Hovby smedja - Regionmuseet Kristianstad

Hovby smedja – Elvings värld
38
Jag har varit med och lagt på hjulringar men det var när man jobbade som lärpojke
för sedan kom bilvagnarna så det blev inte så mycket.
Byggde ni sådana bilvagnar?
Oh, ja till en början gjorde vi många och Berit min fru målade dem, men efterhand
så var där företag som specialiserade sig på att göra dessa bilvagnar
och då kunde man inte konkurrera.
Trots att man kunde köpa vagnar färdiga till ett lägre pris var det en del
som beställde sina vagnar av Elving då man ansåg dessa bättre. Fortfarande
kan man se någon enstaka sådan vagn rulla ute i Gärds Köpinge.
Det var en bra fråga för den är svår att svara på, men vi gjorde i alla fall
två, tre om året. Bara sedan jag tog över 1965 har jag gjort sex, sju stycken.
Totalt har jag nog gjort ett tiotal och min far har gjort två, tre vagnar på var
gård. Sedan började allt fler göra vagnar bla i Tollarp och då blev det att vi
gjorde endast om någon special beställde.
Vilka var de vanligaste arbetsuppgifterna?
Allt från att slipa en sågkvarns kniv till att laga en skördetröska eller lagning av
plogar och harvar. På 1950-talet blev det mycket arbete med helautomatiska
potatisuppplockare. Under högsäsong kom det minst en om dagen som kört
sönder. De kom vid 17 tiden på kvällen och sedan skulle de vara klara till nästa
morgon. (Berit sufflerar i bakgrunden.)
Var det så att smeden fick göra andra arbetsuppgifter som tillhörde
andra yrken?
Det var en gång en piga som kom och knacka på dörren klockan två på natten.
Hon ville att Elvings far skulle hjälpa henne med att klippa upp hennes förlovningsring.
Den satt så hårt att fingret hade svullnat upp och blivit svart.
Elving har också hört talas om att man drog ut tänder (det har man
emellertid inte gjort i Hovby under hans far eller hans tid). Däremot hände det
ofta att drängarna kom efter det att man klämt sig och behövde hjälp med
blodblåsor som uppstod under nageln. Då brukade man spänna fast fingret,
därefter drog man med sågklingan tills en stråle stod rätt upp i taket. Det är
nog det största ingrepp jag har gjort på en människa.
Vad det gällde djur så hände det ofta att man fick ta sig an en halt häst.
På den tiden var den ju grus och sten på vägarna och gick en sten upp i hoven
var man tvungen att rensa upp från allt blod som bildades och tvätta med rödsprit.
När allt var rengjort la men en bomulls tuss med rödsprit i såret och spikade
över en plåt i samma storlek som hästhoven. Den fästes fast med häst-