InNosBclMielse, - Vaasa

En
Lärares -
LhristelM Anmärkningar/
Ofwer
In NosBclMielse,
Den Han infordrat och hwilken
Honom blifwit lemnad af
en Hans Åhörare.
Wasa, 179^
Tryckte as Georg WilhelmLondicer.
/A^A^
/

'x 26 M2N62MM °3
.^
Chrisiclige Lasiire!
/^d.
wara yttersta tider, da man beklageligen med
MZ wis^hetkan säga:"atdiefwnlen hafwer stigit ne»
"der,och hafwa en stor wreoe,wctanoes alhal, icke
"lmera)läng tid hafwer";sinller man, utom en för?
ffrackelig mällqd,af llppenbart säkra syndare, afwcn
sådana, hos hwiika dlefwnlen förjfapar sigien LIU»
sens Ängel, dem han gezlom en sielfwgen andeliqhet
wilföra til det ewiga forderfwet. Dessas antal ar
nog stortiflera Församlingar. Min tara Försam»
ling är ci eller aldeles fri jördessa. Jag har.bndit
til,efter den nadGud mig förlänat,underratta dessa
wilse farande och leda dem pa den ratta wagen,
tilSlälaHerdanlesnm , och
den ordningHanSlels
til Salighetenes erhållande osz gifwit, och har anledning
at tro, det min möda el warit ulan wälstg»
nelse. öfwertygad derom, at afwenisiera andra
Församlingar dylika finnas, hwilka äro imagne as
en fördömeligsielftagen andelighet, aldeles likeiden
Trosbekännelse som en af mina kära,ehnru wilsefarande,
Åhörare, pä min begäran mig lämnat, har
jaZ cmsedt ej för onyttigt, om jag samma Tros bokans

kännelse,härmed göralmant bekant, iemte mina anmärkinngar
deröfwer. Ömsinte Lärare fa da haraf
w nnckl. bättre tllftlle at se deras Separatistiskt
sinnade Åhörares wiliomeningar, om de ej tilfö,
rene dem äro; och nägon af de arme wilsesärande
Åhörare torde fä tilfalle,at bittre,under
uprigtig bön til Gud, om andans uplysmng,granffa
sin andelighet, och se des felaktighet. Gud,i
lesu„namn,öpne ögonenpä oh a!iesamman,Lärare
och Adörare,och gilwe o§ näd at wara cmdelige,
el efter walt egit godtycko eller djefwulens ffenfagra
wasende,utan efter den ordning wär andelige och
HimmelsteFrälsare SielfiSittOrd utstakat, ochi
hwilkenHan medSitt fullkomliga exempel ost före«
godt hafwer!Dä wcmdre wi pa den rätta Lifsens
och Salighetens wäg, ochibehagelig tid hinna ttl
det saliga målet,idel Himmelska Fäderneslandet.
Matte GUd, til detta saliga ändamål, wälsigna af«
wen detta wälmenta förehafwande!
Solwo den 26 lanuarii1789. Georg Marhefius.
En

En friTrosBekännelse/ hwaruti en rätt
Shristens inra gestalt wäl afmalas.
har min tro hallreihjertat dold,an up.

( 5
lek far bewärka ssgimig, sä at jag otwungit
och med lust giftver mig bart til at lyda Ho»
nom, och gagna min nästa, si det är mitt offer
och Gnds tjenst. DäChristi Lif,Hans ödmjukhet
och karliga ssnnewunnitimigssn stadiga
gestalt, warder det Jul förmig. När jag för
Christi kärlek stul, sär med Honom föraktas,
frestas,hatas,och nägot lida,in-ochutwärtes,
dä är det Fastlag och dymmelwecka,isynnerhet
Langfredag, när all ut och inwärtes tröstdra.
ges undan, och jagiGuds fördoldakraft, dock
ntwaljer Gud för min Gud, och mitt enda goda.
När Christi segrande Kraft och Lif,derpä
frambrytes, sä blifwcr Päff. Utdelas Andans
Ljus och gäfwor, sä häller jag minPinges hög.
tid. Korteligen: Jag fagnas intet ät Ceremo'
mer och ffuggewerk eller dagawal och omffifter
ien förderfwadKyrra och naturen, utan hwad
ändring Guds werkanimig ästadkommer, den
är hugnelig, och derpä aktar jag,förwäntandes
en gäng warda lösfrän all egenhet, och hinna t
Guds rolighet, at fira en stadig warande hwilo.
dag. Du lät ditt egit werk bestä, at Gud
Sjelf idig werka ma.
Nar Complimcntcr och Ceremonier uphöra,
dä upgär tro, redelighet och januing,och när
Solen framträderisin magt,dä förswinneralt
kraftlöst natt-ljus och Mänesken. Amen.
IJesu jag finner mitt bo, hus och naste,
Mitt ursprung, mitt centrum och trygga fotfäste.
MittAltar,Dov,Nattward,Präst,offer och tempel,
MittlMlisoch kraft, samtGudsHeligbets stämpel.
A 3
Cyn-
)

s 6 )
Khristeliga Anmärkningar öfwer denna
Tros Bekännelse,
F. I. Uti sielfwa öfwerffriftcn til denna
TrosBekännelse säges, ar häridenna bokannelsen
afmalas en rarrChnsiens mm ge.
stalr; men om jag far lofat uprikngr, m wr
Gud och alla rätta Thristna, säga min tanka,
e? efter egen godtycko, utanigrund afGuds beliga
Ord, andans kraftiga witnesbörd,och alla
tlders erfarenhet, sä mäste jag tilstä, at denna
Tros Bekännelsen, aldeles intet afmälar ratta
ChnstnaZ inra gestalt, Man fast mer sädana
Ctmstnas, utihwilka djefwulen förffapat sigi
en ljusens ängel,uti hwilka och genom hwilka
den lede sialamördaren, wil förstöraall bäde
in -och utwärtes Christendom, tro och Gudagtighet.
Pä det nu hwar och en,isynnerhet al.
la de, som hälla denna Tros Bekännelse för
riktig och afGuds Anda werkad,mätte finna
djefwulens förstapcmdeiljusensängelidensam.
ma, wil jagimöjeligaste tärthet,gä samma bekannelse,
ord ifrän ord igenom, och wisahuru
gansta mycket har finnes stridande emot Guds
Heliga och uppenbarade Ord, och alla sanna
Christnas erfarenhetialla werldenes tider. Ätminstone
är det ett stort felidenna Tros bekännelsen,at
här sä godt som ingen ting talas om
enrätt Christens yttra gestalt, hwilketdock nödwandigt
bordt ffe; tn ingen är en rättChristen,
gmicke han är det bäde m-och utwärtes tillika.
Der

7
DetGud hafwer sammanfogat,ffalmännlffan
icke atffllja. Match. 19:6. Gud
med smHelige Ande, regere och uplyse mig och
alla dem,hwilka detta nn eller framdeles lä.
simde warda! Ja: at wi satan under wära föt>
ter träda mage! Hör otz milde Herre Gud!
§. 2. Jag har min trohällreihjertat
dold, an upstriswenpä papper. Sä lyda
första ordeniförberedelsen til TrosBekännelsen.
Min wän och kära ähörare! Jag frägar
dig pä ditt samwete: är din tro rättstaffens ,
som du sielf säger och bekänner at den är,hwarsöre
wil du hällre hafwa den fördoldihjertat,
änupstriswen pä papper? Wet du intet at det
är dm Christeliga pligt och styldighet, enligit
ditt andeliga Prastcrstap, at lata dittljus lysa,
äfwen för dina mcdmannistor,pä det de mätte
omwändasiirän mörkret ttl linset,ifrän satans
magt til Gud? Ingcukan se huru uplyst du är
iditt hjerta;men gör du der bekant eller be«
strtfwer du detta pä papperet, sä kan man se
det, och deras bli bewett, at söka samma näd
som du äger. Jag för mm del wille geruaat
hela werlden säge den tro jag äger pä minGnd
och Frälsare lesum Christum,pä det alla deraf
mätte belvekas, ej at hedra mig,utan den
Guden, som af näd, trona hos mig werkat,
til hwilken jag mig häller, och genom hwilken
jag och alla rätt trogna, salige warda. Men,
ar det sä,käre ähörare,at din tro ej är rättstaf.
fens, utan har än mänga rättmätiga samwe-
A 4
tets

8
tets förebräelser, sä at du med de stimma ej
wille gä in iewigheten, in förHans domstol,
wm pröfwar hjertat och ramakar njnrarna, ja
näppeligen wil lata den dllfwa bekant söruvlysta
Chrlsma; st, dä är det bäst och försigttgast,
at dubehäller din Tro och bekännelse fördoldihjertat,utan
at ffrifwa den »amma pä
papper, du en falst Tro pä papper,
och gifwer den ut för en rätt tro, dä den likwäl
bar blott et sten af en rätt Tro; si, dä kan dn
blifwa en orsak dertil, at mänge förfördeoch
förtapadc warda. Gördig intet delagtigidenna
fajeliga synden. Dä är du en djefwulens
medhjelpare,och far lönen med honom,sä framt
intet en sann och styndsam bättring,: nädenes
tid, emellan kommer.
F- 3- 3 stallet för at kanstigt disputera
om trolia, söker jag genom trona up.
fyllahwadbefalt är, nemligen at nldcdja
Fadren,och medHonom araSonen samt
Upfyllas as dell gellge Anda. Hwadmm
kära ähöraresörstärmed de orden kanstigt dis.
putera om trona, det kan jag ej sä noga weta.
Förstär man härmed det samma som Apostelen
Paulus, dä han säger til Timothens:
Fly oandelig och onyttig ord och trätor
som ga af falskeliga berömdkänst. iTim.
6:20. Si, dä komme wi aldeles wäl öfwerensidenna
saken. Cn Christen bör wända sig
ifrän det ande-lif.kraft-och grundlösa prat,
hwilket de som äro sörmörtradeoch siuke uti
spörs'

9
spörsmäl och orda trätor, föra a banen, och
hwilket föder ej annat än onyttiga dispmeringar.
Bart med sädana kanstelig ord, som
bafwa sten af klokhet och förstand, men äro
dock bedrägeligc, och sä stälde och inrättade,at
en människa lätteligen kan öfwertalas til sä.
dant som är emot sanningen. Alla som wilja
bära namn af upriktiga Cllristna böra wam
lika sinnade med Apostelen Paulus,som säger;
Mitt Tal och min predikan war ickei
kanstelig ord, efter människors wisdom,
utanutiAndansoch kraftenes bewisnmg.
Ar edor tro icke ffal sta pä människors
wisdom,utan päGudskraft,iCor.2:4,5.
Men, om min kära ähörareidenna förberedelsen
til sinTros bekännelse, med de ord:kanstigt
disputera om trolla, wil förkasta den Chri,
ftellga Lärans, Trons och Bekännelsens, samt
hela Salighets Ordningens noga, ordenteliga
och tydeliga uudersökning,ochiSkrifter sörfattände,
säsom det är stedtiwära Catecheser och
Spörsmäl,samt fiere dylika Böcker,dä komma
wi ej öfwerensmed hwaraunan. Wi börepä
et förFörnuftigaVarelser begripeligt sättashandla
hela SalighetsLäran, om den stalwinna
insteg hos dem, ej föreställa annat än det
som är enligt med et uplyst förstand,men wäl
znycket som öfwergärwärt förstand,och dermed
ej Km begpipas. Denna känsten är en Him.
mM Wishet, och de som häruti öfwade äro,
kunna säga medPredikaren:Jag wändemitt
A 5
hjcrra

10
hjerta tll ar forfara och upsporja, och
npsiKa wlohet och källst.Pred.b.7:26,28.
Om salighets läran och ordningen, utan
wiffl manlliffllga rcglor, eller sä kallad män.
nistlig förnuftigkänst, stulle afhandlas, sä fin.
ge man aldrig reda derpä, utan man famlade
idet tjäckaste oknnnoghets mörker, och hwar
och en gjorde sig ett begrep derom efter egna
tankar och nycker. For förnuftigamännistor
skalman wara förnuftig,det är ordentlig och
tndlig. En klok gör all ting medförnuft.
Men den ogudagllga agtar mret förnuft.
Orospr.b.13:16. 29:7. "Läte wi ej ett uplyst
förståndregera ost,sä tunne wi öfwcnalassnart
til en, snart til en annanlära och Tros bekäm
nelse. Nu kunne wi wara Lutheraner, en cm»
nan gäng Hernlmtare, Separatister, och sä wi.
dåre; ja snart blifwa Judar, Mahomedaner,
eller blinda Hedningar.
§. 4. Jag söker genom Trolla upfylla
hwad befalt är,nämligen ar utbedjaFadren,
och med ara Sonen, samt
upfyllasaf den gellga Anda. Gud gifwe
dlg, min kära åhörare mig och hela werlden
dcntra näden. Och det kan omöjeligenannars
wara, än at der Jesus genom tronaborihjertat,
sä är Han werkande,at Själen blir lika
sinnad som Han sinnad är, intet t fullkomlig
jämnlikhet, ty det är omöjeligt,utanilikhet,
fä mycket under denna nedra wandringen möjeligt
ar. Icke at jaghafwer der allaredan
> far-

c " )
fattat, eller allareda fnllkommen nr;men
jag far fast derefter om zagdet ock farm
ma, såsom jag ock fattad ar af Chrjsto
Jesu. PWpp.z:12. Nu,säsoln wär Jesus
och Sjala - wan,at förtigaalt annat, wurSin
Hinzzllclffe Fader i högsta matton lydig, och
underkastade Sig Hans wilja, wid det dyra
Aterlösnings - werkels fullbordande, at
wnde jaga:Si' Jag kommer,iBokene ar
striswit om Mlg:Din wiljaMm Gud,
gorJag gärna,och Din Lag hafwer Jag
t Mltt hjerta. Psalm.4c):8,,9- Pä samma
sätt werkar Han ock hos Sina trogna, en in»
nerlig lust och ähoga, at om möjeligt wore,upfylla
alt hwad befalt ar; ej til den ändan at
harmcd förtjena nägot, w wi behöfwe ej för<
tjena, sedan Jesus osi alt förtjent,utan til den
ändan,at wisa wär föreningmed wärFrälsare,
och stnldiga tacksamhet emot Honom och den
SalighetsOrdning Han osi gifwit. Men lät
osi widare tankapä denna lydnansbeskaffenhet!
Wär Jesus hade SinHimmelske FadersLagi
Sitt hjerta, som Han Sjelfianförda ord,
genomDawid,säger, och Han wisade lydna ej
allena inwärtes ihjertat,utan ock ntwärtesi
gärningarna, ja äfwenisädana gärningar som
hörde til den Ceremomaliffa Lagen, den Gud
Sjelf endast ät luda folket gifwit. Enligt
Herrans förordnande/ lätHan Sig frambäras
iJerusalems tempel wid SinModersJungfru
Marie Kyrkogäng,och enlimSuds befallning
til

12
tilJuda Folket, instaldeHanSigpä detTolfte
aret, af Sin jordista letnad,isannna lerusa«
le?lls Tenlpel, til den offenteliga Gudstjenstens
firande och begäende. Och huru hedrade Han
icke det Lewitiffa Prefterffavet, sä länge det
enligt Guds insticktelse stulle hafwa beständi
Huru säger Han, til emnpcl, ät den svitelsta
mannen, om hwilken talasiMatth 8 Capitel/
och den Han gjorde helbregda ? Jo:Han fager
tilhonom: Se til,at du säger det för in.
gom; utan gäck bart, och lät pressen se
dig:ochoffra den gäfwo,somMose budit
hafwer, til et nmnesbord ofwer dem.
Här wiftr wärSalighets Höfdinge en under,
bar heder emot det Lewitiffa Presterstapet.I
Gamla Testamentets Ceremonialista Lag och
Kyrko-Ordning war befalt, at inga andra än
Prester stulle undersöka om spitelffa. När nä«
gon afGud blef hemsökt med denna förffräckeliga
siukdoM/ffnllePresten dönlahonoln wara
oren, och när nägon, genom Guds hjelp war
blifwen ledig ifrän samma ssukdom, »näste Han
lata sig besigtigas af siullme Prest, som honom
tilförene för oren förklarat. När Presten nn
säg at smittan war förswunnen,sä intogs den
friskeiannat folks gemenskap, hwarifran han
under siukdomen war utestängd. Och wid sä«
dant intagande,som ssedde med ätstilligaCere«
mouier,stulle nu den helbregda giorda,^til tacksamhet
ät Gud, och til et bewis af sin rening,
frambära ätffllligg offer, om hwllket alt omsiände-

13
ständeligen stör strifwiti Mos.B.13 och14
Capitel. Märk nu,k.a. Jes^ls warSjelf wär
Ofwcrsta Prcst, hade Sjelf hyst rättighet at
förklara den spitelsta luannen förren,utan wi.
dåre ceremonier, menHan gjorde det intet,ss
länge denLewitiffa Gudstjeustm warade,utcm
wille hedra detta Presterffap, som en Guds
inrättning och ordning, til behagelig tid. En
dylik befallning gasHan äfwen ät de Tio spitelffe
män, demHan gjorde rena, och om hwil«
ka talasiLuce i7Capitel.
Jag wil uv intet här tala dcrom,huru wär
Jesushedrade GalnlaTestamentetsSacramen«
ter,Omskärelsen och Pästalambet,i det Han
lät Sig Sjelf omstäras och ät Pästalamdet
med Sina Lärjungar, ehurui gonom bor
allGudomsens fullhet lekamliga.Col. 2:9.
Hwad följer nu af alt detta? Jo: wär le'
sus har med Sitt forhällande,äfwenidenna
delen, gifwit osi en efterdömelse, at wi stole
wandraiHans fotspär. Skal wär lydna emot
Gud wara rattstaffms, sä stal den wisa sig, ej
allenaihjertat,utan ockiden yttra lefnaden,
sä mycket mer, som wi bcstä ej allena af Ml
utan ock askropp, och tillika lefwsiet Borgerligt
och ChristeligtSamhälle,hwarest wissa utwärtes
Lagar och Ordningar böraiakt tagas/
sm Samhället stal kunna hafwa bcständ. "Fö«
"rer en god nmgängelse iblandHedningarna,pH
"det de som pläga förtala eder, säsom illgar.
7ningslnäl;/ mägg st edrg godg ggrniNM,och

14
"prisa Gud,när detidagsljuset kommer. Wa<
"rer nnderdänige all inännistlig ordning, för
"HerransFul;ehwad det är Kömmgenom sä-
"som den
"säsom de der sände äro af Honom, de onda til
"straff, och de goda til pris. Tn sä är Guds
"wilje, atImed goda gärningar stolen igen»
"stoppa munnen pä de galna och oförständiga
"människor. Säsom de frie, och icke säsomI
"hilfwell den frihet til at stnla ondstone med,
"utan säsomGuds tienare. Warer hedersamme
"emot hwar man:alster bröderna,frukter Gud,
"ärer Kouungen.iPetr.2: 12" och följaude.
Den som derföregenom trona sökerupfylla
althwad befalt är,säsom bär säges, han är
intet nögd dermed, at han tilbeder Fadren
och medisonom ärar Sollen samt upfpl.
les afdenHellga Anda,nalnligenisitt inra,
utan han wlsar ock alt detta med den ntwärtes
människan, sä mycket mera som tron utan
gärningar är dsd. lae. 2:20.
§.5. Dock,emedan min TrosBekännelse
begäres, sä ar den af följande innehall.
Undra ej, min k.O at jag begärt af dig din
Trosbekännelse. Du wet,at duide förnämsta
yttra tingen, ssfomiKnrko.Skrift -ochNattwards
gängen,idet masta ssiljdt digifränFör-
samlingens gemenskap. Säsom enLärare, or«
denteligenkallad och förordnad,äligger det mig,
genom JesuNäd, waka sä öfwer din, som andramtna
kära Ähörares, Själa-wälfärd. Nu
har

15
bar jag haft full anledning af ditt Separatisii'
sta wasende at dömma, det du är intagen af
willomeuingar, som aldrig t ewighet kunna
förenas med en lefwande Tro; derföre är det
min dyra pligt och skyldighet, at,iJesuNamn,
underrätta dig om den wägcn dutilSaligheten
wandra stal. Men denna nnderättelstn har ej
kunnat ste sä omstandeligen, utan at t'a af dig
din Tros bekännelse. Nu har jag sätt den,
och nn wil och bor jagunderrätta dig. Mätte
detta ste med wälsignelse! Kom härwid ihog,
k. H hwad Guds Ande säger: "Warer edra
"Lärare lydige och följer dem, ty de waka öfwer
"edraSjälar,säsom de der räkenffap görastola;
"pä det de mäga göra det med frögd,och icke lned
"suckau,ty det är eder icke nyttigt.Hcbr.13:17.
Nu kommer sielfwa Tros bekännelsen. Den
börjasmed dessa ord:IGud lefwer jagge.
nom Christum, och hafwcr sniissap med
Sonomiljustr,giswandes mig bärtt ät
med sial och kropp. "Detta läter
ganska wackert, och tyckes waraidet närmaste
detsamma som ApostelenPaulus om sig säger;
"Jag lefwer, dock icke nn jag, utan Cbrtftus
"lefwerimig; ty der jagnn lefweriköttet,det
"lefwer jagiGuds Sons tro, den mig älstat
"hafwer,och gifwit SigDielf ut för mig.Gal.
"2:2o". Men , min k.A lefwer duiGud
genom Christum , och hafwer sällskap
med honomiljuset, glfwandes dig barrt
ät Honom med M och troDp; hwarsöre
gör

16
gör dn dä intet Mm dlnlesus gjorde/bwilksn
pä det nogasteiakttaglt äfwen den utwärtes
vrdentcliga Gudstjcnsten^ Twingar intet Christi
kärlek dig härtil? Kan du iutet st;ina at du
iakttager blott ena hälften af dlna Cbristellga
styldigheter, och när du fä gör,tan det sägas
til dig/omHerren fordom sade ttl Forsamlingens
AugcliSardis: Du hafwrr nämner
atdu lefwer, och äst dod.Uppcnb.Bg:l.
F. 6. Han, namllgen Gud, stärker mig
med Sitt Ord och Alida, och narer nug
nied Lifstns Brödoch Karleks wasende
iSitt Kött och Blod, och det är nim
Communion, som jag samt med alla
trogna och helgonpä jorden ochihlmme<
len åtnjuter,och sägnas atChnstusimig
boende, ar min Herre. Här är mycket at
tala om. Stärker Gud med Sitt Ord
och Anda,somHan ock wisstrligen gör,hwarföre
inställer dn dig dä sä sällan,iHerras
Hus och Tempel, der Prediko- Ämbetet, som
ar Andans Ämbete, förkunnar Ordett Har
djefwulen gedr dig in atHerrans Ord uv iutet
Lent och klart predikas, sä träd fram och wisa
förhela werlden,nti bwtlken delOrdet är förfalffadt.
KomiJesu Namn,war upriktig, och
säg dina twifwclsmäl,du stal ta en förklaring,
som kan tilfredssiälla ditt siunwete. Narer
Gud dig medLifsens Brödoch Karleks
wasendeiSitt KöttochBlod, som dn säser/
hwarsöreätmuter du dä mtetLifsensBröd
It'

'
( '7 )
lesumiden Heliga ochHögwärdigaNattwar.
den?' Ifrän denna Himmelska Maltiden har
du ju warit bärtta ifiere ars tid.
wisat; ty här fä wipä en gäng alla Salighets
häfwor, och blifwe pä det alranärmaste för«
enade med wärFrälsare,som möjeligt ärinä«
delles tid> Derföre har ock denna Dyra och
Himmelssu Maltiden af alla rätt trogna och
Martyrer,!alla tider,ej allenast blifwit anammad,
utan ganska ofta brukad, jaiförföljelses
tider,dageligen. Härigenomhafwa de fatt en
ftdan styrka, at de med största frimodighet och
glädje emottagit de grymmaste marter och sielf
wa döden. Utan denna Cvmmunion , kan dn
aldrig, min k. A hafwa den andeliga Commu.
mon med nägra trogna och helgonpä jorden,
B utan

18
nian du bar en Communion med sielfkloka och
inbilsta Christna, hwilkas andelighet,är et fint
fatans bedrägeri, som föker at kullkasta alt
l)wad heligt ar, ja, JesuEgna alrabellgaste inrättningar.
Summan är den, at om du har
Communion medFrälsaren,pä etandellgt satt,
Mwm trona, sii wil dn ock nodwändigthafwa
Communion med Honom pä et Sacramentei?
Zigt sätt, hälst war Jesus fordrar detta af osi,
när wihafwa tilfalle at begä detta Sakramen'
tet. Och den som intet begär dennaCommuuion
»ned de trogna pä jorden, ehuru han är tndeltgen
underrättad om des höga wärde och nödwandighet,
han blir ock wWrligen utestängd
ifrän Helgonens Comlnunion i Himmelen.
Sjeltkloka, lejn ordnings kullkastare, kunna
aldrig fä rumiden ordmngsmlla Himmelen.
Men, torde du, mink. Ä.wilza säga: huru stal
jag kuuna gä til den utwärtes Nattwarden,
när jag ser sä mänga säkra syndare inställa sig
dcrwid? Paulus säger jubland annat: "Om
"nägor wore som kallas en broder, och är en
"bolare,en girig, en afguda dyrkare,en stända«
"re, en drinkare, eller en röfware,med sädane
"stolenIicke äta.iCor.5: 11". laa swarar:
Apostelen wilmed desie ord warnadeCorlnther,
och äfwen osi, at wi ej stole hafwa mycken förtrolighet,i
den männistliga sinnmanlefnaden,
nied allehanda grofwa och uppenbara syndare,
vs det man intet mätte bli förfördaf dem til en
M ogudaktighct och säkerhet. Och sannerligen
ar

( t 9 )
är denna forsigtigheten ganffa nödwändig,i
synnerhet för nysibörjareiChristendomen."Den
"somkommer wld tjäro han bestnittarsig deraf;
"den som gifwer siaisälffav med dem högfar.
"diga, han lärer högfärd.Syr.13:l". Men
dcsse och dylika Skrtftenes rum, böra aldeles
intet lämpas til Nattwardens begäende med
obotfärdiga och owärdiga gäster, säsozn wore
den fördömeligför de botfärdiga och wärdiga.
Ingen som gar til Nattwarden, ställer sig wid
des anammande uppenbart ogudattig, at man
kunde taga förargelsederas, utan alla ställa sig
iutwärtes mätto wackert och sedigt. Kärleken
befaller osi at tro det de äro wärdige gäster, ss
mycket mer,som de alleloftvat bättringiSkristermälet,och
man intet wet, oy! icke de lätit
HerransAnda werka den ftmm^ hossig. Men
om man ock efter NatiwalMgsngen, märker
hos dem deras förra gan^a synda wäsende,
hwaraf man kan stuta at de warit owärdige
Nattwardsgäster,bwad fördönlerdet mig,som
warit en wärdtgNattwards gästs Gud ware
lof^tt jagintet behöswerswara förderas owärdighet,
fast jag tillika, ochisälffap med dem,
warit til Nattwarden. "Hwar och en af osi,
"msste göra Gudi räkettffap för sig stels. Rom.
"14:12". Det heter intet:Pröfwemänniffan
dem, hwilka tillika med henne avamma Nattwarden,utan
det beter sä: "Pröfwemänniffan
"sig sielfwan, och äte sä af detBrödet,ochdricke
"af den KalkeniTy den owardeliga äter och
B 2 dric.

20
"dricker, han äter och dricker sig sielfwom do«
'men,icke ätffiljandesHerrans Lekamen, z Cor.
"11:28,29". Hwadstadde eller desmittadedet
Jesu Lärjungar atludas förtappclsens barn,
isälstap med dcm^ anannnade Nattwarden^
Haf dn, min k. A.iJesu Namn, trona, sä
skadar det dig intet, om du t salskap med de
fräckaste syndare skulle wara en gäst wid detta
Himmelska Nädebordet Z Och är dn rätt tro.
gen, fä har dn intet tid,at sä mycket se pä an«
dra som fast mera pä dig stelf. Ja,dä tycker du
sannerligen, at du siels är den uslaste och elan.
digaste af alla, et nädehzon,som ej är wärdt
de minsta smulor iftän dm Herras bord. Gud
gifwe dig den rätta andeliga fattigdomen, sä
bällcr du dig sannerligen intet förgod at hälla
Nattward med andra eländiga syndare! Tänk/
Jesus SM ät och drack med dem.
F.7. Min ande, eller milt grund och
samwete, ar predikostolen. Är iamwetet
tmct försäffat, sä predikar det sannerligen rätt
wäldeliga. Men jag menar, at Herrans röst
iftänPredikostoleniHerransHus och Tempel,
dör än högrestartas, tn det order som hanfrän
förkunnas,är "wära fötterslrckta, och et ljus
"pä wära wägar. Psalm. 119:105". Densom
denna lyckan och detta ljuset efterföljer, han
famlar intetimörkret;men samwetet kan ofta
wara felagtigt. Det mäste lata sig läras af
Herrans Ord, om det epstal fela och snafwa i<
frän Lifsens wäg. Om Predikostoleni wära
EwKM

21
Ewangcliffa Kyrkor, kan man, lofwadt ware
JesuNamn, säga: "Härlig ting wardaidig
"predikade, du Guds swd. Sela.' Jag wll predika
lata forßahab ochßabel, at de mig kan-
"nastola: si,dePhllistcer ochTnrer,samt ined
"de Ethiopcr warda der födde. Man staliZwn
"säga at allehanda Folk derinne fodt warder:
"och atHan,denHögstebygger honom. Herren
"stal predika lamiallehanda ttmgomäl, at ock
"nägre af dem der skola födde warda. Sela.
"Psalm. 87:3 - 6". Far man ej altio se nyttan
af de ord som hörasfrän Predikostolen,sä är
och förblifwer dock alttd "Guds Ord lefwande
"och kraftigt, och ffarpare an nägot tweäggadt
"sward: och gar igenom,til des det ätffiljer stal
"och anda, och märg och ben, och är en domare
"öfwer tankar.och hjertans upsät.Hebr

s 22 )
na Lärjungar, och alla andra Sina trogna t!s<
vare,Predikanter ochLärare, änidag,och intil
wcrldenes ändai Han stiger: "Hwilken
"börcr,han hörerMig, och den eder föraktar,
"ban föraktarHsnonl son? Mig sandt hafwer.
''Luc.io:16". Huru menar dn, k. Ä. detta
skal til stut bekonnna digiEller,är du farmer
än KonungDawid, hwilken säger: "Et beder
Jagaf Herranom, det hade jag gärna; at jag
iHerrans Husblifwa maialla unna Ufsda-
"gar,til atffäda den stönaHerransGudsljenst,
"och besökaHans Tempel.Psalm. 27:4". Besinna
dig,ilesuNamn,stmrt! Neta intet den
Nättfärdige Guden at lata den tiden komma,
om hwilken Amos Propheten talar: "Si, ti-
"den kommer, säger Herren, Herren, at jag
Ml sanda en hungerilandet, icke en hunger
"efter bröd,eller törst efter wattsn,utan efter
"at höraHerransOrd, sä at de stola löpa om-
"kring hit och dit, ifrä det ena hafwet til det
'andra,ifrä norr och til öster, til at sökaHer«
"råns Ord, och ssola dock icke sinnat. Amos 8:
"li,12". Derföre "wandrer medanIhafwcn
ljuset, at mörkret begriper eder icke; hwilken
"som wandrar t mörkret,han wet icke hwart
An gar. MedanIhafwen Ljuset, tror pä
atIma blifwa Ljusens barn.loh.l2:
'?A/ 36. Icke öfwergifwcmdeswarFörsamling,
'säjom somlige sör sed hafwa; ntan förmaner
'eder inbördes,och det dcs mer, atIsen huru
"dagen nalkas. Ty om wisielfwsijalidesyndom,
"se«

23
"sedan wi förstätthafwe sanningen, dä stär osi
"intet offer igen för synderna:ntan en förstrcw
"kelig domsens förbidelse,och eldsens nit,som
"motständarena fortära stal. Ho som bryter
"Mosi Lag,han mäste dö utan barmherttghet,
"efter tu eller try wittne:Huru mncket större
"näpst, menenI ,förtjenar den,somGndsSon
"förtrampar,och Testamemsensßlod säsom o-
"rent aktar, genom hwilket han helgad är, och
"försmädcrNädenes Anda.? Hcbr. 10:2;-29.
F.B. Bibelm ar Hus-postilla. Detta
ar gansta godt, mill k. A. nlen förstär du ock
hwad du läsiBibelen Ar du wäl öfwadi
Grundspräken,eller bar duntwalda Christeliga
Bibel -Förklaringar? Dn säger: Guds Ande
uplyser mig. Han uplyscr, men ej sä mycket 0.
medelbarligen som siist mer medelbarligen. At
du ej förstär dm Bibel,det borde du finna der.
af, at du och dina gelikar gör sä däraktiga förklaringar
öfwer gansta mänga Bibliska spräk,
twän emot Andans mening, och alla högt uplysta
Gnds Mäns förklaringar. Här äter et
försträckelige prof af andeligt högmod, at dn
ger dig til enBibel sörklarare, och at Gud nu
genom dig, och andra dylika, wil uplvsa werlden,somhartilsfamlatimörkret.
Hwadorim»
lighetl försmädelse emot Guds Näd, otacksam'
het emot de ypperste Jesu tjenare,hwilka an.
wändt siälens och kropsens krafter, til de wälsignadeBibel-
förklaringar,dem wiiwärFörsamling
äge. Käre, lasiBtbell..' underböntil
B 4 Gud

s 24 )
Gud om Andans nplysning,och det dn ejM
eller kan begripa,lemna det utan din förklaring,
och lät dem förklara,som af Gud och deuCbri.
steligaOfwerheteu,dertilkallade och förordnade
lsro. Sök ej nplysning hos dem som inga Lä.
rare äro. Gördu häremot, st blir ditt mörker
dig et rättmätigt straff, för det du de ordenteliga
Lärare föraktat.Gör säiandeliga mäl,som
dn görilekamliga. När dn wil hafwa ät dig
et par goda stor, sä gar du ju hälft til en Mastareistomakare
-ämbetet, och ej til en lärgosst,
aldraminst gar duisädant fall ttl en skräddare
eller smed, som intet har at befatta sig med stomakeri.
Wil dn hafwa den rätta
klaringen,Bibel-för- sä gä, näst trogen bön til Gud,til
ordenteligaLärare, hwilka wederbörligenprof.
wade och förordnadeäro, och lät bli alla winkeb
predikanter, af hwad namn de hälft wara ma.
Om du än med alt detta, ej stulle fä all den
upltisnlng som du ästundar, sä är du dock ottraffelig
inför Gud, ty du har nyttjat de me«
delHan dig gifwit. Men war försäkrad,at dn,
genom Jesu näd,sär sä mycken nplysning,som
til Saligwens erhällande nödig är. Hemligheters
uppenbarelse sär och bör lämnas til det
tilkommande tlfwet. "Prestensläppar stola be.
"wara lärona, at man ma befräqa Lagen af
'hans mun: tyhan är enHerransZebaothssn.
gel.Malach.2:7. Der stalman hälla osi före,
'at wi are Christi tjenare och ffaffare tilGuds
hemlighet. 1Cor.4:j-
Wi are sändmngebod
"iChri-

25
"i Christi stad,ty Gud förmanargenom osi". 2
Cor.5: 2c>.
§.9. När Christus innelysiroch uppcn.
bårar Siginug, dä ar det morgon. For.
döljer Han Stg, sa blifwer det aston.
Härwid bör man noga pröfwa om det är
Christus som innelyser och uppenbararSig,el«
ler blott et salfft sten, et irrblosi af djefwulens
wcrkan. Mittiden mörkaste natt kan man
drömma om en ljus morgon, och under egna
samt djefwulens inbillningar kan man tro at
det är Christus som innelyser och uppenbarar
sig. Gör man Christi gärningar,ialt hwad
Han befalt och förordat hafwer, dels stelf o«
medelbarligen,dels ock genomSinTjenare den
Christeliga Afwerheten, sä är Christus wärt
ljus och wär nplysning; men wiker man isrän
Frälsarens föreskriftiSitt Ord. dä heter det
under alt inbillat ljus, om sädana,hwad Apo«
stelen säger om Hedningurna: ..hwilkas föreställd
förmörkad?är, och de dortkomne ifrä
..detlif, som afGudi är, genom den fäwitsto
..somidem är, och genom deras hjertas blind.
..het. Ephes.4: 18.,. Pröfwa noga,k.H. din
lefnad och wandel,delssom Christen, dels ock
säsom Medborgareidet Christeliga och Borgerliga
Samhället! "Hwar nu nägor äri
"Christo,sä är han et nytt kreatur; det gam.
"la är förgänget: si, all ting äro nyworden.
2Cor. 5:17.
Nar Christus farroimig, och upwäc-
B 5 . ker

26
ker mig tilbön,lof,och mera hwariGud
likasom hwllar, dä sinner jag Herrans
Sabbath, Säll - och Bonedagar. Mm
ande. stal och kropp ar Hans Tempel.
Tycker du dä icke nmka rätt mycket om de
yttra Sabbathers, Sön - och Bönedagars sirande
och begäende,ide til den allmannaGuds»
tjcnsten helgade och inwigda Tempel? Dn har
ju åtminstone sä mycket waritiTemplet at du
sedt och hördt hwad öftungar man der sysselsatt
sig med? Lag och Ewangelium hafwa der bltfwit
predikade, och de Heliga Sacramenterna
utdelte och anammade. Hela menigheten har
bedt och lofwat Gud. Har detta ej rördtditt
hjerta, sä mäste jag tilstä at du är för mycket
känslolös. KonungDärvidisin tid, hade allenast
GamlaTestamentets figurliga Gudstjenst,
allenast stuggan, dä wi hafwe sielfwa kroppen
och warelstn, ochhan blsf sä betagen deras,at
han sade: "Huru lustige äro Dine boningar,
" HerreZebaothj min siäl längtar och trängtar
"efter Herrans gärdar. Mn kropp ochsiäl
" frögda siguti lefwandesGndi. Ty foglenhaf-
" wer funnit et hus,och swalansit bo,der desina
ungar lägga,nämligaDitt Altare Herre Ze-
"baoth, min Konung och min Gnd- Salige
de somiDino huss bo, de lofwa Dig til
"ewig tid.Sela. En dag uti dine gärdar är
" bättre än eljest tusende. Jag wil hätdre wack«
"ta dörsua uti mins Guds buse, än lanae bo
Ml de ogudattigashyddom.Psß4:2.s,n.
Och

27
Och huru säger den store Propheten Esaia? "U<
"ti yttersta tider stal det berget der Herrans
"Hus är, tilredt warda,högre all berg, sch
"öfwer " all berg updoqdt warda; och alle Hedningar
skola löpaderttl, och mycket folk gä dit
säga: Kommer, och läter osi gä up päHer»
"råns berg, til JacobsGndsHus,atHan lä«
"rer osiSina wägar,och wtwandromvägans "
stigar.Ef 2:2, Hr din ande,siäsoch
kropp Guds tempel, sä mäste du ock nödwändigt
hällaiheder och ära, de tempel, hwllka
med händer upbygde äro,ihwilkaGud pä
et sä besynnerligt sätt är närwarande mcdSin
näd och wälsignelse. Gud säger Sielf: "M
"hwadruniJag siiktarMinsNamns äminnel-
"
"se, der wil Jag kolnma til dig sch walsigna
dig. 2Mosb.2o:24". Wil du intet bafwa
denna Guds närwarelse och wälsignelse? Behöfwer
dll den intet?
§. 10. N)^a födelsenäftvan efter ar dop»
stenen. Hwad är det för en utlätelse: dop^
stenen? Nn blir dn nästan obegriplig. Forslar
du,med dopstenen,den sä kallade Dopelss
Funten, hwilken pä nägra ställen är af sten,
och pä hwilkenDöpelse-Watnet plär sättasi
wäraKyrkor,dä detta beliga Sacramentet förrättas,
dä kan jag fä näaot begrep om din tan.
ka. Dn lärer säledes härmed wllja sä mycket
säga,at din nya födelse, den du sätter warde
lwpä,är ingen annan, än den som ffer äfwan
ester, utan nägra utmnies ting.utan watten
pä

28
pZ DöpM'Funten,etter som dn kallar den:
döpelse,stenen. Är detta din tanka, st beklagar
jag af alt hjerta din försträckeligablindhet
och okunnighet,angäende DöpelstnsheligaSa«
crament,at du intet erkänner for sanning,hwad
Jesus säger tilNicodemus: " Sannerllga, san-
"nerliga sägerJag dig:Utan en warder föddaf

29
"wi nu tid hafwe,lät osi göragodt ernsthwar
men alraniäst emot dem, som wäre
äroitrone.Gal.6: io. Om din
" owänhungrar, sägif honoiu mat; törstarhan
"sä gis honoln dricka. När du det gör, sä för-
"samlar du glödandekol pä hans huswud. Lät
icke öfwerwunnen warda af det onda,u«
"tan öfwerwiundet onda med det goda.Rom.
"12:20,21.
§. 12. Nar Guds karlek för bewark^
sigimig,sa at sag otwunglt och medlust
glfwer nng dan til ar lrda Honom och
gagna min^ nästa, st det är mitt offer och
Gudstjenst. Käre,gördetialla dina dagar Z
Lät Guds kärlek wärkaidig,cn du lyder Gud,
och gagnar din nästa, sä gör du altid en beha»
gelig Gudstjenst. Gudstjenst attmanneligen,
när den hälles t Kyrkan, Gudstjenst hemma/
enstildt, hwar du hälst wistas och wandrar.
Och stulle du märka hos dig nägon olust härtil,
förorsakadaf dina andeliga fiender,satan, werl'
den och det inneboende fordcrfwet, sä sin straxt
med trogen bön til Jesus, och bed Honom om
kraft til den andeliga kampen och striden , sä ffal
du,genomHans biständ,en härlig seger winna.
Oaktadt alla häftiga anfall af dina fiender,gör
du dock dä dina offer och din Gndstjenst, sä em
ffildt som allmanneligen,medHerrans försann
ling;hwarom redanidet föregäende sä mycket
tält är.
Dä Christi Lis, Hans ödmjukhet och
kar-

f 35 )
kärliga sinne wunnit imig sitt, stadiga,gastatt, warder
det Jul förmig. Nu måste jag saga, k. U. At det börjar vä
bli nog mörkt för digi dina utlatclser uti din Tros bekännelse.
Ju mera det llder til stut dermed, far man si, as hwilken andas
drift densamma ar uolM.Iden första lul

( 3' )
gar tro,redel^het och sanning, och nar solen framtra»
derisin M>^,'^.forfwinner alt kraftlöst natt « ljus,
och maneGen. 2lme^,.'
IJesu jag- finner njitt bo, hus och näste;
Mitt ursprung, mi/t centrum och trpgga fotsaste;
Mitt Altar, Dop,Usattward,Prest, Offer och Tempel,
Mitt^jua, och Rraft, samt Guds Helighew stämpel.
Tack, k. Ä^Hrzl war öppenhjertig til stut, fast mcd e»
Mycket swart M. Ännu bar jag naaot hopp om din räddnmg.
Gud lätt M!t^ hopp ej fela! Du fägnas intet at Ceremo«
nier. Högu bck!age!'gt, at du tror oig redan wara iandanom,
aideles stlld ifrån kroppen, saft du wcrkcligeu an bsri
köttet, och borde hafwa söta känningar, säsom af mat och
dricka, sa ock af alla Ceremonier, hwilka ost til en rättDssens
Guds dyrkan uomuntra. Skuggewerk har du ock inge»,
smak uti; men ursägta mig, at jag och alla leju wanner
fägue u§ öfwer ffnggau, nar kroppen och pelfwa warclsen der-
med ar förenad.
Dagawal ar ej eller dig behageligt; ty
du wil beklageligen lefwa som et ostaligt kreatur^ a^la dagar
iita, utan all mannistlig ordning. Men hwad förstår du mcd
omstifter ien förderfwad kyrka och naturen? Gäg rent
ut d:n tanka, utsn at frukta för nugot straff! Försiar du der<
med den Chrliieliga Läran,som i wara kyrkor predikas, och de
Heliga och Hugwardiga Gacramentcr, som der utdelas och anammas,
sä wagar jag, mcd godt samwcle för hela werlden,
saga til dig, och til ai!a med dig lika si made, såsom den Wa»
sendteliga Sanningen, Jesus, wär walsiguade Frälsare, sade
til de Skriftlärda och Phanscer, bland luda- folket:Iäreu
«f den fadren djefwulen, och eder faders begär wiljenI
efterfölja: han hafwer warit en mandråpareaf begynnelsen,
och blef lcke standandeisanningens, ty sanningen
är icke ihonom.- nar han talar lögnena, talar hatt
af stt eget,ty han är lögnaktig,och des fader.loh.F:44.
Försmad du war Ewangelifla lära och Gudsticml, za mycket
du behagar, war Herre Jesus har dock uppa detta Hälleberget
bvgdt Sin Församling, och helwetes portar stola.
icke warda henne öfwermägtige.Match 16:18. Har dlt
intet ajordt et förbund med döden och förwetat dig med helwetet,
sa lät Guds Anda göra dig lös fra» all egenhet, egen
inllillad helighet och daraktia andclighet, som ej kan förenas
lned förnuftiga warelser, bestående af ttvunne wasendtcliga delar,
siäl )?ch lwpp, pä det närmaste förenad? m«d hwaranuan,

32
Vocndeien synlig wcrld,iet Christeligt sch Borgerligt
hälle,
SM<
der Ordningens Gud. ut- och inw.lrtes ordZing
wil! När hafwa
dina som wi mcd rätta
kalla dem: Ceremonier, uphöra, da tror dn stackare, at tro,
redelighet och sanning lwgär; men Mg, och hwar och en uplyst
Christen, tror det som 'al 4watt emot, at di förswinner all tro,
och sanning, och hela werlden rakar i den
willerwalla, största
utan alt sundt begrep om Gud, och de dyra Medel
Han ti! Salighetens erhållande sa nådigt som allwist vi) gis,
wit hafwer. Genom dessa yttra wälsiguade Medel/framträder
Jesus Rättfärdighetens Sol i Gm magt och regerar siäl och
kropp. Dä förswinner all otios och fäkunni.chets mörkeriläran
sch lcfwernet; men aldrig iewighct pa något annat sätt. Dm
siut^vers far den nyttja, som finner smak i mystiska utlatelser,
dem hwarken han sielf begriper, eller näaon annan bearipakan,
åtminstone ej ulan mycket twungna,förklaringar. laa siutar
enfaldigt och tydeligen dclja mina anmärkningar, med följande
Bönesuckan: Högstlofwade TreEmge Gud, Gu^ Fader,Gon
«ch Helige Ande! Lägg, förJesu Blodiga Försoning stul, til
detta som här anmärkt ar, Din Heliga WällM.clse! Lät detta
wara stedt tilDitt Guddomeliga Namns ära, til de trognas och
renlärigas stadfästelseitro och all inoch
utwärtes Gudaktigbet,
vchhälst til nägon enda arm wilsefarande syndares upwäckelsetil
en sann och skyndsam bättring och omwändelse! Herre,Dn wet,
at djefwulen ar aldrig farligare, an da,när han far försiapa sig
ien ljusens ängel. Opna da,Mildaste Förbarmare,ost ögonen,
at rätt kunna se den arge fiendens ffcnfagra walende! D» gör ock
wisserliM detta,nar wi Dig in-ech utwärtes tjene,esterDinE<
gen föreskriftiDitt Ord, sch Digi ödmjukhet och tro, derom
träget bedje!
Ja, Herre wär Oud, bör min och hela den rätt trogna och
renläriga Församlingens bon,i wär Kyrko-
Psalm:
De stalta andar damps nid, som sträfwa fast med allan id,
At föra nytt pa banen an, ForsaIffa sa DinLära sann. Den
sak är Din, o Jesu mild, Den ära kommer ock Digtit; För-
dcnstul pa dens