Hovby smedja - Regionmuseet Kristianstad

Hovby smedja – Elvings värld
Godssmedjor: På stora gods och herrgårdar fanns ofta en egen smedja. Smeden
bodde då i anslutning till godset där smedjan också var inhyst. Smeden var anställd
av godsägaren och smidde för dess behov.
Stadssmedjor: I städerna var behovet av smidda varor annorlunda än på
landet. Här var klensmidet vanligt förekommande och man gjorde lås, beslag,
byggnadssmide, smycken och vapen.
Det förekom också smedjor som specialiserat produktionen. Vagnssmedjor
förekom ofta i anknytning till ett snickeri som producerade trädelen. Spiksmedjor
förekom liksom vapensmedjor.
En annan förekommande typ av smedjor var de som fanns inhysta i olika
typer av fabriker eller verkstäder. Under den tidiga delen av 1900-talet fanns det
ofta en smed anställd på en fabrik som reparerade maskinerna.
Numera finns det smedjor som är ombyggda till kombinerade smedjor och
bilverkstäder eller mekaniska verkstäder. I vissa fall finns fortfarande delar av den
ursprungliga smedjan och dess inredning kvar, i andra fall återstår enbart ett skal.
Smedjan – en del av kulturarvet?
Smedjan fungerade som ett socialt nav i byn. Den beskrivs ofta som en ”nyhetscentral”,
ett ställe dit man gick för att få och sprida information om aktuella saker.
Eftersom smeden varken delade böndernas arbetsuppgifter eller deras allmänna
arbetstider, var han en som arbetade när andra var lediga. Jordbruksmaskiner
som behövde repareras lämnades till smeden efter arbetsdagens slut och
förväntades vara färdiga innan nästa dags början. Dessutom var han till skillnad
från bönderna alltid verksam på samma ställe vilket gjorde att om man hade en
stund över eller var sjuk eller liknande så kunde man gå till smeden eftersom han
alltid var där.
Ett stort yrke
Det har funnits mängder av smedjor. I det förindustriella bondesamhället var
smedyrket det tredje största hantverket, efter skräddare och skomakare. I Skåne,
liksom troligen i andra slättbygder, har det funnits en smedja i nästan varje by,
ibland två. Uppåt landet hade många gårdar egen smedja. Men det är inte dessa
gamla smedjor vi kan hitta längs vägarna, det vi ser idag är smidesverkstäder - ett
resultat av hundra års smidig anpassning till teknisk utveckling och kundernas
skiftande behov.
Jordbruket förändrades kraftigt under 1800- och 1900-talen, mer mark odlades
och tack vare teknikutvecklingen kunde detta göras med allt färre personer.
Tidigare arbetade nästan alla inom jordbruket som nu successivt sysselsatte allt
färre. Järnet har en stor del i denna utveckling. Mot slutet av 1700-talet började
mer järn användas i tillverkningen av jordbruksredskapen och bearbetningen av
jorden blev effektivare.
17