Clair Davies, NCTMB

Massera 

själv bort 

dina 

smärtor! 

GB Publishing 

Clair Davies, NCTMB 

med Amber Davies, NCTMB 

Förord av Dr. David G. Simons

Originalets titel: The Trigger Point Therapy Workbook, 2 nd Edition 

Copyright © 2004 by Clair Davies 

New Harbinger Publications Inc., 5674 Shattuck Avenue, Oakland, CA 94609 

Svensk översättning av Gunnar Bäckström 

GB Publishing 

ISBN 9789197555364 

ii

Innehåll 

Inledning 1 

Ett nytt liv 5 

Allt om muskelknutor 17 

Allmänna råd om massage 39 

Smärtor i huvud och nacke 51 

Skuldror, övre rygg och överarm 79 

Armbåge, underarm och hand 107 

Bröst, mage och bäcken 131 

Från mellanrygg till höft 159 

Höft, lår och knä 185 

Underben, vrist och fot 217 

Klinisk massage av muskelknutor 251 

Spänningar och kronisk smärta 289 

Slutord 307 

Litteraturhänvisningar 309 

Sakregister 317 

iii

Förord av David G. Simons, M.D. 

Clair Davies äger en lycklig kombination av egenskaper: Han är en skicklig 

praktiker, han är en god författare, och han uppvisar en enastående beslutsamhet 

i att försöka avlasta mänskligheten lidandets börda. Budskapet i den 

här boken är ett skri i en öken av försummelse. En muskel är ett föräldralöst 

organ. Ingen medicinsk specialitet gör anspråk på den. Följaktligen är det få 

som vill främja forskningsprojekt rörande muskulära orsaker till smärta, 

vilket gör att medicinstudenter och fysioterapeuter sällan får tillräcklig 

grundutbildning i att upptäcka och behandla muskelknutor. Lyckligtvis finns 

det massageterapeuter som är utbildade inom detta område och är skickliga i 

att genomföra behandlingar. 

Eftersom det inte finns någon väletablerad forskningsgrupp i detta ämne, 

finns det inte heller någon erkänd kunskap om de bakomliggande orsakerna. 

Inte desto mindre existerar det trovärdiga hypoteser, baserade på stabil 

vetenskaplig forskning, som kan läggas till grund för kommande 

undersökningar inom området. Mycket forskning återstår dock att göra inom 

detta försummade område. 

Det tycks bli alltmera klart att patienter med fibromyalgi också har 

muskelknutor, som i hög grad bidrar till deras besvär. Vissa patienter har fått 

diagnosen fibromyalgi, när de i själva verket lider av mera lättbehandlade 

multipla muskelknutor. Behandlingen av sådana knutor i dessa patienter 

kräver speciell varsamhet och skicklighet. 

Rutinerade kliniker vet att muskelknutor är den vanligaste orsaken till 

överallt förekommande, gåtfulla smärtor, men att få tag på en skicklig 

praktiker kan vara frustrerande. Den här boken ger ledning för terapeuter 

som ännu inte förstått muskelsmärtors orsaker, och den kan också vara till 

värde för patienter som inte lyckats finna en lämplig terapeut. 

Det bästa är att själv lära sig hur man kan kontrollera sina muskelsmärtor. 

Att behandla muskelknutor innebär att man går till roten av denna vanliga 

sorts smärta, inte bara att tillfälligt lindra den. 

iv

Översättarens förord 

Av en ren tillfällighet råkade jag få originalet till denna bok i min hand. När 

jag fick klart för mig vad den handlade om, hade jag en fascinerande läsning 

framför mig. Sedan dess har jag fått tillfälle att ta bort många envisa smärtor 

genom att söka upp och behandla motsvarande muskelknutor. 

Det mest dramatiska fallet var en plåga jag hade haft i 1½ år: om jag satte 

mig på en vanlig stol började en brännande smärta att utveckla sig i sätet 

redan efter några minuter, och den blev outhärdlig efter en kvart. För att 

kunna arbeta vid mitt skrivbort ett par timmar var jag tvungen att använda 

en 8 cm tjock sittdyna, toppad med en elektrisk värmedyna. Framför TVn 

kunde jag inte klara av en kväll utan att ligga på en soffa. 

Med hjälp av boken kunde jag ana vilken muskel som var roten till det 

onda. Det var en tvärgående muskel (obturator internus) som går från lårbenet 

till sittbenet, nästan ända fram till ändtarmen. Den hade en öm punkt som jag 

kunde komma åt att massera, trots att den låg under den tjocka gluteus 

maximus. Ett effektivt – men ansträngande– sätt var att rulla en tennisboll på 

golvet under mig. Sedan jag skaffat mig verktyget Thera Cane blev det 

enklare. Efter ett par månader var muskelsmärtan borta och har därefter 

aldrig känts av. 

I den följande texten har jag använt ett minimalistiskt system för hänvisningar, 

där sidnumret är den huvudsakliga adressen. Om jag refererar till 

en figur skriver jag t.ex. 123■2 och menar därmed sidan 123, andra figuren 

(ofta finns det högst en figur på en sida). 

Hänvisningar till andra verk skriver jag t.ex. (Travell och Simons 1999, 12- 

14), och senare i texten förkortar jag författarnamnen till T&S. 

Jag tackar docenten i medicin Olof Zettervall, Lund, och massageterapeuten 

Johnny Carlsson, V.D. i SWEHAB FÖRETAGSMASSAGE AB, 

Malmö (se slutet av boken), för att de på var sitt sätt granskat texten. Lektorn 

i latin och grekiska, Gert Cervin, har handlett mig i den muskulära latinska 

nomenklaturen. 

Gunnar Bäckström (G.B.) 

v

Inledning 

Jennifer, 28 år, som tyckte om att jogga varje morgon för hälsans skull blev tvungen 

att sluta och drar sig numera för att promenera en liten bit på grund av den envisa 

smärtan i hennes knän och hälar. 

Larry, 52 år, kan inte tänka på något annat än sin ständiga ryggvärk. Det är svårt 

att lägga sig i sängen och svårt att stiga upp. Hans rygg gör ont, vare sig han sitter, 

står eller ligger. 

Melanie, 36 år, sitter hela dagen framför datorns tangentbord, och på kvällen oroar 

hon sig för sin framtid på grund av den konstanta värken och domningen i armar och 

händer. Som ensamstående mor vet hon att hon måste arbeta, trots lidandet. 

Jack, 45 år, har axelsmärtor som väcker honom mitt i natten. Han kan inte lyfta 

armen för att kamma sig. Han klarar inte heller av att klia sig på ryggen. Om han gör 

en plötslig rörelse får han en stöt som av en elektrisk spänning, och det får honom att 

krypa ihop, andlös och grimaserande. Är detta början till en oundviklig ålderdom, 

oförmåga och död? 

Howard, 23 år, är en skicklig violinist under utbildning. Efter flera års hårt arbete 

under ledning av de bästa lärarna i landet är han nu rädd att han aldrig skall kunna 

göra karriär som professionell violinist. Problemet är ständig smärta och en 

oförklarlig, tilltagande stelhet i fingrarna. 

Känner du någon som har haft liknade upplevelser? De finns överallt – på 

varje arbetsplats och i varje hem. Vad alla dessa människor har gemensamt, 

förutom sitt kroniska lidande, är att de inte får den hjälp de behöver. Det är 

inte så att de inte har letat. De har gått hela ronden. De har varit hos läkare, 

låtit ta prover, utsatt sig för fysisk terapi, fyllt i formulär till sjukkassan och – 

utöver eländet – varit tvungna att betala de skyhöga räkningarna själva. 

De har provat kiropraktik, akupunktur, magneter, dieter och naturmediciner. 

De har tagit sina smärtpiller och snällt gjort sina muskeltöjningar. 

Ibland blir de bättre för en tid, men smärtorna kommer alltid tillbaka. 

Ingenting tycks gå till botten av problemen. De är rädda för att operation är 

den enda lösningen, även om de inte får någon garanti för att den kommer att

- 2 - 

hjälpa. De börjar tvivla på om någon egentligen vet något om smärta. 

Om det här beskriver din egen situation, eller den som någon av dina nära 

kämpar med, kan den här boken tillhandahålla den hjälp du har sökt. Den 

avser att ge dig en rimlig förklaring till vad som har gått fel. Bättre ändå, den 

kan mycket väl visa hur du blir av med din smärta på ett praktiskt sätt. Inga 

doktorer, inga piller, inga räkningar. 

Tusentals massageterapeuter, fysioterapeuter och läkare gör dagligen 

erfarenheten att det mesta av all värk och smärta – och många andra gåtfulla 

besvär – faktiskt orsakas av muskelknutor, d.v.s. kramp i en mycket liten del 

av en muskel. Smärtläkare som har utbildats att upptäcka och behandla 

sådana knutor har funnit att knutor är den primära orsaken till smärta i 75 % 

av fallen, och är medskyldiga i nästan alla fall. Även fibromyalgi, som plågar 

miljoner människor, anses i många fall ha sitt ursprung i muskelknutor 

(Travell och Simons 1999, 12-19; Gervin 1995, 121; Fishbein et al. 1986, 181- 

197). 

Man har konstaterat att muskelknutor kan orsaka huvudvärk, smärta i 

nacke och käkparti, falsk CTS och många sorters ledvärk som felaktigt 

klassats som artrit, tendinit, bursit eller skadat ligament. De kan också vara 

skyldiga till symptom så olika som öronvärk, yrsel, illamående, halsbränna, 

falsk hjärtattack, arytmi och smärtor kring könsorganen. Muskelknutor kan 

också framkalla kolik hos spädbarn och sängvätning hos äldre barn. De kan 

också spela en roll i kronisk trötthet och sänkt motståndskraft mot 

infektioner. Eftersom de kan vara orsaken till kroniskt lidande kan de 

indirekt ge upphov till depression. 

Problem med muskelknutor kan vara förvånansvärt lätta att komma till 

rätta med; folk kan faktiskt göra det själva om de får rätt information. Detta 

är bra, för tiden har kommit för vanliga människor att ta hand om det egna 

lidandet. Anledningen är att en förfärande stor andel läkare och annan 

vårdpersonal fortfarande är i det blå vad det gäller muskelknutor och deras 

roll i smärtupplevelserna. Detta trots att fakta har varit tillgängliga i 

medicinska tidskrifter i minst 60 år!. Det har funnits, och finns fortfarande 

motstånd mot hela idén att muskelknutor är verkliga objekt och måste tas på 

allvar. 

Varför har den medicinska professionen inte accepterat idéerna om 

muskelknutor? Delvis beror det på att dessa har förväxlats med akupunkturpunkter. 

Akupressur, som vi övertagit från tusentals år gammal kinesiskt 

medicin, påstås ha en positiv effekt på s.k. energiflöde genom kroppen. Även 

om akupressur och andra österländska metoder för behandling tycks ha vissa 

gynnsamma effekter, är de mycket motståndskraftiga mot seriös vetenskaplig 

bekräftelse och ses av många doktorer, och även av lekmän, som kvacksalveri 

utan bevisbara resultat. Om du inte vet skillnaden, kan teorier om

- 3 - 

muskelknutor också framstå som kvacksalveri. 

Vår kunskap om muskelknutor kommer emellertid rakt från västerlandets 

medicinska forskning. Muskelknutor är verkliga objekt. Man kan känna dem 

med fingrarna. De ger ifrån sig tydliga elektriska signaler som kan mätas 

med känsliga voltmetrar. De märks slutligen som varmare områden på 

muskelns yta. Muskelknutor har slutligen fotograferats i muskelvävnad med 

hjälp av elektronmikroskop. (Travell och Simons 1999,57-70). 

Det mesta av vad som är känt om muskelknutor är beskrivet i de två 

volymerna av verket Myofascial Pain and Disfunction: The Trigger Point Manual, 

av Janet Travell och David Simons. Dessa båda böcker ger oss väsentligen allt 

som är känt i ämnet, och möjligheterna till smärtlindring är klart uppmuntrande. 

Mycket av informationen är formulerad i svåra vetenskapliga 

termer, men den grundläggande vetenskapen om muskelknutor är lätt att 

förstå om man uttrycker den på vardagsspråk. 

Travell och Simons definierar en muskelknuta (”trigger point”) som en 

liten spänd knuta i muskelvävnaden. Den känns ofta som en halvkokt bit 

spaghetti, eller som en ärta begravd djupt i muskeln. Muskelknutan påverkar 

muskeln genom att göra den både stel och svag. På samma gång uppehåller 

den en stark kontraktion av muskelfibrerna i en liten del av muskeln. 

Därmed utövar dessa förkortade muskelband en ihållande kraft på 

muskelfästena, vilket ofta ger symptom i närliggande leder. Den ständiga 

spänningen i muskelfibrerna försvårar i sin tur blodcirkulationen i 

omgivningen. Den resulterande upplagringen av biprodukter från ämnesomsättningen, 

liksom den brist på syre och den näring som behövs för 

metabolismen kan få en muskelknuta att bestå i månader, om ingenting görs. 

Det är en självunderhållande, ond cirkel som måste brytas (Travell och 

Simons 1999, 71-75). 

De flesta terapeutiska behandlingar utgår ifrån att problemet finns där 

smärtan känns. Svårigheten med muskelknutor är att de vanligen sänder 

smärta till andra delar av kroppen. Det är denna överförda smärta som har 

lurat de flesta, läkare såväl som andra inom sjukvården. Enligt Travell och 

Simons misslyckas den konventionella terapin därför att den inriktar sig på 

själva smärtan och struntar i roten till det onda, som kan ligga en bit bort. 

Ännu värre än att vanemässigt ägna sig åt smärtpunkten är att behandla 

hela kroppen med mediciner. Värktabletter, som är det dyrbara men 

populära läkemedlet idag, ger oss en illusion av att vi blir bättre, när de 

egentligen bara döljer problemet. De flesta smärtor, som huvudvärk, muskelvärk 

och ledvärk kan ses om en varning – ett skydd mot överansträngning av 

vissa muskler. Smärta signalerar att någonting är fel och behöver åtgärdas. 

Det är inte god medicinsk sed att slå ihjäl budbäraren och strunta i 

meddelandet. När man betraktar smärtan i dess verkliga roll, som budbärare

- 4 - 

och inte som själva problemet, inriktar man behandlingen mot orsaken till 

smärtan. 

Lyckligtvis vet man nu att överförd smärta dyker upp enligt ett bestämt 

mönster. De värdefulla medicinska framsteg som Travell och Simons har 

publicerat, har avslöjat just dessa mönster. Om du väl vet var du måste söka, 

är muskelknutor lätta att hitta med känseln och kan oskadliggöras med olika 

metoder. 

Tyvärr är de två behandlingsmetoder som föreslås i The Trigger Point 

Manual inte alls lämpade för egenvård. Syftet med den här boken är att bygga 

på de två pionjärernas arbete och anvisa praktiska och billiga tillvägagångssätt: 

ett klassiskt gör-det-själv-recept, i stället för otaliga besök i kliniker 

av olika slag. Denna nya metod är ett system för själv-utförd massage som 

går direkt på muskelknutorna. Det tar bara några minuter att märkbart 

minska smärtan. De flesta problem kan fås att försvinna på 3-10 dagar. Även 

gamla kroniska tillstånd kan rättas till på bara 6 veckor. Det kan ta längre tid 

i fall av fibromyalgi eller kronisk trötthet, men även dessa besvär kan lindras 

med framgång. 

Massage av muskelknutor på egen hand fungerar på tre sätt: den bryter 

den kemiska och neurologiska cirkel som förevigar muskelns sammandragning, 

den ökar blodcirkulationen som har hindrats av den hårda knutan, 

och den töjer ut muskelknutan på ett direkt sätt. Vissa figurer i den här boken 

visar hur du kan lokalisera de muskelknutor som har orsakat dina problem, 

och andra visar praktiskt hur du kan bli av med dem. Massage kan i längden 

överanstränga fingrarna, och figurerna ger också tips om hur sådana skador 

kan undvikas. 

Den här boken är framför allt avsedd som bruksanvisning för egenvård, 

men den kan också användas som lärobok vid terapeutiska kurser. Näst sista 

kapitlet är ägnat åt tekniker lämpliga för klinisk verksamhet. 

En kurs i självmassage av muskelknutor skulle vara en tillgång även i 

läkarutbildningen. När unga doktorer lär sig bota sin egen värk, får de bättre 

kontakt med smärtans realiteter och inser snart möjligheterna med den nya 

behandlingsmetoden. En liknande utbyggnad av den medicinska utbildningen 

skulle i hög grad förbättra behandlingen av smärta och skulle samtidigt 

sänka kostnaderna.

Ett nytt liv 

- 5 - 

Jag var sextio år och stod på höjden av det yrke jag utövat i nästan fyra 

decennier. Då beslöt jag att överge allt och starta från början på ett helt nytt 

område. 

Renovering av pianon hade varit min födkrok, och det hade varit en god 

sådan. Min inkomst hade överstigit hundra tusen dollar vissa år, men som 

massageterapeut skulle jag ha tur om jag kunde tjäna tjugo tusen. Det gamla 

livet hade många goda sidor, inte minst glädjen i själva verksamheten, den 

aktning jag upplevde från omgivningen och min odisputabla status bland 

mina kolleger. Det nya livet skulle nog bli fullt av bekymmer och osäkerhet, 

utan större möjlighet att nå samma framgång som jag åtnjöt i mitt förra liv. 

Vad hade jag för motiv att företa en så våldsam förändring? 

Kort sagt, motivet var smärta. Till följd av min svåra personliga kamp med 

värken trodde jag att jag fått något att dela med mig till andra människor. Jag 

kände att jag hade upptäckt någonting nytt om hur man behandlar smärta, 

vilket kunde ändra andras liv som det hade ändrat mitt. Jag kunde inte nöja 

mig med att behålla detta för mig själv. 

Du skulle inte läsa den här boken, om du inte vore mitt i din egna 

oavgjorda kamp mot smärtan – eller om du inte sökte efter ett bättre sätt att 

hjälpa dem som har ont. Jag hoppas att min historia kommer att visa dig vad 

som kan göras, när ingen hjälp tycks finnas att tillgå. 

Vladimir Horowitz egen pianostämmare lärde mig att stämma pianon. Det 

var omkring 1960, och jag gick i lära hos Steinway & Sons i New York. Det 

var en förträfflig start. När jag lämnade Steinway, hade jag haft mitt företag i 

New York i flera år och stämt pianon i hem, kyrkor, konserthallar, 

inspelningsstudior och teatrar över hela staden. New York var en billig stad, 

många berömda människor kände mig till namnet, jag körde motorcykel och 

hade flickvänner – det var ett skönt liv. 

I slutet av 60-talet flyttade jag till Kentucky, i jakt på renare luft och plats 

för att parkera min nya bil. Jag slog mig till ro, gifte mig och uppfostrade två 

pigga döttrar. De följande åren renoverade jag och justerade hundratals 

flyglar och stämde tiotals tusen pianon av andra typer. Verksamheten kändes 

stimulerande för den rastlösa, skapande anden: jag uppfann dussintals nya

- 6 - 

verktyg för pianobranschen, och genom alla artiklar jag skrev för The Piano 

Technicians Journal blev pianostämmare över hela världen bekanta med 

mina hjälpmedel, mina metoder och mitt namn. Jag fick rykte om mig att 

vara duktig på att hitta på enkla lösningar till svåra problem. 

Under den tid jag arbetade med pianon hade jag tyvärr mycket värk – i 

nacken, i ryggen – alla sorters värk man kan vänta sig av hårt kroppsarbete. 

Med tiden blev jag alltmer orolig för att jag skulle behöva sluta arbeta. Jag 

blev gradvis medveten om att nästan alla pianotekniker jag kände hade 

besvärats av plågor, och att detta hotade deras arbetsglädje, och t.o.m. deras 

försörjning. Jag kom ihåg att en av mina lärare vid Steinway en gång blev så 

handikappad av en ömmande axel att han knappast kunde stämma ett piano. 

När jag till slut själv råkade ut för smärtor i axeln, upptäckte jag att det 

inte tycktes finnas någon hjälp att tillgå. I praktiken tog jag tabletter och 

försökte knoga vidare. Läkare jag besökte verkade inte ens förstå mina 

problem, även om de låtsades göra det, och de tog ändå betalt för en arm eller 

ett ben. Detta gjorde mig så rasande och förtvivlad att jag beslutade att bota 

min axel själv, om det fanns någon möjlighet. 

När jag var färdig hade jag inte bara blivit av med mina smärtor i 

skuldran, utan jag hade slutat mitt arbete med pianon och blivit utexaminerad 

från en utbildning i terapi genom massage. Istället för att stämma 

pianon stämde jag nu människor. 

Ingen förstod sig på axlar 

Ironiskt nog orsakades mitt avhopp inte direkt av mitt yrke – men jag är 

säker på att det spelade den främsta rollen. En morgon i januari, när jag kom 

in efter att ha skyfflat snö framför huset hade jag fått fruktansvärt ont i 

skuldran. När jag fortsatte med mina pianon de följande dagarna, tänkte jag 

mer och mer på min axel. Allt jag gjorde irriterade min axel. Så småningom 

kunde jag inte ens lyfta armen. Snart fick jag olidliga smärtor när jag lyfte 

min dotterson, försökte få tag i mitt säkerhetsbälte, eller kröp under en flygel 

för att reparera den. Tillståndet blev så allvarligt att en häftig rörelse kunde 

resultera i något som liknade en elektriskt stöt, som fick mig att krypa ihop 

och grimasera i flera minuter. Jag kunde inte sova. Jag brukade gå upp mitt i 

natten för att försöka lindra det onda genom kylning med is eller upphettning 

under duschen, men ingenting jag gjorde gav någon varaktig effekt. 

Isen kunde minska smärtan tillräckligt för att jag skulle kunna somna, men 

på morgonen var eländet tillbaka. 

Några år tidigare hade jag gått till en sjukgymnast, som var specialist på

- 7 - 

massage, med anledning av kramp i ryggen. Jag såg detta som ett sista 

försök, utan att egentligen tro på metoden. Men hon botade mig och fortsatte 

sedan med min kroniska värk i en arm och en hand. Jag kunde inte ha blivit 

mera förtjust – och förvånad. Jag kände knappt till att terapi genom massage 

existerade, för att inte tala om att den verkligen fungerade. Jag hade 

föreställningen att det onda i handen och armen bara var en plötslig 

förkänning av stigande ålder. Men efter bara tre besök lyckades terapeuten 

befria mig från ett lidande som jag hade dragits med så länge jag kunde 

minnas. 

Olyckligtvis var det något jag inte förstod ifråga om mina problem med 

axeln. Den underbara terapeuten hade flyttat, och jag fick lov att söka efter 

någon med en liknande begåvning för att bota smärta. Detta blev ett fruktlöst 

sökande. Det enda jag hörde var råd av typen ”träna och töj dina muskler”, 

trots att jag protesterade att töjning (stretching) gjorde saken värre, inte 

bättre. Vid ett tillfälle gick det upp för mig att fysioterapeuten som 

behandlade min frusna skuldra själv (i hemlighet) led av precis samma 

problem! Hon kunde inte bota sig själv, och hon kunde inte bota mig, men 

hon ville ändå få betalt. 

Jag fick en känsla av att ingen egentligen förstod sig på axlar. Jag testade 

en serie olika terapeuter, i förhoppning om de enastående resultat jag hade 

smakat tidigare, men de tycktes alla bara leka med min frusna skuldra. 

Tidigare erfarenheter visade att en kiropraktiker inte klarade av liknande 

besvär. Jag väntade mig inte att läkare skulle kunna föreslå något annat än 

värktabletter – eller ännu värre, operation. 

Mitt under detta sökande efter en verksam behandling bestämde jag mig 

för att åka till den årliga konferensen anordnad av Piano Technicians Guild. 

Det var föredrag hela veckan om olika aspekter av yrkets teknologi, och jag 

hade alltid känt mig uppiggad av de dynamiska diskussionerna vid detta 

tillfälle. Jag deltog trots mitt handikapp och hoppades att ett avbrott i arbetet 

skulle hjälpa. Men när jag satt där dagen i ända med armen hängande orörlig 

vid sidan förvärrades bara mina besvär. Jag masserade axeln då och då, 

tryckte på den, försökte slappna av den, och jag försökte ibland röra på den. 

Enda resultatet var att värken blev värre under veckan. Mina tankar upptogs 

helt av smärtan. 

Sista natten var min värk så envis att inte ens kylning med is gav någon 

lindring. Jag låg i min hotellsäng klockan två på natten och grät som ett barn. 

Tydligen kunde jag bara hoppas att jag på något sätt skulle överleva 

problemen. Jag hade hört att det skulle ta ett år för skuldran att läkas av sig 

själv – om den verkligen läktes. 

Där jag låg i mitt elände råkade jag komma ihåg ett par medicinska böcker 

som jag hade sett flera år tidigare på skrivbordet hos den terapeut som jag

- 8 - 

beundrade. Hon berättade att hon slog upp de böckerna gång på gång, och 

hon var den enda person som verkligen tycktes veta vad hon gjorde i kampen 

mot smärtan. Jag insåg att jag skulle behöva ta hand om mina problem själv, 

och dessa medicinska luntor kanske var en startpunkt. Det var en strimma av 

hopp. 

Ny teknik 

När jag kom hem efter konferensen beställde jag böckerna: volym 1 och 2 av 

Myofascial Pain and Dysfunction: The Trigger Point Manual av Janet Travell och 

David Simons. Priset på böckerna var uppskakande, och jag tvekade litet, 

men slutligen frågade jag mig: Vad är denna kunskap värd? Min skuldra gav 

mig svaret. 

När böckerna väl hade kommit trädde jag in i en värld som tidigare inte 

existerade för mig. Så snart jag började läsa blev mysterierna med min 

skuldra klara. I The Trigger Point Manual fann jag hundratals vackert utförda 

illustrationer av kroppens muskler. De visade de troliga knutorna för varje 

muskel och utbredningen av den smärta som de orsakade. 

Även om fysiologin för en ”trigger point” visade sig vara mycket komplicerad, 

var det klart att den kan ses som en ”knuta”: en kort bunt av 

muskelfibrer under en våldsam sammandragning, som aldrig slappnar. En 

sådan knuta kunde göra ont av sig själv eller kunde vara omärklig om man 

inte tryckte på den ömma punkten. Vanligen skickade den emellertid sin 

smärta någon annanstans. Jag förstod att det mesta av mitt lidande, kanske 

allt, var denna mystiska förflyttade smärta. Jag hade aldrig kunnat förstå 

varför all den massage jag hade använt aldrig hjälpte. Det var helt enkelt fel 

att anta att problemet fanns på den plats där det gjorde ont! 

Smärtan på framsidan av axeln kom faktiskt från baksidan, från en knuta i 

infraspinatus, en muskel som delvis täcker utsidan av skulderbladet. Den 

djupa smärtan på baksidan av axeln kom från knutor i subscapularis, en 

muskel på undersidan av skulderbladet, mellan skulderbladet och revbenen. 

Den envisa smärtan på insidan av mitt skulderblad skickades från knutor i 

scalenus, en muskel framför och på sidan av min nacke. Det är inte att undra 

på att ingen visste vad de kunde göra för mig! 

Det stod nu klart för mig, att jag hade ett stort antal knutor i min skuldra – 

som innehöll inte mindre än tjugo muskler, visade det sig. Den första 

massagterapeuten, den som jag beundrade så mycket, hade behandlat mig 

framgångsrikt med vanlig massage, och jag förstod nu att det var knutor hon 

ägnade sig åt. Kanske kunde jag klara av muskelknutorna själv med

- 9 - 

massage? Jag började tro att detta var en uppgift för någon med en teknikers 

mentalitet – skulle kanske någon som var smart nog att ta sig an en flygels 

komplicerade mekanism också kunna behandla muskelknutor? 

Driven av min bedrövliga smärta och mitt intresse för de nya idéerna 

studerade jag Travell och Simons dag och natt. Jag fann att muskelknutorna 

försvann under mina händer, om jag masserade dem envetet. Efter bara en 

månads ihärdig användning av vad jag läst, kapitel för kapitel, hade jag 

klarat av min axel – min egen axel! Jag var förbluffad! Värken var borta! Jag 

kunde lyfta armen. Jag kunde sova hela natten. Det här fungerade faktiskt! 

Med min medfödda optimism såg jag genast behandlingen i ett längre 

perspektiv. Jag insåg att jag hade tillgång till ett verktyg för att ta hand om 

min egen muskelsmärta. Jag antog att om jag kunde behandla alla muskelknutor, 

skulle jag kunna släcka ut praktiskt taget all smärta som drabbade 

mig. Jag skulle kanske kunna utveckla ett komplett system, ett slags ny 

teknologi, och kanske skulle andra människor också kunna bli hjälpta. 

Mekanisk påhittighet 

Travell och Simons hade gett en underbar gåva till den medicinska världen. 

Figurerna i deras böcker förklarade ämnet ur varje synvinkel. Utan dessa 

hängivna författares arbete skulle läran om muskelknutor och förflyttad 

smärta ha varit en enda röra, mestadels okänd och otillgänglig. 

Tyvärr var Travell och Simons viktigaste metod för att koppla bort 

muskelknutor knappast lämpliga för egenvård. Den gick ut på att spruta ett 

bedövningsmedel rakt in i knutan och sedan töja ut muskeln. En annan 

teknik de använde var att kyla ned muskelknutan och komplettera med 

stretching. Jag hade ju upplevt att stretching av en angripen muskel bara 

gjorde det onda värre, men tydligen tjänar nedkylningen till att förvirra 

nervsystemet så att inte muskeln drar ihop sig. Hur som helst fann jag att 

injektion eller kylning inte var praktiskt att använda på sig själv, och 

dessutom skulle det inte vara möjligt att nå vissa muskler. 

Jag tyckte också att det var brutalt att sträcka en hel muskel för att få en 

mycket liten del, en muskelknuta, att slappna av. Varför inte gå direkt till 

själva problemet, knutan, och behandla den direkt? Massage tycktes mig vara 

den naturliga metoden, och en skicklig terapeut hade ju en gång visat detta 

genom att bota mig. 

Jag ville hitta på enkla medel att behandla sig själv. Jag ville utveckla en 

fullständig metod för att hantera muskelknutor på alla ställen i kroppen. Jag 

var ute efter någonting som en vanlig människa som jag omedelbart skulle

- 10 - 

kunna förstå och använda. Jag kände mig säker på att detta kunde göras. 

Bland den gamla tidens pianomän hos Steinway var ”en god mekaniker” 

den bästa komplimang man kunde få. En god mekaniker var noga med 

detaljer och höll ut ända tills allt blev rätt; han kunde hitta en lösning även 

om den inte fanns i läroboken. Mitt tidigare liv hade kretsat kring att vara en 

god mekaniker och att leta efter en enkel lösning. Det var just vad jag måste 

göra när det gällde att uppfinna sätt att själv behandla muskelknutor. Jag 

kände att det var enklast att betrakta kroppen som en maskin med hävstänger, 

stöd och krafter, åtminstone när det gällde ben och muskler. Ett 

sådant system kunde jag förstå mig på. Ett liv fullt av arbete med mina 

händer skulle börja betala sig på ett oväntat sätt. 

Min första utmaning var att lära mig den exakta placeringen av varje 

muskel, att föreställa mig hur den var fäst i skelettet, och att förstå vad denna 

muskel uträttade. Att finna den rätta massagetekniken som muskelknutan 

skulle påverkas av var hela konsten. Svårigheten var att räkna ut hur jag 

skulle nå svåråtkomliga ställen och utöva tillräcklig kraft där utan att skada 

händer och fingrar, som lätt skulle bli överansträngda under ett vanligt 

dagsverke. 

Jag blev fullständigt besatt av projektet. Jag studerade Travell och Simons 

det första jag gjorde på morgonen och det sista jag gjorde på kvällen. Jag läste 

på parkeringsplatsen utanför McDonald’s. Med min egen kropp som 

laboratorium upptäckte jag något nytt varje dag. Jag fann knutor överallt och 

upptäckte smärta som jag inte visste jag hade. Muskelknutor var det enda jag 

ville prata om, och jag hälsade ofta mina familjemedlemmar med utropet: 

”Jag har funnit en till!” Under en period av tre år lärde jag mig oskadliggöra 

knutor i 120 muskler på varje sida, vilket betydde att jag kunde hantera alla 

knutor som Travell och Simons skrev om, med undantag av dem som sitter i 

bäckenet. 

En värld av smärta 

Felaktig diagnos av smärta är det viktigaste ämnet som Travell och Simons 

tar upp i sina böcker. Överförd smärta från muskelknutor härmar symtomen 

från en lång lista av vanliga sjukdomar; men läkare som försöker väga ihop 

alla möjliga orsaker till besvär har sällan vetat att muskelknutor kan spela en 

viktig roll. Muskelknutor har historiskt sett sällan förekommit i den 

medicinska utbildningen. Travell och Simons hävdar att de flesta vanliga 

smärtor orsakas av muskelknutor, och okunnighet om detta grundläggande

- 11 - 

faktum kan leda till falsk diagnos och slutligen en misslyckad behandling 

(Travell och Simons 1999, 12-14). 

Från början hade jag en känsla av att, av någon anledning, Travell och 

Simons hade trampat i en djup fälla och riskerade att bli begravda och 

glömda. Numera borde ju Travells upptäckter om smärta ha nått hela landet 

och ändrat hela sjukvården. Första upplagan av The Trigger Point Manual 

publicerades år 1983, men jag kunde inte hitta något om muskelknutor i 

stadsbiblioteken. Ingen populär läkarbok nämnde någonsin detta ämne. 

Ingen informativ bok fanns i bokhandeln. Läkare använde fortfarande 

tabletter som viktigaste medel mot smärta. Många var t.o.m. fientligt 

inställda till begreppet muskelknutor och misstrodde den som falsk medicin, 

som någonting helt påhittat. 

Bara massageterapeuter tycktes vara informerade om muskelknutor och 

överförd smärta, men endast undantagsmänniskor i denna bransch tycktes 

kunna behandla knutor effektivt. Vad mera är, denna spirande terapeutiska 

metod gav hela yrkesområdet en sådan falsk utstrålning att verksamheten 

förväxlades med behandlingar som kunde tillskrivas placeboeffekten (trons 

inverkan). Med en liknande framtoning, hur kunde medicinare och allmänhet 

betrakta detta som en rimlig terapi mot smärta? 

Uppenbarligen existerade det en värld av smärta, som ropade efter den 

enkla och tillförlitliga lösning jag kände jag hade framför mig. Jag blev trött 

på läkare som inte ens ville lyssna på mig när jag talade om muskelknutor. 

Att tala direkt till allmänheten om muskelsmärtor föreföll vara en mera 

logisk åtgärd. Jag började fundera över att överge min pianoverksamhet. Det 

fanns något viktigare för mig att göra. 

Det första jag ville göra var att skriva om självbehandling av smärta för 

alla mina lidande kolleger i Piano Technicians Guild. Jag antog att mina idéer 

om smärta hade större chanser att bli publicerade i en sådan tidskrift än 

någon annanstans. 

Jag kom också på att jag kunde ge föredrag och övningar i egenvård mot 

smärta, och jag insåg att om jag skaffade mig en examen från en skola för 

terapeuter skulle jag få större trovärdighet. Men jag hade ett bättre motiv för 

att utbilda mig på detta sätt. Min dotter Amber fick en kronisk ryggvärk efter 

att ha lyft en tung fåtölj vid en scenförändring när hon medverkade i en 

sommarteater. Med hjälp av mina nya kunskaper om muskelknutor försökte 

jag bota henne genom massage, men jag var helt enkelt inte särskilt 

framgångsrik. Jag hade aldrig lärt mig den väl utprovade teknik som 

massageterapeuter i allmänhet använder. Det skulle vara värt mödan att lära 

mig utföra massage på ett korrekt sätt, om bara för att hjälpa min dotter; och 

vad helst som jag dessutom lärde mig skulle vara ett plus. 

Jag sökte alltså in till den största massageskola jag kunde finna, en som

- 12 - 

hade en välbesökt studentklinik, där jag kunde få praktisk erfarenhet på 

kortast möjliga tid. Då kunde jag inte föreställa mig att jag skulle bli en 

professionell terapeut, men jag ville definitivt skaffa mig utbildningen. Med 

hjälp av min svärson, som gick i lära för att överta min pianoverksamhet 

avverkade jag en hel rad av väntande ombyggnadsjobb. Vi klarade så av 

beställningarna i tid för min sex månader långa kliniska kurs vid Utah Collge 

of Massage Therapy. 

Massageskolan 

Vi var 49 i klassen: 36 kvinnor och 13 män. Det var en mycket varierad grupp 

med alla sorters bakgrund, från många stater och även andra länder, med 

åldrar från 17 till 60 år. Även om jag var den äldste i klassen och kanske 

betraktades som en knarrande gubbstrutt, stod det snart klart att jag var den 

ende som kunde säga sig vara fri från smärta. Alla de andra – unga och 

gamla, kvinnor och män – hade någon typ av smärtproblem. Det såg nästan 

ut som en tanke att folk som utbildar sig i massage lider av kronisk smärta 

och letar efter en lösning som de inte har funnit på annat håll. 

Det kändes ironiskt att jag som hade läst båda luntorna av Travell och 

Simons Trigger Point Manual inte kunde få någon annan att lyssna. Jag hade 

lämnat en verksamhet där mitt ord hade tagits som evangelium. Människor 

var angelägna att höra vad jag hade att säga om pianon. När jag nu spelade 

rollen som student, var min auktoritet degraderad till noll. Ingen ville veta 

vad jag kunde om muskelknutor. Jag kunde bara stå och titta på när en 

studentkamrat hade ett anfall av smärta, vanligtvis i nacken eller ryggen, och 

gick till en kiropraktor eller till akuten. Jag erbjöd mig att hjälpa men blev 

avvisad. 

Det var ännu svårare att närma sig en instruktör för att prata om att ge sig 

själv massage, men anatomiläraren kände sig tydligen inte lika hotad som de 

andra. Han var en stor, självsäker kille med sinne för humor, som inte var 

rädd för att förlora studenternas aktning. En dag under en rast hörde han mig 

tala med en kamrat om knutor och frågade mig om jag visste hur man tar 

bort smärta. Han talade om att han hade en smärta som sköt diagonalt längs 

sidan av bröstet. Han hade just fått tillbaka det besväret den morgonen. Det 

var inte hjärtat, sade han, det hade kontrollerats. Medan han förklarade, 

började jag trycka på hans hals precis ovanför nyckelbenet. Plötsligt slutade 

han prata, blinkade till och utropade: ”Oj, där sitter det! Där är min smärta. 

Hur gjorde du det?” En knuta på scalenus-musklerna var det som framkallade 

smärtan i bröstet. Jag visade hur han skulle behandla den muskelgruppen

- 13 - 

själv, och han berättade senare att smärtan hade upphört och aldrig kom 

tillbaka. 

Jag kunde inte komma över den händelsen. Den här mannen var en 

utexaminerad sjuksköterska och en skicklig lärare i anatomi, som kände till 

alla muskler men inte kände till sina egna muskelknutor. Han var en produkt 

av samma system som utbildar läkare med samma förbluffande lucka i kunskaperna. 

Sedan mina klasskamrater sett mig hantera vår anatomilärares muskelknutor, 

lät de mig visa flera av mina trick. Jag visade en student hur hon 

kunde bli av med sin smärta i näsans bihålor genom att bearbeta en 

käkmuskel. En annan visade jag hur han kunde ta bort det onda i en fot 

genom att massera vaden. En tredje rådde jag att behandla sina anfall av yrsel 

genom att ägna sig åt muskler på sidan av halsen. Flera av dem kom senare 

fram till mig för att fråga om olika typer av ryggbesvär. Mot slutet av kursen 

visade jag alla hur man botar smärtor i armar och händer, som vi alla fått 

problem med genom att arbeta med massage. Många arbetade själva under 

veckoslutet i skolans klinik, där vi ofta gav ett tusental massage-behandlingar 

under lördag och söndag. 

På studentkliniken såg jag samma mönster av lidande som jag konstaterat 

hos mina kamrater: många ryggproblem plus ett brett urval av alla sorters 

smärta man kan tänka sig. Patienterna hade ont i alla delar av kroppen: i 

skuldror, armbågar, handleder, knogar, höfter, knän och vrister. De flesta 

hade redan varit hos läkare, kiropraktorer, sjukgymnaster och så vidare, på 

jakt efter trollkarlen i hans vita rock. De hade provat yoga, magneter, dieter, 

örtbehandlingar och akupunktur. Somliga hade haft sina problem i tio år eller 

mera. Många trodde att det pågick nedbrytning av lederna, och de stoppade i 

sig piller. De kände sig äldre än de var, handikappade av smärta. De kände 

att de kanske inte skulle kunna arbeta längre. Depression och ständig värk 

var den vanliga melodin. 

Det retade mig att höra samma historia gång på gång, att veta hur enkla 

deras problem egentligen var och hur de kunde behandlas, och att förstå att 

patienterna kom till oss bara som en sista utväg. Som jag såg det var massage 

det enda som hjälpte mot den typen av smärta, och borde provas först, inte 

sist. Jag fann hela tiden att muskelknutor var roten till alla problem, och 

patienterna kände sig bättre redan när de reste sig från mitt behandlingsbord. 

Många lämnade rummet med en känsla av att ha funnit något som verkligen 

fungerade. Själv kände jag likadant. Jag tyckte verkligen om att ge massage – 

delvis till min förvåning. Jag bad om extra skift i kliniken och gjorde dubbelt 

så många timmar som det krävdes för utbildningen. 

Inte förrän jag började arbeta i kliniken fick jag klart för mig att jag genom 

att ge massage till andra också hjälpte mig ta hand om min egen kropp. Från

- 14 - 

början hade jag bara tänkt skaffa ett diplom från en välkänd läroanstalt, så att 

jag skulle få trovärdighet när jag själv skulle undervisa i egenvård. Men jag 

hade lika mycket nytta av arbetet i kliniken som patienterna, kanske mera. 

Jag kände hur jag blev vänligare och mera medkännande. Att känna till hur 

jag kunde ta hand om mig själv hade gjort mig skickligare på att behandla 

andra, vilket i sin tur gjorde mig bättre på att kurera mig själv. Mina sex 

månader på Utah College of Massage Therapy var revolutionerande. Jag 

beklagade bara att jag inte hade startat tidigare. 

Återkommande teman 

Under utbildningen avslutade jag en serie artiklar om egenvård genom 

massage, som jag skickade till Piano Technicians Journal. De började tryckas 

två månader efter min examen. När den första kom ut, började förtvivlade 

pianostämmare att ringa mig för att be om råd, från hela USA och Canada. 

De gav sig inte tid att vänta på att artikeln om deras speciella problem skulle 

bli tillgänglig. Många var på väg att sluta sin verksamhet på grund av 

kroniskt lidande. Några hade haft ont i tjugo år och ofta gått runt i sjukvården, 

precis som jag själv, och med samma frustrerande resultat. 

En pianostämmare från New England hade drabbats av återkommande 

smärtor i båda knäna efter en bergsbestigning tolv år tidigare. Smärtan hade 

börjat när han klättrade ned igen, och hans kamrater fick till slut bära honom 

ned sista biten. Numera kunde han inte ens klippa sin gräsmatta utan att bli 

handikappad i flera dagar efteråt. Via telefon lärde jag honom att massera de 

fruktansvärt ömma lårmuskler som var orsaken till hans problem med knäna. 

Innan vi lade på, hade värken försvunnit. Han kunde inte gissa att hans 

besvär inte låg i knäna, utan i hans lårmuskler, som blivit överbelastade 

under hans ansträngande bergsbestigning. Hans läkare, terapeuter och 

kiropraktorer visste det inte heller. När vi träffades ett par månader senare 

vid en konferens, kunde han berätta att han fortsatt att arbeta med sina 

muskler och att problemen inte hade kommit tillbaka. Jag var lika glad som 

han. 

Enligt schemat för konferensen skulle jag ge en kurs i egenvård med den 

nya formen av massage, och jag var orolig att ingen skulle komma. Med 

tanke på hur många som sökt råd per telefon borde jag ha vetat bättre. Inte 

mindre än 110 personer infann sig, och jag kunde bara erbjuda ståplatser i 

den trånga salen. Jag visste åtminstone en sak om varje deltagare när vi 

skildes: de hade alla ont. 

Pianotekniker är de mest varierade, intelligenta och kreativa personer som

- 15 - 

jag haft äran att känna, och samtidigt är de mycket bestämda i sitt uppträdande. 

Vissa skulle hellre dö än be om hjälp. Om jag kunde berätta något 

för dem om självbehandling av smärta, skulle de gärna vilja höra det. De 

hade så starkt behov av denna information att de inte tittade bort ens ett 

ögonblick under detta program. Det var mycket uppmuntrande. 

Det där var den första konferens jag åkte till, inte som pianostämmare, 

men som terapeut. Jag lyssnade inte på några föredrag under hela tiden. Jag 

gick inte på kommittésammanträden. Jag festade inte ens på kvällarna. Jag 

hade bättre saker för mig. Varje dag, från 8 på morgonen till 22 på kvällen, 

ägnade jag åt felsökning på muskler och åt massage av de knutor jag hittat, 

och jag lämnade bara rummet för en snabb måltid. Det var inte bara 

pianostämmare som kom till mig; medföljande hustrur och män behövde 

också hjälp. Även om det var den gamla vanliga sortens lidande, som 

problem med axlar, fick jag ta hand om alla typer av elände: smärtor i rygg 

och nacke, huvudvärk och domnade händer, precis som i skolans klinik. Folk 

vid denna konferens hade kommit från hela Nordamerika och även från 

andra länder. Var de än bodde berättade de samma historia: de hade inte 

kunnat få effektiv vård hemma. Ingen tycktes veta var deras problem satt, 

och ingen kunde hjälpa dem. 

När jag kom tillbaka till Kentucky öppnade jag en privat praktik, och 

återigen såg jag samma mönster. Alla mina patienter hade redan varit hos 

läkare eller på en smärtklinik. Nästan alla hade varit hos en kiropraktor. 

Många hade uppsökt sjukhusets akutmottagning för sina smärtor. De flesta 

hade sökt sjukgymnaster. De hade provat allt, inklusive naturmedicin. Några 

hade t.o.m. försökt massage men var inte imponerade. Det hade varit skönt, 

men det hade inte minskat smärtan. 

En intressant sak var att nästan alla som kom till min mottagning hade 

någon typ av ryggvärk, tillsammans med någon annan smärta. Den behandling 

de fått hade alltid koncentrerats till ryggraden. Jag fick höra talas om 

injektioner av kortison och papaya. De hade fått reda på att de hade dåliga 

diskar mellan kotorna, eller att brosket i deras leder var nedslitet. De hade 

fått se röntgenplåtar som antogs bevisa detta. En kvinna hade fått tid hos en 

kirurg för att steloperera ett par ländkotor. Flera hade redan opererats på 

detta sätt, och en del av dem tycktes inte känna någon förbättring. Kirurgens 

sista ord var vanligen att han var ledsen, men han hade gjort allt han kunde. 

Sedan förnyade han deras recept på värktabletter och skickade dem till en 

terapeut. Jag hörde liknande historier om och om igen, och lika ofta fann jag 

att massage av muskelknutor gav den befrielse som de hela tiden hade sökt. I 

böckerna av Travell och Simons hade jag läst att även om man hade diskbråck 

och artros i ryggraden, kunde muskelknutor vara den avgörande 

orsaken till smärta.

- 16 - 

En läkare bekände att han också hade ryggsmärtor. Han bar magneter 

under kläderna, precis som patienten själv gjorde. Många av mina patienter 

hade försökt magneter och var ganska generade över detta. Ja, magneterna 

tycktes hjälpa ett tag, men smärtan kom alltid tillbaka. Det var på samma sätt 

med TENS (elektrisk stimulering av huden): när man slutade behandlingarna 

kom problemet tillbaka. Elektriska impulser kan tillfälligt störa nervernas 

signaler, men de botar inte det grundläggande problemet. 

Nästan alla jag behandlade gick på värktabletter av något slag, men ingen 

trodde att det innebar någon verklig lösning. Folk tycktes inse intuitivt att det 

inte hjälpte att slänga en rock över det grundläggande problemet. Om man 

döljer smärtan, får man ingen möjlighet att göra något radikalt åt den. Med 

andra ord tjänar värktabletter bara till att föreviga smärtan. 

Ett mycket vanligt problem som jag stötte på i min klinik var domning av 

händer och fingrar. Jag började få intrycket att datorernas tangentbord handikappade 

vårt land. Jag fick se olika typer av förband som stöd för handleden. 

En läkare ville t.o.m. gipsa en kvinnas handled för att bota domningen i 

hennes hand. Även om vissa patienter var rädda att de hade CTS (ett 

syndrom orsakat av tillklämda nerver) eller redan hade fått den diagnosen, 

räckte det med massage av underarmen för att besvären skulle gå bort. 

Denna förbättring kom vanligen som en överraskning för patienterna. 

Däremot blev jag själv van vid liknande framgång. Goda resultat var så 

vanliga att jag började tvivla på att CTS verkligen existerade. 

Vad betydde detta för mig? Jag kunde alltså hjälpa mig själv, och det var 

tydligt att jag kunde hjälpa andra, men vad var bästa sättet att använda den 

nyss förvärvade skickligheten? Vid min ålder skulle jag inte få en särskilt 

lång karriär som ”healer”. Hur kunde jag bäst hjälpa den lidande världen på 

den tid och med den energi jag hade kvar? Det blev allt klarare att jag måste 

skriva en bok om muskelknutor och massage av dessa, och att sprida denna 

information till så många människor som möjligt. 

En läkare borde naturligtvis ha skrivit den här boken. Om jag hade haft 

MD efter mitt namn på framsidan av denna bok, skulle jag ha kunnat stryka 

det här kapitlet. Jag påstår inte att jag är en auktoritet på smärta. Travell och 

Simons är de verkliga experterna. Vad jag har gjort är bara att framställa 

deras tankar i en form som är lättare att förstå.

- 17 - 

Allt om muskelknutor 

I de första inledande kapitlen av Myofascial Pain and Dysfunction: The Trigger 

Point Manual (T&S 1999) ger Travell och Simons en detaljerad framställning 

av allt som är känt om muskelknutor och överförd smärta. De styrker sina 

påståenden med hänvisningar till flera hundra vetenskapliga artiklar i ämnet. 

Den personliga auktoriteten hos Janet Travell och David Simons är dock 

imponerande i sig själv. 

Janet G. Travell, M.D. (1901-1997) 

Bland dem som känner till betydelsen och vikten av myofascial smärta, anses 

Janet Travell i allmänhet vara den ledande pionjären inom diagnos och 

behandling. Inte många skulle vilja förneka att hon på egen hand skapade 

denna gren av medicinen. När den första delen av hennes bok kom till 

trycket år 1983 hade hon studerat och behandlat muskelknutor och överförd 

smärta i fyrtio år. Hon hade redan publicerat fyrtio artiklar om sin forskning i 

medicinska tidskrifter, den första år 1942. Hennes revolutionerande begrepp 

om smärta har förbättrat livet för miljoner människor. Massage av muskelknutor, 

den effektivaste metod som används av massageterapeuter för att 

lindra smärta, baseras nästan enbart på Dr. Travells insikter. De nya kliniska 

förfaranden för behandling av muskelsmärtor som nu börjar tillämpas av 

terapeuter över hela värden skulle inte ha existerat utan hennes hängivna 

energi och intelligens. 

Dr. Travells personliga framgång med en viss patient hade en långtgående 

verkan på historien. Det är inte många som minns att Janet Travell var Vita 

Husets läkare under Kennedys och Johnsons administrationer. President 

Kennedy ärade henne med denna position av djup tacksamhet för hennes 

behandling av hans försvagande muskelsmärta och andra sjukdomar som 

hotade att för tidigt göra slut på hans politiska karriär. Detta är ett överväldigande 

exempel på hur hennes terapi kunde ändra ett livsöde. 

Trots att hon var i sextioårsåldern vid slutet av sitt förordnande vid Vita 

Huset, hade Dr. Travell inga planer på att dra sig tillbaka, eller ens ta det

- 18 - 

lugnt. Hon fortsatte i stället att utveckla och lära ut sina metoder med vigör 

och entusiasm under de följande trettio åren. Hon var över 80 år när den 

första volymen av The Trigger Point Manual publicerades, och över 90 när den 

andra delen kom ut. Hon vägrade att publicera i en hast, och hon ville ha alla 

detaljer korrekta. 

David G. Simons, M.D. (1922-) 

David Simons ger pondus åt undersökningarna av muskelsmärtor med sin 

långa erfarenhet som vetenskapsman. In sin tidigare karriär arbetade Dr. 

Simons som rymdläkare, då han utveckade förbättrade metoder för att mäta 

de psykologiska reaktionerna på stress och viktlöshet. En intressant sidolinje i 

hans karriär är höjdrekordet i ballongflygning, som han erövrade år 1957 som 

ung flygläkare i US Air Force. I själva verket slog han Sputniks rymdrekord. 

Han porträtterades på framsidan av tidskriften Life det året och han skrev 

senare boken Man High (1960) om sina äventyr. 

Doktorerna Travell och Simons möttes för första gången när hon föreläste 

om muskelknutor och därav orsakade smärtor vid Air Force School of 

Aerospace Medicine, och han började en lång lärlingsperiod under hennes 

vingar. En intensiv samverkan utvecklades mellan de två under de följande 

tjugo åren, som till slut kulminerade i utgivningen av The Trigger Point 

Manual, ett inspirerande prov på den mystiska kraft som utvecklas när två 

hjärnor av ovanlig intelligens arbetar tillsammans. 

Dr. Simons uppmärksamhet på detaljer och omsorg om den vetenskapliga 

metodiken skänkte strikthet och objektivitet åt dokumentationen av muskelsmärtor. 

Han var den drivkraft som fick Travell och Simons böcker skrivna. 

Han skrev det mesta själv, men med Dr. Travells ofantliga kunskap och 

erfarenhet som huvudsaklig källa. Den dag vanliga människor får kunskap 

om muskelknutor, deras diagnos och behandling och detta blir en del av 

utbildningen vid medicinska högskolor, kommer läkare överallt att ära Dr. 

Simons, tillsammans med sin mentor, Dr. Travell, som veritabla medicinska 

pionjärer. 

I åttioårsåldern är David Simons fortfarande i selen och främjar ytterligare 

forskning om muskelknutor. Hans senaste bok, Muscle Pain: Understanding Its 

Nature, Diagnosis and Treatment (2001), med Dr. Siegfried Mense som medförfattare, 

försöker meddela bättre förståelse av musklernas neurofysiologi.

I ett nötskal 

- 19 - 

Med hänsyn till den imponerande massa vetenskapliga detaljer som Travell 

och Simons tar upp i sina första fyra kapitel är det skakande för en lekman att 

bara läsa igenom sidorna. Syftet med det här kapitlet är att förklara de 

väsentliga delarna av teorin om muskelknutar på ett klart, koncist och enkelt 

sätt. Pionjärernas resonemang och hänvisningar kan bara sammanfattas här. 

Om du har aptit och förmåga att läsa originalet, gör det för all del! De två 

volymerna av The Trigger Point Manual finns att tillgå på Karolinska Institutet. 

Om du utövar ett kvalificerat vårdyrke, kan du fjärrlåna dessa handböcker 

via Stadsbilioteket! En läkare skulle säkert anse sitt bibliotek ofullständigt 

utan dessa volymer, som även kan köpas på www.amazon.com. 

Okunnighetens pris 

Travell och Simons anser att muskelknutor är den viktigaste orsaken till 

smärta, och att folk i allmänhet lider i onödan därför att många läkare ännu 

inte är informerade om dem. Av detta skäl tror de att felaktiga diagnoser och 

tillhörande behandling ofta görs i medicinsk praktik, med onödiga mänskliga 

kostnader som följd (T&S 1999, 12, 14 36). I sina böcker räknar de upp 24 

exempel på felaktiga diagnoser, från bröstsmärtor och blindtarmsinflammation 

till tennisarm och huvudvärk (T&S 1999, 37). De menar att detta slags 

smärta ofta helt nonchaleras av läkaren, som gärna avskriver problemet som 

obetydligt eller klassar det som obotligt. Alltför många patienter lever med 

brutal smärta, som är mycket verklig och lätt skulle kunna behandlas, om 

deras läkare eller terapeuter bara tog till sig den nödvändiga kunskapen. 

Piller, piller, piller 

Dr. Sidney Wolfe påstår i sin bok Worst Pills, Best Pills (Wolfe et al. 1999), att 

många läkare ofta skriver ut narkotiska preparat och andra kemiska medel 

för att lindra smärta, trots att de vet vad de istället borde göra. Det är faktiskt 

så, att läkemedelsindustrin har fått ett överdrivet inflytande inom det 

medicinska samhället. Han anser att de miljarder dollar som läggs ut årligen 

på farmaceutisk marknadsföring är en av de viktigaste orsakerna till allmänhetens 

beroende av droger mot smärta och andra besvär. 

Wolfe påpekar att all medicinering mot smärta i längden har skadliga 

effekter och att vissa faktiskt dödar tusentals personer varje år. Han menar att

- 20 - 

det finns åtminstone 20 vanliga värktabletter som är så farliga att de borde tas 

bort från marknaden. Han nämner 39 andra som bara borde användas i 

undantagsfall. Dr. Wolfe citerar undersökningar som antyder att ett 

förskräckande antal doktorer inte är tillräckligt medvetna om hur farliga 

några av deras favoritmediciner är. Han rekommenderar att man i första 

hand försöker annan behandling, innan man tillgriper droger. Alla som 

regelbundet tar receptbelagda värktabletter borde studera Dr. Wolfes bok 

noga. Ett förbluffande stort antal droger kan ge muskel- och ledsmärtor som 

biverkningar. Din medicin kanske spelar en avgörande roll i dina kroniska 

besvär. 

Muskelknutornas vetenskap 

En stor del av vårdsamhället spjärnar emot när det gäller att ta till sig nya, 

oprövade tankar, men muskelknutor är egentligen inte ett nytt begrepp. 

Travell och Simons visade i sin översikt av litteraturen att muskelknutor har 

omtalats i ungefär 150 år. Deras egenskap att skapa överförd smärta var känd 

så tidigt som 1938. Janet Travell använde först beteckningen ”trigger point” i 

tryck år 1942 (T&S 1999, 15). 

Man kan anta att de gamla kinesernas terapeutiska system, som överlevt i 

form av akupressur och akupunktur, förmodligen var tidiga försök att 

förklara och hantera vad vi nu kallar muskelknutor. Folk har troligen 

behandlat knutor i tusentals år, genom att massera varandras nackar och 

ryggar. I USA har massage av knutor för att lindra smärta tillämpats i hundra 

år. Det är bara det, att dessa tidiga terapeuter inte kände till hur dessa knutor 

sammanhängde med smärtan. 

Muskelknutor är vanliga 

Muskelknutor är mycket ofta förekommande. Travell och Simons talar om 

dem, utan överdrift, som ”mänsklighetens gissel” (T&S 1999, 14). Ingen 

undkommer dem, inte ens barn och spädbarn (T&S 1999, 21). Dessa knutor 

kan uppstå i vilken som helst av kroppens över 200 par muskler, och det ger 

dem stora möjligheter att skapa elände (T&S 1999, 13). Muskelknutor kan bli 

kvar i kroppen hela livet och kan t.o.m. överleva döden: de är märkbara ända 

tills likstelheten sätter in (T&S 1999, 68). 

Den smärta som orsakas av muskelknutor torde vara den vanligaste roten 

till handikapp och tidsförlust på arbetsplatser, i olika slags sport, eller helt 

enkelt i hemmet – överallt där folk riskerar att överanstränga sina muskler.

- 21 - 

Vissa studier tyder på att muskelknutor bidrar med så mycket som 93 % av 

den smärta som klinikerna får kännedom om, och ensamma ansvarar de för 

83 % (T&S 1999, 12; Gerwin 1995, 121; Fischbain et al. 1986, 181-197). 

Vanliga förväxlingar 

Många tror att muskelknutor är detsamma som kinesiska akupressur- eller 

akupunkturpunkter. De senare sägs vara energikoncentrationer eller blockeringar 

av meridianer genom kroppen. Det är svårt att bevisa att sådana 

meridianer verkligen existerar. Muskelknutor, å andra sidan, är fenomen som 

kan observeras i laboratoriet. Akupressurpunkter överför inte smärta till ett 

annat ställe på kroppen, och de ömmar inte, såvida de inte råkar sammanfalla 

med någon muskelknuta. De kinesiska ”aku”-metoderna är mest framgångsrika 

i att lindra smärta just i denna situation (T&S 1999, 41-42; Melzack, 

Fox och Shilwell 1997, 3-23). 

Muskelknutor förväxlas också ofta med de ”ömma punkter” som 

förekommer i fibromyalgi. Detta är ett allvarligt misstag, om det görs inom 

sjukvården, eftersom det kan döma en människa onödigtvis till ett liv utan 

hopp om bot. Enligt Travell och Simons har många patienter fått diagnosen 

fibromyalgi, när de egentligen bara har dragit på sig en stor mängd 

muskelknutor. Massage är allmänt erkänd som en effektiv behandling i detta 

fall, om bara terapeuten har tålamod och varsamhet att begränsa insatsen till 

vad patienten kan tolerera (T&S 1999, 36-41, 140-142). 

Det finns klara riktlinjer för att skilja en muskelknuta från en ”öm punkt” i 

fibromyalgi. En muskelknuta gör ont bara om man trycker hårt mot den, men 

en ”öm punkt” är så smärtsam att den knappast får vidröras. Dessutom ger 

den senare bara ont på det ställe där den sitter, under det att en muskelknuta 

kan överföra smärta till ett annat ställe på kroppen. 

Bevis på muskelknutor 

Det har alltid funnits en misstro beträffande själva existensen av muskelknutor 

bland läkare som inte har tagit tid på sig att studera ämnet. Envisa 

tvivel förekommer fortfarande, även hos dem som känner till de bevis som 

Dr. Travell avslöjade 1957. Hon fann att muskelknutor ger ifrån sig små 

elektriska signaler, som kan mätas med elektro-myografiska instrument. Det 

visade sig att en knuta kan lokaliseras och kvantifieras med hjälp av sådana 

mätningar. En muskel som är avslappnad uppvisar ingen elektrisk aktivitet. 

Elektrisk aktivitet begränsad till ett mycket litet område visar att bara en del

- 22 - 

av muskeln har dragit ihop sig. Intressant nog ökar den elektriska signalen 

när punkten utsätts för tryck. Töjning av muskeln åstadkommer samma sak, 

vilket ger en vink om att stretching kan göra smärtan värre (T&S 1999, 58-69). 

Den mest övertygande demonstrationen av en muskelknuta är att man 

kan känna den med fingrarna. Både aktiva och latenta muskelknutor ger en 

tydlig smärta om de utsätts för tryck. Om man har känsliga fingrar, kan man 

känna igen en muskelknuta som ligger nära ytan på att den är varmare än 

omgivningen. Denna temperaturskillnad, som beror på ökad ämnesomsättning 

i knutan, kan naturligtvis också påvisas med instrument (T&S 1999, 

68-69). 

En klar definition 

Travell och Simons definierar en muskelknuta (”trigger point”) som ”ett 

mycket lättretligt och ömt område, en knöl i ett spänt band av muskelfibrer”. Den 

första delen av denna definition betyder bara att en muskelknuta gör ont som 

tusan när du klämmer på den. När en muskelknuta är tillräckligt aktiv, är det 

troligt att du rycker till, blinkar och försöker dra dig undan. 

”Knölen” i denna formella definition är själva muskelknutan. När man 

känner på den med fingret uppfattar man den som en knuta eller en liten 

knöl, i storlek från ett knappnålshuvud till en oliv. I en stor muskel som låret 

kan den kännas som en knöl stor som en tumme. Den kan även kännas som 

en bit lättkokt spaghetti. Det kan krävas en viss övning för att bli tillräckligt 

känslig i fingrarna. Särskilt skickliga massageterapeuter behöver ingenting 

annat än sin känsel för att hitta en muskelknuta. När du behandlar dig själv 

är det enklare, eftersom smärtan vid tryck omedelbart avslöjar den. Muskelknutor 

gör alltid ont när man klämmer på dem; det finns inga undantag. 

”Ett spänt band av muskelfibrer” är en ganska hård sträng som känns som 

ett rep eller kabel och kan lätt förväxlas med en sena. Sådana spända band 

kan begränsa muskelns rörelse, genom att den har svårt att förlängas. 

En muskelknuta är något annat än en kramp. Kramp är en våldsam 

sammandragning av en hel muskel. En muskelknuta är en förkortning längs 

en liten del av muskeln. En kramp kan lösa upp sig på några minuter, men 

muskelknutor ger inte upp så lätt. 

Muskelknutans fysiologi 

Sammandragningen i en muskelfiber sker i en mikroskopisk enhet som kallas 

en sarcomer. Millioner sarcomerer måste dra ihop sig i dina muskler för att det

- 23 - 

skall bli en märkbar rörelse eller kraft. En muskelknuta uppstår när överstimulerade 

sarcomerer inte kan återgå till ett avslappnat tillstånd efter kontraktionen 

(T&S 1999, 45-47). Figuren 23■1 visar en schematisk teckning av 

muskelfibrer inuti en muskelknuta. 

I denna figur visar A schematiskt en muskelfiber i dess normala vilotillstånd, 

varken sträckt eller hopdragen. Avståndet mellan tvärstrecken 

markerar längden av de individuella sarcomererna. De senare är riktade 

längs fibern. 

Bokstaven B visar en knuta på en fiber, bestående av en massa sarcomerer 

i det tillstånd av maximal kontraktion som är typisk för en muskelknuta. Den 

lökformiga ansvällningen på fibern visar hur fiberknutan har förkortats och 

samtidigt blivit tjockare. 

Bokstaven C pekar på den del av muskelfibern som går från knutan till 

muskelfästet (bröstbenet i detta fall). Märk det större avståndet mellan 

strecken, som illustrerar hur sarcomererna i detta område är sträckta av 

spänningen. Det är dessa sträckta segment av fibern som ger stelheten i 

muskelbandet. Terapin är avsedd att jämna ut sarcomerernas längd. 

Nästa bild, 24■1, visar en tunn skiva av en verklig muskel, som den ter sig 

i ett elekronmikroskop. De små vita pilarna markerar läget för den mörka 

knutan. Sarcomererna är också tydligt synliga. Den ljusa strimman är 

bindväv. Normalt fungerar sarcomererna som små pumpar, som ömsom drar 

ihop sig och sedan slappnar av för att få blod att cirkulera genom de 

kapillärer som sköter näringstillförseln. När sarcomererna i en knuta är 

permanent hopdragna, hindras blodflödet i det närmaste området. Den 

syrebrist och den uppsamling av avfallsprodukter som blir resultatet 

kommer att irritera (inflammera) knutan. Muskelknutan svarar på denna

- 24 - 

krissituation genom att sända ut smärtsignaler tills hjärnan befaller muskeln 

att vila. Då slutar du att använda muskeln, som därmed förkortas och stelnar 

(T&S 1999, 69-78). 

Centrala muskelknutor 

För att lindra smärtan måste vi hitta de knutor som finns i muskelns centrum. 

Muskelknutan finns alltid i mitten av en muskelfiber. Där finns det nervcentrum 

som tar emot signaler från hjärnan att dra ihop fibern. Det är 

händelsevis också den plats där sarcomerer råkar i olycka, låser sig och bildar 

en knuta (T&S 1999, 69-78). I muskelns buk (tjockaste partiet) finner du de 

knutor som orsakar smärta (T&S 1999, 47-49). 

Problemet med att lokalisera muskelknutor 

blir mera komplicerad när fibrerna inte sträcker 

sig hela vägen mellan muskelns ändpunkter 

(24■2). Fibrernas riktning varierar nämligen, 

beroende på hur muskeln måste arbeta. Om en 

muskel skall kunna arbeta snabbt måste 

fibrerna vara parallella (A). Om muskeln 

framför allt behöver vara stark, har den fibrer 

som går snett i förhållande till kraftens riktning. En sådan muskel kan ha 

fibrer som strålar ut i form av en (unipennat) fjäder (D) eller som en 

symmetrisk (bipennat) fjäder, vars fibrer utgår från mittlinjen (C). Knutor 

finner man i mitten av en fiber, men som vi ser betyder detta inte alltid att 

den är i mitten av muskeln.

- 25 - 

En annan variant är att en muskel är uppdelad på längden i två eller flera, 

som i överarmens biceps. Då kan en muskelknuta sitta i en av dessa delar, 

eller i båda. I andra fall, som magens rectus abdominis, kan muskeln vara 

uppdelad med tvärgående band av platta senor (B), vilket ger flera tänkbara 

placeringar av knutor. Om du inte är medveten om att en liknande 

uppdelning kan existera, riskerar du att missa någon kritisk muskelknuta 

(T&S 1999, 49-53). 

Satellit-knutor 

En knuta som råkar uppstå vid platsen för en annan muskels överförda 

smärta, kallas satellitknuta. Långvarig kronisk smärta är ofta ett resultat av en 

hel kedja sådana knutor, som breder ut sig från muskel till muskel. Det är 

inte ovanligt att hela vänstra- eller högra sidan av kroppen är utsatt för 

sådana satelliter. Satellitknutor kan ibland försvinna av sig själva, om man 

masserar den primära knutan, den som har startat kedjan. Omvänt är det 

också sant att en satellit kan vara svår att utradera om den primära knutan 

(den första i kedjan) har förbisetts. Överförd smärta från sjuka inre organ är 

välkänd, men alla vet inte att den kan orsaka satellitknutor i bröst-, rygg- och 

magmuskler (T&S 1999, 122-123). 

Knutor vid muskelfästen 

Intensiv smärta kan ofta uppstå vid eller nära den punkt där en muskel är 

fäst vid ben. Travell och Simons tror att dessa ”fästeknutor” är satelliter till 

primära knutor i muskelns buk. Istället för att vara riktiga knutor, kan de 

också vara speciellt känsliga broskdelar som har skadats av mekanisk påfrestning. 

Fästeknutan kontrolleras alltid av den primära knutan, som måste 

behandlas i första hand. I kroniska tillstånd, där knutor har existerat i 

månader eller år, är det risk för att anslutande led har blivit skadad (T&S 

1999, 72, 76; Fassbender and Wegner 1973, 355-374). 

Mysteriet med överförd smärta 

Existensen av överförd smärta kan demonstreras genom att man klämmer på 

en knuta som är öm nog för att avslöja sitt mönster av överförd smärta. Det är 

svårare att förklara varför smärta överhuvudtaget överförs. Forskning inom

- 26 - 

detta område är svår, och den begränsas av etiska regler för hur långt man får 

gå i experiment med smärta, på människor såväl som på djur. 

Trots allt har forskare lagt fram hypoteser om hur smärta kan överföras 

från den sjuka knutan. Det simplaste uppslaget är att överförd smärta blir 

felkopplad i nervsystemet. Signaler från flera känselorgan möts i 

gemensamma nervceller i ryggraden, där de sorteras och modifieras innan de 

skickas till hjärnan. Där kan signaler från olika muskler möjligen störa 

varandra, vilket skulle kunna leda till att hjärnan får ett felaktigt intryck av 

varifrån signalen har kommit (T&S 1999, 56). Ytligt sett kan detta framstå som 

ett tråkigt tecken, men överföring av smärta är alltför lika från patient till 

patient för att vara resultatet av en felfunktion i nervsystemet #. Janet Travells 

stora upptäckt var just att överförd smärta uppträder på samma sätt hos alla 

människor, med mycket små variationer. 

Lyckligtvis är det inte nödvändigt att förstå varför muskelknutor skickar 

smärtor till ett annat ställe. Allt du behöver veta är att de gör det. Sedan du 

arbetat med överförd smärta ett tag utvecklar du en intuitiv känsla för den. 

Med viss erfarenhet av diagnos finner man ofta att fingrarna på något 

oförklarligt sätt söker sig till den skyldiga muskelknutan, även om den ligger 

på ett annat ställe. Det kan dock ta tid innan man utvecklar den förmågan. 

Symptom på muskelknutor 

Sinnesintrycken av muskelknutor tar flera olika former, och de är inte 

begränsade till smärta. Symptom på funktionsstörningar – som muskelstelhet, 

svaghet, svullnad, illamående, yrsel och sned kroppshållning, för att 

bara nämna några – är ännu mera varierande, en del t.o.m. förbluffande. 

Överförd smärta 

Enligt definitionen är muskelknutor förenade med överförd smärta. I ett 

typiskt fall känns denna som en tryckande, djup värk, och rörelse kan skärpa 

smärtan. Överförd smärta kan vara lika intensiv och outhärdlig som smärta 

av något mera direkt slag. Det är att märka att smärtnivån beror mera på 

knutans irriterbarhet än på muskelns storlek. En muskelknuta i en mycket 

# G.B.: En möjlighet är att en nervbana som passerar nära knutan störs mekaniskt eller 

kemiskt av den senare. Analogt med ischiassmärtan, som orsakas av tillklämning av en 

nervrot i ryggraden, lokaliserar hjärnan smärtintrycket till nervens sensoriska slutpunkt. 

Om man stimulerar vissa punkter på underarmen med elektriska impulser får man också 

en kännbar reaktion i handen.

- 27 - 

liten muskel kan lamslå dig med smärta. Några vanliga exempel på överförd 

smärta är spänningshuvudvärk, migrän, värk i bihålorna och den där sortens 

värk i nacken som hindrar dig från att vrida huvudet. Smärta i käkarna, öron 

och hals kan också vara överförd. Ett annan överförd smärta är det förlamande 

håll i sidan som uppstår när man springer överdrivet. 

Ont i benen, i fötterna och i vristerna är också exempel på överförd smärta. 

Stelhet och smärta i en led borde först få dig att misstänka knutar på muskler. 

Smärta i leder som knogar, handleder, armbågar, skuldror, knän och höfter är 

klassiska symptom på muskelknutor. Frånsett från huvudvärk och ryggvärk 

är smärta i leder den vanligaste yttringen av muskelknutor. 

Ryggvärk har alltid en komponent av muskelknutor, oavsett vad den 

officiella diagnosen är. Även om artros, defekta diskar och kotförskjutningar 

snabbt kommer i tankarna när ryggen värker, är det mycket ofta ingenting 

annat än överförd smärta från muskler. Smärtor i nedre delen av ryggen kan 

komma från knutor på överraskande ställen, som i din bakdel, dina magmuskler, 

och t.o.m. i vadmusklerna. Behandling av ryggsmärtor misslyckas 

ofta när man glömmer att muskelknutor kan var en orsak (T&S 1999, 803-809; 

Rosomoff et al. 1990, 114-118). 

Oförklarlig smärta i bäckenet i samband med sexuell verksamhet kan vara 

överförd från lårens insida, från de lägre delarna av magen och från muskler i 

själva bäckenet. Det är inte ovanligt att muskelknutor på dessa ställen överför 

smärta till ställen som äggstockarna, livmoderhalsen, livmodern, testiklarna, 

penis, prostata, ändtarmen eller urinblåsan. Kvinnors smärta i vagina vid 

samlag i missionärsställning, med benen uppdragna och särade, kan orsakas 

av elakartade knutor högt upp i den sträckta muskeln adductor magnus på 

lårets insida. Janet Travell trodde att även en stor del av menstruationssmärtorna 

beror på knutor i magmusklerna och skulle kunna undvikas till 

stor del genom regelbunden självmassage mellan menstillfällena. 

Travell och Simons säger att många symptom som förefaller vara interna 

kan faktiskt komma från knutor i yttre muskler. Magsmärtor, halsbränna och 

smärta som känns som magsår kan komma från vissa magmuskler. Överförd 

smärta från en knuta i sneda magmusklerna kan likna akut blindtarmsinflammation. 

Kolik hos spädbarn kan ha samma källa. Andra överförda 

symptom från muskelknutor i magen är – ganska oväntat – arytmi i hjärtat, 

illamående, diarré, aptitlöshet, våldsamma kräkningar, och sängvätning (T&S 

1999, 941).

Hopklämning av blodkärl och nerver 

- 28 - 

Muskler som förkortats och förtjockats av en knuta klämmer ofta till 

närliggande nerver. Nerver som passerar genom en muskel är ännu mera 

sårbara. Om en nerv kommer i kläm kan signalen i den förvrängas, så att 

man får intryck av domning, ilningar och överkänslighet i de områden som 

nerven övervakar. Detta är mycket vanligt i armar och händer, och uppstår 

ibland även i ben och fötter. När läkare inte känner till dessa förhållanden 

kan de tro att det är fråga om ”perifer neuropati”, vilket kan resultera i 

olämplig behandling och t.o.m. operation. 

Knutor kan också få muskeln att klämma ihop en artär, så att blodflödet 

hindras, och därmed kan en hand eller fot kännas kall. En knuta i en bakre 

vadmuskel (soleus) kan hämma blodströmmen på dess väg tillbaka till hjärtat 

och orsaka svullnad i en vrist eller fot. Samma problem i en halsmuskel 

(anterior scalenus) kan leda till svullen hand och handled. 

Autonoma effekter 

Det autonoma nervsystemet kontrollerar körtlarna, de glatta musklerna i 

matsmältningsapparaten, hjärtat, lungorna och huden. Muskelknutors inverkan 

på detta system är mycket litet utforskad, men vissa nästa otroliga 

resultat har kommit fram. T&S räknar upp några av de kända effekterna: 

röda ögon, överdrivet tårflöde, oklar syn, slokande ögonlock, för mycket 

saliv, rinnande näsa och gåshud (!). Knutor i en bröstmuskel (pectoralis major) 

kan orsaka en svullen, överkänslig bröstvårta. En annan knuta på framsidan 

av revbenen kan ge oregelbunden hjärtverksamhet. 

Rörelsehinder 

Knutor gör musklerna korta och stela, vilket begränsar rörelseförmågan. De 

hindrar också musklerna från att slappna av, vilket får dem att tröttna tidigt, 

ta lång tid för att återhämta sig från överansträngning, och dra ihop sig mer 

än nödvändigt när de används. De kan också påverka balansen mellan 

musklerna, så att leder nästan hoppar ur sitt läge, knäpper och fastnar vid 

rörelse. 

Knutor kan få dig att felbedöma vikten av det du lyfter. De kan också 

orsaka yrsel och balansrubbningar. Deras försvagande effekt på musklerna 

påverkar deras samordning, vilket kan få dig att snava, vingla och oväntat 

tappa saker, vilket kan leda till onödiga spekulationer om neurologiska

- 29 - 

problem (T&S 1999, 21). 

När man rör sig måste vissa muskler dra ihop sig och andra förlängas. 

Knutor kan försvåra båda dessa rörelser, eftersom de medför smärta. Om du 

har ont i nacken, slutar du att vrida på huvudet. Om din rygg gör ont, slutar 

du att böja dig. Om din axel gör ont, aktar du dig för att sträcka dig efter 

saker. 

Om man aktar sig för att använda en muskelgrupp, blir det andra muskler 

som belastas i stället. Det kan låta bra, men de blir lätt ansträngda av att göra 

detta ovana arbete. Snart utvecklar de knutor också, och en hel lem, eller en 

hel sida av kroppen kan bli påverkad. Din motvilja mot att röra dig leder till 

rörelseoförmåga. Det kan sluta med att du inte längre kan böja knäna, lyfta 

armen, vrida på huvudet, eller knyta skosnörena. 

Kroniskt dålig hållning, speciellt med huvudet eller höften för långt 

framåt, kan troligen inte förbättras förrän vissa muskelknutor har tagits om 

hand. Något som ser ut som ett förkortat ben är ibland helt enkelt en 

långlivad knuta som drar upp ena sidan av kroppen (T&S 1999, 32, 42). 

Depression 

Obehandlade problem med muskelknutor kan bestå i månader och år och 

kan definitivt påverka humöret. Kronisk smärta är en välkänd orsak till 

depression, särskilt om du fått veta att den är obotlig. Det kan bli en ond 

cirkel, när hopplösheten hindrar dig från att ta initiativ för att befria dig från 

knutor. 

Sömnlöshet och kronisk trötthet är vanliga symptom från muskelknutor, 

som får musklerna att vara spända i onödan. Den ständiga muskelspänningen 

får dig att tröttas i förtid. Smärtor från knutorna stör sömnen och 

hindrar musklerna från att vila. Den kroniska utmattning detta framkallar 

borde inte förvåna (T&S 1999, 110). 

Läs- och skrivsvårigheter också? 

T&S nämner inte lässvårigheter i deras långa lista av bekräftade symptom. 

Men muskelknutor framkallar en så otrolig mängd problem med huvudet, 

nacken och ansiktet, att det finns skäl att fråga sig om inte lässvårigheter 

borde vara med på listan. 

Konventionella uppfattningar om lässvårigheter lägger skulden på funktionsstörningar 

i hjärnan, men det finns andra teorier. Harold N. Levinson, 

M.D., i boken Smart But Feeling Dumb (1994) framför åsikten att lässvårigheter

- 30 - 

framför allt kommer från störningar i innerörat. Hans resonemang är att 

innerörat, via lillhjärnan, ser till att ögonen håller reda på och förstår vad de 

ser, bland annat skrivna ord. Dr. Levinson berättar om många framgångsrika 

behandlingar av lässvårighet, där han givit kontrollerade doser av sjösjukemedel 

och andra mediciner mot yrsel. T&S noterar att muskelknutor är 

kända för att orsaka yrsel, vilket antyder att de kan påverka innerörat (T&S 

1999, 314, 334, 383). 

Med lässvårigheter följer flera andra problem, som huvudvärk, suddigt 

synfält, problem med balans och samordning av muskler, talstörningar, 

dåligt minne, rörig skrift, svag koncentration och svårighet att ange tid och 

riktning. Några av dessa problem överensstämmer märkligt nog med redan 

nämnda effekter av muskelknutor. Vi vet att barn har muskelknutar, även 

vid födseln. Spända och stressade barn kan lätt få knutor i käke, nacke och 

ansikte. Någon borde utreda om just dessa barn får lässvårigheter. Alla 

berörda muskler är behandlingsbara. 

Hur uppstår muskelknutor? 

Några orsaker till bildning av knutor är självklara, som trafikolyckor, fall och 

överdriven påfrestning av en muskel. Vem som helst kan råka lyfta för tung 

last, delta i ambitiösa gymnastiska övningar eller hålla på för länge med 

någon ovant praktiskt arbete. 

Hur man undviker att missbruka musklerna 

Kronisk överbelastning av muskler under dagligt arbete är så vanlig att man 

har uppfunnit märkliga beteckningar för den, bl.a. för användning när man 

måste fylla i försäkringsblanketter. 

Det är viktigt att granska arbetssituationer som kan leda till överansträngning 

av muskler. Muskelknutor är lätta att behandla, men de har en 

tendens att komma tillbaka om man inte ändrar sitt sätt att arbeta. Man måste 

noga tänka igenom kroppsställningen vid regelbundet arbete. Om man 

behåller en obekväm arbetsställning för länge kan man råka illa ut. Att hålla 

en muskel spänd i onödan och försumma att ta pauser i arbetet är farliga 

vanor, som måste motarbetas. 

Det är inte bara arbete som kan skada musklerna. Att vara överviktig kan 

lätt leda till överbelastade muskler. En överfylld handväska eller ryggsäck 

kan vara tillräcklig för att ge besvär. Det är mycket vanligt att någon har burit 

en tjock plånbok i bakfickan och råkat ut för ischiassmärtor på grund av

- 31 - 

trycket på nervstammen och knutor i skinkans muskler (T&S 1999, 139, 147, 

175, 182). Musklerna i ryggen, nacken och höften kan också överansträngas 

när man sitter i bilsäten, fåtöljer och andra möbler som är formgivna med 

tanke på utseendet, inte för att ge bra stöd. 

Oundvikliga muskelskador 

Muskelknutor uppstår lätt vid fallolyckor och bilkollisioner. Dessa knutor är 

den vanligaste orsaken till skador av typen whiplash, även om de ofta inte 

misstänks och behandlas (T&S 1999, 437-439). 

Oväntat missbruk av muskler 

Enligt T&S kan medicinska åtgärder vara dolda orsaker till muskelknutor. De 

kan uppstå genom den påtvingade orörlighet som skapats med stödbandage, 

en slinga runt armen, och gipsförband. När kirurgiska ingrepp lämnar 

långvariga och oväntade smärtor, bör man misstänka att knutor uppstått. 

Läkare kanske vill försöka behandla det onda stället, men att bortse från 

överförd smärta kan orsaka onödigt lidande. 

En vanlig injektion i en av skinkans muskler kan ge upphov till knutor, 

särskilt i gluteus minimus, vilket ger patienten något liknande ischiassmärtor i 

flera månader. 

Injektion av steroider (t.ex. kortison) i en led kan dämpa smärtan, men om 

knutor är roten till denna är dessa injektioner på sikt inte nyttiga. Det är 

nämligen lätt gjort att man då försummar att behandla roten till det onda. 

Risken är att patienten fortsätter att belasta de muskler som tidigare tagit 

skada och har utvecklat knutor. Överdriven användning av steroider kan 

dessutom försvaga ligament och senor i omgivningen. 

Fibromyalgi 

Det har diskuterats om muskelknutor leder till fibromyalgi eller om det är 

omvänt. Kanske de två tillstånden inte har med varandra att göra? En sak är 

emellertid säker: man kan ha utbredda, kopplade knutor och fibromyalgi på 

samma gång. Båda besvären karaktäriseras av ytterst ömma punkter i olika 

delar av kroppen. 

Muskelknutar är intensivt ömma och därför lätta att spåra. Folk med 

fibromyalgi har däremot ont överallt och kan knappast stå ut med beröring.

- 32 - 

Deras ”ömma punkter” kan förekomma var som helst och är inte begränsade 

till musklerna. 

Det finns andra sätt att skilja smärta från muskelknutor från fibromyalgi. 

Muskler med knutor känns fasta, under det att musklerna är mjuka och 

degiga på en patient med fibromyalgi. Muskelknutor får lederna att stelna 

och minskar rörligheten. I fibromyalgi är lederna mer än normalt rörliga, 

även om smärtan gör patienten ovillig att utnyttja rörligheten. Depressioner 

kan uppkomma i båda fallen, men personer med muskelknutar kan i 

allmänhet leva ungefär som vanligt. Den som plågas av fibromyalgi är 

vanligen tryckt av djup trötthet och kan ibland inte röra sig alls utan att 

utsätta sig för våldsamma smärtor. 

Ingen av de metoder för egenvård som beskrivs i denna bok har någon 

direkt effekt på fibromyalgi. Massage hjälper emellertid mot de smärtor som 

orsakas av samtidigt förekommande muskelknutar. I många fall har tyvärr 

muskelknutor felaktigt fått diagnosen fibromyalgi, och så fall hjälper 

naturligtvis massage (T&S 1999, 36-40). 

Muskelknutornas livslängd 

Detta avsnitt är mera detaljerat än de tidigare. Det är inte heller väsentligt för 

terapin, och därför kan du hoppa över det vid första genomläsningen. 

Muskelknutor kan ibland vara svåra att bli av med. Du kanske finner att 

de dyker upp igen, sedan du med framgång masserat bort dem. Inverkan av 

permanentande faktorer underskattas ofta, inte bara av patienterna utan 

också av många terapeuter. En permanentande faktor är ibland så viktig, att 

om den elimineras kan muskelknutorna rent av försvinna av sig själva. Vissa 

systemfaktorer, som vitaminbrist, är så avgörande att de t.o.m. kan starta 

generering av muskelknutar (T&S 1999, 179). 

Fysiska faktorer 

Ärftliga fel i benstrukturen, felaktig hållning, dåliga arbetsvanor, upprepad 

ansträngning och brist på träning kan bidra till svårigheten att bli av med 

muskelknutor. 

Abnorm benstruktur 

Ett kort ben, ett osymmetriskt bäcken och en lång led till ”pektån” är faktorer 

som gör att kroppen hela tiden måste anpassa sig till förhållandena. Olika 

benlängd kan skapa och uppehålla muskelknutor i ben, skinkor, rygg och

- 33 - 

nacke. Om skillnaden inte utjämnas med hälinlägg eller andra medel, kan ett 

kort ben orsaka envis eller återkommande smärta i dessa områden; ett 

lämpligt hälinlägg kan t.o.m. bota svårbehandlad huvudvärk. Olyckligtvis är 

det svårt att mäta benlängden noggrant. Kroniskt spända muskler kan dra 

upp en sida och ge intryck av ett förkortat ben. 

Ibland kan en hel kroppshalva vara kortare än den andra. I sådana fall är 

bäckenet också skevt, vilket gör att det lutar när du sitter. När detta inträffar, 

böjer sig ryggraden ovanligt mycket och lägger en extra last på quadratus 

lumborum och andra ryggmuskler. Effekten kan bli märkbar även så långt 

bort som i scalenus och sternocleidomastoideus i nacken. Att ständigt korsa ett 

visst ben över det andra kan tyda på att du kompenserar för ett osymmetriskt 

bäcken. Att sitta på en tunn kudde under den kortare sidan kan hjälpa dig att 

rätta till problemet. 

Korta överarmar är vanligare än du kanske tror, och kan vara en källa till 

kvardröjande muskelsmärta. Det är klokt att alltid ha stöd för armbågen när 

man sitter, och om du har korta överarmar behöver du armstöd när du sitter. 

Bristande stöd för dina armbågar ger ständig påfrestning på trapezius och 

levator-scapulae-muskler, vars muskelknutor orsakar huvudvärk och nacksmärtor 

(T&S 1999, 183). 

Mortons fot diskuteras i kapitlet om fötter mot slutet av boken. 

Muskelpänning på grund av fel kroppshållning 

Knutor kan bli kvar lång tid, om kroppshållningen är ogynnsam på grund av 

olämpliga möbler och bilsäten som inte ger gott stöd. Du kan vara så van vid 

dessa påfrestningar att du inte längre tänker på dem. Dåligt konstruerade 

sittmöbler är källan till mycken kronisk värk i rygg och nacke. Inte minst TVtittande 

innebär en fara, om man ligger i en sned ställning. 

Obekväm arbetsställning kan hålla kvar muskelknutor i långa tider. Vanor 

man har lagt sig till med kan kännas bekväma, men det är lätt att inte märka 

deras effekt på musklerna. Det är klokt att kritiskt granska hur du sitter, står 

och arbetar, för att upptäcka om du utsätter vissa muskler för långvarig 

anspänning. Lägg märke till om du håller huvudet nedböjt eller snedställt 

under långa tider. Öva dig också att känna efter om du dras med onödiga 

muskelspänningar. Orörlighet gör i längden musklerna stela och samtidigt 

svaga. Muskler måste användas för att behålla hälsan (T&S 1999, 184-185). 

Återkommande rörelser i arbetet 

Rörelser som ständigt sker på samma sätt överbelastar musklerna, även om 

ansträngningen är liten. Stor belastning är faktiskt mindre farlig, eftersom 

man då känner att musklerna tröttas ut. Kontorsarbete som verkar vara lätt 

kan mycket väl utöva en lömsk effekt på både stora och små muskler. Att

- 34 - 

arbeta framför ett tangentbord kan vara tröttande. De små musklerna i armar 

och händer måste slava timmar i sträck och dra ihop sig kanske ett tusental 

gånger under ett arbetspass. På samma gång håller man de stora musklerna i 

övre ryggen, skuldrorna och nacken spända och orörliga för att hålla huvud 

och armar i läge. Dessa faktorer tillsammans kan förorsaka muskelknutor i 

övre delen av kroppen. 

Många verksamheter inom industrin är enformiga, och risken för muskelsmärtor 

är därför stor. Om de anställdas hälsa är värd någonting, skulle det 

vara mera lönsamt och produktivt att låta folk att byta uppgifter några 

gånger om dagen. Janet Travells råd till hemmafruar var att alltid göra 

många olika saker under dagen, hellre än att arbeta hela dagen på samma 

uppgift. Tänk alltid på att variera ditt arbete, vad det än består i (T&S 1999, 

185-186). 

Vitaminer och mineraler 

Travell och Simons konstaterar att hälften av de patienter de behandlade för 

kronisk smärta befanns ha brist på vissa vitaminer och mineraler som är 

nödvändiga för att bestående lindring. De kritiska näringsämnena är 

vitaminerna B1, B6 och B12, C-vitamin och folsyra. Mineralerna kalcium, järn, 

magnesium och kalium är också väsentliga. De folkgrupper som har för litet 

av dessa substanser är äldre, gravida, personer som håller diet, fattiga, 

deprimerade och svårt sjuka. 

Problemet är i många fall inte för litet intag av vitaminer och mineraler 

utan av andra ämnen som orsakar utsöndring av dem. Rökning förstör Cvitamin. 

Den som dricker för stora mängder vatten riskerar att spola ut Bvitaminer 

ur kroppen. Alkohol och garvsyra hindrar upptagningen av B1. 

Överdos av C-vitamin eller folsyra kan reducera halten av B12. 

Halterna av mineralerna kalcium, järn, magnesium och kalium måste vara 

tillräckliga för normal muskelfunktion. Kalciumjoner är aktiva i både 

anspänning och avslappning av muskelfibrer. Järn hjälper muskeln att ta till 

sig näring och syre från blodet och spelar också rollen av temperaturregulator; 

folk som har järnbrist känner sig ständigt kalla. För mycket järn är 

emellertid också skadligt: det kan leda till missfärgning av huden, hjärtfel och 

långsam tillfriskning efter infarkt. Magnesiumbrist påverkar hjärtat och 

annan glatt muskulatur. Låga halter av magnesium kan leda till muskelsvaghet. 

Trots den vikt de tilldelar balansen av vitaminer och mineraler i kroppen, 

anser Travell och Simons att ett bra multivitamin med mineraler borde räcka. 

De varnar bara för att överstiga gränserna för folsyra, järn, A-vitamin och B6

(T&S 1999, 186-213). 

Rubbningar i ämnesomsättningen 

- 35 - 

Man kan få svårigheter att bli av med muskelknutor, om någon körtelobalans 

hindrar metabolismen i musklerna. Tillstånd att vara vaksam på är otillräcklig 

funktion hos sköldkörteln, för låg sockerhalt i blodet, brist på röda 

blodkroppar, och för hög halt av urinsyra i blodet. Nikotin, koffein och 

alkohol orsakar oregelbundenheter i ämnesomsättningen som gör det svårt 

att permanent bli av med muskelknutar (T&S 1999, 213-220). 

Låg aktivitet hos sköldkörteln kan irritera musklerna, så att de lättare får 

knutor. Samma brist kan göra en framgångsrik behandling kortlivad, och den 

kan leda till kramper, svaghet, stelhet och smärta. Andra symptom är kronisk 

trötthet, känslighet för kyla, torr hud och menstruationsstörningar. Vissa 

personer har även problem med att minska sin vikt. Sköldkörteln kan också 

spela en roll i fibromyalgi. Litium tycks minska körtelns produktion, medan 

extra östrogen ökar den, vilket också slår igenom vid behandlingen av 

muskelknutor (T&S 1999, 214-218; Sonkin 1994, 45-60; Bochetta et al. 1991, 

193-198). 

Psykologiska faktorer 

Spändhet, ångest och vanlig nervositet kan försvåra behandlingen av muskelknutor. 

Om man vanemässigt håller sina muskler spända ger man dem ingen 

möjlighet att vila, inte ens under natten. En spänd muskel arbetar i själva 

verket hela tiden, och spändhet måste betraktas som en form av överansträngning. 

Att ha lärt sig avslappning får inte knutor att försvinna, men 

det underlättar behandlingen. 

Gör det till en vana att observera när du råkar i en stel hållning med 

spända muskler. Att gå omkring hopkrupen är ett klassiskt sätt att skaffa sig 

överspända muskler. Du kanske andas i korta drag när det inte går bra för 

dig, och du kanske t.o.m. håller andan. Omdu lyssnar på din kropp i kritiska 

ögonblick, kommer du att upptäcka spänningar i bröst och mage. Det finns 

flera utmärkta böcker från New Harbinger Publications (USA) som kan hjälpa 

dig att bättre hantera dina muskelspänningar. Känslomässigt lidande kan 

minskas genom att helt enkel slappna av onödigt spända muskler. Vi 

återkommer till detta i sista kapitlet.

Andra faktorer av betydelse 

- 36 - 

Kronisk sömnlöshet kan mycket väl försämra effekten av massageterapi. 

Sjukdomar i de inre organen kan också skapa och bibehålla muskelknutor. 

Kroniska infektioner, t.ex. i bihålorna, kan permanenta existerande knutor. 

Allergi till följd av luftföroreningar, som ger andningsbesvär, kan göra det 

svårt att hantera knutor i nacke, bröst och mage. Allergier mot mat kan göra 

alla muskler känsliga för stress. Sjukdomar i tarmkanalen kan permanenta 

muskelknutarna indirekt genom att hindra absorption av väsentliga 

näringsämnen. Detta är en lömsk typ av problem som är vanligare än man 

kan tro (T&S 1999, 220-226). 

Behandlingsmetoder 

Varje ingrepp kan påverka en muskelknuta, men det måste vara ett handfast 

ingrepp. Den påverkas inte av positivt tänkande, biofeedback, meditation 

eller progressiv avspänning. Även handfasta metoder kan misslyckas, om de 

är för obestämda i syftet. Konventionell töjning, till exempel, är inte 

tillräckligt specifik för att hantera en knuta på ett tillförlitligt sätt. Om den 

överdrivs kan stretching faktiskt göra knutan värre. Andra terapeutiska 

metoder kan ge nedslående resultat. Behandling med värme eller kyla kan 

tillfälligt minska smärtan, men den eliminerar inte muskelknutan. På samma 

sätt kan elektrisk stimulering av huden ge tillfällig lindring, men bara 

tillfällig. De flesta system med terapeutiska drag, som acupressur, shiatsu, 

kraniosakral terapi, svensk massage och även djupmassage är – trots många 

goda framgångar – inte specifika nog för att garantera resultat. För att ge 

tillförlitliga resultat måste behandlingen inriktas direkt på knutan (T&S 1999, 

126-147). 

I The Trigger Point Manual, diskuterar T&S många sätt att behandla knutor, 

inklusive några idéer lämpliga för egenvård. De beskriver bara två metoder i 

detalj, nämligen injektion i knutan och ”kyl och töj”, vilka måste utföras av 

läkare eller i en klinik av en terapeut. 

Muskelknutor slappnar av när de injiceras med lokalbedövning. Man kan 

ibland också lyckas med en torr nål, som i akupunktur. Att hantera sprutan 

kräver i detta fall stor manuell skicklighet. Kyl and töj är säkrare att använda 

än injektion och är den metod Travell och Simons rekommenderar för allmän 

tillämpning i en klinik. Denna metod skiljer sig från vanlig stretching genom 

att den riktar sig direkt mot knutan, innan den försvagade muskeln sträcks 

(T&S 1999, 126-147).

Injektion direkt i muskelknutan 

- 37 - 

Den mest krävande metoden för att attackera knutor är att spruta in en liten 

dos Novocain, eller något annat medel för lokalbedövning som bara fungerar i 

en kort tid. Den terapeutiska effekten ligger i att mekaniskt spräcka knutans 

hopdragna muskelfibrer med hjälp av nålen. Bedövningsmedlet är bara till 

för att ta bort smärtan från nålsticket. Knutan är vanligtvis inte större än en 

ärta, och ibland inte större än knappnålshuvud. Som författarna säger är det 

som att försöka genomborra en liten boll av hårdgummi: nålen vill gärna 

hoppa av knutan och trycka den åt sidan istället för att gå tvärs igenom. Om 

man försöker hålla en muskelknuta mellan fingrarna, slinker den iväg som en 

bit våt spaghetti. Den reagerar tyvärr på samma sätt för en injektionsnål. 

Terapi genom injektion har andra nackdelar. Nålen lämnar kvar ömhet 

efter sticket, som kan ta dagar att försvinna. Som med andra injektioner 

riskerar man också att skada nerver, blodkärl och viktiga organ. Dessutom 

måste kroppen göra sig av med bedövningsmedlet, och detta begränsar det 

antal knutar som kan behandlas vid samma tillfälle. En massageterapeut kan 

däremot behandla alla knutor du har i en enda session, utan större risk än en 

mild ömhet i ett par dagar efter. 

Knutor kan vara svåra att lokalisera tillräckligt noggrant för injektion. De 

känns inte tydligt med ett finger, särskilt om de ligger djupt i en muskel. 

Knutor är däremot ganska lätta att finna på egen hand, på så sätt att de ger en 

tydlig smärtsignal genom sin känslighet för tryck. Det är omöjligt att känna 

den närheten till muskelknutor på en annan människa. 

Frånsett alla andra faktorer kan injektion vara det snabbaste sättet att 

behandla muskelknutor, om de inte har existerat för länge. Kroniska smärtor 

från gamla knutor kan behöva behandlas flera gånger i följd. Det är viktigt att 

acceptera att muskelknutor faktiskt kan komma tillbaka, i ett liv med jäkt och 

påfrestning. Om du behöver injektionsterapi kommer du att träffa din läkare 

ofta (T&S 1999, 150-166). 

Den procedur som Travell och Simons kallar sin ”arbetshäst” är att spreja 

muskeln med kylvätska och sedan sträcka den. Detta kräver mindre skicklighet 

än injektion, men det finns flera stränga villkor som måste uppfyllas 

för att ingreppet skall kunna göras på ett säkert sätt. För det första måste du 

vara säker på att du verkligen kyler och sträcker den muskel som innehåller 

knutorna. Om du ägnar dig åt det ställe som gör ont, kanske du behandlar fel 

muskel. 

För det andra, innan du överhuvudtaget börjar töja är det absolut nödvändigt 

att du kyler huden närmast över muskelknutan med is, och även 

huden över området med överförd smärta. Muskelknutar reagerar vanligen 

på stretching med en försvarsåtgärd, nämligen sammandragning.

- 38 - 

Nedkylningen av huden förhindrar sammandragningen genom att lura 

nervsystemet, och dessutom tillfälligt minska smärtan. Det är viktigt att 

arbeta snabbt, så att kylmedlet inte hinner kyla ned hela muskeln. Att kyla 

hela muskeln skulle förhindra töjningen istället för att underlätta den, och 

smärtan skulle då bli värre. Efter töjningen är det nödvändigt att genast 

värma upp den nedkylda huden med fuktiga värmepaket, för att huden inte 

skall dra värme ur muskeln. 

Om en viss rörelse var hindrad före behandlingen, är det lämpligt att 

försiktigt röra lemmen över hela området, för att kroppen skall veta att den 

rörelsen sedan är möjlig. 

Även med dessa säkerhetsåtgärder är töjning fortfarande farlig i många 

fall. Travell och Simons varnar själva för att inte överdriva töjningen. De 

rekommenderar att man inte fortsätter att töja när man känner ökat 

motstånd. Faran ligger i att skada muskelfästena (T&S 1999, 127-135). 

Djupmassage 

Den säkraste och mest effektiva metoden att behandla muskelknutor, enligt 

Travell och Simons, är djupmassage inriktad direkt på knutan. Den undviker 

riskerna att skada muskelfästen, blodkärl och nerver. Djupmassage är 

dessutom definitivt mest lämpad för egenvård (T&S 1999, 141-142; 

Danneskiold-Samoe, Christiansen och Andersen 1986, 174-178).

- 39 - 

Allmänna råd om massage 

Även om massage av muskelknutor utan tvivel görs bäst av en skicklig 

terapeut, finns det flera fördelar med att göra det själv. Du behöver inte vänta 

på en besökstid, du kan få hjälp när du behöver det, och det kostar ingenting. 

Framför allt behöver du inte vara beroende av att någon annan skall 

upptäcka var du har ont och tänka ut vad som måste göras. 

Ingen kan ha den bekantskap med smärtan som du själv har. Du vet exakt 

var du har ont, och hur ont det gör. Du vet bättre än någon annan när en 

behandling känns rätt och när den inte gör det. Om du sköter allt själv har du 

full kontroll över behandlingen. De flesta får en behaglig känsla av makt när 

de upptäcker att de vet hur de kan bli av med sin egen smärta. 

Det är dock viktigt att inse att egenvård inte hela tiden går som en dans. 

Det finns en del svårigheter som måste övervinnas. Vissa slag av smärta kan 

försvinna mycket snabbt, men besvär som har plågat dig i månader och år 

kan ta sin tid att bli av med. Knutor som suttit i länge har nämligen ritat sina 

spår i nervsystemet, som faktiskt kan förstärka och permanenta problemen 

(T&S 1999, 56-57; Yaksh och Abram 1993, 116-121). 

En annan del av verkligheten är att massage av muskelknutor gör ont, 

även om det vanligen är en behaglig typ av smärta, som man kan slappna av 

till. Behandlingen kanske inte är behaglig i början, om du är en person som 

instinktivt avskyr smärta. Om du tycker att det är en idiotisk idé att plåga sig 

själv, kanske du inte är villig att massera tillräckligt kraftigt för att det skall 

göra nytta. Å andra sidan, om du överdriver behandlingen, kan kroppen 

reagera negativt och förvärra din smärta under ett par dagar. Flitig 

användning av hårda redskap kan naturligtvis skada huden och – om det vill 

sig illa – mera djupliggande organ som muskler och nerver. Om du har 

många aktiva knutor och arbetar för länge i sträck, kan det leda till att du 

känner dig omtöcknad och illamående. Det rätta är att inte ta allt på en gång. 

Angrip de värsta smärtorna först och försök att vara tolerant med metoden 

och dig själv. 

Det är också viktigt att inse, att de värsta muskelknutorna gärna vill 

komma tillbaka. Det är inte rimligt att räkna med att man alltid blir botad en 

gång för alla. Med ökande skicklighet i denna typ av massage blir du dock

- 40 - 

allt bättre rustad att ta hand om kommande besvär. Bli mästare på massage! 

Diagnos 

Framgången med din egenvård kommer framför allt an på att söka upp 

smärtpunkten och därifrån spåra den muskelknuta som är skyldig till 

eländet. Oftast finns den på ett helt annat ställe. 

Vart och ett av de följande sju kapitlen börjar med en lista över olika typer 

av smärta och vilka muskler som kan vara orsaken (T&S 1992, 1999). De olika 

tänkbara musklerna är ordnade så att den första är den troligaste orsaken till 

smärtan, men om den första inte uppvisar någon knuta, får man gå vidare i 

listan. Ibland kan flera av musklerna samtidigt vara skyldiga. 

Konstiga ord 

Du måste absolut hitta den misstänkta muskeln innan du kan lokalisera 

motsvarande knuta. Det är nyttigt att känna till de korrekta namnen på alla 

muskler. För de flesta muskler finns det inga andra namn än deras 

latiniserade medicinska beteckningar. Rötterna till dessa finns både i 

grekiskan och i latinet. Man kan gott uttala musklernas namn på svenska, och 

ingen vet egentligen hur namnen bör låta i detta blandspråk (”kökslatinet”). 

Ett förslag till betoning ges i fortsättningen genom ett streck under platsen för 

tonvikt. 

Kroppens mekanik 

I kapitlen om muskler får du veta vilken uppgift var och en av dem har. Att 

förstå en muskels funktion hjälper dig att finna den knuta som orsakar 

problemet. Att veta vad en viss muskel tjänar till hjälper också till att undvika 

att en botad smärta senare återkommer. 

Hur man hittar den ömma muskelknutan 

Man måste först veta att knutan vanligen inte ligger där det gör mest ont. 

Massage på fel ställen kan kännas skönt, men den botar inte ditt problem. 

Illustrationerna i denna bok visar inte bara området där det gör ont, utan 

också motsvarande muskelknutor. Sök upp dessa teckningar varje gång du

- 41 - 

behöver hitta knutor. Områdena av överförd smärta kan bestå av en formlig 

skärgård av separata öar, och det är svårt att hålla hela bilden i minnet. Du 

kommer att märka att flera muskler kan skicka smärtan till ett och samma 

område. Smärtan kan ibland komma från en enda muskel, men en annan kan 

lämna ett bidrag. 

Figur 41■1 # visar hur muskler, knutor och överförd smärta markeras i 

boken. Överförd smärta antyds här med diagonala, parallella streck. En 

muskel visas som ett band med flera längsgående streck, ungefär som man 

kan tänka sig fibrerna. En svart plump antyder en knuta, och det kan finnas 

flera i samma område. 

En viktig princip att hålla 

i minnet är att skelettets 

muskler i allmänhet är symmetriska. 

För klarhetens skull 

visar vi bara musklerna och 

den överförda smärtan i ena 

halvan av kroppen, men man 

får tänka sig att samma 

mönster existerar på motsatta 

sidan. Märk att överförd 

smärta uppstår i samma 

kroppshalva som den orsakande 

muskelknutan. 

Ibland ger en figur dig 

överförd 

smärta 

muskel- 

knuta 

muskel 

precis rätt idé om var knutan finns att söka, men ibland kan det bli bara 

ungefär rätt. Slutligen blir det du själv som måste söka dig fram till den 

kritiska punkten med känseln som rättesnöre. Figuren för dig in i rätt område 

– kanske en cirkel med 5 cm diameter – och där måste du söka efter en 

mycket öm punkt. Bli inte nedslagen om ditt finger inte känner den lilla 

knölen i muskeln. Vissa människor blir aldrig så skickliga. De mest skickliga 

professionella terapeuterna kan känna varje liten knöl på muskeln. När du 

arbetar på din egen kropp behöver du emellertid inte leta efter en knöl. Leta 

bara efter en punkt som är extremt öm när du klämmer på den. 

# I denna bok markeras figurer med symbolen ■. Hänvisningen 41■1 syftar på sidan 41, 

den första bilden (1) på sidan. Figurtexten placeras i löpande text, så nära figuren som 

möjligt.

Massageteknik 

- 42 - 

När det gäller att göra massage på rätt sätt finns det två dominerande 

hänsyn: säkerhet och effektivitet. Du måste kunna arbeta utan att överanstränga 

musklerna i underarmar och händer, och samtidigt måste du 

klämma tillräckligt hårt för att påverka knutan. 

Tabellen nedanför anger nio regler som tar hänsyn till alla faktorer. 

Massagen av en knuta bör pågå i ganska kort tid, inte mer än 15 eller 20 

sekunder. Därefter stannar du upp och fortsätter med en annan punkt. Det är 

hela behandlingen. Att göra mer kan faktiskt vara en otjänst. En grundprincip 

inom medicinen är att man bara kan skapa förutsättningar för 

bättring. Kroppen läker sig själv. Du måste lita på att de naturliga 

processerna tar vid där du slutar. 

Din otålighet kanske frestar dig att döda muskelknutan, att sudda ut den. 

Det är en naturlig impuls, men det är inte den bästa terapin. Forcera aldrig en 

avslappning. Knutorna löser upp sig själva, om de får upprepade dagliga 

behandlingar enligt följande regler. Du kommer att bli förvånad över hur väl 

denna enkla rutin fungerar. Misslyckande inträffar vanligen genom att du är 

alltför aggressiv eller angriper fel punkt. 

Några korta råd om massage 

1 Använd ett verktyg om det är möjligt, för att spara dina händer 

2 Använd kraftiga drag, inte statiskt tryck 

3 Massera med korta, upprepade drag 

4 Dra bara i en riktning under massagen 

5 Arbeta med långsamma drag 

6 Sikta på en smärtnivå vid ungefär 7 av 10 

7 Begränsa massagen till ett dussin drag per knuta 

8 Behandla en viss muskelknuta 6 till 12 gånger per dag 

9 Om du inte känner någon förbättring, kanske du håller till på fel ställe 

Djupmassage 

En etablerad regel i terapeutisk massage är att man klämmer och trycker på 

knutan i ett visst antal sekunder, eller tills den ”ger upp”. Detta är känt som 

ischemisk komprimering. Man bokstavligen pressar ut blod ur muskeln. 

Nackdelen med denna metod är att den gör mera ont än som är nödvändigt 

för att bli av med knutan. Den som utför terapin måste också hålla musklerna

- 43 - 

i skuldror, armar och händer spända under ganska lång tid, vilket är 

påfrestande. Med detta arbetssätt får terapeuten själv ofta svåra smärtor. 

Detta ansträngande arbete är anledningen till att terapeuter måste sluta sin 

karriär efter i snitt tre år. Lyckligtvis finns det bättre arbetsmetoder. 

Istället för att pressa ut blodet i en enda kompression, är det absolut bättre 

att använda en hel serie drag över muskelknutan. Detta ger snabbare resultat 

och mindre irritation av knutan, mindre skador på dina händer och mindre 

risk att skada den behandlade muskeln. Dessutom ger upprepat drag-tryck 

bättre effekt på knutan. 

Att klämma på en öm muskelknuta är visserligen i grunden en bra idé, 

men repeterade drag (”mjölkning”) flyttar blod och lymfa mera effektivt. 

Lymfan innehåller uppsamlade avfallsprodukter som har uppstått under den 

långvariga hopdragningen av knutan. Det är som att tvätta smutsiga kläder. 

Att blöta och vrida bara en gång gör inte tyget rent, hur hårt du än vrider. Du 

måste blöta igen i rent vatten och upprepa vridningen. 

En annan fördel med upprepade, korta drag är att snabbt övergående 

smärta är lättare att fördra än långvarig smärta. Arbeta alltså djupt och sakta, 

med inte mer än ett drag per sekund. Ett drag-tryck behöver inte vara mer än 

några centimeter långt. Strängt taget behöver man bara passera från ena 

sidan av knutan till den andra. Man ”mosar” knutan mot det underliggande 

benet. 

När det är möjligt bör man låta huden röra sig, istället för att låta handen 

glida över huden. Det hjälper till att stimulera det tunna membran (fascia) 

som omger muskeln och som oftast har blivit stelt på grund av knutan. 

En annan fördel med upprepade drag-tryck är att muskelfibern sträcks i 

rörelsens riktning. Man kan tala om mikrostretching, snarare än töjning av 

muskeln som helhet. Denna lokala töjning hjälper till att bli av med knutan, 

men den skadar inte muskelfästena. 

Den goda smärtan 

Muskelknutor gör ont när man klämmer på dem, och du kanske inte törs 

angripa dem, för att inte göra din existerande smärta ännu värre. Du måste 

dock förstå att smärtan under massagen i själva verket är nyttig. De elektriska 

impulser som terapin framkallar bryter nervsystemets onda cirkel, som ju 

permanentar knutan. Var övertygad om att självplågeriet sätter automatiska 

gränser. Du kan knappast göra någon skada, om du inte använder hårda 

redskap vid massagen (T&S 1999, 140-141). 

Smärtnivån vid massage är en god mätare av den effekt som behandlingen 

ger. För att nå bästa resultat, måste du lägga på tillräckligt tryck för att

- 44 - 

framkalla den ”goda smärtan”, en ganska behaglig känsla av att göra nytta. 

Sikta på en smärtnivå vid 7, där den outhärdliga nivån är 10. 

En nyttig effekt av smärtsam massage är att den utlöser en flod av 

smärtstillande endorfin. Det innebär att ju längre du håller på med en 

behandling, desto större kraft kan du lägga på. Om du måste ta dig an en 

riktigt öm rackare till knuta, ge den en första omgång, och vänta sedan 10 

sekunder innan du fortsätter. Det ger endorfinet tid att börja minska din 

känslighet. Sedan kan du massera djupare utan större plågor. 

Spara dina händer och fingrar 

Med tanke på risken att överanstränga händerna vid massage är det bäst att i 

möjligaste mån avstå från att använda dem. Du kanske inte har tänkt på att 

använda knogar, knän, hälar och armbågar som massageredskap, vilket är 

mindre ansträngande. De kommande figurerna visar några användbara trick 

för att minska belastningen på händerna. 

Det finns också en rad ergonomiskt riktiga verktyg i handeln. Verktyg bör 

dock inte användas i känsliga områden, som i ansiktet, på halsen, inuti 

munnen och i arm- eller knävecket. När det inte finns någon annan utväg än 

att ta till fingrarna, gäller det att undvika skador. 

Grundprincipen när man använder händerna för 

massage är att få ut så mycket kraft som möjligt med 

ett minimum av ansträngning. När du använder 

tummen som redskap, stöd den då med knutna 

fingrar (44■1). Denna metod kallas här för stödd 

tumme. Kläm ingenting mellan tummen och 

fingrarna, om det inte är oundvikligt. Att gripa och 

knåda kan synas naturligt, men det är mycket 

tröttande. 

När du masserar med händerna, använd då båda 

tillsammans om du kan, och låt den ena handen stödja den andra (figur 

44■2). Det kallar vi stödda fingrar. Här 

hålls handleder och fingrar så raka och 

avslappnade som möjligt, så att kraften 

i huvudsak kommer från skuldran, 

bröstet och ryggen. I detta fall är det 

långfingret och ringfingret som 

angriper muskeln. De utgör tillsammans 

ett spetsigt verktyg som 

tränger in med måttlig ansträngning.

- 45 - 

Lägg märke till att den yttre 

handens fingrar helt täcker den 

inre handens naglar. Båda 

händerna bidrar till dragkraften 

vid massagen. 

Figur 45■1 visar ett smidigt 

sätt att stödja händerna ”ryggmot-rygg” 

för att massera 

magen. Kapitlen längre fram ger 

andra exempel på hur händerna kan stödja varandra. 

Istället för att använda händerna för att knipa, trycka och knåda, bör du 

använda tummen eller fingrarna som pinnar för att sticka in i muskeln. För 

att ge bästa mekaniska effekt måste fingrarna hållas nästan vinkelrätt mot 

kroppen (figur 45■2). Detta gör att kraften kommer att vara riktad från 

armbågen, rakt genom armen, handleden och handen ut genom fingrarna. 

Du inser lätt att även om du har naglar av 

måttlig längd, hindras du att använda handen 

på detta sätt. 

Massage med fingrets yttersta dyna har så 

dålig ergonomi att hand och fingrar blir 

uttröttade innan du fått någon positiv effekt av 

behandlingen. I vissa moment är långa naglar 

till så stort hinder, att de faktiskt bidrar till 

muskelknutar i underarmar och händer. Professionella 

terapeuter håller sina naglar filade 

ända ned till huden. Du borde göra detsamma, 

åtminstone tills din smärta är borta. 

Om du tycker att du inte offra dina naglar, 

försök då att använda stödda 

knogar, som demonstreras i 

figuren 45■3. Här är det långfingrets 

och ringfingrets knogar 

som är verktygen. Stödda 

knogar är ett kraftigt redskap, 

men ganska trubbigt, i motsats 

till stödda fingrar, som är bäst 

ägnade för mycket specialiserad 

massage som kräver djup 

inträngning. 

Det finns en rad olika 

hjälpmedel på marknaden, som kan spara dina händer, ge dig extra kraft och

- 46 - 

hjälpa dig att nå besvärliga ställen på kroppen. Ett märkligt redskap, 

användbart i de flesta situationer, är Thera Cane (”terapikäpp”), figur 46■1. 

Det finns att köpa hos terapeuter (se slutet av boken). Detta redskap 

förekommer i många exempel på följande sidor. För klarhetens skull visar 

teckningarna att man lägger en av knopparna direkt mot huden, men detta är 

inte att rekommendera, eftersom huden kan bli irriterad eller skadad av 

gnidningen. Massera därför alltid ovanpå kläderna, 

så att käppen kan glida. 

Det bästa redskapet för de flesta muskler är helt 

enkelt en boll, som placeras mellan kroppen och 

väggen eller golvet. Det går att 

använda en tennisboll eller en 

hårdgummiboll, om du behöver 

tränga djupt till en underliggande 

muskel #. 

Som visas i figur 46■2 är det 

praktiskt att lägga bollen i en 

strumpa, som blir ett slags 

handtag. På detta sätt når man 

besvärliga ställen på ryggen, och 

dessutom sparar man sitt tålamod. Man vill inte spilla tid 

på att leta efter en boll som hoppat iväg och gömt sig 

under en möbel. 

Hårdgummibollar ## finns i diametrar mindre än tennisbollens. Den största 

(Lacrosse, som i första hand rekommenderas) är 58 mm i diameter och de 

mindre mäter 35 och 27 mm. Dessa bollar säljs i djuraffärer. 

Hur man får massagen att fungera 

Även om massage av muskelknutor ger det önskade resultatet att bota 

överförd smärta, får du inte bli förvånad om du stöter på något enstaka krux. 

# G.B.: Clas Ohlson & Co säljer en vibrerande massageapparat, som bekvämt kan 

användas på de muskler som ligger närmast huden. 

## G.B.: Bollar av hårdgummi brukar finnas i djuraffärer.

Bekymmersamma resultat 

- 47 - 

Djupmassage kan orsaka blåmärken på känsliga ställen. Detta är vanligen 

ingenting att oroa sig för, men du bör ta det som en varning att lätta på 

handen något. Det kan också antyda att du arbetar på fel ställe, särskilt om 

du har arbetat hårt utan att få bra resultat. Det är i själva verket det vanligaste 

felet. Normalt reagerar muskelknutor snabbt på massage, och det tar inte 

lång tid innan man känner en förbättring. Slå upp det aktuella kapitlet och 

fundera över handledningen som finns i början. Smärta i ett visst område kan 

komma från olika muskler, och uppställningen där kan ge dig tips om 

alternativa muskler att behandla. 

Halvhjärtade försök till behandling gör ingen nytta. En eller två gånger i 

veckan räcker helt enkelt inte. Om du inte når bra resultat bör du fundera 

över om du har masserat tillräckligt. De ömmaste knutorna bör behandlas 6- 

12 gånger per dag. Kom ihåg att varje behandling inte får vara längre än 15- 

20 sekunder. Detta tar inte lång tid ur din arbetsplan, och är inte så mycket 

att det splittrar dina uppgifter. Du behöver inte ta mer än 6-12 drag över 

knutan för att få en märkbar positiv effekt. Om din smärta väcker dig under 

natten, stig då upp och gör en omgång massage. Som allmän regel är det 

bättre att massera ofta än att ta i hårt och hålla på länge. 

En del människor har svårigheter med att komma in i rutinerna. De 

kanske har svårt att hitta knutorna, och de kan känna sig osäkra på hur man 

använder redskapen. I sådana fall kan det vara klokt att uppsöka en 

professionell terapeut som tillämpar massage av muskelknutor. Men var 

bestämd: tala om att du bara vill ha hjälp med att komma igång med 

egenvården. Ta gärna med den här boken vid besöket. 

Massage av knutor fungerar mycket bra mot muskelsmärtor. Om 

behandlingen görs korrekt bör man känna en tydlig förbättring inom några 

dagar eller en vecka. Om problemen började med ett fall eller annan olycka, 

kan du ha fått bristningar som kräver behandling av läkare. Om det gör ont 

överallt och massagen inte tycks göra någon nytta, kan det vara fråga om 

fibromyalgi eller något annat systemfel. 

Hälsofaktorer 

Om du lyckas bli av med dina smärtor genom massage, men finner att 

smärtorna kommer tillbaka efter en kort tid, kan det vara bakomliggande 

problem som permanentar tillståndet. En uttömmande diskussion av möjliga 

orsaker finns i (T&S 1999), volym 1, kapitel 4. 

Problemet kan också orsakas av brist på vitaminer och mineraler. Detta

har redan diskuterats på s.35. 

Förväntningar 

- 48 - 

Du kanske undrar vad du har rätt att vänta dig av den massage som beskrivs 

i denna bok. Hur många behandlingar behövs för att bli av med dina besvär? 

Kan smärtorna komma tillbaka? Kan du verkligen vänta dig att du kommer 

att bli smärtfri? Svaren beror på hur mycket intelligens och envishet som du 

lägger ned. 

Var realistisk i dina förväntningar! Visst kan du få uppleva den åtråvärda 

fullständiga smärtfriheten efter en enda serie behandlingar, men räkna inte 

med detta. Om kroppen får rätt stimulans kan den ofta läka sig själv. Detta är 

vanligast när det gäller en nytillkommen smärta. Har du dragits med plågor 

en längre tid är det mera problematiskt, vare sig du behandlar dig själv eller 

går till en terapeut. 

Det är vanligt att folk ger upp för tidigt. Det är frestande att sluta 

behandlingen så snart smärtorna försvunnit. Kom dock ihåg, att om muskelknutan 

fortfarande ömmar har du bara tillfälligt tystat den. Den har då 

hamnat i ett sovande tillstånd och kan väckas av praktiskt taget vad som 

helst. Det är nödvändigt att fortsätta med massage tills knutan inte längre 

ömmar. Massage åstadkommer mirakel, men bara om den genomförs korrekt 

och fullständigt. 

Inlärningskurvan 

Du kan bli förvånad över hur snabbt du glömmer även de mest användbara 

upptäckterna om överförd smärta. Det är till stor hjälp att föra dagbok, där 

man antecknar vilka trick och verktyg som fungerar bäst. Om samma 

problem skulle dyka upp igen, kan du lätt slå upp lösningen utan att 

uppfinna hjulet igen. 

Receptet för framgång är gammalt som gatan: försök igen! Om du råkar ut 

för ett svårt problem, repetera då de delar av boken som handlar om det 

området av kroppen. Stryk under och anteckna i marginalen. Ta dig tid att 

fundera. Alla dessa anatomiska detaljer, med deras förgreningar till 

muskelknutor, är så nya att du mycket väl kan känna att de stiger dig över 

huvudet. Egenvård mot smärta är emellertid mycket enklare än den förefaller 

vara till en början, och begreppen kommer att reda ut sig. Ge bara inte upp! 

Inlärningstiden är lång, om man skall behärska allt i denna bok, men du 

kan vänta dig att se vissa resultat redan i början. Om du läser boken

- 49 - 

regelbundet och ständigt letar efter lösningar, lär du dig någonting nyttigt 

varje dag. Lär dig så mycket som möjligt om muskler och skelett. Det är 

viktigt att veta vad som finns under huden. För att få veta mera kan du med 

fördel skaffa dig Frank Netters bok Atlas of Human Anatomy och studera de 

enastående illustrationerna. Om du kan stå ut med obduktionsbilder, rekommenderar 

jag Video Atlas of Human Anatomy av Robert Acland. Han använder 

en rörlig kamera för att skapa ett tredimensionellt intryck, vilket du inte kan 

få genom en bok. Fortsätt att undersöka och inhämta fakta. Du förtjänar att 

bli smärtfri. 

Dolda fördelar 

Massage som utförs på rätt sätt kan som extra bonus ge djup avslappning, att 

minska pulshastigheten, blodtrycket och andningstakten. Det är kanske inte 

rimligt att vänta sig lika stora fördelar om du använder egenvård, men 

avslappningen kan ändå bli avsevärd. Du kan ge dig själv en behandling som 

gör dig lugnare och mindre ryckig. Försök att slappna av, oavsett vilken 

muskel du arbetar med. Om du lyckas slappna av en muskel tenderar hela 

kroppen att slappna av. 

Den medvetna minskningen av muskelspänningarna kan indirekt 

reducera den överförda smärtan. Om du är skicklig i massage kan smärtan 

minskas lika mycket som med receptbelagda värktabletter. Muskelavslappning 

kommer inte att befria dig från knutor, men den kan göra 

smärtan mera uthärdlig, tills behandlingen av knutorna har lyckats.

Att hålla i huvudet… 

- 50 - 

Bokens teckningar är klargörande, men för utrymmets skull har de 

förenklats. Musklernas ränder antyder att de innehåller fibrer som kan 

förkortas vid behov. Vanligen slappnar de av efter användning, men i vissa 

fall förblir de maximalt spända i något litet område. En sådan del av en 

muskel kallas en knuta. 

De svarta plumparna i musklerna visar exempel på var muskelknutor kan 

uppstå. I friska muskler finns det inga knutor, men de kan bildas på de 

markerade ställena, och några till. 

Muskelknutor kan vara latenta eller aktiva. I båda fallen ömmar de när 

man klämmer på dem, men de aktiva ger dessutom överförd smärta, ofta 

långt från själva knutan. Aktiva knutor kan dessutom orsaka stickningar, 

domningar, yrsel, öronsus, pilomotoraktivitet (gåshud) och svettningar. 

I figurerna markeras den överförda smärtan med ett snedstreckat (45°) 

mönster. Smärtan behöver inte kännas på alla ställen samtidigt, men den kan 

iblandvara outhärdligt stark. 

Skelettmusklerna är symmetriska på höger och vänster sida av kroppen. I 

boken kombineras ovanstående exempel till en enda figur. I sällsynta fall kan 

en människa sakna en enstaka muskel, eller ha en extra muskel. 

Massagens uppgift är att pressa bort avfall ur knutan och pressa in nytt, 

friskt blod. Sedan får kroppen själv sköta läkningen.

Clair Davies, NCTMB

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?