrepp och regler 63 

Rehabilitering 65 

Kommunals roll 66

Kompetens 66 

Regionala skyddsombud 67 

Arbetsmiljöhögskolan 67 

Kommunals förhållningssätt 68 

Föreningen Kommunals insatser för medlemmarnas hälsa 68 

Prioritera insatser för de mest utsatta medlemsgrupperna 

Förändra förhållningssätt, arbetssätt och organisation 

69 

så att det blir möjligt att integrera arbetsmiljöarbetet 69 

Kommunals strategier 70 

Medlemmen i samhället 71 

Medlemmen på arbetsplatsen 71 

Medlemmen som individ 72 

Kommunals organisation och kompetens om hållbara arbetsvillkor 73 

Organisation 73 

Lokalt 73 

Nationellt 73 

Globalt 73 

Kompetens 74 

Upplysningsverksamhet och medlemsutbildning 74 

Breddutbildning 74 

Spetsutbildning av förtroendevalda 74 

Utbildning av anställda generalister och specialister 74 

Inriktningen på Kommunals arbete i sammanfattning 75 

Källor 78 

INNEHÅLL 

5

6 

FÖRORD 

Förord 

Andelen långvarigt sjukskrivna bland Kommunals medlemmar har varit 

hög under de, ur sjukskrivningssynpunkt, mycket uppmärksammade 

senaste tio åren. I arbetet för medlemmars hälsa och arbetsmiljö har 

Kommunal både gjort egna utredningar, tagit del av andras utredningar 

och forskning samt även deltagit aktivt i forskning. Förutom att söka 

stödjande fakta eller belägg har några centrala frågor ställts i dessa 

sammanhang: 

• Vilka orsaker ligger bakom de långa sjukskrivningarna? 

• Vilka grupper är särskilt drabbade? 

• Vilka konsekvenser har sjukskrivningen för den drabbade? 

• Vad har det gjorts för att minska sjukskrivningarna? 

• Vad ska Kommunal göra för att vända på denna negativa utveckling? 

I föreliggande rapport har fakta om sjukskrivningens och ohälsans olika 

orsaker sammanställts. Dessa fakta sammanfattas även i resonemangen 

under rubriken ”Reflektion”. 

Med utgångspunkt från dessa två delar presenteras Kommunals 

strategier för ett hållbart arbetsliv och för en hållbar hälsa. I denna del 

beskrivs Kommunals olika pågående arbeten, förhållningssätt, kompetens 

och arbetsvillkor och slutligen presenteras olika förslag om 

inriktningar. 

Anita Lundberg som har varit projektsekreterare fram till december 

2005 har sammanställt rapportens faktaunderlag och Annelie Hellander, 

chef för Arbetslivsutvecklingsenheten och Yeshiwork Wondmeneh, 

utredare på Välfärdsenheten, har skrivit delar i rapporten. Yeshiwork 

Wondmeneh, som har varit projektsekreterare sedan februari 2006, har 

även sammanställt slutdokumentet. 

Håkan Pettersson 

2:e vice förbundsordförande 

Projektgruppen 

Håkan Pettersson 2:e vice förbundsordförande, sammankallande 

Lars-Åke Almqvist 1:e vice förbundsordförande 

Anita Lundberg Förbundskontoret, projektsekreterare, 

december 2002- december 2005 

Annelie Hellander Förbundskontoret 

Yeshiwork Wondmeneh Förbundskontoret, projektsekreterare, 

februari - november 2006 

Kristina Björk Förbundsstyrelsen

Bakgrund 

Mellan åren 1992 och 2001 ökade antalet långvarigt sjukskrivna med 

106 000 från 136 500 till 242 500 och den socialdemokratiska 

regeringen tillsatte en särskild utredare, Jan Rydh. Han gjorde en 

grundlig genomgång av orsakerna till sjukfrånvaron och presenterade 

olika förbättringsförslag. Detta ledde även till att flera forskargrupper 

fick i uppdrag att fördjupa sig i och sammanfatta vad forskningen 

inom området tidigare visat. 

Även andelen personer som hade gått till arbetet trots att de, enligt 

sin egen bedömning borde ha sjukskrivit sig, visade sig ha ökat. I 

Statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökningar åren 2000-2001 

svarade 53 procent att de varit sjuknärvarande ett flertal gånger 

under det senaste året, vilket är en kraftig ökning jämfört med 1997, 

då siffran var 37 procent. Det var främst barnskötare, personal inom 

vård och omsorg samt lärare som uppgav att de hade sjuknärvaro. 

Några av de faktorer som framkom till varför sjuknärvaron ökat var 

att man måste ta igen arbete vid frånvaro, tidspress och otillräckliga 

resurser för arbetets utförande och svag privatekonomi. 

Varför ökade sjukskrivningarna? Har folkhälsan blivit allmänt 

sämre eller är det arbetsvillkoren som har ändrats? Vilka andra 

faktorer kan tänkas förklara denna utveckling? 

De vanligaste förklaringarna till den ökade sjukfrånvaron just i 

slutet av 1990-talet uppges vara: 

• I mitten av 90-talet rustades företagshälsovården ned. 

Företagshälsovårdens uppgift har varit att fånga upp 

arbetsrelaterade problem innan de gett upphov till sjukskrivning. 

• I början av 90-talet gjordes stora nedskärningar inom den 

offentliga sektorn, med följd att de som fortfarande hade kvar sin 

anställning tvingades utföra mer arbete. Något som i sin tur 

kunde slita hårt på kropp och själ. När dessa människor blir 

sjukskrivna tar det därför mycket längre tid att komma tillbaka i 

arbete. 

• Medelåldern i arbetskraften är hög. I Sverige arbetar fler 

människor i 55-65 års ålder än i andra europeiska länder. Och ju 

äldre man blir, desto större är risken att drabbas av sjukdomar. 

BAKGRUND 

7

8 

BAKGRUND 

• Det är vanligare att kvinnor förvärvsarbetar i Sverige än i många 

andra länder. Det är främst kvinnor som svarar för de ökade 

sjukskrivningarna. 

• 1998 ökade ersättningsnivån från 75 procent av inkomsten till 80 

procent. I debatten anser vissa samhällsdebattörer och forskare att 

den svenska sjukförsäkringen är för generös. 

• Det finns en förändrad attityd till sjukskrivning. 

Ohälsan har stora konsekvenser både för den enskilde och för 

samhället. Den enskilde individen får oftast en sämre livskvalitet, 

löper risk att bli utstött från arbetslivet, får sämre ekonomiska 

förutsättningar och minskad kontroll över den egna livssituationen. 

För samhället skapar det stora problem att finansiera välfärdssystemet 

när antalet personer som ska få sin försörjning tillgodosedd 

ökar (ålderspensionärer, förtidspensionärer, långtidssjukskrivna och 

arbetslösa) samtidigt som antalet människor i produktionen minskar.

Vilka är sjukskrivna och varför? 

Sjukskrivningarna, men också de förutsättningar som påverkar människors 

hälsa, ser olika ut beroende på vad man arbetar med, vilken utbildning 

man har, vilket kön man har eller vilken region man bor och 

arbetar i. 

Klasskillnader i hälsan 

Hälsoskillnaderna är en klass- och utbildningsfråga. För forskare 

är det sedan länge känt att det finns ett samband mellan den 

socioekonomiska situationen och hälsan. Tjänstemän med högre 

inkomst och högre utbildning lever hälsosammare än arbetare med 

låg inkomst och låg utbildning. Även livslängden skiljer sig för dessa 

två grupper. 

SCB har studerat skillnader i dödlighet – högutbildade lever fyra 

år längre än de som har lägre utbildning. Svenskarna som helhet 

lever längre, men det finns två grupper av lågutbildade vars livslängd 

minskar. Det är medelålders kvinnor och män strax över 30 år som 

inte har gymnasieutbildning – sedan mitten av 80-talet har andelen 

avlidna stigit i de grupperna. Jan Qvist, som är en av författarna till 

rapporten, tror att det kan vara olika livsstilsfaktorer (rökning, 

alkohol, övervikt) som är en del av förklaringen till skillnaden. 

Det finns olika teorier om vad som ligger bakom klasskillnaderna 

i hälsa. Vissa forskare anser att högutbildade har lättare än lågutbildade 

att tillgodogöra sig information om hur viktigt det är med 

motion och hälsosamma kostvanor. Livsstilen kan också vara en del 

av det sociala arvet, man gör som sina föräldrar, vilket innebär att 

arbetarfamiljen har sämre motionsvanor än tjänstemannafamiljen. 

En annan teori är ekonomi-skammodellen (se längre fram i dokumentet). 

Den som har en lägre inkomst än sin omgivning skäms för 

sin fattigdom och skammen skapar stress som i sin tur kan medföra 

sämre hälsa. 

Det går också att se skillnader mellan höginkomsttagare och 

låginkomsttagare i sättet att söka vård för sina hälsoproblem. En 

studie som Stockholms läns landsting gjorde 2004 visar att 0,73 

procent av höginkomsttagarna avstod från sjukvård mot 9,4 procent 

av låginkomsttagarna. De som har högre inkomster är bättre på att 

söka vård för sina hälsoproblem och vänder sig oftare till specialist- 

VILKA ÄR SJUKSKRIVNA? 

9

10 


sjukvården medan låginkomsttagare oftare vänder sig till primärvården. 

Låginkomsttagarna som grupp är sjukare och behöver mer 

vård, men de får inte rehabilitering i den omfattning de har rätt till. 

De med högre inkomst har oftast också en högre utbildning, vilket 

gör att de har lättare att ställa krav på vård och det leder till att de får 

mycket mer rehabilitering än låginkomsttagarna. 

Kvinnor och män i ohälsostatistiken 

Antalet långvarigt sjukskrivna kvinnor mer än fördubblades under 

1990-talet (från 75 000 till 154 000). För männen var ökningen 45 

procent (från 61 000 till 88 000). Det är rörelseorganens sjukdomar 

som fortfarande står för den största delen av de långvariga 

sjukskrivningarna, både hos kvinnor och hos män. Dessa besvär 

leder dock oftare till förtidspensioneringar för kvinnor än män. 

Däremot förtidspensioneras män oftare än kvinnor på grund av 

alkohol och drogmissbruk. 

Totalt blir var tionde kvinna och var fjortonde man i åldern 

16 - 64 år förtidspensionerad. 

Även de psykiska besvär som yttrar sig i stressreaktioner, oro, 

sömnlöshet, ångest och depression ökade under 1990-talet. Särskilt 

framträdande har försämringarna varit för kvinnor som är anställda i 

kommuner och landsting. Andelen kvinnor och män sjukskrivna för 

psykiska besvär tredubblades (från 12 000 till 45 000) respektive 

fördubblades (från 10 000 till 19 000) under perioden. 

Ofta får män en klar diagnos för sina psykiska besvär eller andra 

sjukdomar, medan kvinnor sjukskrivs för så kallade symptom, såsom 

trötthet eller en allmän känsla av sjukdom. Det är också vanligare att 

män även får sina arbetssjukdomar godkända som arbetsskador. 

Arbetsolyckor drabbar oftare män än kvinnor och fler män avlider 

också som en följd av det. Överdödligheten är större hos män även 

p g a självmord, levercirrhos och sjukdomar i andningsorganen. 

Män har också oftast ett mer tävlingsinriktad beteende, större 

prestationsbehov, tar större risker både i arbetslivet och i trafiken 

och medverkar i och utsätts för mer våld. Kvinnor närmar sig männen 

när det gäller sjukdomar i andningsorganen på grund av ökad 

rökning. 

Ett annat problem som börjar aktualiseras i dag är våld och 

övergrepp som kvinnor utsätts för och då först och främst från sina 

partner eller f d partner. För många av dessa kvinnor skapar våldet

framtida problem som t ex depression, ångest, sömnsvårigheter och 

kronisk smärta. 

Högsta ohälsotalet i norr 

Sjukskrivningarna är högst i landets norra regioner. Det kan man se 

på skillnaderna i ohälsotalet, som är ett mått på antalet utbetalda 

dagar med sjukpenning eller sjukersättning per person mellan 16 

och 64 år. För hela riket var ohälsotalet 41,8 dagar i augusti 2005, 

men varierade länsvis mellan 35,6 dagar som lägst och 52,4 dagar 

som högst. 

Skillnaden kan delvis förklaras av befolkningsstrukturen i länen, 

men till allra största delen beror den på andra faktorer. Det finns 

olika traditioner och inställningar i länen, bl a att läkare kan anse att 

sjukskrivning kan användas som försörjningsmedel och att sjukskrivning 

accepteras av både arbetsmarknaden och Försäkringskassan 

men även av medborgarna. 

Antalet ohälsodagar per län, augusti 2005 

Lägst Antal Högst Antal 

Län dagar Län dagar 

Stockholm 35,6 Norrbotten 52,4 

Jönköping 35,8 Jämtland 51,0 

Kronoberg 36,1 Gävleborg 50,5 

Halland 36,8 Västerbotten 49,9 

Uppsala 38,4 Värmland 46,7 

Gotland 38,8 Västernorrland 47,5 

Skåne 40,3 Västmanland 46,7 

Västa Götaland 43,2 Dalarna 46,4 

Östergötland 43,8 Södermanland 45,1 

Kalmar 44,1 Örebro 44,8 

Blekinge 44,1 

Källa: Försäkringskassan 

Skillnader i sjukfrånvaro och ohälsa finns även på den kommunala 

nivån. Folksam har under 2005 betygsatt kommunerna som arbetsgivare. 

Utgångspunkten för betygsättningen var kommunernas redovisade 

sjukfrånvaro under 2004. Frånvaron mättes i procent av de 

kommunanställdas sammanlagda ordinarie arbetstid. Tre kriterier 

användes som grund för betygsättningen: den totala sjukfrånvaron, 

andelen långtidssjukfrånvaro och sjukfrånvaron för kvinnor. 

Skillnaderna är stora mellan olika arbetsgivare men de följer 

samma mönster som antalet ohälsodagar i länen. De tio kommu- 

VIKA ÄR SJUKSKRIVNA? 

11

12 


nerna som får högsta hälsobetyg ligger samtliga i södra Sverige och 

de kommuner som får lägsta betyget finns mestadels i norra Sverige. 

I genomsnitt får kommunerna betyget 3,04 av 5,0 möjliga. Det 

motsvarar tre stjärnor i hälsoindexet. 

Sverige friskaste och sjukaste kommunala arbetsgivare 

Sveriges friskaste Antal Sveriges sjukaste Antal 

kommuner stjärnor kommuner stjärnor 

Vimmerby 5 Krokom 1 

Gislaved 5 Arjeplog 1 

Vaggeryd 5 Boden 1 

Gotland 5 Malå 1 

Tibro 5 Lycksele 1 

Essunga 4 Umeå 1 

Tranemo 4 Åtvidaberg 1 

Alvesta 4 Jokkmokk 1 

Eksjö 4 Grums 1 

Lidingö 4 Arvidsjaur 1 

Källa: Folksams hälsoindex 2005 

Skillnaderna kan delvis bero på olika fördelning mellan yrkesgrupper, 

skriver Folksam i sin analys. Vissa kommuner har lagt ut en del 

av sin verksamhet på entreprenad, t ex barnomsorg och äldreomsorg, 

och då finns yrkesgrupper med högre sjukfrånvaro helt enkelt inte 

med. 

En annan faktor kan vara åldersstrukturen bland de anställda. 

Äldre anställda har högre sjukfrånvaro än yngre. Det är sannolikt att 

kommunerna under de närmaste tio åren behöver rekrytera ett 

mycket stort antal nya medarbetare. Det betyder att arbetsmiljö- och 

hälsofrågorna framöver kommer att påverka möjligheterna att 

rekrytera nya medarbetare till den kommunala verksamheten.

Faktorer i arbetsmiljön 

Ohälsa kan uppstå som en direkt konsekvens av arbetsvillkoren, som 

exempelvis olika typer av olyckor och skador, tung belastning, monotona 

arbetsställningar och förslitningsskador. Ohälsan kan också ha 

sin grund i förhållanden utanför arbetet. Det kan handla om olika 

sjukdomstillstånd och livsstilsfaktorer. Men i många fall handlar 

hälsotillståndet om en kombination och samspel mellan arbetsvillkor 

och andra livsvillkor. 

En stark position i arbetslivet i fråga om anställningsvillkor och 

möjligheter till ekonomisk självständighet har dock visat sig vara 

faktorer som förebygger ohälsa bland både kvinnor och män. 

Den fysiska arbetsmiljön 

Under arbetstiden befinner man sig i den fysiska arbetsmiljön. Hur 

den påverkar oss beror på hur följande faktorer fungerar eller är 

utformade: 

• Känsel: värme, kyla, buller, ventilation, damm 

• Rörelse: går, står, sitter, böjer, vänder, vrider 

• Omväxling: bundenhet, enformiga uppgifter 

• Omvärlden: arbetsplats, ljus, mörker, färger, matrum, toaletter, 

viloplats 

Den snabba tekniska utvecklingen har gjort att många arbeten är 

mindre fysiskt ansträngande i dag än tidigare. Tack vare att experter, 

forskare och politiker var eniga om vad som var problemet och hur 

det skulle åtgärdas, har utvecklingen nått långt när det gäller den 

fysiska arbetsmiljön. Det har inte gått att avlägsna alla arbetsmoment 

som är fysiskt ansträngande, men arbetssituationen har avsevärt 

förändrats för dem som utför dessa arbeten. 

Det är ändå främst på mansdominerade arbetsplatser i den privata 

sektorn som denna förbättring har skett. Arbete med tunga lyft är 

fortfarande vanliga inom hela vårdområdet. Där är det inte alltid så 

lätt att lösa problemen enbart med tekniska medel. 

Den fysiska arbetsmiljön är ofta lätt att mäta och det finns gränsvärden 

som reglerar den. Det finns många riktlinjer för hur miljön 

ska vara utformad för att vara bra. Det är arbetsförhållandena som 

skall anpassas till människors olika fysiska och psykiska förutsättningar 

och inte tvärtom. 

FAKTORER I ARBETSMILJÖN 

13

14 


Kommunals rapport ”Sexton år av smärta och besvär” från 2005 

visar att den fysiska arbetsmiljön fortfarande är ett stort problem för 

förbundets medlemmar. Det betyder högre grad av dagligen tunga 

lyft, olämpliga arbetsställningar samt upprepade och ensidiga rörelser. 

Tunga lyft 

Arbetsmiljöverkets rapport 2005:1, ”Tunga lyft och annat kroppsligt 

tungt arbete”, tar upp arbetsmiljön för kvinnor och män i yrken där 

tungt arbete är vanligt. Inom flera yrken är det en vanlig bedömning 

att de tunga momenten har ökat. Det gäller framför allt grupper 

inom vården: vårdbiträden, undersköterskor och sjuksköterskor. 

Men det gäller även för barnskötare, köks- och restaurangbiträden, 

kockar och kokerskor. 

Inom jordbruket och anläggningsarbeten anser huvudparten att 

de tunga momenten har minskat. Bland kvinnor med tungt arbete 

intar anställda i sjukvården och omsorgen en särställning, tätt följda 

av jordbruk och trädgård. Bland männen ligger lantarbetare som 

arbetar med växtodling och djurskötsel i topp med nästan 80 procent, 

tätt följda av byggnadsarbetare. 

I ”Sexton år av smärta och besvär” framgår att mer än hälften av 

Kommunals kvinnliga medlemmar uppger att de lyfter tungt dagligen, 

men även männen i Kommunal har tyngre arbete än de övriga 

jämförda grupperna. Under de femton år som undersökningen gäller 

ser man att det finns en sakta stigande trend för tunga lyft. 

Andel anställda som dagligen gör tunga lyft 

60% 

50% 

40% 

30% 

20% 

10% 

1988/89 1990/91 1992/93 1994/95 1996/97 1998/99 2000/01 2002/03 

52 

29 

24 

22 

16 

Kvinnor i Kommunal 

Män i Kommunal 

Alla anställda 

Statl o priv anst 

Övr i kommuner 

och landsting

Rapporten visar att det är mycket vanligare att Kommunals kvinnor 

har värk i rygg och skuldror än andra anställda, både inom offentliga 

och privata sektorn. Kurvan har stadigt ökat sedan mitten av 1990talet, 

men har under senare år planats ut. För värk i händer, armbågar, 

ben eller knän har kurvan stigit mycket kraftigt, med 12 

procentenheter sedan 1994 för Kommunals kvinnor. Även för 

männen i Kommunal stiger kurvan. Ökningen är 14 procentenheter 

men har under senare år sjunkit något till skillnad mot kvinnornas 

kurva som fortfarande pekar uppåt. 

Påfrestande arbetsställningar 

Enligt Arbetsmiljöverkets rapport uppger 70 procent av undersköterskorna 

och sjukvårdsbiträdena att de har påfrestande 

arbetsställningar. Det är klart högre än andra yrkesgrupper. Barnskötarna 

däremot upplever i lägre grad än andra kvinnor att de har 

påfrestande arbetsställningar. Brevbärarna är den mest utsatta 

gruppen, men nästan lika utsatta är målare, lackerare, skorstensfejare 

och montörer av olika slag. 

Ensidigt upprepade moment 

Tre av fyra kvinnor på arbetsmarknaden anser att ensidigt upprepade 

moment är oförändrat vanliga. Något vanligare är det bland 

vårdbiträden och undersköterskor. För männen har de ensidigt 

upprepade momenten i stort sett varit oförändrade, men en av tio 

anser att de ökat och lika många att de minskat. De ensidiga 

arbetsmomenten har minskat för en majoritet bland växtodlare och 

djuruppfödare i blandad drift och bland anläggningsarbetare. 

Arbetstakt 

Väldigt många anser att arbetstakten har ökat de senaste fem åren. 

Det säger två av tre kvinnor som har samma yrke som för fem år 

sedan. Mest markant är detta för sjuksköterskor, undersköterskor 

och vårdbiträden, kökspersonal samt försäljare. 

Den psykiskosociala miljön 

– psykologiska, sociala och organisatoriska faktorer 

Psykosocial arbetsmiljö handlar om samspelet mellan oss som individer 

och den omgivande miljön. Det handlar om arbetstillfredsställelse 

och respekt, att trivas och må bra på jobbet. 


15

16 


Här är några exempel på psykologiska, sociala och organisatoriska 

faktorer i arbetet som kan påverka hälsan i olika riktningar: 

• Arbetsklimatet påverkas av hur vi umgås och behandlar varandra 

på arbetsplatsen 

• Ledarskapets, den närmaste chefens, förhållningssätt har 

betydelse för individens känsla av att vara behövd eller att få 

ledningens och arbetskamraternas förtroende. 

• Inflytande innefattar att bli bemött med öppenhet, att få delta, att 

få framföra sin mening och få respons, stöd och uppmuntran både 

bland arbetskamrater och hos ledningen 

• Arbetsorganisationen och rollfördelning – hur arbetet organiseras 

spelar stor roll. Orsaken till problem kan ofta ligga i oklara mål 

eller oklar arbetsfördelning. Alla på en arbetsplats ska förstå hur 

organisationen ser ut och hur den fungerar liksom vad uppgiften 

för den egna gruppen är. 

• Ständiga förändringar som kan leda till otrygghet i anställningen. 

Förändringar är en naturlig del i arbetslivet men kan också bidra 

till betydande påfrestningar för individen, särskilt när 

förändringarna är ofta återkommande. 

• Arbetstidens uppläggning – arbetstiden ska fördelas över dygnet 

så att det även finns tid för fritid och vila. 

• Konflikter, kränkningar eller trakasserier – stress i arbetet 

uppmuntrar beteenden som ryktesspridning och utlöser 

försvarsmekanismer som kan leda till att ”syndabockar” söks. 

Kränkningar och konflikter kan ha sin grund i arbetssituationen 

genom för hög arbetsbelastning, otydliga förväntningar på 

arbetsinsats, få eller inga reaktioner på utfört arbete med mera. 

• Hot och våld på arbetsplatsen väcker oro och bidrar till stark 

psykisk påfrestning. 

• Arbete med människor är ofta engagerande men kan bli tärande, 

och i kombination med högt arbetstempo kan det ge risk för 

ohälsa med stressymptom. 

Under en följd av år har den psykosociala arbetsmiljön försämrats. 

Oro, nedstämdhet, sömnsvårigheter och trötthet är symptom som 

har ökat bland de anställda. Detta har lett till fler sjukskrivningar och 

då speciellt långa sjukskrivningar men även till förtidspensioneringar. 

Samma ökning, på grund av likartade symptom och sjukskrivning/ 

förtidspensionering, finns i grupper som står utanför arbetsmarknaden. 

Det finns många olika teorier som försöker förklara denna

negativa utveckling. Den psykiska arbetsmiljöns problem är svårare 

att lösa än den fysiska arbetsmiljön. I det senare fallet har förbättringar 

genomförts under tidigare decennier. 

Nu uppmärksammas den psykosociala arbetsmiljön allt mer på 

arbetsplatserna. Arbetsplatsombuden och skyddsombuden får ofta ta 

tag i frågor som rör organisation, rutiner, avtal och scheman, men 

också andra problem. Tidningen Du & Jobbet genomförde en 

enkätundersökning 2003 som visade att 57 procent av skyddsombuden 

haft anledning att ta upp frågor som berör den psykosociala 

arbetsmiljön under det senaste året. 

Diskriminering 

”Olika behandling av lika fall” är det enklaste sättet att förklara 

diskriminering. All diskriminering som sker på grund av kön, etniskt 

ursprung, sexuell läggning eller funktionshinder är olaglig, men trots 

detta förekommer diskriminering i arbetslivet och i övriga samhället. 

I den sjätte Folkhälsopolitiska rapporten, som presenterades hösten 

2005, framgår att stora grupper känner sig diskriminerade. 

Diskriminering grundar sig ofta på fördomar eller förutfattade 

meningar och utövas många gånger omedvetet eller dolt. En form av 

diskriminering är utformningen av arbetsmiljön och arbetsredskapen 

som baseras på mannen som förebild. Män och kvinnor har olika 

fysiska förutsättningar och det som är anpassat för ett kön kan vara 

skadligt för det andra könet. 

Det ser likadant ut inom den medicinska vetenskapen. I forskningen 

är det oftast män som används som försökspersoner. Mediciner 

verkar på olika sätt hos kvinnor och män och kan därför ge olika 

biverkningar. Samma sjukdom kan ge olika symptom hos kvinnor 

och män. Ett tydligt sådant exempel är hjärtinfarkt. Kvinnor väntar 

ofta längre tid innan de söker vård vid hjärtinfarkt eftersom de inte 

känner igen symptomen. Symptomen hos kvinnor vid hjärtinfarkt är 

inte allmänt kända och kan misstolkas av såväl den sjuka kvinnan 

själv som av sjukvårdspersonal. 

Kränkning 

Diskriminering kan även leda till kränkning och trakasserier i arbetslivet 

och i övriga samhället och mycket av den kränkning som pågår 

är omedveten och dold. I Sverige i dag är det särskilt yngre kvinnor 

och personer med invandrarbakgrund som utsätts för kränkningar. 


17

18 FAKTORER I ARBETSMILJÖN 

Men det är även vanligt att Hbt-personer trakasseras på grund av 

sexuell läggning både på arbetsplatsen och i samhället i övrigt. Bland 

dem är självmordsförsök dubbelt så vanligt jämfört med den övriga 

befolkningen. 

Folkhälsopolitiska rapporten visar på ett starkt samband mellan 

kränkning och psykisk ohälsa. Bland dem som utsätts för upprepad 

kränkning är psykisk ohälsa två till tre gånger vanligare än bland 

övriga. 

Trakasserier, utstötningar och kränkningar på arbetsplatsen kan 

också ha sin grund i en dålig organisationskultur. Med alla de 

omorganisationer som har genomförts i offentliga sektorn har klimatet 

hårdnat och toleransen är inte lika stor som tidigare. Många 

anställda känner sig utanför och mobbade. Om man på arbetsplatsen 

pratade om förhållningssätt skulle många kränkningar kunna förhindras. 

Här har arbetsledaren en viktig funktion i att ta ansvar för att 

sådana diskussioner förs på arbetsplatsen. 

Höga krav och låg kontroll 

Hög 

KONTROLL 

Låg 

KRAV 

Låga Höga 

Arbete med 

låg anspänning 

Passivt 

arbete 

Aktivt 

arbete 

Arbete med 

hög anspänning 

Höga krav i kombination med dålig kontroll över arbetet och brist på 

socialt stöd är den viktigaste orsaken till stress i arbetslivet. För få 

anställda på en arbetsplats eller felaktig kompetens utsätter de 

anställda för orimliga krav. Genom att skapa balans mellan kraven 

som ställs, möjligheten till kontroll och det stöd man erbjuds kan 

stress undvikas. Stöd handlar inte bara om det sociala sammanhanget 

utan också att det finns ett gemensamt mål. En annan viktig 

faktor för att motverka stress är balans mellan ansträngning och 

belöning. Delaktighet är ytterligare ett nyckelbegrepp.

Höga krav är också ohälsosamma, när de kombineras med ett 

begränsat beslutsutrymme. Det kallas hög anspänning i Kravkontrollmodellen. 

Detta är särskilt vanligt bland sjuksköterskor, 

undersköterskor och köks- och restaurangbiträden, men jämförelsevis 

mindre vanligt bland kvinnor i jordbruket, städare och hantverkare. 

För män är hög anspänning mindre vanligt inom jordbruk och 

trädgård, bland byggnadsträarbetare, målare m fl. 

Hög anspänning ger ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar, magbesvär, 

ryggont och psykisk ohälsa. Flera svenska studier bekräftar sambandet, 

och de negativa effekterna kan motverkas med socialt stöd från 

chefer och kolleger, ett stöd som fungerar som ett skydd mot stress. 

Cheferna är en viktig målgrupp för att åstadkomma nödvändiga 

förändringar på arbetsplatserna och för att förbättra de anställdas 

hälsa. 

Höga krav i sig är inte skadligt. Även om kroppen går på högvarv 

ger utmaningarna snarare positiv stress. Enbart begränsad kontroll 

är inte heller negativt för hälsan, däremot kan låga krav orsaka 

depression. Detta uppstår i arbetslivet i situationer då man upplever 

att man aldrig får utmaningar eller att man inte gör större nytta. 

Sjukskrivning och arbetslöshet är exempel på livssituationer som 

präglas av låga krav. Långtidssjukskrivningar kan också orsaka depressioner. 

Enligt en rapport från Statistiska centralbyrån 2001, ”Negativ 

stress och ohälsa”, har kombinationen höga krav och dålig kontroll 

på arbetet ökat under nittiotalet. Och störst har problemen blivit för 

kvinnor. Under nittiotalet steg andelen kvinnor utsatta för hög 

anspänning i arbetet från drygt en femtedel till över en tredjedel. 

För män har kombinationen höga krav och liten kontroll också ökat - 

men enbart till den nivå kvinnor hade vid nittiotalets början. Detta 

är vanligast i offentliga sektorn, med lärare och sjukvårdspersonal i 

topp. Siffror från SCB tyder också på, tvärt emot vad krav-kontrollmodellens 

upphovsmän hävdar, att höga krav i sig har skadliga 

hälsoeffekter. Även om det egna beslutsutrymmet är stort och man 

får stöd från chefer och medarbetare, orsakade höga krav sömnbrist 

och besvär från rygg och nacke hos en stor del av SCBs svarspersoner. 

Inflytande över tiden för att utföra olika arbetsuppgifter 

I LOs arbetsmiljörapport ”Arbetsmiljön 1991- 2003” jämförs olika 

grupper med avseende på sitt inflytande över tiden för att utföra 


19

20 


olika arbetsuppgifter. Analysen visar att ju högre upp på klasstrappan 

den anställde står, desto större inflytande har han eller hon. Även 

kön verkar ha betydelse för inflytandet. Åtta av tio högre tjänstemän 

är alltid eller för det mesta med och bestämmer. Sedan kommer 

kvinnor inom högre tjänstemannayrken och män i lägre tjänstemannayrken 

med nästan lika hög grad av inflytande. Lägst på klasstrappan 

finns arbetarkvinnor med 37 procent följda av arbetarmännen 

och kvinnorna inom lägre tjänstemannayrken. En jämförelse 

mellan arbetaryrkena visar att byggnadsarbetare i större utsträckning 

(65 procent) än andra svarar att de alltid eller för det 

mesta är med och bestämmer när olika arbetsuppgifter ska göras. 

Minst inflytande har kvinnor i offentliga sektorn, 34 procent, följda 

av kvinnor i industrin och kvinnor i handeln. Män i offentliga sektorn 

har bättre inflytande (60 procent) än män i handeln och i industrin. 

Förläggning av egen arbetstid och arbetstempo 

I rapporten ”Sexton år av smärta och besvär” visar Kommunal att 

anställda inom den kommunala sektorn i mindre utsträckning än i 

andra sektorer har litet inflytande när det gäller att påverka 

förläggningen av den egna arbetstiden och sitt arbetstempo. Större 

inflytande över arbetstidens förläggning gör att man mår bättre i 

arbetet. Åsa Olárs, som är arbetsmiljösamordnare i Dalarna, genomförde 

en undersökning om individuella arbetstider. Den visar att alla 

mår bättre när de själva kan välja när de ska arbeta respektive vara 

lediga. Ingen av personerna som ingick i undersökningen ville återgå 

till traditionellt schema. 

Oregelbundna arbetstider 

Andra arbetstider än ordinarie dagtid anses leda till ökad risk för ohälsa 

och risken blir ännu större om oregelbundenheten dessutom varierar 

från dag till dag eller från vecka till vecka. Detta framgår bl a i en 

forskningsstudie från Lunds Universitet. Många av Kommunals medlemmar, 

närmare bestämt var tredje, har schemalagda oregelbundna 

arbetstider och löper därför, enligt denna forskning, risk för ohälsa. 

I boken ”Mat, hälsa och oregelbundna arbetstider” (utgiven 2005) 

beskriver forskarna hur oregelbundna arbetstider inverkar negativt 

på hälsan genom att det leder till oregelbundna måltider. 

Kroppens omsättning och användning av energi, detta kallas också 

för den metabola kontrollen, rubbas p g av störningar i de biologiska 

rytmerna. Det leder till att processer som t.ex. hormonnivåer, tem-

peratur eller energiomsättning varierar beroende på dygnets olika 

tidpunkter. Andra faktorer som leder till rubbningar i de biologiska 

rytmerna är förändrade beteenden och ökad stressnivå, som i sin tur 

orsakas av störningar i det sociala livet och i disponeringen av tiden. 

Rubbningen av den metabola kontrollen kan bidra till förhöjda 

blodfettsnivåer och till ökad risk för diabetes. Forskarna refererar i 

denna bok till andra studier som har visat att risken för sjukdom och 

död i hjärt- och kärlsjukdomar bland skiftarbetare ökar med 40 

procent. 

Oregelbundna arbetstider i kombination med stressande 

storstadsmiljö förhöjer också risken för ohälsa. Det är påvisat att 

busschaufförer i Stockholm och Göteborg löper ökad risk för 

hjärtinfarkt jämfört med kollegerna i landsorten. 

Socialt stöd och uppskattning för sitt arbete 

Uppskattning, utvecklingsmöjligheter, trevliga arbetskamrater, en 

konstruktiv hantering av konflikter och gemensamma mål är viktiga 

faktorer för att trivas på jobbet. Men det krävs även ett öppet klimat 

som tillåter dialog. 

I Arbetsmiljöverkets rapport 2005:1 redovisas att undersköterskor, 

sjukvårdsbiträden, vårdbiträden, personliga assistenter, sjuksköterskor 

och barnskötare får mycket uppskattning för sitt arbete från 

andra, men väldigt sällan från sina chefer. Mest uppskattning får 

djuruppfödare, hantverkare och växtodlare inom jordbruk och 

trädgård (ofta egna företagare). Växtodlare inom jordbruk och 

trädgård får oftare uppskattning från andra än från chefen. 

Känsla av sammanhang – KASAM 

Känsla av sammanhang (förkortat till KASAM) är ett begrepp som 

handlar om i vilken utsträckning individen upplever och förstår 

världen i stort eller den enskilda situationen som begriplig, hanterbar 

och meningsfull. 

KASAM som teori har en förankring i Aaron Antonovskys (professor 

i medicinsk sociologi och uppfinnare av begreppet) omvända 

frågeställning beträffande hälsan. I stället för den normalt sett vanliga 

frågan om varför människor blir sjuka, undrade Antonovsky över 

orsaken till vissa människors goda hälsa. Han forskade i detta och fann 

att människor med en stark känsla av sammanhang (eller höga KASAMvärden) 

hanterade livets påfrestningar på ett sätt som ledde till en god 

hälsa. Dessa människor behöll sin goda hälsa trots svårigheter i livet. 


21

22 


KASAM kan förklaras med tre komponenter: 

1) Begriplighet syftar på i vilken utsträckning man upplever de inre 

och yttre skeendena som förnuftsmässigt gripbara, som ordnade 

informationer, som sammanhängande, strukturerade och tydliga 

snarare än som kaotiska, oväntade, slumpmässiga och oförklarliga. 

Detta innebär t. ex att en människa, som har en hög känsla av 

begriplighet, kan utifrån tidigare erfarenheter och nuvarande 

kunskap eller insikt dra slutsatser som förutsäger det som kommer 

att hända. En sådan person har även förmåga att förklara 

skeenden som kommer som överraskningar. Det kan handla både 

om önskvärda och negativa skeenden. 

2) Hanterbarhet syftar på i vilken grad man anser sig förfoga över 

resurser för att bemöta händelser som kan vara påfrestande. Med 

resurser menas här alla faktorer som kan ge individen en känsla av 

kontroll över sin situation. Det kan t. ex handla om tid, stöd, 

pengar, tro, medlemskap i förening, hobby, politisk tillhörighet 

och som kan fås av familjemedlemmar, kolleger, Gud, partiet, 

läkaren, osv. 

3) Meningsfullhet är en tredje komponent i KASAM som syftar på 

individens syn på sin tillvaro och på de inre och yttre skeendena 

som påverkar tillvaron. I vilken grad anser man att det är 

meningsfullt att åta sig uppgifter eller att uträtta dem? Känner 

man utmaning och går in i sin roll med engagemang eller 

upplever man det som man åtar sig som en ofrånkomlig börda? 

Bryr man sig om det som sker i världen? Är det värt att engagera 

sig, att vara delaktig? 

I vilken grad man begriper olika skeenden och upplever dem som 

hanterbara och meningsfulla har visat sig påverka hälsan. Människor 

som har god hälsa uppvisar också stark känsla av sammanhang eller 

med andra ord höga KASAM-värden. 

I en studie visade HAKuL-projektet (HAKuL står för Hållbar 

Arbetshälsa i Kommuner och Landsting) på samband mellan en svag 

känsla av sammanhang eller låga KASAM-värden och en dålig 

arbetsmiljö eller sämre arbetsrelaterad hälsa. I Kommunals rapport 

”Sexton år av smärta och besvär” återges studieresultatet som visar 

att låga KASAM-värden fanns hos en tredjedel av dem som har dålig 

allmän hälsa, en tredjedel av dem som har sömnproblem, en tredjedel 

av dem som inte får uppskattning från överordnade, 28 procent

av dem som upplever höga krav men har lågt inflytande, och en 

fjärdedel av dem som anser att ledarskapet är dåligt. 

Det finns låga KASAM-värden inom samtliga yrken som ingått i 

undersökningen, men skillnaden är stor mellan Kommunals grupper 

och de övriga. Det är dubbelt så stor andel vårdbiträden som läkare 

som har låga värden, 26 respektive 13 procent. Mer än en femtedel 

av undersköterskorna och anläggnings-/parkarbetarna har låga 

värden jämfört med 9 procent av kuratorerna och 14 procent av 

sjuksköterskorna. Låga värden är vanligast bland ekonomibiträden 

och lokalvårdare, 33 respektive 31 procent. 


23

24 

STRESSEN 

Stressen 

– som symptom och orsak till ohälsa 

Vad är stress? 

Många får diagnosen ”stressymptom” vid sjukskrivningar, men stress 

anses även orsaka olika sjukdomar. Det är inte lätt att på ett enkelt sätt 

beskriva vad stress är eller att försöka förklara begreppet som symptom 

eller som orsak till symptom. 

Akut stress syftar till att förbereda kroppen för fysisk ansträngning och 

kroppens reparationsförmåga minskar till följd av det utan någon 

skada. Men om stressen upprepas och blir långvarig försämras 

reparationsförmågan i kroppen och det i sin tur leder till ökad känslighet 

i många kroppsorgan, till exempel muskulatur och vita blodkroppar. 

Den kraftiga andningen som uppstår vid stress påverkar 

syrebalansen i blodet och kan ge muskelspänning och huvudvärk. 

Förhöjda stresshormonhalter påverkar bukfetma, diabetes och hjärtkärlsjukdom. 

De ihopdragna blodkärlen orsakar högt blodtryck som 

även det är en riskfaktor för allvarlig hjärt-kärlsjukdom. De höga 

kortisolhalterna minskar insulinkänsligheten i kroppen och blodsockret 

höjs. Immunförsvaret påverkas också negativt av långvarig och 

hög stress och det kan ge fler infektioner. 

Stress är troligen en bidragande orsak till allergier och magbesvär. 

Stress är också starkt kopplat till psykiska sjukdomar som depression 

och panikångest. Som det framgår av denna beskrivning bidrar stress 

till fysiska sjukdomar, vilket innebär att gränsen mellan fysiska och 

psykiska problem suddas ut. 

Stress suddar ut gränsen 

mellan fysiska och psykiska besvär 

Under de senaste åren har stressrelaterade belastningssjukdomar 

ökat kraftigt. Att det finns ett samband mellan arbetsrelaterade 

belastningsbesvär och tunga lyft, obekväma och statiska arbetsställningar 

samt ensidigt upprepat arbete har varit känt sedan länge. 

Men det är under senare år som intresset för hur belastningsskador 

påverkas av stress väckts hos forskarna. 

Det har visat sig att om både fysisk och psykosocial stress förekommer 

samtidigt blir det minst en fördubbling av risken för belastnings-

esvär. Om dessa dubbla ansträngningar också är långvariga eller 

upprepas ofta utan tillräcklig vila däremellan, uppstår det en hälsorisk. 

Om det ihop med tidspress, höga kvalitetskrav, bristande egenkontroll 

och liten arbetstillfredsställelse finns ergonomiska brister, är risken 

stor för stressrelaterade belastningssjukdomar. Muskulär och mental 

stress förstärker varandra. 

När den fysiska belastningen på musklerna upphör, så upphör också 

själva muskelspänningen, men muskulära effekter som har sin grund i 

stress avtar däremot inte lika snabbt. Det innebär att korta pauser inte är 

tillräckliga i ett stressande arbete. Detta får stöd i en hypotes som heter 

”Askungeeffekten”. Denna hypotes beskrivs så här i rapporten ”Sexton 

år av smärta och besvär”, som i sin tur hänvisar till boken ”Stressad 

hjärna, stressad kropp” skriven av Ulf Lundberg och Görel Wentz: 

”När ångest, oro eller ängslan, sömnbesvär och psykiska ansträngningar 

förekommer ofta är det tecken på långvarig psykisk 

stress, ett tillstånd som kan hindra musklerna från att slappna av 

även när de befinner sig i vila. Vissa muskelfibrer blir som följd av 

det mer eller mindre kontinuerligt aktiva under långa tidsintervall. 

Muskelfibrer beskrivs som muskelns beståndsdelar i grupper 

som kallas motoriska enheter. Dessa motoriska enheter styrs, var 

och en, av en nerv. De motoriska enheter som ingår i kappmuskeln 

(också kallas trapezius och omfattar nacke, skuldror och övre delen 

av ryggen) aktiveras i en hierarkisk ordning efter storlek. Det 

innebär att de motoriska enheter som har låg tröskel aktiveras vid 

låg belastning, medan de stora enheterna med högre tröskel förblir 

passiva så länge de inte utsätts för hög belastning. De motoriska 

enheter som aktiveras först riskerar att vara igång hela tiden och 

kommer att stängas av allra sist. De har fått benämningen askungeenheter, 

efter Askungen som i sagan tvingades vakna först av alla 

och slet hela dagen utan vila och fick gå i säng sist av alla. 

Psykisk belastning kan påverka samma muskler som aktiveras av 

fysiska belastningar, enligt denna hypotes. Om man utsätts för 

psykisk stress under en lång tid kan alltså musklerna hindras från att 

vila även om man tar pauser i arbetet. De muskelfibrer som tillhör 

de motoriska enheter med låg tröskel tvingas vara aktiva oavbrutet 

och därmed blir dessa fibrer askungefibrer. 

Askungefibrerna, som är mer tåliga, når ändå sina gränser när 

mer energi förbrukas än som tillförs. Då störs energiomsättningen, 

vilket på längre sikt skadar musklerna och orsakar muskelinflammationer 

med värk och smärta som följd. 

En viktig slutsats av detta är att det inte räcker med åtgärder mot 

STRESSEN 

25

26 

STRESSEN 

de fysiska riskerna i arbetsmiljön. Det är viktigt att göra något åt 

olämpliga arbetsställningar, ensidiga rörelser och tunga lyft, men 

det räcker inte. Åtgärder måste också sättas in mot de negativa 

psykiska faktorerna i arbetet. Fysiska belastningar kan förutom att 

påfresta musklerna även utlösa stress – och genom askungeeffekten 

hindrar stressen vila och därigenom fördröjs musklernas läkning: en 

sammanvävd mekanism som skapar en ond cirkel i arbetsmiljön. 

Hypotesen om askungefibrerna sprider nytt ljus över diskussionen 

om kvinnors arbetsrelaterade ohälsa. Tillsammans med andra 

studier kan hypotesen dämpa betydelsen av ”biologin” som förklaring 

till kvinnors muskuloskeletala besvär. I stället betonas betydelsen 

av de psykosociala faktorerna. Ulf Lundberg och Görel Wentz 

anger som exempel på psykosocial stress extremt hög arbetstakt, 

alltför höga krav i arbetet, motstridiga krav i arbetet eller mellan 

betalt och obetalt arbete (vård av barn, hushållsarbete), repetitiva 

och monotona arbetsuppgifter, brist på inflytande och kontroll, 

bristande socialt stöd, minimala utvecklingsmöjligheter, plötsliga 

förändringar i livet, arbetslöshet, otrygghet, hot och olycksrisker. 

Människor som dagligen arbetar nära patienter utsätts för psykiskt 

belastande moment, och i expertrapporten Arbetsrelaterad 

psykisk ohälsa bland personal inom sjukvården ges följande exempel: 

Krav på hög tillgänglighet, splittrade arbetsuppgifter, höga krav 

och missnöje från patienter och anhöriga och upplevd brist på 

kompetens. Men även upplevd hög kompetens i förhållande till 

ansvar och inflytande brukar av forskarna tas upp som stressorsakande 

faktor.” 

Sömn eller återhämtning 

Stress på grund av hög arbetsbelastning är inte lika skadligt om det 

finns möjlighet till återhämtning. Kroppen behöver sömn, fysisk 

aktivitet och angenäm stimulans för att stimulera sin reparationsförmåga. 

Av ”Sexton år av smärta och besvär” framgår att Kommunals 

kvinnor sover dåligt och deras sömnbesvär ökar med stigande ålder. 

Problem med sömnen är ofta tecken på oro, ångest eller depression. 

Ledighet, vila och sömn är kanske ännu viktigare för hälsan om man 

utsätts för stress i arbetet. Här spelar det roll om gränsen mellan arbete 

och fritid förskjuts. När skiljelinjen mellan hem och arbete luckras upp 

fortsätter man tänka på arbetet efter arbetsdagens slut. Brist på återhämtning 

kan på sikt leda till utbrändhet eller utmattningsdepression.

Kan kön förklara 

ohälsa och sjukskrivning? 

Varför är sjukskrivningen, förtidspensioneringen och de arbetsrelaterade 

besvären vanligare hos kvinnor? Kan kön vara ytterligare en faktor som 

förklarar förändringen kring sjukskrivning och ohälsa? 

En teoretisk förklaring av kön 

Kön kan i ett hälsosammanhang förstås och definieras på olika sätt. 

Dels brukar man tala om den biologiska eller genetiska modellen, 

som fokuserar på skillnader i kvinnors och mäns fysionomi och som 

på olika sätt kan ge upphov till vissa skador och sjukdomstillstånd. 

Till exempel kan hormonförändringar vid graviditet påverka styrkan i 

kvinnors bindväv och ligament. Förändringarna kan orsaka smärtor 

och svårigheter att röra sig. 

Vidare har kvinnor och män olika muskelfibrer och muskelstyrka 

och detta påverkar kvinnor och män olika vid t ex statisk 

belastning. Kvinnor har längre uthållighet i genomsnitt än män 

eftersom kvinnors muskler generellt har bättre genomblödning i 

musklerna. 

Olika typer av sjukdomstillstånd drabbar kvinnor och män i olika 

utsträckning. Risken för bröstcancer är avsevärt större för kvinnor, 

medan prostatacancer av naturliga skäl drabbar män. 

Biologin finns i grunden men är inte allenarådande. Även det sätt 

som vi lever våra liv på, vår livsstil och våra sociala förutsättningar 

sätter spår i hälsan. 

Den sociokulturella förklaringsmodellen tar fasta på att 

hälsorelaterade beteenden och livsvillkor – förhållanden i arbetsoch 

familjeliv – har betydelse för skillnader i hälsa. Kön definieras 

här på ett bredare sätt än inom den biologiska modellen. Dels ser 

man till den psykosociala aspekten av kön. Det vill säga att kvinnor 

och män som individer inte är utan formas till kvinnor och män i ett 

samspel mellan biologi och sociala förväntningar och normer. Dels 

ligger fokus här inte enbart på individen, utan den enskildes hälsotillstånd 

måste ses i relation till strukturella förhållanden och normer 

i grupper, organisationer och samhälle. 

Kön är inte i första hand något man är, utan något man gör i 

relation till andra. För att vara ”goda” eller ”riktiga” kvinnor och män 

KAN KÖN FÖRKLARA OHÄLSA? 

27

28 


förväntas vi göra vissa val och agera på vissa sätt. T ex att som kvinna 

välja att arbeta inom människotillvända yrken och att arbeta deltid 

för att kunna ta hand om familj och barn. Eller som man att arbeta 

mer övertid när barnen kommer, för att uppfylla förväntningen på en 

riktig familjeförsörjare. 

I de flesta fall reflekterar vi inte över valen, de framstår som 

naturliga. Det innebär inte att de sociala normerna för kvinnlighet 

och manlighet är helt statiska över tid, men att de generellt accepterade 

ramarna för vad det är att vara man respektive kvinna är tillräckligt 

stabila för att vi ofta ska undvika att (inte medvetet) agera på 

ett sätt som bryter med måttstocken för kön. Kön kan med andra ord 

ses som en strukturell relation i stället för en individuell egenskap. 

Påverkan på hälsan 

Hälsans skilda villkor för kvinnor och män skapas på flera arenor i 

vardags- och samhällsliv. Det handlar om position på arbetsmarknaden 

och specifika arbetsvillkor, som förhållanden i familj och välfärdssystem 

i stort. Kön finns med som en ”strukturerande princip” 

på alla dessa arenor. 

Flera aspekter av villkor på arbetsmarknad och i arbetsorganisationer 

påverkar samspelet mellan kön och hälsa. Arbetsmarknaden 

är starkt könssegregerad, kvinnor och män arbetar inom 

olika branscher och sektorer, med olika typer av yrken och arbetsuppgifter. 

Den offentliga sektorn är starkt kvinnodominerad. 

Därutöver finns en generell uppdelning där kvinnor allmänt 

återfinns på lägre positioner och befattningar än män. 

Kvinnodominerade yrken tenderar att vara lägre betalda än mansdominerade 

yrken. Otrygga anställningsformer och deltidsanställningar 

berör också kvinnor i högre grad än män. Kvinnor som 

grupp har generellt en svagare position på arbetsmarknaden. 

Föreställningar och normer om mäns och kvinnors ansvarsområden 

inom familj och hem påverkar också förutsättningarna 

till god hälsa. Kvinnor förvärvsarbetar i nästan samma utsträckning 

som män, men inte på samma villkor. Trots stora förändringar i 

arbetslivet har inte arbetsfördelningen i hemmen förändrats i samma 

utsträckning. Kvinnor har oftast huvudansvar för omsorgs- och 

hushållsarbetet i familjen. 

Den traditionella könsbaserade arbetsdelningen kan få flera 

konsekvenser för kvinnors hälsa. Dels kan det dubbla ansvar, som

förvärvsarbete och obetalt arbete och omsorg innebär, leda till att 

den totala arbetsbelastningen på kvinnor blir orimligt stor. Undersökningar 

visar att kvinnor i högre grad än män upplever att förhållanden 

i familje- och arbetsliv tillsammans bidragit till deras sjukskrivning. 

Dels kan den könsbaserade arbetsdelningen leda till att 

kvinnor gör vissa val i arbetslivet som i det korta perspektivet kan 

underlätta arbetsoch familjevillkor, men som i det långa loppet kan 

försämra förutsättningarna till god hälsa för den enskilda kvinnan. 

Det kan till exempel handla om att arbeta deltid eller att ta en 

flexibel visstidsanställning, kanske med försämrade arbetsvillkor och 

lägre inkomst. 

Det finns en risk för att kvinnors anpassningsbarhet befäster deras 

ansvar för det obetalda arbetet. Å andra sidan är mansdominerade 

arbetsplatser mycket sämre på att erbjuda sina anställda flexibla 

möjligheter att kombinera barn och förvärvsarbete. 

Att anpassa arbetsförhållandena efter familj och barn borde i sig 

inte vara ett problem, utan en möjlighet och ett ansvar som alla 

borde ta sig an. Problemet är att det är könet som bestämmer vem 

som ska anpassa sig, kvinnor anpassar sig medan män inte gör det. 

Bristen på sociala relationer och socialt stöd är ett större hälsoproblem 

för män än för kvinnor. 

Tolkningen är att det inte är jämställdheten som orsakar ohälsa 

utan att ohälsa är ett resultat av en bristande jämställdhet. Så länge 

som normerna för vad män är och gör inte förändras och anpassas i 

samma utsträckning som delar av kvinnors roller förändras, kommer 

”jämställdheten” att skava. För att nå en jämställd hälsa måste den 

könsbaserade arbetsdelningen luckras upp på arbetsmarknaden, i 

arbetsorganisationen, i familjen och i välfärdsstaten. 


29

30 

OTRYGG ARBETSMARKNAD 

Otrygg arbetsmarknad 

Visstidsanställning 

Kommunals rapport ”Femton år av strukturförändring” från 2005 visar 

att antalet arbetare inom hälso- och sjukvården har minskat mellan 

1990 och 2004. Antalet arbetare har minskat med 114 000 personer, 

från 586 000 till 472 000, samtidigt som tjänstemännen ökat med 

140 000 personer från 567 000 till 707 000. 

Största delen av de tjänster som försvunnit, 108 000 av 114 000, har 

varit tillsvidareanställningar, vilket betyder att visstidsanställda 

blivit fler i förhållande till tillsvidareanställda. Var femte arbetare 

var 1990 visstidsanställd, 2004 hade andelen ökat till var fjärde. 

En stor andel visstidsanställningar, där hälften med största 

sannolikhet är timavlönade, skapar stora påfrestningar både för de 

tillsvidareanställda och för de personer som har en otrygg anställning. 

Det blir många människor som cirkulerar på arbetsplatserna. 

Fast anställda kan under vissa perioder möta en ny arbetskamrat 

varje dag. Dessa personer ska dessutom introduceras, vilket både 

tar tid och kraft från den övriga verksamheten. Den visstidsanställda 

personalen har ofta inte samma kompetens och erfarenhet 

som övriga och måste ha viss hjälp och stöd, uppgifter som 

kommer utöver ett redan pressat arbetsschema och som gör arbetsmiljön 

slitsam och tärande. 

Sammanhållningen i arbetsgruppen utsätts för påfrestningar när 

det är stor personalgenomströmning. Många tycker att deras 

kompetens underskattas när det upplevs att ”vem som helst kan 

göra mitt jobb”. Den negativa spiralen fortsätter med fler sjukskrivningar 

och ännu fler visstidsanställda. 

Detta får konsekvenser även för brukarna och arbetsgivarna. 

Brukarna får sämre kvalitet på tjänsterna. En brukare kan möta 

många nya ansikten i sitt hem, vilket ofta är en negativ kvalitetsfaktor. 

För kommunerna medför många visstidsanställda stora 

kostnader för rekrytering och introduktion. Det kan även uppstå 

kostnader som är förknippade med bristande kvalitet 

Det gäller för arbetsgivarna att bryta mönstret och skapa en 

positiv utveckling. Detta är också viktigt för att kunna rekrytera nya 

medarbetare till vård, skola och omsorg i framtiden. Redan i dag 

har kommuner och landsting stora problem med att rekrytera

personal till dessa yrken. För att få tillbaka kvalificerad personal i 

arbete, men även för att klara den framtida rekryteringen, krävs en 

kraftsamling på att förbättra den fysiska men framför allt den 

psykosociala arbetsmiljön. 

Svag förankring på arbetsmarknaden 

För att förstå orsakerna till varför vissa kvinnor blir långtidssjukskrivna 

och andra inte bestämde sig Monica Renstig och Hélène 

Sandmark för att titta på vilka riskfaktorer som finns. I början av 

2005 presenterades resultatet av Karolinska Institutet i ”Kvinnors 

sjukskrivning”. 

Rapporten bygger på djupintervjuer och enkäter med sjukskrivna 

kvinnor om hela deras livssituation: arbete, hälsa, ekonomi, familj och 

fritid. Kvinnorna representerade vanliga kvinnoyrken: undersköterska, 

vårdbiträde, barnskötare, kassörska, lokalvårdare, skolmåltidsbiträde 

med flera. Som jämförelse genomfördes samma undersökning bland 

en grupp icke sjukskrivna kvinnor som hade samma livsvillkor. 

Forskarna konstaterade att livet på många sätt ser ganska lika ut 

bland de båda undersökta grupperna. Både de sjukskrivna och de 

icke sjukskrivna kvinnorna uppger att de har värk och psykiska 

besvär. Det fanns också många intressanta skillnader mellan grupperna, 

t ex att de sjukskrivna har arbetat deltid i större omfattning, 

sällan bytt arbete, att de hade fått barn tidigare, att de hade fler barn 

samt att de hade huvudansvaret för barnen. 

Många av de sjukskrivna kvinnorna hade inte fått lämplig sjukvård. 

De som var sjukskrivna hade haft svagare förankring på arbetsmarknaden 

långt innan de blev sjukskrivna. De hade fler barn och hade 

därför oftare en deltidsanställning och de var oftare hemma för att 

vårda sjuka barn. Följden blev att deras totala antal timmar i arbetslivet 

var betydligt lägre än för de kvinnor som inte var sjukskrivna. 

De sjukskrivna kvinnorna fick mindre inflytande och mindre 

utvecklande arbetsuppgifter eftersom de inte hade uppdaterade 

kunskaper och inte riktigt är med i arbetsgemenskapen. De trivdes 

sämre på jobbet än sina icke sjukskrivna arbetskamrater och de 

kände sig oftare även mobbade. 

Hälften av de sjukskrivna ville byta till ett annat arbete och 26 

procent sade att de skulle kunna börja arbeta direkt om de bara fick 

en annan arbetsgivare. Men de såg inga möjligheter att hitta ett 

annat jobb. 


31

32 


Det finns mycket som bör åtgärdas för att förbättra situationen för 

de långtidssjukskrivna, säger forskarna, men mycket behövs också för 

att kvinnor inte ska bli långtidssjukskrivna i onödan. Många av dessa 

åtgärder kommer även att förhindra att männen blir långtidssjukskrivna. 

Åtgärderna bör inriktas på: 

• Snabbare och bättre vård 

• Förebygga, förhindra och förkorta långa sjukskrivningar 

• Beteendeförändringar i samhället – både bland gammal som ung, 

man som kvinna 

• Ökad närvaro på arbetsplatsen 

• Anpassning av arbetsplatser 

• Att kvinnor får större kontroll och makt över sina egna liv. 

Skam och rädsla 

Bengt Starrin vid Karlstads universitet har studerat sambanden 

mellan ekonomiska påfrestningar, skam och psykisk hälsa. Han 

använder den så kallade ekonomi-skam-modellen för att förklara 

varför den som skäms över sin dåliga ekonomi kan få sämre psykisk 

ohälsa. Två begrepp i hans modell är ekonomisk påfrestning och 

skam och skamgöranden (faktorer som gör att man känner skam, t ex 

sin egen och omgivningens syn och förväntningar på ”fattiga”). 

Modellen används för att försöka förstå och klargöra sambanden 

mellan sociala och ekonomiska förhållanden å ena sidan och den 

psykosociala hälsan å andra sidan. 

Ju mer man drabbas av ekonomiska påfrestningar och ju mer 

erfarenhet man har av att bli skamgjord, förnedrad, förödmjukad 

Ekonomi-skam-modellen och reaktion på arbetslöshet 

Högre 

grad 

EKONOMISK 

PÅFRESTNING 

Lägre 

grad 

SKAMGÖRANDE 

Mer ERFARENHET Mindre 

Plågad av 

arbetslöshet 

Opåverkad av 

arbetslöshet

eller kränkt, desto större är risken för psykisk ohälsa. Diagrammet 

visar hur ekonomi-skam-modellen förklarar att risken för att drabbas 

av ohälsa ökar som en reaktion på arbetslöshet; ekonomisk påfrestning 

under arbetslösheten samverkar med skammen att tjäna mindre 

än omgivningen. 

Ekonomisk stress och exponering av för mycket skamgörande 

erfarenheter leder till psykisk ohälsa för både män och kvinnor. Ju 

mindre skamgörande erfarenheter, desto mindre utsatthet - och ju 

mindre ekonomisk stress, desto mindre är risken att drabbas av 

psykisk ohälsa. 

I Socialvetenskaplig tidskrift nr 3-2000 publicerade Bengt Starrin 

tillsammans med L. R Jönsson en artikel där han ytterligare lyfter 

fram de känslor som förknippas med ekonomisk påfrestning, nämligen 

rädsla och skam. Ekonomisk påfrestning kan innebära att man är 

rädd för att pengarna inte ska räcka till det allra nödvändigaste och 

att man även känner skam. Man skäms över att ha lite pengar och att 

inte kunna leva upp till omgivningens förväntningar på hur man bör 

leva. Det kan även finnas risk för att man blir isolerad, därför att 

man inte har råd att t ex bjuda hem sina vänner. 

Sammanfattningsvis handlar skam om att producera och befästa 

underordning i samhället och utsatta grupper ser ofta sig själva 

genom omgivningens nedlåtande ögon. Detta skapar en källa av 

självgenererad skam, man skäms ständigt över att vara fattig, över att 

ha mycket mindre pengar än t ex sina vänner. 

Mest ekonomisk stress och skamgörande erfarenheter har den 

som är yngre, arbetslös och ensamstående med barn under 18 år. 

Minst utsatta är äldre, sammanboende tjänstemän med de högsta 

inkomsterna. Kvinnor rapporterar mer psykisk ohälsa än män enligt 

undersökningen. 


33

34 

LIVSSTIL 

Livsstil 

Övervikt, kost och fysisk aktivitet 

För lite fysisk aktivitet och mer fetma är ett folkhälsoproblem i 

Sverige. Folkhälsoinstitutet har tillsammans med Livsmedelsverket 

haft en omfattande diskussion om problemet. Detta har lett fram till 

ett gemensamt förslag till handlingsplan för att stoppa den negativa 

utvecklingen. 

Forskningen kring övervikt pekar på att allt fler kommer att 

drabbas av vällevnadssjukdomar såsom diabetes, hjärtinfarkter, 

högt blodtryck, slaganfall, värk i rygg och knän. Förebyggande 

insatser ger bra resultat för en av de stora vällevnadssjukdomarna, 

nämligen problem med hjärta och kärl. För hjärt-kärlsjukdomar 

har förändrade matvanor, motion och minskad rökning en mycket 

stor betydelse. Om samtliga förändringar görs tillsammans med 

åtgärder inom hälso- och sjukvården för att sänka blodtryck och 

blodfetter kan man få det bästa resultatet. 

Rökning 

15 procent av Sveriges vuxna befolkning röker dagligen. Det är 

fler kvinnor än män som röker, 17 respektive 13 procent. Det 

visar folkhälsoenkäten ”Hälsa på lika villkor”, som Statens 

folkhälsoinstitut genomförde 2005 för andra året i rad. Om man 

lägger till dem som snusar så bli resultatet att 20 procent av 

kvinnorna dagligen använder tobak och 32 procent av männen. 

Antalet rökare minskar fortfarande men en oroande utveckling 

är att antalet kvinnor som snusar har tredubblats på åtta år. De 

senaste 20 åren har lungcancerfallen fördubblats när det gäller 

kvinnor, ökningen är ca 4 procent per år. För männen har ökningen 

av lungcancerfall planat ut. 

Den stora skillnad som tidigare fanns mellan kvinnor och män i 

antalet tobaksanvändare håller successivt på att jämnas ut. Fler 

äldre män slutar röka och det är nu fler flickor som börjar röka. 

Rökningen minskar även bland Kommunals medlemmar men det 

är fortfarande drygt en fjärdedel som röker. Kommunals rapport 

”Sexton år av smärta och besvär” uppger att bland Kommunals 

medlemmar är det 27 procent som röker dagligen.

Arbetet har blivit tyngre och stressigare, för många handlar det 

om att rökpausen är den enda ”legitima” pausen. Ett flertal landsting 

har infört rökfria områden. För att ta rökpaus är man tvungen att 

byta om till privata kläder och lämna området. Samtidigt har alla 

anställda erbjudits rökavvänjningshjälp av olika slag. 

Dubbelt så många arbetare som tjänstemän röker dagligen och de 

som har arbetaryrken är mer utsatta för passiv rökning än andra. 

Rökstoppet på restauranger och pubar har redan visat resultat på 

bättre hälsa för de anställda. 

Alkohol 

Alkoholkonsumtionen har inte varit så hög som den är i dag på över 

100 år. Det är ett hot mot folkhälsan. Akuta alkoholrelaterade skador 

ökar och det gör även antalet personer som läggs in för behandling 

på sjukhus med diagnosen skrumplever. I trafiken dödas fler bilförare 

på grund av att de varit alkoholpåverkade. 

Det är främst yngre och medelålders män som får alkoholrelaterade 

sjukdomar och skador. I Folkhälsoinstitutets enkät framkom 

det att riskkonsumtionen av alkohol är vanligare bland ekonomiskt 

utsatta grupper. Bland män med arbetaryrken och tjänstemän 

med låg inkomst är det så många som 20 procent som har en riskkonsumtion 

av alkohol. 

Kvinnors drickande ökar och börjar likna männens vanor. Kvinnor 

döljer oftare sitt missbruk, dricker mer i ensamhet inom hemmets 

väggar och söker hjälp för sitt missbruk senare än männen. Man 

uppskattar att andelen högkonsumenter av alkohol bland kvinnor är 

ca 4 procent jämfört med 10 procent för männen. 

Det finns ett samband mellan ökade sjukskrivningar och ökad 

alkoholkonsumtion. En ökning av konsumtionen med en liter ren 

alkohol, exempelvis på grund av skattesänkningar, beräknas öka 

sjukskrivningarna bland männen med 13 procent. 

LIVSSTIL 

35

36 

ATTITYDER OCH RUTINER 

Förändringar i attityder och rutiner 

Sjukintyg – läkarnas roll och rutinernas betydelse 

Under senare tid har det diskuterats om läkarna har bidragit till den 

ökade sjukfrånvaron. En fråga som har väckts är om sjukskrivning har 

varit en enkel lösning när kravet har varit att behandla fler patienter på 

kortare tid. Besökstiderna för varje patient har ju kortats och det har 

inte funnits tid för samtal och andra åtgärder som ska ge en snabbare 

återgång till arbetet. 

Ytterligare en fråga är om läkarna har för lite kunskaper om vilka 

krav arbetsplatserna ställer på arbetsförmågan och om de därför får 

förlita sig på patientens beskrivning. 

Läkarförbundet har gjort en undersökning bland sina medlemmar 

och hälften av läkarna anser att det ofta eller alltid är problematiskt 

att bedöma arbetsförmåga. 70 procent anser sig inte ha tillräckligt 

med tid för sjukskrivningsarbetet. 

Många patienter anser också att sjukskrivning är den enda nödvändiga 

åtgärden och kräver att få ett sjukintyg. Det kan gälla personer 

som är i en besvärlig situation på arbetsplatsen eller i det privata 

livet. En studie som gjordes bland distriktsläkare i Dalarna visade att 

i 92 procent av sjukskrivningsfallen med nedsatt arbetsoförmåga 

skulle läkarna inte ha rekommenderat sjukskrivning om inte patienten 

själv velat bli sjukskriven. 

Även sjukskrivningsintygen från läkarna har varit föremål för 

kritik, de har ansetts vara undermåliga. Konsekvensen har varit att 

försäkringskassans utredningar om rätten till sjukpenning försvårats 

och försenats. 

För att komma åt problemet fick Socialstyrelsen och Försäkringskassan 

av den socialdemokratiska regeringen uppdraget att utforma 

en mer kvalitetssäkrad, enhetlig och rättssäker sjukskrivningsprocess, 

som tar tillvara på den försäkrades arbetsförmåga. Uppdraget ska 

vara klart i december 2006. 

Uppfattning och opinion om fusk 

Samhällsklimatet i dag är sådant att individen ofta misstänks fuska. 

Sjuka och arbetslösa misstänkliggörs i den offentliga debatten. När

man diskuterar dessa individer som grupper talas det ofta om 

bidragsberoende och att det finns arbetsovillighet och fusk. 

Fuskfrågan väcker starka känslor och moraliska fördömanden. 

Ungefär hälften av svenskarna tror att ”fusk” är vanligt när det gäller 

olika bidrag och ersättningar inom socialförsäkringen. Det visar en 

enkät som Riksförsäkringsverket (numera Försäkringskassan) och 

Försäkringskassan i Västra Götaland låtit SCB genomföra, ”Medborgarna 

om socialförsäkringssystemet och Försäkringskassornas arbete 

– Våren 2003”. Det framgår av rapporten att hälften av svenskarna 

anser att många sjukskrivna egentligen skulle kunna arbeta och 

nästan lika många är övertygade om att ”fusk med ersättningar och 

bidrag är vanligt”. Många av de tillfrågade är positiva till så kallad 

”nolltolerans” mot fusk. Det finns ett starkt stöd för kontroller som 

syftar till att upptäcka eller bevisa fusk. 

Många är även kritiska till att det är så svårt att begripa och 

tillägna sig socialförsäkringens regler. Endast var femte anser sig veta 

vilka regler som gäller för egen del. Enligt rapporten vill svenskarna 

behålla dagens nivåer på försäkringarna, men tror samtidigt att de 

missbrukas. Man vill inte höja skatten för att kunna bibehålla nuvarande 

ersättningsnivå. Många tycks anse att nivån är bra, men att 

utnyttjandegraden är misstänkt hög. 

Det är allvarligt om det förkommer mycket fusk, inte minst för att 

det hotar systemens legitimitet. Risken finns då att medborgarna 

inte vill betala till systemet om de inte vet att rätt person får rätt 

ersättning. Det finns dock inget stöd för att fusk är en bidragande 

orsak till att Sverige internationellt sett har höga siffror för sjukfrånvaron. 

Däremot kan det vara så att vissa har fel ersättning eller 

finns kvar längre i sjukskrivning än de borde. 

ATTITYDER OCH RUTINER 

37

38 

INSTITUTIONELLA OCH REGELMÄSSIGA ÄNDRINGAR 

Institutionella och regelmässiga 

ändringar 

Försäkringskassan 

Försäkringskassornas personalstyrka minskade med 20 procent under 

90-talet samtidigt som antalet sjukskrivningsdagar i samhället ökade 

kraftigt. Arbetsbelastningen för kassornas personal blev hög och konsekvensen 

var hög sjukskrivning även bland kassapersonalen. Försäkringskassan 

fick ett större tryck på sig och fick prioritera arbetet med att 

betala ut ersättningar. Resultatet blev långa handläggningstider med 

sena utbetalningar och eftersatt rehabilitering och många av problemen 

finns fortfarande kvar. 

Både Riksförsäkringsverket och Justitieombudsmannen (JO) har 

riktat hård kritik mot kassornas arbete, bland annat när det gäller 

arbetets låga kvalitet och de ofullständiga beslutsunderlagen. Men 

kritiken gäller också att redan fattade beslut ändrades till de sjukas 

nackdel utan att ha stöd i lagen, att försäkringskassorna har alltför 

långa handläggningstider och att de behandlar likartade ärenden på 

olika sätt i olika delar av landet, vilket kan vara ett hot mot rättssäkerheten. 

JO bedömde läget så allvarligt att det krävdes ett direkt 

regeringsingripande. 

Ständiga ändringar i sjukersättningen 

Förändringar har varit många både när det gäller sjuklön och sjukpenning. 

1990 var sjukpenningen 90 procent av lönen. 1992 sänktes 

den till 65 procent de första tre dagarna och året därefter infördes 

karensdagen. Tre år senare blev ersättningen 75 procent för att höjas 

till 80 procent 1998. Sjukpenningen minskade åter 2003 på grund av 

ändrad beräkning. 1992 infördes sjuklön under sjukperiodens första 

14 dagar. 1997 förlängdes sjuklönen till 28 dagar för att återigen 

sänkas till 14 dagar under påföljande år. 2003 förlängdes sjuklöneperioden 

men nu till 21 dagar för att åter bli 14 dagar 2005. 

Striktare tillämpning 

Försäkringskassans regler för sjukskrivningar skärptes i december 

2003. Fler och fler nekas sjukpenning och många har fått sina 

sjukskrivningar upphävda retroaktivt. På ett år, 2004-2005, har

antalet sjukskrivna som nekats sjukpenning fördubblats till drygt 

10 000 personer. 

Försäkringskassan har i en rad intervjuer hävdat att inställningen 

och bedömningsgrunderna är desamma som tidigare, med den 

skillnaden att man numera prioriterar att hinna granska allt fler 

sjukskrivningar. 

Främsta orsaken till att man beslutar att inte betala ut sjukpenning 

är enligt Försäkringskassans egen rapport ”Nej till sjukpenning” 

att den försäkrade ansågs klara ett annat normalt förekommande 

arbete på arbetsmarknaden och att den försäkrade bedömdes klara 

sitt vanliga arbete trots sina besvär. 

I rapporten redovisas också den kraftiga ökningen av överklagade 

sjukpenningärenden till länsrätterna från 2000 till 2005. Den största 

ökningen skedde från 2003 till 2004 då ärendena nästan fördubblades. 

Prognosen för 2005 är fortsatt kraftig ökning. Var femte som överklagar 

beslutet får rätt i högre instans. Detta är också ett tydligt tecken 

på att Kommunal måste hjälpa medlemmarna att driva ärendena. 

Mellan stolarna 

Allt fler hamnar ”mellan stolarna” och arbetslösa drabbas allra 

hårdast av det. När de friskförklaras av Försäkringskassan och 

därmed förlorar sjukersättning blir de arbetslösa och hänvisas till 

arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen i sin tur anser att de är 

alldeles för sjuka för att stå till arbetsmarknadens förfogande. På 

grund av dessa beslut står dessa personer helt utan ersättning och 

många som drabbas tvingas söka socialbidrag. 

Statistik från Sveriges Kommuner och Landsting visar att denna 

striktare bedömning av Försäkringskassan är en av de tre vanligaste 

orsakerna till att kommunerna måste betala ut mer i socialbidrag. 

Försäkringskassan och arbetsförmedlingarna är medvetna om problemen 

och skrev hösten 2004 under ett samverkansavtal, som 

innebär att det ska finnas samverkansrutiner för de människor som 

hamnar mellan systemen. 

INSTITUTIONELLA OCH REGELMÄSSIGA ÄNDRINGAR 

39

40 

SOCIALA OCH EKONOMISKA KONSEKVENSER 

Sociala och ekonomiska 

konsekvenser 

Rörelseorganens sjukdomar och psykiska sjukdomar svarade år 2001 för 

drygt hälften av sjukpenningkostnaderna. Av totalt 38,4 miljarder 

kronor svarade rörelseorganens sjukdomar för uppskattningsvis 14,3 

miljarder kronor. De psykiska sjukdomarna kostade omkring 8,4 miljarder 

och cirkulationsorganens sjukdomar 2,3 miljarder kronor. Ryggvärk 

stod för lite drygt en tiondel av de totala sjukpenningskostnaderna. 

Andra sjukdomar som också står för en stor del av sjukpenningskostnaderna 

är depressioner, stressreaktioner, muskelvärk, ångestsyndrom, 

utbrändhet, diskbråck, disksjukdomar i halskotpelaren 

samt olika ledsjukdomar. 

Att vara sjuk och sjukskriven skapar inte bara oro för den egna 

hälsan utan kan också innebära oro för den privata ekonomin. Undersökningar 

visar att den vanligaste konsekvensen vid sjukskrivning är 

sämre ekonomi. Det blir ett stort hål i plånboken. Ser man i ett längre 

perspektiv kan en längre tids sjukskrivning påverka pensionen. Sjukpenning, 

sjukersättning och aktivitetsersättning är pensionsgrundande 

men eftersom ersättningen är lägre än lönen blir pensionen lidande. 

Ju bättre inkomst, desto bättre är väl reserverna? Det är väl känt 

att Kommunals medlemmar tycker att karensdagen känns ganska 

ordentligt. Har man en månadslön på 14 000 – 15 000 kronor och 

drabbas av en karensdag och ovanpå det ett inkomstbortfall på 20 

procent, så är det självklart att det är kännbart. Dessutom har 

Försäkringskassan haft problem med lång hantering av ärenden och 

i vissa fall har det tagit månader innan sjukersättningen betalats ut. 

En grupp forskare presenterade 2005 i antologin ”Den höga 

sjukfrånvaron – problem och lösningar” de konsekvenser som 

sjukskrivning kan medföra. De skriver att det finns klara samband 

mellan sjukskrivningarnas längd och dålig anknytning till arbetsmarknaden, 

risk för att hamna i ekonomisk kris, och risk att få 

försämrade sociala relationer, t ex att bli ensamstående. Riskerna blir 

markant större när sjukskrivningarna beror på psykisk sjukdom. 

Att ha en bra ekonomi betyder att det är ett moment mindre att 

oroa sig för. För många är det nog med att hantera sjukdomens övriga

problem. Om man inte har ekonomiska problem så är det även mindre 

problem med psykisk ohälsa. Att ha en god ekonomi är ett skydd 

för själen. 

Arbetsskada eller inte 

Alla fysiska eller psykiska hälsoproblem som uppkommer i arbetet 

eller till följd av arbetsförhållandena ska kunna accepteras som 

arbetsskada. Men trots detta och trots att arbetsrelaterad stress står 

för hälften av all sjukfrånvaro är det ytterst få fall av stressrelaterade 

sjukdomar som erkänns som arbetsskada. Både bland chefer och 

anställda finns det fortfarande bristande kunskaper om hur kroppen 

och psyket reagerar på stress, hävdar socionomen Karin Lindgren. 

Av AFAs rapport ”Allvarliga arbetsskador och långvarig sjukfrånvaro 

i Sverige 2004” framgår det att kvinnor som arbetar inom 

städning, vård, skola och omsorg är en mycket utsatt grupp. 

Belastningsskador, fallolyckor och mental ohälsa orsakar många 

skador och sjukskrivningar bland dessa yrkesgrupper. Det beror ofta 

på en kombination av akut överansträngning, fallolyckor, arbetsmiljöbrister 

och nedskärningar som leder till skador och sjukskrivning. 

Även hot och våld har blivit ett vanligare inslag i arbetslivet. 

Anmälda arbetsskador på grund av hot och våld ökade med 80 

procent mellan åren 1993 och 1999. Särskilt utsatta är anställda inom 

vård och omsorg, lärare och socialarbetare. Hot och våld i arbetet är 

inte bara en akut stressfaktor utan ger ofta psykiska besvär under 

lång tid efteråt. 

Lagen om arbetsskadeförsäkringen, LAF, tillkom 1977 och därefter 

har det skett två förändringar när det gäller bevisreglerna. 1993 

skärptes bevisregeln. Detta berör främst sjukdomar i muskler och 

skelett (belastnings- och förslitningsskador). Detta drabbade kvinnor 

hårdare än män. Regeringen ansåg, efter intensiv påtryckning från 

de fackliga organisationerna, att det var för stränga beviskrav på 

skadlig inverkan och att det på längre sikt fanns risk för att bedömningarna 

skulle ske på ett onyanserat och slentrianmässigt sätt. 

Därför ändrades beviskravet 2002 från ”hög grad av sannolikhet” till 

”övervägande skäl”. 

Den nya bevisregeln är jämförelsevis hårdare än den som gällde 

före 1993, men mildare än den bevisregel som gällde fram till 2002. 

Det är dock fortfarande för tidigt att se konsekvenserna av denna 

regeländring. 


41

42 


Den fysiska arbetsmiljön påverkar olycksfallsrisken, men på grund 

av de upprepade regeländringarna är arbetsskadeanmälningarna till 

Arbetsmarknadsverket en osäker källa. När regeländringarna har 

gjorts har det ibland funnits stor villighet att anmäla skador men vid 

andra tillfällen har benägenheten inte varit lika stor. I förbundets 

rapport ”Sexton år av smärta och besvär” framgår det att kvinnor och 

män i Kommunal oftare drabbas av olycksfall i arbetet än andra och 

drygt hälften av de skadade medlemmarna anmäler arbetsskada och 

det är bättre än bland övrigt anställda.

Politiska insatser för bättre hälsa 

Mål för folkhälsan 

Ett samhälle som har mål för ekonomisk och social trygghet, jämlikhet 

i levnadsvillkoren, jämställdhet och rättvisa ska också ha en god folkhälsa. 

2003 fick Sverige ett övergripande nationellt mål för att skapa 

samhälleliga förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela 

befolkningen. 

Riksdagen beslutade om elva målområden, nämligen: 

1: Delaktighet och inflytande i samhället 

2: Ekonomisk och social trygghet 

3: Trygga och goda uppväxtvillkor 

4: Ökad hälsa i arbetslivet 

5: Sunda och säkra miljöer och produkter 

6: En mer hälsofrämjande hälso- och sjukvård 

7: Gott skydd mot smittspridning 

8: Trygg och säker sexualitet och en god reproduktiv hälsa 

9: Ökad fysisk aktivitet 

10: Goda matvanor och säkra livsmedel 

11: Minskat bruk av tobak och alkohol, ett samhälle fritt från 

narkotika och dopning samt minskade skadeverkningar av 

överdrivet spelande 

11-punktsprogrammet och trepartssamtal 

Den socialdemokratiska regeringen satte ett mål för att till år 2008 

halvera sjukskrivningarna från nivån år 2002 utan att aktivitets- och 

sjukersättningarna (tidigare förtidspension) ökar. Målet ska uppnås, 

enligt förslaget i budgetpropositionen för 2002, med hjälp av en 

sammanhållen strategisk satsning på förbättrade arbetsvillkor och 

hälsa i arbetslivet. Programmet omfattade elva punkter: 

1. Nationella mål för ökad hälsa i arbetslivet 

2. Trepartsamtal mellan regeringen och arbetsmarknadens parter 

3. Ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare att förebygga ohälsa 

4. Utveckling av arbetsmiljöarbetet 

5. Hälsobokslut 

6. Försök att minska ohälsan inom den offentliga sektorn 

7. Förnyelse av rehabiliteringen – individen i centrum 

POLITISKA INSATSER 

43

44 


8. Justeringar av den gällande lagstiftningen för att höja kvaliteten i 

rehabiliteringsarbetet 

9. Formerna för sjukskrivningsprocessen 

10. Förbättrad statistik och forskning på ohälsoområdet 

11. Förbättrad tillgänglighet till behandling i hälso- och sjukvården 

För att åstadkomma en bred samsyn i strävandena att halvera 

sjukskrivningen och för att få en handlingsplan till stånd, genomförde 

regeringen under 2001-2003 trepartssamtal med arbetsmarknadens 

parter. Resultatet av trepartssamtalen redovisas i slutrapporten 

”Ett arbetsliv för alla”. Rapporten har utgjort ett viktigt 

underlag för regeringens fortsatta arbete med strategin för hälsan i 

arbetslivet. 

Gemensam politisk avsiktsförklaring 

I december 2003 presenterade regeringen tillsammans med vänsterpartiet 

och miljöpartiet en avsiktsförklaring om åtgärder för en 

rättvis och hållbar sjukförsäkring, ett förbättrat arbetsmiljöarbete 

samt återställd sjukpenningsnivå. Där fanns också förslaget om 

arbetsgivarnas medfinansiering av de anställdas sjukpenningkostnader. 

Regeringens strategi är inriktad på att förebygga ohälsa i 

arbetslivet och att de sjukskrivna ska ges möjlighet till snabb återgång 

till arbete. Den försäkrade ska sättas i centrum och arbetsgivarens 

ansvar ska göras tydligare. Det krävs insatser på ett flertal 

områden för att komma till rätta med de olika problemen. 

Ohälsotalets utveckling mot målet 2008. 

46 

44 

42 

40 

38 

36 

34 

32 

30 

2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008

Regeringen hade som mål att få ner ohälsotalet till 37,0 dagar i 

slutet av år 2008. Ohälsotalet är ett nytt mått som visar den sjukfrånvaro 

som ersätts med sjukpenning, rehabiliteringspenning eller sjukoch 

aktivitetsersättning per person mellan 16 och 64 år. År 2003 var 

det som högst med drygt 43 dagar och hade i slutet av 2005 sjunkit 

till 41,5 dagar. 


45

46 

REFLEKTIONER 

Reflektioner 

Denna rapport har försökt fånga in de faktorer som kan tänkas orsaka 

ohälsa och som i sin tur kan leda till långvariga sjukskrivningar. Förhållanden 

i arbetsmiljö och på arbetsmarknaden, livsstilar, bristande 

jämställdhet, men även förändrade attityder, rutiner och regler visar 

sig ha bidragit till den oönskade utvecklingen. 

Under tider då industrins normer ensidigt dikterade eller dominerade 

villkoren i arbetslivet var intresset för miljön nästan enbart 

relaterat till det fysiska välbefinnandet. I den mån det fanns 

engagemang handlade detta om att skapa skydd för att minska 

olycksriskerna som kunde störa produktionen. 

Arbetarna tränades, lockades och uppmuntrades med ackord att 

anpassa sin egen kropps prestationsförmåga efter maskinernas, efter 

deras hastighet eller deras styrka. Olycksfall som fysiskt skadade 

arbetarna kanske ledde till störningar i produktionen, så det låg i den 

rationelle industriägarens intresse att införa skydd som kunde 

minska riskerna för olyckor. Men främst var det kanske arbetaren 

själv som förväntades ta ansvar för sin egen säkerhet, att ”undvika” 

olyckor eller andra funktionsnedsättande skador, för de ekonomiska 

förlusterna var ju enorma för arbetaren och dennes familj om 

arbetsinkomsterna uteblev. 

I industrialismens barndom betraktades arbetaren direkt eller 

indirekt som en del av produktions- eller prestationsapparaten. 

Arbetslivet var i stort sett inget mer än själva produktionen och det 

gav ofta inget utrymme för den kännande människan. 

Sedan har det hänt en hel del i arbetslivet. Åratal av facklig kamp 

för bättre villkor och den politiska demokratiseringen och humaniseringen 

av samhället har skapat nya förutsättningar som bl.a. fått 

uttryck i arbetsmiljölagstiftningen. 

De rent fysiska faktorerna i industrin som förr ledde till olika 

direkt funktionsnedsättande risker är i dag, i de flesta fallen, nästan 

helt undanröjda. Det finns tydligare regler för hur tunga och farliga 

föremål ska hanteras. Det finns bättre instruktioner och säkrare 

skydd mot giftiga och bullriga miljöer. Tillämpningen av regler och 

skydd verkar dock vara mest framgångsrika i miljöer, där antingen 

traditionellt industriella arbetsuppgifter förekommer eller där 

traditionella industrinormer är bättre förankrade.

I dag finns de fysiskt tunga arbetena i byggbranschen, i jordbrukssektorn 

och inom vården och omsorgen. Arbetet för en säker miljö 

har inte varit lika framgångsrikt inom de nya fysiskt tunga sektorerna 

jämfört med de traditionella. Framgången har varit särskilt liten i 

sektorer där verksamheten kännetecknas av möten och kontakter 

mellan människor. Till viss del beror detta på att orsak och samband 

med fysiska belastningar och skador går in i varandra och är komplicerade. 

Bl. a av det skälet är det naturligtvis inte möjligt att enbart 

med fysiska skydd eller regler undanröja problemen. 

Teoretiskt handlar arbetsmiljöpolitiken i dag inte enbart om 

fysiska skydd, utan utgår ifrån ett bredare perspektiv som bygger på 

kunskaper hämtade från arbetslivsforskningen och hälsovetenskapen. 

Synen har vidgats till att gälla hela den psykosociala miljön som 

omfattar de fysiska, psykologiska, sociala och organisatoriska faktorerna. 

I detta synsätt betraktas hela människan och inte bara hennes 

kropp, hänsyn tas nu till skillnad från tidigare till den kännande och 

tänkande arbetaren. 

Arbetslivet i det demokratiska och humanistiska samhället förväntas 

skapa förutsättningar för den enskilde individen att utvecklas, 

känna stimulans, engagemang och tillfredsställelse. Ansvaret för en 

god psykosocial arbetsmiljö i denna anda ligger hos arbetsgivaren. 

Redan i det första kapitlet och den första paragrafen kräver 

arbetsmiljölagen att arbetsgivaren förebygger sjukdom och skador, 

där understryks att arbetsmiljön ska vara mer än riskfri och att en 

god arbetsmiljö är en miljö som tillgodoser människors olika behov. 

Mot denna bakgrund är de senaste åtta årens utveckling i svenskt 

arbetsliv svår att förstå och helt omöjlig att acceptera. Under dessa 

år har stora klyftor skapats i hälsotillståndet och dessa klyftor präglas 

av maktfaktorerna klass och kön. Detta rimmar illa med det demokratiska 

och humanistiska samhällets jämlikhetsideal. 

Ju längre ner på klasstrappan i arbetslivet man befinner sig, desto 

sämre är den psykosociala arbetsmiljön och detta har i varierande 

grad bidragit till långtidssjukfrånvaro och ofta till total utslagning 

från arbetsmarknaden. Förutsättningarna för ett hälsosamt arbetsliv 

försämras ytterligare för den som är kvinna och anställd inom vården 

eller omsorgen. Detta sammanfattas i följande bild. 

REFLEKTIONER 

47

48 

REFLEKTIONER 

Klass 

↓ 

Grupper i yrken 

med krav 

på kort utbildning 

↓ 

Kommunals 

medlemmar 

Kvinna 

i Kommunal 

Kön 

↓ 

Kvinna 

Bilden är baserad på de fakta som presenteras i rapporten. 

Kommunals medlemmar oavsett kön tillhör den klass som har sämst 

förutsättningar i arbetet för att uppnå en god hälsa. På hela arbetsmarknaden 

visar det sig dessutom att kvinnor, oavsett klass, mår 

sämre än sina manliga kolleger. Där ringarna på bilden går in i 

varandra möts faktorerna klass och kön och det är där som 

Kommunals kvinnliga medlemmar återfinns. 

Kommunals medlemmar utför ofta arbetsuppgifter som kräver att 

de använder sin egen kropp som redskap, vilket betyder att de inte 

helt kan undvika lyft eller olämpliga arbetsställningar. Betyder det 

att fysiska besvär är oundvikliga och att hälsoklyftorna i arbetslivet av 

den anledningen måste accepteras? 

Svaret är självklart nej! I arbetslivet i dag finns det betydligt 

bättre förutsättningar för att undanröja dåliga miljöer och för att 

förebygga skador. Kunskapen om de ergonomiska riskerna är god. 

Minst lika god är de tekniska möjligheterna att framställa olika 

redskap och hjälpmedel som kan avlasta kroppen. Däremot finns det 

brister i hur befintliga hjälpmedel används, vilket i sin tur ofta beror 

på brister i introduktion och utbildning. Men hjälpmedel, redskap 

och metoder behöver också förbättras. 

Men problemet är vidare än så, det rör sig inte bara om tunga lyft 

och olämpliga arbetsställningar. Problemen ska även sökas i de 

psykologiska, sociala och organisatoriska förhållandena, närmare 

bestämt i hur arbetet är organiserat och utformat, i samspelet på 

arbetsplatsen och hur arbetsledningen fungerar. 

Utvecklingen under det senaste decenniet visar att den 

psykosociala miljön på kommunalarnas arbetsplatser inte alls 

uppfyller lagstiftningens intentioner. Det är främst bristen på inflytande 

över hur arbetet utformas och organiseras och när det ska

utföras, med andra ord bristen på handlingsfrihet som markerar 

klassklyftorna och som förstärker könsskillnaderna i arbetslivet. 

Åtta av tio medlemmar i Kommunal, män och kvinnor i nästan lika 

stor utsträckning, har exempelvis väldigt litet att säga till om sin egen 

arbetstidsförläggning. De blir ofta bundna och inlåsta i arbetet med 

ett begränsat handlingsutrymme kvar för att planera fritiden med 

familj eller vänner eller för att delta i regelbundna aktiviteter på 

fritiden; det kan t ex vara svårt att delta i kurser eller cirklar. 

Hårt styrt eller bundet arbete är en faktor som påverkar hälsan 

negativt. För anställda som också har ett stort familjeansvar blir 

också känslan av maktlöshet större. Det kan vara en av förklaringarna 

till att kvinnor mår sämre i arbetslivet, för fortfarande är det ju 

mycket kvar beträffande ansvarsfördelningen i hemmet mellan män 

och kvinnor. Kvinnor bär oftast större delen av ansvaret för det 

obetalda arbetet hemma. Ofta känner de sig otillräckliga både 

hemma och i arbetet. 

Kvinnorna i Kommunal försöker själva skaffa sig ork och tidsutrymme 

genom att arbeta deltid. Nästan en tredjedel av dem som 

arbetar deltid säger själva att de gör det för att ta hand om barnen 

eller för att bättre hinna med familjelivet. Ytterligare en femtedel 

gör det för hälsans skull. Men hur mår de egentligen? 

De mår inget vidare! Kommunals egen utredning visar att 47 

procent av deltidarna har ryggbesvär jämfört med 42 procent bland 

heltidsanställda. 51 procent gör tunga lyft dagligen – jämfört med 44 

procent för heltidarna. Fler känner också ångest eller oro, och 

uppger även psykisk ansträngning. 

I undersökningen som Monika Renstig och Hélène Sandmark vid 

Karoliniska institutet genomfört jämförs långtidssjukskrivna kvinnor 

inom vård och omsorg med en referensgrupp som består av ickesjukskrivna. 

De långtidssjukskrivna kännetecknas av några tydliga 

drag: de är oftare än referensgruppen deltidsarbetande, de har haft 

mindre rörlighet i arbetslivet, de har ofta haft huvudansvar för barn 

vid bl a sjukdom. 

Konsekvensen av att ofta ha varit hemma är att det totala antalet 

timmar i förvärvsarbete blir ännu mindre. Det kan leda till sämre 

uppdatering i arbetsgemenskapen, mindre inflytande, mindre 

kompetensutveckling och större risk för att få ensidiga arbetsuppgifter. 

De långtidssjukskrivna har också ofta varit utsatta för mobbning 

och kränkande särbehandling - och då trivs de inte i arbetet. 

REFLEKTIONER 

49

50 

REFLEKTIONER 

Förutom detta finns uppenbara negativa konsekvenser för den 

privata ekonomin. Låg inkomst resulterar i sämre ersättning vid 

sjukdom eller arbetslöshet och i lägre pension. 

Det är inte bara de tunga lyften som sätter sig i rygg, nacke, axlar, 

ben, knän eller armar, det gör även oron och otryggheten. Enbart 

korta pauser räcker inte som medicin mot nedslitning av muskler 

och leder. Om man tar en paus från arbetsuppgifterna men ändå 

sitter vid kaffebordet med krampaktigt spända muskler och senor, 

kan vilan dessvärre inte ge den förväntade positiva effekten. 

Det är precis så det ser ut för den som saknar handlingsutrymme 

eller egen kontroll. Man oroar sig och grubblar även under vila så 

pass mycket att det bildas hårda knutar i muskler och leder. Knutarna 

hämmar cirkulationen som i sin tur resulterar i ökad smärta 

och besvär vid exponering för höga fysiska belastningar som tunga 

lyft och olämpliga arbetsställningar. Om dessa samverkande faktorer 

tillåts fortsätta under en lång period, i flera år, blir besvären bestående 

och kan t o m förvärras. 

Dessa muskelspänningar orsakas av faktorer både i arbetslivet och 

i livet i övrigt. Men arbetslivet spelar ändå större roll, eftersom det 

bestämmer så mycket av den enskildes förutsättningar. De fina 

parollerna om ett arbetsliv som ska skapa goda förutsättningar för 

individen både i arbetet och i livet utanför arbetet gäller inte för alla. 

Kvinnorna i Kommunal betalar ett för högt pris för bristerna i 

jämlikhet och jämställdhet. Det är inte frågan om några enskilda 

individer utan om en stor grupp människor och därför är det givetvis 

en viktig uppgift för Kommunal att arbeta för bra villkor. 

Som framgått är hälsan också en klassfråga, vilket betyder att även 

Kommunals manliga medlemmar har en arbetsmiljö med stora 

brister. Det ska alltså inte missuppfattas som om förbundets kamp 

för en bättre arbetsmiljö enbart gäller kvinnorna. Däremot ligger det 

i högsta grad i det fackliga ansvaret att lyfta fram de största orättvisorna. 

Klyftorna finns t o m vid långtidssjukskrivningar, där det visar sig 

att många medlemmar saknar individuella handlingsplaner för 

rehabilitering och arbetsanpassning. Många skickas mellan stolarna 

och känner sig ännu sjukare. 

Hur länge ska klyftorna tillåtas fortsätta? Vad är det som gör att 

en ohälsosam arbetsorganisation tillåts leva vidare trots att den går 

mot samhällets politiska ambitioner?

Det gick att ändra på många svåra förhållanden under den tidiga 

industrialismen, men det verkar vara svårt att leva efter det demokratiska 

och humanistiska samhällets intentioner eller efter dess 

lagar. Och ändå finns i dag långt bättre kunskaper om både problemen 

och deras lösningar. Det är Kommunals uppgift att utnyttja 

dessa kunskaper för att effektivt verka för ett friskare arbetsliv. 

För en hälsolinje 

Två modeller som bidrar till ökad förståelse för arbetshälsa baserat 

på en helhetssyn är KASAM (Känslan av Sammanhang) och Krav- 

Kontroll-modellen. 

Krav–kontrollmodellen (av Karasek och Theorell) beskriver hur 

människor påverkas av obalans mellan krav och kontroll. Med 

kontroll menas här att ha handlingsfrihet eller beslutsutrymme som 

är förenat med arbetet. 

För höga krav i kombination med dålig kontroll medför, enligt 

modellen, hög anspänning som i sin tur kan resultera bl. a i ökad risk 

för ryggbesvär, hjärt-kärlsjukdomar, magbesvär eller psykisk ohälsa. 

För låga krav i kombination med för låg kontroll skapar en slapp 

relation till arbetet, där förmågan att fatta beslut förloras och kompetensen 

blir oanvänd och därmed försvagas. Låga krav i kombination 

med högt beslutsutrymme resulterar i ett passivt tillstånd med 

för få utmaningar i arbetet som hämmar individens utveckling. När 

höga krav kombineras med höga beslutsutrymmen är individen aktiv 

och engagerad. Studier visar dock att höga krav oavsett stöd och 

kontroll kan leda till sömnbrist och besvär i rygg och nacke. 

Känslan av sammanhang, KASAM, bygger på ett perspektiv om 

hälsan som en mångdimensionell företeelse. En bra arbetsmiljö 

förutsätter, enligt teorin, att individen väl förstår sin situation i 

arbetet, att hon/han kan hantera den och finner det meningsfullt att 

engagera sig för den – Begriplighet, Hanterbarhet och Meningsfullhet. 

I HaKuL-projektet har man studerat en grupp människor med 

allmänt dålig hälsa. Målgruppen har dessutom sömnproblem och 

känner sig missnöjda med de överordnade för att de inte får uppskattning 

av dem. Denna grupps känsla av sammanhang var liten. 

Det betyder alltså att målgruppen har låga KASAM-värden. 

Figuren på nästa sida visar en förenklad variant av den ursprungliga 

modellen av Karasek och Theorell. Här finns bara två dimensio- 

REFLEKTIONER 

51

52 

REFLEKTIONER 

ner: den ena gäller situationer där den anställde utsätts för höga krav 

i förhållande till den kontroll han/hon känner. Denna obalans betecknas 

som negativ KRAKON. Den positiva dimensionen uppstår i 

situationer, där det råder balans mellan krav och kontroll, positiv 

KRAKON. 

Bra arbetsmiljö ⇒ God hälsa 

Hög KASAM Positiv KRAKON 

hälsolinjen 

Låg KASAM Negativ KRAKON 

Dålig arbetsmiljö ⇒ Dålig hälsa 

Både höga KASAM-värden och positiv KRAKON är förknippade 

med en bra arbetsmiljö, medan låga KASAM-värden och negativa 

KRAKON med dålig arbetsmiljö. Således innebär en rörelse från 

”golvet” mot ”taket” en rörelse från en dålig arbetsmiljö till en 

bättre. Med hjälp av olika åtgärder som förbättrar KASAM-värden 

och KRAKON-balansen rör vi oss längst ”hälsolinjen”.

Kommunals strategier 

för ett hållbart arbetsliv 

och en hållbar hälsa 

Kommunal ska ha en strategi för en hälsolinje som kan ge medlemmarna 

en bättre känsla av sammanhang och en god balans mellan krav 

och kontroll i arbetslivet och i livet i övrigt. 

En stor del av arbetsmiljöarbetet har hittills varit inriktat på att 

endast åtgärda detaljer och enskilda riskfaktorer utan att ta hänsyn 

till den helhet eller det sammanhang de ingår i. Men de bästa 

lösningarna är sådana som tar sikte på att lösa upp hela situationer 

och som tar hänsyn till sammanhangen som insatserna ska fungera i. 

Behovet av att bygga upp ny kunskap på enskilda områden kommer 

alltid att finnas och därför ska Kommunal på olika sätt fortsätta 

att engagera sig i forskning som berör medlemmarnas hälsa och 

arbetsmiljö, men det gäller framför allt att gå från ord till handling, 

handling måste prioriteras. 

Kommunals grundläggande synsätt 

Det ingår naturligtvis i det fackliga uppdraget att kräva att arbetsgivaren 

tar sitt arbetsmiljöansvar och vidtar de åtgärder som är 

nödvändiga för att förbättra medlemmarnas arbetsförhållanden. 

Miljön på jobbet är en mycket viktig men ändå inte enda faktorn 

som påverkar hälsan. Detta faktum, att hälsan är en komplicerad 

helhet som är beroende av flera olika faktorer, gör att Kommunal 

tar på sig en vidare uppgift än att enbart ställa krav på arbetsgivaren. 

Att stödja medlemmarna att själva ta makten över sina egna liv är en 

av dessa viktiga uppgifter. 

Med makt över sitt eget liv menas att den enskilde tar ansvar för 

att leva sunt. Det uppnås genom att undvika hälsovådliga vanor som 

rökning, konsumtion av onyttig mat och alkohol och genom att 

regelbundet motionera och att skapa balans på annat sätt. Det finns 

människor som hävdar att den situation de lever i omöjliggör för 

dem att leva sunt. 

Låg lön innebär givetvis att man tvingas prioritera priset framför 

kvaliteten när man gör livsmedelsinköp. Billig mat är sällan mat med 

hög kvalitet, näringsvärdena är ofta låga, konsumenten luras att köpa 

KOMMUNALS STRATEGIER 

53

54 


luft, vatten och fett, billigt men innehållslöst - det man får är orimligt 

dyrt i förhållande till kvaliteten. Detta har uppmärksammats, bl a 

av Livsmedelsarbetareförbundet i boken Billig mat en Dyr affär. 

Den som har lite pengar har också lite att spendera på egna 

friskvårdsaktiviteter. Paradoxalt nog är det bland de mest lågavlönade 

som de flesta rökarna finns. Motivationen för att sluta borde 

vara stor, men rökning kan upplevas som att det är det enda man 

unnar sig och då blir det svårt att sluta. En utsatt situation kan bli 

motiv för att låta bli att aktivera sig. 

Onekligen har levnadsvillkoren betydelse för vilka möjligheter 

man har att förändra, men alla äger sitt eget liv och kan styra över 

det i större utsträckning än vi tror. Det är inte nödvändigtvis enkelt, 

men det är något som måste uppmuntras. 

Det fackliga arbetet måste även genomsyras av insikten om att det 

behövs stödjande strukturer både i arbetslivet och i privatlivet för 

dubbelarbetande medlemmar. Dessa är både lojala och plikttrogna 

på jobbet och drar det största lasset hemma. De lever i ett högt 

tempo och har höga krav på sig: de ska vara duktiga i arbetet och 

engagerade i familjen. Det är ofta kvinnor, men det gäller självklart 

också de män som befinner sig i samma situation och som också 

skulle behöva säga ifrån och sätta gränser. Den som alltid säger ja, 

förlorar kontrollen över sin egen tid och i förlängningen också över 

sitt eget liv. Den mentala balans som behövs för att förebygga detta 

förutsätter insatser på både ett individuellt och ett kollektivt plan. 

För Kommunals medlemmar har det också varit särskilt svårt att 

säga ”nej” till de utvecklingsprojekt, förändringsarbeten och 

omorganisationer som arbetslivet myllrar av, och många talar om att 

de känner ”projekttrötthet”. Vi är rädda för att vårt nej ska uppfattas 

som bristande lojalitet och att vi ska bli åsidosatta vid ett senare 

tillfälle eller bestraffade vid nästa lönerevision. 

Ofta är det inte förändringen i sig medlemmarna invänder mot, 

utan sättet på hur det drivs fram och genomförs. De protesterar inte 

eftersom de då upplever att de blir anklagade för att inte vara tillräckligt 

flexibla och förändringsbenägna. 

Orsakerna till medlemmarnas missnöje med förändringsprojekt 

blir tydliga i uppföljningen av HaKuL-projektet och i andra projekt, 

som på Kommunals uppdrag genomförts av Aprinova. Där avslöjas 

ett mönster som genomgående präglar de lokala projekten. 

Mönstret som framträder är att det bakom projektplanerna finns

en dold förprocess, där de lokala makthavarna har bestämt de 

problemområden som ska bearbetas i projekten. I den offentliga 

projektplanen ger man sken av att projektets inriktning bestäms av 

den nulägesanalys som inleder planen. I verkligheten styrs projekten 

mer av dem som måste sanktionera dem, för att de alls ska komma 

till stånd, än av dem som omfattas av nulägesanalysen. 

Ett annat tydligt mönster är att de projektdeltagare som får 

utveckla sina färdigheter i dialogteknik och insikter i människors 

olika personligheter når bättre resultat i sina delprojekt. Medarbetare 

och ledare som får utveckla sin kommunikationsförmåga löser 

uppgifterna kreativare och effektivare. Förutsättningarna för 

projektdeltagarna har således avgörande betydelse för resultaten. 

Uppföljningen av Ha KuL-projektet kan alltså förklara något som 

länge varit känt, nämligen att många utvecklingsprojekt som bedrivs 

i kommuner, landsting och regioner åstadkommer så begränsade och 

kortlivade resultat. 

Pågående insatser 

Mönsterarbetsplats 

Mönsterarbetsplats är ett nytt pedagogiskt begrepp för att tydliggöra 

Kommunals strävan efter bättre resultat i de gamla fackliga frågorna. 

Det handlar om den fortsatta kampen för bra arbetsvillkor för 

medlemmarna och därigenom också bättre förutsättningar för att 

vård, omsorg och service liksom lantbruket ska hålla den höga 

kvalitet som medborgarna har rätt att kräva. 

Följande arbetsområden omfattas av Kommunals projekt 

Mönsterarbetsplats: 

1. En gemensam värdegrund 

2. Nya samverkansmodeller mellan arbetsgivare och fackföreningar 

3. Trygga anställningsförhållanden 

4. Heltid en rättighet, deltid en möjlighet 

5. Ansvar, tillit och arbetsglädje 

6. Friska arbetsplatser 

7. Ta tillbaka personalpolitiken – en tydlig arbetsgivarroll i det 

politiska ledarskapet 

8. Kompetensutveckling 

9. Möjlighet att påverka den egna arbetsplatsen 

10. Inflytande över arbetstiderna 


55

56 


Alla tio punkterna är lika viktiga, men det fackliga agerandet måste 

utgå från att vissa områden behöver bearbetas före andra. Det gäller 

punkterna om en gemensam värdegrund, samverkansmodeller och 

en tydlig politikerroll. Det är områden som kan ses som kugghjul 

som skapar förutsättningar för att driva fram förändringar inom 

andra områden. 

Arbetet med Mönsterarbetsplats bedrivs dels i det ordinarie 

fackliga arbetet och dels genom det fackligt politiska samarbetet 

med det socialdemokratiska partiet. 

Den fackliga visionen 

Målet är att alla Kommunals medlemmar ska ha en mönsterarbetsplats, 

oavsett om de arbetar i ett privat bussföretag, i äldreomsorgen, 

åt kyrkan, på vårdcentralen eller på ett jordbruk. Denna 

strävan är lika viktig oavsett vilken politisk majoritet som styr i 

kommuner, landsting och regioner, eller vem som äger företaget 

eller driver kooperativet. 

Målen för mönsterarbetsplatsen handlar som sagt om traditionella 

fackliga intresseområden. Under åren har en hel del förbättrats, men 

många medlemmar har fortfarande alldeles för dåliga arbetsförhållanden. 

Huvudansvaret för det vilar tungt på arbetsgivarna, både de 

offentliga, ideella och de privata. En av de viktigaste förändringarna 

som arbetsgivarna måste ta tag i är utvecklingen av en modern och 

aktiv personalpolitik, med resultatkrav. 

Kommunals eget arbete måste genomsyras av nytänkande vad 

gäller arbetsmetoder och av medlemsdemokrati. Innan Kommunal 

lokalt bestämmer sig för vilka områden som ska prioriteras, måste 

medlemmarna på de berörda arbetsplatserna ha fått peka ut vilka 

områden som de tycker är mest angelägna. Medlemsaktiviteter där 

arbetet följs upp är lika angelägna. 

Oavsett var kampen för Mönsterarbetsplats drivs, är det angeläget 

att de fackligt förtroendevalda har tänkt igenom vilket förhållningssätt 

de ska ha gentemot andra fackliga organisationers företrädare. 

En vanlig erfarenhet är att de fackliga organisationer som organiserar 

medlemmarnas chefer kan bli motkrafter i stället för medkrafter 

om de upplever sig överkörda. Attityden till tjänstemännen är därför 

en viktig del av den strategi som behöver finnas för hur man går från 

beslut till handling.

Överenskommelsen med det socialdemokratiska partiet 

Kommunals överenskommelse med socialdemokratiska partiet 

innehåller en nationell del med fem konkreta långsiktiga mål, som 

ska följas av lokala överenskommelser. Tanken är att arbetsgivare, 

som styrs av socialdemokraterna ska vara föredömen när det gäller 

att skapa goda förhållanden på arbetsplatserna. 

Både Kommunal och partiet har ett ansvar för att handla så att de 

lokala överenskommelserna inte bara blir ”papperstigrar”. 

Överenskommelserna bör följas av konkreta handlingsplaner med 

förutbestämda avstämningstillfällen. 

Utveckla ledarskapet på alla nivåer 

HaKul-projektet och flera andra forsknings- och utvecklingsprojekt 

som har handlat om de bakomliggande faktorerna till de höga 

ohälsotalen, har konstaterat att ledarskapet har en avgörande betydelse. 

Ledarskapet är också mycket viktigt för hälsan bland de 

anställda i privat verksamhet. 

Det som komplicerar saken i kommuner, landsting och regioner är 

att det finns ett tredelat ledarskap som inom sig har otydliga gränser. 

Det tredelade ledarskapet består av det politiska ledarskapet (politiskt 

förtroendevalda på olika nivåer), ett administrativt ledarskap 

(förvaltnings-, planerings- och kanslichefer) och ett professionellt 

ledarskap (läkare, rektorer, personal- och ekonomichefer) 

Vilket uppdrag, roll och konkret uppgift som var och en av dessa 

ledare ska ha, är inte alldeles klart. Det varierar mellan olika kommuner 

och landsting och det förändras över tiden. Oklarheterna 

kom tydligt i dagen under Kommunals senaste konflikt. En klar 

rollfördelning, delegationsordning och befogenhetsfördelning är en 

nödvändig grund för att ett gott ledarskap ska kunna utvecklas. 

Det politiska ledarskapet har större betydelse för Kommunals 

medlemmar än vad politikerna själva tror, det blir tydligt i rapporten 

från projektet ”Ledarskapets betydelse för vardagens prioriteringar”, 

som Kommunal genomfört i samverkan med Vårdförbundet. 

Politikernas dialog med medborgarna påverkar medlemmarnas 

vardag. Befolkningens förväntningar på verksamheternas servicenivå 

bestäms av signalerna från olika partiers företrädare. Medborgarna 

framför sina önskemål och krav till den personalen som de möter i 

de kommunala verksamheterna. Dessa krav stämmer ofta överens 

med den servicenivå som medarbetarna själva anser rimlig och som 

de skulle vilja ge, men som de ofta inte har möjlighet till p.g.a. 


57

58 


otillräckliga resurser eller för att den politiska majoriteten har 

prioriterat andra verksamheter. För medarbetarna är det 

frustrerande att inte kunna leverera en service som de själva tycker 

är önskvärd och som dessutom efterfrågas av befolkningen. 

Kommunal menar att en huvuduppgift för medlemmarnas 

närmsta chefer är att åstadkomma verksamhetsutveckling. Det 

uppdraget kräver att ledaren kan mobilisera alla medarbetares 

kompetens och kreativitet. Vilket i sin tur förutsätter att ledaren är 

väl förtrogen med medarbetarnas personlighet, kompetens och 

kapacitet och kan kommunicera med var och en av dem. 

Allt för många av Kommunals medlemmar har ledare som inte har 

de praktiska förutsättningarna att fungera på ett optimalt sätt. De är 

ofta chef för allt för många medarbetare och har ett alltför omfattande 

uppdrag och för litet administrativt stöd. 

Arbetsrätt och kollektivavtal 

om samverkan och arbetsmiljö 

Kollektivavtalet är det klassiska fackliga verktyget till förbättringar 

för de anställda. På sjuttiotalet gav Medbestämmandelagen (MBL) 

de anställda möjligheter att få information och att säga sin mening 

innan arbetsgivaren beslutar om förändringar. Tanken var att MBL 

skulle konkretiseras i medbestämmandeavtal (MBA) mellan arbetsmarknadens 

parter. Kommunal har alltsedan dess arbetat för att 

träffa avtal om medlemmarnas inflytande på jobbet 

Arbetsmiljöarbetet har en mer än 100-årig historia. Det började 

med en yrkesfarelag 1889 som senare övergick i arbetarskyddslag. 

Först på 1960-talet började arbetsmiljöarbetet att också omfatta 

arbetsplatser inom kommuner och landsting. Så sent som på 1970talet 

vidgades synsättet från arbetarskydd till arbetsmiljö. Då uppmärksammade 

också facket de psykiska och sociala perspektiven som 

viktiga delar i det förebyggande arbetsmiljöarbetet. Arbetsmiljölagen 

omfattar bestämmelser om både arbetsmiljö och inflytande. 

Den fackliga kampen för medlemmarnas hälsa har alltid haft ett 

brett anslag. Tidigt förstod man att arbetstidens omfattning och 

förläggning var av grundläggande betydelse. Kravet om åtta timmars 

arbetsdag, åtta timmars fritid och åtta timmars vila är klassiskt men 

fortfarande relevant. För många av Kommunals medlemmar är 

inflytandet över den egna arbetstidens förläggning ett av de mest 

angelägna.

1981 tecknade förbundet de första heltäckande avtalen för medbestämmande 

och arbetsmiljö (MBA-KL och Miljö 81). Det var 

centrala avtal med lokal verkan. Under åttiotalet förändrades organisationen 

och beslutsstrukturen i kommunerna och landstingen så 

kraftfullt och med så olika resultat, att de centrala avtalen blev 

överspelade. 

I början av nittiotalet tog Kommunal initiativ till de förhandlingar 

som resulterade i U-92. Det var ett modernt avtal där arbetsmiljö 

och medbestämmande kopplades samman och där man såg på dem 

som integrerade delar i verksamheten. U-92 undertecknades av de 

centrala parterna men det krävdes lokala tillämpningar. Det visade 

sig snabbt att de lokala U-92-avtalen oftast erbjöd små möjligheter 

till överprövning. Medlemmarnas rättssäkerhet i medbestämmande 

och arbetsmiljöfrågor försämrades. 

95 procent av kommunerna och alla landsting har tecknat avtal om 

samverkan. Samverkansavtalen har generellt skapat rimligt goda 

förutsättningar för inflytande på förvaltningsnivå, där Kommunal 

haft företrädare i samverkansorganen. Den slutsats som måste dras 

är att avtalen inte har resulterat i ett reellt och rimligt inflytande för 

medlemmarna direkt på arbetsplatsen. 

Generellt sett saknar arbetsgivaren och de anställda ledarna på 

kommunalarnas arbetsplatser insikt om medlemmarnas värdefulla 

kunskaper och erfarenheter, och hur kunskaperna kan tas tillvara i 

utvecklingen av verksamheterna. I mycket betraktas medlemmarna 

som utbytbara instrument. Med en sådan grundläggande inställning 

är det ointressant att skapa former för samverkan, eftersom det då 

inte leder till något reellt inflytande. Avtalen har alltså inte haft den 

styrande inverkan som Kommunal hoppades på. 

Inte heller arbetsmiljöarbetet har varit särskilt framgångsrikt 

under de senaste femton åren, vilket bl.a. kan utläsas av det material 

som presenteras i denna rapport. Det har skett en påtaglig försämring 

av hur arbetsgivarna utbildar de chefer och ledare som är 

arbetsmiljöansvariga. Generellt sett har arbetsgivarna också blivit 

mindre intresserade av fasta strukturer för arbetsmiljöarbetet och 

mindre angelägna om att integrera det i verksamhetsansvaret. 

Ansvaret har delegerats långt ut i organisationen utan att nödvändiga 

kunskaper, befogenheter och resurser har följt med. 

Kommunal har anledning att vara självkritiska, många medlemmar 

upplever säkert att de fackliga företrädarna är relativt välinformerade. 


59

60 


De har också i någon mening ett visst inflytande över sådant som 

generellt rör de kommunala verksamheternas utveckling. 

Det förekommer att Kommunals förtroendevalda företräder och 

engagerar sig så intensivt i enskilda medlemmars ohälsa, att de i 

praktiken övertar ansvaret för verksamhetsförändringar, rehabilitering 

och myndighetskontakter från arbetsgivaren. Detta är inte 

odelat positivt, arbetsgivaren vänjer sig vid ett felaktigt beteende, de 

fackliga företrädarna riskerar sin egen hälsa och i värsta fall får 

medlemmen inte tillgång till adekvat kompetens. 

Orsakerna till att medlemmarnas hälsa i relativa termer har 

försämrats under de senaste tjugo åren finns att söka på många 

områden, det har med all tydlighet framgått av denna rapport. Men 

det handlar också om hur Kommunal som facklig organisation har 

valt att hantera möjligheterna. 

Kommunal har länge arbetat för att skapa möjligheter för medlemmarna 

att ständigt förkovra sig. Arbetsgivarens intresse för att 

teckna avtal om kompetensutveckling för Kommunals medlemmar 

har alltid varit mycket svagt. Det enda centrala avtalet på den kommunala 

arbetsmarknaden om kompetensutveckling som har träffats 

är K-93, som har kallats för det bortglömda avtalet. 

Handlingsprogrammet ”Vi kan mer” lägger fast förbundets nya 

inriktning i kompetensfrågor. Kompetensutveckling, inflytande och 

hälsa är beroende av varandra och är dessutom förutsättningar för god 

verksamhetsutveckling och för medlemmarnas individuella livskvalitet. 

FAS 05 – verktyget för att skapa mönsterarbetsplatser 

Våren 2005 tecknade Kommunal ett nytt avtal om samverkan och 

arbetsmiljö med arbetsgivarna på den kommunala arbetsmarknaden, 

FAS 05. Avtalets intentioner ligger helt i linje med hur Kommunal 

har formulerat sitt uppdrag gentemot medlemmarna. 

FAS står för förnyelse, arbetsmiljö och samverkan. Avtalet inleds 

med texten ”Insatserna för samverkan, arbetsorganisation, hälsa, 

arbetsmiljö, rehabilitering, jämställdhet och mångfald i arbetslivet har 

en avgörande betydelse för verksamhetens resultat och utveckling”. 

FAS 05 slår fast att följande förutsättningar måste vara uppfyllda 

för att en fungerande samverkan ska bli verklighet: 

• Verksamheten ska ha tydliga mål. 

• Arbetsfördelningen mellan förtroendevalda och tjänstemän ska 

vara tydlig.

• I organisationen ska det finnas en tydlig delegering av uppdrag, 

uppgifter och befogenheter. 

• Ledarskapet ska utformas utifrån en helhetssyn på verksamhet, 

anställda, organisation och resurser. 

• Det måste finnas en uttalad vilja att fatta beslut i samverkan. 

• Samverkanssystem ska löpande anpassas till organisation och 

beslutsnivåer. 

FAS 05 är ett centralt avtal utan lokal verkan. Intentionen är att 

lokala avtal ska träffas i det centrala avtalets anda. Avtalet kan bli en 

framgång bara om Kommunals medlemmar blir delaktiga i att forma 

innehållet i de lokala avtalen. Det är en utmaning att skapa den 

arbetsprocess som kan fånga in de situationer i medlemmarnas 

vardag som direkt eller indirekt bidrar till ohälsa och att utveckla 

lokala avtal som förbättrar dessa situationer. 

Under många år har Kommunal byggt upp en gedigen kunskap 

om jämställdhet och mångfald. Kunskapen är väl spridd i organisationen 

men inte så väl använd i det fackliga arbetet. En framgångsfaktor 

för de lokala FAS 05-avtalen är att Kommunal förmår att 

använda den kunskapen. 

Samverkansavtal på den privata arbetsmarknaden 

I takt med att kommunal verksamhet har lagts ut på entreprenad och 

att fler aktörer bedriver skattefinansierad verksamhet, har Kommunals 

medlemmar fått andra arbetsgivare än kommuner och landsting. 

Kommunals och Lantarbetareförbundets samgående innebar också att 

antalet medlemmar med privata arbetsgivare ökat markant. 

110 000 medlemmar i Kommunal har andra arbetsgivare än kommuner, 

regioner och landsting. Även dessa medlemmar behöver avtal 

om inflytande och arbetsmiljö. I dag har Kommunal 83 samverkansavtal 

registrerade med privata företag. Dessutom finns 170 arbetsmiljöavtal 

registrerade, många av dem är mycket gamla och har ett icke 

relevant innehåll, eftersom de hänvisar till den gamla arbetsmiljölagen 

– men i formell mening är de inte uppsagda utan fortfarande i bruk. 

Företagshälsovård 

65 procent av landstingen och 15 procent av kommunerna har egen 

integrerad företagshälsovård. 85 procent av kommunerna och 

landstingen erbjuder sina anställda någon form av företagshälsovård. 

På den privata sidan är andelen betydligt lägre. 


61

62 


Kvalitetskrav på företagshälsovården 

Kommunals mål är att alla medlemmar har tillgång till en företagshälsovård 

av god kvalitet. 

God kvalitet är: 

• Att medlemmen på eget initiativ kan kontakta företagshälsovården 

utan arbetsgivarens godkännande. 

• Att företagshälsovården har medarbetare som är väl förtrogna 

med lagstiftning, avtal och föreskrifter på arbetsmiljöområdet och 

har intentionen att arbeta förebyggande. 

• Att företagshälsovården har tillräcklig omfattning. 

• Att företagshälsovården kan erbjuda kompetens som svarar mot 

medlemmarnas komplexa hälsosituation. 

• Företagshälsovården ska komplettera arbetsgivarens egen 

kompetens och ska kunna fungera som samtalspartner och 

rådgivare. 

Kommunal ska verka för att den företagshälsovård som erbjuds har 

rätt volym och kvalitet. Därför ska Kommunal vara med och utveckla 

hjälpmedel för upphandling. Arbetet har påbörjats och finns presenterat 

på www.skl.se/fhv. 

Lokalt krävs ett omfattande engagemang av Kommunal för att 

upphandlingen av företagshälsovård ska ge önskvärda resultat. Varje 

arbetsgivare och verksamhet är i någon mening unika, olika branscher 

har sina specifika arbetsmiljöproblem. Inför en upphandling 

bör Kommunals lokala huvudskyddsombud och regionala skyddsombud 

i samråd med de lokala branschråden utarbeta ett eget underlag 

där medlemmarnas ohälsa, risker i olika branschers arbetsmiljö m.m. 

beskrivs ingående. 

Kommunals medlemmar bör få möjlighet att via företagshälsovården 

få sig tilldelade en personlig kontakt som kan fungera 

som hälsocoach och vårdkoordinator. Tjänsten bör ge individuell 

vägledning och bistå medlemmen med att samordna insatser av såväl 

förebyggande friskvårdskaraktär som av behandlande och rehabiliterande 

natur. 

Där arbetsgivaren har valt att bygga upp en integrerad företagshälsovård 

är det naturligt att Kommunal är representerat i styrelsen. 

Andelen medlemmar i privata företag som har tillgång till företagshälsovård 

är inte stor och denna fråga har funnits med bland 

Kommunals yrkanden i flera avtalsrörelser. Målet är att alla medlem-

mar har tillgång till bra företagshälsovård och yrkandet bör därför 

upprepas tills målet är uppnått. 

En annan väg till framgång för medlemmarna i privata företag kan 

vara att påverka dem som upphandlar företagens verksamhet. En 

mycket stor andel av de privata företag där Kommunals medlemmar 

arbetar utför uppdrag på entreprenad åt kommuner och landsting. 

Mot bakgrund av överenskommelsen om mönsterarbetsplatsen bör 

Kommunal kräva att då upphandlingsunderlag upprättas ska kommunerna 

och landstingen säkerställa att det pris företagen presenterar 

garanterar en rimlig personalpolitik, exempelvis att de anställda 

har tillgång till företagshälsovård. 

Det går inte alltid att räkna med att små privata arbetsgivare har 

relevant kunskap om företagshälsovårdens fördelar och om hur man 

får kontakt med företagshälsovårdsföretag. Då ska Kommunal hjälpa 

företagen, upphandlingsverktygen är användbara även på den privata 

sidan. 

Arbetsskador, anpassning och rehabilitering 

Begrepp och regler 

Arbetsmiljöarbete är alltid förebyggande och handlar om att skapa 

goda förutsättningar för att Kommunals medlemmar med bibehållen 

hälsa ska kunna arbeta kvar på sina arbetsplatser ett helt yrkesliv. 

Arbetsmiljölagstiftningen och avtalen har alla en förebyggande 

profil. Många medlemmar drabbas ändå av ohälsa. Det är inget nytt, 

men ohälsans karaktär och vilka yrkesgrupper som drabbas har 

förändrats över tiden. Den fackliga rörelsen har drivit fram 

lagstiftningar och försäkringssystem som ska träda in när det förebyggande 

arbetet har misslyckats och som ska hjälpa och stödja 

medlemmar som drabbas av arbetsskador. 

Kommunal har ingen exakt kunskap över hur många medlemmar 

som anmäler att de skadats eller blivit sjuka av sitt arbete. I bästa fall 

har sektionerna kopior på de arbetsskadeanmälningar som medlemmarna 

har lämnat in. Det är dock inte alla medlemmar som tar hjälp 

av sektionen eller av arbetsplatsombudet när de fyller i anmälan. I 

AFAs statistik går det att med ett par års eftersläpning avläsa hur 

många av de godkända arbetsskadorna som har anmälts av anställda 

inom olika yrken i kommuner och landsting. 

Vad som är att betrakta som arbetsskada och arbetssjukdom 

bestäms av reglerna i LAF (lagen om arbetsskadeförsäkring) och 


63

64 


TFA-KL (trygghetsförsäkring vid arbetsskada för anställda inom 

kommuner och landsting/regioner). Begreppet arbetsskada delas in i 

fyra olika delar: Olycksfall i arbetet, färdolycksfall, arbetssjukdom 

och smitta. 

Bevisreglerna i LAF blev väsentligt restriktivare 1993. Till följd av 

det blev det mycket svårt för Kommunals medlemmar att få 

belastningsskador godkända som arbetsskada. En lättnad i beviskraven 

infördes 2002, men effekterna är ännu inte möjliga att överblicka. 

Kommunals generella syn på hur arbetsgivaren hanterar 

arbetsskador är att engagemanget är lågt och att en rapporterad 

arbetsskada mest betraktas som ett individuellt problem för den som 

drabbats. Alltför sällan förekommer eftertanke och systematisk 

analys av händelsen och behovet av förändring. 

Kommunals företrädare på arbetsplatserna och i de lokala 

samverkansorganen har inte i tillräckligt stor utsträckning lyckats 

påverka arbetsgivarna att arbeta systematiskt och sammanhållet med 

det förebyggande arbetsmiljöarbetet, anpassningsverksamheten, 

arbetsskadehanteringen och rehabiliteringsinsatserna. 

Under de senaste åren har antalet medlemmar som överklagar att 

deras skador inte bedöms som regelrätta arbetsskador och alltså inte 

ger dem den rätt till ersättning ökat markant, från 288 år 1995 till 

662 år 2005. Förbundets kostnad för att driva medlemmarnas 

arbetsskadeärenden uppgår till ansenliga summor. Kostnaderna 

redovisas inte så att det är möjligt att knyta dem till olika typer av 

ärenden. Hur stor andel av ärendena som utfaller till medlemmens 

fördel är också oklart. 

Kommunals eget arbete med dessa ärenden har såväl lokalt som 

centralt i vissa delar varit för grunt och osystematiskt. Den kunskap 

som medlemmarnas överklagningar och AFAs statistik ger, skulle 

kunna analyseras mer ingående och användas mer offensivt. 

Denna kunskap bör också Kommunal använda för att aktivt och 

systematiskt initiera forskning och utvecklingsarbete kring den 

ohälsa som drabbar medlemsgrupperna. 

På områden, främst inom vården, där kommunalarna drabbas av 

belastningsskador utgår vi ofta ifrån att orsakerna inte går att åtgärda 

på samma sätt som i industriell verksamhet. Det är troligen en i 

huvudsak riktig slutsats. Men förbundet bör överväga om gränsvärden 

och skyddsanordningar kan vara ett komplement till de 

åtgärder av organisatorisk karaktär som oftast förespråkas när det

gäller omvårdnadsarbete. Kommunal behöver söka lösningar på ett 

mer analytiskt och fantasifullt sätt. 

På samma sätt behöver Kommunal också reflektera över hur 

redan existerande lagstiftning och föreskrifter kan användas. 

Rehabilitering 

Arbetsgivaren skall svara för att de försäkrades behov av rehabilitering 

snarast kartläggs och för att vidta de åtgärder som behövs för en 

effektiv rehabilitering – det stadgas i AFL kapitel 22 § 3. I ansvaret 

ingår bl.a. att göra de anpassningsåtgärder som föreskrivs i AML 

(arbetsmiljölagen). Arbetsgivaren ska anpassa arbetsförhållanden 

eller vidta annan lämplig åtgärd som tar hänsyn till den anställdes 

särskilda förutsättningar. 

Såväl AFL som AML är offentligrättsliga lagstiftningar, och det 

innebär att det finns myndigheter som ska vaka över att lagarna 

efterlevs och tillämpas på ett korrekt sätt. Det innebär också att en 

anställd inte kan ställa rättsliga anspråk på en arbetsgivare, om denna 

inte uppfyllt sina åtagande enligt lagen, med en offentligrättslig lag 

som enda grund. 

I dag saknas sanktionerande lagregler som arbetstagarna kan 

åberopa om de under pågående anställning anser att arbetsgivaren 

inte lever upp till sitt rehabiliteringsansvar. Att en arbetsgivare är 

passiv grundar alltså ingen rätt till skadestånd för den enskilde. 

Det är först om arbetsgivaren beslutar att säga upp den anställde 

p g a nedsatt arbetsförmåga, som det prövas om arbetsgivaren har 

fullgjort sina rehabiliteringsskyldigheter. Arbetstagaren måste då 

hävda att uppsägningen inte är sakligt grundad enligt anställningsskyddslagen 

(LAS § 7). Prövningen om arbetsgivaren fullgjort sina 

åliggande sker alltså i efterhand och inom ramen för en tvist om 

uppsägning. Det är inte ovanligt att arbetsgivare betalar sig fria från 

medarbetare, vilket visserligen innebär att den anställde får ett 

skadestånd, men också att de sedan är arbetslösa och får svårt att ta 

sig in på arbetsmarknaden igen. 

Även Försäkringskassan har ett visst ansvar. Den ska se till att 

avstämningsmöten hålls tillsammans med arbetsgivaren och den 

sjuke eller skadade. Dessutom har Försäkringskassan det fulla 

rehabiliteringsansvaret för arbetslösa medlemmar. 

Det är Försäkringskassan som ska bedöma om en arbetstagare är 

förmögen att arbeta och i så fall hur mycket. Den kan dra in 


65

66 


sjukpenningen och ställa den anställde utan försörjning om man anser 

att denne kan ta annat arbete på arbetsmarknaden. I dessa lägen är 

det angeläget att Kommunals företrädare handlar kunnigt och korrekt. 

Kommunals roll 

Allt för ofta blir drabbade medlemmar ”ärenden” för Kommunals 

sektionsexpedition som, när de antingen har blivit placerade på ett 

arbete, ”förtidspensionerats”, blivit uppsagda eller då ärendet har 

skickats uppåt för överklagande, kan läggas till handlingarna. Och 

många medlemmar får mycket stöd av sina fackliga företrädare, så 

mycket att företrädarna känner att de ”bränner ut sig”. Frågan är om 

de får rätt stöd vid rätt tillfälle eller vad som är fackets roll. 

För att nå goda resultat inom rehabiliteringsområdet räcker det 

inte att enbart göra utredningar, utan det finns ett antal viktiga 

uppgifter för Kommunal: 

• att i samarbete med Försäkringskassa, arbetsgivare och medlem 

aktivt verka för upprättandet av en rehabiliteringsplan, 

• att se till att planen efterlevs, 

• att se till att alla parter tar hänsyn till den enskilde medlemmens 

arbetsförmåga och inte ”stirrar sig blinda” på arbetsoförmågan 

allmänt, 

• att verka för att arbetsgivarna, oavsett organisation eller 

driftsformer, avsätter resurser så att god hälsa, arbetsmiljö och 

arbetslivsinriktad rehabilitering/arbetsanpassning tillgodoses, och 

• att ställa krav så att arbetsgivarna fullgör sitt rehabiliteringsansvar 

och att de har tillräckliga kunskaper, rutiner och en tydlig struktur 

kring rehabiliteringsarbetet. 

Det är viktigt att också fackliga företrädare/ombudsmän har en 

”ventil”, någon att prata med för att inte själva drabbas av ohälsa, då 

rehabiliteringar ofta är väldigt tunga ärenden. 

Kompetens 

Under sjuttiotalet var det vanligt att utbildningen av arbetsledare 

och skyddsombud organiserades och genomfördes av skyddskommittéerna. 

Arbetsgivarens och de fackliga organisationernas 

företrädare utbildades tillsammans och fick på det sättet gemensamma 

utgångspunkter för arbetsmiljöarbetet. De flesta kommuner och 

landsting använde centralt producerade material, som parterna 

godkänt.

Under nittiotalet krackelerade dock detta sammanhållna system 

och det blev vanligt att arbetsgivarna ensidigt utbildade arbetsledare 

i arbetsmiljöfrågor. Utbildningar upphandlades allt oftare lokalt och 

parterna förlorade inflytandet över utbildningarnas längd, struktur 

och innehåll. Arbetsmiljöuppgifterna flyttades långt ut i organisationerna, 

ibland genom regelrätta delegeringar men lika ofta som 

inofficiella uppdrag. Inte sällan delegerades uppgifter utan att 

åtföljas av reella befogenheter. 

Regionala skyddsombud 

Tidigare hade Kommunal verksamhet med regionala skyddsombud 

för att nå de arbetsplatser som saknade egna skyddsombud. Detta 

återaktualiserades då Lantarbetareförbundet och Kommunal gick 

samman. Då utökades antalet regionala skyddsombud och därmed 

kan Kommunal bättre möta de krav som nya driftformer ställer. Den 

arbetsstruktur och organisation som är uppbyggd för arbetsmiljöarbete 

i kommunala förvaltningar är inte lika funktionell när verksamheten 

bedrivs av andra arbetsgivare. 

Det har ofta varit svårt att rekrytera fackliga företrädare och 

skyddsombud bland det allt större antalet medlemmar på små och 

medelstora företag. 

I de regionala skyddsombudens huvuduppgifter ingår att besöka 

företag och arbetsplatser och att vara behjälplig med att bygga upp 

en lokal skyddsorganisation som är anpassad efter företagets förhållanden 

och verksamhet. Tidigare bedrevs verksamheten med 

förtroendevalda regionala skyddsombud, som ofta hade andra 

uppdrag vid sidan om. Det innebar att företagsbesök inte prioriterades 

i tillräcklig omfattning. 

Verksamheten finansieras till stor del med statliga medel, totalt ca 

100 miljoner kr anslås årligen till hela verksamheten. 

Förbundsstyrelsen beslutade i februari 2005 att anställa ett 

regionalt skyddsombud i varje avdelning (på Gotland halvtidsanställt). 

Antalet förtroendevalda regionala skyddsombud har minskat, 

men de finns fortfarande kvar och fyller en mycket viktig funktion 

tillsammans med de anställda. 

Arbetsmiljöhögskolan 

Mot bakgrund av den ”nedrustning” av arbetsmiljöutbildningen som 

beskrivits ovan har Kommunal vid ett flertal tillfällen diskuterat 

kompetensbristen med Sveriges Kommuner och Landsting och med 


67

68 


flera andra arbetsgivarorganisationer. Det har varit svårt att komma 

fram till partsgemensamma och genomtänkta planer som tillgodoser 

behovet av kunskap och engagemang i arbetsmiljöarbetet. 

Kommunal tog därför initiativet till Arbetsmiljöhögskolan som 

skapades i samverkan med Lunds universitet. Det är en tvärvetenskaplig 

arbetsmiljöutbildning på 20 poäng. Utbildningen är öppen 

även för dem som saknar högskolebehörighet. Den bedrivs som 

uppdragsutbildning, i huvudsak på distans men det förekommer ett 

antal studiedagar på universitet i Lund. Den arbetsplatsrelaterade 

pedagogiken för in deltagarnas erfarenheter i utbildningen. 

Första gruppen ”studenter” är i huvudsak fackligt förtroendevalda 

med uppdrag och intresse för arbetsmiljöfrågor, hämtade ur förbundets 

branschråd. De tog examen från arbetsmiljöhögskolan hösten 

2006. En grupp anställda regionala skyddsombud har påbörjat 

utbildningen och tar examen sommaren 2007. 

Kommunals förhållningssätt 

Föreningen Kommunals insatser för medlemmarnas hälsa 

Kommunals uppdrag är att ge medlemmarna stöd när de ska ta 

chanserna till ett bra liv. Därför bör medlemskapet innehålla stöd och 

stimulans för att utveckla en god självkänsla och sunda levnadsvanor. 

Problem och brister måste först synliggöras om det ska gå att göra 

någonting åt dem. I all kommunikation måste Kommunals 

förtroendevalda och anställda uttrycka sig på ett sådant sätt att 

medlemmarna känner att deras företrädare förstår hur deras arbetsoch 

livssituation påverkar deras hälsa. Medlemmarna måste också 

känna att Kommunal har idéer om hur situationen kan förbättras. 

Svårigheten är att göra detta utan att framställa och brännmärka 

medlemmarna som offer. Det handlar i huvudsak om att mer systematiskt 

syna medlemmarnas livsvillkor. Detta ska kommuniceras 

såväl inåt som utåt. 

Branschråden är ett av Kommunals redskap för att bevaka och 

synliggöra det som händer i olika branscher och yrken. Branschråden 

bör årligen presentera en sammanhållen bild av hur hälsotillståndet 

bland medlemmarna i respektive bransch utvecklas, vilka hot 

och möjligheter som är framträdande. 

Dessa ”hälsobilder” bör användas som övergripande underlag för 

Kommunals nationella mål och strategier. ”Hälsobilderna” bör också

kommuniceras med medlemmar och presumtiva medlemmar, på 

webbsidor, i tidningar och trycksaker för att skapa igenkännande. 

Information av det slaget kan tjäna som väckarklocka och leda till 

aktivitet. Det kan också locka till medlemskap. 

I förbundets sammanhållna verksamhetsplanering kan bilderna 

användas som utgångspunkt för regionala och lokala mål, strategier 

och aktiviteter. De regionala skyddsombuden och huvudskyddsombuden 

är naturliga aktörer i detta arbete. Deras kunskaper ska självklart 

användas, men det är inte bara deras ansvar att planera och 

genomföra aktiviteter som leder till målen. Det lokala och regionala 

fackliga arbetet som ska leda till bättre hälsa för medlemmar i olika 

yrken är ett ansvar för alla förtroendevalda. Arbetsmiljöarbetet måste 

integreras i det övriga fackliga arbetet för att bli framgångsrikt. 

Prioritera insatser för 

de mest utsatta medlemsgrupperna 

Kommunal ska inrikta insatserna på de medlemsgrupper som har 

den allra sämsta hälsan. Sådana prioriteringar kan leda till att 

medlemsgrupper med relativt mindre hälsoproblem tycker att 

Kommunal överger dem. Bakgrunden till prioriteringarna måste 

därför redovisas öppet. Självklart ska förbundet även fortsättningsvis 

arbeta med att förvalta de goda resultaten. 

Förbundet bör göra årliga riktade insatser som ska genomsyra 

arbetet på alla nivåer. 

De som har den lägsta motivationen och de sämsta förutsättningarna 

behöver det bästa stödet. Kommunal bör överväga om medlemmarnas 

träningsaktiviteter ska subventioneras. 

Det finns flera aktörer på marknaden som erbjuder träningsmöjligheter. 

En av de största, Friskis och Svettis, har en folkrörelsepräglad 

verksamhet som borde passa Kommunals medlemmar. 

I kraft av sin storlek kan Kommunal påverka Friskis och Svettis att 

tillhandahålla träningskoncept som passar dem som behöver det 

bäst, till rimliga priser. 

Förändra förhållningssätt, arbetssätt och organisation 

så att det blir möjligt att integrera arbetsmiljöarbetet 

Om Kommunal genom sitt sätt att agera ger medlemmarna en 

känsla av maktlöshet, bidrar det också till deras ohälsa. De inledande 


69

70 


avsnitten av detta program visar tydligt att medlemmarnas situation 

är konsekvenser av många olika faktorer, som i ett komplext samspel 

resulterar i ohälsa. 

Tyngdpunkten i det fackliga engagemanget har legat på de 

fysiska arbetsmiljöfaktorerna. Därmed har olycksfall och vissa 

arbetsrelaterade sjukdomar kunnat minska. För att komma vidare 

och i verklig mening göra någonting åt de komplexa samband som 

gör att vissa av Kommunals medlemmar har landets sämsta hälsa, 

måste förbundet utveckla nya metoder. 

Men det är också nödvändigt att fundera på om de gamla metoderna 

är möjliga att använda på nya problem. Det finns gott om 

exempel där vi inte ens har prövat möjligheten att skapa gränsvärden 

eller driva fram normer, för att vi har föreställt oss att det inte passar 

i vissa verksamheter. 

Under senare år har antalet tvister om uppsägning av personliga 

skäl ökat markant. Det har handlat om vuxenmobbing, allmänt dåligt 

samarbetsklimat, bristande ledarskap och arbetsskador, då arbetsgivaren 

inte ansett sig kunna bereda meningsfullt arbete. 

Genom förhandlingar utverkar Kommunal stora summor i skadestånd 

åt medlemmarna. Detta är viktigt. Men det gäller också att 

förebygga de förhållanden och situationer som leder till dessa tvister. 

Kommunal skall aktivt jobba för att arbetsorganisation, arbetsförhållanden 

och arbetstid så långt som möjligt anpassas till medlemmarnas 

olika förutsättningar. 

Kommunals strategier 

Arbetsgivarna har i åratal underlåtit att systematiskt förebygga ohälsa 

och de har inte förmått att integrera arbetsmiljötänkandet i 

verksamhetsplaneringen och i den dagliga driften. Man har inte 

skapat det utvecklingsklimat som verksamheter i stark förändring 

behöver och inte gett cheferna de förutsättningar som de behöver 

för att personalansvaret ska fungera tillfredställande. Även det 

övergripande ledarskapet, det som utövas av politiker, föreningsordförande 

eller privata företagare har utövats bristfälligt. Här finns 

det en utbredd omedvetenhet om hur det egna förhållningssättet 

påverkar medarbetarnas arbetslust och välbefinnande. 

Vi har dock konstaterat att även andra faktorer än arbetsgivares 

bristfälliga agerande påverkar medlemmarnas hälsa, det gäller såväl 

livsstil och livssituation som samhällsutvecklingen i stort. De

komplexa orsakssambanden kräver att Kommunal agerar brett, 

strategiskt och sammanhållet. 

Strategin bör byggas upp kring flera parallella spår, ett individinriktat 

spår, ett arbetsplatsinriktat spår och ett spår som ser medlemmen 

som individ i samhället. 

Medlemmen i samhället 

I motsats till vad människor ofta tror, har senare års folkhälsoforskning 

visat att befolkningens hälsa inte bestäms av hur väl 

utvecklad hälso- och sjukvård som människor har tillgång till. 

Världshälsoorganisationen brukar tala om att endast 20 procent av 

befolkningens hälsoläge kan härledas till vårdens insatser. Hälsans 

bestämningsfaktorer gömmer sig i alla politikområden, god folkhälsa 

skapas i både bostadspolitik och utbildningspolitik. Kommunal bör 

ha en uttalad uppfattning om hur villkoren i samhället ska utformas 

för att leda till bättre och jämlikare fördelad hälsa. 

Konkret kan det handla om att ha en uttalad åsikt om miljö- och 

jordbrukspolitiken. Den ska ju bl a säkerställa tillgången på friskt 

vatten och svara för kvaliteten på de livsmedel som saluförs. Självklart 

ska Kommunal ha en uppfattning om fördelningspolitiken som 

är grunden i ett jämlikt samhälle. Utbildningspolitiken har också 

grundläggande uppgifter som påverkar livsvillkor och hälsa, skolan 

och familjen delar på ansvaret för att alla ungdomar ska gå ut i livet 

med god självkänsla, ett rikt språk och framtidstro. Även i kulturpolitiken 

gömmer sig möjligheter att påverka medlemmarnas livsvillkor, 

här kan det handla om att ge människor möjlighet att utveckla 

sin personlighet och sin självkänsla. I integrationspolitiken bestäms 

vilken start de nya svenskarna ska få, om de ska få möjlighet att 

använda sin totala kapacitet. Och naturligtvis är hälso- och sjukvården 

ett viktigt politikområde. Inom alla politikområden finns ett 

hälsofrämjande perspektiv som Kommunal bör lyfta fram i ljuset och 

aktivt driva. 

Kommunals strategier för hur samhället i stort ska bidra till att 

medlemmarnas hälsa förbättras och värnas lämpar sig väl för fackligt 

politiskt samarbete och för ett aktionsinriktat samarbete med myndigheter. 

Medlemmen på arbetsplatsen 

Kommunals strategi för hur arbetsplatserna ska bidra till att medlemmarnas 

hälsa förbättras och värnas behöver innehålla många 


71

72 


olika delar. Det handlar om medlemmarnas möjligheter att vara 

delaktiga i arbetsplatsernas verksamhetsutveckling, kompetensutveckling, 

arbetsorganisation, inflytande och systematiskt 

arbetsmiljöarbete. Det handlar också om ansvars- och uppgiftsfördelning 

mellan arbetsgivaren och Kommunal och om förmåga att 

bygga samverkansklimat. 

De flesta av de aktiviteter som redan pågår har ett arbetsplatsperspektiv. 

De är alla verksamheter med goda intentioner och de ska 

fortsätta. Arbetet bör dock inriktas mera på resultat i medlemsledet. 

Därför behövs också ett arbetssätt som tar sig an helheter och med 

insikt om de sammanhang där insatserna ska verka. 

Utvärderingen av HaKul-projektet har gett värdefull kunskap om 

de förhållanden som måste råda på en arbetsplats för att den ska 

fungera tillfredställande för både brukare och personal. Det står 

klart att medarbetarnas och ledarnas förmåga att kommunicera med 

varandra är avgörande för både trivsel och resultat. Att skapa denna 

grundläggande förutsättning på alla arbetsplatser ska vara en högt 

prioriterad uppgift för Kommunal. 

Medlemmen som individ 

Oavsett hur goda eller hur dåliga förutsättningar individen har i 

samhället och på arbetsplatserna, så kommer olika individer att 

nyttja det som erbjuds på olika sätt och i olika utsträckning. Någon 

kan få ut mycket av ett litet erbjudande, andra kan inte ens nyttja ett 

omfattande utbud. Ibland handlar det om förutsättningar, ibland om 

vilja. Men det är alltid Kommunals uppgift att upplysa och stimulera 

den enskilde medlemmen att leva sunt och agera hälsofrämjande 

och säkert i sitt arbete. Kommunals uppdrag är också att agera så att 

alla medlemmar har praktiska, ekonomiska och mentala förutsättningar 

att utveckla en god hälsa. 

Parallellt med detta förebyggande perspektiv, har Kommunal ett 

självklart ansvar att hjälpa och stödja medlemmar som blir sjuka eller 

skadas. Kommunal måste därför även fortsättningsvis verka för 

sjukersättnings- och arbetsskaderegler som tar hänsyn till medlemmarnas 

komplexa ohälsoproblematik. 

Kommunals strategier för hur individens möjligheter att förbättra 

och värna sin hälsa kan med fördel genomföras i samarbete med 

andra.

Kommunals organisation och 

kompetens för hållbara arbetsvillkor 

När Kommunal nu ska vidgar angreppssättet för att arbeta med medlemmarnas 

hälsa och ohälsa ur flera perspektiv, behöver organisationen 

och kompetensen anpassas till det. 

Organisation 

Lokalt 

Den lokala fackliga verksamheten behöver organiseras för att framför 

allt hantera individ- och arbetsplatsperspektivet. Organisationen 

bör kunna driva de fackliga idéerna om verksamhetsutveckling, 

kompetensutveckling och hälsa sammanhållet och långsiktigt. 

En viktig uppgift, som bara kan hanteras lokalt, är att skapa ett 

samverkansklimat med alla arbetsgivare oavsett om de driver offentlig, 

privat, kooperativ eller ideell verksamhet. 

Nationellt 

På den nationella nivån finns ett ansvar för att bevaka och analysera 

kommunalarnas hälsoutveckling. Det bör ske både generellt och 

branschspecifikt. Förbundet bör årligen sätta upp förbättringsmål 

för olika medlemsgruppers hälsa och då alltid prioritera de grupper 

som har störst problem. 

Förbundskontorets arbete bör i första hand vara inriktat på att 

hantera samhällsperspektivet och att därutöver skapa förutsättningar 

för och stödja det lokala arbetet. 

Globalt 

På den globala arenan finns bl a de olika branschernas internationaler, 

vidare det Europafackliga arbetet samt ett stort antal tillfälliga 

arbetsgrupper. 

Det internationella fackliga arbetet är ofta branschrelaterat och 

bl a pågår ett omfattande arbete med standardisering när det gäller 

arbetsmaterial, teknik m.m. Kommunals engagemang i dessa aktiviteter 

bör utvecklas. 

KOMMUNALS ORGANISATION 

73

74 

KOMMUNALS ORGANISATION 

Kompetens 

Det finns arbetsplatser som har tecknat utmärkta avtal om arbetsmiljön 

och om medarbetarnas inflytande, men där arbetsförhållandena 

ändå är otillfredsställande och där vi inte lyckats bygga upp en stark 

facklig verksamhet som ”lever” avtalets innehåll. Omvänt finns det 

arbetsplatser som utan formella avtal, men tack vare eldsjälar hos 

både den fackliga organisationen och arbetsgivaren, fungera utmärkt. 

Syftet med Kommunals informations- och utbildningsverksamhet är 

att medlemmarna själva ska få den kunskap och det självförtroende 

som behövs för att kunna agera så att deras kompetens tas tillvara, 

deras hälsa värnas och deras möjligheter till inflytande säkras. 

Upplysningsverksamhet och medlemsutbildning 

Mötesverksamhet 

Hemsidor 

Medlemsdialoger 

Breddutbildning 

Medlemsdialoger 

Studiecirklar 

Grundutbildning fackligt förtroendevalda 

Vidareutbildning fackligt förtroendevalda 

Spetsutbildning av förtroendevalda 

Arbetsmiljöhögskolan 

Utbildning av anställda generalister och specialister 

Ombudsmannautbildningen 

Arbetsmiljöhögskolan

Inriktningen på Kommunals arbete 

i sammanfattning 

• Att utveckla arbetsformer, metoder och verktyg som gör det möjligt 

för anställda, förtroendevalda och medlemmar att medverka i 

förverkligandet av idén om mönsterarbetsplatsen. 

Kommunal bör också utveckla ett förtroendefullt samarbete med 

arbetsgivarna för att stärka medlemmarnas delaktighet och inflytande 

samt utveckla deras arbetsplatser. Förbundskontoret ska skapa 

förutsättningar för en effektiv samordning av de aktiviteter som är 

nödvändiga för att skapa mönsterarbetsplatser. Allt arbete med 

mönsterarbetsplatsen ska genomsyras av insikten om att det är ett 

långsiktigt arbete som kräver uthållighet. 

• Att i samverkan med andra fackliga organisationer kräva bättre 

förutsättningar för ledare och chefer i kommunal verksamhet. 

Kommunal bör söka samverkan i dessa frågor med SKTF, SSR, 

Läkareförbundet och Vårdförbundet. 

Kommunal bör vara aktivt när chefer och ledare tillsätts och sträva 

efter att de riktlinjer som förbundsmötet lagt fast i handlingsprogrammet 

”Heja chefen” infrias. En klar rollfördelning mellan 

politiskt och professionellt ledarskap samt en tydlig fördelning av 

ansvar och befogenheter är eftersträvansvärt. Vidare bör Kommunal 

aktivt verka för att alla ledare får fördjupad insikt om 

kommunikationsförmågans centrala roll i utvecklingsarbete. 

Traditionellt har den fackliga rörelsen i Sverige drivit på utvecklingen 

genom att teckna kollektivavtal som reglerar förhållanden på 

arbetsplatserna. Det finns arbetsplatser som har utmärkta avtal om 

arbetsmiljön och om medarbetarnas inflytande, men där arbetsförhållandena 

ändå är usla och där det inte finns en stark facklig verksamhet 

som förverkligar avtalets innehåll. Omvänt finns det arbetsplatser som 

helt saknar avtal men som fungerar utmärkt, för att det finns eldsjälar 

på både arbetsgivarsidan och i den fackliga organisationen. 

Kollektivavtal om arbetsmiljö och inflytande är fortfarande en bra 

strategi, men det räcker inte. Avtalen måste fyllas, levas med ett 

aktivt engagemang, medarbetarna och ledare måste göras delaktiga 

och ansvariga. 

KOMMUNALS ARBETE I SAMMANFATTNING 

75

76 


Kommunal måste också utveckla alternativa strategier. Om arbetsgivare 

inte vill teckna avtal om arbetsmiljö och hälsa går det inte att 

luta sig tillbaka och vänta. Den förhållandevis starka lagstiftningen 

ger facket goda möjligheter att skapa rimliga förhållanden på arbetsplatserna. 

Men det förutsätter att Kommunal agerar så att arbetsgivaren 

vill samverka. 

• Att systematiskt arbeta för att teckna avtal med samtliga 

medlemmars arbetsgivare för att ge medlemmarna ökat inflytande 

direkt på arbetsplatsen, en hållbar arbetsmiljö och rimliga 

möjligheter till kompetensutveckling. Nya avtal bör alltid tecknas 

efter dialog med medlemmarna på berörda arbetsplatser, för att 

säkerställa att avtalens innehåll svarar mot medlemmarnas behov. 

Förbundskontoret tillhandahåller dialogmaterial. 

De avtal som tecknas ska ha en tydlig strävan att bidra till att skapa 

mönsterarbetsplatser i alla branscher oavsett driftsform. Ett grundläggande 

mål bör vara att nya avtal ger anställda i alla yrkeskategorier 

möjlighet och skyldighet att delta i fysisk träning, arbetsrelaterad 

reflektion och lärande i arbetet, motsvarande minst tio procent av 

arbetstiden. Dessa aktiviteter ska planeras av samverkansorganen och 

vara anpassade till de krav som arbetet ställer på individen. 

Vidare bör strävan vara att samtliga anställda oavsett position ges 

möjlighet att utveckla sin förmåga att kommunicera, i synnerhet 

gäller det ledare på alla nivåer. 

• Att teckna avtal som ger alla kommunalare tillgång till en 

företagshälsovård av hög kvalitet. 

Företagshälsovården bör erbjuda hälsocoachning och vårdkoordinering. 

Kommunal ska också hjälpa och stödja mindre arbetsgivare 

att hitta företagshälsovård som passar verksamheten och 

medarbetarnas behov. 

• Att systematiskt bevaka hur olika yrkes- och medlemsgruppers hälsa 

utvecklas. 

Arbetsgivarorganisationer och försäkringsbolag bör förmås att förfina 

sin statistik och utveckla rapporteringen. Parallellt bör Kommunals

kunskapsinsamling utvecklas. De analyser och slutsatser som görs 

bör resultera i mål för hur olika medlemsgruppers hälsa ska förbättras. 

De bör också innehålla realistiska strategier och visa hur målen 

ska uppnås. 

Kommunal bör systematiskt analysera de skador som medlemmarna 

drabbas av och omsätta den kunskapen till krav på förbättringar 

i arbetsmiljöerna, arbetsmetoderna, arbetsorganisationen, 

arbetsmaterialens beskaffenhet och när så fodras i krav på lämplig 

skyddsutrustning. 

Förbundets egna insatser bör samordnas över enhetsgränser och 

nivåer i organisationen så att utfallet i medlemsledet optimeras. En 

central uppgift för Kommunal är att sprida kunskap och information 

bland de egna förtroendevalda. 

Kommunal bör vidare noga följa utfallet av de förändringar som 

har gjorts i arbetsskadelagstiftningen och bevaka att medlemmarnas 

skador i rimlig utsträckning bedöms som arbetsskador. 

Individuella skadeärenden ska alltid inriktas på att arbetet i första 

hand ska anpassas till individen och att individen ska rehabiliteras 

inte bara för att kunna utföra ett bestämt arbete utan för att kunna 

leva ett fullvärdigt liv. Kommunal ska alltid försöka förmå arbetsgivaren 

att vidta de åtgärder som lagstiftningen föreskriver. 


77

78 

KÄLLOR 

Källor 

Aaron Antonovsky, Hälsans mysterium KASAM 

Arbetslivsinstitutet 2004:10, Långtidsfriskas arbetsvillkor, en 

populationsstudie 

Arbetslivsinstitutet 2004:14, Omorganisation och ohälsa, skyddsombuden 

vid kommunala arbetsplatser om förändringsarbetet 

Arbetslivsinstitutet, Arbetshälsa, RARs forskningsrapport nr 1, 

Den galopperande sjukfrånvaron 

Arbetslivsinstitutet, Den höga sjukfrånvaron – problem och lösningar 

Arbetsmiljöverket 2005:1, Tunga lyft och annat kroppsligt tungt 

arbete 

DN Debatt, Nio av tio friska som vill ha sjukintyg blir sjukskrivna 

2005-11-23 

Folkhälsoinstitutet 6 okt 2004, Heta data – en första redovisning av 

resultatet från den nationella folkhälsoenkäten 

Försäkringskassan 2005, Alltjämt ojämnt – en studie om kvinnors och 

mäns nyttjande av socialförsäkringen 

Försäkringskassan, Socialförsäkringsboken 2004 

Jönsson L. R och Starrin Bengt, ”Ekonomi-skam-modellen och 

reaktioner på arbetslöshet 

Karolinska institutet, Kvinnors sjukskrivning – En studie om riskfaktorer 

för långtidssjukskrivning 

Komanco, Vad gör oss friska 

Kommunal, Arbetsmiljöprojektet – Kongress 2001 

Kommunal, Femton år av strukturförändring, 2005 

Kommunal, Sexton år av smärta och besvär, 2005 

Lindén m fl, Hälsa och oregelbundna arbetstider 

LO, Ohälsans trappa, 2004 

LO-tidningen nr 37/05, Arbetslösheten dödar 

LO-tidningen nr 4/05, Kortare livslängd väntar lågutbildade 

Prevent.se 12 juni 2002, De sociala och själsliga frågorna viktigast 

för trivseln på arbetet

Regeringskansliet, Regeringens åtgärder för ökad hälsa i arbetslivet 

SBU-rapport 2003, Sjukskrivning – orsaker, konsekvenser och praxis 

SCB 2004:3, Sjukfrånvaro och ohälsa i Sverige – en belysning 

utifrån SCBs statistik 

Social Försäkring nr 8/02, Sjukast i Europa – men ingen vet riktigt 

varför 

Socialstyrelsen, Folkhälsorapport 2005 

SOU 2002:5, Handlingsplan för ökad hälsa i arbetslivet 

Statens Folkhälsoinstitut, Den höga sjukfrånvaron – sanning och 

konsekvens 

Statens Folkhälsoinstitut, Töres Theorell, Är ökat inflytande på 

arbetsplatsen bra för folkhälsan 

KÄLLOR 

79

Strategier för en hälsolinje 

Kommunal ska utveckla arbetsformer, metoder och 

verktyg som gör det möjligt för medlemmarna att 

medverka till att idén om mönsterarbetsplatser blir 

verklighet. Mönsterarbetsplatserna ska göra ett hållbart 

arbetsliv och en hållbar hälsa möjligt för alla anställda. 

Denna rapport visar att Kommunals strategier för att 

förverkliga dessa mål måste innehålla en rad olika delar 

för att lyckas. 

Kommunals utredare Yeshiwork Wondmeneh har 

sammanställt rapporten, med Anita Lundberg och 

Annelie Hellander som medförfattare. 

www.kommunal.se 

December 2006. Art nr 7141 679 7

Strategier för en hälsolinje (PDF) - Kommunal

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template?