Hovby smedja - Regionmuseet Kristianstad

Hovby smedja – Elvings värld
24
Nordöstra Skåne, Östdanmarks Bergslagen?
Det finns mycket som tyder på att det järn som utvanns ur myrar och sjöar både
på den svenska och den danska sidan om gränsen i de skogrika bygderna i Halland,
Skåne och Småland var väldigt viktigt för utveckling under medeltiden, framför
allt för resten av Danmark. På Åminne Bruk, söder om Värnamo, tog man
upp sjömalm fram till 1934. Då var bruket ensamt om det i Sverige.
Det viktiga järnet
Under högmedeltiden – 1100-talet – ökade efterfrågan på järn markant i både
Sverige och Danmark, men kanske mest i Danmark där det under seklet byggdes
3000 kyrkor. Detta krävde verktyg och byggmaterial som släggor, spett, mejslar
krampor och spik. Kraven ökade och förutsatte både en effektivare produktionsapparat
och en förbättrad yrkesskicklighet. Tidigare var tillverkningen av järnföremål
samlad på en plats, nu delades den upp i flera led. Första ledet, där togs
järnet upp, rostades och smältes. Det som inte användes på plats fraktades vidare
till hamrar. Åar och andra vattendrag var viktiga för transporterna. Det är osannolikt
att de smeder som arbetade på dessa ”mellanstationer” hade speciella yrkeskunskaper
som skilde dem från bondesmederna: Därför fraktades järnet från
dessa smidesplatser vidare till större orter för att förädlas ytterligare och bli till
redskap, byggmaterial och vapen. Efterhand utvecklade ”mellanstationerna” en
ökad skicklighet.
Vä
Under den tidiga medeltiden fanns det tre stora centralorter i Skåne. Dessa var
Tommarp i sydost, Lund i väster och Vä i nordost. Vä var näst störst efter Lund
och en mycket viktig bosättning med anor från vikingatiden.
I Vä fanns under vikingatiden en av Danmarks viktigaste kungsgårdar med
den stora Mariakyrkan, tre möllor, Sankta Gertruds kapell och ett Helgeandshus.
Arkeologiska fynd visar på att i Vä vidareförädlades järn som utvunnits i Skånes
norra skogsland. Här bankade man ur slaggen och fick på så sätt kommersiellt
gångbara kvantiteter och kvaliteter. Detta var en kunglig verksamhet som bedrevs
på kungsgårdens område. Verksamheten kan dateras till 1100-talet. Det färdiga
ämnesjärnet från Vä skeppades vidare nedför Helge Å till Ärkebiskopens Åhus
och vidare ut till städerna runt Östersjön. Det är tydligt att både kungen och ärkebiskopen
var viktiga personer bakom järnhanteringen.
Mellan Vä och Åhus ligger Hovby.