December - Skogsbruket

Skogsbruket 

12-2011 

Julgransodling 

Proffs på flis 

Träskidor


Obunden specialtidning för skOgsägare i finlands svenskbygd 

nr 12 2011. ÅrgÅng 81 

4 

9 

12 

16 

19 

22 

24 

FSC ger ett sämre ekonomiskt resultat 

Fiskars beslöt att inte ännu i det här skedet låta certifiera sina 

skogar enligt FSC. 

Julgransodling som hobby 

En stor del av julgranarna som säljs inför julen har odlats i 

många år. En som har som hobby att producera högklassiga 

granar är Hans Berg. 

Proffs på flis 

Hans Hällfors har nästan tjugo års erfarenhet av flishantering 

och fliseldning. Han var bland de första i Finland. 

Säkerheten prioriteras vid sprängningar 

Olav Sandström utför sprängningar av olika slag. Till de 

vanligaste uppdragen hör röjningssprängningar men han utför 

också arbeten för privatpersoner. 

Träskidan lever än 

Träskidans tid är inte förbi. Det tror skidtillverkaren Hannu 

Laitala. 

Ny skadegörare ligger på lur 

I Sverige upptäcktes lärkborren via ett övervakningsprogram. 

Inget hindrar den från att komma till Finland. 

Skogsföretagare med häst 

Christoph Rohr har arbetat tillsammans med sin Kalle i nio år. 

På omslaget: Taxvalpen Alma 

Foto: Margita Törnroth 

2 SkogSbruket 12/2011 

4 

9 

12 

22 

24


SkogSbruket 12/2011 

www.skogsbruket.fi 

Utgivare Föreningen för 

Skogskultur rf 

Orrspelsgränden 4 

00700 HELSINGFORS 

tfn 020 772 9000 

fax 020 772 9008 

fornamn.efternamn@tapio.fi 

Redaktion 

Chefredaktör Johnny Sved 

tfn 020-772 9205 

Redaktionschef Gerd Mattsson-Turku 

tfn 020-772 9059 

Redaktionssekreterare Margita Törnroth 

tfn 020-772 9088 

Redaktör Maria Lindén 

tfn 020-772 9192 

Medarbetare Bjarne Andersson 

tfn 050-591 2880 

bjarne@bjarneandersson.com 

Helena Forsgård 

tfn 018-155 50 

helena@vikan.ax 

Marianne Palmgren 

marianne.palmgren@pp.inet.fi 

Christoffer Thomasfolk 

tfn 050-353 2018 

Siv Vesterlund 

siv.vesterlund@kitnet.fi 

tfn 0400-880 253 

Bertel Widjeskog 

tfn 0500-888 530 

bergine@multi.fi 

Annonsförsäljning 

Oy Adving Ab, Ingmar Qvist 

tfn 040-505 5446 

ingmar.qvist@elisanet.fi 

Adressförändringar 

och prenumerationer Margita Törnroth 

tfn 020-772 9088 

skogsbruket@tapio.fi 

Prenumerationspriser 

Helårsprenumeration (11 nr) 

39 euro i Finland 

370 SEK i Sverige 

46 euro i övriga länder 

Halvårsprenumeration (6 nr) 

24 euro i Finland 

230 SEK i Sverige 

28 euro i övriga länder 

ISSN 0037-6434 

Ombrytning 

Margita Lindgren, 

Ekenäs Tryckeri Ab 

Tryckeri Ekenäs Tryckeri Ab, Ekenäs 

Tidningen trycks på PEFC-certifierat papper. 

Ledaren 9.12.2011 

Varmare klimat i 

vinter? 

Vintern låter vänta på sig i år. Det har varit varmt och småregnat och 

det är risk att säsongen för vinteravverkningar blir kort. Man börjar fråga 

sig om det är klimatförändringen som spökar i bakgrunden. De två senaste 

vintrarnas kyla och rikliga snöfall har säkert sått tvivel om sanningshalten 

i vetenskapsmännens klimatprognoser. Det är ändå skillnad 

på variationer i vädret och klimatförändring. Det är inget ovanligt med 

stora skillnader i vädret mellan olika år, medan ett förändrat klimat gör 

att vissa typer av väder blir vanligare än tidigare. 

I början av december har ledande politiker, klimatexperter och lobbare 

från hela världen samlats i Durban i Sydafrika till ett två veckor 

långt klimatmöte. Det är en fortsättning på en lång rad av liknande möten. 

Klimatförändringen är ett globalt fenomen som kräver globala lösningar. 

Samtidigt som vetenskapssidan blir allt mer samstämmig om att 

klimatförändringen är ett faktum verkar det som om den politiska viljan 

göra stora beslut har försvagats. Mycket av energin läggs nu på att slå 

vakt om egna ekonomiska intressen i stället. 

Det började i Rio de Janeiro för nästan tjugo år sedan när ett ramavtal 

för klimatet slöts 1992. På klimatmötet i Kyoto 1997 kom de deltagande 

länderna överens om åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser. 

Enligt överenskommelsen skulle EU minska sina utsläpp med åtta procent 

från nivån 1990 fram till nu, för Japans del är målet sex procent. 

USA och Kina som är de två största utsläpparna i världen har valt att 

stå utanför. 

Nu borde överenskommelsen uppdateras och utvidgas. U-länderna 

hänvisar till att de inte kan bestraffas med begränsningar för något som 

i-länderna är skyldiga till. Kina är på väg bort från fattigdom och är idag 

världens näst största utsläppsnation. Kineserna vill fortsätta utnyttja sina 

stora kolfyndigheter och bygga ut sitt samhälle. Kanada är inte längre 

intresserat av en fortsättning så länge grannen USA inte är med. Japan 

vill inte heller delta om inte de andra är med och så vidare. 

Det kommer säkert någon slutkläm från Durban, men den är betydligt 

mer urvattnad än de mål som sattes redan 1997 och som vi i EU arbetat 

för att uppnå. Hur det sedan påverkar vår egen klimatpolitik med gynnande 

av förnybar energi och bestraffande av fossil energi återstår att 

se. Handeln med koldioxidkvoter bygger på Kyotoprotokollet och om 

det inte får förlängning måste vi utarbeta nya lösningar. Förnybar energi 

stärker även i framtiden båda lokala ekonomier och en viss leveranstrygghet, 

så jag tror nog att vi kommer att fortsätta gynna bränslen från 

skogen. m 

JOHNNY SVED 

johnny.sved@tapio.fi 

3

FSC ger ett sämre 

ekonomiskt resultat 

– tanken på FSC är inte begravd, den är lagd på is för tillfället, säger kåre Pihlström, 

skogschef på Fiskars. 

Fiskars Oyj Abp beslöt 

att inte ännu i det här 

skedet låta certifiera 

sina skogar enligt FSC 

(Forest Stewardship Council). 

Fiskars ekonomiskogar 

på 11 000 hektar är i sin helhet 

idag PEFC-certifierade. 

Under ett femårigt pilotprojekt 

sköttes en del av bolagets 

skogar på 3 000 hektar enligt 

FSC:s kriterier. 

Nu var det dags att granska 

pilotprojektet. Fiskars Fastigheters 

egna utredningar och 

erfarenheter gav vid handen 

att man med FSC-certifiering 

måste räkna med att skogsbrukets 

ekonomiska resultat 

minskar med cirka sju procent. 

– Det här anses inte motsvara 

de ekologiska fördelarna 

med FSC, konstaterar Kåre 

Pihlström. 

– Fiskars prioriterar hållbar 

utveckling samt gröna värden 

och det var en orsak till att vi 

från början gick med i FSC:s 

pilotprojekt. FSC är inte begravd, 

men nu satsar vi istället 

på alternativa miljövårdsåtgärder 

såsom skyddsprogrammet 

Metso. 

Inte mer betalt för 

FSC-virke 

Tillsvidare har mängden FSC 

certifierat virke i Finland varit 

på en blygsam nivå. Nu när 

UPM delvis låtit FSC-certifiera 

sina skogar börjar mer virke 

komma ut på marknaden. 

– Det betyder att det kan 

– Kanske tiden är mogen för att skogsägarorganisationer nu utarbetar 

ett gruppcertifikat också för FSC, säger Kåre Pihlström. 

produceras papper och sågvara 

med FSC-stämpel. Nu 

gäller det att avvakta vad 

framtiden för med sig. Hittills 

har man inte fått ett högre 

virkespris för FSC-virke, och 

någonstans borde ju miljöåtgärderna 

märkas. 

Det kostar att 

skydda skog 

Pihlström tillägger att det försämrade 

ekonomiska resultatet 

bestod dels av minskade 

virkesförsäljningsintäkter och 

dels av ökade administrations- 

och auditeringskostnader. 

FSC förutsätter att tio 

procent av skogsmarken inte 

får förnyelseavverkas och av 

den här summan måste hälften 

totalfredas. 

– Även om Fiskars har en 

hel del skyddsområden från 

tidigare kunde inte allt räknas 

till produktiv skogsmark. 

Vi borde ha skyddat mer skog 

för att nå upp till fem procenten 

som krävs. I FSC-certifierad 

skog skall dessutom 

vid slutavverkning minst tio 

stora levande träd och vid all 

avverkning minst tjugo döda 

träd lämnas kvar per hektar. 

Förutsatt alltså att det finns så 

många döda träd på ytan. 

– Förr, innan man kunde 

sälja energived, var det ingen 

stor förlust att lämna kvar 

döda träd eller överrötskadat 

virke. Nu märks det i ekonomin. 

Mera byråkrati 

En auditering betyder att en 

revisor kommer och granskar 

skogsbruket. De bolag som 

har rätt att auditera FSC-certifierad 

skog i Finland kan räknas 

på ena handens fingrar. 

– Förutom fakturan för auditeringen 

tar det en hel del 

extra arbetstid. 

Ifall det finns intresse att 

FSC-certifiera sin skog måste 

man i praktiken gå via en 

gruppcertifiering, såvida man 

inte är beredd att åta sig oproportionerligt 

mycket administrationsarbete. 

Skogsägare 

får då vända sig till de stora 

skogsbolagen, som står till 

tjänst med gruppcertifiering 

enligt FSC för sina kunder. 

Pihlström tillägger att arbetstiden 

på Fiskars Fastigheter 

med nuvarande personalresurser 

inte skulle räcka till 

att enskilt söka om certifikatet. 

Därför var gruppcertifikat 

ett mera tilltalande alternativ 

för dem. 

– Att ansluta sig till ett 

gruppcertifikat som administreras 

av virkesköpare är inte 

helt oproblematiskt, eftersom 

man då binder sig till en enda 

virkesköpare. Kanske tiden 

är mogen för att skogsägarorganisationer 

nu utarbetar 

ett gruppcertifikat också för 

FSC. m 

Text: Marianne Palmgren 


Foto: Gerd Mattsson-Turku

FSC förutsätter att 10 procent av skogen inte får förnyelseavverkas och av den arealen måste hälften totalfredas. 


PEFC gäller för skogs- 

ägarorganisationer 

Skogsvårdsföreningar och skogsreviret tänder inte på tanken att erbjuda ett FSCgruppcertifikat 

för skogsägare. 

– PEFC växte fram bland de privata skogsägarna i Europa under 

1990-talet som ett trovärdigt och effektivt certifieringssystem, 

särskilt lämpat för små och medelstora fastigheter, säger 

revirforstmästare Magnus Wiksten på Södra Skogsreviret. 

Han tillägger att PEFC är mera kostnadseffektivt för den privata 

skogsägaren än FSC. 

– Vår grundinställning är att både PEFC och FSC-certifiering 

är gångbara. Men hittills har inga skogsägare kontaktat oss i 

frågan eller överlag visat intresse för FSC. I Sverige får skogsägaren 

extra betalt om skogen är certifierad antingen enligt 

PEFC eller FSC. Man kan även ha dubbelcertifikat och då kan 

man få extra betalt för båda systemen. 

Wiksten konstaterar att inget hindrar skogsägaren att sköta 

sin skog enligt FSC kriterierna om intresse finns. 

Österbotten en utmaning 

Jan Slotte, verksamhetsledare för Skogsvårdsföreningen Österbotten 

och ordförande för Kustens skogscertifieringskommitté 

är inne på samma linje som Wiksten. 

– Skogsägare har inte kontaktat oss i frågan. FSC-certifiering 

skulle vara en utmaning i Österbotten med tanke på att skogsfastigheterna 

är små och splittrade över ett stort område. m 


5 

Foto: Gerd Mattsson-Turku

ekonomi 

Inför deklarationstider 

Margareta ollas i Liljendal har över tjugo års erfarenhet av att bokföra och deklarera 

åt jordbrukare och skogsägare. Allt fler har kvittona ordnade enligt förfallodagen, 

när de hämtar dem till mig. Det blir naturligt när de betalar sina räkningar via 

nätbank. 

– En normal skogsägare med 

omkring 30 hektar skog får 

under ett år 30–40 kvitton 

med utgiftsposter som hänför 

sig till skogsbruk. Inkomsterna 

kommer främst från virkesförsäljningar 

och det kan gå 

flera år från en försäljning till 

nästa. 

Inga inkomster – 

behöver jag 

deklarera? 

När vi gick över från arealbeskattning 

av skogen till kapitalbeskattning 

var det mycket 

nytt. Många hade svårt att 

komma ihåg att de skulle 

spara alla kvitton och fakturor 

som hänförde sig till skogsbruket 

och självverksamheten 

i skogen. Utan verifikat blir 

det inga avdrag. 

– En annan sak som skogsägare 

inte alltid kommer ihåg 

är att de ska deklarera även de 

år, då de bara har utgifter och 

inga inkomster. Skogen visar 

då ett negativt resultat och underskottet 

dras av från andra 

inkomster. I första hand från 

övriga kapitalinkomster och i 

sista hand från löneinkomsten 

som underskottsgottgörelse. 

Det innebär att 28 procent av 

det negativa resultatet på kapitalinkomstsidan 

dras direkt 

av från den skatt som fastställs 

på förvärvsinkomsterna 

som t.ex. löneinkomster eller 

pensionsinkomster. 

Det är också viktigt att spara 

alla kvitton och fakturor för 

momsredovisningen. 

– Även små skogsägare som 

inte automatiskt är mervärdesskatteskyldiga 

har frivilligt 

ansökt om att bli mervärdesskatteskyldig. 

Virkesköparna 

uppmanar dem att göra det 

och det är bra. Det är en fördel, 

för då kan skogsägaren 

dra av momsen. Momsen behöver 

en skogsägare redovisa 

en gång per år. 

kvitton med flera 

varor 

Ollas ser det inte som något 

större problem att skogsägare 

har avdragsgilla och inte av- 

dragsgilla utgifter på samma 

kvitto eller faktura och likaså 

varor med olika momssatser. 

– Det är fråga om högst två 

momssatser på exempelvis 

ett kvitto från en servicestation. 

Bränsle och oljor har 23 

procents moms och livsmedel 

13 procent. 

Yngre börjar bokföra 

själva 

Många skogsägare uppfattar 

bokföringen och deklaratio- 

Ollas uppmanar 

skogsägare att föra 

kördagbok över 

resor till skogsskiftet. 

Vid längre avstånd 

kan det bli betydande 

avdrag. 

nen som jobbig. Men enligt 

Ollas är det en vändning på 

gång, då allt fler yngre skogsägare 

börjar göra bokföringen 

själv. 

– Deklarationen är lite mera 

komplicerad och speciellt för 

skogsägare som använder sin 

maskinpark även i skogen. Då 

ska kostnaderna fördelas mellan 

jordbruket och skogsbruket. 

Terränghjulingarna, de 

s.k. mönkijä, var tidigare problematiska, 

men skattemyndigheterna 

har nu gett tydliga 

6 SkogSbruket 12/2011

direktiv. När skogsägaren kan 

påvisa att han använt den i 

skogsbruket och att den är av 

den storleken att den passar 

för skogskörslor och han har 

skogsutrustning till den, är 

kostnaderna avdragsgilla. 

kördagbok 

– Jag uppmanar skogsägare 

att föra kördagbok över sina 

resor från bostaden till skogsskiftet, 

då skogsägare har rätt 

till reseavdrag för resor som 

har anknytning till skogsbruket. 

Vid längre avstånd kan 

det bli betydande avdrag. 

– Det finns ingen självrisk 

som vid användning av egen 

bil för arbetsresor. Beskattningsåret 

2009 var avdraget 

0,24 euro/km. Avdraget för 

2010 är inte ännu fastslaget. 

Som avdragsgilla resekostnader 

godkänns 

• planering av virkesförsäljning 

inkl. skogsbesök 

• uppgörande av virkesaffär 

och underteckning av försäljningskontrakt 

eller fullmakt 

• koll av drivningsarbete 

(mark- och stamskador) 

• närvaro vid inmätning av 

virke 

• koll av storm- och snöskador 

• koll av plantskogar vår och 

höst (älg- och sorkskador) 

• arbete i egen skog 

• flyttning av arbetsredskap 

och arbetskraft 

• utbildning, mässor 

• köp av bränsle och reservdelar 

• resor för köp och försäljning 

samt reparation av 

redskap och maskiner. m 

Text och foto: 

Gerd Mattsson-Turku 


KÅSERAT 

Stor flicka har eget lider 

Skogen jag ärvde. Det låter som titeln på en 

roman. Kanske är det en roman? Min egen 

roman. 

Jag ärvde skogen när min pappa dog i februari 

2004. Men redan långt före det, redan 

när jag var barn, var den skogen en viktig del 

av mitt liv. Vi gjorde utfärder dit, vi plockade 

lingon och svamp där, jag var med och planterade 

skog, jag gick med pappa och tittade 

på hur andra planteringar växte och tog sig, 

och han förklarade och berättade och undervisade. 

Redan som tolvåring var jag med på Storby 

utskogars möte i Karleby församlingshem, 

och jag minns vad jag hade på mig och att 

där fanns en jämnårig pojke som var intressant, 

men inte förstod jag ju något av det som 

avhandlades. Icke desto mindre var jag där, 

och det var en del av min pappas uppfostran 

av mig. 

Men tro inte att något fastnade. 

Stadsflicka är jag av födsel, och inte hjälper 

det mycket att jag byggt mig ett fritidshus 

i närheten av skogen, alldeles invid pappas 

gamla hemgård, som nu bebos av min kusin 

med familj. För allt det praktiska är jag helt 

beroende av skogsvårdsföreningen. Måns 

Åkerblom, han visste allt om pappas skog och 

honom vände jag mig till när jag ärvt den. Nu 

är Måns pensionerad, men mitt beroende av 

föreningen är detsamma. 

Och nu äntligen har det börjat hända något! 

Det första som hände var att jag med skogsvårdsföreningens 

hjälp fick 73 hektar myr 

”fredad”, dvs. jag fick miljöstöd för ett områ- 

de som jag ändå just inte skulle kunna använda 

till någonting, men som har stora naturvärden. 

Ristimossen är visserligen mycket större 

än mina 73 hektar av den, men bättre skydda 

en del än ingenting. Och med pengarna jag 

fick för att låta myren vara i fred de närmaste 

tio åren kunde jag bygga ett lider! Där ryms 

både vedförråd och snickarbod. Tro det eller 

inte, men jag känner mig mycket vuxen, när 

jag har ett eget lider. 

Och lidret behövdes! Skogen ger mig hur 

mycket ved som helst. Trän trillar hela tiden 

omkull, man behöver minsann inte särskilt 

fälla dem, för att få ved. Men vill jag ha en 

julgran i lämplig storlek, så får jag nog stjäla 

ur grannens skog. Om jag inte nöjer mig med 

en jultall, vill säga. 

I flera omgångar har skogsvårdföreningens 

Anders Kronqvist gått omkring i min skog och 

konstaterat att det finns gallringsytor och ett 

verkligt risigt område som definitivt måste röjas. 

I vinter skall det bli av. Jag gjorde avtal 

med Metsäliitto, mest av den anledningen att 

Metsäliittos kontor då låg vägg i vägg med 

skogsvårdsföreningens, och det gick så behändigt 

att prata med båda representanterna 

samtidigt. Jag borde säkert ha kollat priserna 

hos andra skogsbolag först, men det gjorde 

jag alltså inte. Jag tyckte bara det var skönt att 

få allt gjort på samma ställe. 

Jag blir nog aldrig någon affärskvinna. Men 

pappa myser säkert förnöjt på sin molntapp, 

när han ser att jag sköter om skogen så att den 

mår bra. Fädrens skog. m 

Christine 

7

Privatskogsbrukets 

representanter i Bryssel 

MTK:s byrå i Bryssel 

finns på 

adressen Rue 

de Tréves i kvarteren 

invid EU Parlamentet. 

Därifrån arbetar skogskoordinator 

Satu Lantiainen 

med intressebevakning för 

privatskogsbrukets del. Hon 

representerar det nordiska 

familjeskogsbruket genom 

organisationen Nordic family 

forestry i EU-huvudstaden. 

På samma adress finns hela 

MTK:s fem personer starka 

Brysselbyrå. Där jobbar direktören 

för byrån med sin assistent 

samt ett husdjursombud 

och en reporter för tidningen 

Maaseudun Tulevaisuus. 

Kollegerna vid representationen 

för Europeiska 

skogsägarintressen CEPF, 

finns ett stenkast från MTKbyrån. 

CEPF är de nationella 

skogsägarorganisationernas 

takorganisation i EU. Organisationen 

representerar familjeskogsbruket 

inom EU 

och arbetar för de värden som 

är viktiga för privata skogsägare. 

Organisationens administrativa 

huvudkontor med 

ekonomifunktionen finns i 

Luxemburg men personalen 

sitter i Bryssel. 

Skogshus i hjärtat av 

eu 

På CEPF arbetar fyra personer, 

alla från olika europeiska 

länder. I kontoret som finns i 

det europeiska skogshuset, en 

gammal charmig träbyggnad, 

arbetar jägmästare Caroline 

Boström från Sverige. Skogshuset 

finns strategiskt placerat 

mittemot EU Parlamentsbyggnaden. 

– Vi har breda plankor av trä 

på golvet och också de andra 

Caroline Boström är Project manager vid CEPF, representationen 

för Europeiska skogsägarintressen i Bryssel. 

byråerna i huset arbetar med 

skogsfrågor, en utmärkt miljö 

för lobby, säger Boström. I 

köket och på lunchrasten har 

vi därför möjlighet att träffas 

och diskutera aktuella frågor, 

berättar hon. 

– Alla här på kontoret har 

skoglig utbildning, men den 

är förstås lite varierande eftersom 

vi kommer från olika 

länder. Själv började jag som 

praktikant på byrån och blev 

sedan fastanställd. Vi pratar 

engelska på jobbet, men såklart 

också våra egna språk 

när vi talar med folk från olika 

länder, berättar Caroline 

om vardagen. Vi är här för 

våra medlemsorganisationers 

skull, så de får gärna kontakta 

oss. 

koll på politiska 

processer 

Caroline Boström har titeln 

Project manager och jobbar 

själv mest med att följa med 

de politiska processerna. 

– Då någon av våra medlemsorganisationer 

ber om 

information så samlar vi ihop 

den åt dem. Vi samlar också 

åsikter bland våra medlemsorganisationer 

gällande frågor 

som är under beredning 

här. Vi arbetar genom att göra 

upp så kallade position papers, 

essäer som innehåller 

en viss politisk åsikt, som vi 

sedan för vidare till kommissionen 

och eu-parlamentet. 

– Vårt arbete går ju ut på 

att informera beslutsfattare 

om skog i allmänhet och om 

hur skogsägarna tycker i olika 

sakfrågor. Vardagen handlar 

om att gå på olika möten 

och träffa folk. Den här höstens 

viktigaste ärenden har 

varit det nya lagförslaget om 

landsbygdsutvecklingsprogrammet, 

den så kallade CAP 

reformen. Också frågor gällande 

biomassa har varit på 

tapeten. Nästa vecka sitter jag 

på kontoret och läser dokument 

som har samlats på hög, 

svarar på e-post och sådant, 

berättar Boström. 

Samarbete med 

medlemmar och 

organisationer 

– Varje år ordnar vi också två 

tillfällen där vi träffar våra 

medlemsorganisationer. Vår 

generalförsamling möts varje 

år i något av medlemsländerna 

och i november bjuder 

vi in skogsägarorganisationernas 

representanter hit till 

Bryssel. I år träffades vi den 7 

november. Det här är trevliga 

tillställningar då man möter 

intressanta personer från olika 

länder. 

I år har vi också deltagit i en 

utställning i parlamentet och 

kommer att dela ut ett särskilt 

skogsbrukspris i samband 

med den årliga utdelningen 

av MEP-awards. De här aktiviteterna 

har varit kopplade 

till det av FN utlysta internationella 

skogsåret 2011, berättar 

Boström. 

Vi har också ett tätt samarbete 

med Nordic family forestry. 

Vi samarbetar förstås 

också med de övriga nordiska 

ländernas landsbygdsorganisationer 

men kontaktpersonerna 

beror på ämnet, 

berättar Boström vidare om 

samarbetet i Brysselkorridorerna. 

Till slut vill hon passa 

på att hälsa de finländska familjeskogsägarna 

en God jul! 

m 

Text: Maria Lindén 


Foto: CEPF

Julgransodlaren Hans Berg utför ett aktivt arbete på sin odling på drygt två hektar. Att klippa granarna är en viktig del i hans produktion. 

Andra viktiga arbeten i en julgransodling är att röja sly och bekämpa gräs på sommaren. 

Julgransodling 

som 

en stor del av julgranarna som säljs inför julen har odlats i många år. en som har 

som hobby att producera högklassiga julgranar är Hans berg. 

Årligen huggs tiotusentals 

granar ner för 

att pryda finländarnas 

hem i juletider. 

En del hämtar granen ur egen 

skog medan en lika stor del 

köper sin gran. Det som den 

senare gruppen knappast tänker 

på när julgranen är klädd 

och lyser upp vintermörkret är 

att den har genomgått en lång 

förädlingsprocess. 

Så är fallet om försäljaren 

heter Hans Berg. 

– Mina granar brukar vara 


mogna för försäljning vid 

cirka femton års ålder, säger 

Hans Berg, en av få seriösa 

julgransodlare i Vasanejden. 

Julgransodlingen ska 

skötas 

Julgransodlingen sker på ett 

cirka två hektar stort område 

hobby 

på Söderudden på Replot. 

Antalet granar, som är i varierande 

ålder, uppgår till cirka 

fyratusen per hektar. Och 

samtliga granar som växer på 

skiftet har genomgått många 

olika åtgärder. 

Berg besöker nämligen sin 

odling cirka sextio gånger om 

året för att säkerställa en hög- 

”Vissa granar växer helt enkelt inte 

som de ska – trots att jag klipper dem.” 

klassig produktion. 

– På senvintern brukar jag 

klippa granarna medan jag 

planterar nya på våren. På 

sommaren handlar det mestadels 

om att röja sly och 

bekämpa annan växtlighet, 

berättar Berg. 

utmaning odla julgran 

Enligt Berg, som blev julgransodlare 

på allvar i mitten 

av 1990-talet, kan de allra 

flesta granar styras genom 

9

klippning till att växa till fina 

julgranar. Men i vissa fall hjälper 

inte hans insatser. 

– Vissa granar växer helt enkelt 

inte som de ska – trots att 

jag klipper dem. De hugger 

jag bort till slut för att de inte 

ska ta utrymme från de övriga 

granarna. 

Sjukdomar och andra orsaker 

bidrar till att bortfallet är 

rätt stort. 

– Man får räkna med att 

frost, sorkskador och sjukdomar 

tar 20-30 procent av granarna. 

Det är ganska mycket, 

men något som är svårt att 

förhindra. 

Berg odlar flera olika 

gransorter, däribland sibirisk 

och serbisk gran samt svart- 

och blågran. 

– Det gör jag för att vissa 

kunder vill ha en viss typ av 

gran och genom att odla olika 

sorter har jag ett bredare produktsortiment. 

Priset på granarna 

varierar mellan 30 och 

50 euro beroende på kvaliteten, 

säger Berg, som har 

julgransodlingen som hobby 

samtidigt som det ger en liten 

extra inkomst till pensionen. 

olika kunder 

Kunderna består av privatpersoner, 

företag och anstalter. 

Den senare delen av kunderna, 

som ofta beställer sina 

granar på förhand, står för 

De här granarna är snart redo 

för att säljas. Hans Berg odlar 

sina granar i cirka femton år 

innan de är redo att huggas 

för att sprida julstämning i 

hemmen. 

cirka hälften av försäljningen. 

– Resten säljer jag på 

Brändö torg, men privatkunder 

får också komma ut till 

skiftet och välja ut en gran. 

Det måste dock ske en tid på 

förhand innan jag hugger granarna 

inför julförsäljningen, 

förklarar han. 

Enligt Berg har efterfrågan 

på hans julgranar varit stabil 

de senaste åren. 

– Det sker inga stora förändringar 

i efterfrågan och 

jag brukar få sålt alla mina 

granar. Men för några år se- 

dan fanns det ett överutbud 

på importerade granar och då 

var det sämre. 

Hur ska en julgran 

skötas inomhus? 

– Se till att den får tillräckligt 

med vatten. En gran brukar 

suga i sig mycket vatten i början 

och det är viktigt att den 

inte blir utan. m 



Aladdinasken 

En av de konfektaskar som hör julen till är den röda Aladdinasken, vars 

resa börjar i England. Aladdinasken tillverkas i Workington i norra England, 

en pappersfabrik som ägs av svenska Holmen. Inför julen går produktionen 

av kartong till Aladdinaskarna för högtryck. 

Från England kommer kartongen till Sverige, till förpackningstillverkaren Å&R Carton. Där 

påförs kartongen den karaktäristiska röda färgen, bigas och stansas. Det betyder att en maskin 

gör tunna spår i kartongen för att den ska kunna vikas till en chokladask. 

Körsbär i likör är den konfekt som gillas mest. Sedan följer gräddnougat och trillingnöt. 

Aladdinasken har anor från slutet av 1930-talet. m 

Stor 

Många som har kakelugnar 

och spisar 

hemma har redan 

börjat köpa brännved 

för att täcka 

vinterns behov. Den 

största orsaken är 

att veden tog slut i 

fjol och det betyder 

goda tider för vedtillverkaren 

Nicklas 

Ingman. 

Vedhuggaren går på 

högvarv vid Nicklas 

Ingmans gård i Jungsund 

i Korsholm. 

Att så är fallet är inte konstigt 

med tanke på att kunderna 

redan nu vill säkerställa årsbehovet 

av brännved. 

– Många kunder har förra 

vintern i färskt minne när 

veden tog slut. Så det ser riktigt 

bra ut. De som köpte två 

kubikmeter brännved i fjol tar 

nu fem för att inte bli utan. 

Efterfrågan har faktiskt ökat 

markant, säger Nicklas Ingman, 

en av få vedtillverkare i 

området Vasa-Korsholm. 

Mysstunder vid 

brasan 

Han drar sig inte för att använda 

ordet boom ifråga om 

brännved. Efterfrågan har ökat 

gradvis och det beror främst på 

att det i dag börjar bli standard 


efterfrågan på ved 

att ha kakelugn eller öppen 

spis i nybyggda hus. 

– Det är inne att elda i öppen 

spis och förutom att det 

är mysigt ger det också tillläggsvärme. 

Kunderna består i stor utsträckning 

av stadsbor som 

bor i förorten utanför Vasa 

centrum. Kunder som inte 

har egen skog, men likväl vill 

tända en brasa inomhus i vintermörkret. 

– Kunderna är till stor del 

urbana och jag levererar 

mycket ved till stadsdelarna 

Gerby och Västervik i Vasa. 

Men de senaste åren är det 

också många villastugsägare 

som vill ha brännved trots 

att de är omgivna av skog. 

De har helt enkelt inte tid att 

hugga själv, menar Ingman. 

ren björkved bäst 

Så vilken typ av brännved är 

det som efterfrågas? Enligt 

Ingman vill kunderna helst ha 

ren björkved, men i takt med 

att uppvärmda badtunnor har 

ökat efterfrågas också blandved. 

– Badtunnorna slukar blandved 

och därför har efterfrågan 

på det sortimentet också ökat. 

Men i huvudsak är det björkved 

som kunderna vill ha, 

men det blir allt svårare att 

tillgodose behovet eftersom 


veden inte räcker till, förklarar 

han. 

Produktsortimentet består 

av vedklabbar som är 33 centimeter 

långa och normalt 

kluvna. Men i takt med att 

kakelugnarna ökat i antal har 

Ingman också börjat tillverka 

och sälja klabbar på 25 centimeter. 

– Nästa år ska jag ha båda 

storlekarna i lager, intygar 

han. 

Veden säljs huvudsakligen 

”Många kunder har förra vintern i 

färskt minne när veden tog slut.” 

– Efterfrågan på brännved har ökat kraftigt och på årsbasis säljer jag 400–500 kubikmeter till 

kunder runt om i Vasa och Korsholm, säger Nicklas Ingman. 

i häckar på fem kubikmeter 

och i priset, som är cirka sjuttio 

euro per häck, ingår transport 

inom Vasa-Korsholm. 

– Jag säljer också storsäckar 

på 1,5 kubikmeter och kör 

ut ved i lösvikt till kunderna. 

Årsproduktionen i dagsläget 

ligger på mellan 400–500 kubikmeter. 

Hur lång är leveranstiden? 

– Den är cirka två veckor, 

men det gäller att vara ute i tid 

så att veden inte tar slut som i 

fjol, säger han. 

Planerar ny lagerhall 

Produktionen av brännved 

sker till cirka femtio procent 

med virke ur egen skog med- 

Brännved har blivit en 

eftertraktad produkt 

efter de senaste årens 

kalla vintrar. 

an han köper in den resterande 

delen. 

– När jag köper in brännved 

anlitar jag en skogsmaskinentreprenör 

för jag har inte tid 

att avverka själv. 

På grund av den ökande efterfrågan 

har Ingman planer 

på att utöka verksamheten. 

Om två år siktar han på att ha 

ett nytt lager och nya produktionsutrymmen. 

– Som det är nu säljer jag allt 

som tillverkas och i fjol tömde 

jag reservlagret. Förhoppningen 

är att jag i framtiden ska 

ha ett lager som rymmer femhundra 

kubikmeter. m 



11

Flunsatest 

med papper 

Inom en snar framtid kan vi med en 

pappersbit testa om vi har influensa 

och om vattnet i brunnen vid sommarstugan 

är drickbart. 

VTT har tagit fram 

en metod med 

vilken vi hemma 

ska kunna göra hälsotester 

med smala pappersremsor. 

I försöksarbetet 

har VTT gjort hemoglobintester. 

I hemoglobintestet 

trycktes antikroppar på 

specialpapper av eukalyptus. 

Antikropparna, 

som i det här fallet är 

proteiner, reagerade på 

ett vätskeprov, en bloddroppe, 

som placerades 

på pappret och visade 

om provet innehöll hemoglobin. 

– Resultatet av testet 

avläses på pappret i form 

av streck som antingen 

är synliga eller osynliga. 

Det kan jämföras med 

en graviditetstest med 

provsticka, säger specialforskare 

Tomi Erho på 

VTT. 

Foto: VTT 

Remsan till vänster med ett streck 

anger att provet inte innehåller 

spår av hemoglobin. Remsan till 

höger med två streck visar att provet 

har spår av hemoglobin. 

Enligt Erho är det många pusselbitar som ska falla på plats 

innan vi har pappersbaserade diagnostikmetoder för hemmabruk. 

Pappret ska ha en de rätta fysiska och kemiska 

egenskaperna. Eukalyptus visade sig vara bäst, men också 

papper av annan kortfibrig massa kan användas. 

– Vi får säkert vänta fem år, kanske närmare tio, innan vi 

har pappers- eller biobaserade diagnostikstickor, som vi kan 

använda för att testa om vi har influensa. Nu borde vi hitta 

ett företag som är villigt att satsa på detta. Men företagen har 

sina egna utvecklingsstrategier och är försiktiga när det gäller 

nya produkter. 

Enligt Erho kommer biobaserade testmetoder att bli vanligare. 

Biobaserade tester kan modifieras för olika ändamål 

genom att byta ut antikropparna på pappret. Antikropparna 

trycks på pappret med vanlig tryckteknik. Mätning av bakterier 

i brunnsvattnet vid sommarstugan är en tänkbar tilllämpning. 

m 

Text: Gerd Mattsson-Turku 

Bioenergi 

Proffs på 

en panna för fasta bränslen, solfångare 

på taket och fem eldstäder i huset. Det 

har Hans Hällfors i sitt nybyggda hus i 

kyrkslätt. Hällfors har nästan tjugo års erfarenhet 

som värmeföretagare med flishantering 

och fliseldning. Han var bland 

de första i Finland. 

I 

pannan kan han mata in 

flis, pelletar och spannmål 

både var för sig och 

som en mix. 

– Den egna pannan som jag 

har i en liten värmecentral ska 

också fungera som en försöksanläggning, 

säger Hans Hällfors. 

Förutom bostadshuset 

har vi två andra mindre byggnader 

som vi ska värma upp. 

Första värmeanläggningen 

blev en turistattraktion 

Enligt Hällfors har mycket 

ändrat på tjugo år, men principen 

att vi ska använda inhemska 

skogsbränslen och 

åkergrödor och göra oss oberoende 

av olja och kol kvarstår. 

– Som skogsägare började 

jag fundera på hur jag skulle 

kunna få avsättning för nollvirket, 

det virke som skogsindustrin 

inte ville ha, säger 

Hällfors. Det var rötskadad 

gran, klenvirke och toppar. I 

början på 90-talet höjdes minimitoppdiametern 

på massaved 

och grövre virke blev kvar 

i skogen efter avverkningar. 

– Strategin klarnade ganska 

snart. Jag ska börja bygga 

mindre värmeanläggningar 

som använder flis, själv sköta 

driften och sälja värme från 

dem. 

Det var starten till Farmenergi 

Ab. Fram till i dag har 

Farmenergi byggt över 200 

värmeanläggningar både för 

egnahemshus och för större 

komplex. 

– Den första värmeanläggningen 

byggde vi i Kapellby 

skola i Lappträsk. Den blev 

en turistattraktion och det 

kom busslaster med intresserade 

skogsägare från hela Finland. 

I det här skedet var två 

andra personer med i bolaget. 

Allt i egen regi 

I dag sköter Agroenergi nio 

värmeanläggningar, från Lovisa 

till Vanda. Det senaste 

tillskottet är ABC-stationen i 

Gammelby i Pernå. 

– Värmeföretagaren ska 

äga anläggningen, sköta den 

och sälja ut värme. Det är det 

enda riktiga. För sex år sedan 

spjälkade jag upp bolaget och 

grundande Agroenergi AB, 

som sköter driften av värmeanläggningarna. 

Driften av de olika värmeanläggningarna 

sköts av personer 

som bor i närheten. 

Driftstörningarna har varit få 

och leveranssäkerheten tryggas 

ofta av en reservpanna 

som automatiskt kör igång 

vid problem. Den vanligaste 

orsaken till driftstopp är elavbrott 

som vi inte kan påverka 

Skräpvirket får ett 

värde 

Värmeanläggningen i anslutningen 

till ABC-stationen i 


flis 

Pernå blev klar i december 

2009. Flisen kommer från 

skogarna helt intill servicestationen. 

– Vi har avtal med några 

skogsägare som bor i närheten. 

De flisar virket med 

egen flishugg och kör det 

till flissilon, där de kippar av 

lasset. Det här är den bästa 

lösningen. Skräpvirket i närområdet 

får ett penningvärde 

och transportsträckorna är 

minimala. 

Enligt Hällfors har priset på 

virkesråvaran stigit med femtio 

procent på femton år. 

– År 1996 var råvarans pris 

tio procent av värmepriset, 

idag är siffran tjugo procent. 

Också de andra kostnaderna 

har stigit. 

– Men naturligtvis köper 

Agroenergi in det mesta virket 

och flisar det själv. Konkurrensen 

om flisvirke har ökat. 

Helst köper vi flisvirket direkt 

av skogsägare, men även av 

andra aktörer på skogsbränslemarknaden. 

Vi har två egna 

flisterminaler. 

– Rötskadat och torrt granvirke 

samt klenvirke från röjnings- 

och gallringsskogar 

kan vi använda. Grot, det vill 

säga grenar och toppar från 

avverkningar, och stubbar ger 

för grov och oren flis för våra 

små anläggningar. Skogsägarna 

är prismedvetna och frågar 

efter dagens pris. Sannolikt 

inte bara av oss utan också av 

andra som köper skogsbränslen. 

Flis eller pelletar 

Enligt Hällfors är flis och pelletar 

helt jämförbara bränslen 

och lika miljövänliga. 

– Kunden väljer bränslet. 

En panna som värms med 

pelletar är lättare att sköta, 

då pelletarna är ett längre 

förädlat bränsle än skogsflis. 


”Strategin klarnade ganska snart. Jag ska börja bygga 

mindre värmeanläggningar som använder flis och ska 

själv sköta driften av dem.” 

Pelletar har en fukthalt på 

cirka 10 procent och det syns 

naturligtvis i producerad värmemängd. 

Ett ton pelletar ger 

4,5 MWh medan ett ton flis 

ger 1,0 MWh. 

– Värmeanläggningens placering 

har också sin betydelse. 

De två värmeanläggningar 

som vi har byggt åt Vanda församling, 

en kyrka och ett kapell, 

använder pelletar. Båda 

byggnaderna finns i tätbebyggda 

områden och det skulle 

inte ha fungerat med flis. 

Spannmål 

Hällfors ser inget fel i att elda 

med spannmål. 

– Det är jordbrukaren som 

gör sitt val. Får han bättre 

lönsamhet med att använda 

havre som han odlat på åkern 

som bränsle, så är det helt ok. 

– Jag ser positivt på framtiden 

för skogsbränslen och för 

åkergrödor. Hus och byggnader 

försvinner ingenstans 

och de ska uppvärmas. Fliseldning 

passar bäst i större 

anläggningar, där logistiken 

såsom tillfartsvägar och lagringsutrymme 

är ok. m 


Gerd Mattsson-Turku 

13

Bioenergi 

Han säljer flisvärme 

på Åland 

ove Nordström har hittat en affärsnisch på Åland – han säljer värme som produceras 

av flis. I dag har han fem anläggningar i drift. två till ska byggas och ett par är 

på anbudsstadiet. – Det var trögt när jag började för tio år sedan men nu börjar det 

röra på sig, säger han. 

Den nyaste anläggningen, 

som drivs 

av Ove Nordströms 

företag Alandia Flis 

& Värme, finns i Sund på fasta 

Åland. På håll ser huset, där 

pannan står, närmast ut som 

en kiosk. Dock en kiosk med 

en skorsten. Bredvid står ett 

lastbilsflak där flisen förvaras. 

Det är allt. När värmecentralen 

planerades var grannarna 

smått oroliga. Skulle de få en 

illaluktande och bullrande anläggning 

inpå sig? 

– Nu är det ingen som klagar. 

Man märker knappt av 

den, säger Ove Nordström. 

Fyra byggnader 

Anläggningen förser fyra fastigheter 

med värme – skolan, 

äldreboendet, biblioteket och 

ett radhus med fyra lägenheter. 

Totalt har byggnaderna en 

yta på 3 500 kvadrat och här 

finns bland annat en gymnastiksal 

med högt i tak. Samtliga 

fastigheter ägs av Sunds kommun 

och de värmdes tidigare 

med olja. 

Lars-Ove Blomqvist är 

kommuntekniker i Sund. Han 

säger att man räknar med att 

kostnaderna för uppvärmningen 

sjunker med 15 000– 

20 000 euro på årsbasis när 

kommunen köper värmen av 

Nordströms företag jämfört 

med utgifterna för brännolja. 

– Vi är nöjda hittills, det här 

är en vettig satsning, säger 

Blomqvist. 

Tanken är också att ungdomslokalen, 

som ligger i 

närheten, ska anslutas till anläggningen. 

Hugger och flisar 

I den här affären står kommunen 

för tomten och för 

rördragningarna till fastigheterna. 

Resten står Alandia Flis 

& Värme för. Eller i korthet 

– Ove Nordström äger anläggningen 

och ser till att den 

fungerar som den ska, året 

runt, dygnet runt. 

A och O är givetvis att det 

alltid finns flis att tillgå och 

under vinterhalvåret behövs i 

snitt ett lastbilsflak i veckan. 

Flaket i sig fungerar som lager 

och flisen matas från flaket 

via ett rör in till pannan. När 

flaket är tomt byts det ut. På 

det här viset behövs inget skilt 

lager för flisen. 

– Jag hugger själv i skogen 

och har en mobil flishugg, säger 

Nordström. 

Pannan sotar sig själv. Askan 

kommer ut ur ett rör 

och ser närmast ut som grått 

damm. Den har också ett avancerat 

larmsystem. Så fort 

någonting inte fungerar som 

det ska får Nordström besked 

om det på sin telefon. Han 

kan också kontakta pannan 

per telefon och får då omgående 

ett textmeddelande som 

talar om läget just då. 

– Men visst är det bra om 

man kan skruva och mecka 

lite. Det tar sin tid innan anläggningen 

är helt intrimmad 

och efter ett längre elavbrott 

måste pannan startas om, säger 

han. 

Flera på gång 

God Jul och Gott Nytt År 

önskar 

Alandia Flis & Värme driver 

i dag fem värmecentraler på 

Åland. En av dem värmer 

Ålands största idrottshall, 

Eckeröhallen, som rymmer en 

fullstor fotbollsplan. 

– Jag har tecknat avtal på 

två till i samma storlek. Ytterligare 

ett par planeras och anbud 

ska lämnas in, säger Ove 

Nordström. 

Det har med andra ord 

börjat röra på sig. Ove sålde 

sitt tidigare företag Hammarhugg, 

som avverkade skog, för 

cirka tio år sedan för att i stället 

satsa på värmebranschen, 

men i början var det ganska 

trögt. Många var intresserade 

och pratade om nyttan av att 

övergå från olja till flis men 

ANDELSLAGET 

ÅLANDS 

SKOGSÄGARFÖRBUND 

FIN 22410 GODBY TEL: 018-43 100 FAX 018-43 1010 

E-post: info@skogen.ax • www.skogen.ax 


Värmecentralen tar inte mycket plats – ett litet hus och ett lastbilsflak. 

de var också skeptiska och 

drog sig för att slå till. 

– Nu har man sett att det 

fungerar bra och att uppvärmningskostnaderna 

sjunker och 

då vågar man satsa. Och visst 

är det bättre på alla sätt att 

elda med lokalproducerad flis 

än med olja som ska transporteras 

långa vägar. 

räcker 

Nordström är inte alls orolig 

för att skogsråvaran flis ska ta 

slut. Tvärtom. Det finns så det 

räcker och blir över och man 

kan även använda sådant 

”som annars ligger i skogen 


och ruttnar”. Till exempel al 

ratas som massaved men duger 

utmärkt till flis. 

Han har även ett annat projekt 

på gång som förhoppningsvis 

ökar avverkningen 

på Åland. Han har köpt en 

landsvägsfärja från Sverige 

och två pråmar. Färjan kan ta 

skogsmaskiner och pråmarna 

virke och med hjälp av dem 

ska det bli lättare att avverka 

på holmar i skärgården. Det 

finns också skogsområden på 

fasta Åland som är lättare att 

nå sjövägen. 

– Det finns ett stort behov 

och skärgårdsavverkning är 

ett bra komplement för mig 

under sommarhalvåret när 

värmecentralerna kräver mindre 

arbete, säger Ove Nordström. 

Torbjörn Björkman vid 

Ålands skogsvårdsförening 

välkomnar satsningen. 

– Det finns holmar som är 

rika på avverkningsmoget 

virke, men intresset för att avverka 

på dem har varit ganska 

lamt. Nu hoppas vi att intresset 

ökar. Det avgörande är givetvis 

om man får ekonomi i 

avverkningen, säger han. m 


Helena Forsgård 

Pannan som Ove Nordström köpte från Finland kom i uppställbart skick – med hus och allt! 

Pelletseldning 

på 

flygplatsen 

Finavia, som ansvarar för 

skötseln av 25 flygplatser i 

Finland, väljer att övergå till 

pelletsuppvärmning på allt 

flera flygplatser. 

För fyra år sedan övergick 

de sex första flygplatserna till 

pelletsuppvärmning. I dag 

värms nio flygplatser med 

pelletar: Kronoby, Vasa, Mariehamn, 

Jyväskylä, Joensuu, 

Kajana, Kuusamo, Kemi och 

Ivalo. Inom kort övergår också 

flygplatsen i Kittilä till pelletsuppvärmning. 

De flygplatser som inte 

värms upp med pelletar är till 

största delen kopplade till det 

kommunala fjärrvärmenätet. 

Endast tre flygplatser värms 

med olja. m 

Trä på din 

Iphone 

Det finna en enorm mängd 

skal till Iphones på marknaden. 

Lazerwoods skal i riktigt 

trä är stilrena. Skalen är 

av tunt faner och de fästs på 

Iphonen som ett klistermärke, 

dvs. skalen har lim på baksidan. 

Skalen tillverkas bland annat 

av björk och körsbär och 

dessutom finns det flera olika 

mönster, som t.ex. relief och 

intarsia. Skalen kostar 15–30 

dollar och tillverkas i USA av 

Lazerwood. De säljs via företagets 

webbshop. m 

15

Säkerheten prioriteras 

vid sprängningar 

Allmänhetens och sin egen säkerhet. Det är vad olav Sandström prioriterar när han 

utför sprängningar av olika slag. till de vanligaste uppdragen hör röjningssprängningar, 

men han utför också arbeten för privatpersoner vid behov. 

– Nu får du gå dit bort bakom 

ladan. Att du står kvar där är 

viktigt så att du är ordentligt 

skyddad, säger Olav Sandström. 

Samtidigt tänder han krutstubinen 

och det börjar ryka. 

– Jag har ingen klocka på 

mig så vi måste räkna. Jag har 

beräknat tiden till två minuter, 

fortsätter han. 

Mycket riktigt. Tiden som 

det tar för krutstubinen att 

nå detonationsstubinen och 

knallen är korrekt. Knallen 

tänder dynamiten och en 

stubbe, som fungerar som demonstrationsobjekt, 

sprängs 

i hundratals bitar samtidigt 

som den flyger minst tio meter 

upp i luften. 

– Så här ska det gå till. Det 

gick ju bra, intygar Olav. 

Olav utför sprängningar, en 

specialkompetens som kompletterar 

hans huvudsakliga 

yrke som skogsarbetare. När 

han utför uppdrag handlar det 

sällan om att spränga stubbar, 

utan huvudsakligen om stenar. 

– Jag utför helst sprängningsuppdrag 

i skogen och 

kunderna har bestått huvudsakligen 

av Kustens skogscentral 

som behöver mina 

tjänster i samband med dikesrensningar 

och vägbyggen. 

– Oftast handlar det om stenar 

som inte går att lyfta bort 

och då ger jag mig ut för att 

spränga bort dem, förklarar 

han. 

undviker bebyggelse 

Olav, som bor i Kållby i Pedersöre, 

kontaktas också ibland 

av privatpersoner och jordbrukare 

som har ovälkomna 

stenar på hustomten eller ute 

på åkern. Men med tiden har 

han blivit försiktigare och 

spränger ogärna i närheten av 

bebyggelse. 

– Ska man spränga i bebyggelse 

måste man ha lång erfarenhet 

av att arbeta i den miljön. 

Det har inte jag och trots 

att risken för att missöden ska 

inträffa är liten åtar jag mig 

inte sådana uppdrag. 

– Visst, det finns också engångsförsäkringar, 

men det 

kan bli ganska dyrt för kunderna, 

säger han. 

En borr med olika borrstorlekar är en nödvändighet vid stensprängning. Med borren borras djupa 

hål dit dynamit kan läggas. 

Därför utför Olav helst 

sprängningsuppdrag i skogsmiljöer 

och även där prioriteras 

säkerheten. Vid till exempel 

en sprängning av en sten 

i skogen krävs en hel del personer 

som bevakar området. 

– Man får inte spränga ensam, 

utan det behövs åtminstone 

en person som hjälper 

till. När jag sprängde vid en 

vandringsled hade jag fyra 

personer som hjälpte till att 

stänga området. Men helst 

ska man eftersträva att vara 

så få personer i närheten som 

möjligt, förklarar han. 

kritiskt skede 

Enligt Olav är det mest kritiska 

skedet när han gör en laddning 

när sprängstubinen sammankopplas 

med knallen. 

– Om det inte görs mycket 

noggrant kan knallen gå av 

och därför har jag på mig 

skyddsglasögon. Skulle det 

Så här ser knallarna ut som 

tänder dynamiten. 


smälla är ögonen samt fingrarna 

i farozonen. 

Så vad krävs för att börja 

utföra sprängningar? Olav tar 

fram sin plånbok och visar ett 

kort på vilket det står ”Kompetensbrev 

för laddare” med 

klassificeringen A. Det är den 

lägsta klassen som berättigar 

till att utföra olika typer av 

röjningssprängningar. 

– Jag fick det här intyget 

efter att jag gick en tvådagarskurs 

vid Svenska Yrkesinstitutet 

i Vasa, i dag Yrkesakademin, 

och det är i kraft i tio 

år. Jag förnyade det för några 

år sedan genom att gå en uppdateringskurs. 

Olav berättar att kursen lär 

deltagarna om sprängämnen 

och hur man förbereder en 

detonation. 

– Det viktigaste är att man 

lär sig att undvika dumma 

laddningar. Kursen fokuserar 

också mycket på säkerhet. 

Nästa steg i utbildningen är 

bergssprängare och det finns 

i planerna att vidareutbilda 

mig, säger han. 

– Men det viktigaste lär 

man sig när man spränger. Erfarenhet 

är enligt mig det allra 

viktigaste när man utför den 

här typen av uppdrag. 

Nödvändig sprängningsutrustning, 

förutom olika stubintyper, 

laddare och dynamit, 

är kilar och så klart en borrmaskin 

med borrar av olika 

storlek. 

– Borren och kilarna behövs 

när man spränger stenar. 

Man ska alltid försöka komma 

djupt in i stenen, förklarar 

han. 

Dynamittillstånd 

När det gäller tillstånd för 

att förvara och köpa dynamit 

räcker det inte med intyget 

från kursen. För det krävs 

godkänt tillstånd av Säkerhetsteknikcentralen 

Tukes. 

– Man måste ansöka om 

tillstånd efter att man har 

sprängarbrevet och det är i 

kraft i fem år. Det är också tilllåtet 

att förvara små mängder 

dynamit, men jag strävar efter 

att inte ha det i lager. 


Att koppla ihop sprängstubinen med knallen som fästs vid dynamiten är det farligaste skedet i en 

koppling, förklarar Olav Sandström. Nu är han redo att spränga. 

”Man får inte spränga ensam, utan 

det behövs åtminstone en person 

som hjälper till.” 

Hur kom du på idén med 

att börja spränga? 

– Min far utförde mycket 

skogsarbete och han brukade 

också spränga en del. Jag var 

ofta med honom ute i skogen 

och det var där mitt intresse 

för sprängning väcktes. Som 

liten pojke tyckte jag helt 

enkelt det var kul och spän- 

Här flyger en 

stor stubbe i 

hundratals bitar 

när cirka trettio 

gram dynamit 

har detonerats. 

Tryckvågen – och 

smällen – gjorde 

fotografen 

aningen skakig, 

vilket bidrog 

till försämrad 

bildkvalitet. 

nande och det tycker jag fortfarande, 

säger han. 

Olav har aldrig marknadsfört 

sina tjänster och i dagens 

läge handlar det mestadels 

om sporadiska uppdrag. 

– Jag har några uppdrag per 

år och det beror främst på att 

jag inte aktivt bjuder ut mina 

tjänster. Det här är något jag 

gör vid behov och efterfrågan 

på tjänsterna är i slutändan 

inte så stort. 

Att utföra sprängningar i liten 

skala är inte heller något 

som Olav blir rik på. 

– Jag brukar ta cirka fyrtio 

euro plus mervärdesskatt. 

Då tillkommer kostnader för 

materialet och jag tar också 

betalt för förundersökningen. 

Behövs extra personal tillkommer 

också en kostnad. m 



17

Livet förändras på 

ett ögonblick 

en olycka kan vara framme när man minst anar det. Det vet 

Peter Österåker som var nära att mista livet i en sprängningsolycka 

i skogen. 

För två och ett halvt år 

sedan var skogsmaskinföretagaren 

Peter 

Österåker ute i skogen 

i Korsholm för att planera en 

avverkning på ett dikningsområde. 

Det han inte visste 

var att ett jordbyggnadsföretag 

samtidigt höll på att detonera 

sprängningen av en stor 

sten. 

– Själv minns jag ingenting 

av händelsen, men enligt 

ögonvittnet hördes en kraftig 

smäll och jag flög upp i luften 

och blev begravd under 

stenar. Det är ett under att jag 

fortfarande är i livet, säger Peter 

Österåker. 

telefonen i handen 

var räddningen 

Han var endast fem meter 

från stenen när dynamitladdningen 

detonerade. Det som 

räddade livet på honom var 

att han var mitt uppe i ett 

samtal. 

– Att tre fingrar krossades är 

ett bevis för att handen och 

telefonen skyddade skallen 

som troligen annars skulle ha 

spruckit. 

Det faktum att Österåker 

hade med sig en praktikant, 

som bevittnade händelsen 

från närhåll, var också avgörande 

för att han är i livet. 

– Det var dagens sista stensprängning 

och personalen 

skulle ha gått hem utan att 

kolla. Att praktikanten var 

med och kallade på hjälp, 

bidrog till att jag inte lämnades 

under stenmassorna utan 

kom direkt till sjukhuset. 

Mentala kriser 

Österåker gick in och ut ur 

medvetande de tre första dygnen 

för att sedan vakna upp. 

Förutom att fingrarna krossades, 

spräcktes kindkotan och 

käkbenet gick av. Resultatet var 

fyra månaders sjukledighet. 

– Jag var ordentligt mörbultad 

och under rehabiliteringstiden 

blev det en hel del 

mentala djupdykningar. Det 

är svårt att smälta en sådan 

här upplevelse och jag tänkte 

mycket på hur snabbt livet 

kan förändras. 

– Jag tänkte främst på mina 

två barn. I dag är jag mycket 

tacksam för att jag kan fortsätta 

att leva ett vanligt liv och 

utföra saker och jobb, sådant 

som jag tog som en självklarhet 

före olyckan. 

Något som länge oroade 

Österåker var att han inte skulle 

kunna spela bas igen. Som 

basist i dansbandet Charlies, 

som har 70–80 spelningar 

i året, är musiken ett viktig 

ekonomiskt komplement till 

arbetet som skogsmaskinföretagare. 

– Det skulle ha varit en 

katastrof om jag hade mist 

fingrarna. Lyckligtvis gjorde 

jag det inte, men jag tvingades 

faktiskt lära mig spela på 

ett nytt sätt, eftersom det ena 

fingret inte till en början fungerade 

som det skulle. 

Maximalt straff 

Olyckan utreddes som ett arbetarskyddsbrott 

och så sent 

som för en månad sedan föll 

Nu, 2,5 år 

senare, är han 

fullt återställd 

och kan 

fortsätta spela 

bas i Charlies. 

domen mot de två sprängarna 

och arbetsledaren. Arbetsledaren 

fick den strängaste i 

form av höga böter. 

Österåker har också fått huvuddelen 

av ersättningar som 

han har rätt till. 

– Men som privatföretagare 

har det varit en lång kamp att 

se till att få de ersättningar jag 

har rätt till. 

Österåker förklarar att han 

inte längre är bitter på arbetsledaren 

som ansvarade för 

sprängningen. 

– Jag känner arbetsledaren 

och har träffat honom flera 

gånger och vi har diskuterat 

igenom händelsen. Det var 

Peter Österåker i sjukhussängen 

tre dagar efter olyckan. 

helt en rad olika misstag som 

ledde fram till olyckan och 

det viktigaste av allt är att jag 

är så gott som helt återställd. 

Men han förnekar inte att 

säkerheten i samband med 

sprängningar och alla andra 

typer av farliga arbeten måste 

prioriteras. 

– För det första måste området 

kontrolleras väldigt noggrant. 

I det här fallet användes 

inte heller någon ljudsignal. 

Hade jag hört en varningssignal 

skulle jag snabbt skyndat 

därifrån och då hade det här 

aldrig inträffat. m 

Text: Christoffer Thomasfolk 


Foto: Anna-Lena Österåker 

Foto: Christoffer Thomasfolk


Träskidan lever än 

träskidans tid är inte förbi. Åtminstone om man får tro Hannu Laitala i Hankasalmi. 

– Fyra år har jag haft skidtillverkningen vid sidan om mitt ordinarie jobb, men nu 

har jag sagt upp mig och kommer helt att koncentrera mig på skidor. 

Hannu Laitala är 

ingen nykomling 

i branschen. Han 

var lärling hos Erkki 

Ylönen och när Ylönen 

dog 2006 blev Laitala erbjuden 

att köpa verkstaden med 

alla dess maskiner och huset 

Ylönen hade bott i. 

– Det var en stor investering, 

men jag ångrar det inte, 

säger Hannu Laitala. Ylönens 

träskidor har funnits i över 

femtio år och ska finnas i femtio 

år till. 

Skogsfackmän köper 

träskidor 

– Hittills har jag tillverkat skidor 

enbart på beställning. De 

smalaste skidorna är 50 mil- 

limeter breda och den breda 

skogsskidan är 80 millimeter. 

Kunderna är av de mest olika 

slag, men gemensam för dem 

alla är att de rör sig mycket i 

skogen. Det är jägare, de som 

vill skida bredvid skidspår i 

lös snö, skogsfackmän och 

de verkliga livsnjutarna som 

vill ha träskidor för att kunna 

känna tjärdoften. 

Skidorna gör Hannu av 

björk och gran. Fem dagar tar 

det att få ett skidpar färdiga. 

– Skogsskidorna ska vara 

av björk. De är långa och 

ska vara stadiga för att hålla 

en karl på hundra kilo. Virket 

som används i skidorna ska 

ha täta årsringar, vara kvistfritt 

och ha raka fibrer. 

träskidan behöver 

inte smörjas 

– Träskidor är underhållsfria 

och de behöver inte smörjas, 

säger Laitala. Det räcker med 

att de är bra tjärade. Träet får 

inte synas under skidan. När 

det är hård skare slits tjäran 

snabbt bort. 

– Den som vill ha bättre 

glid kan sätta lite paraffin eller 

stearin från ett ljus under 

skidorna på den främre och 

bakre glidzonen, inte på fästzonen 

mitt under skidan. Det 

går också att förbättra fästet 

med fästvalla. m 


Så här tjärar du skidorna 

Skidorna ska vara helt torra och rumsvarma när du börjar 

tjära dem. Du kan använda specialtjära för skidor som 

är färdigt förtunnad eller äkta tjära. Om du använder äkta 

tjära ska du hetta upp den och tillsätta terpentin så att den 

blir tunnare. 

Stryk på tjäran flera gånger och låt sedan torka. Efter det 

ska du värma bottnarna med en liten gaslåga så att tjäran 

börjar koka en aning. Då tränger den in i träet. Var försiktig 

med gaslågan så att träet inte blir brunbränt. För gaslågan 

av och längs hela skidan 2–3 gånger så att tjäran hinner 

koka upp. Gnid den kokande tjäran med en bomullstrasa, så 

tränger den bättre in i träet. 

Efter att du tjärat skidorna ska du i regel 

skida några kilometer innan ojämnheterna 

i bottnen nöts bort och skidan börjar 

glida. Tjäran är ingen skidvalla utan den 

ska skydda skidans botten så att träet inte 

suger i sig vatten. Tjäran slits snabbt bort 

på hård skare, så det lönar sig att använda 

paraffin, stearinljus eller skidvalla. m 

Källa: Suksitehdas Ylönen 

19

Kustens skogscentral inom den 

nya Finlands skogscentral 

kustens skogscentral är från och med den 1 januari 2012 en regionenhet inom 

Finlands skogscentral, som bildas då den nya lagen om Finlands skogscentral 

träder i kraft. 

Vid skogscentralen finns en enhet för offentliga tjänster och 

en affärsverksamhetsenhet för skötseln av den affärsverksamhet 

som är åtskild från de offentliga förvaltningsuppgifterna. 

Åtminstone en av skogscentralens regionenheter är också i 

framtiden avsedd för de huvudsakligen svensk- och tvåspråkiga 

områdena. Dess i språklagen avsedda arbetsspråk är i 

första hand svenska. 

offentliga tjänster 

Enheten för offentliga tjänster vid Finlands skogscentral består 

av en centralenhet och regionenheter. Regionenheterna 

har en regiondirektör som är underställd direktören och som 

ska leda, övervaka och utveckla regionenhetens verksamhet 

samt ansvara för att verksamheten leder till resultat. Centralenheten 

placeras i Lahtis. 

regionenheten kusten 

Regionenheten Kusten finns åtminstone till en början i Kustens 

skogscentrals utrymmen i Esbo. Kontoret i Esbo kommer 

info 

från 

Föreningen 

för 

Skogskultur 

Ordförandens hälsning 

Tidningen Skogsbruket ges ut med medel från Föreningen för Skogskultur. 

Föreningen jobbar för skogsbruket i Svenskfinland och tidningen 

du håller i din hand är en av våra viktigaste satsningar på 

informationsfronten. 

Från årsskiftet får du en fräschare tidning i din hand. Skogsbruket får 

också en ny annonsanskaffare. Innehållsmässigt kommer tidningen 

fortsättningsvis att samman ställas av personer på Skogsbrukets utvecklingscentral 

Tapio samt frilansare ute i bygderna. 

Föreningen för Skogskulturs styrelse önskar alla prenumeranter en 

Fridfull Jul och ett Gott Nytt År. m 

att flytta under början av år 2012 och den sannolika nya 

adressen är i Böle på Magistratsporten i Helsingfors. I samma 

hus kommer också att finnas kontoret för den utvecklingspersonal 

som vid årsskiftet övergår från Skogsbrukets utvecklingscentral 

Tapio till Finlands skogscentral. 

Affärsverksamheten 

Också en del av Finlands skogscentrals affärsverksamhetsenhet 

kommer att finnas på Magistratsporten. De här tre kontoren 

är ändå självständiga enheter inom Finlands skogscentral, 

trots att de finns på samma adress. 

Kustens skogscentrals övriga kontor består också inom 

Finlands skogscentral. Det geografiska området för Kustens 

regionenhets verksamhet sammanfaller med nuvarande Kustens 

skogscentrals område. Regiondirektör på Kusten från 

och med 1.1.2012 är Karen Wik-Portin. m 

Anders Portin 

Text: Maria Lindén 

Föreningen för Skogskultur r.f., sekreterare Nina Jungell, c/o Kustens 

skogscentral, Kvarngatan 15, 65100 VASA, nina.jungell@skogscentralen.fi, 

tfn 040-5321165 


Vi läser allt mindre 

dagstidningar 

Framtiden för dagstidningspapper ser mörk ut. Användningen av dagstidningspapper 

växte kraftigt fram till 2006 för att sedan kraftigt vika nedåt. 

Nu ligger vi på 1990 års nivå igen. 

Det här är trenden i USA och Europa. 

Tillsvidare har den nordiska marknaden 

varit relativt opåverkad och i Asien växer 

konsumtionen. 

Internet och Ipad tar över 

I USA har användningen av dagstidningspapper 

minskat med två tredjedelar på bara tjugo år. År 

1987 använde amerikanerna 50 kilo tidningspapper 

per person, nu är siffran nere i 14 kilo per person. 

I Finland har nedgången inte varit lika drastisk. 

För tio år sedan använde vi finländare 54 kilo 

tidningspapper per person, idag är siffran 38 kilo. 

Minskningen är närmare trettio procent. 

Det är de elektroniska medierna i form av exempelvis 

internet och Ipad, som ligger bakom den 

dramatiska förändringen som nu sker. Hälften av 

alla personer under 30 år får sina dagsnyheter via 

elektroniska medier. 

Tidningshus och tryckerier har tagit alltför lätt på 

hotet från elektroniska medier och underlåtit att försöka 

förbättra papperstidningen som produkt. 

Veckotidningar håller ställningarna 

Användningen av tidskriftspapper, dvs. det papper 

som veckotidningar trycks på, har bättre behållit sin 

ställning. Men användningen ökar inte längre och i 

vissa länder har användningen sjunkit. 

Användningen av papper har tidigare varit direkt 

kopplat till levnadsstandarden. Rikare länder har 

använt mera papper än fattiga. Nu har situationen 

förändrats. 

Minskad efterfrågan på papper har stor betydelse 

för Finland, som exporterar merparten av det papper 

som produceras i landet. m 



21

SkogSSkador 

Nya skadegörare 

ligger på lur 

Via ett övervakningsprogram upptäcktes 

lärkborren i ett tidigt skede. Inget hindrar 

den från att komma till Finland. 

Lärkborren (Ips cembrae) 

lever uteslutande 

i lärkträd. Nykomlingen 

fångades i en 

av de fällor som placerats ut 

i lärkbestånd. Fällorna hade 

laddats med doftämnen som 

skall locka just lärkborrar till 

sig. 

– Vi har fångat ett knappt 

20-tal individer av lärkborre 

i Skånetrakten, berättar Åke 

Lindelöw, fältentomolog på 

institutionen för ekologi vid 

SLU. Lärkborren är bara en 

av flera skogsinsekter som de 

senaste åren har etablerat sig 

i Sverige. På skogssidan har 

vi varit beredda. Inom ramen 

för SLU`s fortlöpande miljöanalys 

startades ett övervakningsprogram 

med avsikt att i 

ett tidigt skede upptäcka nya 

skogsskadegörare i Sverige. 

– Vi valde i pilotprojektet att 

studera bark- och vedlevande 

Foto: Claes Hellqvist 

Så här ser lärkborren ut. 

insekter på lärk för vi visste 

att lärkborren kommit till 

Danmark. Arten upptäcktes 

år 1995 i Danmark och har 

sedan dess spritt sig över en 

stor del av landet. Dessutom 

finns ett effektivt feromonbete 

att köpa. 

Flera faktorer 

inverkar 

Vad är orsaken till att arter 

som vanligen lever på sydligare 

breddgrader nu kommer 

till Sverige? 

– Det handlar om ett ändrat 

klimat i kombination med 

en ökad användning av lärk i 

skogsbruket. Tidvis importeras 

också en del lärkvirke, som 

kan vara angripet. I Sverige 

finns ännu inga dokumenterade 

angrepp, men däremot i 

Polen, Danmark och England. 

Lindelöw tillägger att de 

bekymmer som lärkborren 

för med sig står i proportion 

till hur mycket lärk det finns 

i landskapet. Hur mycket 

vindfällda träd, obarkat virke 

och tidvis försvagade lärkträd 

finns tillgängligt för skadegö- 

Här fångas lärkborrar. 

raren är alltså av största vikt. 

– Precis som med granbarkborren 

handlar det mycket 

om skogshygien. På så vis 

hanterar man lärkborren i 

Danmark. 

kan komma till oss 

Lindelöw konstaterar att klimatet 

inte hindrar arten från 

att etablera sig i Finland. 

– Skalbaggen finns inte 

ännu i de Baltiska länderna. 

Spridningen från Polen och 

norrut är beroende av bland 

annat lämpliga yngelplatser 

för lärkborren, exempelvis 

försvagade lärkträd. Ju fler 

arter som kommer in i landet 

desto större blir risken 

att också andra skadegörare 

dyker upp. Finns det några 

värstingar som ligger och lurar 

bakom gränserna? 

– Som exempel kan nämnas 

den smaragdgröna asksmalpraktbaggen 

(Agrilus planipennis) 

som nu är etablerad i 

Moskva-området och därifrån 

sprider sig ut åt alla håll. Arten 

har också förts in i Nordamerika 

där mer än 20 miljoner 

askar dödats av insekten. m 



Foto: Joel Hallqvist

SkogSSkador 

Marken kan renas 

med hjälp av aspen 

Nya forskningsrön ger vid handen att aspen 

fungerar som en utmärkt jordrenare. 

I 

Haapastensyrjä i Läyliäinen 

pågår ett långvarigt 

projekt där forskare 

undersöker hur olika 

aspkloner klarar av att växa 

i förorenad mark. Forskarna 

har i undersökningen planteratsnabbväxandeasphybrider, 

en korsning av en amerikansk 

sort och vår vanliga 

asp, i sandjord som förorenats 

med salt och dieselolja (0,7 

procent). 

Alternativ behövs 

– De första resultaten från våra 

fältförsök ser lovande ut, säger 

specialforskare Pertti Pulkkinen 

på Skogsforskningsinstitutet. 

Den täta aspplanteringen 

minskade dieseloljan i marken 

med närmare 40 procent. 

Även om man räknar med att 

en del av föroreningarna avdunstar 

via luften är siffrorna 

fortfarande positiva. 


Ur hälsoskäl är det nödvändigt 

att marken är fri från föroreningar, 

men att rena jorden 

är dyrt och ligger dessutom 

på markägarens ansvar. Därför 

behövs enklare reningsmetoder, 

alltså alternativ till 

att schakta bort jordmassor, 

på sådana områden där slutanvändningen 

inte kräver att 

marken genast och fullständigt 

rengörs. 

– Trädens bakterier spjälkar 

upp olje- och polyaromatiska 

kolväteföreningar. Beroende 

på hurudan förorening det är 

frågan om behövs det hjälp av 

såväl träd som bakterier och 

svampmycel. Mikrobiologer 

och Skogsforskningsinstitutet 

har i samarbete studerat de 

här invecklade processerna 

under de senaste tio åren, förklarar 

Pulkkinen. 

energived som bonus 

Skyddszoner kring vattendrag 

och åar är potentiella områden 

där forskningen kunde 

konkretiseras. 

”En energivedsavverkning skulle 

enbart vara positivt. Det skulle 

stimulera asprötterna att växa 

ytterligare.” 

Foto: Raimo Jaatinen 

Fältförsöket utfördes såväl ute som inne i växthus. 

Aspen är perfekt som jordrenare. 

• Den har ett kraftigt rotsystem. 

• Rötterna växer snabbt och djupt ner i jorden. 

• Den sprider sig via rotskott. 

• Den kan växa på dålig mark och förbättrar markens pH. 

Källa: Skogsforskningsinstitutet 

– Om skogsägaren vill anlägga 

aspar som en skyddszon 

mot vattendrag borde han eller 

hon räkna med närmare 

5 000 plantor per hektar. Ju 

tätare aspplantering desto 

effektivare blir jordförbättringen. 

Skogsägaren behöver 

i så fall inte fokusera på ett 

bestånd av bra stamkvalitet. 

Det som gäller är att träden 

snabbt utvecklar ett ordentligt 

rotsystem. Inget hindrar 

att man tar tillvara biomassan 

som aspen producerar. 

– En energivedsavverkning 

skulle enbart vara positivt. 

Det skulle stimulera asprötterna 

att växa ytterligare, avslutar 

Pulkkinen. m 


23

Christoph Rohr och Johan Olsen njuter av skogsarbetet i höstsolen. 

Christoph Rohr – skogs- 

företagare med häst 

Företaget raseborgs häst och trä arbetar med ångande ryggar en vacker novemberdag 

på Hangö udd. Christoph rohr har fått hjälp av skogsbruksingenjören Johan 

olsen som i vanliga fall arbetar för ett företag inom snickeri och trävarubranschen. 

Det här är Johans första dag som hjälpkarl för ekipaget med häst och vagn i skogen. 

Christoph Rohr har 

däremot arbetat 

tillsammans med 

sin Kalle redan 

i nio år nu. Som nybliven 

skogsbruksingenjör arbetade 

han först som anställd men 

vintern 2009 tog han steget 

ut och började arbeta heltid 

med sin häst. Rohr kommer 

ursprungligen från Schweiz, 

där han har avlagt en tvåårig 

skogshuggarutbildning. Efter 

det utbildade han sig vidare 

till skogsbruksingenjör i Finland. 

Inspirationen till att börja 

köra häst i skogen fick han 

i sina hemtrakter där han fick 

följa med hur en tysk skogshuggare 

körde ut silvergran 

i långstock. Två hästar var 

spända framför stocken som 

var 25 meter lång och över 

50 centimeter i diameter. Den 

mäktiga synen imponerade 

och nu följer Rohr i samma 

fotspår. 

Snabb utkörning i 

optimal terräng 

Med häst driver man upp 

till 25 kubikmeter virke per 

dag i bra terräng. Terrängen 

i Hangö är optimal för drivning 

med häst. Här har skogsägaren 

önskat sig ett parklikt 

slutresultat och uttaget består 

av gran- och tallstock samt 

massaved och lite flis. Det 

här objektet är inte tänkt som 

ekonomiskog. Stämplingen 

skötte vi i samråd med skogsägaren. 

Idén var att uppnå 

ett parkliknande slutresultat, 

öppna upp utsikten mot havet 

och ta bort granar. Uttaget består 

mest av ved men också en 

del gagnvirke, säger Rohr. 

kalle kör både stock 

och brudpar 

Drivning med häst lämpar 

sig bra för första och andra 

gallringar och tomthyggen. 

De vanligaste uppdragen för 

Christoph och Kalle är just 

tomthyggen och mindre avverkningsytor. 

Det här uppdraget 

är mellan 2 och 3 hektar. 

Oftast är det tomthyggen 

som gäller, men jag åtar mig 

också andra mindre uppdrag. 

Priset för att dra ut ett ensamt 

träd på en gårdsplan är omkring 

200 euro. I det priset 


ingår resorna. Att klättra ned 

ett träd kostar mellan 100 och 

150 euro. Fällningen ska ändå 

gärna ske skilt från utkörningen 

eftersom man inte kan ha 

Kalle att vänta hela dagen i 

trailern, berättar Rohr. Rohr är 

skogshuggare men har också 

utbildning i specialträdsfällning. 

Hans företag sköter också 

andra körningar med häst. 

Till exempel bröllopskörningar 

hör till repertoaren. Det är 

uppenbart att både Christoph 

och Kalle trivs bra just i skogen. 

– Kalle hittar alltid något 

att äta här, förklarar Christoph. 

generationsväxlig 

på hästsidan 

Kalle som väger 550 kilogram 

har en mankhöjd på 160 centimeter. 

Han är nu 19 år gammal 

och har egentligen redan 

nått pensionsåldern men han 

ska få jobba tills han är 20 år 

om han bara hålls frisk, säger 

Rohr. Hemma finns stoet Amy 

som ska ta över efter Kalle. 

Hon är egentligen redan också 

inkörd för arbete i skogen. 

Efterträdaren är en präktig 

chire-dam på 1 000 kilogram 

som har en mankhöjd på 184 

centimeter. Chirehästen är 

världens största hästras med 

en mankhöjd som alltid överstiger 

170 centimeter. 

Hovarna skonar 

marken 

I skogen väljer man hästen 

som utkörningsalternativ då 

det inte får synas några spår 

efteråt. Det är också motiveringen 

till att tomtägaren i 

Hangö har valt Christoph och 

Kalle att köra ut efter avverkningen. 

Fördelen med utkörningen 

med häst är att det inte 

finns några drivande hjul på 

ekipaget. Hästskon avger ett 

marktryck som visserligen är 

större än skogsmaskinernas 

men det är de drivande hjulen 

på maskinerna som ofta leder 

till spårbildning i ömtålig terräng. 

På känslig mark kan det ta 

många år innan traktorspår 


Efter ett arbetspass på cirka 

två timmar tar både karlar och 

häst en välförtjänt mellanmålspaus. 

växer igen. – Vi känner varandra 

väldigt bra redan, Kalle 

och jag. Han är en lugn häst 

och som alla hästar så vill han 

alltid gina. Därför styr jag honom 

med min röst och med 

tömmarna ger jag riktningen. 

Genom att styra in Kalle på 

olika rutter varje gång minskar 

stigbildningen vid utkörningen, 

förklarar Rohr. 

Drivning med häst 

är inget för sumpmarker 

Med häst kommer vi fram 

nästan var som helst där en 

skotare kan köra. Om det är 

blött så går det däremot inte 

heller att köra med häst. Det 

här är en sak som inte alla 

uppdragsgivare förstår. Kalle 

vägrar helt enkelt att gå om 

det är för blött. En gång kan 

man tvinga honom men han 

är så pass klok att två gånger 

går han inte utan tvång in i ett 

blött ställe, säger Rohr. 

Johan Olsen utförde avverkningen 

före Christoph och 

Kalle anlände till arbetsplatsen. 

Kalle är nog van vid att 

arbeta också med både traktorer 

och motorsågar, men i 

det här fallet blev det ändå så 

att avverkningen sköttes först 

och utkörningen sker i en tyst 

och lugn miljö. 

Första gången 

kanske inte blev 

den sista 

Efter en veckas idylliskt arbete 

med häst och manskap 

på tomten i Hangö ska virket 

vara utkört till körstråket och 

Arbetet är tungt för både karlar 

och häst men det är nog 

karlarna som tröttnar först, 

skrattar företagaren Christoph 

Rohr när han lyfter stockar tillsammans 

med Johan Olsen. 

kvistarna ihopsamlade. Tanken 

är att det inte nästa sommar 

ska finnas något spår kvar 

av avverkningen. Efter det här 

objektet blir det en liten paus 

och därefter bär det av till 

nya uppdrag i huvudstadsregionen. 

Olsen som var med 

första gången återgår till sina 

normala sysslor, men tycker 

att det varit så pass intressant 

att driva med häst att han kan 

tänka sig att ställa upp också 

en annan gång om tillfälle 

ges, det är upp till min arbetsgivare 

säger han diplomatiskt. 

m 

Text och foto: Maria Lindén 

25

ÖverSikt Över virkeSmarknaden 

Har du lidit av virkeskartellen: 

Agera så här 

Diskussionen kring priskartellen på virkesmarknaden går het. Den allmänna uppfattningen 

är att nästan varje skogsägare som sålt virke 1997–2004 kan få ersättning 

genom att lägga till en viss procent på värdet av virkesförsäljningar. Så enkelt är 

det tyvärr inte. 

Enligt marknadsdomstolen 

hade skogsbolagen 

i samband med att de 

jämfört kostnadsuppgifter 

överlämnat detaljerade och 

konfidentiella uppgifter om 

bolagens kostnadsstruktur 

till varandra. Skogsbolagens 

skogschefer hade träffat varandra 

regelbundet för att 

diskutera tillgången på virke 

och frågor som påverkade 

priset. 

På mötena hade man med 

hjälp av statistik studerat hur 

inköpspriset på virke utvecklades 

i de olika skogscentralernas 

områden och för olika 

virkessortiment. Bolagets pris 

hade jämförts med medelpriset 

eller de andra bolagens 

priser. Under diskussionerna 

hade inga uttryckliga beslut 

fattats, men genom dem försökte 

man påverka den framtida 

prissättningen. 

Enligt lagen om konkurrensbegränsningar 

har skogsägaren 

möjlighet att ansöka 

om skadestånd i tingsrätten 

från det bolag som vållat 

skada. Rätten till skadestånd 

uppkommer dock inte automatiskt 

utan i rätten ska man 

i regel kunna bevisa att en 

skada uppstått. Bevisskyldigheten 

vilar på den skadelidande. 

Skogsvårdsföreningar och 

skogsägarförbund ger dig råd 

i kartellfrågor. De har verktyg 

för skadeersättningsanalys. 

Om du funderar på att 

söka ersättning på grund av 

priskartellen, ska du agera så 

här: 

1. Leta efter alla virkeshandelsdokument 

från 1997-2004. 

Dessa är virkeshandelskontrakt, 

mätbevis samt UPM:s, 

Stora Ensos och Metsäliittos 

årsanmälan. Förhoppningsvis 

har du konkurrensutsatt 

alla virkesaffärer mellan 

alla potentiella virkesinköpare 

på ditt område. För 

varenda affär bör dessutom 

försäljningssättet vara klart 

(leverans eller rotköp) och 

avverkningssättet (första 

gallring, gallring eller förnyelse). 

2. Gör en beräkning med 

hjälp av skogsvårdsföreningens 

tjänsteman över den 

möjliga nivån på ersättning. 

I beräkningen jämförs 

det pris du fått per affär 

med prisutvecklingen på 

skogsprodukter. Analysera 

resultatet av beräkningen 

noggrant tillsammans med 

en expert. 

3. Ta reda på från ditt försäkringsbolag 

om du har en 

försäkring som omfattar en 

rättsskyddsförsäkring. 

4. Fatta beslut om det lönar 

sig att gå vidare och kräva 

ersättning via rättegång. 

Var medveten om att det 

finns en kostnadsrisk med 

en rättsprocess. Sannolikt 

är att rättegångsprocessen 

blir både lång och dyr. Därtill 

kommer rätten noggrant 

att behandla om tidsfristen 

för att söka ersättning gått 

ut eller inte. För att väcka 

åtal om skadestånd i tingsrätten 

krävs bevis på hur 

stor skada man lidit. 

5. Ifall du beslutar att väcka 

åtal om skadestånd bör du 

anlita en kunnig advokat. 

6. Ifall din bevisföring inte är 

tillräcklig kan processen bli 

dyr. Å andra sidan får du 

heller ingen ersättning om 

du inte söker. 

7. I dina följande virkesföljsäljningar 

kom ihåg att konkurrensutsätta 

alla stämplingar 

mellan alla potentiella virkesinköpare. 

Detta garanterar 

bästa möjliga pris. 

Detta är min sista marknadsöversikt 

för i år. Jag önskar alla 

läsare God Jul och Gott Nytt 

År 2012. m 

Text: Erno Järvinen, 

forskningschef för 

MTK:s skogslinje. 


virkeSpriSer 

Rotpriser vecka 48 

p stigande 

q sjunkande 


Slutavverkning 

Hela landet 

Första 

gallring 

Senare 

gallring 

Tallstock 55,88 q 44,24 q 48,63 q 

Granstock 56,55 q 44,39 q 49,31 q 

Björkstock 43,51 p 32,42 q 37,59 q 

Tallmv*) 17,51 q 13,73 p 14,96 q 

Granmv 19,95 q 14,62 p 16,31 p 

Björkmv 17,38 q 13,37 p 14,00 q 

Tallsmåstock 26,46 p 20,96 q 22,87 p 

Gransmåstock 27,40 q … 23,11 p 

*) mv=massaved 

p stigande 

q sjunkande 


Södra Finland 

Första 

gallring 

Senare 

gallring 

Tallstock 56,50 q 44,94 p 50,62 q 

Granstock 57,27 q 45,27 q 51,06 q 

Björkstock 41,85 q … 37,32 q 

Tallmv 17,06 q 14,77 p 14,85 q 

Granmv 19,89 q 15,45 p 16,58 q 

Björkmv 16,65 q 13,70 p 14,14 q 

Tallsmåstock 23,41 q … … 

Gransmåstock 27,52 q – … 

p stigande 

q sjunkande 


Södra Österbotten 

Första 

gallring 

Senare 

gallring 

Tallstock 55,88 q 46,11 q 46,42 q 

Granstock 55,89 q … … 

Björkstock 38,03 p … … 

Tallmv 17,79 q 14,54 p 15,44 q 

Granmv 19,76 p … 15,48 p 

Björkmv 18,00 q 14,77 p 14,57 q 

Tallsmåstock 25,56 p 22,14 q 22,07 q 

Gransmåstock 26,81 – – 

Leveranspriser vecka 48 

p stigande 

q sjunkande 

Hela 

landet 

Södra 

Finland 

Södra 

Österbotten 

Tallstock 57,76 q 60,57 q 53,94 q 

Granstock 58,02 q 60,85 q 53,64 q 

Björkstock 46,34 p 43,88 p … 

Tallmv*) 30,14 q 30,48 q 30,70 q 

Granmv 31,34 q 32,55 q 31,12 q 

Björkmv 30,30 q 30,45 q 30,56 q 

Tallsmåstock 35,95 q … 34,95 q 

Gransmåstock 37,32 q … … 

*) mv=massaved 

I prisstatistiken anges de åtta vanligaste virkessortimenten. 

Med småstock avses stockar med 

toppdiametern 12–13 centimeter. 

Uppgifterna baserar sig på de priser som inskrivs 

i virkeshandelskontrakt mellan virkesköpare 

och enskilda skogsägare. T.ex. prisjusteringar 

som överenskommits med avtalskunder ingår 

inte och inte heller tidighetstillägg i leveransaffärer. 

Priserna är utan moms. 

Prisuppgifterna baserar på den information 

som Skogsindustrin rf. varje vecka tillställer 

Skogsforskningsinstitutet om inköpta virkesmängder 

från privatägda skogar samt virkespriser. 

Med privatägda skogar avses skogar som ägs 

av privatpersoner, samägda och samfällda skogar 

samt skogar som ägs av städer och kommuner. 

I statistiken ingår inte mängder och priser som 

berör skogsbolagens egna skogar och inte heller 

Forststyrelsens skogar. 

I statistiken ingår inköpta virkesmängder och 

priser från ca 84 procent av alla virkesaffärer i 

privatägda skogar. Utanför materialet är små och 

medelstora sågar. 

De virkespriser som anges per område och för 

hela landet är ett vägt medeltal av priserna på det 

virke som köpts de senaste fyra veckorna. Om 

virkesmängden för något sortiment vid rotköp är under 1 000 m³ och vid leveransköp under 

500 m³ anges inget pris (…). Om mängden är 0 m³, anges (–) som pris. 

På Skogsbrukets webbsajt under rubriken Skogsbruket för prenumeranter uppdaterar vi virkespriserna 

varje vecka. Du behöver loginuppgifter för att kunna öppna sidan och dem hittar 

du på din faktura. m 

Priser på barrsulfatmassa och blekt lövmassa 

i Europa de senaste 52 veckorna 

Inköpt virke per vecka de senaste 52 veckorna 

27

Jeppobo köpte fanerfabrik 

Äntligen har jag full kontroll över hela produktionskedjan och kan fatta alla beslut 

själv och producera det som kunderna vill ha. Det säger brage Finskas (66) som i 

mitten av oktober köpte fanerfabriken i Sastamala, som ligger mellan björneborg 

och tammerfors. 

Finskas är ingen nybörjare 

i fanerbranschen. 

I 25 år har han handlat 

med faner producerat 

i Finland och även i Baltikum, 

Ryssland och Kina, som han 

vidareförädlat och exporterat. 

Svårt att sluta 

– Jag har försökt köpa en fanerfabrik 

tidigare, men inte 

lyckats, säger Brage Finskas. 

Nu var läget gynnsamt och 

vi kunde köpa f.d. Vamma- 

God Jul 

och 

Gott Nytt 

År 

önskar 

Svenska 

Småbruk 

och egna 

hem Ab 

lan Vaneri av konkursboet. 

Jag borde 

egentligen vara 

pensionär och sköta 

barnbarnen, men jag 

har svårt att lämna 

branschen och orsaken 

till köpet är 

att barnen är intresserade 

av branschen 

och att fortsätta med 

det som jag har byggt 

upp. 

Fineva Ply, som 

fanerfabriken heter 

idag, ägs förutom 

av Brage Finkas 

och hans familj av 

Christer Tidström 

och hans familj. Tidströms 

är även delägare 

i KWH koncernen, där 

bland andra slipmaterialtillverkaren 

KWH Mirka och rörtillverkaren 

KWH Pipe ingår. 

Snabba ryck 

Allt har gått snabbt, vilket är 

typiskt för Brage Finskas. Den 

19 oktober blev han ägare 

till fanerfabriken, den 7 november 

limmades den första 

kryssfanerskivan och nästa 

dag fick skivorna sin ytbeläggning. 

Fanerskivorna limmas 

ihop av 1,4 millimeter 

tunt faner till s.k. kyssfaner. 

– Det finns mycket färdigt 

svarvat tunt faner i lager, så 

därför kom vi snabbt igång, 

säger Finskas. Vi har också 

1 000 kubikmeter björkstockar 

i bassängen, som vi kan ta 

upp och svarva när som helst. 

Virkesanskaffningen 

är en utmaning 

– Virkesanskaffningen är i 

dagsläget den största utma- 

Brage Finskas vid det först paketet kryssfaner, white filmplywood, 

som hans fanerfabrik i Sastamala producerat. 

”Virkesanskaffningen 

är i dagsläget den största 

utmaningen för oss.” 

ningen för oss. Den förra tillverkaren 

har dåligt rykte som 

en följd av obetalda virkeslikvider. 

Jag utgår från att vi 

får ett fungerande samarbete 

med de tre stora virkesköparna 

och med skogsvårdsföreningarna, 

för det finns 

björkstock. Några billass med 

björkstock har redan kommit 

in genom fabriksporten. 

Modern fabrik 

Finskas är verkligt nöjd med 

köpet och maskinparken, som 

representerar det nyaste inom 

branschen. Svarven är bara 

ett år gammal och bredden är 

justerbar från 120 centimeter 

till 150 centimeter. Ytbeläggningen 

är Finevas starka sida. 

I Jeppo sågas och bearbetas 

kryssfaneren. En stor del av 

kryssfaneren kommer att gå 

på export, bl.a. till inklädnad 

av betongformar och som 

golv- och väggmaterial i släpvagnar. 

m 



Min skog är min katedral 

Skogsägaren och företagaren 

Tõnis Kask 

från Hargla i landskapet 

Valgamaa i södra 

Estland är skogsbruksingenjör 

och var tidigare anställd av 

den estniska motsvarigheten 

till vår Forststyrelse, Riigimetsa 

Majandamise Keskus 

(RMK). Där ansvarade han 

för skötseln av 19 000 hektar 

statlig skogsmark just i Valgamaa. 

Genom organisationsförändringar 

blev han avsatt 

i slutet av 1990-talet och livnär 

sig nu som konsult på att 

utveckla olika dataprogram 

till stöd för både företag och 

skogsbrukare. 

En strävan att utöka det 

egna skogsinnehavet har drivit 

honom till skogsaffärer. I 

samband med att han slutade 

arbeta inom den statliga forstförvaltningen 

fick han tillfälle 

att köpa det hus han själv låtit 

bygga för forstförvaltaren. 

Senare har han köpt upp omkringliggande 

skog dels privat 

men också för det företag han 

äger tillsammans med sin son. 

Skogsbruk på 

mindre fastigheter 

en hobby 

Medelskogsarealen för privata 

skogsbruk i Estland ligger 

på drygt 10 hektar. Minst 

femtio hektar borde man ha 

för att kunna göra virkeshandel 

säger Tõnis. Just nu går 


det inte att sälja gagnvirke 

från en så här liten privatskog 

i Estland, säger han. Själv 

hugger han mest brännved. 

Hyggen blir det i alla fall årligen 

eftersom det också ingår 

i hans företagsverksamhet att 

lära ut skogsbrukarkunskaper. 

Han har nyligen ordnat 

en kurs på gården. Tõnis har 

ännu aldrig haft möjligheten 

att sälja stock från egen skog. 

Björkmassaved har han dock 

sålt 40–45 kubik. Han hugger 

för hand och kör ut med 

en fyrhjuling. Den här vintern 

ska han gallra en halvhektars 

björkskog och planerar att efter 

det eventuellt plantera ut 

fasaner där. 

Skogen ofta 

bolagsägd 

Tõnis Kask berättar att han 

började sin bana som markägare 

och skogsägare år 1994. 

Då köpte han skogsvaktarbo- 

Faktaruta: 

Estlands folkmängd 1,38 miljoner 

Hälften av Estlands areal består av skogsmark, ca 2,2 miljoner hektar 

Av skogsarealen består 42 % eller 1,4 miljoner hektar av privata skogar 

Det finns drygt 70 000 skogsägare (5 % av esterna är skogsägare) 

Könsfördelningen bland skogsägarna: kvinnliga 39 %, manliga 61 % 

Trädslagsfördelningen i Estlands privata skogar: 

Björk 32 % 

Tall 28 % 

Gran 16 % 

Al (gråal och klibbal)15 % 

Asp 6 % 

Andra trädslag 3 % 

Källa: Keskkonnateabe Keskus, Estonian forestry 2011. 

stället. Ursprungligen är det 

en gammal bondgård från 

1920–30-talet. Lägenheten 

på 3,5 hektar hade en halv 

hektar skog. Idag äger han 

tillsammans med sin son ett 

bolag med 11 hektar skog på 

omkringliggande marker. Där 

driver han en liten fårfarm 

av skogsmarken i Estland är i 

privat ägo och hur stor andel 

som är företagsägd idag. 

en gård med många 

tecken på skogskultur 

Tõnis gård i södra Estland bär 

också tecken på skogskultur. Vi 

träffas i staden Viljandi i mellersta 

Estland dit han kommit 

som åhörare till en internationell 

konferens om skogskultur. 

Konferensen har nästan tvåhundra 

åhörare, skogskultur 

är en stor sak i Estland just nu. 

Många skogsägare är intresserade 

av den egna gårdens historia. 

Tõnis räknar upp olika 

tecken från forna ägare på sin 

egen gårdsplan. En lindallé 

leder upp till gårdsplanen. Ett 

”Man borde ha minst 50 hektar för 

att kunna göra virkeshandel.” 

och är mångsysslare för bokföringsprogram 

för företagare. 

Skogen är för liten för att ge 

ekonomisk lönsamhet, men 

lämpar sig bra som övningsområde 

för de fortbildningskurser 

han ordnar för skogsfackmän. 

Privatskogsbruket 

utvecklas hela tiden 

Problemet i det privata skogsbruket 

i Estland har varit att 

kostnaderna för skogsbruk 

inte varit avdragbara. Nu har 

det skett en ändring och från 

början av år 2011 är kostnaderna 

avdragbara också för 

privatpersoner. För företag 

har det varit möjligt också tidigare 

att dra av kostnaderna 

för skogsbruket. Det här är 

en av orsakerna till att också 

Tõnis köpt tilläggsskogsmark 

i sitt företags namn och inte 

privat. Det finns ingen statistik 

att tillgå över hur stor del 

familjeträd i form av en ek har 

planterats på gården för ungefär 

80 år sedan. Vilken händelse 

man har hedrat med detta 

på 1930-talet vet han inte, det 

är en gammal tradition i Estland 

att man planterar ett träd 

vid en viktig händelse. Kanske 

man firat bröllop på gården 

då, funderar Tõnis. Det andra 

gårdsträdet är en stor björk i 

samma ålder. 

Sin katedral kallar Tõnis 

gårdens tallskog som är mellan 

120 och 140 årig, här kan 

man vandra när man ska lösa 

problem, filosoferar han. Den 

är klar och ljus och helt uppenbart 

hans favoritskog. Det 

sägs att björkskogar hjälper 

mot depression och hämtar 

optimism, fortsätter han och 

att en promenad i en granskog 

tar ner dig på marken om du 

har tendenser att drömma dig 

bort eller har för vidlyftiga 

planer. m 

Text och foto: Maria Lindén 

29

kÖp & SäLj 

På denhär annonsplatsen får privatpersoner, enmans- och familjeföretag 

annonsera ut sina tjänster gratis. Som villkor för 

annonsering gäller att tjänsterna ska anknyta till skog. 

Utbud på tjänster i Österbotten: 

• Utkörning och transport av virke, ved mm. utförs med traktor i området 

Jakobstad-Vörå-Maxmo, Andreas, tfn 040 860 4749 

• Sprängningsarbeten utförs i Pedersöre med omnejd, tfn 050 534 

8565. 

• Käld skogsservice utför manuell röjning, plantering och gallring i 

Karleby och Pedersörenejden, även inhoppare i skogsmaskin, tfn 

041 435 8089. 

• Skogsavverkning utförs med gallringsskördare, även huggning av 

tomter, virkestransport med traktor, röjning mm. utförs i Vasa med omnejd, 

tfn 050 322 0567. 

• Maskinell gallring och förnyelseavverkning i Malax–Korsnäs, Kenneth 

Forsman, tfn 050 351 3197. 

• Gallring och utkörning av virke utförs med Norcar 600, 490 i Nykarleby 

med omnejd, P. Blomqvist, tfn 050 349 2888. 

• Skogsvårdsarbeten och avverkning, planering, värdering av skog och 

rådgivning i Nykarlebytrakten, Smedskog, tfn 050 466 4970. 

• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes-Malax-Korsnäs området, 

tfn 050 344 3181, Tobias Dahlblom. 

• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes–Korsnäs området, tfn 040 

750 7929. 

• ITA Nygård Ab utför röjningar, skogsvårdsarbeten och specialavverkningar 

i Terjärv med omnejd, tfn 050 366 0860. 

• Trädfällning på tomter samt borttransport av ris i Vasatrakten, Österbottens 

farmartjänst, tfn 0500 567 171 

• Maskinell gallring, uttag av energived, virkesutkörning med smidig 

Logset 500 i Pedersöre med omnejd, S. Backman, tfn 050 592 3043. 

• Avverkningstjänster, maskinell gallring, med gallringsskördare utförs 

i Vörå med omnejd, B. Svens, tfn 050 350 7249. 

• Maskinell gallring med Norcar 600 i Österbotten, S. Ahlback, tfn 

050 518 1054 

• Vägsladdning, slyröjning och övrigt underhåll av skogsvägar utförs 

mellan Vasa och Oravais, tfn 0500 138 414. 

• Närtransport av virke, gallringsavverkning, röjning mm. inom Norrskogs 

område, I. och A. Nynäs, Finnäs gård, Eugmo, tfn 050 598 3149 

eller 050 562 2449. 

• Maskinell gallring och slutavverkning i Korsholm-Malax, H. Skog, 

tfn 0500 160 669. 

• Björnströms Avverkning och Röj utför skogsvårdsarbeten i Vasanejden, 

tfn 050 505 7088. 

• Skogsavverkningar utförs med gallringsskördare i norra Österbotten, 

J. Slotte, tfn 0400 139 508. 

• Skogsdikning, skogsvägar och markarbeten utförs inom Vasaområdet, 

tfn 0400 86 73 73. 

Utbud på tjänster vid Sydkusten: 

• Trädfällning samt virkeskörning med häst i södra Finland, MW 

Skogstjänst, Mats Wikström, tfn 0400 887240. 

• Skogsvårdsarbeten och trädfällning i Östnyland, Skogsservice Åberg, 

tfn 040 5057 723. 

• Snöröjning, vägsladdning, röjning av vägslänter, virkestransport med 

traktor utförs i östra Nyland, tfn 0400 717 836. 

Utrymmet per annons får omfatta högst 112 tecken, dvs. bokstäver 

inkl. mellanslag mellan ord. Skriv in annonstexten i rutfältet 

nedan och skicka det till redaktionen på adressen: Skogsbrukets 

köp & sälj, Orrspelsgränden 4, 00700 Helsingfors. 

Det är viktigt att det ur texten framgår vilket område annonsören 

betjänar. 

Månadens Tok 

– Picea abies är ju vår vanliga gran! 

– Jag vet, men den säljer bättre på latin! 

Aktia Skogsförsäkring 

Med skogsförsäkringen kan du försäkra de 

flesta normala risker som kan förekomma 

på din skogsmark. Försäkringen omfattar 

både trädbeståndet och plantbeståndet. 

Läs mer om vår skogsförsäkring på www.aktia.fi. 

Försäkring beviljas av Aktia Skadeförsäkring Ab 

“Skog är en dyrbar 

egendom som 

många glömmer 

bort att försäkra.” 

Ser en människa i varje kund. 


BränSLepriSer 

Skogsflisen har blivit billigare 

Bränslets pris i värmeproduktion 

(inkl. bränsleskatt och försörjningberedskapsavgift 

dvs. kolumn B) 

Bränslepriser, B D E 

oktober 2011 Skatter och Bränslets pris 3 mån. glidande 12 mån. glidande 

avgifter medelvärde medelvärde 

euro/MWh euro/GJ euro/MWh euro/MWh euro/MWh 

Frästorv 6) 

A C 

Konsumentpris 

- transport ca 50 km 11,9 euro/MWh 1,9 3,3 11,9 11,8 11,2 


Stycketorv 

4,6 16,7 16,0 15,0 


Skogsflis 7) 

Träpelletar 8) 


17,4 euro/MWh 0,0 4,8 17,4 17,4 18,2 

36,0 euro/MWh 0,0 10,0 36,0 35,9 35,8 

Nominalla priser exkl. mervärdesskatt för bränslen i värmeproduktion 

€/MWh 

100 

95 Nominella priser exkl. mervärdesskatt 

90 

85 för bänslen i värmeproduktion 

80 

75 

70 

65 

60 

55 

50 

45 

40 

35 

30 

25 

20 

15 

10 

5 

0 

1990 1991 1992 1993 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004 2005 2006 2007 2008 2009 2010 2011 

Forststyrelsen säljer 

sina små skogsskiften 

Forststyrelsen kommer att sälja tusentals 

små skogsskiften, skiften som är under fem 

hektar. De första, omkring 1 500 objekt, 

kom till försäljning i mitten av oktober. 

Skogsskiftena som nu säljs är svåra att utnyttja för Forststyrelsen, 

antingen för att de är små till arealen eller ligger 

långt från andra skiften. 

– Men för en rågranne som vill utöka sitt skogsinnehav kan 

de vara värdefulla, säger Esko Maukonen på Forststyrelsen. 

Skogsskiftena finns över hela landet, med undantag av 

nordligaste Lappland. Över 3 000 skogsskiften kommer att 

gås igenom. 

– Vi säljer naturligtvis inte de skogsskiften som är av betydelse 

för oss, för vår affärsverksamhet, naturskyddet eller 

friluftslivet. 

Utbudet fylls på efter hand och intresserade kan bekanta 

sig med utbudet på Forststyrelsens webbsajt; www.laatumaa.fi 

-> Metsätilat > Myytävät metsätilat. 

Det slutliga priset bestäms efter underhandlingar mellan 

säljare och köpare, men på webben finns ett utgångspris angivet. 

m 


Lätt brännolja 

Träpelletar 

Tung brännolja 

Naturgas 

Skogsflis 

Stenkol 

Frästorv 

Mervärdesskatt ingår inte medan bränsleskatt 

och försörjningsberedskapsavgift 

ingår. 

Obs. Bränslen inom elproduktion är 

skattefria (kolumn B); från siffrorna i kolumnerna 

C, D och E ska värdet i kolumn 

B avdras. 

6) Pris för storkonsumenter 

7) Medelpris 

8) Lös pellets för storkonsumenter 

Det finns ingen statistik över återanvändningsbränslen. 

m 

Den fullständiga statistiken över 

bränslepriser hittar du på Skogsbrukets 

webbsajt under rubriken ”Skogsbruket 

för prenumeranter”. Loginuppgifterna 

för att öppna sidan finns 

på fakturan. Du kan också beställa 

dem via redaktionen. m 

Källa: Pöyry Energy Oy. 

31

*.QG71* 

Skogsbruket önskar sina 

prenumeranter, medarbetare 

och annonsörer 

God Jul 

och ett 

framgångsrikt 

Gott Nytt År 

I år har vi igen valt att göra en inbetalning till Finlands Skogsstiftelse i stället för att 

skicka julkort. 

Finlands Skogsstiftelse förmedlar information om det finländska familjeskogsbruket och 

om skötseln och användningen av våra skogar. Stiftelsen ger också stöd till skolor och 

daghem för skogsbesök och för läromedel.

December - Skogsbruket

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?