Hovby smedja - Regionmuseet Kristianstad

Hovby smedja – Elvings värld
40
Har du gått någon teknisk skola själv?
Det har jag för jag har gått på Bollerup en tre veckors kurs, visserligen var det
så att det de hade och lära mig där kunde jag redan innan. Jag hade en mycket
bra läromästare i min far han kunde det mesta. När jag sedan skulle ta mästarbrevet
var jag tvungen att ta en bokföringskurs på Hermods, annars fick man
inte sitt mästarbrev.
Konkurrens?
Man hade sina kunder och gick aldrig över gränsen.1976 gjorde Elving sig illa i
handen och var tvungen att stänga smedjan för en längre tid. Då fick Göran
Persson i Norra Åsum göra en del arbeten, men innan han satte igång ringde
han till Elving för att förhöra sig så han säkert var dålig och inte kunde arbeta.
Kom det ett par hästar till smedjan och ville bli skodda gjorde man det. Likadant
gjorde man om man kom med sina plogar och ville ha nya spetsar fixade
man det. Man var tvungen att leva på kvalitet annars fick man inga jobb.
Fanns det olika inköpsställen av olika typer av järn?
Oh ja, vi köpte av Skolanders i Ystad, visserligen fanns det flera inköps ställen
i Kristianstad som Molins, Edströms, Österbergs och Ellbergs järn, men eftersom
man kände Rosberg från Maglehem som var försäljare hos Skolander
blev det dom. De sista åren köpte Elving järn från Österbergs i Kristianstad.
Elving anser själv att han haft ett bra namn som varit ovanligt men ändå
lätt att komma ihåg. Dessutom har hans måtto varit att som du bemöter människor
så blir du själv bemött.
Du sa innan att alla smeder var också hovslagare hur var det?
Själv har Elving inte arbetat så mycket med det där. När han började i smedjan
fick han endast dra av hästskorna och när han blev en bättre smed hade man
redan börjat gå över till bilar.
Därför är det av naturliga själ inte någon arbetsuppgift som förekommit
i massor. Elvings far däremot stod högt i kurs hos hästägare för han hade ord
om sig att vara en duktig hovslagare.
Bara valet av hästskor var en vetenskap i sig då det fanns storlekar från 1
till 9 allt efter storlek och art av häst. Ingen hov var den andra lik utan man var
tvungen att rätt hästskon efter hoven. Under vintrarna satte man fast broddar
på hovarna så att de inte halkade på isigt underlag. Viktigt att veta som hovslagare
var att varje häst hade sitt kynne och sätt att vara som krävde sin behandling.
Riktigt ”bångstyriga” hästar la man en ”bräms på”. Det vill säga man la
om läppen så att den domna av och genast blev hästen snäll.